Malawi, Mexico, trohetsed

Många trogna Jehovas vittnen har dött genom att lyda Sällskapet Vakttornets ståndpunkt om neutralitet. Den här artikeln visar tragedin som inträffade när malawiska vittnen på ett hyckleriskt sätt tvingades upprätthålla en högre fastställd norm än vad som förväntades av dem i Mexiko, eller av den styrande kretsen själva.

Religionen är mest skyldig när dess regler leder till onödig död för dess anhängare. En grafisk representation av detta i Watchtowers historia är tortyren och morden på Jehovas vittnen i Malawi mellan 1964 och 1994. Mest upprörande är att Sällskapet Vakttornets ledare framtvingade en hållning i Malawi som var missriktad och tillämpades inkonsekvent i andra länder.

Malawi

Följande Vakttornsartiklar talar om tortyren som inträffade i Malawi.

”I Lilongwe, som ligger mitt i Malawi, brände man på tre nätter ned 170 hem som tillhörde dessa kristna. I Fort Johnston-området, som ligger något längre söderut, hade man mot slutet av oktober bränt ned 34 hem och 18 visthusbodar. I Mbalame brände man den 27 oktober ned hemmen för alla de kristna i två församlingar, samtidigt med att man slet av dem kläderna, också kvinnorna, och pryglade dem brutalt. … Eftersom Jehovas vittnen uppträder på det här sättet, vad kunde det då vara som vållade all denna plötsliga våldsamma förföljelse av dem i Malawi? En av de främsta orsakerna är att vittnena vägrar att köpa medlemskort i Malawis kongressparti och även vägrar att köpa och bära märken eller bindlar försedda med bilder av Malawis president, dr H. Kamuzu Banda. Andra religiösa organisationer, katolska, protestantiska och muhammedanska, har alla fallit till föga inför påtryckningar av detta slag, men Jehovas vittnen har inte gjort det. Varför det? Därför att de håller orubbligt fast vid Guds ord.” – Vakttornet, 15 april 1968, sid. 187 (sve.) – Vakttornet, 1 februari 1968, sid. 71 (eng.)

”Det beror på att Jehovas vittnen vägrar köpa Malawis kongresspartis partikort. Partikortet tillkännager att innehavaren är medlem av det styrande politiska partiet i Malawi. Men om Jehovas vittnen skulle köpa ett politiskt partikort och på så sätt sluta sig till ett politiskt parti, skulle detta vara ett öppet förnekande av vad de tror på och bestämt håller på.” – Vakna!, 8 november 1976, sid. 4 (sve.) – Vakna!, 8 augusti 1976, sid. 5 (eng.)

”För en del av våra kära systrar tog sig förföljelsen särskilt plågsamma uttryck. Det rapporterades att många kristna kvinnor blivit våldtagna, stympade och pryglade. De sadistiska angriparna skonade ingen — både gamla och unga och till och med en del gravida systrar utsattes för sådana grymheter. En del fick missfall till följd av övergreppen. Ännu en gång tvingades tusentals Jehovas vittnen fly från sina byar. Många tog sin tillflykt till bushen. Andra gick i tillfällig landsflykt till grannlandet Moçambique. I slutet av november 1967 hade den brutala förföljelsevågen mot Jehovas vittnen krävt ytterligare minst fem människoliv. …

Den brutala förföljelsen krävde många liv. Vid Cape Maclear vid södra änden av Malawisjön band några partimedlemmar broder Zelphat Mbaiko och täckte honom med gräsknippen. Därefter hällde de bensin på gräset och satte eld på det. Han brändes bokstavligt talat till döds!

Systrarna fick också utstå fruktansvärda lidanden. När de vägrade att köpa partikort, blev många våldtagna av den ene partifunktionären efter den andre. I Lilongwe försökte syster Magola, tillsammans med många andra, fly för att undkomma förföljarna. Men eftersom hon var höggravid, kunde hon inte springa så fort. En pöbelhop, som uppförde sig som en skock vilda hundar, hann ifatt henne och misshandlade henne till döds.

Vid Bunda jordbrukshögskola strax utanför Lilongwe blev sex bröder och en syster mördade på själva skolområdet, och deras kroppar stympades på det mest fasansfulla sätt.”
– Jehovas vittnens Årsbok 1999, sid. 182, 189 (eng. & sve.)

Det malawiska politiska kortet (https://jwfacts.com/images/malawi-political-card-1978.jpg)

Denna kväljande berättelse om brutal våldtäkt, tortyr och mord på Jehovas vittnen är chockerande och de ansvariga kan inte ursäktas för sina handlingar, men detta kunde ha förhindrats genom att köpa ett politiskt kort. Resonemanget som Watchtowers ledare använde när de ställde upp sina bröder för att komma i linje för sådan förföljelse var att Jehovas vittnen inte skulle vara “någon del av världen”.

