Bulgarien, Sällskapet Vakttornet och blodtransfusioner
För att få rättsligt erkännande i Bulgarien under 1990-talet, blev Vakttornets trossamfund tvingat till att ändra sin doktrin om militärtjänst och tillät civiltjänstgöring 1996. Det undertecknade också ett dokument inför Europeiska kommissionen för mänskliga rättigheter som bedrägligt förklarade att det inte ger straffpåföljder mot anhängare för att ta emot blodtransfusioner.
Situationen angående Vakttornets sällskap och blodtransfusioner i Bulgarien visar att Sällskapet Vakttornet är berett att böja sanningen för att främja sina egna politiska behov. Det är svårt att finna sig i hur Sällskapet Vakttornets agerande inför Europeiska kommissionen för mänskliga rättigheter skulle kunna tolkas som något annat än mened.
Den 28 juni 1994 vägrade det bulgariska ministerrådet att förnya Sällskapet Vakttornets registrering som religion.1 De två huvudfrågorna bakom detta beslut var Sällskapet Vakttornets doktrin som förbjuder:
Jehovas vittnen från att delta i militärtjänst
Jehovas vittnen och deras barn att ta emot blodtransfusioner
En fyra år lång rättsstrid följde, vilket resulterade i kompromisser på båda sidor. Watchtower Society och Bulgariens regering förmedlade ett avtal genom Europeiska kommissionen för mänskliga rättigheter som antogs den 9 mars 1998 under applikation nr 28626/95. Här står det delvis:
16. Genom skrivelser den 8 och 12 september 1997 angav parterna att de var beredda att nå en vänlig uppgörelse. Parterna utbytte korrespondens och förslag till en vänskaplig uppgörelse och höll möten i Sofia den 20 och 21 november 1997. Den 17 januari 1998 lade kommissionen på parternas begäran fram förslag till parterna i syfte att lösa vissa återstående meningsskiljaktigheter i deras positioner. Parterna träffades igen i Sofia den 10 februari 1998.
17. Genom skrivelser den 10 och 11 februari 1998 informerade parterna kommissionen om den slutliga texten till den vänligt inställda uppgörelsen.
Sällskapet Vakttornet nådde en “vänlig uppgörelse” genom att indikera en förändring av sina regler angående blodtransfusioner och militärtjänst. För att tillmötesgå sällskapet Vakttornets önskemål skapade den bulgariska regeringen ett icke-stridande militärtjänstalternativ för samvetsvägrare att delta i.
Om det bara vore så enkelt. Om man skrapar sig under ytan blir en mängd problem uppenbara, vilket framhäver Sällskapet Vakttornets beredvillighet till förvillande i vad som är ett exempel på “teokratisk krigföring”.
”Det är tillbörligt att vi hemlighåller våra anordningar för det verk som Gud befaller oss att utföra. Om de varglika fienderna drar oriktiga slutsatser av de manövrer vi företar oss för att överlista dem, så har ingen skada tillfogats dem av de harmlösa fåren, som i sina motiv är oskyldiga som duvor.” – Vakttornet, 15 juni 1956, sid. 280 (sve.) – Vakttornet, 1 februari 1956, sid. 86 (eng.)
Militärtjänst
Bulgarien hade ett problem med Vakttornets trossamfunds vägran att delta i militärtjänst. Under många decennier fick vittnen inte delta i militärtjänst. Inte bara förbjöds stridspliktig militärtjänst, även icke-stridspliktig eller civil tjänstgöring var också förbjudna. Många unga vittnen runt om i världen fängslades för ett sådant ställningstagande, vissa i åratal.
”… Jehovas vittnen … är … enligt Guds ord inte någon del av denna världen, som styres av de politiska systemen. Av detta viktiga bibliska skäl säger de till regeringens ämbetsmän, att de för samvetets skull icke kan tjäna inom någon militär institution eller någon civil anordning som skall utgöra en ersättning för militärtjänst.” – Vakttornet, 1 april 1951, sid. 157 (sve.) – Vakttornet, 1 februari 1951, sid. 77 (eng.)
