Watchtower-vägledning har kommit in i alla aspekter av livet. Detta inkluderar områden vari författarna hade ringa utbildning, såsom när det gäller läkemedel och medicin. Vissa råd har varit lustiga, till exempel mot användningen av stekpannor i aluminium. Andra frågor har lett till onödig död, där Sällskapet Vakttornet har åkallat rädsla och Guds namn för att övertyga människor att följa dessa påbud. Att följande dekret senare med tiden ändrades visar att de inte var utfärdade från Gud.
Ett antal bisarra medicinska råd gavs ut under Den Gyllene Tidsålderns dagar. Detta var under Clayton J Woodworths redaktörskap som var avgörande för införandet av förordningarna mot blod.
Den här artikeln tar upp ändrade Watchtower-normer angående:
Organtransplantationer
Vaccinationer
Blodtransfusioner
Aluminium
Bisarra hälsoråd från Den Gyllene Tidsåldern
Organtransplantationer
Transplantationer är en relativt ny procedur och den ökade populariteten under 1900-talet ledde till att sällskapet behövde avgöra om detta stod i konflikt med Guds heliga krav. Vad var deras slutsats när den styrande kretsen bad att Jehova skulle vägleda dem efter hans norm?
”Frågor från läsekretsen
● Finns det något i bibeln som talar emot att man skulle lämna sina ögon (efter döden) till att genom transplantation överföras till någon levande människa? — L. C., USA. Tanken att en människa skulle erbjuda sin kropp eller delar av sin kropp åt vetenskapsmän eller läkare, för att de efter hennes död skall kunna använda den för vetenskapliga experiment eller för transplantation på andra människor, ogillas skarpt av vissa religiösa organisationer. Det förefaller dock inte som om någon skriftenlig princip eller lag skulle stå i vägen. Fördenskull måste varje individ själv avgöra hur han skall handla.” – Vakttornet, 1 januari 1962, sid. 24 (sve.) – Vakttornet, 1 augusti 1961, sid. 480 (eng.)
Det tog inte lång tid för Sällskapet Vakttornet att ändra uppfattningen om detta livräddande förfarande.
”… uppehålla sitt liv genom en annan, levande eller död, människas kropp eller kroppsdelar … skulle vara kannibalism, en sedvänja som förefaller alla civiliserade människor motbjudande. … Det tillkommer inte oss att avgöra om sådana operationer är tillrådliga eller försvarliga från vetenskaplig eller medicinsk ståndpunkt. … bör det stå klart för var och en att de kristna, som har blivit upplysta genom Guds ord, inte behöver fatta dessa beslut enbart på grundval av någon personlig nyck eller med ledning av sina känslor. De kan begrunda de gudomliga principer som finns nedtecknade i bibeln och ha dem till rättesnöre, då de fattar sina personliga beslut, medan de vänder sig till Gud för att få vägledning, litar på honom och sätter sina förhoppningar till den framtid som han har i beredskap åt dem som älskar honom.” – Vakttornet, 15 februari 1968, sid. 94, 95–96 (sve.) – Vakttornet, 15 november 1967, sid. 702, 703, 704 (eng.)
Denna Vakttornsartikel använde Guds namns fulla kraft blandat med en nypa skuld för att övertyga anhängarna. ‘Vänder sig till Gud’, ‘älskar honom’, bli ‘upplysta genom Guds ord’ och inte genomgå en transplantation. Varje vittne som genomgått en transplantation hade hängett sig åt ‘kannibalism’ och var en person utan ’tillit’ till Jehova, någon som församlingarna ansåg var nödvändig att uteslutas från sin mitt ibland dem.
Watchtower tog till sig sin vanliga metod att använda rädsla för att övertyga medlemmar. Transplantationer sades involvera demoniskt inflytande, med hänvisning till citat om att en ande vägledde den första hjärttransplantationen.
“I detta avseende fortsatte veckotidningen Scope säga: “Har en ande väglett Dr Chris Barnards hand under den historiska hjärttransplantationsoperationen för flera veckor sedan? … En före detta medlem av Dr Barnards hjärtkirurgiteam … hade ofta sett en andeskepnad stå bakom Dr Barnard under operationer i operationssalen. … “Men det är “Klein Oupatjkie,” Chris Barnhards bortgångne far! var den omedelbara reaktionen.” – Vakna!, 22 juni 1968, sid. 15 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
En ytterligare rädslotaktik var att varna för att en transplantation kan förändra mottagarens personlighet.
”En egendomlig företeelse som ibland uppmärksammas är en så kallad ”personlighetstransplantation”. Mottagaren har i vissa fall förefallit lägga sig till med vissa personlighetsdrag från den person som organet kom från.” – Vakttornet, 1 december 1975, sid. 549 (sve.) – Vakttornet, 1 september 1975, sid. 519 (eng.)
Samma koncept om en personlighetstransplantation användes i samband med blodtransfusioner.
“Vissa säger att blodtransfusioner är ofarliga. Tror du på det? I 40 år var Robert Khoury känd som en ärlig man. Sedan fick han en blodtransfusion efter ett fall. “Jag fick veta att givaren var en tjuv,” sa Khoury till polisen. “När jag återhämtade mig upptäckte jag att jag hade en fruktansvärd lust att stjäla.” Och stal gjorde han.” – Vakna!, 8 juli 1969, sid. 30 (eng.)
Detta uttalande mot transplantationer innebar att Jehovas vittnen inte kunde godta en njurtransplantation, en hornhinnetransplantation, benmärg, hud eller något annat som tagits från en annan person. Detta ledde till förluster av liv som enkla operationer kunde ha räddat. Det upprepades 1968 i Vakna! den 8 juni, där nästan hela tidningen ägnades åt Sällskapet Vakttornets syn på medicinska procedurer.
