Blodtransfusioner & Jehovas vittnen

Jehovas vittnen tillåts att använda de flesta former av medicinsk behandling, men inte under några omständigheter får de någonsin ta emot en blodtransfusion. Att avstå från blod anser de är ett område som kännetecknar dem som den enda sanna religionen.1 Vad man generellt sett inte känner till är att Sällskapet Vakttornet under sin historia faktiskt har gjort en 360 graders vändning på sin acceptans av blodprodukter.

Den aktuella ståndpunkten är att Jehovas vittnen inte får lov att konsumera blod eller fyra blodfraktioner – röda blodkroppar, vita blodkroppar, blodplättar, blodplasma – men andra fraktioner är acceptabla.

Stanna kvar i Guds kärlek [2018], sidan 247 (eng. & sve.)

Det här har lett till en ståndpunkt som är:

• Bibliskt felaktig – De flesta kristna religioner drar slutsatsen att det inte finns något bibliskt förbud mot att kristna transfunderar blod.
• Inkonsekvent – Sällskapet Vakttornet säger att Guds norm är att blod inte får lagras, men ändå tillåter de att Jehovas vittnen använder blodfraktioner från lagrat blod.
• Dubbelmoral – Jehovas vittnen har nyttjanderätten till och använder ansenliga mängder medicinska produkter som är framtagna ur blod, men förbjuds från att donera blod.

Precis när Sällskapet Vakttornet upphävde sitt rättsavgörande kring att organtransplantationer var fel på 1980-talet, har organisationen drivit igenom betydande förändringar när det gäller vad de ser som acceptabelt användande av blod. Varje Jehovas vittne borde på allvar överväga konsekvenserna av att Vakttornets organisation utformar den typen av doktrinära förändringar i fråga om liv och död innan de beslutar sig för att förvägra blod när liv står på spel.

Informationen här presenterar Vakttornets trossamfunds ställningstagande när det gäller blod sedan mars 2015. Med tanke på de förändringar som har ägt rum under det senaste decenniet och de löpande juridiska svårigheterna som Sällskapet Vakttornet får erfara kommer det sannolikt att lättas upp under de kommande åren.

Den här artikeln blickar över historiken över Sällskapet Vakttornets blodlära och jämför den nuvarande ståndpunkten med bibliska krav vad gäller blod, inberäknat:

• Pikuach Nefesh – Livet åsidosätter lagen
• Sällskapet Vakttornets rådande ställningstagande
• Sällskapet Vakttornets föränderliga ställningstagande
• Bibliska lagar angående blod
• Apostlagärningarna 15 – Att avstå från blod?
• Barnens rättigheter
• Synen på medicinsk broderlighet

Inkonsekvenser med nuvarande hållning

Watchtower hävdar att blodets helighet kräver att det hälls ut på marken, med hänvisning till 5 Moseboken 12:22-24. Jehovas vittnen får inte donera blod, lagra blod, ta emot en blodtransfusion eller ens ge en blodtransfusion. De får dock lov att använda sig av blodfraktioner som härrör från blod som har blivit donerad och lagrats. De följande utdragen visar vad som inte är tillåtet.

”Jehovas vittnen tar därför inte emot transfusioner av helblod och inte heller av blodets fyra huvudkomponenter – röda blodkroppar, vita blodkroppar, blodplättar och blodplasma. De ger inte heller blod och låter inte lagra sitt eget blod för användning vid autolog transfusion.”
– Tjänsten för Guds Kungarike, november 2006, sidan 3 (eng. & sve.) (Hittade ingen svensk upplaga av artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

”Blod får inte lagras; det skall gjutas ut — återlämnas till Gud, så att säga.”
– Vakttornet, 15 oktober, 2000, sidan 30 (eng. & sve.)

”Vi skulle vilja informera dig om en uppdaterad policy med avseende på huruvida en kristen får ge en blodtransfusion om han uppmanas att göra det av en överordnad… En kristen som är sjuksköterska eller läkare respekterar bibelns skrifter och skulle därför inte rekommendera, ordinera eller ge en blodtransfusion.”
– TILL ALLA SJUKHUSKOMMITTÉER, 15 juni 2018 (6/15/18-E) (Direktöversatt)

Däremot får Jehovas vittnen ta emot komponenter av donerat blod när blodet fördelats till blodfraktioner.

”Men när det gäller fraktioner av vilken som helst av huvudkomponenterna, måste varje kristen under bön och efter allvarlig begrundan själv fatta sitt beslut.”
– Vakttornet, 15 juni 2000, sidan 31 (sve. & eng.)

Det är inkonsekvent av Vakttornet att förbjuda anhängare att donera blod, men acceptera blodfraktioner från donerat blod.

• Om det är fel att ett vittne ger blod, vem kommer i så fall blodfraktionerna som de använder ifrån?
• Om blod måste uttömmas på marken, varifrån kommer i så fall blodfraktionerna som de använder?
• Om det inte är tillåtet att ta emot en “större” fraktion om man avstår från blod, varför är det i så fall tillåtet med en bråkdel av en fraktion?
• Om blodfraktioner alltid har varit godtagbart för Jehova, vem ansvarar i så fall för de vittnens död som i onödan dog av att förvägra dem, på grund av organisationens grundriktlinjer som förbjöd dem innan år 2000?

De kan också ge blod för blodprov, och läkare som är Jehovas vittnen får lov att ta blod för provtagningar.

”Andra åtgärder eller tester som inbegriper en persons eget blod är inte lika klart i strid med Guds fastställda principer. Många kristna har till exempel tillåtit att något av deras blod har tappats av för att analyseras, varefter blodprovet har förstörts.”
– Vakttornet, 15 oktober 2000, sidan 31 (eng. & sve.)

”Vad händer om ett vittne … blir anvisad av en överordnad att ta ett blodprov eller att utföra andra rutinmässiga tjänster för en icke-vittne-blodtransfusionspatient? Vittnet skulle kunna fatta ett personligt, samvetsgrant beslut om att lyda eller inte.”
– TILL ALLA SJUKHUSKOMMITTÉER, 15 juni 2018 (6/15/18-E) (Direktöversatt)

Trots blodets uppfattade helighet och strikta hanteringskrav bryter Watchtower mot sitt eget resonemang genom att tillåta att blod ges för medicinska provtagningar, och tillåter transfusioner av blodfraktioner som har härrört från enorma mängder donerat och lagrat blod.

Dessa förnuftsvidriga inkonsekvenser är slutprodukten av att Sällskapet Vakttornet ständigt ändrar sina läror om blod. Under flera decennier främjade Sällskapet Vakttornets ledare användningen av blod som bibliskt acceptabelt. På 1940-talet blev det strängt förbjudet att använda blod i någon form överhuvudtaget. Efter hand blev användningen av blod acceptabelt under vissa situationer. Följande tabell identifierar Vakttornssamfundets föränderliga historia angående blod.

Kan man verkligen tillskriva Jehovas vägledning dessa kontradiktoriska förändringar?

Pikuach Nefesh – Liv åsidosätter lagen

Genom hela den här artikeln visas det att i bibeln utpekas respekt för livet som viktigt för Gud. Och anledningen till att Noakidiska och mosaiska lagarna föreskrev att uttömmandet av blodet från ett djur var av respekt för det liv som man tog. Jesu utgjutna blod vid hans död var den ultimata gåvan, som gavs för att köpa mänsklighetens eviga liv.

Tvärtemot denna bibliska princip uppger Sällskapet Vakttornet att deras ståndpunkt emot blodtransfusioner har lett till att Jehovas vittnen har dött, och visar upp bilder av 26 Jehovas vittnes-barn som dog genom förvägran av blod.2

“Jehovas vittnen argumenterar inte för att blodtransfusioner inte har
hållit patienter vid liv som annars skulle ha dött.” – Blod, medicin och Guds lag [1961], sidan 38 (eng.) (Hittade ingen svensk version av broschyren, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

“Förr i tiden dog tusentals ungdomar därför att de satte Gud främst. I vår tid finns det också ungdomar som sätter Gud främst, men nu utspelas dramat på sjukhus och i rättssalar, och det som frågan nu gäller är blodtransfusioner.” – Vakna!, 22 maj 1994, sidan 2 (eng. & sve.)

Sällskapet Vakttornets publikationer hävdar att det är fel att försöka rädda liv genom en blodtransfusion, då detta riskerar att man förlorar rätten till evigt liv.

“Såsom Jehovas kristna vittnen såg hennes föräldrar, Darrell och Rhoda Labrenz rättfärdigt blodtransfusioner som ett brott mot Guds lag och motsatte sig det. De var oroliga över sitt barns eviga välgång, ty evigt liv är bara utsikten för dem som följer Guds lagar.” – Jehovas vittnens Årsbok 1975, sidan 223–224 (eng.) (Utdraget är direktöversatt efter bästa förmåga)

“Men antag att ens hustru eller barn var nära döden. Vem den anhörige än är skulle det fortfarande vara en överträdelse av Guds lag att ge blod. Man är inte fri att bryta mot Guds befallningar bara därför att man är nära döden. När man är nära döden är det inte tid att tumma på eller överträda Guds lag, utan då är det tid att komma Gud så nära som möjligt genom att förbli trogen. Evigt liv är belöningen för trohet. Hur dåraktigt skulle det inte vara att spela bort utsikten till evigt liv mot det mycket osäkra löftet om bot genom en blodtransfusion! — Upp. 2:10.” – Vakttornet, 15 oktober 1970, sidan 475 (sve.); Vakttornet, 15 april 1970, sidan 249 (eng.)

“Men tänk om en kristen blir allvarligt skadad eller behöver genomgå en större operation? Anta att läkarna säger att han kommer att dö om han inte får en blodtransfusion. Den kristne vill naturligtvis inte dö. … Skulle en kristen bryta mot Guds lag bara för att få leva ett tag till i den här världsordningen? Jesus sade: ”Vemhelst som vill rädda sin själ [sitt liv], han skall mista den; men vemhelst som mister sin själ för min skull, han skall finna den.” (Matteus 16:25) Vi vill inte dö. Men om vi skulle försöka rädda vårt nuvarande liv genom att bryta mot Guds lag, skulle vi riskera att förlora det eviga livet.” – Vad lär Bibeln? [eng. What Does The Bible Really Teach?] [2005], sidorna 130–131 (sve. & eng.)

Något är oroande fel när en religion lär ut att en symbol för livets helighet är mer viktigare än livet i sig självt.

En inspelning från regionalsammankomsten “Förbli lojal mot Jehova” år 2016 visar att styrande kretsen medlemmen Anthony Morris lovordade en pojke som dog ståndaktig i sin förvägran att ta emot en blodtransfusion, och högtidlighöll tillsammans med publiken att han kommer att vara i paradiset efter återuppståndelsen. Denna händelse bygger på vad den 15-åriga Joshua Walker fick erfara, som det står om i tidskriften Vakna!, 22 januari 1995, på sidorna 11–15 (eng. & sve.):

• Vakna!, 22 januari 1995, sidorna 11-15 (eng. & sve.)

Denna meningslösa död är ett skamligt nutida exempel på uppoffring av barn. Det här beklagansvärda barnet hade blivit indoktrinerad till att tro på att han måste förvägra en blodtransfusion för att “respektera livets helighet,” och Morris beskriver sjukligt doktorernas försök att hjälpa barnet att förstå att blodtransfusionen skulle rädda hans liv som “förföljelse.”

Indicerar dessa yttranden att Sällskapet Vakttornets ståndpunkt i fråga om blod att det är ett uppvisande av respekt för livet? Ta och jämför dem med vad Gud vill.

Matteus 12:7 – “Men om NI hade förstått vad det här betyder: ‘Barmhärtighet vill jag ha och inte slaktoffer’, skulle NI inte ha dömt dem som är utan skuld.”

Att förbjuda blodtransfusioner är ett exempel på överdrivet laglydiga västerländska sinnelag som utformar en lära utan någon förståelse för den inhemska andemeningen som ligger bakom forntida österländska bibliska texter. En blodtransfusion är inte detsamma som att förtära blod. För det första leder inte blodtransfusioner till digestion eller matspjälkning av blodet. För det andra, blodtransfusioner leder inte till att givaren av blod dör. Bibliska bud när det gäller blod, så som det exempelvis uppges i 1 Moseboken 9:4, är att blodet skulle uttömmas från ett slaktat djur. En lag om blod föranstaltades som en uppvisning av respekt för livet under riten att döda för matens skull.

Det är hörande till saken att judar har tillåtelsen att emotta blodtransfusioner. Stränga ortodoxa judar blötlägger kött i vatten, saltar det och torkar det därpå för att få bort allt blod. Däremot, förbjuder inga judiska grupper blodtransfusioner. (Muslimer som är förbjudna från att dricka blod har på samma sätt tillåtelsen till blodtransfusioner som en livräddande procedur.) Det kommer sig av att judiska kosher*-uppsikter blir undantagna i avseende på livräddande medicinsk användning. Att uppehålla liv åsidosätter den mosaiska lagen; vilket är en princip som kallas för pikuach nefesh.

Jesus visade att kristna ska följa denna princip när han botade och skördade på sabbaten. Han använde David som ett exempel för att visa att barmhärtighetshandlingar, som att rädda ett liv, är viktigare än sträng fasthållning vid lagstadgarna. Vakttornet visar att man förstår att barmhärtighet var en av lagens viktigaste aspekter.

“Tänk till exempel på skildringen i Markus 5:25–34. (Läs.) Där läser vi om en kvinna med blödningar som tog sig fram genom en folkmassa, och när hon kom fram till Jesus och rörde vid hans kläder blev hon frisk. Enligt lagen var hon oren, och hon borde inte ha rört vid någon över huvud taget. (3 Mos. 15:25–27) Men Jesus läxade inte upp henne. Han förstod vad som var ”viktigare i lagen, nämligen … barmhärtigheten och troheten”. (Matt. 23:23) Han sa vänligt: ”Min dotter, din tro har gjort dig frisk. Gå i frid, och var frisk från din plågsamma sjukdom.” Jesus insikt och goda omdöme gjorde att han var vänlig och omtänksam mot henne. Vilket fint exempel!” – Vakttornet, Studieupplagan, 15 februari 2015, sidan 13 (sve. & eng.)

Men när det gäller situationer i fråga om liv eller död som involverar blod, beviljar organisationen, inkonsekvent nog, ingen barmhärtighet mot sina anhängare. Begrunda andra bibliska exempel, vari barmhärtighet ersätter strikt fasthållning och efterlevnad av lagen;

Matteus 12:11: Han svarade: ”Om ni äger ett får och det faller ner i en grop på sabbaten, skulle ni inte lyfta upp det då?”