”En undersökning av historiska fakta visar att Jehovas vittnen inte bara har vägrat att ta på sig militära uniformer och att gripa till vapen, utan att de under de femtio senaste åren och mer också har vägrat att göra vapenfri tjänst eller att ta emot andra arbetsuppgifter i stället för militärtjänst. … Många Jehovas vittnen har blivit fängslade, eftersom de inte vill bryta sin kristna neutralitet.” – Förenade i tillbedjan av den ende sanne Guden [1983], sid. 167 (eng. & sve.)
”Före år 1977 fick bröderna sitta i fängelse gång på gång, och några fick då sitta över 12 år i fängelse!” – Jehovas vittnens Årsbok 1994, sid. 108 (sve. & eng.)
Andra vittnen, som i Mexiko, har tillåtits av Sällskapet Vakttornet att muta tjänstemän för att få dokumentation som oärligt hävdar att de hade fullgjort militärtjänst. Se Malawi vs Mexiko (https://jv-fakta.se/malawi-mexico-trohetsed/).
För att lösa tvisten i Bulgarien krävdes kompromisser från båda sidor. För att tillgodose Sällskapet Vakttornets anhängares samvete införde den bulgariska regeringen civiltjänst i sitt militärtjänstprogram. År 1996 ändrade Vakttornets sällskap bekvämt sin hållning när det gäller militärtjänst, vilket tillät icke-stridspliktig eller civil tjänst.
”Men hur är det då om staten kräver att en kristen under en viss tidsperiod utför samhällstjänst som är en del av en nationell tjänst under en civil administration? … Han måste själv fatta sitt beslut inför Jehova. Förordnade äldste och andra bör helt och fullt respektera broderns samvete och fortsätta att betrakta honom som en kristen med gott anseende.” – Vakttornet, 1 maj 1996, sid. 20 (eng. & sve.)
Blodtransfusioner
Den andra frågan som var viktig för den bulgariska regeringen var att Jehovas vittnen kunde uteslutas för att ha tagit en blodtransfusion.
”I överensstämmelse med denna förståelse blir sedan år 1961 alla som ignorerar Guds krav, tar emot blodtransfusion och inte ångrar sig uteslutna ur Jehovas vittnens församlingar.” – Jehovas vittnen – Förkunnare av Guds kungarike [1993/1994], sid. 183–184 (sve. & eng.)
Myndigheterna ansåg att Jehovas vittnen inte borde tvingas att avstå från livräddande behandling vid hot om att bli utesluten. För att Jehovas vittnen skulle erkännas som en religiös organisation i Bulgarien, var Vakttornssällskapet tvunget att se till, angående blodtransfusioner, att “medlemmar bör ha fritt val i frågan för sig själva och sina barn, utan någon kontroll eller påföljd från sällskapets sida.” 2
Som en del av uppgörelsen gick Sällskapet Vakttornet med på att de inte skulle ge någon straffpåföljd för användningen av medicinsk behandling för Jehovas vittnen.
“2.1 – Patienter som är Jehovas vittnen tillgriper användningen av det medicinska systemet för sig själva och sina barn; varje medlem har rätt att använda detta [medicinska system] fritt efter eget gottfinnande, utan några kontroller eller sanktioner från petitionärens sida.” – Översättning av Applikation nr. 28626/95
Sällskapet Vakttornets representanter tillkännagav offentligt att även om de fortsätter att lyfta fram Bibelns principer angående kravet på att avstå från att använda blod, så hindrar de inte anhängare från att ta emot blod. I ett pressmeddelande från Sällskapet Vakttornet den 27 april 1998 sade de:
– I avtalet ingår också ett erkännande av att varje individ har frihet att välja vilken typ av medicinsk behandling han får. …. Villkoren i avtalet återspeglar inte en förändring i Jehovas vittnens lära.”
”För omedelbar utgivning
27 april 1998
Bulgarien ska erkänna Jehovas vittnen som en religion; Europeiska kommissionen för mänskliga rättigheter accepterar en uppgörelse i godo
Den 9 mars 1997 beslutade Europeiska kommissionen för mänskliga rättigheter att acceptera den uppgörelse i godo som Bulgariens regering och Kristna sammanslutningen av Jehovas vittnen kommit överens om (Khristiansko Sdruzhenie “Svideteli na Iehova”). Nyheten om detta beslut nådde vittnenas advokater den 20 mars 1998.