Detta edikt om transplantationer, ett direktiv om uteslutning upplyst av Guds ord, varade bara i tretton år.
”… finns … inte något bud i bibeln som direkt förbjuder att man tar emot vävnad från någon annan människa. … Det är en angelägenhet, där man måste fatta ett personligt beslut.” – Vakttornet, 15 juni 1980, sid. 31 (sve.) – Vakttornet, 15 mars 1980, sid. 31 (eng.)
Watchtower har gått ännu längre nu och lovordat transplantationer för hur de har “hjälpt” människor. (Vakna!, 22 augusti 1989, s.6) Det som är skamligt i allt detta är att det aldrig påstods att synen hade förändrats. Indexet till Vakttornets publikationer refererar inte till artikeln från 1967 när det gäller transplantationer. Ingen ursäkt har publicerats för de som felaktigt uteslutits och de som i onödan mist livet. Hur måste detta få ett vittne att känna som förlorat en älskad på grund av problemfrågan under 1970-talet?
För att få höra en erfarenhet av livet som slösas bort under transplantationsförbudet, se CoffeeBlack(https://jwfacts.com/watchtower/experiences/coffeeblack.php). Den sorgliga verkligheten är att Jehovas vittnen som helhet inte ens vet att deras lära har förändrats. Många är villiga att sätta sina liv på spel utan att ha en förståelse för problemen och hur de skiljer sig från ett inte alltför avlägset förflutet. Sällskapet har blod på händerna när dess felaktiga användning av Guds namn leder till att vilseledda medlemmar dör.
Vaccinationer
Från 1921 till 1952 presenterade Den Gyllene Tidsåldern (eng. The Golden Age) information mot vaccinationer. För att befästa denna synpunkt i anhängarnas medvetande beskrevs vaccinationer som värdelösa, skadliga ur medicinsk synvinkel och moraliskt felaktiga ur biblisk synvinkel.
“Vaccination förhindrade aldrig någonting och kommer aldrig att göra det, och det är den mest barbariska metoden…Vi befinner oss i de sista dagarna, och djävulen förlorar sakta greppet, och gör en ansträngande insats under tiden för att göra all skada han kan, och till hans förmån kan sådana ondska ges… Använd era rättigheter som amerikanska medborgare för att för alltid avskaffa det djävulska bruket av vaccinationer.” – Den Gyllene Tidsåldern, 12 oktober 1921, sid. 17 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
“Tänkande människor skulle hellre ha smittkoppor än vaccination, därför att den senare sår fröet av syfilis, cancer, eksem, rosfeber, skrofler, tuberkulos och till och med spetälska och många andra avskyvärda sjukdomar. Därför är bruket av vaccination ett brott, ett illdåd och en villfarelse.” – Den Gyllene Tidsåldern, 1 maj 1929, sid. 502 (eng.) (Hittade ingen svensk upplaga av artikeln, utdraget är direktöversatt efter bästa förmåga)
“Undvik seruminokulationer och vaccinationer eftersom de förorenar blodomloppet med sin smutsiga var.” – Den Gyllene Tidsåldern, 13 november 1929, sid. 107 (eng.) (Utdraget är direktöversatt)
Detta stöddes delvis på grundval av att blodbiprodukter inte kunde användas.
“Vaccination är ett direkt brott mot det eviga förbund som Gud slöt med Noa efter syndafloden. …
“Av alla uppfinningar som har påtvingats mänskligheten för deras vanhelgande är vaccinationen den mest subtilt djävulska.” – Den Gyllene Tidsåldern, 4 februari 1931, sid. 293, 295 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är direktöversatt)
Den Gyllene Tidsåldern, 4 februari 1931-upplagan ägnade 10 sidor till varför vaccinationer inte var för kristna. Indexsidan till 1931-artikeln hävdade att detta var Skaparens synvinkel.
”… i denna upplaga
MÄNNISKOBLODETS HELIGHET
Vaccinering, teori och praktik, nyligen blottställt ur skaparens synvinkel”
En serie bilder förstärkte meningen ytterligare.
Den Gyllene Tidsåldern, 30 mars 1932, sid. 409 (eng.)
Den Gyllene Tidsåldern, 31 maj 1939, sid. 5 (eng.)
Den tecknade bilden ovan visar döda och koppärriga bebisar under en prästliknande representation. I verkligheten var det vaccinationer som praktiskt taget eliminerade smittkoppor. Med obetydlig medicinsk kunskap, fortsatte sällskapet att använda skrämseltaktik för att övertyga folket om att vaccinationer var fel. Detta resulterade i att somliga barn från Jehovas vittnen stängdes av från skolor i Amerika för att de vägrade vaccinera sig.
Juridiska bekymmer verkar vara en faktor bakom att Vakttornets sällskap ändrade sin position och tillåtit vaccinationer sedan 1950-talet.
”Vaccinering är något som individen själv har att taga ställning till och avgöra. … Och vårt Sällskap kan inte låta sig dragas in i rättstvister eller taga något ansvar för utgången.” – Vakttornet, 15 januari 1953, sid. 46 (sve.) – Vakttornet, 15 december 1952, sid. 764 (eng.)
Anvisade Helig Ande sällskapet att dekretera att vaccinationer var okristliga under en tid och senare sa att de var acceptabla? För anhängare som är skolade i att acceptera allt som kommer från organisationen som andlig mat från Jehova, har detta potentiellt lett till onödiga förluster av Jehovas vittnesliv.