”Malawi …
Men eftersom Jesus sade att hans efterföljare inte skulle vara ”någon del av världen”, är Jehovas vittnen strikt neutrala vad beträffar nationernas krig och politiska angelägenheter. — Joh. 17:16; Apg. 5:28, 29.”
– Jehovas vittnens Årsbok 1999, sid. 171 (eng. & sve.)

”Malawi — vad händer där nu? …
Jesus Kristus sade om sina efterföljare: ”De är inte någon del av världen.” Och till en politisk styresman under första århundradet sade han: ”Mitt rike är ingen del av denna världen.” (Joh. 17:16; 18:36) Därför tror Jehovas vittnen att det vore fel av dem att sluta sig till ett politiskt parti. De är inte egensinniga eller oresonliga. De skulle gärna betala för en identifikationshandling eller rentav för ett kort som tillkännager att de är skattebetalande medborgare i landet.”
– Vakna!, 8 november 1976, sid. 4 (sve.)
– Vakna!, 8 augusti 1976, sid. 5 (eng.)

Sällskapet Vakttornet hävdar att bröderna inte kunde kompromissa med vad de blir tillsagda av “Guds ord”. Detta är dock ett falskt resonemang, eftersom “Guds ord” inte förbjuder politiskt engagemang. Bibeln ger exempel på Guds efterföljare som är inblandade i politik, till exempel Josef, som var den andra ansvarige för den egyptiska regeringen.

Första Moseboken 41:39–43 – ”Sedan sade farao till Josef: ”Eftersom Gud har låtit dig få veta allt detta, finns det ingen så omdömesgill och vis som du. Du skall personligen vara över mitt hus, och allt mitt folk skall lyda dig obetingat. Bara med avseende på tronen skall jag vara större än du.” Och farao sade vidare till Josef: ”Se, jag sätter dig härmed över hela Egyptens land.” Därefter tog farao signetringen från sin hand och sade den på Josefs hand och klädde honom i kläder av fint linne och lade en kedja av guld om hans hals. Dessutom lät han honom åka i den näst förnämsta ärevagnen som han hade, så att man skulle ropa ”Avrékh!” framför honom, och han satte honom så över hela Egyptens land.”

Regeringens krav i Malawi var mycket mindre än Josephs engagemang i regeringen; det var helt enkelt en lag att inneha ett politiskt medlemskort.

Det är illa nog att den styrande kretsen missbrukade “Guds ord” för att ställa de malawiska bröderna inför mord. Men värre är att få reda på att de tillämpade en annan standard på vittnen i andra länder och särskilt på sig själva.

Mexico

Samtidigt som vittnen förbjöds att inneha ett kort i Malawi uppstod en jämförbar situation i Mexiko, där den styrande kretsen reglerade i motsatt riktning för mexikanska bröder. I Mexiko var militärtjänsten obligatorisk för unga män. Efter avslutad tjänst skulle unga män få ett “Cartilla”-kort, som liknar kortet i Malawi, som krävdes för transaktioner som att skaffa pass och körkort. Unga Jehovas vittnes-bröder utstod förföljelse och fängelse för att de vägrade att vara delaktiga i militärtjänst.

Mexikanska Cartilla-kortomslaget (https://jwfacts.com/images/mexico-cartilla-cover.jpg)

Cartilla-kortinlaga (https://jwfacts.com/images/mexico-cartilla-insert.jpg)

För att lindra detta lidande beslutade den styrande kretsen att det var acceptabelt för mexikanska bröder att muta tjänstemän för att få ett statligt Cartilla-kort som befriade dem från militärtjänst. Detta talas det om i följande brev till Mexicos avdelningskommitté daterat den 2 juni 1960.

“När det gäller de som befrias från militär träning genom en penningtransaktion med tjänstemännen som därtill är inblandade, är detta i nivå med vad som görs i andra latinamerikanska länder där bröder har betalat för sin avlösning genom någon militär ämbetsman för att behålla deras frihet för teokratiska aktiviteter. Om medlemmar av det militära etablissemanget är villiga att acceptera ett sådant arrangemang mot betalning av en avgift, är det dessa representanter för den nationella organisationen som ansvarar för det. I ett sådant fall går de utbetalda pengarna inte till det militära etablissemanget, utan anslås av den person som åtar sig arrangemanget. Om vissa bröders samvete tillåter dem att ingå i ett sådant arrangemang för sin fortsatta frihet har vi inget att invända. Naturligtvis, om de skulle hamna i några svårigheter under deras agerande så skulle de själva behöva axla svårigheter av det slaget, och vi kunde inte erbjuda dem någon hjälp. Men om arrangemanget är aktuellt där nere och erkänns av inspektörerna som inte gör några undersökningar om sanningshalten i saken så kan frågan passeras för de uppkomna fördelarna. Skulle en militär nödsituation uppstå och konfrontera dessa bröder med sina marschkort skulle det tvinga dem att fatta ett beslut genom vilket de inte kunde frigöra sig genom en pengabetalning och deras kurage skulle prövas och de skulle behöva demonstrera direkt var de står och bevisa att de är för kristen neutralitet i ett beslutsamt test.

