Allsmäktige Guden hänvisades till med ett antal namn och titlar i Gamla testamentet. Traditionellt säger judar att det fanns sju namn. Ett av dessa namn var YHWH. Bokstäverna YHWH heter på hebreiska Yod-Heh-Waw-Heh. The Jewish Encyclopaedia säger:
“Av Guds namn i Gamla testamentet är det som förekommer oftast (6 823 gånger) det så kallade tetragrammet, Yhwh (יהוה), det särpräglade personnamnet på Israels Gud. Detta namn representeras vanligen i moderna översättningar av formen “Jehova”, som dock är en filologisk omöjlighet.” – jewishencyclopedia.com (jewishencyclopedia.com) (sedan 25:e september 2005) (Direktöversatt)
Före Jesu tid kom huvudjudendomen att tro att YHWH, Guds gudomliga namn, var för heligt för att kunna uttalas, och det outsägliga namnet slutade uttalas högt. Eftersom skriftlig hebreiska innehöll konsonanter men inga vokaler, är det nu okänt exakt hur YHWH uttalades av forntida judar. Men det råder konsensus bland forskare om att Guds namn återgavs som Yahuwah eller Yahweh.
“Det finns nästan universell konsensus bland forskare idag om att det heliga tetragrammet (YHWH) ska vokaliseras och uttalas Jahve. Förmodligen betyder namnet bokstavligen “Han är.” – New International Version: The Making of a Contemporary Translation CHAPTER 9: YHWH Sabaoth: “The Lord Almighty” Kenneth L. Barker (Direktöversatt)
Judar känner igen det gudomliga namnet i modern tid som Jahve. The Jewish Encyclopedia publicerad mellan 1901 och 1906 av Funk och Wagnalls innefattar det gudomliga namnet som Yahweh när det översätts till engelska.
Nasaré-judendom är en källa till information om uttalet av YHWH eftersom de ser betydelse i användningen av namnet och fortsatte att uttala namnet efter att den vanliga judendomen hade slutat säga ordet högt. Följande citat är från en artikel skriven av en nasaré och förklarar att det finns betydande bevis för att Yahweh är det som är rätt. Nazarenes and the Name of YHWH av James Trimm säger;
“Det är tydligt när man undersöker de många källorna att uttalet av YHWH kan återställas som YAHUWEH, ibland förkortat som YAHWEH, YAHU eller YAH. Detta intygas av de yahwitiska namnen på den masoretiska texten, Peshitta-arameiska och Marashu-texterna. Det sanna uttalet av YHWH finns också bevarat i gamla translitterationer av namnet skrivet på egyptiska hieroglyfer, kilskrift och grekiska, som alla hade skrivna vokaler. Återställandet av användningen av namnet Yahuwah med dess korrekta uttal är lika profetiskt betydelsefull som återställandet av de forntida nasaréernas sekt. Ett sådant återställande av Yahwehs namn till hans folk lovas i skrifterna: Då ska jag ge folken ett rent språk, så att de alla kan anropa YHWH:s namn (Sef. 3: 9)” (Direktöversatt)
Den första hälften av tetragrammet används vanligtvis som en förkortning för Guds namn och ingår i ett antal bibliska namn. Den förkortade formen av YHWH är Yah. I Nya världens översättning av Den heliga skrift – studieutgåva står det;
””som … Jah”. BHSnot(hebr.): ki Jah; M(hebr.): beJạh, ”genom Jah”. Jah utgör första hälften av tetragrammet, JHWH. Det förekommer 49 gånger i M markerat med en punkt (mappịq) i den andra bokstaven och en gång, i HV 8:6, utan mappịq. TLXXSyVg: ”Jehova”. Se not till 2Mo 15:2, ”Jah”; Tillägg 1A.” – Nya världens översättning av Den heliga skrift – studieutgåva, fotnot till Psalm 68:4
Detta intygas av ett flertal engelska bibliska referenser. Ordet Halleluja betyder “Prisa Yah” och visar att YH uttalades som yah. Namnen Elia, Jesaja och Jeremia slutar alla med Yah. Å andra sidan börjar Josafat med det felaktiga “Jeho” i stället för Yah. Detta bär samma felaktighet som Jehova. Felaktigheten beror på masoritiska tillägg från 800-talet v.t. Det korrekta sättet att translitterera detta namn är Yahosaphat och är en kombination av ordet Yah, med hebreiska ‘shaphat’, som betyder ‘domare’.