1993 skrevs följande, och även om det är strikt korrekt kan det förstås mot bakgrund av vad som ovan verkar vara ganska missvisande att hävda att deras ståndpunkt har varit konsekvent.
”Tidigare artiklar i denna tidskrift och dess följeslagare, Vakttornet, har konsekvent hävdat ståndpunkten att det är varje enskild kristens sak att med hjälp av sitt enligt Bibeln övade samvete avgöra om han vill acceptera [vaccinationer] denna behandling för sig själv och sin familj.” – Vakna!, 8 augusti 1993, sid. 25 (eng. & sve.)
Vaccinationer är tillåtna av Sällskapet Vakttornet, förutsatt att ett visst vaccin överensstämmer med Sällskapet Vakttornets riktlinjer om blod.
”Tillkännagivanden
3 december, 2020
Till församlingar
1. COVID-19 Vaccininformation: Flera COVID-19-vacciner kan snart godkännas och bli tillgängliga. Vissa har frågat om dessa vacciner innehåller blod eller blodfraktioner. Vi har bekräftat att COVID-19-vaccinet tillverkat av Pfizer och BioNTech (COVID-19 mRNA Vaccin BNT 162b2) inte innehåller blod eller blodfraktioner. När information blir tillgänglig om andra vacciner kommer ytterligare information att tillhandahållas. Medicinsk vård är en fråga för personligt beslut. Vi försöker inte göra val för andra.”
Blodtransfusioner
Jehovas vittnen är välkända för sin hållning mot blod. Blod är en av de identifierande doktrinerna och borde som sådan ha lärts ut konsekvent av den trogne och omdömesgille slaven. Få människor inser de pågående betydande förändringarna som har skett med denna lära.
Det kan komma som en överraskning att Russell inte trodde att det var nödvändigt att avstå från att förtära blod eller blodtransfusioner. Det var inte förrän 50 år efter bildandet av Watchtower Society som konsumtion av blod togs upp som ett problem. Russell tolkade Apostlagärningarna 15 i linje med majoriteten av bibelforskare; det vill säga att avstå från att äta blod var bara “nödvändigt för kyrkans fred” för att förhindra splittring mellan judar och hedningar. Det var inte meningen att det skulle vara en för evigt bestående lag för alla kristna.
1909 förklarade Russell att eftersom de fyra förbuden i Apostlagärningarna var en del av det mosaiska lagförbundet gällde de inte hedningar. Blod fick förtäras av Russell och bibelforskarna. Han skrev:
”(1) Försaka sådant som äro offrat åt avgudar;
(2) och blod
(3) och kvävda ting
(4) och prostitution
… Dessa förbud hava aldrig ålegat hedningarna, eftersom de aldrig hava varit under lagförbundet; men så djupt rotade voro de judiska idéerna i detta ämne att det voro nödvändigt för kyrkans fred att hedningarna likafullt skulle taga denna fråga i beaktning.
… Om de icke ville vara tvistiga och förorsaka splittring inom kyrkan, skulle de icke-judiska bröderna säkerligen vara villiga att återhålla eller uppoffra sin frihet när det gäller dessa frågor.”
– Sions Vakt Torn, 15 april 1909, sid. 116–117 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Denna syn fortsatte man upprätthålla efter upptäckten av ABO-blodgrupper och förvaltningen av blodtransfusioner under första världskriget.
Konceptet att inte förtära blod introducerades inte förrän 1927 under ledning av Rutherford.
“Gud sade till Noa att alla levande varelser skulle vara som mat åt honom, men att han icke får förtära blodet, ty livet är i blodet.” – Vakttornet, 15 december 1927, sid. 371 (eng.) (Hittade ingen svensk upplaga av artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
“… livet är i blodet och det blodet får inte ätas. Sant vore detsamma i fråga om ett rent eller ett orent djur. … och om ett djur dödas och blodet inte hälls ut utan äts upp, då har den person som gör det gjort sig skyldig av döden, av den anledningen att ingen skola dricka blod utan att dö.” – Vakttornet, 15 februari 1939, sid. 62 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Så sent som 1940 ansågs blodtransfusioner vara acceptabel praxis.
“I New York sköt en hemmafru som flyttade in en inackorderads saker av misstag sig själv genom hjärtat med hans revolver. Hon fördes till sjukhus, hennes vänstra bröst skar man runt, fyra revben skars bort, hjärtat lyftes ut, man gjorde tre stygn, en av de behandlande läkarna i den stora akuten skänkte en liter av sitt blod för transfusion, och idag lever kvinnan och ler glatt över vad som hände henne under de mest hektiska 23 minuterna av hennes liv.” – Tröst [eng. Consolation], 25 december 1940, sid. 19 (eng.) (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Det var inte förrän 1945 som Sällskapet Vakttornets bloddoktrin utvidgades till att omfatta blodtransfusioner.
“Enär, sålunda, att den Högste och Helige Guden lät avgiva tydliga instruktioner beträffande nyttjanderätten av blod, i harmoni med hans eviga förbund som slöts med Noa och alla hans ättlingar, och ity att den enda användningen av blod som han godkände för att ge liv åt mänskligheten var att använda det som ett försoningsoffer eller betalning för synd, och för att det skulle ske på hans heliga altare eller på hans nådastol, och inte genom att intaga sådant blod direkt in i människokroppen; tillkommer det således alla tillbedjare av Jehova som söker evigt liv i hans nya värld av rättfärdighet att respektera blodets helighet och att konfirmera sig själva till Guds rättfärdiga beslut angående denna viktiga fråga.” – Vakttornet, 1 juli 1945, sid. 201 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
1950 inledde man regelbunden överläggning om blodtransfusioner.