Markus 3:4–5: ” Sedan frågade han dem: ”Får man göra något gott eller något ont på sabbaten, får man rädda ett liv eller ta ett liv?” Men de svarade inte. Han såg sig upprört omkring eftersom han var djupt bedrövad över att de var så känslokalla, och han sa till mannen: ”Sträck ut handen.” Då gjorde han det, och handen blev helt återställd.” (– Se även Lukas 6:7–10.)

”Matteus 12:1–4, NV: Vid den tiden tog Jesus och hans lärjungar vägen genom några sädesfält på sabbaten. Lärjungarna blev hungriga och började rycka av ax och äta. När fariséerna såg det sa de: ”Titta! Dina lärjungar gör något som är förbjudet på sabbaten.” Han svarade: ”Har ni inte läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga?” I dessa och följande verser uppmärksammade Jesus barmhärtighetshandlingar på sabbaten, och att det var helt rättmätigt att man visade barmhärtighet gentemot någon som är i nöd, även om det var under sabbaten, och att man, i själva verket, inte kränker sabbaten genom någon sådan handling. Han hade ingen förmaning för Davids sätt att handla.” (– Se även Markus 2:23-26)
– Vakttornet, 15 september, 1952, sidan 575 (eng.) (Hittade ingen svensk upplaga av artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

I situationer likt dessa hade Jesus åberopat den rabbinska principen pikuach nefesh; som menar att skyldigheten att rädda ett liv ska komma i stället för den judiska lagen.

”Enligt pikuach nefesh måste en person göra allt som står i hans makt för att rädda någon annans liv, och rentav skänka personen kroppsliga organ om det så nödgas. Den före detta sefardiska högste rabbin av Israel Ovaday Yosef, fällde ett utslag om att man skulle skänka organ till en person vid kritiska behov, så länge det inte äventyrar givarens liv. Det ska också vara tillåtet att färdas på sabbaten för att rädda en persons liv. Maimoniderna förklarade att en jude bör acceptera individen, även om så en hedning är närvarande, i syfte att ge uppmuntran till ”medkänsla, och kärleksfull omtanke och fred i världen” (Misneh Torah, 2:3). Sabbatens lagar kan återkallas i syfte att förse en svårt sjuk individ eller en individ i sannolik livsfara med all tänkbar nödvändig medicinsk eller läkande vård.” – Pikuach Nefesh, Ariel Scheib (22 april 2007) (jewishvirtuallibrary.org) (Direktöversatt)

I och med att respekt för livet är den viktigaste frågan för en som studerar bibeln, bör därför blod transfunderas i situationer i fråga om liv och död. Detta väcker frågan, “är en blodtransfusion överhuvudtaget nödvändigt för att uppehålla liv?”

Blodtransfusioner är tidvis viktiga för att bevara liv. Det är meriterande att inte emottaga blod i flera medicinska situationer, precis som det är meriterande att inte ta antibiotika för varje sjukdom. Precis som antibiotika har blivit vådligt överordinerat har detsamma likafullt hänt i fråga om användning av blod. Men antibiotika är, emellertid, nödvändiga under vissa livs- och dödssituationer, precis som blod. Plasma- eller blodersättningsmedel kan ännu inte fungera som substitut för de röda blodkropparnas syreförande egenskaper. När röda blodcellsräkningen blir låg kvävs ens egna organ och man dör av syrebrist; under en sådan situation krävs en blodtransfusion för ens egen överlevnads skull.

Watchtower biföll inför det australiensiska parlamentet att blodtransfusioner tillfälligtvis är livsavgörande för livräddning. I Hansardkommittén tillreder Vin Toole, representant för den juridiska avdelningen för Sällskapet Vakttornets australiensiska filial, den typen av medgivande.

“Det som vi har sagt är att det mycket väl kan uppstå omständigheter vari det blir en definitiv fråga om liv eller död.” – aph.gov.au den 27 maj 2006 (Direktöversatt)

När Vakttornsartiklar frambringar att kirurgi kan utföras utan blod avleder de läsarnas uppmärksamhet från det faktum att det finns omständigheter vari blod är ofrånkomligen nödvändigt för överlevnad. I situationer likt dessa borde Jehovas vittnen få ha friheten att välja den lämpligaste behandlingen för sina egna kroppar. Den korta avhandlingsstudien Jehovah’s Witnesses, Blod Transfusions, and the Tort of Misrepresentation (sve. Jehovas vittnen, blodtransfusioner och den felaktiga representationens åtalbarhet) av Kerry Louderback-Wood presenterar det viktiga undersökningsresultatet om att Sällskapet Vakttornet har varit mindre än uppriktig i sin framställning av information som avser blodtransfusioner;

“Samfundets huvudsakliga resurs när det gäller dess blodpolicy, “Hur kan blod rädda ditt liv?” (“broschyr”), lär både vittnen och intresserade personer om religionens blodförbud. Förutom att avlåta samfundets religiösa uttolkning, byggs broschyren på utdrag från historiker, forskare och läkare med avseende på att stötta upp sitt ställningstagande emot blod. Den här korta studien kommer först och främst att tala om broschyrens förvrängda framställningar av dessa sekulära vetenskapsskribenter och användbarheten av privata stämmande åtgärder för personer som kommit till skada när en religiös organisation felaktigt framställer sekulära fakta.” (Direktöversatt)

Louderback-Wood uppger exempel på hur Vakttornspublikationerna är selektiva i informationen som presenteras för anhängarna i avseende på farorna med att acceptera eller förvägra blod, och hur de, i själva verket, går så pass långt som att felcitera för att leda Jehovas vittnen till en felaktig förståelse om blodets nödvändighet. Det är en sak att kräva att en anhängare ska strängt lyda en kyrkas egenartade uttolkning av en lära, men att vara ouppriktig i framställningen av medicinsk information är en helt annan sak. Anhängare har rätt till underrättat och informerat samtycke.

Watchtower anser att det är så viktigt att aktivt förhindra anhängare från att ta emot blod i den grad att de råder alla äldste att hela tiden bära kontaktinformation till sjukhuskontaktkommittén (HLC, Hospital Liaison Committee).

“HLC-kontaktinformation bör de äldste alltid bära med sig under alla omständigheter. Det rekommenderas att
man angiver somlig kontaktinformation på sin mobil, eventuellt prefigerat “HLC” för att lätt kunna finna det.” – Brev till äldstekretsar 2 maj 2016 (Direktöversatt)

Man ska ringa HLC för att underrätta läkare om Vakttornets ställningstagande när det gäller blod, och hjälpa dem i att överväga alternativa medicinska uppläggningar. Ifall det uppstår ett svårt behov av en blodtransfusion kommer äldste vanligtvis att hålla en vaka över det döende Jehovas vittnet i syfte att förhindra att de eftergivet tar emot blod.

Rådande Norm

Den rådande Vakttornshållningen i fråga om att godta blodfraktioner är obiblisk och ovederhäftig. Apostlarna hade inga fysiologiska manualer. Och de hade ingen särskiljande distinktion mellan blodkomponenter. Blodhänsyftningen är enbart på vad det just är; blod. Ingen distinktion gjordes för att man skulle tillåta utskiljning av blod, att man godtar konsumtionen av en blodkomponent och inte en annan. Bibelns lag när det gäller blod handlade inte om hårklyverier utan om respekt för livet.

Watchtower har diktat ihop ett koncept om att blod består av fyra komponenter, som därefter kan delas upp i fraktioner. Man får inte lov till bruket av blod eller dessa fyra komponenter, men fraktioner får man lov till att använda. Som förklaring på vad dessa huvudkomponenter är innehåller Vakttornsartikeln från den 15 juni år 2004, följande utdrag;

“I en handbok från 2001, Emergency Care, sades följande under rubriken ”Blodets sammansättning”: ”Blod består av flera komponenter: plasma, röda och vita blodkroppar samt blodplättar.” I enlighet med medicinska fakta vägrar Jehovas vittnen därför att ta emot transfusioner av helblod eller av någon av dess fyra huvudkomponenter.” – Vakttornet, 15 juni 2004, sidan 22 (eng. & sve.)

Boken som används som referens är ingen läkarbok och är en simplifiering av blod. Som det visas i medicinska läroböcker som Modern Blood Banking and Transfusion Practices (sve. Modern blodbankomat & transfusionstillämpningar), kan blodets huvudkomponenter anses bestå av;

“Röda blodkroppar, RBC alikvoter, leukocytreducerade röda blodkroppar, frysta – deglyceroliserade röda blodkroppar, trombocytkoncentrat, enskild donatorplasma, kryoprecipiterad antihemofil faktor, granulocytkoncentrat, faktor VIII-koncentrat, grisliknande faktor VIII, faktor IX-koncentrat (protrombinkomplex), immunserumglobulin, normalt serumalbumin, plasmaproteinfraktion, Rho(D) immunglobulin, antitrombin III-koncentrat.” – Denise M. Harmening, Filosofiedoktor (Direktöversatt)

Alltsedan år 2000 har Jehovas vittnen haft tillåtelsen att transfundera ett flertal av dessa blodfaktorer. Medan däremot, exempelvis, vita blodkroppar utgör mindre än 1% av mängden blod som tillåts utgör serumproteiner 6%. Hemoglobin är en tillåten komponent som utgör över 15% av totala mängden blod. När det väl blir uppdelat i fraktioner får ett Jehovas vittne, ganska så oroendeväckande nog, tillstånd till att transfundera 100% av blodet.

Godtagbara blodfraktioner som en % av den totala mängden blod

Blod är en vätska som består av vatten, röda blodkroppar, vita blodkroppar, trombocyter, proteiner, glukos, mineraljoner, hormoner, koldioxid, immunglobuliner, tillväxtfaktorer, albumin, plus en mängd andra ämnen. Bibelskribenter utformade ingen distinktion av det slaget. Blod i dess helhet kunde antingen användas eller inte.

Utan något bibliskt underlag har Sällskapet Vakttornet fastställt att medicinsk användning av helblod och vissa blodfraktioner är fel, men användningen av andra övriga fraktioner är acceptabelt.

Watchtower försöker skapa ett sken av logik för dess tillåtelse av blodfraktioner genom att framställa konceptionen om att blod består av fyra primära “komponenter”, som vidare går att dela in i fraktioner. Att använda sig av blodkomponenter sägs vara okristligt, men när dessa komponenter uppdelas i “fraktioner” är deras användning godtagbar. (w04 6/15 s.21) Sällskapet Vakttornets åtskiljande uppdelning på fraktioner från komponenter är till för att få det att framstå som om att en komponent på något sätt är annorlunda och är därför mer av en förbrytelse när den används än vad en fraktion är.

Det finns inget underlag för den typen av särskiljande och det är ett felaktigt resonemang i och med att en komponent är en fraktion; de är utbytbara termer. Ett flertal medicinska texter hänvisar till röda och vita blodkroppar som fraktioner. På liknande sätt behandlas uppdelningen av komponenter i plasman i läroböcker.

Följande är ett utdrag ur ett brev från år 2007 som skickades till ett Jehovas vittne med en begäran på en förklaring för denna ståndpunkt. Organisationen bedrägligt påstår att dess ståndpunkt har varit konsekvent i sakfrågan. Lika ouppriktigt är påståendet om att blod naturligt delar upp sig i fyra komponenter.

“När det gäller blodets läkemedelsmässiga användning kommer en noggrann undersökning av det som har publicerats av Jehovas vittnen tydliggöra att vårat konsekventa ställningstagande har varit att helblod eller någon av dess fyra primära komponenter – plasma, röda blodkroppar, vita blodkroppar, och blodplättar – inte bör användas. Det är på det sättet som opraktionerade blodkomponenter naturligt delar upp sig. I dess ännu inte uppdelade tillstånd kan varje åtskild primär komponent, oavsett dess respektive procenthalt med helblod, inte desto mindre grundläggande representera vad blod i dess helhet symboliserar; en varelses liv.” (Direktöversatt)

Blod delar inte alls naturligt upp sig i fyra primära komponenter, detta sker bara om blod färdas genom en centrifug med tillsatsmedel.

Sällskapet Vakttornets förenkling av blod till plasma, röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar räknas till det vanliga, om än så en grundläggande förenkling har uppstått från vad som resulterar när blod omformas med hjälp av en centrifug. Resultatet blir:

• plasma
• buffy coat – vita blodkroppar (leukocyter) och blodplättar
• röda blodkroppar (erytrocyter)

Det här är ett av många sätt att beskriva blod på. Blod klassificeras alternativt som beståendes av fyra huvudkomponenter i form av plasma, fettvävnad, kemikalier och gas – vari röda och vita blodkroppar anses vara fraktioner av plasma. (mcghealth.org 24 maj 2008)

Alternativt består “blod av cellulärt material (99% röda blodkroppar, med vita blodkroppar och blodplättar som utgör resten), vatten, aminosyror, proteiner, kolhydrater, lipider, hormoner, vitaminer, elektrolyter, upplösta gaser och cellavfall.” (chemistry.about.com 24 maj 2008)

Jehovas vittnen får inte använda vita blodkroppar (leukocyter). Detta är en förnuftsstridig ståndpunkt, och leukocyter borde tillåtas utifrån samma resonemang som tillåter andra fraktioner. I stället för en huvudkomponent utgör leukocyter endast 1% av blodvolymen. Vita blodkroppar delas upp i olika typer, inklusive neutrofil granulocyt, eosinofil granulocyt, basofil granulocyt, lymfocyt och monocyt. Varje typ har en distinkt form och funktion och utgör bara en bråkdel av en procent av blodet. En mamma transfunderar av naturliga skäl vita blodkroppar till sitt barn när hon ammar. Dessa leukocyter bildas i benmärgen och överförs till bröstkörteln via lymfkärlen. Råmjölk, den första bröstmjölken som en mamma ger sitt nyfödda barn, innehåller flera hundratusentals vita blodkroppar per milliliter, och är viktiga för att bygga upp barnets immunförsvar. Se www.nature.com och wikipedia.org (24:e maj 2014)

Vakttornsöverläggning om att blod består av fyra komponenter är missvisande; eftersom deras användning av denna definition är till för att få det att se ut som att uppdelningen av en komponent i en fraktion är godtagbart. I verkligheten är många av de tillåtna “fraktionerna” avskilda från varandra i plasman på ungefär samma sätt som “komponenter” som röda blodkroppar är avskilda från varandra i plasman.