Bulgarien har gått med på att ge den kristna sammanslutningen av Jehovas vittnen erkännande som religion. Bulgarien har också gått med på att utan dröjsmål skapa ett lagförslag som kommer att tillåta alternativ civiltjänstgöring för dem vars samvete inte tillåter dem att engagera sig i militärtjänst. I avtalet ingår också ett erkännande av att varje individ har frihet att välja vilken typ av medicinsk behandling han får. I och med uppgörelsen i godo gick vittnena med på att dra tillbaka sitt klagomål mot Bulgarien.
Jehovas vittnen är glada över att det genom öppen kommunikation gjordes en uppgörelse i godo mellan den kristna sammanslutningen av Jehovas vittnen och Bulgariens regering. Villkoren i avtalet återspeglar inte en förändring i Jehovas vittnens lära. Istället återspeglar avtalet en ökad förståelse för båda parters angelägenheter och agerande.
Klagomålet till kommissionen kom eftersom Bulgariens ministerråd den 28 juni 1994 vägrade att förnya sammanslutningens registrering som religion. Efter detta beslut vidtogs “olika åtgärder mot [Jehovas vittnen] och dess medlemmars aktiviteter. Dessa bestod av arresteringar, skingring av möten som hölls på offentliga och privata platser och konfiskering av religiöst material”, enligt kommissionens rapport.
“De mer än 2 000 som är förbundna med Jehovas vittnen i Bulgarien känner sig övertygade om att detta avtal kommer att ge dem friheten att utöva sin religion i Bulgarien”, säger Alain Gara, en av vittnenas advokater. “Det här är inte bara ett steg framåt för religionsfrihet i Bulgarien, utan det är ett exempel för religionsfrihet i alla stater med medlemskap i Europarådet:”
Jehovas vittnen, ett internationellt kristet brödraskap, uppgår till cirka fem miljoner världen över. För närvarande verkar över 85 000 församlingar, i omkring 230 länder, tillsammans med 104 avdelningskontor.”
Detta är långt ifrån sant i två avseenden.
Vi har redan sett att det skedde en doktrinär förändring för att ge vittnen rätt att delta i civil militärtjänst.
Som det kommer att talas om senare har individer inte “friheten att välja” en blodtransfusion om de ska förbli vittnen.
Den finska journalisten Pasi Turunen skriver att i en intervju i Finland på en lokal kristen radiostation i april 1998 gjorde en representant för Sällskapet Vakttornet följande kommentar:
“…detta avtal från Bulgarien är sådan att när den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter för två veckor sedan gav ett beslut, att den bulgariska regeringen måste registrera Jehovas vittnen, att Jehovas vittnen inte kan klassificeras som en destruktiv sekt eller religion, så Jehovas vittnen säger inte vad en viss individ gör, så det här avtalet betyder detta, att varje individ har full samvetsfrihet att göra, och Jehovas vittnen berättar inte på ett centraliserat sätt vad någon gör eller inte gör. Och det är vad detta avtal innebär.”
Det verkade som om en dramatisk förändring av grundriktlinjerna hade inträffat. I verkligheten hade ingenting förändrats, eftersom Watchtowers grundriktlinjer och procedurer förblev i stort sett desamma. Orden som förmedlas av Sällskapet Vakttornets representanter är vilseledande, eftersom vittnen utsätts för identiska konsekvenser om de får en blodtransfusion eller låter sina barn få en.
Efter Sällskapet Vakttornets överenskommelse med Bulgarien borttogs blodtransfusioner från att vara ett brott för uteslutning. Detta fick föga betydelse, eftersom konsumtion av blod helt enkelt omklassificerades från att vara ett brott för uteslutning till ett brott för avlägsnande från församlingen. Denna ändring gavs ut som ett brev till Resande tillsyningsmän daterat: 4/26/00: För KS/91 sidan 95 – Blodfrågan. 5/21/00: Nytt förfarande för hantering av fall där man tar blodtransfusion.
”Av respekt för Guds lag i Bibeln undviker sanna kristna blodtransfusioner. Om någon får transfusion mot hans vilja finns det ingen anledning att tro att Jehova kommer att hålla honom skyldig. Det har förekommit sällsynta fall där en kristen har emottagit blod, kanske på grund av att han varit under extrem press. Två äldste kunde undersöka saken. Om de upptäcker att individen villigt tog emot blod, skulle en kommitté på tre äldste ta itu med saken, ta reda på fakta och fastställa individens inställning.
