Var någonstans ska jag ta vägen? – Fakta om Jehovas Vittnen

“I det långa loppet är det mycket farligare att hålla fast vid illusionen än att inse vad det faktiska faktumet är.” – Fysikern David Bohm

Den första frågan ett Jehovas vittne kommer att ställa när de konfronteras med sanningshalten i Sällskapet Vakttornets läror är:

”Var någonstans ska jag ta vägen?”

Denna fråga är en “tankelåsande” teknik. Den kan verka valid, men vid tillfället för frågeställningen är det en mental avvikelse från den fråga som diskuteras. Rädsla för vad som kommer härnäst används för att avvika från frågan om huruvida Sällskapet Vakttornet lär ut sanningen. “Vart någonstans man ska ta vägen” är inte relevant förrän det finns en grundlig förståelse av den viktigare frågan;

”Lär Sällskapet Vakttornet ut sanningen?”

Rädsla bör inte hindra en ärlig utvärdering av fakta om Sällskapet Vakttornets läror. Det är bara när man väl är övertygad om att Sällskapet Vakttornet inte lär ut sanning som en person med rätta kan ta upp frågan – “Vart kan jag annars ta vägen?”

Den här frågan är inte unik för Jehovas vittnen och är vanlig för medlemmar av högkontrollgrupper. Mormoner, sjundedagsadventister och Worldwide Church of God upprepar denna identiska känslosamhet. (Se webbplatser som ex-sda.com och exmormon.org)

Steven Hassan hänvisar till detta som fobiindoktrinering och säger att “medlemmar blir systematiskt formade för att vara fobiska mot att någonsin lämna gruppen.” ¹ Denna rädsla är orsaken till den framgång högkontrollgrupper har när det gäller att hindra sina medlemmar från att inse sanningen om sin religion.

Den här artikeln är inte avsedd att främja en viss religion eller övertygelsestruktur. Den diskuterar snarare det felaktiga konceptet om en enda sann organisation och de olika inriktningar som tidigare Jehovas vittnen tar när de lämnar Sällskapet Vakttornet. Det som följer är skrivet till övervägande del ur ett kristet perspektiv.

Vart eller vem?

Sällskapet Vakttornet uppmuntrar frågan om “vart man ska gå” genom felaktig tillämpning av bibelskriften. Fråga ett av Jehovas vittnen vad Petrus sa när Jesus frågade om Petrus skulle lämna honom. Svaret kommer alltid att vara att Peter svarade, “vart skulle jag gå?”, eftersom det är så hans ord citeras i Vakttornet.

”Vart skulle vi kunna vända oss, om vi lämnade Guds organisation i denna tid? Det finns inte någon annan organisation! (Joh. 6:66—69)” – Vakttornet, 15 januari 1976, sid. 45 (sve.) – Vakttornet, 1 september 1975, sid. 531 (eng.)

”Vidare: Anta att en person skulle skilja sig från Jehovas folk. Vart skulle han kunna gå? Ställs han inte inför samma fråga som mötte Jesu apostlar, när han frågade dem om de också önskade överge honom? Aposteln Petrus svarade helt riktigt: ”Herre, vem skall vi gå bort till? Du har uttalanden om evigt liv.” (Johannes 6:68) Det återstår inget annat än att gå till ”det stora Babylon”, världsväldet av falsk religion, eller hamna i klorna på Satans politiska ”vilddjur”. (Uppenbarelseboken 13:1; 18:1—5) Flertalet av de illojala personer som har lämnat Jehovas synliga organisation har gjort gemensam sak med dem som befinner sig i det Gud vanärande ”stora Babylon”.” – Vakttornet, 15 mars 1988, sid. 18 (sve. & eng.)

I Johannes 6:68 frågade Petrus inte Jesus “vart” utan snarare “Herre, vem ska vi gå bort till?” Detta är kärnan i kristendomen; det handlar inte om en organisation utan om att vara en efterföljare till Jesus.

Galaterna 3:29 – ”Dessutom, om NI tillhör Kristus, då är NI verkligen Abrahams avkomma, arvingar enligt ett löfte.”

Johannes 8:32 – ”…och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.”

Kristen frihet kommer från att tillhöra Jesus, inte en organisation; annars är en person inte friare än israeliterna som var förslavade av fariséernas lagstiftning.