”De framställningar beträffande denna sak, som vi har offentliggjort, har tillkommit för deras skull som förväntar att få andlig vägledning av oss, och de har inte gjorts för att vålla söndring bland Jehovas folk. Gång på gång vänder man sig till oss för att höra vår mening om blodtransfusion; i synnerhet begär man att vi skall uttala vårt gillande av denna åtgärd inom medicinen.” – Vakttornet, 1 juli 1950, sid. 208 (sve.) – Vakttornet, 1 maj 1950, sid. 143 (eng.)
I Vakttornet,15 november 1951, sidan 526-527 i svenska upplagan, eller Vakttornet, 1 juli 1951, sidan 414 i engelska upplagan gavs det ut i Frågor från läsekretsen den första detaljerade diskussionen om Sällskapet Vakttornets bloddoktrin efter ett rättsfall som involverade Jehovas vittnen.
”Frågor från läsekretsen
Ett mål som nyligen förevarit i Chicago och som rörde Jehovas vittnen och deras ståndpunkt i fråga om blodtransfusioner gav orsak till många kommentarer i den amerikanska pressen och bland folk i allmänhet. Många frågor framställdes. De som återges här nedan var de vanligaste och kom från skilda håll. Vi återger dem jämte svaren, då denna fråga ju är aktuell även i Sverige.
● Vilka skäl mot blodtransfusion kan anföras från Skriften?
Jehova ingick förbund med Noa efter floden, och däri ingick detta bud: ”Kött, som i sig har sin själ, det är sitt blod, skolen I icke äta.” (1 Mos. 9:4) Den lag som gavs genom Mose innehöll dessa restriktioner: ”Intet fett och intet blod skolen I förtära.” ”Och intet blod skolen I förtära.” ”Om någon av Israels hus eller av främlingarna som bo ibland dem förtär något blod, så skall jag vända mitt ansikte mot honom som förtär blodet och utrota honom ur hans folk. Ty allt kötts själ är i blodet, och jag har givit eder det till altaret, till att bringa försoning för edra själar; ty blodet är det som bringar försoning genom själen som är däri [för själen, KJ], Ty det är allt kötts liv; dess blod är för dess liv. Därför sade jag till Israels barn: I skolen icke äta blodet av något slags kött.” (3 Mos. 3:17; 7:26; 17:10, 11, 14 [vers 14 enl. KJ] ; 19:26) Och i de grekiska skrifterna lyder föreskriften för de kristna: ”Ty den heliga anden och vi själva hava funnit det gott att icke lägga någon ytterligare börda på eder, med undantag av dessa nödvändiga ting: att ni avhålla eder från sådant som offrats åt avgudar och från blod och från sådant som dödats utan att blodet fått rinna av och från otukt.” — Apg. 15:19, 20, 28, 29; 21:25; NW.
● Gäller inte de här ovan citerade förbuden endast blod av djur och inte människoblod?
Jehova föreskrev förvisso inte för sitt folk att de skulle låta blodet rinna av människokroppar, innan de åt dessa, av det enkla skälet att han aldrig givit någon tillåtelse till kannibalism. Fastän de anförda skriftställena talar om djurens blod i första hand, så får man dock inte förbise att föreskriften lydde: ”Intet blod skolen I förtära”, ”I skolen icke äta blodet av något slags kött”. Detta inbegriper mänskligt kött. Djurens blod var avsett ”att bringa försoning för edra själar”. Och ändå visade Paulus, att detta blod av offerdjur inte åstadkom någon verklig försoning, utan endast förebildade Jesu blod. Om det förebildliga blodet av djur var heligt, hur mycket mer måste då inte det motbildliga människoblodet vara det! Som bevis för att förbudet inbegrep människoblod lägger vi märke till vad som hände, då tre män riskerade livet för att skaffa vatten åt den törstige David: ”Men David ville icke dricka det, utan göt ut det såsom ett drickoffer åt HERREN. Han sade nämligen : ’Gud låte det vara fjärran ifrån mig, att jag skulle göra detta! Skulle jag dricka dessa mäns blod, som hava vågat sina liv? Ty med fara för sina liv hava de burit det hit.’” (1 Krön. 11:17—19) Eftersom vattnet hade anskaffats med risk för att människoliv skulle gå till spillo, räknade David det som människoblod och tillämpade på det den gudomliga lagen angående allt blod, nämligen att det skulle utgjutas på marken. ”Men blodet skolen I icke förtära; I skolen gjuta ut det på jorden såsom vatten.” — 5 Mos. 12:16, 23, 24.
● När nu blodgivaren inte dör och intet liv går förlorat, varför gäller då Skriftens förbud också blodtransfusioner?
Vi hänvisar till svaret på närmast föregående fråga och frågar i vår tur: Dog de tre männen som skaffade vattnet åt David? Nej. Ansåg då David detta vara någon förmildrande omständighet, som gav honom frihet att dricka det vatten som han betraktade som likvärdigt med människoblod? Nej. Om den skapelse som blodet kommer från dör eller inte dör gör ingenting till saken. Förbudet gällde att föra in blod i organismen, och detta enkla faktum kan inte ändras genom påhittigt resonemang och underfundig världslig vishet.
● Då de kristna ju inte är underställda Mose lag, som innehöll dessa förbud mot användningen av blod, varför skall då vi vara bundna av dessa förordningar?