Exempelvis, är det hierarkiska system som Vakttornet presenterar avsett för att få det att se ut som att blodplättar är mer kränkande för Gud än immunglobulin. Men realiteten är som så att båda dessa är komponenter som är avskilda från varandra i plasman, och samtidigt som “godtagbart” immunglobulin utgör 1,7%, utgör trombocyter endast 0,5% av blodmängden.
Bibelskribenterna kände inte till någon av dessa definitioner. Man uppdelade inte blodet med en centrifug. Blod betraktades helt enkelt som blod. För att kunna innehålla en viss logik bör Vakttornet antingen tillåta blodanvändning eller inte tillåta det – i någon form överhuvudtaget. Om den vill förbjuda helblod men (något sånär ologiskt) tillåta blodfraktioner, då bör alla fraktioner anses som acceptabla, röda och vita blodkroppar inbegripet.

De fyra huvudkomponenterna som används är ett godtyckligt relationstal. Vissa medicinska böcker listar bara upp 2 huvudkomponenter, röda blodkroppar och plasma. Om Vakttornet valde definitionen av två huvudkomponenter skulle den i så fall kunna tillåta vita blodkroppar och blodplättar. Andra källor upptecknar 16 huvudkomponenter; som, om de valdes, i så fall skulle leda till att man inte tillåter flertalet fraktioner som nu är tillåtna. Sällskapet Vakttornet har använt en godtycklig definition, som har lett till ett godtyckligt resultat. Det enda sätt som man kan ha en sammanhängande lära på är genom att ha en allt eller inget – policy.

“Fake Blood, Real Controversy” (Falskt Blod, Sann Kontrovers) av Rand Dotinga talar om produkter som är framställda genom blodfraktioner som Jehovas vittnen numer får lov att transfundera.

“… PolyHeme och Hemopure, av Massachusetts-baserade Biopure – befinner sig i slutfasen av forskningen. Hemopure, som används i operationer, är framställt genom koblod, medan PolyHeme härrör från hemoglobin, ett protein som finns i röda blodkroppar. Det finns en annan fördel därutöver, en som har fått lite uppmärksamhet. Emedan Jehovas vittneskyrkan avråder från transfusioner på grund av den bibliska restriktionen mot konsumtionen av blod, har den, emellertid, gett sina 1 miljon amerikanska anhängare utrymme att godta produkter som inte kommer från huvudkomponenterna i blod.”
(wired.com 6:e april 2004) (Direktöversatt) (Länk till artikeln är: https://www.wired.com/2004/04/fake-blood-real-controversy/)

Ovanstående artikel visar att Jehovas vittnen kan transfundera produkter som kommer från både människo- och djurblod. Dotingas artikel gick vidare med att reda ut feluppfattningen beträffande Jehovas vittnen om att de ligger till grund för att icke-blodsubstitut har framställts. Icke-blodersättningsmedel har utvecklats sedan början av 1900-talet, innan Jehovas vittnens ställningstagande när det gäller blod trädde i kraft. Orsaken bakom deras nödvändighet är att blod generellt sett är en bristvara, är inte “kompatibelt” med alla människor, och går inte att lagras under långa perioder (donerat blod går ut i datum efter 42 dagar) och överför sjukdomar. Det läggs mycket ansträngning på att utveckla passande icke-blodersättningsmedel för att lösa dessa problem.

Vakttornets blodfråga centrerar med rätt hög sannolikhet kring blodets helgd. Vakttornet, den 1 mars 1962, lade fram förklaringen på sidan 105, i svenska upplagan (engelska upplagan är w61 15/9 s.559), som säger “Men oavsett om det gäller helblod eller någon beståndsdel av blod och vare sig blodet tagits från ens egen kropp eller från någon annans, vare sig det införs som en transfusion eller genom insprutning, så gäller Guds lag.” Blod fick inte förtäras eller transfunderas, utan skulle bli uthällt på marken av respekt för Gud och hans livets gåva. Om så är fallet, hur kan Vakttornet nu betrakta användningen av blodfraktioner och blodsubstitut som Hemopure som någonting acceptabelt? Att ta stora mängder blod och bearbeta det till komponenter för senare bruk är ett mindre uppvisat helgande av blod än vad en blodtransfusion är.

Begrunda logiken bakom det senaste konceptet om att en mindre fraktion är godtagbart men inte en större. I Första Moseboken 3:3 förbjöd Gud Eva att äta av frukten från kunskapens träd.

“Men när det gäller att äta av frukten på det träd som är mitt i trädgården har Gud sagt: ‘NI skall inte äta av den, nej, NI skall inte röra den. Gör NI det kommer NI att dö.’”

Skulle Jehova ha ansett att det vore acceptabelt om hon bara hade knaprat på skalet, eller fraktionerat det och druckit saften, eller på något sätt bara extraherat C-vitaminet?

Apostlagärningarna 15:29 säger också att man ska avhålla sig från “kvävda djur”. När man använder Vakttornets logik om att en fraktion av blodet är acceptabelt skulle därför en fraktion från ett kvävt djur också vara acceptabelt, inbegripet biprodukter som talg eller proteinmjöl. Detta går helt klart utöver den avsedda meningen med stycket och kan knappast anses vara att man avstår från sånt som kvävts.

Det australiensiska blodkortet år 2008 kräver att Jehovas vittnen bockar för vilka blodfraktioner och medicinska procedurer som de är eller inte är villiga att godta. Det omfattar dialys, epiduralblodplåster, plasmaferes, märkning eller lappning och trombocytgel. Skulle du tro att Lukas, när han avfattade Apostlagärningarnas 15:e kapitel, någonsin föreställde sig att hans ord skulle lagstiftas i så intrikata detaljer?

Ställningstagandet man gjorde år 2000 är som att ändra Apostlagärningarna 15:29 så att det istället står som i följande:

“att ni avhåller er från det som är offrat åt avgudar och från blod [d.v.s. helblod och fyra fraktionerade komponenter, nämligen röda blodkroppar, vita blodkroppar, blodplättar och plasma. Däremot, kan man fritt ta del av andra komponenter eller de ovannämnda komponenterna förutsatt att de har fraktionerats ytterligare, såvida inte ditt samvete skulle förbjuda dessa också.] och från köttet av kvävda djur …”

Eftersom blod inte bara består av fyra komponenter, utan flera fraktioner, låter Vakttornet tillmäta att läkare kanske inte accepterar det konceptet.

“En del läkare betraktar blodets fyra huvudkomponenter som fraktioner. Därför kanske du måste förklara att du personligen har bestämt dig för att inte ta emot transfusioner av helblod eller av blodets fyra huvudkomponenter, det vill säga röda blodkroppar, vita blodkroppar, blodplättar och plasma.” – Stanna kvar i Guds kärlek [2017], sidan 255 (eng. & sve.)

Vakttornets motivering för dess ståndpunkt

Jehovas vittnen får utstå enorm kritik för att de tillgriper sig av sin ståndpunkt om blod och blodtransfusioner. Bibeln nämner aldrig blodtransfusioner men Vakttornet resonerar att blod inte får förtäras, så av den anledningen måste det därmed följa att det skulle vara lika respektlöst att transfundera det. Som kommer visas, är mycket av det resonemang som Vakttornet har använt när det gäller transfusioner oriktigt, och leder till en inkonsekvent ståndpunkt kring hur blod får eller inte får användas.

Det resonemang som ursprungligen framlades för att underbygga skälet bakom att blodtransfusioner förbjöds var att det var ett näringsämne på samma sätt som mat är.

“Vid varje tillfälle som det uttalas förbud mot blod i Skriften sker detta i samband med att det talas om blod som ett födoämne, och vad vi är angelägna om att framhålla är alltså att det är förbjudet såsom näringsämne.”

Vakttornet, 1 mars 1959, sidan 119 (sve.) Vakttornet, 15 september 1958, sidan 575 (eng.)

Blod är inget näringsämne. Blodtransfusioner ger inte kroppen näring och det är inte orsaken till att en patient får en transfusion. Blod används som ett ersättningsmedel och för att transportera syre. Vakttornet förstår numer detta och använder inte längre detta felaktiga resonemang. Men istället för att ändra förbudet mot blod började man använda sig av ett nytt resonemang. För att koppla blodtransfusioner till förtäringen av blod använder Vakttornet sig nu av följande illustration.

“För att ta en jämförelse kan vi tänka på en man som av sin läkare blir tillsagd att han måste avhålla sig från alkohol. Skulle han vara lydig, om han slutade dricka alkohol, men lät föra in den direkt i venerna?” – Resonera med hjälp av Skrifterna [1985/1989], sid. 66 (sve.)

Läkare finner detta argument som orimligt av två anledningar. Även om en alkoholist rekommenderas att inte dricka alkohol, skulle det ändå inte avstyra en läkare från att ge dem ett alkoholbaserat desinfektionsmedel för ett rivsår. Förövrigt, när blod förs in direkt i venerna som en transfusion cirkulerar det och fyller funktionen som blod, emedan, oralt intaget blod inte kommer in i blodomloppets cirkulation som blod, i och med att det under matsmältningen bryts ner till enkla komponenter. Å andra sidan sett, oavsett om en person oralt intar alkohol eller injicerar det, kommer det in i blodomloppet som alkohol i och med att det inte bryts ner under matsmältningsprocessen i magen.

En blodtransfusion är i själva verket en cellulär organtransplantation och organtransplantationer är tillåtna av Sällskapet Vakttornet. För att kunna visa hur ovidkommande illustrationen är, begrunda den då därför på följande sätt;

“Tänk på en man som blir tillsagd av sin läkare att han fullständigt måste avstå från kött. Skulle han vara lydig i så fall om han slutade äta kött men godtog att ta emot en njurtransplantation?”
(Källa: www.ajwrb.org/history/index.shtml)

Ett viktigare resonemang emot blodtransfusioner är att bibeln säger att blod inte fick lagras utan skulle hällas ut på marken. Av det här skälet sägs det vara fel att till och med använda sitt eget lagrade blod för en tranfusion. (Vakttornet, 15 juli 1960, sidorna 335–336 (sve.), Vakttornet, 15 oktober 2000, sidan 31 (sve.)) Trots att detta resonemang är delvis sunt, belyser det dock hur grovt inkonsekvent Vakttornets norm har blivit. Detta resonemang används för att hindra ett Jehovas vittne från att:

• donera blod
• transfundera blod
• transfundera fyra utav blodfraktionerna (röda blodkroppar, vita blodkroppar, blodplättar och plasma)

Däremot, kan ett Jehovas vittne uttaga sitt blod till förvaring för blodprov. Vacciner som har uppodlats i lagrat blod är tillåtna. Många typer av blodfraktioner, framtagna ur lagrat blod, är tillåtna och medicinska behandlingar som fås till stånd från stora mängder lagrat blod är tillåtna.

För att kunna visa hur inkonsekvent denna norm är, är det värt att reflektera på immunglobulininjektioner, som vittnen numer får lov att bruka sig av. (Vakna!, 8 december 1994) Immunglobulininjektioner används som ersättningsterapi i personer vars kropp inte producerar tillräckligt med immunglobulin eller för att behandla personer som inte har immuniserats mot vissa virusinfektioner som hepatit A och mässling. Det krävs cirka 3 liter blod för att utvinna tillräckligt med gammaglobulin för en injektion. Blodet tillförs från en lagrad blodansamling, i och med att antikroppar mot dessa sjukdomar troligtvis finns i blodansamlingen om tillräckligt många prover har ansamlats. Enligt IDF Patient/Familjehandbok på sidorna 147–148 står det;

Det är väldigt svårt att begripa sig på den dubbelmoral som Sällskapet Vakttornet härvid har skapat. Å ena sidan säger man att blod är så heligt att det inte får lämnas för förvaring utan ska hällas ut på marken. Inte ens någons eget blod får lagras under bara ett par få timmar och därefter transfunderas tillbaka under operationen. Vissa blodkomponenter får inte heller användas, som exempelvis vita blodkroppar som utgör mindre än 1% av blodmängden. Å andra sidan ser Vakttornet inget fel med att använda läkemedel som framställts genom att man har avtappat och låtit sammanlagra blodet från 60 000 människor. Om blod är så heligt att det inte får lagras inför en transfusion bör lagring av blod och dess bearbetning till fraktioner också förbjudas.

Vissa illustrationer hjälper med att förklara inkonsekvensen av att man tillåter blodkomponenter men inte helblod. Om det är ett brott att stjäla och återförsälja en bil, skulle det i så fall vara mindre av ett brott om tjuven tog isär bilen och bara sålde delar av den? Eller när Gud sade till Adam och Eva att inte äta av frukten från Kunskapens träd, skulle det i så fall blivit rättfärdigat om de skar upp frukten och gjorde det till sylt innan de åt det?

Denna dubbelmoral har också lett till att Jehovas vittnen tar någonting ifrån samhället som de inte är beredvilliga att ge tillbaka. Jehovas vittnen vägrar att donera blod till andra människors förmån, men de låter sig själva obehindrat ta del av de medicinska fördelarna som tillkommer genom den donerade tillgången på blod.

På grund av den brist på konsekvent resonerande man har som man försöker basera dess blodtransfusionslära på lägger Vakttornet en konsekvent förtröstan på fruktan och rädsla som en drivfjäder för att man ska avstå från blod. Många Vakttornsartiklar ingjuter skräck för blod i det genomsnittliga Jehovas vittnet. En titt på Vakttornsindexet visar upptagenheten som man har lagt ner på ämnesområden som behandlar farorna med blodtransfusioner, att blod kan vara besmittat med Aids, svampbildning och hepatit samt att blod är en allvarlig sakfråga. Man har till och med talat för att en transfusion skulle kunna leda till en personlighetsförändring. Begrunda följande utdrag;

”Somliga påpekar att blodtransfusioner är ofarliga. Tror du på det? För omkring 40 år sedan var Robert Khoury känd för att vara en ärlig person. Men framdeles fick han var med om en blodtransfusion efter ha fallit. ”Jag fick reda på att doneraren var en tjuv,” berättade Khoury för polisen. ”Efter att jag återhämtade mig kände jag att jag hade fått ett fruktansvärt begär för att stjäla.” Och stal, det gjorde han.”
– Vakna!, 8 juli 1969, sidan 30 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

”I samband med försök att påtvinga barn till Jehovas vittnen blodtransfusioner har massmedier ofta piskat upp en fientlig stämning hos allmänheten. I vissa fall har domare gett order om att barn skall ges en blodtransfusion, till och med utan att det har förekommit någon domstolsförhandling där föräldrarna har kunnat höras. I mer än 40 fall i Canada har barn som påtvingats blodtransfusion återlämnats döda till sina föräldrar. ”
– Jehovas vittnen – Förkunnare av Guds Kungarike [1993/1994], sidorna 184–185 (sve. & eng.)