Trofast din i rikets tjänst,

Vakttornets B.&T. Sällskap
av Pennsylvania”

Det är intressant att för Mexiko kan det motiveras att det är acceptabelt att inneha ett statligt kort genom mutor, eftersom det gjorde det möjligt för bröderna att gå vidare i “teokratiska aktiviteter”, men det var inte acceptabelt att få ett politiskt kort lagligen i Malawi även om det skulle ha tillåtit samma friheter.

År 1969 skickades ett andra brev från Mexiko till Brooklyn Betel för ytterligare förtydligande, och påpekade den här gången att det inte bara krävdes mutor utan att bröderna som innehade ett kartillakort sedan erkändes vara i den mexikanska militärens första reserv, en situation som normalt skulle leda till att man tar avstånd och avsäger sig sin tro. Brooklyn bekräftade att det fortfarande var acceptabelt att erhålla och inneha Cartilla-kortet.

Under denna period på 1970-talet förbjöd Sällskapet Vakttornet icke-militär tjänst som ett substitut, även när regeringar tillät denna kompromiss.

”En undersökning av historiska fakta visar att Jehovas vittnen inte bara har vägrat att ta på sig militära uniformer och att gripa till vapen, utan att de under de femtio senaste åren och mer också har vägrat att göra vapenfri tjänst eller att ta emot andra arbetsuppgifter i stället för militärtjänst. … Många Jehovas vittnen har blivit fängslade, eftersom de inte vill bryta sin kristna neutralitet.”
– Förenade i tillbedjan av den ende sanne Guden [1983], sid. 167 (sve. & eng.)

Tiotusentals unga Jehovas vittnen i sina liv har tillbringat åratal i fängelser för att ha vägrat civiltjänst. Andra som några i Mexiko valde oärlighet och mutor som ett sätt att kringgå denna regel. Efter allt lidande som Sällskapet Vakttornet ålagt dessa bröder, beslutade den styrande kretsen år 1996 att icke-militär tjänst inte var okristet och blev en acceptabel valfråga.

”Men hur är det då om staten kräver att en kristen under en viss tidsperiod utför samhällstjänst som är en del av en nationell tjänst under en civil administration? …
Han måste själv fatta sitt beslut inför Jehova.”
– Vakttornet, 1 maj 1996, sid. 20 (eng. & sve.)

1960-brevet från mexikanska filialen till Betel

Översättning:

4:e februari, 1960 Nr. 123

N.H. Knorr
124 Columbia Heights
Brooklyn 1, New York

Kära broder Knorr:

Vi har två frågor som vi skulle vilja ha Sällskapets riktlinjer om. Först har vi ett fall där flickans far är församlingstjänare. Flickan är gift och hennes man såväl som hon var förkunnare och bodde hos fadern som är församlingstjänare. Svärsonen är utesluten eftersom han hade en annan kvinna. Under en period av några år uppfostrar denna svärson två familjer – en med sin lagliga hustru och syster i sanningen och bor med henne i sin svärfars hem som är försa
mlingens tjänare och samtidigt har hans andra kvinna och bildar familj med henne. Naturligtvis är han utesluten hela denna tid. På grund av att denna onde mans svärfader tillåtit honom att bo med sin dotter i hans eget hus har det orsakat mycket förvirring och oenighet i församlingen ända tills att antalet förkunnare har minskat under åren och församlingen (enheten) är i ett mycket dåligt skick. Frågan är om dottern har rätt att leva med den här mannen? Han är hennes juridiska man det är sant men behåller samtidigt en annan familj. Gör svärfadern rätt att tillåta den här mannen att bo med sin dotter (en syster) i hans hus? Vi skulle vilja ha Sällskapets riktlinjer i ett sådant fall så att vi kan hantera detta ärende.

En annan sak som måste tampas med här är lagen att marschera som en del av det militära programmet. Efter “marscherande” i 1 år får man ett kort som visar att man har marscherat sitt 1 år och detta kort är ens grundläggande handling för att säkra ett pass, körkort och i faktum många juridiska transaktioner. Bröderna förstår den kristnes neutralitetsställning när det gäller sådana frågor, men många bröder betalar pengar till vissa tjänstemän och de ordnar sitt marschkort. Är denna handling rätt? Om en bror faktiskt marscherar tillämpar vi den riktlinjen att de har kompromissat med sin tro och vi kommer inte att utse dem till tjänare på minst 3 år. Men här har en broder som förmodligen är tjänare eller kretstjänare sitt marschkort som han använder då och då i sådana lagliga transaktioner men han har inte marscherat. Vad är korrekt i detta avseende? Det är och har varit sed bland bröderna att betala denna summa pengar och säkra sina marschkort och många av dem tjänar nu som kretstjänare och församlingstjänare. Lever de en lögn? Eller är det bara en av de sakerna i denna skeva tingens ordning? Ska vi förbigå det eller ska något göras åt det? Det finns så många oegentligheter i det här landet. En polis får dig att stanna för någon trafiköverträdelse och jobbar för sin “mordida” eller lilla muta på 40 cent. Alla vet att han inte har rätt att göra det men de ger honom 5 pesos för att slippa gå till polisstationen och bli bötad 50 pesos och slösa mycket tid. Det är en vana här, vanlig praxis. Är marschkortet detsamma? Ditt råd om detta kommer att uppskattas.