På samma sätt är frälsning endast genom Jesus;

Johannes 10:9 – ”Jag är dörren; vemhelst som går in genom mig, han skall bli räddad, och han skall gå in och ut och finna bete.”

Apostlagärningarna 4:12 – ”Och det finns ingen räddning i någon annan, för det finns inte under himlen något annat namn, som har blivit givet bland människor, genom vilket vi skall bli räddade.”

Apostlagärningarna 16:31 – ”…”Tro på Herren Jesus, och du skall bli räddad, du och ditt hushåll.””

2 Timoteus 2:10 – ”…för att också de skall kunna vinna den räddning som är i gemenskap med Kristus Jesus jämte evig härlighet.”

Vad är sanning?

Jehovas vittnen tror att det finns en absolut sanning och att Sällskapet Vakttornet representerar den mer korrekt än någon annan.

”Broder Schroeder betonade den tillförsikt Jehovas folk har därför att det grundar sin tro på sådant som är absolut sanning. De vet till exempel att Jehova är universums Suverän och att hans ord, den heliga bibeln, är absolut sanning.” – Vakttornet, 1 december 1987, sid. 22 (eng. & sve.)

Att tro på Sällskapet Vakttornets version av denna absoluta sanning anses vara väsentligt om en person inte vill bli tillintetgjord vid Harmageddon.

””Detta betyder evigt liv, att de fortsätter att inhämta kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” (Johannes 17:3) Jehovas vittnen använder ofta detta skriftställe för att hjälpa andra att inse vikten av att studera Guds ord. Men det är helt visst inte mindre viktigt för var och en av oss att göra detta. Själva vårt hopp att få leva för evigt är beroende av att vi växer till i kunskap om Jehova och hans Son, Jesus Kristus.” – Vakttornet, 1 oktober 2000, sid. 23 (sve. & eng.)

Tanken att det finns absolut sanning är sund, vad Sällskapet Vakttornet misslyckas med att erkänna är att det är omöjligt för människor att veta om den absoluta sanningen. Om att följa den absoluta sanningen är kriterierna för att vara acceptabel för Gud, utesluter Sällskapet Vakttornet sig självt, på grund av de pågående doktrinära felen och förändringarna. Att säga att en viss kristen grupp har en speciell nyckel till “sanning” har inget bibliskt stöd, och att söka i tiotusentals religioner är inte bara omöjligt utan meningslöst, eftersom ingen annan religion heller lär ut absolut sanning. En sådan sökning är åtföljd av besvikelse.

Varför behöver en person en konkret trosstruktur? Tro är tron på det som är obevisat och per definition själva anledningen till att ingen kan bevisa en fullständig “sanning”, så varför insistera på att kräva en sådan? Vad är svaret? Det är inte läran; i själva verket samtalade Jesus sällan om läran. Det är inte en organisation; Jesus nämnde aldrig en organisation. Bibeln visar att Kristus är “sanning”. Bibelns budskap är att följa och erkänna honom som medlet för frälsning.

Organisation

Grundförutsättningen för att vara ett av Jehovas vittnen är att tillbedjan av Gud kräver en förmedlande organisation. Detta framtvingas så genomgående i Jehovas vittnen att även när de får veta att Vakttornssällskapet inte lär ut sanningen är det vanligt att känna behovet av att fylla tomrummet med en liknande organisation. Denna känsla beror helt enkelt på hur stor vikt Vakttornssällskapet lägger vid att vara en del av en organisation. Även om Bibeln aldrig använder ordet organisation, förekom ordet organisation mellan 1950 och 2003 10 466 gånger bara i tidningen Vakttornet, i genomsnitt över 7 gånger per nummer. Även när hjärtat vet att det inte är Sanningen, kan kvarlevor av Sällskapet Vakttornets tänkande lura en person att tro att en organisation behövs och att det inte finns något bättre än Vakttornets sällskap.

Ordet organisation förekommer inte i Bibeln. Under de första 2 500 åren av mänsklighetens historia fanns det ingen enskild organisation och tillbedjan var inte betingad av medlemskap i en kyrka. Ändå har vi uppteckningar om de mest gudfruktande männen genom tiderna; människor som Enok, Josef, Noa och Abraham. Sällskapet Vakttornet lär att orientaliska Job tjänade Gud efter bildandet av nationen Israel. Trots att han inte hade några band till denna grupp sa Gud att ”det finns ingen på jorden som han” (Job 1:8)

Under kristen tid lovade Jesus att alltid vara med sina efterföljare och ge individuell näring och vägledning genom Helig Ande.