”Men Jehovas vittnen tror att en blodtransfusion … [kan] resultera i evig fördömelse.”
– Hur kan blod rädda ditt liv? [1990], sidan 31 (sve. & eng.)

Vakttornssamfundet hävdar att deras ståndpunkt emot blodtransfusioner är rättfärdiggjort eftersom blodtransfusioner kan överföra sjukdomar, såsom Aids. (Vakttornet, 15 juni, 1985, sid. 30 (eng. & sve.)) Detta är en motsägelsefull hållning i och med att man inte nämner det faktum att Jehovas vittnen har ådragit sig Aids genom Faktor VIII och IX transfusioner, en tillåten blodkomponent. Vakttornet förbiser därförutom att ett vittne kan undergå en organtransplantation trots att detta också innebär risker för sjukdom och bortstötning.

Skiftande norm

Jehovas vittnen tror på att Guds heliga ande vägleder Jehovas vittnens styrande krets och eftersom de har sagt att blodtransfusioner är fel, så är det Guds vilja att man avstår från det. En skärskådning av denna läras sammanhängande historia lämnar få bevis för någon helig vägledning. Inte bara har det skett betydande förändringar beträffande vad som är acceptabelt, den rådande ståndpunkten är inte logiskt följdriktig.

Ursprungligen tilläts Jehovas vittnen ta emot vaccinationer, transplantationer och blod. Vid olika tidpunkter under 1900-talet förbjöds Jehovas vittnen allt av det tidigare nämnda. Nu är alla dessa tillåtna igen i någon skepnad eller form. Även om helblodtransfusioner och större blodfraktioner fortfarande är förbjudna är tekniskt sett 100% av blodkomponenterna nu tillåtna att transfunderas i deras uppdelade former.

Fram till 1927 förstod Sällskapet Vakttornet att bibliska lagar emot blod inte var bindande för kristna. Russell accepterade den allmänt enidräktiga teologiska uppfattningen i denna fråga, inbegripet att förbudet i Apostlagärningarna inte var bindande för kristna och att det enbart efterlevdes under första århundradet för att upprätthålla freden mellan judar och icke-judar.

“Han vidare föreslog, när han skrev till dem, att de enbart skulle avstå från avgudars orenheter, det vill säga, från kött som offrats åt avgudar (vers 29), och från det som är kvävt och från blod – i och med att förtäringen av sådant månde göra dem till stötestenar för sina judiska bröder (Se 1 Kor. 8:4-13)- såväl som från otukt. … Det komma att bli varse att ingenting nämns om att man skola ty sig till de tio budorden, icke heller någon del av den judiska lagen. Det togs uppenbarligen för givet att efter att ha mottagit Kristi ande skulle den nya lagen om kärlek bliva ett allmängiltigt påbud för dem. De ting som nämndes var enbart till för att man skulle vara på sin vakt från att själv snava eller från att bliva stötestenar för andra.” Sions Vakt Torn, 15 november, 1892, sidorna 350–351 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

“Dessa förbud hava aldrig drabbat icke-judarna, i och med att de aldrig varit under Lagförbundet; men så djupt rotade var de judiska tankegångarna vad saken gällde, att det var nödvändigt för kyrkans fredhållning att icke-judarna skulle taga denna sak i beaktande tillika.
…
(1) Försaka sådant som äro offrat åt avgudar;
(2) och blod,
(3) och kvävda ting:
…
Såtillvida äro det vår mening, att dessa tingestar som sålunda ytterligare tillagts i kärlekens lag bör åtföljas av alla andliga israeliter såsom representanter för den gudomliga viljan.” – Vakt Tornet, 15 april, 1909, sidorna 116–117 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

Förtäring av blod förbjöds inte förrän 1927, under ledning av Rutherford, när Vakttornet gjorde gällande påståendet att förbundet med Noa varade för evigt.

“Samtidigt ingick Gud i ett förbund med Noa, vars förbund bestod av varje levande varelse; och det förbundet bleve utnämnt av Herren: “Det eviga förbundet.” … Gud sade till Noa att varje levande varelse skola vara föda till honom; men att han icke fick förtära blodet, förty livet finns i blodet. – Vakt Tornet, 15 december, 1927, sidan 371 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

Blodtransfusioner förblev, emellertid, fortsatt tillåtet och år 1945 påtalade den holländska upplagan av tidskriften Consolation (som betyder Tröst på engelska), Vertroosting på holländska, att något förbud mot blodtransfusioner överhuvudtaget var en brist på barmhärtighet.

“När vi mister våra liv för att vi förvägrar inokuleringar, vittnar det inte som en rättfärdiggörelse av Jehovas namn. Gud har aldrig avgivit föreskrifter som förbjuder bruket av medikament, inokuleringar eller blodtransfusioner. Det är en människans påfund, vilka, likt Fariséerna, utelämnar Jehovas barmhärtighet och kärlek.” – Consolation, september, 1945, sidan 29 (Översatt från holländska till engelska och svenska) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

Tidskriften Vakttornet, den 1 juli 1945, innehöll på sidorna 199–200 i engelska tryckta upplagan, den första överläggningen om att Guds förbud även gällde för mänskligt blod. Den innehöll omnämnandet av blodtransfusioner, fastän den inte direkt utfärdade något förbud.

Det var inte förrän på 1950-talet som Vakttornet preciserat beskrev sitt censorskap beträffande blodtransfusioner, över 80 år efter att Vakttornets sällskap bildades. Om läran i fråga om blod är en så pass utslagsgivande lära, måste man undra varför Gud skulle låta det dröja flera decennier innan han uppenbarade den som en lära genom Vakttornet.

Det dröjde inte ända fram till 1940-talet innan Sällskapet Vakttornet inrättade denna förordning på bakgrundsfakta om att det var då som blodtransfusioner lanserades som medicinsk läkekonst, för blodtransfusioner användes långt innan Sällskapet Vakttornet införlivades. Faktum är att tidskriften Vakttornet för den 1 juli 1945 (engelska tryckta upplagan) hade citerat den 4:e volymen av The Encyclopedia Americana, den reviderade utgåvan från 1929, vari det stod följande:

“Transfusioner med blod går så långt tillbaka som till de gamla egyptiernas tid. Det tidigaste rapporterade fallet är det som gjordes på påven Innocentius VIII år 1492. … Det var i slutet av 1700-talet och i början på 1800-talet som det mest aktiva arbetet med att etablera transfusion som en kirurgisk procedur för förlusten av blod inleddes.” (Direktöversatt)

Blodtransfusioner använde man verkningsfullt till att behandla människor med under det tidiga 1800-talet. ABO-blodtyper upptäcktes år 1930 och den första blodbanken etablerades år 1932. (bloodbook.com/trans-history.html Oct 2008)

“På 1940-talet började forskare dela upp blodet i dess beståndsdelar.” – Vakna!, 22 oktober, 1990, sidan 4 (eng. & sve.)

I svenska upplagan av Vakttornet, den 15 november, 1951, på sidorna 526–528, och i engelska upplagan av Vakttornet, den 1 juli, 1951, på sidorna 414–416, klargjordes det i detalj att Jehovas vittnen inte fick lov att använda blod i någon form överhuvudtaget. (Artikeln är tillgänglig via Watchtower Online Library)

Engelska upplagan av Vakna!, den 22 oktober 1951, innehöll erfarenheten från ett Jehovas vittnes föräldrar som vägrade ge deras döende spädbarn en blodtransfusion, och citerade modern som sa;

“”Jag har alltid haft viljan att få en liten flicka. Men vi kan inte bryta mot Jehovas lag. Dessa befallningar gav han till oss. Han sade till oss att om vi följer dem kommer vi att få leva. Om vi inte gör det, kommer han att förkasta oss. Vi tror att det är viktigare att lyda hans befallningar än att medvetet bryta mot dem genom att skänka vårt barn blod.”” – Vakna!, 22 oktober, 1951, sidan 4 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

Transfusion av blod förblev en samvetsfråga under 1950-talet och var ingen uteslutningsförbrytelse.

“Församlingarna har emellertid aldrig blivit anvisade att utesluta dem som frivilligt tar emot blodtransfusioner eller anser att det är riktigt att göra det. Vi låter Jehova, den allerhögste domaren, själv döma dem som på detta sätt överträder Guds lag om blodets helgd.” – Vakttornet, 1 januari, 1959, sidan 24 (sve.) – Vakttornet, 1 augusti, 1958, sidan 478 (eng.)

Från och med svenska upplagan av Vakttornet, den 15 juni, 1961, sidorna 287–288, och i engelska upplagan av Vakttornet, den 15 januari, 1961, sidorna 63–64, blev blodtransfusioner en uteslutningsförbrytelse, vilket underströk den betydelse som denna lära hade skapat för Vakttornets trossamfund.

“… blir sedan år 1961 alla som ignorerar Guds krav, tar emot blodtransfusion och inte ångrar sig uteslutna ur Jehovas vittnens församlingar.” – Jehovas vittnen – Förkunnare av Guds Kungarike [1993/1994], sidorna 183–184 (eng. & sve.)

Detta gäller för och drabbar Jehovas vittnen som konsumerar eller transfunderar blod eller en förälder som låter sina barn få en blodtransfusion. Och detta till trots att Nya Testamentet aldrig nämner konsumtionen av blod som ett skäl till utvisning ur församlingen.

Vaccinationer

Vaccinationer var från början acceptabla.

1921 – Från och med 1921 presenterades ett flertal artiklar i Golden Age-magasinet, eller Den Gyllene Tidsåldern, som är den svenska titeln på tidskriften, som var föregångaren till Tröst-magasinet (Consolation) och Vakna! (Awake!), som beskrev att vaccinationer var emot Guds eviga förbund. (Golden Age, 12 oktober, 1921, sidan 17; Golden Age, 4 februari 1931, sidan 293 (eng.)) Se https://jwfacts.com/watchtower/medical.php#vaccinations

1952 – Efter 30 år återgick Sällskapet Vakttornet till sin ursprungliga ståndpunkt och vaccinationer tilläts återigen. (Vakttornet, 15 januari, 1953, sidan 46 i svenska upplagan/Vakttornet, 15 december, 1952, sidan 764 i engelska upplagan)

Organtransplantationer

Organtransplantationer beskrevs från början som “fantastiska och användbara.” (Vakna!, 22 december, 1949, sidan 20 (eng.))

1967 – Transplantationer blev förbjudna för vittnen som en form av kannibalism. Så förhöll det sig genom hela 1970-talet. (Vakttornet, 15 februari, 1968, sidan 94 i svenska upplagan/Vakttornet, 15 november, 1967, sidorna 702–704 i engelska upplagan)

1980 – Sällskapet upphävde beslutet och transplantationer blev återigen acceptabla. (Vakttornet, 15 juni, 1980, sidan 30 i svenska upplagan/Vakttornet, 15 mars, 1980, sidan 31 i engelska upplagan)

Förtäring av blod

Till en början hade man nyttjanderätten att förtära blod. (Sions Vakt Torn, 15 november, 1892, sidorna 349–352 (eng.), Vakt Tornet, 15 april, 1909, sidorna 116–117 (eng.))

1927 – Man fick inte längre förtära blod. (Vakttornet, 15 december, 1927, sidan 371 (eng.))

Blodserum

1954 – Oacceptabelt.

“Vi får höra att det krävs en och en tredjedel liter helblod för att få tillräckligt med blodproteinet eller “fraktionen” som kallas gammaglobulin för en injektion… att den framställs genom helblod inplacerar den således i samma kategori som blodtransfusioner så långt som Jehovas förbud gäller i fråga om att föra in blod i systemet.” – Vakna!, 8 januari, 1954, sidan 24 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

1958 – Acceptabelt. (Vakttornet, 1 mars, 1959, sidan 119 i svenska upplagan/Vakttornet, 15 september, 1958, sidan 575 i engelska upplagan)

1963 – Oacceptabelt. (Vakttornet, 15 september, 1963, sidan 428 i svenska upplagan/Vakttornet, 15 februari, 1963, sidan 124 i engelska upplagan)

1965 – Acceptabelt. (Vakttornet, 15 januari, 1965, sidorna 41–43 i svenska upplagan/Vakttornet, 15 november, 1964, sidorna 680–683 i engelska upplagan)

1974 – En samvetsfråga. (Vakttornet, 1 september, 1974, sidorna 406–407 i svenska upplagan/Vakttornet, 1 juni, 1974, sidorna 351–352 i engelska upplagan)

Hemodilution

1972 – Oacceptabelt.

1982 – Motsättande/Anstötligt.

“De motsätter sig metoder för uppsamling av blod under operationens gång och tillförsel av sådant lagrat blod.” – Vakna!, 8 november, 1982, sidorna 24–25 (sve.) – Vakna!, 22 juni, 1982, sidan 25 (eng.)

1983 – Acceptabelt.

“”Det är av den orsaken, och inte bara för att infria Jehovas vittnens önskemål, som Denton Cooley [i Houston i Texas i USA] i sju år har utfört öppen hjärtkirurgi genom att närhelst det är möjligt begränsa antalet blodtransfusioner och i stället använda ett blodförtunnande medel, en lösning av glukos och heparin, och späda ut patientens blod.”” – Vakna!, 8 augusti, 1983, sidan 16 (sve.) – Vakna!, 22 mars, 1983, sidan 16 (eng.)

Blodtransfusioner

Ursprungligen tillåtet. Blodtransfusioner samt att donera blod för transfusion lovordades. (Golden Age, 29 juli, 1925, sidan 683 (eng.), Golden Age, 1 maj, 1929, sidan 502 (eng.), Consolation, 25 december, 1940, sidan 19 (eng.))

1945 – Förbjuds. Blodtransfusioner uppger man är fel för första gången. (Vakttornet, 1 juli, 1945, sidorna 198–201 (eng.))

1961 – Blev en uteslutningsförbrytelse. (Vakttornet, 15 juni, 1961, sidorna 287–288 (sve.), Vakttornet, 15 januari, 1961, sidorna 63–63 (eng.))

År 1961 preciserade man tydligt att föreskriften om blod gäller för både helblod och komponenter av blod såsom blodfraktioner och hemoglobin.

“Om du har skäl att tro att en viss vara innehåller blod eller någon blodbeståndsdel, fråga då säljaren härom. … Om däremot en etikett säger att vissa tabletter innehåller hemoglobin, visar en liknande undersökning att detta ämne kommer från blod, och då vet en kristen, utan att behöva ställa några frågor, att han skall undvika detta läkemedel.” – Vakttornet, 1 februari, 1962, sidan 72 (sve.) – Vakttornet, 1 november, 1961, sidan 669 (eng.)