1960-svaret från Sällskapet Vakttornet

Översättning:

“När det gäller de som befrias från militär träning genom en penningtransaktion med tjänstemännen som därtill är inblandade, är detta i nivå med vad som görs i andra latinamerikanska länder där bröder har betalat för sin avlösning genom någon militär ämbetsman för att behålla deras frihet för teokratiska aktiviteter. Om medlemmar av det militära etablissemanget är villiga att acceptera ett sådant arrangemang mot betalning av en avgift, är det dessa representanter för den nationella organisationen som ansvarar för det. I ett sådant fall går de utbetalda pengarna inte till det militära etablissemanget, utan anslås av den person som åtar sig arrangemanget. Om vissa bröders samvete tillåter dem att ingå i ett sådant arrangemang för sin fortsatta frihet har vi inget att invända. Naturligtvis, om de skulle hamna i några svårigheter under deras agerande så skulle de själva behöva axla svårigheter av det slaget, och vi kunde inte erbjuda dem någon hjälp. Men om arrangemanget är aktuellt där nere och erkänns av inspektörerna som inte gör några undersökningar om sanningshalten i saken så kan frågan passeras för de uppkomna fördelarna. Skulle en militär nödsituation uppstå och konfrontera dessa bröder med sina marschkort skulle det tvinga dem att fatta ett beslut genom vilket de inte kunde frigöra sig genom en pengabetalning och deras kurage skulle prövas och de skulle behöva demonstrera direkt var de står och bevisa att de är för kristen neutralitet i ett beslutsamt test.

Trofast din i rikets tjänst,

Vakttornets B.&T. Sällskap
av Pennsylvania”

1969-brevet från mexikanska filialen till Betel

Översättning:

Vakttornets Bibel- & Traktatsällskap
Presidentens kontor
124 Columbia Heights
Brooklyn, New York 11201

27 augusti 1969, Sidan 3 Nr. 182

Gileadexamen. Broder Wayne Preble, utexaminerad från Gilead, har skrivit till oss om sina planer på att gifta sig i januari 1970. Broder Preble gifter sig med en specialpionjär som inte är utexaminerad från Gilead och har nämnt för oss att han har meddelat ditt kontor. Vi nämner dock saken eftersom han är utexaminerad från Gilead och hans status kommer troligen att förändras i detta steg. Broder Preble tjänar för närvarande som kretstjänare och mår bra och eftersom specialpionjären Joy Lonnott har gjort bra framsteg i det spanska språket kommer hon att kunna slå honom till följe i denna tjänst. Vi ser fram emot att höra från er i denna fråga.

Brother Pedro Arias är hos oss och han har haft tre veckors utbildning hos en lokal kretstjänare för att bli lite bekant med sättet att bedriva arbetet här och de bestämmelser vi använder. Han har blivit tilldelad en krets i Monterrey där han är ganska nära gränsen. Vi rekommenderar inte en broder att överta platsen efter broder Contreras som har blivit rekommenderad för Betel eftersom vi med broder Arias ankomst har vårt antal kretstjänare komplett.

Fråga. Under avdelningsmötena i juni diskuterades ärendet som presenteras på sidorna 34 och 35 i “Hjälp till att svara”. På grund av hur den militära frågan har hanterats under åren här gjorde jag några av bröderna där uppmärksammade på frågan, men eftersom jag trodde att jag kanske inte hade några detaljer i ärendet i åtanke var det bäst att vänta och skriva härifrån och få sedan svar. Efter att ha tittat tillbaka i arkiven har vi hittat ett brev daterat den 4 februari 1960, nr 123, där frågan ställdes om vad man skulle göra i och med att många betalade en summa pengar för att få det juridiska dokumentet som gavs till de som hade uppnått åldern för uttagning till militärtjänst. Det nämndes dock inte i frågan att när denna handling erhålls placerar den mottagaren i första reserv i beredskap under förutsättning att bli tillkallad om och när en nödsituation skulle uppstå som armén i uniform inte kunde hantera. Så vår fråga är denna: Ändrar detta riktlinjen som anges i ert brev från den 2 juni 1960 (157) Sida två som besvarade vårt brev som nämns ovan? I ert brev stod det så här: “När det gäller de som befrias från militär träning genom en penningtransaktion med de tjänstemän som är inblandade i detta, så är detta i nivå med vad som görs i andra latinamerikanska länder där bröder har betalat för sin avlösning genom någon militär tjänsteman för att behålla sin frihet för teokratiska aktiviteter. Om medlemmar av det militära etablissemanget är villiga att acceptera ett sådant arrangemang mot betalning av en avgift är det dessa representanter för den nationella organisationen som ansvarar. I ett sådant fall är …

1969-svaret från Sällskapet Vakttornet

Översättning:

5 september, 1969

Mexicofilialen

Kära bröder:

Vi har ert brev från den 27 augusti (182) där en fråga ställs om bröder som hade registrerat sig i Mexiko och nu är i de första reserverna.