Den första bokstaven var Y eftersom bokstaven J inte fanns i det hebreiska språket. Encyclopedia Americana innehåller följande om J:
“Formen av J var okänd i något som helst alfabet fram till 1300-talet. Båda symbolerna (J,I) som användes från början hade i allmänhet konsonantljudet av Y som i year (år). Efter hand särskildes de två symbolerna (J,l), J:et fick vanligen konsonantkraft och blev därmed betraktad som en konsonant, och I:et blev en vokal. Det var inte förrän 1630 som differentieringen blev allmän i England.” (Direktöversatt)
Uttalet av Guds namn har bevarats på ett antal andra språk som innehåller vokaler. Murashu-texterna hittades i Nippur och går tillbaka till 464 f.Kr. Dessa skrevs med arameisk kilskrift på lertavlor.
Den version av Gamla testamentet som användes av arameisktalande assyrier, syrier och kaldéer var Peshitta-texten. Under 300-talet e.Kr. lades vokaler till den arameiska texten. När de lade till vokaler till namn som börjar med en del av det gudomliga namnet blev resultatet att börja med Yah, som i Yahosaphat.
Egyptiska hieroglyfer innehåller skrivna vokaler. I Budge’s An Egyptian Hieroglyphic Dictionary visar sidan femton att den förkortade formen av YHWH translittererades till “IA” eller “YA”, vilket också stöder att Guds namn börjar med ljudet Yah.
Assyrisk kilskrift har hittats som hade det gudomliga namnet stavat med skrivna vokaler. A.H.Sayce publicerade Halley’s Bible Handbook 1898. På sidan sextiotvå talas det om tre kilskriftstavlor av lera från tiden för Hammurabi som innehåller frasen Jahweh.
Josefus kan också användas för att stödja tanken att det heliga namnet uttalades Jahve. I Jewish Wars, kapitel V, skrev Josephus;
“… i vilket det heliga namnet var inristat: det består av fyra vokaler.” (Direktöversatt)
Yahweh eller Yahuwah innehåller fyra ‘vokaler’, som uttalas som ee-ah-oo-eh, medan Jehova bara innehåller tre.
Septuaginta är en forntida grekisk översättning av de hebreiska skrifterna, och det gudomliga namnet förekommer i vissa exemplar, till exempel Papyrus Fouad 266. Den grekiska translitterationen av det gudomliga namnet var IAO, Iaoue eller Iabe. Detta stöder Jahve, eftersom det uttalades ee-ah-oo-eh. Under 200-talet skrev Klemens av Alexandria: “Det mystiska namnet som kallas tetragrammet, varigenom enbart de som hade tillgång till det allra heligaste skyddades, uttalas Iaoue, vilket betyder ‘vem som är och vem som ska vara’. “På latin skrevs det på samma sätt som Iabe.
Historien om ordet Jehova
Det är intressant att förstå hur ordet Jehova har sitt ursprung, eftersom ordets historia visar varför ordet är felaktigt. I ett olyckligt penndrag valde Vakttornssällskapet att anta den återgivning av YHWH som har minst likhet med det ursprungliga namnet och som innehåller själva anledningen till att det exakta uttalet är okänt.
Forntida hebreiska innehöll inga vokaler och därför blev uttalet av ord överlämnat. För att bevara uttalet av det hebreiska språket skapade masoreterna ett system för att införa vokaler i det hebreiska språket under 800-talet e.Kr. Men när det kom till YHWH, i stället för att sätta rätt vokaltecken, satte de vokaler för Adonai (Herre) eller Elohim (Gud), för att påminna läsaren om att använda ordet Herre eller Gud i stället för Guds namn. Adonai (Herre) användes övervägande, men i passager där Adonai och YHWH förekom tillsammans, användes Elohim i stället för att undvika upprepning av ordet Herre.