Den som tog emot blod kan uppriktigt ångra vad han gjorde och ångra sig; följaktligen skulle de äldste ge andlig hjälp i enlighet med andan i Galaterna 6:1 och Judas 22,23. Men eftersom han är andligt svag skulle han inte kvalificera sig för privilegier i församlingen under en period. Beroende på omständigheterna kan de äldste också behöva göra ett tillkännagivande till församlingen. Om så är fallet kan följande läsas: “De äldste har hanterat ett ärende som har att göra med [personens namn]. Du kan glädja dig över att veta att andliga herdar strävar efter att ge hjälp.
Om en döpt person uppsåtligt och utan ånger tar emot blod visar han att han förkastar Guds norm. Därmed skulle han ha valt att ta avstånd från församlingen. Det skulle sedan tillkännages “Genom denna valda väg har [personens namn] visat att han inte längre vill vara ett av Jehovas vittnen.” Ärendet skulle ses och behandlas som i andra fall av avlägsnande. För ytterligare information om hur de som tar avstånd från sig bör ses, se Vår tjänst s. 150–1.”
2001 års underrättelse om uteslutning eller avlägsnande (S-77-E 7/01) inkluderade användningen av blod under kryssrutan för avlägsnande.
Underrättelse om Uteslutning eller Avlägsnande formulär S-77-E 6/14 (2014) fortsätter på samma sätt.
Shepherd the Flock of God, 2010 års utgåva av de äldstes handbok, beskrev i detalj att intag av blod kan leda till att man tar avstånd.
“Tar villigt och utan att ångra sig emot blod.
Om någon frivilligt tar emot blod, kanske på grund av extrem press, bör kommittén inhämta fakta och fastställa individens inställning. Om han är ångerfull, skulle kommittén ge andlig hjälp i samma anda som i Galaterna 6:1 och Judas 22,23. Eftersom han är andligt svag skulle han inte kvalificera sig för särskilda privilegier under en period, och det kan vara nödvändigt att ta bort vissa grundläggande privilegier. Beroende på omständigheterna kan kommittén också behöva ordna ett tillkännagivande till församlingen: “De äldste har hanterat ett ärende som har att göra med [personens namn]. Du kommer glädjas över att veta att andliga herdar strävar efter att ge hjälp.” Å andra sidan, om de äldste i kommittén fastställer att han inte ångrar sig, bör de tillkännage hans avståndstagande.” – Shepherd the Flock of God [2010], sid. 111–112 (eng.) (Utdraget är direktöversatt)
I Korrespondensriktlinjerna beskrivs det att tre äldste utreder och avlägsnar, men att detta inte är en “dömande kommitté”.
“En döpt person som avsiktligt och utan att ångra sig tar en blodtransfusion väljer därigenom att förkasta den bibliska heligheten av blod och bryter mot Guds lag. Tre äldste (inte en dömande kommitté) bör undersöka fakta. Om de fastställer att han har tagit emot en blodtransfusion utan att ångra sig, kommer församlingen att betrakta honom som att ha tagit avstånd.” – Korrespondensriktlinjer (2007), sid. 25 (eng.) (Utdraget är direktöversatt)
Det här är en slug ordlek, och de olika procedurerna mellan att uteslutas och avlägsnas har resulterat i att Jehovas vittnen missgynnats av denna förändring. Med uteslutning bildas en kommitté där den anklagade kan plädera och sedan överklaga sitt ärende. Vid avståndstagande anses personen ha valt att ta avstånd från församlingen genom sina handlingar och har därför ingen rätt att överklaga beslutet.
Trots den subtila skillnaden i tillvägagångssätt leder uteslutning och avlägsnande till samma tillkännagivande till församlingen, att personen “inte längre är ett av Jehovas vittnen” och, som visas i Pay Attention to Yourselves and All the Flock s.102–103, samma behandling.
”De som tar avstånd bör bli betraktade och behandlade på samma sätt som uteslutna personer. (w86 15/8 s. 30–1)
Om någon tar avstånd och senare vill återvända till församlingen måste han göra en hemställan om förhör för att bli återupptagen, precis på samma sätt som en som har blivit utesluten.
Korrekt bild av uteslutna och avlägsnade personer
Om en individ försöker påverka andra att ta en obiblisk kurs eller försöker lura andra, bör alla undvika honom; han beskrivs i 2 Johannes 9–11.