Brevet som ni citerade i den 4 februari 1960 (123) täcker hela saken. Det finns inget mer att säga. Ansvaret kommer att ligga på dessa individer om de någonsin blir kallade till vad de ska göra och det är snart nog att vidta några åtgärder. Under tiden är dessa bröder som har registrerat sig och som har betalat en avgift fria att gå vidare i tjänsten. Inte för att vi ger vårt godkännande i denna fråga, men det är deras samvete, inte vårt, som har gjort det möjligt för dem att vidta de åtgärder som de har vidtagit. Om deras samvete tillåter dem att göra vad de har gjort och de inte kompromissar på något sätt så lägger ni bara saken på hyllan. Det finns ingen anledning för er att svara på några frågor eller ge kommentarer till enskilda personer, inte heller att gå in på en diskussion. Någon gång kanske vi måste ta itu med problemet och de kanske måste fatta ett beslut, som brevet påpekar, och sedan får de bestämma sig. Vi kan inte bestämma livet för alla i världen. Om dessa personers samveten tillät dem att göra vad de gjorde och att bli registrerade i reserverna, är det deras sak att bekymra sig för, om de är bekymrade. Det är inte upp till Sällskapets ämbete att bekymra sig över frågan.

Sällskapet har alltid sagt att folk ska följa lagen och om den enskilde har gjort som du har beskrivit i ditt brev och det inte skadar hans samvete så låter vi saken vara som den är. Det finns ingen anledning för oss att bestämma en annan mans samvete, inte heller att hamna i en diskussion eller kontrovers i frågan. Om individerna inte kompromissar i betydelsen att ta till vapen, och det de gör fortsätter att tillåta dem att slå sina svärd till en beskärningssax, då ligger beslutet hos dem. Om de ändrar den ståndpunkten i sitt liv är det snart nog för att tillsyningsmännen i församlingen kan vidta åtgärder. Så låt saker och ting stå som de är och har varit sedan februari 1960 utan ytterligare kommentarer.

Må Jehovas rika välsignelse följa med dig.

Era bröder
Vakttornets Bibel- & Traktatsällskap av Pennsylvania, New York, INC

Nationalflaggan

Jehovas vittnen har fått utstå förföljelse på grund av att de vägrat att hälsa flaggan eller svära trohet, på grundval av att det var ett brott mot neutraliteten. Följare har förlorat jobb för att de vägrat skriva under eden. Barn har i synnerhet drabbats, blivit förödmjukade, mobbade och i årtionden till och med relegerade från skolan för att upprätthålla denna ståndpunkt.

”I Nord- och Sydamerika, Europa, Afrika och Asien har Jehovas vittnen blivit utsatta för grym förföljelse därför att de inte har velat delta i flagghälsning eller liknande ceremonier, även om de respektfullt står upp under ceremonin. Barn har blivit slagna; många har relegerats från skolan. Otaliga rättstvister har utkämpats.”
– Jehovas vittnen – Förkunnare av Guds kungarike [1993/1994], sid. 197 (sve. & eng.)

Uppenbarelsens storslagna höjdpunkt är nära!, s.196

”Jehovas vittnen …

Hur han förlorade sitt jobb
I Valdosa, Georgia, berövades John Priester, en trogen negeranställd i staden, och ett av Jehovas vittnen, anställning och därmed medel för försörjning, eftersom han inte såg sin väg fri att underteckna trohetseden till konstitutionen. i delstaten Georgia. Det påminner en om uttalandet om Daniel: Vi finner inte något att anklaga denne Daniel för, såvida det inte gäller hans gudsdyrkan.”
– Den Gyllene Tidsåldern, 20 november 1935, sid. 114 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

Jag [Paul Grundy] minns personligen förnedringen när en sjuåring tvingades av min mamma att sitta på en stadion i mars 1977 under nationalsången för drottningens silverjubileum. Människor runt omkring mig sa till mig att jag var respektlös och borde stå upp och att ingenting blev bra av att jag blev sittande, eftersom ingen visste varför jag inte kunde stå respektfullt för drottningen.

Watchtower likställer att hälsa flaggan med att vara en dyrkanshandling, eftersom flaggan anses vara ett heligt dyrkansobjekt för nationalismen.

”Många människor anser naturligtvis inte att flaggan är helig eller att flagghälsningen är en handling av tillbedjan. Men på en del håll gör man det. … Därför kan det vara av intresse att ta del av vad ett par källor säger om flaggan som symbol:
Flaggan är liksom korset helig. … — The Encyclopedia Americana
Nationalismens förnämsta symbol för tro och det centrala föremålet för tillbedjan är flaggan, … What Americans Believe and How They Worship.”
– Skolan och Jehovas vittnen [1983/1990], sid. 13–14 (eng. & sve.)