Förbudet mot att använda blod gällde innan Mose lag blev given, ty det utfärdades flera hundra år tidigare, vilket omtalas i 1 Moseboken 9:4. Det upprepades och utfärdades att gälla även för de kristna, sedan Mose lag hade blivit fastnaglad vid Kristi tortyrpåle. Svaret på första frågan i detta nummer visade att förbudet mot blod hör till de grundläggande föreskrifterna för de kristna, ty när instruktionerna om de absoluta minimikraven sändes ut, inbegreps detta förbud mot blod bland ”dessa nödvändiga ting”. Denna princip i fråga om blodet existerade alltså både före och efter Mose lag och var så livsviktig, att den infogades och inskärptes också i den lagen.” – Vakttornet, 15 november 1951, sid. 526–527 (sve.) – Vakttornet, 1 juli 1951, sid. 414 (eng.)
Ursprungligen omfattade förbudet mot blod helblod, alla blodfraktioner och autologa transfusioner.
“Vi får höra att det krävs en och en tredjedel liter helblod för att få tillräckligt med blodproteinet eller “fraktionen” som kallas gammaglobulin för en injektion. Och eftersom det av det föregående måste erkännas att sådan användning av mänskligt blod är mycket betänklig, vilken motivering kan det finnas för användningen av gammaglobulin? Vidare kommer de som är intresserade av den bibliska aspekten att notera att dess framställning genom helblod inplacerar det i samma kategori som blodtransfusioner så långt som Jehovas förbud mot att intaga blod i systemet berörs. – Se Tredje Moseboken 17:10-14; Apostlagärningarna 15:20, 28, 29.” – Vakna!, 8 januari 1954, sid. 24 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
”Följaktligen skulle avlägsnandet av någons blod, för att lagra det och för att senare föra in det i samma person vara ett brott mot de bibliska principerna som styr behandlingen av blod.” – Vakttornet, 15 oktober 1959, sid. 640 (eng.) (Hittade ingen svensk upplaga av artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
”Men oavsett om det gäller helblod eller någon beståndsdel av blod och vare sig blodet tagits från ens egen kropp eller från någon annans, vare sig det införs som en transfusion eller genom insprutning, så gäller Guds lag. … Det är förbjudet att använda det som föda. Gud har inte bemyndigat att man överför blod från en person till en annan person under förklädnaden av medicinsk behandling för att vidmakthålla livet.” – Vakttornet, 1 mars 1962, sid. 105, 106 (sve.) – Vakttornet, 15 september 1961, sid. 559 (eng.)
Nya testamentet specificerar inte användningen av blod som en anledning att utfrysas och var därför ursprungligen inte ett uteslutningsbrott.
”Vi beklagar naturligtvis, liksom ni, att denna syster, som bekänner sig tillhöra den smorda kvarlevan, frivilligt tog emot en blodtransfusion under sin sjukhusvistelse. Vi anser att hon gjorde orätt och handlade i strid med Guds vilja. Församlingarna har emellertid aldrig blivit anvisade att utesluta dem som frivilligt tar emot blodtransfusioner eller anser att det är riktigt att göra det. Vi låter Jehova, den allerhögste domaren, själv döma dem som på detta sätt överträder Guds lag om blodets helgd. Det enda vi kan göra i sådana fall som detta, det är att betrakta överträdarna såsom icke mogna och fördenskull oförmögna att åtaga sig vissa förpliktelser och vägra att tilldela sådana personer vissa tjänsteuppdrag.” – Vakttornet, 1 januari 1959, sid. 24 (sve.) – Vakttornet, 1 augusti 1958, sid. 478 (eng.)
1961 blev blodtransfusioner ett uteslutningsbrott.
”I överensstämmelse med denna förståelse blir sedan år 1961 alla som ignorerar Guds krav, tar emot blodtransfusion och inte ångrar sig uteslutna ur Jehovas vittnens församlingar.” – Jehovas vittnen – Förkunnare av Guds kungarike [1993/1994], sid. 183–184 (sve. & eng.)
Få vittnen känner till att Russell och de tidiga bibelforskarna förstod att det inte är något fel med att ha blod som föda. Lägg märke till hur Sällskapet Vakttornet presenterar sin historia vad beträffar blod.
”Strålar av ljus — stora och små …
Vissa bibelforskare trodde att förbudet mot att äta blod i Apostlagärningarna 15:28, 29 var begränsat till judiska kristna. Men Apostlagärningarna 21:25 visar att på apostlarnas tid tillämpades denna befallning också på dem av nationerna som blev troende. Blodets helgd gäller således alla kristna, som det visades i The Watchtower för 1 juli 1945. Detta innebär mer än att man bara vägrar att äta djurblod, som i blodkorv. Det innebär att man också avhåller sig från människoblod, som i fallet med blodtransfusioner.” – Vakttornet, 15 maj 1995, sid. 23 (eng. & sve.)
Ovanstående artikel får det att verka som att “vissa bibelforskare” missförstod Bibelns riktlinjer om blod. Vad den misslyckas med att nämna är att anledningen till deras förståelse var att de följde vad den trogne och omdömesgille slaven hade förklarat om blod i Vakttornet.
En anledning till regeln om blod och transplantationer baserades på Jehovas vittnens uppfattning om att människan är monokotom, helt fysikaliska. Det fanns en rädsla för att blod och organ innehåller en del av själen. Detta anspelas på i följande uttalanden;
””Blodet hos en människa är i verkligheten människan själv. … gifter som beror på den personliga livsföringen, mat- och dryckesvanor. … De giftämnen som framkallar impulsen att begå självmord, mord eller stöld finns i blodet.” … ”Moraliskt vansinne, sexuell perversitet, hämningar, mindervärdeskomplex, böjelse för att begå småförbrytelser — blir ofta följden av blodtransfusion”, …” – Vakttornet, 1 mars 1962, sid. 110–111 (sve.) – Vakttornet, 15 september 1961, sid. 564 (eng.)