Matteus 28:20 – ”…Och se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.”

1 Korinthierna 6:19 – ”Eller vet NI inte att ER kropp är tempel åt den heliga anden, som är i ER och som NI har från Gud? …”

(Se även Apostlagärningarna 1:8; Apostlagärningarna 2:38; Apostlagärningarna 16:6; Romarna 8:26-27)

När den samaritanska kvinnan frågade var hon skulle tillbe, visade Jesus att en fysisk plats inte är viktig och svarade;

Johannes 4:23 – ”Men den stund kommer, och den är här nu, då de sanna tillbedjarna skall tillbe Fadern med ande och sanning, och Fadern söker ju efter sådana till att tillbe honom.”

En person kan med rätta tillbe ensam eller i små grupper. Jesus lovade att han skulle vägleda sina efterföljare oavsett hur många som var samlade.

Matteus 18:20 – ”Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.”

Att träffas för att diskutera saker av andlig karaktär med vänner över en måltid eller kaffe kan vara roligt; input från andra ger en balanserad syn och kan vara mer uppmuntrande än att föreläsas från en predikstol.

Människans sociala natur fyller människor med behovet av att tillhöra en gemenskap. Detta är inte Guds behov, utan människans. En kyrka är inte nödvändig för gudstjänst, men detta är inte för att indikera att de inte är till någon nytta eller att stora sammankomster är fel. Judar hade stora högtider och kom att träffas i templet. Jesus talade till 3 000 icke-troende på ett berg. Petrus talade till en stor sammankomst varefter 3 000 döptes. Grupper bildades av tidiga kristna, “så att församlingen kan få uppbyggelse”. (1 Kor 14:5) Kristna församlingar träffades i hus med likasinnade som tillbad Kristus. Som traditionellt vanligt i samhället vägledde mogna medlemmar de nyare. (Apostlagärningarna 20:28)

Bildandet av församlingar tyder på ordning, men det innebär inte en organisation som kräver obestridlig lydnad. Det fanns frihet att diskutera olika synpunkter utan rädsla för vedergällning, som när församlingar var oense om omskärelse. När en sådan allvarlig oenighet uppstod kom en stor grupp äldre män överens, konsensus var att “inte lägga någon ytterligare börda” på församlingen. (Apostlagärningarna 15:28)

Och nu då?

Tillbedjan handlar om tro på Gud, så vad är anledningen till att tillhöra en religiös organisation? Det kan vara för undervisning och ritual men till stor del är det för gemenskap. När du söker en grupp att tillbe med är en av de viktigaste sakerna att komma ihåg att du har valfrihet. Hitta den grupp som är mest lämpad för att hjälpa dig i den tillbedjan.

Att forska i andra religioner kan hjälpa ett Jehovas vittne att gå vidare från det förflutnas erfarenheter och den ständiga reprisen av Sällskapet Vakttornets lära i ens sinne. Det här är bättre än att vara ensam och försöka skapa den korrekta versionen av Sällskapet Vakttornets sanning, eller skapa en filosofi baserad enbart på en negativ Jehovas Vittnesupplevelse. När du träffar andra kan det också vara till hjälp för dem att dela med dig av dina vittnesupplevelser.

Människor ansluter sig i allmänhet till Jehovas vittnen under en känslomässigt sårbar period, attraherade av vänners löfte och budskapet om att leva för evigt i paradiset. Om de önskar att det ska vara sant, då ser de det som sant, trots de doktrinära och historiska bristfälligheterna. Det är olyckligt att dessa löften bara är lockbete. När de väl har fastnat, manipulerar högkontrollerande religioner som Watchtower sådana människor genom att övertyga dem om att de är värdelösa syndare om de inte strikt följer sin tolkning av kristendomen. Din erfarenhet bör göra dig bättre förberedd på att undvika sådana taktiker från andra grupper, och det är viktigt att kunna känna igen de kriterier som identifierar grupper som använder tvångsövertalning (https://www.jwfacts.com/watchtower/fear-cult-mind-control.php).