Uteslutna och avlägsnade personer blir utfrysta av de som vill ha ett bra förhållande med Jehova.”
Det är viktigt att inse att båda resulterar i utfrysning.
Människor som frågade Sällskapet Vakttornets högkvarter om de bulgariska förändringarna har fått förklaringar som följande.
”Kära vän:
Vi är glada att kunna svara på ditt brev mottaget den 6 augusti 1998. Du frågar om Jehovas vittnens tro när det gäller blodtransfusioner och om vår ståndpunkt har förändrats med tanke på den vänskapliga överenskommelse som gjorts mellan Jehovas vittnen och regeringen i Bulgarien.
Som du hänvisade till i ditt brev, genom hela Bibeln, från den forntida patriarken Noas dagar fram till den tidiga kristna kyrkans skrifter, förbjöd Gud missbruk av blod. I Apostlagärningarna 15:20 befalls kristna att “avhålla sig … från blod”. Vi fortsätter att förstå att detta omfattar användningen av blod i medicinsk behandling. Med detta ställningstagande undviker naturligtvis Jehovas vittnen överföring av sjukdomar som AIDS eller hepatit genom blodtransfusioner.
Men du frågar om de senaste besluten i Bulgarien angående Jehovas vittnen. Bulgariens regering gick med på att erkänna den kristna sammanslutningen av Jehovas vittnen i Bulgarien som religion. Detta skedde i och med att den 9 mars 1998 accepterade Europeiska kommissionen för mänskliga rättigheter villkoren för en uppgörelse i godo mellan regeringen och bröderna i Bulgarien. Inkluderat i villkoren för den vänliga uppgörelsen är Bulgariens löfte att införliva civiltjänst som ett alternativ till militärtjänst i sin lag. I avtalet ingår också ett erkännande av att varje individ har frihet att välja vilken typ av medicinsk behandling han får.
Betyder denna överenskommelse att Jehovas vittnen har ändrat ståndpunkt i samband med medicinsk behandling? Nej. Fraseringen som ska införlivas i stadgarna för den kristna föreningen av Jehovas vittnen i Bulgarien beskriver det sätt på vilket Jehovas vittnen traditionellt har hanterat dessa frågor. Det är viktigt att förstå att Jehovas vittnen tror att alla människor har friheten att bestämma vilka val de gör, inte bara när det gäller medicinsk behandling utan med alla livsval, inklusive religion. Varje individ är ansvarig för sina egna val i livet och följderna av dessa val. Som en religiös organisation förklarar vi bibliska normer, såsom kravet att avstå från blod, men det är upp till var och en om han väljer att följa dessa eller inte. Innan en person blir ett av Jehovas vittnen är Bibelns normer tydligt förklarade. Naturligtvis, om någon som döpt medlem av Jehovas vittnen ägnar sig åt ett uppförande som faller utanför dessa bibliska normer, görs ansträngningar på ett vänligt sätt för att hjälpa den felande att återhämta sig andligt. Om man förvägrar sådan hjälp och vägrar att upprätthålla bibliska normer, inklusive bibliska normer angående missbruk av blod, så kan detta ibland leda till den bibliska handlingen att bli utesluten. – 1 Korinthierbrevet 5:11-13.
Återigen tror Jehovas vittnen att alla människor har friheten att bestämma vilka val de gör, och den vänskapliga överenskommelse som nåtts med Bulgariens regering erkänner helt enkelt denna valfrihet. Vissa har missuppfattat ordalydelsen i denna överenskommelse, och vissa har försökt att förvränga denna överenskommelse som en förändring från Jehovas vittnens sida. Men avtalet: beskriver det sätt på vilket Jehovas vittnen traditionellt har hanterat dessa frågor.
Vi litar på att ovanstående information kommer att vara till hjälp för dig. Vi vill också försäkra dig om att din ytterligare begäran om att förnya dina prenumerationer på Vakttornet och Vakna! tidskrifter hanteras av en annan avdelning. Med vårt brev skickar vi våra lyckönskningar till dig:
Med vänliga hälsningar Watchtower Bible- & Tract Society of New York, INC.”