Som föreslagits av den hebreiska forskaren Gesenius från 1800-talet är det allmänt accepterat att det är blandningen av vokalerna för Herren och Gud med konsonanterna YHWH som ledde till framställningen av hybridordet Jehova. Därför var det försöket att undvika att uttala Guds namn som ledde till framställningen av hybridordet Jehova.
“Formen Jehova är av senmedeltida ursprung; det är en kombination av det gudomliga namnets konsonanter och de vokaler som masoreterna fäster vid det men som tillhör ett helt annat ord. Ljudet av Y representeras av J och ljudet av W av V, som på latin. Ordet “Jehova” representerar inte exakt någon form av namnet som någonsin använts på hebreiska.” – Reviderad standardversion s.6–7 (Direktöversatt)
“Jahve – det personliga namnet på israeliternas Gud … Masoreterna, judiska bibelforskare under medeltiden, ersatte de vokaltecken som hade förekommit ovanför eller under YHWHs konsonanter med vokalen från Adonai eller Elohim. Därmed kom det konstgjorda namnet Jehova (YeHoWaH) till. Även om kristna forskare efter Renässansen- och reformationsperioderna använde termen Jehova för YHWH, började bibelforskare på 1800- och 1900-talen igen använda formen Jahve. Tidiga kristna författare, sådana som Klemens av Alexandria på 200-talet, hade använt formen Jahve, så detta uttal av tetragrammet gick aldrig riktigt förlorat. Grekiska transkriptioner angav också att Yhwh borde uttalas Jahve.” – Encyclopedia Britannica (Micropedia, vol. 10) (Direktöversatt)
I den hebreiska bibeln skrev judarna tetragrammets konsonanter som YHWH, men av vördnad för Guds heliga namn (eller av rädsla för att bryta mot 2 Mos. 20:7; 3 Mosebok 24:16) artikulerade de och uttalade det som Adonai eller ibland som Elohim. Det är därför beklagligt att namnet translittererades till tyska och slutligen till engelska som Jehova (vilket är så som namnet representeras i American Standard Version från 1901), för denna sammansmältningsform representerar Adonais vokaler överlagrade på Yahwehs konsonanter, och det var aldrig avsett för judarna att läsa det som Yehowah (eller Jehova).
The Jewish Encyclopaedia förklarar ordet Jehova på ett liknande sätt. jewishencyclopedia.com (2005-09-25).
“Ett felaktigt uttal (infört av kristna teologer, men nästan helt ignorerat av judarna) av hebreiska “Yhwh”, Guds (outsägbara) namn (tetragrammet eller “Shem ha-Meforash”). Detta uttal är grammatiskt omöjligt; det uppstod genom att uttala vokalerna för “ḳere” (marginell läsning av masoriterna: = “Adonay”) med konsonanterna för “ketib” (textläsning: = “Yhwh”)” (Direktöversatt)
Första gången Tetragrammet dök upp i en engelsk bibel var på titelsidan till William Tyndales bibelöversättning från 1525, där den skrevs som Iehouah. Detta var en sammanflätning av YHVH och Adonai. King James Version använde också ursprungligen Iehouah, influerad av Ben Chayim codex. King James Bible ändrade stavningen till Jehova för 1762–1769 års upplaga.
Att kombinera YHWH med Adonai kallas sammanflätning, sammansmältning eller överlagring. Det kan knappast anses vara korrekt eller respektfullt. Den ologiska sammansmältningen av det heliga namnet med vokalpunkterna i ett annat namn visas i förordet till The J.B. Rotherham Emphasized Bible:
“Att ge namnet JHVH vokalerna i ordet för Herren [heb. Adonai], är en ungefär lika hybrid kombination som det skulle vara att stava namnet Germany (Tyskland) med vokalerna i namnet Portugal – nämligen Gormuna. Den monstruösa kombinationen Jehova är inte äldre än omkring 1520 e.Kr.” (Direktöversatt)
Sällskapet Vakttornet hävdar att Jehova är acceptabelt eftersom det är en översättning.