Med över 10 000 religiösa grupper och 30 000 kristna sekter globalt är det omöjligt att undersöka en bråkdel av dessa och ologiskt att tro att det finns en enda korrekt religion. Ingen grupp känner till eller lär ut den absoluta sanningen, så det är tillrådligt att undvika alla grupper vars ledare försöker ta intim kontroll över ditt liv och dina åsikter och ta bort dina grundläggande mänskliga rättigheter och frihet. Att hitta rätt för dig är personligt val. Kyrkans övergripande mentalitet är viktigare än individuella doktriner. Är människorna vänliga, accepterande, rimliga och hjälpsamma? En av kristendomens härligheter är variationen, som frossar i den. Nya testamentet ger inga långa listor med föreskrifter, det ger principer. Du kan nu tillämpa dessa unikt baserat på dina individuella omständigheter och kultur runt dig.

Inte ens det ursprungliga syftet med Vakttornet var att vara en isolationistisk och kontrollerande sekt. Russell sa att bibelforskare inte skulle identifieras med ett sekteriskt namn utan helt enkelt som kristna.

“Vi vägrar alltid att bli kallade vid något annat namn än vår huvudmans – kristna – och hävdar ständigt att det inte får finnas någon skiljelinje mellan dem som ständigt leds av hans Ande och exempel som gjorts känt genom hans ord.” – Sions Vakt Torn, mars 1883, sid. 6 (eng.) (Utdraget är direktöversatt)

Tillsammans skulle de träffas för att samtala om Bibeln. Kärlek skulle vara den identifierande faktorn snarare än invecklad doktrinär enhet. Russell insåg att påtvingad doktrinär enhet var källan till avfall och träldom.

“Strävan i att tvinga alla människor att tänka lika om alla ämnen, kulminerade i det stora avfallet; Den tidiga kyrkans förbund, baserad på det enkla evangeliet och endast bunden av kärlek, gåvo plats åt den romerska kyrkans träldom ett förslavande av Guds barn, av vilkas förnedring många fortfarande är svaga och lider.” – Sions Vakt Torn, september 1893, sid. 264 (eng.) (Utdraget är direktöversatt)

Denna sorts mentalitet är hälsosammare än konceptet med strikt tillit till en organisation som kräver obestridlig lojalitet. Efter att slutet gick om intet att inträffa som förutsades 1925, omstrukturerade Rutherford koncepten lära och organisation. Befallningen i Matteus 28:19 att “göra lärjungar” innebar inte längre att göra Kristi lärjungar, utan rättare sagt anhängare av Rutherfords organisation. William J Schell skriver om övergången från Kristus till organisation i boken 30 år som Vakttornets träl, förkortade utgåvan 2001. Han förklarar att från och med 1926;

“Inte längre, som på de gamla bibelforskarnas tid, följde vi Jesu befallning i Matteus 28:19–20 att göra lärjungar åt nationerna för Kristus, att bli kristna. De tyckte det var bättre att tillkalla oss som Guds organisation eller få lida konsekvenserna som automatiskt skulle tillfalla Satans organisation i Harmageddon!” (s.63) “Hembibelstudier avbröts för bokstudier, med Sällskapets böcker och läroböcker i stället för Bibeln, och Bibeln förpassades till en position där den nästan uteslutande var begränsad till referensanvändning.” (s.92)

I Myten om vissheten: Den reflekterande kristne; risken för engagemang (The Myth of Certainty: The Reflective Christian; the Risk of Commitment) ² varnar professor Daniel Taylor för att denna övergång är vanlig:

“Det primära målet för alla institutioner och subkulturer är självbevarelsedrift. Att bevara tron är centralt i Guds plan för mänsklighetens historia; att bevara särskilda religiösa institutioner är det inte. Förvänta dig inte att de som driver institutionerna är sensibla för skillnaden. Gud behöver ingen speciell person, kyrka, samfund, trosbekännelse eller organisation för att uppnå sitt syfte.

Icke desto mindre är att ifrågasätta institutionerna synonymt, för många, med att angripa Gud; något inte länge att tolereras. Förment skyddar de Gud. . . I själva verket skyddar de sig själva, sin syn på världen och sin känsla av säkerhet. Detta hot möts ofta, eller undertrycks redan innan det uppstår, med makt. . . Institutioner uttrycker sin makt tydligast genom att uttala, tolka och genomdriva subkulturens regler.”