Av sådana skäl blev jag chockad när jag fick veta att vissa Rikets salar i Chile uppvisar den chilenska flaggan för att undvika små böter, med godkännande från den styrande kretsen.

I Chile är det obligatoriskt den 18 september att uppvisa den nationella flaggan för att markera början på Chiles självständighet 1810 – se Fiestas Patrias Chile (https://en.wikipedia.org/wiki/Fiestas_Patrias_%28Chile%29). Det maximala bötesbeloppet för underlåtenhet att göra det är mindre än 80 amerikanska dollar alltsedan 2014.

Som svar på en förfrågan 2014 som begärde en förklaring till varför detta är acceptabelt, gav Watchtower följande svar.

”Beträffande: Uppvisning av nationella flaggor på Sällskapets egendom.

Kära …

Tack så mycket för ditt brev daterat … 2014, där du ställer frågan angående uppvisning av nationalflaggan på fastigheter som ägs av organisationen. Vi är glada att kunna förse dig med information som vi litar på kommer att visa sig vara användbar.

Som du nämner är Jehovas tillbedjare “ingen del av världen”. (Johannes 17:16) Därför deltar kristna inte i handlingar av hängivenhet till nationella symboler, och vi deltar inte heller i hymner eller liknande uttryck för hyllning till nationer eller mänskliga institutioner (2 Mos 20:4,5; Matteus 4:10; 1 Johannes 5:21). Ibland kan dock en kristen krävas att utföra vissa handlingar som involverar nationella flaggor, men som inte utgör handlingar av tillbedjan eller hyllning. Till exempel kan en kristen bli ombedd att hissa en flagga på sin arbetsplats som en del av sina plikter. Angående detta kommenterar Vakttornet: “Om ingen ceremoni åtföljer upphissningen eller nedhissningen av flaggan, så utgör dessa handlingar inget annat än att utföra sådana uppgifter som att förbereda byggnaden för användning, låsa upp och låsa dörrarna och öppna och stänga fönstren. I sådana fall är flaggan helt enkelt ett emblem för staten, och att hissa upp eller hissa ned den bland andra rutinuppgifter är en fråga för personligt beslut baserat på påbud av ens bibeltränade samvete.” – w02 15/9 sid. 25; se även g77 12/22 27-8 och w77 1/15 63-4.

Hur är det med fall vari en regering kräver att alla byggnader, offentliga och privata, uppvisar flaggan på ett visst datum varje år, vilket fallet är i Chile? Återigen, om ingen ceremoni åtföljer detta krav, skulle varje kristen (eller familjeöverhuvud) följa sitt bibeltränade samvete. (1 Petrus 3:16) En del kanske anser att frågan helt enkelt följer vad “Kejsaren” (Caesar) kräver, eftersom inga handlingar eller uttryck för tillbedjan är inblandade. (Matteus 22:21; Romarna 13:7) Andra kanske föredrar att betala böterna för underlåtenhet, om det behövs, och inte uppvisa flaggan. När det gäller en Rikets sal skulle det kollektiva samvetet hos äldstekretsen som använder den besluta vilka handlingar som skall vidtas. Oavsett varje kristnes beslut, är det som är av primär betydelse inte om en kristen har en flagga, utan hur han agerar mot den, om han deltar i avgudadyrkan av den.

Vi hoppas att det föregående kommer att hjälpa dig att förklara för din bekant varför vissa Rikets salar kan uppvisa flaggan en viss dag på året, medan många andra inte gör det. I vilket fall som helst kan vi vara säkra på att våra bröder i alla länder riktar sin tillbedjan uteslutande till Jehova Gud, till vem de “utlämnar helig tjänst […] med ett rent samvete”. – 2 Timoteus 1:3.

Var vänlig försäkra dig om vår varma kristna kärlek och lyckönskningar.

Era bröder, Asociación Cristiana Testigos de Jehová” (Direktöversatt)

Korrespondensriktlinjerna ger liknande råd.

“Om individer enligt lag är skyldiga att äga eller till och med visa en nationell flagga över vissa byggnader, kan var och en bestämma vad de ska göra enligt sitt samvete. Det som är av primär betydelse är inte om en individ har en flagga, utan hur han agerar gentemot det, oavsett om han deltar i avgudadyrkan mot den. Om Caesars lag kräver att en flagga visas i en byggnad som avdelningskontoret, en samlingssal, ett missionärshem eller en Rikets sal, bör avdelningskontorets kommitté eller andra ansvariga bröder som är inblandade fatta ett beslut i harmoni med deras kollektiva samvete.”
– Korrespondensriktlinjer (2007 – reviderat februari 2011), sid. 57–58 (eng.) (Direktöversatt)

Mycket lidande och död kunde ha undvikits om den styrande kretsen konsekvent haft denna ståndpunkt under det senaste århundradet.