Det listiga ordspelet är en chockerande indikation på bristen på respekt som Sällskapet Vakttornets ledare har för världens regeringar. Medan Sällskapet Vakttornet skrev under i ansökan om Europeiska kommissionen för mänskliga rättigheter att ett vittne kunde agera “fritt efter eget gottfinnande, utan några kontroller eller sanktioner”, visar brevet ovan att det finns återverkningar som är mycket övertygande när det gäller att hindra vittnen från att utöva dennes egen frihet och diskretion.
Sällskapet Vakttornet kanske inte hindrar medlemmar från att ta emot blod, till exempel genom fysisk återhållsamhet, men de blir doktrinärt förhindrade och som ett resultat känslomässigt förhindrade, genom hot om utfrysning och död i Harmageddon. När blod krävs kommer de äldste att diskutera och be med patienten för att vara stark i sin beslutsamhet att avvisa blod, fylla i juridiska papper för patienten och resonera med läkare. Vid tillfällen kommer äldste till och med att tillhandahålla en 24-timmarsvakt för att säkerställa att en medlem inte får blod. Om vittnet, trots allt detta tryck att följa Sällskapet Vakttornets doktrin, accepterar blod, står de inför sanktionen att bli avlägsnad och evig död.
”Individer med medicinska problem som står inför blodproblemet behöver särskild hjälp.
Redan innan de kommer in på sjukhuset kan vissa behöva hjälp med att se till att medicinska och juridiska papper passar och att den nödvändiga medicinska personalen har pratats med för att undvika en transfusion. (g91 8/3 s. 3–8; km 11/90 s. 3–6)
Besök patienten på sjukhuset.
Be med, stärk och trösta patienten, även anhöriga, såsom föräldrar till ett sjukt barn. (Jak. 5:13)
Om patienten ställs inför blodsfrågan kan äldste göra mycket för att hålla situationen lugn och för att resonera med läkare och icke-troende släktingar.
Vid sällsynta tillfällen kräver en situation en 24-timmars bevakning.”
– Ge akt på er själva och hela hjorden [eng. Pay Attention to Yourselves and to All the Flock] [1991], sid. 21 (eng.) (Utdraget är direktöversatt)
”Sjukhuskommittén bör tillkallas endast när patienten behöver en samarbetsvillig läkare, när en konfrontation uppstår eller när ett hot om att påtvinga patienten blod är olöst.
Alla äldste bör ha en kopia av listan som visar namn och telefonnummer till kommittémedlemmarna. Förvara den i en tillgänglig fil med lämpliga referenser, såsom “Frågor från läsekretsen ” i Vakttornet, 1 juni 1990, sidorna 30-1, och 1 mars 1989, sid 30-1; broschyren Hur kan blod rädda ditt liv?; häftet Jehovas vittnen och frågan om blod; och Tjänsten för Guds rike, november 1990, sidorna 3–6.
Kommittémedlemmar kan hjälpa till genom att:
Hitta kooperativa läkare, sjukhus och så vidare.
Resonera med läkare om alternativ till blod.”
– Ge akt på er själva och hela hjorden [eng. Pay Attention to Yourselves and to All the Flock] [1991], sid. 22 (eng.) (Utdraget är direktöversatt)
”Enligt Mose lag, som framställde skuggor av kommande ting, måste den som tar emot en blodtransfusion avskäras från Guds folk genom bannlysning eller uteslutning. … Eftersom han är en upprorisk motståndare och ett trolöst exempel för sina medbröder i den kristna församlingen, måste han då avskäras därifrån genom uteslutning.” – Vakttornet, 15 juni 1961, sid. 288 (sve.) – Vakttornet, 15 januari 1961, sid. 64 (eng.)
”När man är nära döden är det inte tid att tumma på eller överträda Guds lag, utan då är det tid att komma Gud så nära som möjligt genom att förbli trogen. Evigt liv är belöningen för trohet. Hur dåraktigt skulle det inte vara att spela bort utsikten till evigt liv mot det mycket osäkra löftet om bot genom en blodtransfusion!” – Vakttornet, 15 oktober 1970, sid. 475 (sve.) – Vakttornet, 15 april 1970, sid. 249 (eng.)
Kan man säga att en person har frihet att välja medicinsk behandling om deras religiösa ledare hotade dem med utfrysning och att förlora evigt liv? Det skulle vara som att skatteverket säger att man är fri att vägra betala skatt, men när man blir ertappad kommer man att hamna i fängelse. Det är inte frihet. Dessutom, även om Sällskapet Vakttornet kanske försöker kringgå definitioner av frihet, kan det verkligen inte råda några tvivel om att det är en direkt lögn att vittnen inte möter “kontroller eller sanktioner” om de får blod.