“”Yahweh/Jahve” är uppenbarligen en translitteration, medan “Jehovah” är en översättning, och bibelnamn har i allmänhet översatts snarare än translittererats.” – Vakna!, 22 mars 1973, sid. 27 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Som redan setts är detta inte korrekt eftersom Jehova också är en translitteration, men utav två separata ord. Genom att kombinera konsonanterna från YHWH med vokalerna från Adonai eller möjligen Elohim införlivar ordet Jehova själva anledningen till att det ursprungliga uttalet gick förlorat.
Förespråkare för ordet Jehova hävdar att det inte spelar någon roll om ordet är korrekt eller inte, det som är viktigt är att Gud kännetecknas av ett personligt namn.
Sällskapet Vakttornets publikation Guds namn som skall bestå för evigt säger:
”Även om det nutida uttalet Jehova kanske inte exakt motsvarar det sätt på vilket det ursprungligen uttalades, gör detta på inget sätt namnet mindre viktigt. … Många översättare föredrar uttalet Jahve, men New World Translation (Nya Världens översättning) och även flera andra översättningar fortsätter att använda formen Jehova, eftersom människor i århundraden har varit vana vid den.” – Guds namn som skall bestå för evigt [1984/1992], sid. 10–11 (eng. & sve.)
När man översätter mellan språk ändras namnets uttal och därför är det kanske inte nödvändigt att det gudomliga namnet uttalas på engelska eller svenska som Gud ursprungligen talade det till Moses. Det är dock ironiskt att ordet Jehova blandar Guds namn med just den vidskepelse som gjorde att det från början slutade användas. Varje gång ordet Jehova uttalas är det en påminnelse om just denna vidskepelse
Watchtower postulerar att uttalet inte är viktigt, eftersom Jehova skulle ha bevarat uttalet om det var viktigt.
”Det är således tydligt att det ursprungliga uttalet av Guds namn inte längre är känt. Det är inte heller av verklig betydelse. Om det vore det, skulle Gud själv ha förvissat sig om att det hade bevarats åt oss. Det viktiga är att vi använder Guds namn så som det vanligen uttalas på vårt eget språk.” – Guds namn som skall bestå för evigt [1984/1992], sid. 7 (eng. & sve.)
Detta är ett osäkert resonemang. Eftersom uttalet inte bevarades, och det inte finns några starka bevis för att det gudomliga namnet någonsin förekom i Nya testamentet (länk: https://www.jwfacts.com/watchtower/jehovah-new-testament.php), följer den typen av resonemang att det gudomliga namnet helt enkelt inte är viktigt för kristna.
Jehovas vittnen hävdar att hebreiska var det första språket som gavs till Adam och Eva och att det möjligen kommer att vara det språk som talas i den nya ordningen. (g71 22/6 s.11) Sällskapet Vakttornet är stolt över att ha det rena språket, över att vara den enda religionen som lär ut sanningen.
”Genom sina smorda vittnens teokratiska organisation har han låtit bibelns sanning framstå klarare och klarare och har på det sättet renat deras tal. Därför talar och lever de nu i överensstämmelse med den annalkande nya världens språk. Och här, i detta år 1950, frambringar hans försyn denna Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna såsom en ytterligare rening av hans folks tal. Han har nåderikt skänkt den såsom ännu ett kraftigt medel att ge åt folken ett ”rent språk”.” – Vakttornet, 15 februari 1951, sid. 87 (sve.) – Vakttornet, 15 september 1950, sid 320 (eng.)
Man kan då anta att Bibelsällskapet Vakttornet skulle föredra att använda den korrekta versionen av Guds namn, snarare än den vidskepliga återgivningen. Ordet Jehova är inte en korrekt form av det gudomliga namnet. Man kan hävda att det är det vanliga uttalet på engelska och att det inte är viktigt att använda namnet i dess korrekta version. Det är dock konstigt att den valda versionen faktiskt innehåller själva anledningen till att det gudomliga namnet slutade användas från första början.
Den här artikeln är ursprungligen skriven år 2007. Senaste uppdateringen var i augusti 2017. Översattes från engelska till svenska i december 2023. Länk till källartikeln är: https://www.jwfacts.com/watchtower/jehovah-yahweh.php