Professor Taylors kommentarer hjälper till att förklara varför religioner kan bli förtryckande till gränsen för exkommunikation, krig eller korståg. Om du väljer en ny kyrka, prata med medlemmar och tidigare medlemmar och undersök båda sidorna av historien, till exempel på Internet. Jämför vad du hittar med de åtta attributen Lifton specificerade som identifierar och indikerar tankekontroll. Många religiösa grupper visar på hög kontroll och detta är normalt en bra indikation på att de är värda att undvika. Om en religion inte känns rätt för dig är den förmodligen inte rätt för dig.

Om en religion är strikt reglementerad och intolerant mot andra går den bortom skrifterna. Jesus varnade för dem som “lär ut människobud som lärosatser”. (Matteus 15:9) När ledarna för en religiös grupp inte ska ifrågasättas uppstår en ohälsosam form av tillbedjan. Det uppskattas finnas mer än 3 000 sekter bara i Amerika som passar in på denna beskrivning. Större organisationer som främjar denna typ av ohälsosam dyrkan brukar inte kallas sekter utan som högkontrollgrupper. Generellt i dessa grupper är utfrysning resultatet av att man misslyckas med att följa ledarnas krav. Detta inkluderar Jehovas vittnen, mormoner och några evangeliska Born Again-grupper. Katoliker har en liknande struktur men har i modern tid blivit mindre rigida när det gäller att upprätthålla dessa regler.

Vilket samfund för före detta Jehovas vittnen?

Det är tröstande som ett av Jehovas vittnen att få veta exakt vad man ska tro, och därför naturligt när man lämnar religionen att vilja veta vilken religion som kommer att ersätta Sällskapet Vakttornet när man talar om vad man ska tro nu, den verkliga sanningen. Det finns inget sådant samfund, och av denna anledning ingen enskild destination för före detta Jehovas vittnen.

Istället för att berätta vad du ska tro härnäst, beskriver det här avsnittet grupper som tidigare Jehovas vittnen dras till. Jag [Paul Grundy] har fått e-postmeddelanden, läst erfarenheter online och pratat med tusentals före detta Jehovas vittnen och upptäckt att deras resa sträcker sig över alla tänkbara alternativ och trossystem snarare än att alla attraheras av en liknande tro. Detta sträcker sig från att bli ateist till att ha en stark tro på Gud, från mainstream kristendom eller utkantskristna sekter, till islam, judendom, österländska religioner och hedendom.

Många Jehovas vittnen är så förgiftade av sin religiösa erfarenhet av Sällskapet Vakttornet att de är försiktiga med att bli lurade av en annan grupp. De kan börja identifiera sig som:

Andliga/Spirituella men inte religiösa

Agnostiker

Ateister

Även om dessa tre kategorier delar likheten med att undvika religiösa organisationer, så varierar trossystemen. “Andlig men inte religiös” håller fast vid en kärlek till Gud och tro på ett liv efter detta, men ser ingen anledning att identifiera sig som tillhörande någon namngiven religiös organisation. De kanske tror på Bibeln och Jesus som frälsare, eller så kan de ha en bredare syn på att skaparen inte behöver definieras av en enda religiös dogm. Agnosticism är att inte veta svaren, acceptera möjligheten av en skapare och livet efter detta, utan att erkänna att utan bevis är dessa en möjlighet snarare än en säkerhet. Ateister tror varken på skaparen eller livet efter detta. Enligt min erfarenhet ansluter sig majoriteten av före detta Jehovas vittnen inte till ett annat religiöst samfund, utan faller inom en av dessa tre grupper.

Det finns flera kristna destinationer för dem som håller fast vid sin tro på Bibeln och vill hitta en likasinnad grupp att umgås med. Protestantiska religioner är mer bekanta eftersom Jehovas vittnen anses vara en gren av protestantismen, håll dig till “sola scriptura”-principen som Sällskapet Vakttornet följer; det vill säga Bibeln enbart, och använd den protestantiska bibelkanonen. Vissa dras till baptister på grund av deras aktiva deltagande i predikan och missionsarbete. Vissa tycker att kyrkor med ett Alpha-program är värt att prova (www.alpha.org). Andra är bekväma med hur anglikaner fungerar på ett decentraliserat sätt som liknar tidiga kristna, tillsammans med deras avvisande av helvetet.