Blir etappvis tillåtet igen.

1982 – Blodkomponenter blir tillsammans med en del mindre komponenter listade som tillåtna. Större komponenter och hemodilution blir förbjudna. (Vakna!, 8 november, 1982, sidorna 24–25 (sve.), Vakna!, 22 juni, 1982, sidan 25 (eng.))

1995 – Akut normovolemisk hemodilution (ANH) och autolog blodlösningsprocedur (Blodbärgning/Cellsaver) blir acceptabla trots att de kortvarigt lagras utanför blodet. (Vakttornet, 1 augusti, 1995, sidan 30 (eng. & sve.))

2000 – Stor förändring av blodpolicyn, när allt blod nu tillåts när det omvandlats till mindre fraktioner.

“Men när det gäller fraktioner av vilken som helst av huvudkomponenterna, måste varje kristen under bön och efter allvarlig begrundan själv fatta sitt beslut.” – Vakttornet, 15 juni, 2000, sidorna 29–31 (eng. & sve.)

Vakttornet för den 15 juni, 2004, innehåller på sidorna 19–23 en detaljerad överläggning om blod och inbegriper en tabell för att visuellt förklara att transfusioner av helblod och ‘större’ komponenter är förbjudna. ‘Större’ komponenter visar sig vara röda blodkroppar, vita blodkroppar, plasma och blodplättar. Fraktioner av dessa fyra komponenter får, emellertid, användas. Detta samma koncept dök upp på nytt år 2006 och 2008.

Tjänsten för Guds Kungarike, november, 2006, sidan 5 (eng.), arbetshäfte

“Bevara er själva i Guds Kärlek” (2008), sidan 216 (eng.)

Med andra ord, när blod delas ner i tillräckligt små komponenter, då får 100% av det användas av Jehovas vittnen.

Hemoglobin

Hemoglobin är vad som gör blod till blod, i och med att det är det som är den syrebärande delen. Det är också en större komponent av blod efter vikt, och står för 33% röda blodkroppar och 14% av helblod. Som sådan, gör tillåtelsen av hemoglobin med stor verkan Sällskapet Vakttornets hela blodpolicy helt meningslös.

1992 – I synnerhet förbjudet.

“Om innehållsdeklarationen tar upp sådana beståndsdelar som blod, blodplasma, plasma, torrplasma, blodprotein, hemoglobin, hemjärn, hemejärn eller köttbiprodukter, skall en kristen naturligtvis undvika produkten i fråga.” – Vakttornet, 15 oktober, 1992, sidan 31 (eng. & sve.)

2000 – Indirekt tillåtet. Med Vakttornet, den 15 juni, som framhöll att fraktioner av de fyra blodkomponenterna är tillåtligt, hemoglobin var indirekt tillåtet, i och med att det utgjorde en fraktion av röda blodkroppar. Samma slutsats kunde likväl dras från tabellen år 2004.

2006 – Specifikt tillåtet. I Tjänsten för Guds kungarike för november månad år 2006 stod det utmärkande i ett arbetshäfte att hemoglobin är ett personligt beslut.

Administrera en blodtransfusion

1999 – Allowed – Vakttornet 1999 Apr 15 p.31

2018 – Forbidden –Vakttornet Letter TO ALL HOSPITAL LIAISON COMMITTEES 2018 Jun 15

Beslut över vilka komponenter som ska tillåtas

År 1958 relaterade kriterierna för hur man ska avgöra vad som är acceptabelt till huruvida komponenterna i fråga ‘närde’ kroppen, vilket ledde till att serum blev tillåtet.

“Även om Gud inte avsåg att människan skulle förorena sin blodström genom vaccin, sera eller blodfraktioner, förefaller det oss som om sådana behandlingsmetoder inte kan räknas in bland det som Guds tydligt uttryckta vilja förbjuder, när den säger att blodet inte får förtäras. Det blir alltså en sak som varje människa själv får avgöra, om hon vill underkasta sig sådana behandlingsmetoder eller inte.” – Vakttornet, 1 mars, 1959, sidan 119 (sve.) – Vakttornet, 15 september, 1958, sidan 575 (eng.)

År 1982 ersattes konceptet “näring” med ett övervägande om huruvida en fraktion utgjorde en ‘större’ komponent. Större komponenter är förbjudna men vissa mindre komponenter är tillåtna.

“Dessa verser är visserligen inte uttryckta i medicinska ordalag, men vittnena anser att de utesluter transfusion av helblod, koncentrerade röda blodkroppar och plasma såväl som användning av vita blodkroppar och blodplattor. Men vittnenas religiösa övertygelse förbjuder inte helt bruket av sådana blodbeståndsdelar som albumin, immunglobuliner och preparat mot blödarsjuka; varje vittne måste personligen avgöra om han kan godta dessa.” – Vakna!, 8 november, 1982, sidan 24 (sve.) – Vakna!, 22 juni, 1982, sidan 25 (eng.)

År 1990 blev avgörandet för vilka mindre komponenter som fick lov att användas anknutet till överföring via placenta.

“Att en del proteiner från plasman på ett naturligt sätt passerar över till blodomloppet hos en annan individ (fostret) kan vara en sak att ta med i beräkningen, när en kristen skall avgöra om han skall acceptera gammaglobulin, albumin eller andra injektioner av plasmabeståndsdelar. Någon kan mena att han med gott samvete kan göra detta; en annan kan dra slutsatsen att han inte kan det. Var och en måste personligen avgöra denna fråga inför Gud.” – Vakttornet, 1 juni, 1990, sidan 31 (eng. & sve.)

År 2000 kraftigt förenklades regeln. En “större” komponent fick inte användas, men en “mindre” får man använda, trots att följande avsnitt kommer att visa att det inte finns någon grund eller logik bakom den typen av resonemang. Denna uppdelning identifieras i boken ”Bevara er själva i Guds kärlek” från år 2008.

Ett flygblad till Hospital Liaison Committee (Sjukhusets kontaktkommitté) år 2000 gick mer in i detalj på angående vad som är och inte är acceptabelt.

Biblisk ståndpunkt i fråga om blod

Konsumtionen av blodkroppar är ingen sakfråga i bibeln, i och med att kött kunde ätas trots att det innehåller blod. Sakfrågan handlade om respekt för livets helighet. Även om bibliska lagar för blod förändrades med tiden, har trots allt inte uppvisning av respekt för livet gjort det. Är förvägran av blod i en situation i fråga om liv eller död ett uppvisande på respekt av ett sådant slag? Det blir intressant att undersöka den bibliska utvecklingen.

Noa

Noakidiska lagarna Efter översvämningen överlämnade Gud till Noa vad judarna hänvisar till som de sju Noakidiska lagarna. “Sedan Noas tid fanns det sju lagar som icke-judar var tvungna att förhålla sig till efter att ha blivit tillbedjare av Abrahams Gud. Att upprätthålla de Noakidiska lagarna skänkte inte någon frälsning — till och med judarna vet att upprätthållandet av lagen inte ger frälsning. Enbart Messias kan frälsa. Dessa lagar är, kort sagt, föreskrifter till vårt eget bästa. Ordet lag betyder föreskrift. De Noakidiska lagarna som grundar sig på Första Moseboken kapitel nio är: * Att handla rättvist i alla relationer och att upprätta domstolar. * Att avstå från att häda Guds namn. * Att avstå från att utöva avgudadyrkan. * Att undvika omoraliska vanor, i synnerhet incest och äktenskapsbrott. * Att undvika att utgjuta sin medmänniskas blod. * Att avstå från att stjäla från sina medmänniskor. * Att avstå från att äta en lem som slitits av från ett levande djur.” auburn.edu (6:e oktober 2006) Dessa är de enda lagar som judarna anser vara bindande för icke-judar, och ingen fanns för när det gällde att förtära blod.

Vakttornet hävdar att uppmaningen om att avstå från blod hade sitt ursprung med Noa.

“Strax efter den stora översvämningen på Noas tid gav Gud Noa och hans familj tillåtelse att äta djurkött med bara ett enda förbehåll: De fick inte äta blod. (1 Moseboken 9:3, 4)” – Vakttornet, 1 oktober, 2008, sidan 31 (eng. & sve.)

1 Moseboken 9:4 talar inte om förtäring av blod, utan istället sades följande till Noa:

“Bara kött med sin själ – sitt blod – får NI inte äta.”

Detta bud handlar om respekt för ett djurs liv under en slaktningsrit. Detta säger inte att blod inte fick ätas. I dess strikta hebreiska ordalydelse betyder det att man inte ska slita av köttet från ett djur för matens skull under det att djuret fortfarande levde. Generellt förstår man det som att det betyder att man utav respekt för ett djurs liv skulle låta det avblodas samtidigt under det att det avlivades för matens skull; ett bud som var emot att man skulle äta kvävda ting.

Vakttornet använder detta som ett nyckelskriftställe för att visa att blodtransfusioner inte får användas, och försöker tillämpa det på konsumtion av mänskligt blod. Ingen utstuderad mening av ett sådant slag står att finna i detta skriftställe.

Vakttornet insåg ursprungligen att 1 Moseboken 9:4 inte gällde att äta blod, vilket visas i följande Golden Age-artikel som försökte bevisa att vaccinationer var fel.

“Alla förnuftiga sinnen måste draga slutsatsen att det inte var förtäringen av blodet som Gud motsatte sig, utan det var att bringa vilddjurets blod i kontakt med människans blod.” – Den Gyllene Tidsåldern [The Golden Age], 4 februari, 1931, sidan 294 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

Ett bevis på att lagen som överlämnades åt Noa relaterade till handlingen att döda ett djur, istället för blodet i sig, är 5 Moseboken 14:21 som lät israeliterna sälja varje självdött djur som inte avtappats på blod som mat åt “den bofaste främlingen” och åt “utlänningar.” För den bofaste främlingen var bunden till de noakidiska lagarna, men inte den mosaiska lagen, eller Mose lag som den också kallas.

Den mosaiska lagen

Den mosaiska lagen överlämnade över 600 lagar åt nationen Israel, som i hög grad berikade lagarna som överlämnades till Noa. För första gången slog en lag fast att blod inte fick ätas; och att göra det skulle leda till döden.

3 Moseboken 17:10 – “Och om en man av Israels hus eller en bofast främling, som bor som främling mitt ibland er, äter något som helst blod, skall jag rikta mitt ansikte mot den själ som äter blodet, och jag skall utrota honom ur hans folks mitt.”

Detta var, emellertid, även det relaterat till riten att avtappa ett djur på blod som hade avlivats för matens skull, och inte blodet i sig. Denna andemening går att ses i Tredje Moseboken 17:15;

“Och varje själ som äter ett självdött djur eller något som har rivits av ett vilddjur, vare sig han är en infödd eller en bofast främling – han skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen; sedan är han ren.”

Om djuret redan var dött gällde inte dödsstraffet om att äta ett djur som avtappats på blod; istället skulle de bada eftersom de var orena från att ha vidrört en död kropp.

Hela den mosaiska lagen upphörde efter att Jesus dog. (Romarna 10:4) I och med att den mosaiska lagen inte längre gällde för kristna fanns det inte längre något krav på att de mosaiska lagarna om blod behövde följas. Jesu död fick det laglydiga förhållningssättet till livet föreskrivet genom den mosaiska lagen att upphöra. Hans uttalande om att kristna inte blir befläckade genom vad de äter skulle inbegripa mosaisk lag som täcker sådant som fläsk, ostron och blod.

Matteus 15:11 – “Det är inte det som kommer in i munnen som befläckar människan. Men det som går ut ur munnen, det befläckar människan.”

Markus 7:15 – “Ingenting, som utifrån kommer in i en människa, kan befläcka henne; men det som går ut från en människa är det som befläckar en människa.”

David

Utifrån David kan man se att föreskriften om blod handlade om riten i fråga om att avliva ett djur för att få mat. David behövde inte avtappa björnar och lejon som dödades för att beskydda hans får på blod. (1 Samuelsboken 17:34-36)

I 2 Samuelsboken 23:13-16, när de väldiga männen riskerade sina liv för att skaffa fram färskvatten åt David, lät han det gjutas ut för Jehova (vilket var befallningen när det gällde blod) och tuktade dessa män för att de inte uppvisade någon helgd för sina egna liv. Orden han använde är upplysande.

“[David] ville inte dricka det, utan göt ut det åt Jehova. Och han sade: “Det är otänkbart för mig, Jehova, att jag skulle göra detta! Skulle jag dricka de mäns blod som gick med fara för sina själar?””

Davids parallell för vatten med blod och livet visar att det inte är bokstavligt blod som är viktigt för Jehova, utan är snarare en uppvisning på respekt för livet. Jehova fördömer hänsynslöst förslösande av liv.

Tidiga kristna

Så som det talades om tidigare visade Jesus att uppehållande av liv alltid har varit viktigare än att strängt följa den mosaiska lagen. Anledningen till de stränga kraven i den mosaiska lagen var för att det skulle visa nödvändigheten av Jesu lösenoffer. I och med det upphörde den mosaiska lagen att gälla när Jesus dog för mänskligheten.

Kolosserna 2:13,14 – “… Han förlät oss i sin godhet alla våra överträdelser och utplånade det handskrivna dokumentet som var riktat mot oss, det som bestod av förordningar och som var emot oss; och Han har tagit det ur vägen genom att spika fast det vid tortyrpålen.”

Vakttornet har emellertid använt sig av den mosaiska lagen till att utforma dess ståndpunkt i fråga om blod.

“Emellanåt kan läkare flera veckor före en operation uppmana patienten att låta avtappa och lagra något av sitt eget blod, så att läkaren, om behovet uppstår, kan ge patienten en transfusion av eget lagrat blod (preoperativ egenblodgivning och autolog transfusion). Men sådan uppsamling, lagring och transfusion av blod är helt i strid med vad som sägs i Tredje och Femte Moseboken. Blod får inte lagras; det skall gjutas ut — återlämnas till Gud, så att säga. Det är sant att den mosaiska lagen inte längre är i kraft. Men Jehovas vittnen respekterar de principer som Gud innefattade i den, och de är beslutna att ”avhålla” sig ”från blod”. Följaktligen ger vi inte blod, och inte heller låter vi vårt blod lagras för användning vid autolog transfusion. Det skulle vara i strid med Guds lag. – Vakttornet, 15 oktober, 2000, sidorna 30–31 (eng. & sve.)