”Hjärtat är en underbart utformad pump uppbyggd av muskler, men ännu viktigare är att de krafter som har med våra känslor och motiv att göra är inbyggda i det. Kärlek, hat, begär (gott och ont), förkärlek för det ena framför det andra, ärelystnad, fruktan — i själva verket allt som tjänar till att ge oss motiv i samband med våra böjelser och begär — härrör ur hjärtat. … Det är betecknande att hjärtbytespatienter, på vilka de nerver som förbinder hjärtat och hjärnan är avskurna, har allvarliga känslomässiga problem efter operationen.” – Vakttornet, 15 juli 1971, sid. 316, 317 (sve.) – Vakttornet, 1 mars 1971, sid. 134, 135 (eng.)
Detta koncept främjas inte längre.
Läran om blodtransfusioner introducerades inte bara sent i Vakttornets historia, den har också reviderats avsevärt under åren. Reglerna på 1960-talet var mycket strikta; blod fick inte användas i någon form. Vakttornet för 15 september 1963, sidan 428 klargjorde att det är fel att använda antingen helblod eller någon av dess beståndsdelar. Vid tiden för Vakttornet den 15 juni 2000 ansågs användningen av de flesta blodkomponenter inte längre vara felaktig utan snarare en fråga om individuellt samvete. År 2004 visade Vakttornet att 100 % av blodet kan transfunderas, förutsatt att det delas upp i fraktioner. Detta diskuteras vidare i kapitlet om Blodläran.
1961 publicerades ett antal artiklar om blod som klargjorde resonemanget bakom att det blev skäl för att man blir utesluten. Detta inbegrep kommentarer om blod i livsmedel.
”Missbruk av blod till mat
Det är livsviktigt för sanna kristna i denna ändens tid att vara på sin vakt, om de skall kunna visa tillbörlig respekt för blodets helgd. De måste undvika världens missbruk av blod. I Afrika finns det till exempel en del infödingsfolk som utökar sitt kosthåll genom att dricka blod som de tappar ur halsådern på sina kreatur. På många ställen samlas folk vid slakthusen för att dricka blodet av nyslaktade kreatur i tron att detta kan kurera vissa sjukdomar. I Fjärran Östern används i många länder blodet som en grundbeståndsdel i vissa soppor och såser. I Sydamerika består en mycket vanlig rätt av grisblod blandat med ris eller potatis och olika kryddor, och blod till och med säljs och äts som konfekt. Blodkorv eller blodpudding tillhandahålls under olika namn nästan överallt. Alla dessa sedvänjor visar öppen ringaktning för livets helgd, därför att de innebär ett brott mot livgivarens lag angående blodet.
Lagen om blodet förbjuder också att man äter något som dött genom kvävning, därför att blodet då inte kunnat rinna av. Vilket djur det vara må som blivit kvävt eller som dött i en fälla och djur som skjutits men inte omedelbart tappats på blod är följaktligen olämpliga som mat. Seden att döda höns genom att vrida nacken av dem, men inte skära eller hugga av den, som förekommer i många länder, gör också djuret otjänligt till mat för de kristna. Somliga slaktare, som inte tar någon hänsyn till Guds lag i dessa saker, tappar inte ur blodet ordentligt ur de djur som slaktas för att användas till mat. De kan rentav avsiktligt hindra blodavrinningen för att öka köttets vikt. Om en kristen får reda på att hans slaktare inte är noga med att blodet skall rinna av, så måste han förlägga sina inköp till ett annat ställe eller helt enkelt avstå från att äta kött, om ingen annan sorts kött finns tillgängligt. En samvetsgrann människa äter heller inte kött på en restaurang, om hon vet att det där på orten inte är vanligt att sörja för att blodet får rinna av ordentligt. Under sådana förhållanden kan en kristen, som önskar äta kött, bli tvungen att köpa ett levande kreatur eller en fågel och själv ordna med slakten.
Ringaktningen för Guds lag är så utbredd, att helblod, blodplasma och blodbeståndsdelar kommer till riklig användning i en mångfald produkter som säljs till mat. Det meddelas till exempel att somliga charkuterister inbegriper blod i sina vanliga recept för wienerkorv, bolognakorv och olika sorters smörgåsmat. Alla kanske inte kallar det blod, men vad de än må kalla det, så är det orätt om det innehåller blod eller blodbeståndsdelar. Inte alla som tillverkar charkuterivaror gör detta för all del, men somliga gör det. På vissa orter vet man också att hamburgare till stor del består av fett tillsatt med blod. I Ryssland inrättade man för flera år sedan bagerier där sju delar rågmjöl blandas med tre delar oxblod, varur fibrinogenet avlägsnats, i brödet. I andra länder använder somliga bagare torkat plasmamjöl i vissa bakverk som ersättning för äggvita. Och för olika stärkande medel och tabletter, som säljs i kemikalieaffärerna och på apotek, anger deklarationen att de innehåller blodbeståndsdelar, som till exempel hemoglobin. Det är alltså nödvändigt att vara på sin vakt, att vara förtrogen med sedvänjorna i landet eller samhället där man bor, att göra rimlig förfrågan där man köper kött och att läsa och förstå deklarationerna på olika förpackningar. Allteftersom den gamla världen blir mer och mer vårdslös i sin inställning till Guds lag om blodet är det av vikt för den kristne att öka sin varsamhet för att hålla sig ”obefläckad av världen”.” – Vakttornet, 1 mars 1962, sid. 103–104 (sve.) – Vakttornet, 15 september 1961, sid. 557 (eng.)