År 2000 utfärdade Sällskapet Vakttornet ett pressmeddelande om att kraven från Bulgarien inte hade resulterat i några förändringar i riktlinjerna.
”För Omedelbar Utgivning
14 Juni 2000
Uttalande till media
En artikel som publicerades i 14 juni 2000 numret av en brittisk tidning har den felaktigt publicerat vad det känns som en stor förändring i Jehovas vittnens religiösa lära om blodtransfusioner. För att rätta till den felaktiga informationen ger Jehovas vittnen följande uttalande.
Bibeln befaller kristna att “avstå … från blod”. (Apostlagärningarna 15:20). Jehovas vittnen tror att det inte är möjligt att avstå från blod och ta emot blodtransfusioner. De har ständigt vägrat donatorblod ända sedan transfusioner började användas i stor utsträckning i civil läkarpraktik på 1940-talet, och denna skriftmässiga ståndpunkt har inte förändrats.
Om ett av Jehovas vittnen transfunderas mot hans eller hennes vilja, tror Jehovas vittnen inte att detta utgör en synd från individens sida. Denna position har inte ändrats.
Om ett av Jehovas vittnen accepterar en blodtransfusion i ett ögonblick av svaghet och sedan ångrar handlingen skulle detta anses vara en allvarlig sak. Andlig hjälp skulle erbjudas för att hjälpa personen att återfå andlig styrka. Denna position har inte ändrats.
Om en döpt medlem av tron avsiktligt och utan ånger accepterar blodtransfusioner visar han genom sina egna handlingar att han inte längre vill vara ett av Jehovas vittnen. Individen återkallar sitt eget medlemskap genom sina egna handlingar, snarare än att församlingen initierar detta steg. Detta innebär en processuell förändring som inleddes i april 2000 där församlingen inte längre inleder åtgärden att återkalla medlemskap i sådana fall. Slutresultatet är dock detsamma; individen ses inte längre som ett av Jehovas vittnen eftersom han inte längre accepterar och följer en kärnlära i tron. Men om en sådan person senare ändrar sig kan han bli accepterad tillbaka som ett av Jehovas vittnen. Denna position har inte ändrats.
Jehovas vittnen söker sjukvård av hög kvalitet och accepterar medicinska alternativ till blodtransfusioner. Stöd ges till medlemmar för att hjälpa dem att få medicinsk behandling som respekterar deras religiösa övertygelse.”
Den bulgariska regeringen försökte ge enskilda vittnen rätt att välja en blodtransfusion, och Sällskapet Vakttornet gav intrycket att de ändrade sina procedurer för blod när de undertecknade applikation nr 28626/95. Det råder inget tvivel om att de bulgariska myndigheterna ansåg att detta dokument innebar att de hade banat väg för Jehovas vittnen att åtnjuta valfriheten när det gäller blod. Kanske var den bulgariska regeringen naiv när den trodde att en religion som är stolt över politisk neutralitet skulle följa politiska dokument som den undertecknade.
Även om termen “teokratisk krigföring” inte längre används i Sällskapet Vakttornets publikationer, visar situationen med Bulgarien att Vakttornssällskapet fortfarande finner det acceptabelt att följa principen att lura regeringar för att främja sina egna intressen.
“I dag befinner sig Guds tjänare i en krigföring, en andlig, teokratisk krigföring, en krigföring som Gud beordrat mot onda andekrafter och mot falska läror. Guds tjänare sänds ut som får bland vargar och måste därför iaktta ormarnas yttersta försiktighet för att på ett korrekt sätt skydda Guds rikes intressen som är dem anförtrott. De måste hela tiden vara mycket noga med att inte avslöja någon information till fienden som han kan använda för att hämma predikoarbetet.” – Vakttornet, 1 maj 1957, sid. 286 (eng.) (Utdraget är direktöversatt)
2 Som citerat från kommuniké utfärdad av sekreteraren till Europeiska kommissionen för mänskliga rättigheter INFORMATIONSANMÄRKNING nr. 148 på den 276:e sessionen för Europeiska kommissionen för mänskliga rättigheter (Strasbourg, måndag 2 mars – fredag 13 mars 1998)