Ed eller trohetslöfte

Trohetseden är ett annat område där Sällskapet Vakttornets regler varierar inkonsekvent, beroende på situationen.[1] Detta har resulterat i lidande för vissa anhängare som har undvikits av andra, framför allt den styrande kretsen.

Förenta staternas trohetsed “Jag svär högtidligt (eller bekräftar) att jag kommer att stödja och försvara Förenta staternas konstitution mot alla fiender, utländska och inhemska; att jag kommer att bära sann tro och trohet till densamma; och att jag tar på mig denna skyldighet frivilligt, utan några mentala förbehåll, eller uppsåt till undanflykt; Så Gud hjälpe mig.”

Sällskapet Vakttornets publikationer avråder fortfarande från att lova trohet till någon annan regering än Guds kungarike.

”Tidningen Herald-News, som utges i Joliet i Illinois, citerar en lokal talesman för en av de grupper som berörs av lagen. Denne man sade: ”Jehovas vittnen intar alltid en neutral ståndpunkt till de styrande, inte bara i detta land, utan över hela världen. Det är inte så att vi inte har respekt för detta land. Det är bara så att ni inte kommer att finna Jehovas vittnen uttala någon tro- och huldhetsed till något land.” — Joh. 17:16.”
– Vakttornet, 1 juli 1980, sid. 31 (sve.)
– Vakttornet, 15 februari 1980, sid. 30 (eng.)

”Ja, Jesus predikade ”himmelriket”, ”Guds rike”, och gav sin undersåtliga tro och lydnad åt detta rike. Jehovas vittnen, som följer i Jesu fotspår såsom uppriktiga, åt Gud överlämnade kristna, har inget alternativ utan måste hålla sig avskilda och obefläckade av världen. Eftersom det bara är Jehova Gud och hans rike som de kan visa fullständig undersåtlig tro och lydnad, anser de sig pliktiga att avstå från att ta del i varje handling som innebär att man ägnar politiska ledare sådan hängivenhet.”
– Vakttornet, 15 april 1968, sid. 187 (sve.)
– Vakttornet, 1 februari 1968, sid. 73 (eng.)

Eden har beskrivits som från Djävulen och ett religiöst uttryck.

“För att fortgå i sina bedrägliga planer för att sträcka sig över folket där demokratier förmodas existera, frambringar Djävulen andra avgudadyrkanden som ställer staten över Gud, och bringar i verksamhet obligatorisk flagghälsning, trohetseder som ska avläggas av dem som är infödda medborgare i staten, som skänker ära åt män, och i synnerhet upphöjer politik och religion och religiösa ledare.”
– Vakttornet, 15 juni 1939, sid. 187 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

”Somliga skolbarns mod sätts på prov när det krävs att de skall recitera en trohetsed mot landet eller flaggan. Eftersom en sådan trohetsed i själva verket är ett religiöst uttalande, har kristna barn modigt beslutat att handla på ett sådant sätt som behagar Gud, och deras utmärkta handlingssätt har varit hjärtevärmande.”
– Vakttornet, 1 mars 2003, sid. 9 (eng. & sve.)

”… trohetsed är alla religioner…”
– Den Gyllene Tidsåldern, 31 augusti 1932, sid. 745 (eng.) (Hittade ingen svenska upplaga av artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

Följande Vakttornsartiklar innehåller citat som får svärandet av trohet till flaggan efterlikna en religiös handling.

“”Men de kristna, starka i sin tro, skulle inte ta någon sådan lojalitetsed. Och eftersom de inte svor trohet till vad vi idag skulle betrakta som analogt med flaggan, ansågs de vara politiskt farliga.” … Ändå bär nationella emblem sådana likheter, och de betraktas som heliga, vilket betyder att det tar på sig att hälsa dem en religiös betydelse.”
– Vakttornet, 15 november 1962, sid. 700 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

””De kristna vägrade att … offra åt kejsarens genius — något som ungefär svarar mot att i våra dagar vägra att hälsa flaggan eller upprepa lydnadseden.”
– Vakttornet, 1 januari 1976, sid. 9 (sve.)
– Vakttornet, 15 augusti 1975, sid. 497 (eng.)

Eftersom vittnen över hela världen har lidit efter denna Vakttornstolkning av neutralitet, är det värt att fråga vad den styrande kretsen beslutade för situationer som påverkade dem själva personligen. När det gäller att få medborgarskap eller ansöka om ett pass dekreterade de att eden ansågs vara acceptabel.

“Eftersom kristna kan vara lojala både mot Gud och mot jordiska regeringar kan de avlägga trohetsed för att försvara konstitutionen, vilket krävs av medborgare i vissa länder för att få ett pass.”
– Vakttornet, 15 september 1964, sid. 551 (eng.) (Hittade ingen svensk upplaga av artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

“Vi ser ingen anledning till att en som vill ta medborgarskap i det här landet inte ska anta trohetseden.”
– Informanten, special juli, 1938, sid. 4 (eng.) (Utdraget är direktöversatt)

Före det tidiga 1970-talet var amerikanska medborgare som sökte pass tvungna att anta trohetseden.[2] När det gäller att ansöka om ett pass skapade styrelsemedlemmarna ett separat beslut angående trohetslöftet för att undvika besvär. Inkluderat är skanningar av den styrande kretsens president Nathan Knorrs underskrift under Trohetseden på hans passansökan.