Några före detta vittnen konverterar till katolicismen och resonerar att den katolska kyrkan är den enda grupp som kan påstå att de sträcker sig tillbaka till Jesu tid, samtidigt som de uppskattar den trevliga ritualen och ceremonin. Katolsk acceptans av fortsatt uppenbarelse från Gud och acceptans av trosbekännelser som inte är baserade på bibelskriften kan tyckas helt annorlunda än Sällskapet Vakttornets anspråk på att bara följa Bibeln, men den ständiga förändringen av Sällskapet Vakttornets doktrin bevisar att Jehovas vittnen är lika underkastade deras nuvarande styrande krets nycker som Katoliker är till sin senaste påve. Trots progressiva förändringar på senare tid är det svårt att se förbi katolicismens förkastliga historia under den mörka medeltiden, och den fortsatta skandalen med barnövergrepp i händerna på präster.

Det finns många kristna gemenskaper som bygger på kärlek till Jesus och en hälsosam livsstil utan dömande och skuldbeläggning. Dessa kan vara inrättade av en stor religion eller vara samkyrkliga. Grupper som Christian Crusade for Christ, Campus Crusade for Christ, Youth for Christ och Couples for Christ har sund gemenskap. Medan Sällskapet Vakttornet inte har mycket att erbjuda barn anordnar många hälsosamma kristna kyrkor söndagsskola, sociala tillfällen, läger och aktiviteter för ungdomar.

Vissa före detta vittnen är fortfarande bestämt emot treenigheten och har svårt att ansluta sig till kyrkor med treenighetstro. Grupper som förkastar treenigheten inkluderar kristadelfianer och bibelforskare, men det är möjligt att delta i de flesta samfund utan att behöva föreställa sig Gud i termer av en treenighet. Många kyrkobesökare förstår inte treenighetens doktrinära förvecklingar och tänker och talar om Fadern och Sonen som två separata enheter.

Traditionellt lärde katoliker och protestanter ut den eviga helveteselden, en annan doktrin som tidigare vittnen kan tycka är obehaglig. Helveteselden lärs inte ut av många moderna kyrkor, inklusive sjundedagsadventister och andra adventskyrkor, mormoner, bibelforskare, kristadelfianer, Guds kyrka, nasaréerna, episkopala kyrkan och unitarierna. Det finns också enskilda församlingar inom traditionella protestantiska grupper som baptister och lutherska som inte längre lär ut om helvetet. 1996 ändrade den anglikanska kyrkan sin doktrin från en plats för plåga till “totalt icke-varande”. För kyrkor som inte undervisar om helveteseld finns det två huvudsakliga resonemang om den eviga framtiden för människor som var orättfärdiga när de var på jorden;

Universell försoning; att alla så småningom kommer att finna frälsning och försoning med Gud

Annihilationist; att de orättfärdiga straffas med evig förintelse (såsom lärs ut av adventister och Jehovas vittnen)

Andra finner tröst i buddhismens icke-dömande, fridfulla läror. Istället för den kristna idén att människor är syndare i sig, främjar buddhismen att goda gärningar är ett val som leder till bättre resultat – Karma.

Vissa tidigare vittnen relaterar närmast till Unitarian Universalism (http://www.uua.org/), en grupp som inte bryr sig om den absoluta sanningen och som inte dömer en persons individuella övertygelse. Även om de utgick från kristendomen, accepterar de alla trosuppfattningar. Nära besläktad är Perenn Filosofin; en förståelse för att ideal för all religion är detsamma. I allmänhet delar all religion en liknande kärnmytologi, delar rituella, andliga erfarenheter och pekar på tillbedjan av skaparen. Kärnan i de flesta religioner är en suverän skapande Gud, allsmäktig. Detta koncept är mycket annorlunda än Sällskapet Vakttornets koncept med en enda organisation som främjar en absolut sanning, men realistiskt när man väl förstår att en persons religion bestäms av kulturen mer än den absoluta sanningen.

Det finns risk att bli attraherad av en annan högkontrollgrupp för den bekväma likheten de erbjuder. Vissa går med i bibelforskargrupper, sjundedagsadventister eller mormoner. Andra ansluter sig till ännu mindre grupper som påstår sig erbjuda familj och absolut sanning. Vissa före detta Jehovas vittnen har till och med startat sina egna “sekter”, som Alan John Miller som startade Divine Truth 2007, och hävdade att han var den återvände Jesus från Nasaret.