För alla som tror att detta är ett exempel på att ljuset blir ljusare, var detta inte slutet. På 1970-talet började Watchtower släppa efter på några av sina blodrestriktioner och återigen tillåtit vissa blodprodukter och procedurer.
1974 – Blodserum blev en samvetsfråga (Vakttornet, 1 september 1974, sid. 406–407 (sve.))
1983 – Hemodilution blev acceptabelt (Vakna!, 8 augusti 1983, sid. 16 (sve.))
1995 – Akut normovolemisk hemodilution och autolog blodräddningsprocedur blev acceptabla trots att de kortvarigt lagrats utanför blodet (Vakttornet, 1 augusti 1995, sid. 30 (sve.))
En betydande förändring inträffade år 2000, där alla blodfraktioner blev acceptabla – (Vakttornet, 15 juni 2000, sid. 29–31 (sve.)).
Stanna kvar i Guds kärlek (2018), sid. 247 (eng. & sve.)
Blod är en nyckellära för Jehovas vittnen, en som möjligen har gett dem mer publicitet än någon annan lära. Med en sådan central doktrin som används för att skilja Jehovas folk från världen måste man undra, varför Gud väntade i 60 år med att uppenbara det för sitt folk? Hur lång tid det tar att framlägga denna sak och de pågående förändringarna indikerar att Sällskapet Vakttornets blodlära inte har något att göra med att Helig Ande vägleder denna lära. Ursprungligen var blodtransfusioner bra, under mitten av 1900-talet kunde inga blodprodukter av något slag användas; nu är nästan varje blodfraktion acceptabel. Den Heliga Anden kan inte tillskrivas som att upplysa den styrande kretsen när det gäller blod när det har uppstått nästan en 360 graders vridning på läran under mindre än en generations tid.
Jämför dessa citat sida vid sida.
Hur många Jehovas vittnen dog när de förvägrade fraktioner som kunde ha räddat deras liv före år 2000? Hur många föräldrar offrade i onödan sina barn och trodde att de gjorde Jehovas vilja? Har inte Sällskapet Vakttornet blod på händerna?
Användningen av aluminium beskrevs som en orsak till cancer och galenskap.
“Som ett resultat av publiceringen av en hälsosam sanning kring ämnet är det allt färre som köper köksredskap av aluminium nu än tidigare. Det finns också en markant minskning av dödligheten i cancer. Mycken aluminium som används: blir många cancerformer. Mindre aluminium som används: blir färre cancerformer.” – Den Gyllene Tidsåldern, 9 juli 1930, sid. 651 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är direktöversatt efter bästa förmåga)
“[Köksredskap av aluminium är] en förbannelse för mänskligheten och deras tillverkning och användning bör vara förbjuden enligt lag.” – Den Gyllene Tidsåldern, 26 oktober 1932, sid. 35 (eng.) (Hittade ingen svensk upplaga av artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
“”Anmärkningsvärd återhämtning av synen
JAG VAR blind och kunde inte arbeta”, säger Ellen Williams från Georgia. “Mina armar föll döda vid min sida och hela min högra sida blev oanvändbar. För två år sedan slängde jag mina aluminiumartiklar, och min syn har kommit tillbaka. Jag använder inte glasögon nu och återhämtar min kropp gradvis. Jag är sextiofem år gammal. Tack till Den Gyllene Tidsåldern för denna information.”
Hur han förlorade sin mamma
“ÅH JA!” sade Harry E. Childs från Michigan, “vi hade en fin uppsättning matlagningskärl av aluminium. Men aldrig mer; vi dumpade dem alla överbord. Jag kommer att erkänna att det gjorde något ont att se allt det investerade kapitalet på askhögen, och att behöva börja om från början. Jag har underrättat om aluminiumförgiftning väl och vida kring, och vi har grusat mycket av dess försäljning. Min mamma dog i cancer. Vi är ganska säkra på att det var aluminium som orsakade det.”
Kål a la Gallstenar
EN PRENUMERANT, Mary E. Lovette, skriver: “Vår hälsa är 99 procent bättre sedan vi kasserade våra aluminiumartiklar. Jag hade hela tiden ont i halsen, även problem med magen, tarmen och blåsan. Var ofta tvungen att ta till smärtstillande medel. Jag dog nästan av att äta kål tillagad i en aluminiumkokare. Doktorn tillkallades klockan ett på natten och förklarade det som “gallstenar”. I en vecka var jag fruktansvärt sjuk; och sattes sedan på en strikt diet. Efter att ha kasserat alla aluminiumartiklar, och likaså alunbakpulver, jag går inte längre på diet och blir mycket bättre.” – Den Gyllene Tidsåldern, 11 oktober 1933, sid. 11 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Den Gyllene Tidsåldern, 8 september 1937, sid. 773
”Jesus åt stekt lamm och stekt fisk. Lammet var stekt, och absolut inte stekt i en aluminiumstekpanna, inte heller var fisken tillagad på detta sätt.” – Den Gyllene Tidsåldern, 15 januari 1936, sid. 227 (eng.) (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Den Gyllene Tidsåldern, 23 september 1936, sid. 803 (eng.)
Den Gyllene Tidsåldern, 8 september 1937, sid. 771 (eng.)
Detta fick en ovanlig sidofördel för Sällskapet Vakttornets ledare. Många vittnen var för rädda för att äta på restauranger eftersom de var osäkra på om maten var tillagad i aluminium och blev därmed ytterligare avskilda från världen.
Bisarra hälsoråd från Den Gyllene Tidsåldern
Den Gyllene Tidsåldern anses ha haft en stor roll i predikoarbetet.