Genom att använda den mosaiska lagen för att skapa en bindande lagstiftning för dess anhängare, undergräver Vakttornet värdet av Kristi blod genom sitt lösenoffer;

2 Korinthierna 3:14-15 – “Men deras förstånd avtrubbades. Ty ännu i denna dag finns samma slöja kvar vid läsningen av det gamla förbundet och lyfts inte bort, eftersom det är genom Kristus den blir borttagen. Ja, ända till idag ligger en slöja över deras hjärtan, närhelst Mose läses.”

Apostlagärningarna 15 – Avstå ifrån blod?

Det finns ett tillfälle som på ytan kan tyckas komplicera frågan om blod, och det är nyckelskriftstället som används av Sällskapet Vakttornet för att motivera sin ståndpunkt. I Apostlagärningarna 15:21 står det nedtecknat att apostlarna och de äldste utfällde ett dekret om att “avstå ifrån blod.” Vid första anblicken kan detta tolkas som att den mosaiska lagen skulle fortsätta att gälla för kristna när det gäller konsumtion av blod. Det är på det viset Jehovas vittnen för närvarande tolkar Apostlagärningarna 15 och är deras övervägande underlag för sin förvägran av blodtransfusioner.

Apostlagärningarna 15:21 gäller inte blodtransfusioner när man förstår den utifrån dess historiska och religiösa bakgrund. Den uppfattas inte av den kristna majoriteten som en bindande föreskrift, inte heller uppfattades den som sådan av pastor Russell. Såsom det redan visats, förbjöd inte den noakidiska lagen om blod att man åt blod, utan handlade om att man skulle visa respekt under avlivandet av ett djur. Blodtransfusioner involverar inte att man tar liv.

Budet i Apostlagärningarna:

1. Är ingen bindande föreskrift för alla individer.
2. Hänsyftar inte på blodtransfusioner.

Situationen i Apostlagärningarna var väldigt specifik. Judiska kristna hade svårt för att acceptera icke-judiska kristna, speciellt när det gällde omskärelse. Paulus, aposteln åt nationerna, konverterade icke-judar och lärde rimligen att de inte var skyldiga att följa den mosaiska lagen. Judaiserare var en grupp judiska kristna som påstod sig vara överlägsna de icke-judiska kristna på grund av att de följde den mosaiska lagen. Som det förklarats i New Catholic Encyclopedia var judaiserare;

“Ett sällskap av judiska kristna i den tidiga kyrkan, som antingen ansåg att omskärelse och efterrättelse av den mosaiska lagen var nödvändiga för frälsning och som en följd av detta ville förelägga de icke-judiska konvertiterna dessa, eller som åtminstone ansåg att de fortfarande var obligatoriska för judiska kristna.” (Direktöversatt)

Apostlarna och de äldste samlades för att resonera om tillämpningen av den mosaiska lagen och kom fram till slutsatsen att det var onödigt att följa den mosaiska lagen. Hursomhelst, förordade de att ‘de troende bland nationerna’ skulle ta sig till vara för fyra saker från den mosaiska lagen.

Apostlagärningarna 21:25 “”När det gäller de troende bland nationerna, så har vi sänt bud och meddelat vårt beslut att de skall ta sig till vara för det som är offrat åt avgudar och för blod och för det som är kvävt och för otukt.””

Det här är ingen uttömmande uppteckning över saker att avstå från (mord är ett uppenbart utelämnande) så varför överlämnade man denna ovanliga uppteckning? Det var för att förhindra att judiska bröder skulle snava. Detta förklarades i Vakt Tornet den 15 april 1909 på sidorna 116–117 (eng.) och är den allmänt utbredda kristna förståelsen. New Catholic Encyclopaedia säger följande;

“Dessa fyra bud inrättades för välgörenhet och förbundens skull. Eftersom de förbjöd vanor som alla judarna hyste särskild avsky för, var deras efterrättelse nödvändig för undvikande av att chockera de judiska bröderna och för att göra en fri förbindelse mellan de två kristna klasserna möjlig. När det judisk-kristna samfundet i Jerusalem försvann vid tiden för upproret (67–70 e.Kr.) upphörde frågan som rörde omskärelse och efterlevnad av lagen att vara av någon betydelse i kyrkan och blev så småningom en död sakfråga.”
(The Catholic Encyclopedia, Volume VIII Copyright 1910 av Robert Appleton Company Online Edition Copyright 2003 av K. Knight som visas på newadvent.org från och med 17 september 2005) (Direktöversatt)

Hur kommer lärda män och Russell fram till denna konklusion? Till att börja med, i och med att den mosaiska lagen hade upphört att gälla, blev det därför inte meningsfullt för kristna att behöva behålla bara denna del av den. Det förhåller sig i synnerhet på det viset när man tänker på att dessa fyra saker inte är de enda mosaiska reglerna som en kristen måste följa, de är inte heller de viktigaste.

Jakob förklarade varför de fyra sakerna som nämns i Apostlagärningarna 15:20 utmärkande valdes ut i nästa vers.

Apostlagärningarna 15:19-21 – “19 Därför är det mitt beslut att vi inte skall göra det svårt för dem från nationerna som vänder sig till Gud, 20 utan skriva till dem att de skall avhålla sig från det som har orenats genom avgudar och från otukt och från köttet av kvävda djur och från blod. 21 Mose har ju alltifrån forna tider i stad efter stad haft dem som predikar om honom, eftersom han högläses i synagogorna varje sabbat.”

Mose lag lästes i synagogor varje sabbat. Passagen ur Tredje Moseboken 17:1 till 18:27 gällde både judar och hedningar. Denna passage har samma fyra krav, som är listade i exakt den ordning som anges i Apostlagärningarna 21:25. (3 Mos 17:7 offra slaktoffer åt avgud, 3 Mos 17:10 äter blod, 3 Mos 17:13 låta dess blod rinna ut, 3 Mos 18 tygellöshet/otukt) Dessa var de obligatoriska reglerna för både israeliter och utlänningar som levde i det forntida Israel. Dessa ansågs vara av yttersta vikt för judar på grund av att de var baserade på de noakidiska lagarna.

• Första Moseboken 8:20 “Och Noa byggde så ett altare åt Jehova…” Inrättade konceptet om att avstå från avgudadyrkan
• Första Moseboken 9:1 “”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden.”” Inrättade konceptet om giftermål och inte otukt
• Första Moseboken 9:4 “Bara kött med sin själ – sitt blod – får NI inte äta.” Var att man skulle avhålla sig från det som kvävts.
• Första Moseboken 9:6 “Den som utgjuter människoblod, av människor skall hans eget blod utgjutas…” Instiftade lagen om blod genom förbud av mord. Åter igen ser man att grunden för lagen om blod var respekt för livet.

Det är just därför dessa fyra saker betydde så mycket för judaiserare och varför apostlarna drog slutsatsen att det var nödvändigt att upprätthålla dem för att förebygga att man snavade inom de omgivande judiska församlingarna.

Paulus anger specifikt att det inte var något fel med att äta mat som hade offrats till avgudar och förklarar att detta förbud tillhandahölls för att inte få andra att snava. Detta var bara ett problem i församlingar där det uppstod problem mellan judaiserare och icke-judar.

1 Korinthierna 8:4–13 – “4 Vad nu det beträffar att äta mat som varit offrad åt avgudar, så vet vi att ingen enda avgud i världen verkligen finns till och att det inte finns någon Gud utom en enda. 5 Ty även om det finns de som kallas “gudar”, det må vara i himlen eller på jorden, alldeles som det finns många “gudar” och många “herrar”, 6 så finns det i alla fall för oss bara en Gud, Fadern, från vilken allting är, och till honom är vi; och det finns bara en Herre, Jesus Kristus, genom vilken allting är, och genom honom är vi. 7 Denna kunskap finns dock inte hos alla, utan några, som ända tills nu har varit vana vid avguden, äter maten som något som varit offrat åt en avgud; och deras samvete, som är svagt, blir befläckat. 8 Men det är inte maten som kommer att föra oss till Gud; och om vi inte äter, förlorar vi ingenting, och om vi äter, vinner vi ingenting. 9 Men se ständigt till att denna ER handlingsfrihet inte på ett eller annat sätt blir en sten att snava på för de svaga. 10 Ty om någon skulle se dig, som har kunskap, ligga till bords i ett avgudatempel, kommer då inte samvetet hos denne, som är svag, att byggas upp till att äta mat som varit offrad åt avgudar? 11 Genom din kunskap störtas ju den som är svag i fördärvet, din broder, för vars skull Kristus har dött. 12 Men när NI på detta sätt syndar mot ERA bröder och sårar deras samvete, som är svagt, då syndar NI mot Kristus. 13 Därför, om mat får min broder att snava och falla, vill jag aldrig någonsin mer äta kött, för att jag inte skall få min broder att snava och falla.”

1 Korinthierna 10:25-33 “25 Allt som säljs på kött-torget kan NI fortsätta att äta utan att göra någon förfrågan för ERT samvetes skull; 26 ty “jorden är Jehovas och det som fyller den”. 27 Om någon av de icke troende bjuder in ER och NI gärna vill gå, ät då allt som sätts fram för ER utan att göra någon förfrågan för ERT samvetes skull. 28 Men om någon skulle säga till ER: “Detta är något som varit framburet som offer”, ät då inte, av hänsyn till den som talade om det och för samvetets skull. 29 “Samvetet”, säger jag, inte ditt eget, utan den andres. Ty varför skall min frihet dömas av en annans samvete? 30 Om jag har andel i måltiden med tacksamhet, varför skall jag då bli skymfad för det som jag tackar för? 31 Därför, vare sig NI äter eller dricker eller gör något annat, gör allt till Guds ära. 32 Undvik att bli orsak till att någon snavar och faller, vare sig judar eller greker eller någon inom Guds församling, 33 såsom också jag är alla till behag i allting, i det jag inte söker min egen fördel utan de mångas, för att de skall kunna bli räddade.”

Även om dekretet i Apostlagärningarna 15 säger att man ska avstå från att äta mat som offrats åt avgudar, klarlägger Paulus att det inte är något fel med att man gör så. Han sa att det bara var fel när det blir till orsak för att bröderna snavar och faller, i det här fallet judaiserare. Samma princip gäller i fråga om blod. Apostlagärningarna 15 inbegriper mat som offrats till avgudar, blod och kvävda djur eftersom de orsakade att man snavade i de uppblandade församlingarna på grund av att de lästes “i synagogorna varje sabbat“, inte för att de var kränkande mot Gud. Detta blev mindre av ett problem efter förstörelsen av templet år 70 e.Kr. och har ingen relevans i vår tid.

Att avstå från blod nämns aldrig i något annat sammanhang i Nya Testamentet. Det talas aldrig om som en anledning till att man ska utfrysa en broder. Paulus nämner aldrig förtäringen av blod i 1 Korinthierna 5 som en anledning till att man ska “sluta vara i sällskap” med en broder, Johannes nämner det inte heller. I Uppenbarelseboken 21:8 och 1 Korinthierbrevet 6 står det inget om att blod skulle utgöra något skäl till att inte få ärva Guds rike. Om det skulle ha varit ett viktigt krav från Gud att man undviker blod skulle det i så fall nämnas vid sidan av synder som otukt, mord och avgudadyrkan som upprepade gånger fördöms i Nya Testamentet.

Blodtransfusioner och våldtäkt

Watchtower jämför en domstolbeordrad blodtransfusion med våldtäkt.

“Det förhåller sig på detta sätt alldeles särskilt eftersom bibeln förbinder detta att man avhåller sig från blod med att man avhåller sig från otukt. Eftersom de kristna bör motstå våldtäkt — ett befläckande sexuellt övergrepp — bör de alltså också motstå av domstolar beordrade blodtransfusioner — även det en form av övergrepp. — Apg. 5:29; 15:20, 29.” – Vakttornet, 1 november, 1980, sidan 28 (sve.) Vakttornet, 15 juni, 1980, sidan 23 (eng.)

“En syster svarade en domare att i ett sådant fall skulle hon inte hållas ansvarig för vad han hade beslutat. Detta svar är naturligtvis korrekt ur en viss synvinkel sett, men domaren uppfattade saken så att eftersom hon inte skulle hållas ansvarig, kunde han ta ansvaret för henne. Han beordrade därför en blodtransfusion.

Du måste vara medveten om att dessa frågor ibland är ett sätt att försöka kringgå din vägran att ta emot blod. Se till att du inte på grund av obetänksamhet ger dem denna möjlighet! Hur kan vi då undvika att ett sådant missförstånd inträffar? Du skulle kunna svara ungefär så här:

”Om blod påtvingas mig på något som helst sätt, skulle det vara samma sak för mig som att bli våldtagen. Jag skulle få men för livet i både känslomässigt och andligt avseende av ett sådant övergrepp. Jag skulle med all kraft motsätta mig en sådan kränkning av min kropp utan mitt samtycke. Jag skulle göra allt som stod i min makt för att få mina angripare åtalade, precis som jag skulle göra om jag blev våldtagen.”” – Tjänsten för Guds kungarike, januari, 1991, sidan 6 (sve.) – Tjänsten för Guds kungarike, november, 1990, sidan 6 (eng.)

Våldtäkt är generellt sett våldsamt och traumatiskt, med långvariga känslomässiga återverkningar. En blodtransfusion är inte mer traumatisk än resten av en operation, bortsett från Vakttornets religiöst påtvingade skuldkänslor för att en sådan medicinsk procedur kommer att förstöra en persons förhållande med Gud och deras möjlighet till evigt liv. När det gäller fallet med en påtvingad transfusion är denna skuldkänsla ytterst orättvis, precis som påståendet att våldtäkt är “ett befläckande sexuellt övergrepp”. Meningen går tillbaka till Vakttornets yttranden som kopplar samman våldtäkt med otukt. (http://www.jwfacts.com/watchtower/quotes/rape-fornication.php)

Barnens rättigheter

Föräldrar har en omsorgsplikt gentemot sina barn och statliga myndigheter förväntas avlägsna ett barn från en förälder som misshandlar eller utsätter dem för fara. Detta blir till en särskilt känslig sakfråga när föräldrar låter religiös övertygelse påverka den vård som de ger. När ett vittne förvägrar ett barn blod i en situation på liv eller död är det vanligt att domstolar fäller ett utslag mot Jehovas vittnen och beordrar en transfusion, och det med rätta. Även om icke-blodbehandlingar är godtagbara, är det inte alltid möjligt, som exempelvis under akutmottagning och vid plötslig blodförlust. Vidare, är behandlingen av spädbarn ännu mer riskabel på grund av deras lägre blodmängd.

Vakttornspublikationen “Hur kan blod rädda ditt liv?”, instämmer med att staten bör skydda barn, men hävdar att förvägran av en blodtransfusion inte ska betraktas som försummelse.