Det är en bra tid att överväga fördelarna med religiösa institutioner och klokheten i att tillhöra vilket samfund som helst. Religion är den stora upphovsmannen till trångsynthet och krig. De flesta samfund tenderar att främja tron att de ensamma har sanningen. I sin extrema manifestation leder detta till korståg, häxjakt och terrorattacker; i modern religion som Vakttornets trossamfund kan det resultera i alienation och utfrysning av familj.

Andliga övertygelser är baserade på tro, som per definition är en “stark tro på en religions doktriner, baserad på andlig övertygelse snarare än bevis.” (Oxford Languages) På samma sätt säger Hebreerbrevet 11:1 “Tron är den säkra förväntan om ting man hoppas på, det tydliga beviset på verkligheter som man inte ser.” Tron styrs av hopp snarare än bevis. Av denna anledning är människor mottagliga för att följa vad de vill tro oavsett bevis. Religiösa ledare jagar regelbundet utsatta anhängare och presenterar läror som fakta rättare sagt än tro.

Jag [Paul Grundy] rekommenderar inte något religiöst samfund. Den religiösa övertygelse en person håller fast vid beror med största sannolikhet på var de är födda. Människor födda i ett kristet land kommer osannolikt att känna till eller förstå läror från österländska religioner som hinduismen. På samma sätt har majoriteten av människor som är uppvuxna som hinduer ingen förståelse för kristendomen; i själva verket har hundratals miljoner människor aldrig hört talas om Bibeln eller Jesus. Att hävda att frälsning vilar på att umgås med ett enda samfund är orättvist och ologiskt. Som en alternativ synvinkel framhäver Perennial Philosophy likheterna med alla religiösa traditioner som att de delar en enda, metafysisk sanning. Även om detaljerna skiljer sig åt, accepterar alla en skapare eller första orsak, och ett liv efter livet. Med det i åtanke är tillbedjan oberoende av en organisation, och att tillhöra en grupp är för gemenskap och behöver inte vara segregerande.

Svåra tider

När du lämnar, känn dig inte tvungen att gå med i en ny kyrka, och låt minst ett år gå innan du anförtror dig till andra grupper. Tid är nödvändigt för att läkning och personlig utvärdering ska ske, för att veta vilken riktning ditt liv ska ta. Traumat att lämna Sällskapet Vakttornet är betydande och leder också till att man snabbt lär sig vem man verkligen är. Innan du bestämmer dig för vart du ska gå är personlig introspektion nödvändig. Svara på frågan “Nu när allt jag visste är borta, vad är det som jag verkligen tror på?” Först då kan en person vara redo att gå med i ett annat samfund. Låt dig inte falla igen för en grupp eller trosstruktur på bekostnad av ett framgångsrikt och lyckligt liv, fast baserat på verkligheten.

Den känslomässiga skadan från att lita på en organisation som manipulerat ditt livs gång resulterar regelbundet i känslomässiga problem som liknar att komma från en misshandlande familj eller ett förhållande. Att upptäcka att din familj och dina vänner avvisar dig till förmån för en organisation leder många till självskadande. Många tycker att det är nödvändigt att använda medicin eller söka professionell rådgivning från en kognitiv beteendepsykolog under denna svåra tid. Viktigast när du lämnar är att hitta riktiga vänner som stödjer dig. Detta kan vara svårt, särskilt för en person som är uppvuxen som ett Jehovas vittne, eftersom det krävs tid för att relatera till samhället i allmänhet och bygga nya relationer. Att hitta andra före detta Jehovas vittnen kan ofta hjälpa till att överbrygga den klyftan.

Som ett vittne dikterades rätt och fel i intrikata detaljer. Dessa regler baserades på gamla mäns värderingar som till stor del påverkades av 1800-talets amerikanska kultur. Deras sanning blev din personliga “sanning”, som omfattar vad du trodde angående ämnen så olika som kosmologi, moral, paleontologi och teologi. Det påverkade din tro på det historiska förflutna, utvärdering av aktuella händelser och hopp om den profetiska framtiden. Ditt dagliga beteende styrdes av specifika regler eller begränsades av “samvetsfrågor”, med dessa regler som grunden för starka åsikter om andra människors övertygelser och beteenden. Din tid var fylld med aktiviteter, dina vänner var föreskrivna.