Om den styrande kretsen resonerade att undertecknandet av eden för att få ett pass var för det större bästa, vilket skulle göra det möjligt för dem att resa och främja rikesarbetet, kunde de då inte ha resonerat detsamma för att rädda sina anhängare från förnedring i skolan och rädda livet på dem i Malawi?

1922-trohetseden med Rutherfords underskrift

1966-trohetseden med Knorrs underskrift

Slutsats

Bibeln ger exempel på Guds tjänare, som Josef och Mordokai, som är aktivt involverade i politiska angelägenheter och innehar höga positioner inom utländska regeringar. Sällskapet Vakttornets riktlinjer för politiskt engagemang är baserad på dåliga bibliska resonemang och har som ett resultat varit motsägelsefulla, ologiska och felaktiga. Detta har resulterat i pågående förändringar och lett till att fastställda normer tillämpas på olika sätt i Mexiko och Malawi och inkonsekvent mellan situationer.

JW Broadcasting-videon från april 2022 inkluderar Baston Nyirenda som berättar om sin upplevelse som ett av Jehovas vittnen i Malawi. Han förklarar sin uppskattning av att Jehova räddade honom.

“Sant – orden i Jesaja 54:17 blev sanna, som säger: “Inget vapen som smids mot dig ska ha framgång.” Som familj har Violet och jag utstått regeringsförföljelser, flyktingläger, fängelser, misshandel, brist på mat och skydd, nära och käras död, och en gång trodde att vi själva skulle dö. Ändå är vi aldrig utom räckhåll för Jehovas kärleksfulla hand.”
– JW Broadcasting, april 2022

Sällskapet Vakttornet skildrar Baston Nyirendas överlevnad som ett exempel på Jehovas hjälp, trots att Nyirenda fått genomlida tortyr och hans nära och käras död. Denna erfarenhet ignorerar helt att Nyirenda kunde ha undvikit mycket av det lidande han gick igenom om Sällskapet Vakttornet hade tillämpat samma politiska standard i Malawi som det gjorde i Mexiko.

Sällskapet Vakttornet bestämmer godtyckligt vad det innebär att inte vara “någon del av världen”. När det gäller anhängare ansågs ett medlemskort i Malawi att man var en del av världen. Ändå anser Sällskapet Vakttornet som organisation inte att dess ägande av miljarder dollar i egendom är en del av världen. Inte heller anser den att dess användning av Högsta domstolen, en gren av politiken, är en del av världen.

På senare tid har Watchtower lättat upp sin hållning mot politiskt engagemang, och därigenom visat att deras ståndpunkt tidigare hade knapphändigt bibelns stöd. Till exempel:

• 1991 – Watchtower gick med i FN som en ansluten NGO för det påstådda syftet att få tillgång till deras offentliga bibliotek
• 1996 – Icke-aktiv militärtjänst blev en samvetsfråga – se w96 1/5 s.20
• 1999 – Röstning blev en samvetsfråga – se w99 1/11 s.28–29
• Watchtower fortsätter att aktivt skicka delegater för att påverka politiska organ globalt

Detta gör lidandet och den död som Jehovas vittnen genomgick på individuell basis meningslöst. Den styrande kretsen bär på blodskulden från malawiska vittnen som de ledde till onödig död på grund av denna dåligt understödda hållning.

Fotnoter

1 För mer detaljerad information om Sällskapet Vakttornets ståndpunkt om löfte och trohetsed, se Jehovah’s Witnesses and National Oaths of Allegiance, Marvin Shilmer (2008) – sedan den 5 juli 2010 se watchtowerdocuments.com

2 Från och med 1972 krävdes inte längre ed för passansökningar. Artikeln Vakna!, 8 oktober, 1972 s.29 (eng.) uppgav; “Ansökare av pass i USA kommer att vara intresserade av följande uttalande från postbulletinen den 3 augusti 1972: “På grundval av nyligen genomförda domstolsåtgärder och tills vidare är kravet på att en trohetsed svors till eller bekräftas inte längre en del av passansökningsprocessen.”” (Utdraget är direktöversatt)

Vidare läsning

Se även Grenna Kaiyas avhandling från 2013 The role of the churches in human rights advocacy: The Case of Malawian members of Jehovas Witnesses, their accounts of stories and memories as victims of religious pursecution from 1964 to 1994 (https://jwfacts.com/pdf/Malawian-Jehovahs-Witnesses-Grenna-Kaiya-2013.pdf)

Den här artikeln är ursprungligen skriven i juli 2010. Senaste uppdateringen var i april 2022. Översattes från engelska till svenska i januari 2024. Länk till källartikeln är: https://jwfacts.com/watchtower/malawi-mexico-oath-allegiance.php