“Det är uppenbart att staten kan och bör gripa in för att skydda ett vanvårdat barn. Men det är lätt att inse hur helt annorlunda situationen är när en omtänksam förälder begär läkarbehandling av hög kvalitet, men utan blod.” – Hur kan blod rädda ditt liv? [1990], sid. 21 (eng. & sve.)

Att låta ett barn dö för religiösa ideal är inte mer annorlunda än andra former av försummelse. De flesta vittnen håller med om att det är fel när barn lämnas att dö för andra religiösa gruppers medicinska ideologier, som Christian Science och Scientologi.

Äldstebrevet för mars månad 2022 ”Hur föräldrar kan skydda sina barn från felaktig användning av blod” talar om för föräldrar att de ska träna barn till att bli övertygade om att blodtransfusioner är fel.

”BESKYDDA BARN – I ANDLIGT OCH MEDICINSKT AVSEENDE

3. En fast övertygelse är avgörande eftersom en välmenande läkare orubbligt kan hävda att blod kommer att förbättra ett barns tillstånd.
4. Föräldrar måste vara fast beslutna att ’avstå från blod’ genom att vägra det för sitt barn. (Apostlagärningarna 15:28, 29; 5 Moseboken 12:23, 25) Tidigt bör de göra alla vårdgivare medvetna om deras icke-förhandlingsbara ståndpunkt och om deras vilja att acceptera icke-blodsalternativ.
5. Föräldrar bör också hjälpa sina barn att utveckla sin egen övertygelse och att försvara sin tro om de står inför möjligheten att få en transfusion. (1 Petrus 3:15) Detta är viktigt eftersom vissa läkare kan gå med på att respektera behandlingsbeslut för minderåriga som har visat tillräcklig mognad för att göra sina egna medicinska val. Vissa domstolar har upprätthållit rätten för sådana minderåriga att göra det. – w08 10/1 s. 30–31; w91 6/15 s. 15–18; km 12/05 s. 6.” (Direktöversatt)

När ett barn föds har det inga ”religiösa trosuppfattningar”, dessa påtvingas ett barn av dess föräldrar. När det gäller Jehovas vittnen uppskattar man att två tredjedelar så småningom lämnar religionen. Är det acceptabelt att en förälder sätter sitt barns liv på spel för en tro som barnet statistiskt sett inte kommer att hålla sig till i vuxen ålder?

Barn till Jehovas vittnen är tränade i att säga att en domstolsbeordrad blodtransfusion är likt att man blir våldtagen.

“Domaren skrev: ”D. P. intygade att hon på allt sätt skulle motsätta sig att få en blodtransfusion. Hon betraktade en transfusion som en kränkning av hennes kropp och jämförde den med våldtäkt. Hon bad domstolen respektera hennes val och låta henne få fortsätta [vid sjukhuset] utan av domstolen beordrade blodtransfusioner.” Den kristna undervisning hon hade fått hjälpte henne under denna svåra tid. — Se rutan.
En 12-årig flicka behandlades för leukemi. För att man skulle kunna tvinga henne att ta emot blod förde ett barnomsorgsorgan saken till domstol. Domaren drog slutsatsen: ”L. har klart och sakligt talat om för denna domstol att hon, om man försöker ge henne en blodtransfusion, kommer att kämpa mot den transfusionen med all den kraft hon kan uppbjuda. Hon har sagt, och jag tror henne, att hon kommer att skrika och värja sig och att hon kommer att dra ut injektionsanordningen ur armen och kommer att försöka förstöra blodet i påsen ovanför sängen. Jag vägrar att fälla ett utslag som skulle få detta barn att gå igenom en sådan pärs. … Med den av sjukhuset föreslagna behandlingsmetoden behandlar man hos denna patient endast sjukdomen i fysisk bemärkelse. Man behandlar inte hennes känslomässiga behov och hennes religiösa trosuppfattningar.” – Vakttornet, 15 juni, 1991, sid. 17 (sve. & eng.)

Ett yttrande som detta är känslomässigt övertygande när det yttras av ett barn, men ett minderårigt barn som har fått genomgå ett liv av indoktrinering med avseende på att vara emot blod är inte i stånd att fatta ett underrättat beslut om ett så pass komplext ämne. Barnet har åtskilliga gånger fått höra att blodtransfusioner är farliga och kränkande mot Jehova, och man iscensätter till och med rollspel med sina barn som handlar om hur man hanterar nödsituationer som skulle kunna kräva blod under deras familjestudier, likt det som beskrivs i ett mejl jag [Paul Grundy] fick från en läsare.

“Jag var så indoktrinerad att min pappa brukade göra rollspel under familjebibelstudier, jag låg på golvet och låtsades om att jag hade varit med om en bilolycka och han spelade rollen som läkare och vi skulle genomföra, vad jag skulle säga i situationen som jag blev pådriven till, en blodtransfusion. Jag vet att han skulle känna det som att han gjorde det rätta, men jag är så glad att jag vaknade upp och har lärt mig hur löjlig denna livslånga rädsla var, och hur obiblisk den verkligen är när man tittar på vad Jesus lärde, om att livet är viktigare än lagen.”

Det går inte att fråga de barn som offrades för sin religion hur de känner inför att dö som martyrer. Det är dock möjligt att ta reda på hur barn som överlevt en blodtransfusion känner sig efter att ett domstolsbeslut tvingade dem till en blodtransfusion. Så är fallet med Carolyn Ivey, en för tidigt född till Jehovas vittnesföräldrar den 31:e augusti 1975, och som vägde bara 0,907 kilogram (2 pounds). Läkare fastställde att en blodtransfusion var nödvändig för att rädda hennes och hennes tvillingars liv, och en ung befullmäktigat ombud arbetade outtröttligt för att säkerställa att tvillingarna fick den behandling som krävdes. Julia överlevde inte men det gjorde Carolyn. Berättelsen tar fart tre decennier senare.

“Pensacola-ombudsman Joel Cohen skummade precis över sin e-post när en mening poppade upp för honom: “Du räddade mitt liv när jag var en bebis.”… “Det fick håret att resa sig på min nacke”, sa han.
Mejlet kom från Carolynn Ivey Evans, en 36-årig kvinna från Ohio som kunde ha dött som spädbarn utan Cohens juridiska ansträngningar.
För Carolynn Ivey Evans – som nu är gift och bor i Ohio – var e-postmeddelandet till Cohen en del av ett sökande efter identitet.
“Jag är 36 nu och mamma till fyra,” hon skrev i ett mejl till Pensacola News Journal för den här storyn.“ I flera år har jag undrat vad som skulle ha hänt med mig och min tvillingsyster. Jag började min sökning via internet för sex månader sedan och blev så förvånad över hur stor storyn egentligen är. … Så jag kontaktade Mr. Cohen (För att tacka honom) för att han räddade livet på mig. Om det inte var för Mr. Cohen som kämpade för min skull, skulle jag inte vara här idag! Det rörde mig till tårar att han ansträngde sig så hårt.”
content.usatoday.com 27 mars 2012 (Direktöversatt)

Det är tragiskt att tänka på de barn som inte fick en sådan chans och som blev till offer genom sina föräldrars vilseledda tro. Detta är inte för att minska effekten av den fruktansvärt traumatiska situation som dessa Jehovas vittnes-föräldrar ställdes inför, deras styrka och deras lidande, men oavsett hur uppriktiga de än var är det svårt att inte jämföra det med barnoffer som fördöms i bibeln.

Jeremia 7:30,31 – “Ty Judas söner… har byggt offerhöjderna i Hinnoms sons dal, för att bränna upp sina söner och sina döttrar i eld, något som jag inte hade befallt och en tanke som inte ens hade uppkommit i mitt hjärta.”

Jeremia 19:4,5 – “…de har uppfyllt denna plats med oskyldigas blod. Och de byggde offerhöjderna åt Baal för att bränna upp sina söner i elden som helbrännoffer åt Baal, något som jag inte hade befallt eller talat om och en tanke som inte ens hade uppkommit i mitt hjärta.”

Lika tragiska är föräldrars upplevelse som förlorar inte bara ett barn utan hela sin familj på grund av blodfrågan. Lawrence Hughes dotter Bethany dog efter att ha vägrat ta emot blod. Under denna tid drog Lawrence slutsatsen att Sällskapet Vakttornets ståndpunkt inte är kristen, men då var det för sent för hans dotter att bli räddad. Nu har hans fru och hans barn ingen kontakt med honom, i och med att situationen tvingade honom till att ompröva sin tro på att Sällskapet Vakttornet är under Guds vägledning.

Jag [Paul Grundy] emottog en liknande erfarenhet via e-post.

“Jag har en faster på Queensland. Hon var ett Jehovas vittne tills hennes äldsta dotter skadades i en trafikolycka. Hon dog till följd av massiv blodförlust. De gav henne ingen blodtransfusion. Det bröt upp hennes äktenskap, och det slutade med att hon lämnade organisationen och förlorade sina andra två döttrar genom utfrysning.”

Se också https://www.ajwrb.org/

Som förälder kan jag [Paul Grundy] inte föreställa mig någon större personlig tragedi. Det är sorgligt att de flesta Jehovas vittnen inte får möjlighet att undersöka denna fråga ordentligt förrän det är för sent.

Denna onödiga död för barn blir ännu mer tragisk när man får reda på Vakttornsledarnas hycklande hållning. När det talas om dess ståndpunkt i offentliga forum uppger Sällskapet Vakttornet att man inte borde bestrida räddningen av ett barn genom en blodtransfusion under situationsfall på liv och död. Vakttornets sällskap erkände inför det australiensiska parlamentet att det accepterar lagen om att man tar barn ifrån sina föräldrar i sådana situationer.

“Senator SCHACHT– Jag förstår. Jag vill nu bara vända mig till det väldokumenterade fallet ur din synvinkel om barn och klagomålet om att vi har lagar i Australien i alla stater som ger läkare rätten att tillbakavisa föräldrarna.
Herr Toole – Vi säger inte i vår rekommendation att lagen inte ska existera. Vad vi har sagt är att det mycket väl kan finnas omständigheter vari det blir en definitiv fråga om liv och död. Vi har sagt att det är så lagen bör utformas under de omständigheterna. I sin rådande form är lagen inte utformad på det sättet och den tillåter familjens inblandning och ett åsidosättande av den familjens principer under omständigheter som verkligen inte alls kräver det.”
(COMMONWEALTH OF AUSTRALIA, Official Committee Hansard, JOINT COMMITTEE ON FOREIGN AFFAIRS, DEFENCE AND TRADE, Referens: Australiens ansträngningar till att befrämja och beskydda religions- och trosfrihet, FREDAG, 15 OKTOBER 1999 vilket visas på aph.gov.au från och med 27:e maj 2006) (Direktöversatt)

På samma sätt blev det uppgivet av en representant för Sällskapet Vakttornet år 1999, att; “Föräldrarna uppmanas inte till att samtycka till användning av blod, men de uppmanas att komma till klarhet om situationen enligt lag.” (Malyon, Transfusion-free treatment of Jehovah’s Witnesses: respecting the autonomous patient’s rights, Journal of Medical Ethics, 1998; 24:302–307) (Malyon, Transfusionsfri behandling av Jehovas vittnen: respekterande av den autonoma patientens rättigheter, Läkaretiksjournal, 1998; 24:302–307)

Den medicinska broderlighetens syn

I allmänhet uppmuntras läkare att följa sina patienters önskemål, och många kommer att respektera den ståndpunkt som ett Jehovas vittne kommer att ta för sina övertygelser. Läkare agerar för sina patienters bästa och kommer till klarheten om att blod medför risker och kommer att undvika det närhelst det anses vara möjligt.

“Alternativ för blodtransfusion
Eftersom blodtransfusionerna medför risker och eftersom blodtillförseln är begränsad försöker läkarna att inte transfundera under situationer när det är möjligt. I vissa fall kan alternativ till blodprodukttransfusioner finnas tillgängliga. Blodersättningsmedel: När en patient har förlorat mycket kroppsvätskor men inte behöver röda blodkroppar eller andra specifika blodkomponenter, kan blodersättningsmedel ges för att förebygga eller behandla chock orsakad av vätskeförlust. De mest vanliga blodersättningsmedlen är normal saltlösning (saltvatten) och Ringers laktatlösning (saltlösning plus ytterligare kemikalier). Andra ersättningsmedel består av albumin, hydroxietylstärkelse (HES), dextraner och renade proteinfraktioner (PPF).” – cancer.org (från och med 28:e februari 2006) (Direktöversatt)

Men blod anses ibland vara nödvändigt för att kunna överleva och även om ett vittne kan ifrågasätta den medicinska broderlighetens etik,3 bör de inte bortse från att en läkare har ekonomiska incitament för att agera på ett sätt som ger patienterna deras bästa chans att överleva. Ökande kostnader för rättegångsförsäkringar säkerställer att läkare ger blod eftersom de tror att det ökar en persons chans att överleva. Att tycka något annat är baserat på felaktig information som presenteras i Sällskapet Vakttornets publikationer (vilket demonstreras i “Jehovah’s Witnesses, Blood Transfusions, and the Tort of Misrepresentation” av Kerry Louderback-Wood).