En monumental inlärningskurva ligger framför dig eftersom de flesta aspekter av ditt liv kommer att behöva omvärderas. Detta blir ett oöverstigligt berg för vissa, en spännande ny resa för andra. Ge tid att utvecklas utan manipulation av andra. Delta i chattforum som jehovahs-witness.com, där du kan prata anonymt med människor som har överlevt liknande upplevelser. Du kommer att upptäcka att oavsett din upplevelse är du inte unik eller ensam. Du kommer att hitta människor med liknande läggning eller situation som dig själv och kan lära dig av hur de kunde gå vidare med framgång.

Slutsats

Det är ofrånkomligt att ett tomrum skapas när man förlorar sin tro och sin krets av familj och vänner. Det är rädsla för detta tomrum som får en person att fråga “vart skulle jag annars gå?” Detta bör inte användas som skäl för att undvika att konfrontera Sällskapet Vakttornets verklighet. När den verkligheten är känd kan du fatta ett välgrundat beslut om hur du ska gå vidare. Att tänka själv som individ kräver mod, ett rationellt sinne och viljan att bli allt du faktiskt är av naturen.

Greg Thompson (https://www.instagram.com/gregthompsonart/)

Du kanske tycker om att vara ett Jehovas vittne och väljer att fortsätta som ett, men var åtminstone medveten om hur mycket kontroll du tillåter organisationen att ha över ditt liv. Det finns många Jehovas vittnen som vet att Vakttornet lär ut lögn, men fortsätter att träffas för familjens och vännernas skull. Men de flesta tycker att det enda sättet att bygga ett verkligt liv är att bryta alla band. Vissa utesluts eller väljer att avbryta, andra bleknar gradvis med tiden. Att lämna kommer att bli svårt, och det finns ingen enkel väg runt det faktum. Som att gå ner i en kall pool, vissa människor kryper ner, andra dyker i. Krypning förlänger plågan.

Du har förmodligen tillbringat en stor del av ditt liv med att följa mäns regler för att fånga en dröm. Fantasi kväver att lära sig att hantera den verkliga världen. Som ett Jehovas vittne var du tvungen att undertrycka din egen lycka, belåtenhet och mål och ersätta dem med Sällskapet Vakttornets mål, i väntan på löftet om kommande bättre ting. Dessa kan nu ersättas med mål baserat på dina val.

Var säker – smärtan av brutet förtroende kommer att gå över. Meningen kommer inte att försvinna från ditt liv, du kommer fortfarande att vara du och livet kommer att fortsätta med alla sina härliga toppar och förkrossande dalar. Trots den pågående smärtan av att bli avvisad av familj och vänner, rapporterar de flesta tidigare vittnen att de är lyckligare och hälsosammare när de väl blivit befriade. Du kanske väljer att gå med i en mindre påträngande religion, kanske skiljer tillbedjan från institutioner, eller till och med kommer till insikten att det inte är möjligt att bevisa trosfrågor och acceptera att vara agnostiker.

Det finns en skillnad mellan religion och andlighet. Institutionalisering av andlighet leder till kraftfulla hierarkiska strukturer som framtvingar lojalitet genom segregation och tvingar till efterlevnad av dogmatiska trossystem. Vart någonstans är bättre? En utgångspunkt är en trosstruktur som inte kränker familjens grundläggande rättigheter. Vilken väg man än tar, finns det inget behov av att låta människor ta från dig din rätt till andlig frihet.

Människor som är för svaga för att följa sina egna drömmar kommer alltid att hitta ett sätt att avskräcka dina.

Författare okänd

Fotnoter

1 Combating Cult Mind Control s.45 Steven Hassan Park Street Press 1990

2 InteVarsity Press, 1986, 1992 s.220

Relaterade videor och artiklar

What Now? Now What? (https://www.jwfacts.com/other/what-now-timothy-campbell.php) Av Timothy Campbell

Hard to Change (https://www.jwfacts.com/other/hard-to-change-timothy-campbell.php) Av Timothy Campbell

To Whom Shall We Go? (https://www.jwfacts.com/other/where-else-timothy-campbell.php) Av Timothy Campbell