”Den Gyllne Tidsåldern gavs ut för att man ville visa människor att den verkliga lösningen på mänsklighetens problem är Kristi tusenåriga styre, som kommer att införa en gyllene tidsålder för människorna. … Från första början har den här tidskriften i hög grad bidragit till det mäktiga vittnesbörd som har avgetts sedan 1919. (Matt. 24:14) … Den tidskrift som sedan det första numret 1919 haft namnen The Golden Age, Consolation och nu Awake! har spelat en framträdande roll i predikoarbetet.” – Tjänsten för Guds kungarike, mars 2005, sid. 1 (eng. & sve.)
Nedan följer ett urval av guldkorn från denna tidskrift. Vissa är mycket underhållande; andra var tyvärr allvarligt farliga för hälsan och gjorde intrång på följares personliga liv.
“Den bobbklippta hårvurmen kommer säkerligen att leda till skallighet, förr eller senare. Anledningen till detta är att människohår är som en tub som är tillsluten i den fria änden. När håret klipps upplöses oljorna som är hårets leverne. Anledningen till att män blir skalliga så snabbt är att de klipper håret så ofta och dessutom bär tättslutande hattar, som skär av cirkulationen i hårbotten. Anledningen till att kvinnor hittills har haft så vackert hår är att de inte har klippt det; och vridningen och vikningen av håret har hjälpt till att behålla den naturliga oljan.” Många kvinnor har vänt sig mot modet att bobbklippa håret och låter håret växa ut igen.” – Den Gyllene Tidsåldern, 19 november 1924, sid. 100 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
“Det finns ingen mat som är rätt mat för morgonmåltiden. Vid frukost är det ingen tid att bryta en fasta. Fortsätt med den dagliga fastan fram till middagstimmen… Drick mycket vatten två timmar efter varje måltid; drick ingen strax innan man äter, och en liten mängd om någon vid måltiden. God kärnmjölk är en hälsodryck vid måltiderna och däremellan. Bada inte förrän två timmar efter att du har ätit en måltid, inte heller närmare än en timme innan du äter. Drick ett helt glas vatten både före och efter badet.” – Den Gyllene Tidsåldern, 9 september 1925, sid. 784–785 (eng.) (Hittade ingen svensk upplaga av artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
“Om någon överivrig läkare utdömer dina halsmandlar, gå och begå självmord med en slidkniv. Det är billigare och mindre smärtsamt.” – Den Gyllene Tidsåldern, 7 april 1926, sid. 438 (eng.) (Utdraget är direktöversatt)
“Sov på höger sida eller platt på rygg, med huvudet mot norr för att dra nytta av jordens magnetiska strömmar. Undvik seruminokulationer eftersom de förorenar blodomloppet med sitt smutsiga var… Sluta tugga tuggummi, eftersom du behöver saliven till din mat.” – Den Gyllene Tidsåldern, 13 november 1929, sid. 107 (eng.) (Utdraget är direktöversatt)
“Läkemedel har sitt ursprung i demonologin och ägnade sin tid fram till det senaste och ett halvt århundrade med att försöka driva ut demoner. Under det senaste halvseklet har det försökt driva ut bakterier.” – Den Gyllene Tidsåldern, 5 augusti 1931, sid. 728 (eng.) (Utdraget är direktöversatt)
“Ju tidigare på förmiddagen du tar solbadet, desto större blir den gynnsamma effekten, eftersom du får mer av de ultravioletta strålarna, som läker.” – Den Gyllene Tidsåldern, 13 september 1933, sid. 777 (eng.) (Utdraget är direktöversatt)
”Den allra första handlingen av ett friskt djur på morgonen är elimination. Medveten om detta är det människans plikt att träna sig därefter, även om det i början blir nödvändigt att gå upp en halvtimme tidigare än hon kunde önska.” – Den Gyllene Tidsåldern, 15 januari 1936, sid. 227 (eng.) (Utdraget är direktöversatt)
Slutsats
Vissa läror har en obetydlig effekt på människors liv. Huruvida de från Sodom och Gomorra får en uppståndelse är inte mer än teologisk gymnastik. Å andra sidan har vissa förändringar haft en dramatisk effekt på liv. Jehovas vittnen dör när de förvägrar blod.
”Förr i tiden dog tusentals ungdomar därför att de satte Gud främst. I vår tid finns det också ungdomar som sätter Gud främst, men nu utspelas dramat på sjukhus och i rättssalar, och det som frågan nu gäller är blodtransfusioner.” – Vakna!, 22 maj 1994, sid. 2 (eng. & sve.)
Den svåraste situation som en förälder någonsin kan ställas inför är att förvägra en procedur som sedan leder till att deras barn mister livet. Föräldrar som ger efter och tillåter förbjudna förfaranden för sina barn har blivit uteslutna. Under en av de mest stressiga situationerna i deras liv tvingas församlingen ta bort stödet till den familjen. Det kan vara försvarligt om förvägrandet var för att upprätthålla Guds lag. Men många av dessa dödsfall har tillkommit för att man förvägrade procedurer som senare sades vara acceptabla för Gud. Dödsfallen som har blivit följden är det ultimata offret som ges för en organisation.
Detta bör röra sanningssökande. När Vakttornssällskapet använder Guds namn för att manipulera lydnad åt förändrade doktriner blir de förkastliga, till och med blodskyldiga. Vilken rätt har en religion att diktera i livshotande situationer när den har tagit en mängd olika ståndpunkter i frågorna genom åren?
Den här artikeln är skriven i augusti 2006, senaste uppdateringen kom i april 2023. Översattes från engelska till svenska i februari 2024. Länk till engelska källartikeln är: https://jwfacts.com/watchtower/medical.php