Sedan år 2010 finns det inga alternativ för röda blodkroppar; det är fortlöpande det enda kända sättet för kroppen att verkningsfullt kunna transportera syre. Allteftersom medicinsk forskning har framskridit har blodtransfusioner blivit mindre nödvändiga för överlevnad, men det kan inte desto mindre uppstå situationer vari en blodtransfusion är det enda alternativet.

rsc.org (Länk: https://www.chemistryworld.com/features/artificial-blood/3004492.article) (6 juni 2010) framhöll att “Mänskliga blodersättningsmedel har varit i ledande utveckling sedan 1980-talet. Men genom en kombination av vetenskapliga och politiska skäl finns det för närvarande inga på marknaden i vare sig Europa eller USA… Studien, ledd av Charles Natanson, en senior forskare vid US National Institutes of Health*, avslöjade en trefaldig ökning av risken för hjärtinfarkt hos patienter som fick ersättningsmedlen, jämfört med kontrollgruppen som fick donerat blod.” Gå till länken http://www.jwfacts.com/pdf/blood-substitutes-tcm18-191343.pdf för att se hela artikeln. Ifall helblodtransfusioner helt enkelt vore onödiga, skulle det i så fall inte förefinnas så mycket ansträngning på att försöka hitta ett ersättningsmede

                                                                                                                                      * National Institutes of Health (förkortas ofta NIH) är en myndighet som lyder under den amerikanska federala regeringens departement för hälsovård och socialomsorg (Department of Health and Human Services). NIH svarar för finansieringen av cirka 28 procent av all medicinsk forskning som sker i USA, vilket för NIH:s del uppgår till cirka 28 miljarder dollar årligen. NIH är därmed världens största statliga forskningsfinansiär. Huvudkontoret ligger i Bethesda i Maryland. (https://sv.wikipedia.org/wiki/National_Institutes_of_Health)

Den kanadensiska anestesiavdelningen utför viktiga observationer i en utbildningsmodul med titeln “Blodtransfusioner och Jehovas vittnespatienten”:

“Det är möjligt att konsekvensen av att förvägra blodtransfusioner inte har varit så farlig som flertalet kliniker väntade sig. Erfarenhet av att hantera Jehovas vittnespatienter har ifrågasatt tidigare konventionell förståelse när det gäller transfusionsterapi.” – anesthesia.utoronto.ca (1/1/2005) (Direktöversatt)

Men artikeln visar tydligt att vittnenas hållning stundom kan leda till förlust av liv, höga finansiella kostnader och att den är förnuftsstridig. Den säger att förvägran av blodtransfusioner “kan leda till ett utmanande dilemma för läkare i och med att ett rutinmässigt, säkert och potentiellt livräddande medicinskt ingripande är oacceptabelt för patienten.” (www.anesthesia.utoronto.ca/English/An-Introduction.html)

Åtskilliga läkare förstår att Jehovas vittnens regler om blodrelaterade produkter är inkonsekventa;

“Flertalet läkare förundrar sig över komplexiteten i att skilja mellan acceptabla och oacceptabla behandlingar för JV-patienter. Muramoto noterar: [Muramoto O. Senaste utvecklingen inom medicinsk vård av Jehovas vittnen. West J Med 1999] För läkare som behandlar Jehovas vittnen är en av de mest förbryllande aspekterna att de faktiskt accepterar många blodbaserade behandlingsmetoder trots deras tro på fullständig avhållsamhet från blod. I och med att denna bibliska lag sägs vara obetingad, synes det oklart varför VBTS (Vakttornets Bibel och Traktat Sällskap) inte lär dess anhängare att utan vidare spisning förvägra all medicinsk användning av blod.” (Direktöversatt)

En läkare skriver om en patient från Jehovas vittnen som utarbetade en intressant plan för att skydda hennes liv, i händelse av att hon skulle behöva en blodtransfusion.

“”Jag vill,” sa hon. “Jag vill att min kusin ska vara min ombudsman.” Hennes kusin var inte ett Jehovas vittne. I händelse av att patienten förlorar medvetandet ville hon att hennes kusin skulle göra valen åt henne. Hon var väldigt bestämd: Hennes kusin var inte hennes hälso- och sjukvårdsproxy. Ett sjukvårdproxy, som är ett mer vanligt juridiskt arrangemang, skulle utse ett ombud som måste fatta de beslut som patienten själv skulle fatta om hon hade förmåga att göra det. Men nej – hon delegerade kusinen att fatta de beslut han ville fatta vid den tid hon var ur stånd att tala, snarare än sina egna. För hennes sällskap verkade det som att hon mycket tydligt valde någon som inte var ett Jehovas vittne, någon som inte skulle fatta ett beslut som ett Jehovas vittne skulle göra. Någon som skulle tillåta oss att rädda hennes liv.”
(slate.com 27 juni 2013) (Direktöversatt)

Under det att detta kunde ha stillat patientens samvete, är det osannolikt att man skulle se lätt på saken om de äldste skulle upptäcka och varsebli planläggningen.

Att behandla en patient genom en blodlös operation kan också leda till mycket högre behandlingskostnader:

“Det är viktigt att dra sig till minnes att den typen av dramatiska kliniska utfall ibland kan leda till en mycket hög ekonomisk kostnad. Tänk till exempel på fallet med ett 67-årigt Jehovas vittne som överlevde akutoperationen av en buksaortaaneurysm, trots att han hade en postoperativ hemoglobinkoncentration på endast 30 g/l (30 giga* per liter**) [31]. Under hans 14 veckors intensivvård på sjukhus blev han given fullständig parenteral näringstillförsel, intravenöst järn, folinsyra, och subkutan epoetin alfa för att bistå hemoglobinproduktionen. En extravagant resursanvändning av det slaget för att undvika en blodtransfusion påstötte en läkare som arbetade i Afrika att utfärda följande kommentarer: “En vistelse av det slaget måste säkert ha kostat en sexsiffrig summa. Här i Uganda kan vi för 250,000 behandla 25 000 öppenvårdspatienter och 7000 slutenvårdspatienter, utföra över 1000 förlossningar och utföra 1500 operationer. Vi driver ett samhällshälsoprogram för 500 000 personer. Kostnaderna för denna enstaka patienten kunde driva vår avdelning under ett helt år. Kommer det komma en tid när en religiös grupp kommer att debiteras kostnaderna för att kunna hålla dess anhängare vid liv?”” – anesthesia.utoronto.ca (Direktöversatt)

Giga (förkortat G) är ett SI-prefix som betyder 109, det vill säga miljard. Ordet kommer från det grekiska ordet ????? som betyder jätte (jämför gigant(isk)). Exempelvis 1 gigavolt (GV) = 1 000 000 000 volt eller 1 gigawatt (GW) = 1 000 000 000 watt. Det används även i mätning av datakapacitet (gigabyte). (https://sv.wikipedia.org/wiki/Giga) ** Giga per liter – Blodcellsräkning.

Vidare noterar utbildningshandboken villigheten för ett Jehovas vittne att använda blodkomponenter utan att bli beredvilliga till att donera blod. Artikeln avslutas med ett fastställande om att sedan Sällskapet Vakttornet upphävde dess förbud mot vaccinationer och organtransplantationer kan man hoppas på att även ställningstagandet emot blodtransfusioner också kommer att vända med tiden.

Slutsats

Vakttornspublikationen Hur kan blod rädda ditt liv? säger på sidan 7, “Du är därför skyldig dig själv att ta reda på fakta för att kunna fatta ett insiktsfullt beslut när det gäller blod.” Större delen Jehovas vittnen känner bara till ena sidan av frågan, med obetydlig kunskap om principerna som beskrivs i den här artikeln. Informationen som Vakttornet tillhandahåller är ensidig och missvisande. Överdrifter finns i överflöd, som exempelvis följande:

“Ingen som objektivt granskar tillgängliga fakta kan förneka att blodtransfusioner innebär stora risker.” – Hur kan blod rädda ditt liv? [1990], sidan 19 (eng. & sve.)

Det finns ingen “stor risk” med en blodtransfusion, och i regel kommer en läkare beordra en transfusion eftersom risken anses vara mindre än risken att inte utföra en blodtransfusion.

Bibeln lägger en stor vikt vid att man ska uppvisa respekt för livet. I Matteus 12:11 visade Jesus att det var viktigare att rädda livet på ett djur än att följa den mosaiska lagen. Hur mycket viktigare är det att rädda en människas liv än att följa lagen om blodtransfusioner, lagstadgande som Vakttornets organisation inte inrättade förrän 1945.

“Jag var tvungen att göra det svåra valet att antingen dö eller ta emot blod i höstas, och jag valde blod. Det var ingenting som sjukhusets kontaktkommitté kunde ha erbjudit en hållbar lösning för. Det krävdes 16 akuta transfusioner för att rädda livet på mig. När jag talade med de äldste blev det tydligen en fråga om huruvida jag var svag eller ogudaktig, och eftersom jag tog emot fler än bara en ansåg man det vara ogudaktigt. Jag har ingen aning om ifall de gav ett tillkännagivande i Rikets salen om att jag “inte längre är ett Jehovas vittne” … [men] till och med min mycket kära, älskade närmaste vän pratade aldrig med mig igen. Och krossade mitt hjärta.”

Kristna lärda män förstår att den mosaiska lagen avskaffades efter Jesu död och att Apostlagärningarna 15 endast skulle gälla för församlingar vari judaiserare och icke-judar beblandades. Russell och de ursprungliga Jehovas vittnen insåg detsamma under ungefär hälften av Sällskapet Vakttornets historia. Jehovas vittnen felaktigt använder sig av Apostlagärningarna 15 för närvarande för underbyggande av deras påstående om att nutida kristna inte får ta emot blod och hemfaller därpå till den mosaiska lagen för att den ska ha utformat de strikta detaljerna för deras blodlära.

På grund av den mångfald av normer som Sällskapet Vakttornet har haft under åren när det gäller blod, vaccinationer, transplantationer och andra medicinska procedurer har en person rätt att ställa frågan:

“Leder Jehova Vakttornets Sällskap när det gäller att utfärda medicinska direktiv?”

Kan man säga att Guds heliga ande har väglett Vakttornssamfundet till denna kontroversiella ståndpunkt om blodtransfusioner? En undersökning av deras läras historia visar att det inte kan betraktas som att det förhåller sig på det sättet. Om Guds heliga ande verkligen var kraften bakom förståelsen om den korrekta tillämpningen i denna fråga skulle det inte funnits oupphörliga förändringar och inkonsekvenser.

Man måste undra varför Gud väntade i 60 år med att avslöja en sådan betydelsefull lära, en differentiering som används för att skilja Jehovas vittnen från resten av världen. Längden på den tid som det tog att införa denna viktiga fråga visar på att detta inte hade någonting att göra med den heliga anden. Den nuvarande urvattnade blodnormen motsäger nu ståndpunkten man tog år 1961, såväl som Vakttornets befintliga skäl för att man ska avstå från blod.

En grov orättvisa har gjorts gentemot anhängarna och det är beklagansvärt att Jehovas vittnen är villiga att dö för denna Vakttornslära utan att känna till dess historia. De flesta vittnen, till och med äldste i sjukhusets kontaktkommittéer, känner inte till att man från början fick lov att äta blod. Ett flertal är inte heller medvetna om antalen förändringar av läran, eller att 100 % av blodet nu kan användas i fraktionerad form. Färre känner ännu till den bibliska grunden som de flesta kristna religionerna tror på om att lagen om blod inte gäller i våra dagar.

Vakttornets sällskap har undandragit det lagliga ansvaret från sig själva genom de senaste ändringarna som orsakar att många blodrelaterade beslut blir anhängarnas samvetes ansvar. När jag [Paul Grundy] har talat med aktiva Jehovas vittnen om bristen på logik bakom den nuvarande ståndpunkten om blod verkar de flesta bli oberörda och verkar bli ganska glada över att vara åtskilda från “världen” i denna fråga.

Det är troligt att det med tiden kommer utvecklas ett icke-blodalternativ med förmågan att ersätta blodets syrebärande egenskaper. Alternativt kan juridiska påtryckningar tvinga Sällskapet Vakttornet till att återgå till dess ursprungliga ståndpunkt och återigen tillåta blodtransfusioner som godtagbara. I båda fallen kommer blodtransfusioner att bli ett avlägset fördärv i Vakttornets historik. Men innan dess kommer Jehovas vittnen fortsätta att dö genom sin acceptans av Vakttornets rådande blodlära som Guds vilja, och förbruka miljontals dollar av skattebetalares pengar varje år för kraven på kostsamma alternativ utan blod och kämpa mot medicinska myndigheter i domstol.

Gå till länken http://www.jwfacts.com/images/blood-letter-watchtower-hemming-1999.gif för att få tillgång till ett exempel på den typ av gensvar som man kan vänta sig att få om man skriver till Sällskapet Vakttornets huvudkontor med avseende på inkonsekvenser med den rådande normen för blodtransfusioner.

Blodläran skulle inte ha blivit en sådan viktig sakfråga om den bara hade blivit tillämpad på förtäringen av blod. Att man drar ut detta över tillämpningen av blodtransfusioner som medför risken för att dö har med rätta lett till stor kritik. Liv gick förlorade för deras efterrättelse av lagar om blod, vaccinationer och organtransplantationer som med tiden ersattes. Andra är fortfarande i utestängt tillstånd till följd av uteslutning för transfusion med blodkomponenter som numer anses vara acceptabla. Effekten som utfrysningen av icke-tillmötesgående anhängare har på liv är dramatisk. Dödsfallen som drabbar tillmötesgående anhängare är det yttersta uppoffrandet för en organisation. I detta avseende har Sällskapet Vakttornet blodskuld på sina händer. Det är förtäckt hånande att Guds lag om blod var att man skulle uppvisa respekt för livet, emedan den ständigt föränderliga Vakttornsnormen resulterar i onödig död.

Ett citat ur Terry Prachets Small Gods [Små gudar, svenska titeln] avslutar denna överläggning om blod perfekt.

“Jag tycker … att du ska göra saker för att de är de rätta att göra. Inte för att gudar säger så. De kanske säger något annat någon annan gång.”

Förändring uppstår jämt och ständigt med Sällskapet Vakttornets läror. När en blodtransfusion krävs för att rädda liv är den “rätta” saken att göra att tillåta en blodtransfusion.

Fotnoter

[1] Vakttornet, 1 juli, 1968, sidan 391 i engelska tryckta upplagan – “Är din religion den sanna? Tillåter den att man äter blod? … De skrifter som citeras här visar att den sanna religionen inte lär ut eller utövar någon av dessa saker.” (Direktöversatt)

[2] Det skulle vara avslöjande att få veta hur många av de här barnens föräldrar fortfarande är vittnen. Jag [Paul Grundy] har blivit kontaktad av föräldrar som förlorat ett barn på grund av att de har förvägrat en blodtransfusion, och genom situationen leddes de till insikten att religionen inte lär ut sanningen. Det är svårt att begripa sig på någon tragedi som överhuvudtaget kunde vara värre.

[3] Vakna!, 22 oktober, 1990, sidan 7 (eng. & sve.) “Handeln med blod är en lukrativ affär. … Men vad är det som människor i allmänhet har emot affärsvärlden? Det är girigheten. Denna girighet kommer till exempel till synes när smarta affärsmän försöker övertala människor att köpa sådant som de egentligen inte behöver eller, vad som är ännu värre, när de fortsätter att pracka på allmänheten vissa produkter som de vet är farliga eller vägrar att satsa pengar på att göra sina produkter säkrare.
Om blodindustrin är besmittad med detta slag av girighet, kan miljoner människors liv befinna sig i stor fara.”

Den här artikeln är ursprungligen utgiven i juni år 2005, den senaste uppdateringen gjordes i mars år 2022. Översattes från engelska till svenska år 2022. Länk till engelska källartikeln är: http://www.jwfacts.com/watchtower/blood-transfusions.php