Jehovas vittnen utesluts om de anses vara obotfärdiga efter att ha begått allvarlig synd. En utesluten person ska undvikas av familj och vänner. Om de inte blir återupptagna, blir detta ett straff för resten av deras liv, vilket orsakar enormt känslomässigt lidande. Även om bibelskriftligt företräde begränsar umgänge med syndare avviker Sällskapet Vakttornets tillämpning av uteslutning allvarligt från bibelns riktlinjer. 

Vakttornet, 15 april, 2015, sidan 29 (eng. & sve.)

Enligt Sällskapet Vakttornets statistik blir 1 av varje 100 Jehovas vittnen utesluten varje år – alltså över 80 000 – ⁽¹⁾ av vilka två tredjedelar som inte blir återupptagna. Det innebär att det finns över 1 miljon levande uteslutna Jehovas vittnen idag som blir utfrysta, över 10% av antalet aktiva Jehovas vittnen.⁽²⁾

Uteslutning förklaras som att man fördriver en syndare och undviker dem i en sådan grad att man inte ens säger hej till dem.

Vakttornet, Förenklade engelska upplagan, 15 juli, 2011, sidan 23 (eng.)

Utesluta: Att “avlägsna den syndiga mannen” eller kvinnan från församlingen

“Således är ”uteslutning” ett lämpligt uttryck för vad Jehovas vittnen menar, när de talar om att man skall utestängaen sådan människa som handlat orätt och inte visar någon ånger…” – Vakttornet, 15 december, 1981, sidan 14–15 i svenska upplagan – Vakttornet, 15 september, 1981, sidan 22 i engelska upplagan

…det lilla ordet ”Hej!” kan vara det första steget hänemot ett samtal och kanske även mot ett vänskapsförhållande. Skulle vi vilja ta detta första steg i fråga om en utesluten person?” – Vakttornet, 15 december, 1981, sidan 16–17 i svenska upplagan– Vakttornet, 15 september, 1981, sidan 25 i engelska upplagan

Stanna kvar i Guds kärlek [2018], sidan 241 (sve. & eng.)

Sällskapet Vakttornet motiverar att en person endast utesluts om de inte ångrar sig efter att ha begått en allvarlig synd, i syfte att skydda församlingen och förhoppningsvis för att få syndaren att omvända sig och återvända till församlingen. Det finns 30 skäl som anges som tillräckligt allvarliga för att berättiga uteslutning, allt från att inte hålla med om Sällskapet Vakttornets lära till rökning och otukt.

Vakttornet, Studieupplagan, februari 2022, sidan 6 (sve.)

Vakttornet, Studieupplagan, september 2021, sidan 30 (sve.)

Uttryckt på det här sättet kan det verka som om att anordningen är meriterande, och dessa punktfrågor kommer att undersökas i detalj. Dock, orsakar uteslutningsanordningen allvarliga känslomässiga sidoeffekter.

• Uteslutna som tror på Vakttornsläran väntar sig att de kommer dö i Harmageddon. ⁽³⁾
• Uteslutna som inte tror på Vakttornslärorna inser att de aldrig någonsin mer kommer att få fritt umgås med sin Jehovas vittnesfamilj och vänner.
• Barn som fostras som Jehovas vittnen förstår att deras föräldrars kärlek är villkorlig och beroende av att de förblir kvar i religionen.
• Vissa Jehovas vittnen låtsas med att tro för att undvika att bli utfrysta av sina nära och kära.

Uteslutningsanordningen påverkar mer än bara den uteslutne personen, det blir lika mycket traumatiskt för Jehovas vittnesfamiljer och vänner.

Vakttornet, Studieupplagan, september 2021, sidan 27 (sve.)

Det var inte förrän år 1952 som Sällskapet Vakttornet inrättade uteslutning så som det nu används, och den följande genomgången av de bibliska principerna som involveras i detta visar att det inte finns någon biblisk rättfärdiggörelse i den utsträckning som Sällskapet Vakttornet använder denna okristna form av manipulation. För även om det finns skriftlig företrädesrätt för att begränsa sällskap med bröder som begår synd avviker Sällskapet Vakttornets tillämpning av uteslutning mycket från bibelns riktlinjer på flera sätt;

• 2 Johannes kapitel 10 säger att man inte ska hälsa antikrist. Sällskapet Vakttornet använder sig av detta enstaka skriftställe för att underbygga skälet att inte säga hej till en utesluten person.

• I bibelställen som 1 Korinthierna kapitel 5, beskrev Paulus begränsningen av att sällskapa eller umgås med kristna som begick synd, och inte strikt utfrysning.

• Sällskapet Vakttornet utesluter för sånt som aldrig nämns i bibeln, så som rökning, hasardspelande och blodtransfusion.

• Man amplifierar uteslutning i syfte att förhindra närmaste familjeanhörigas umgänge med deras uteslutna släktingar.

• Bestraffningen varar för evigt, eller fram tills att Sällskapet formellt återupptar personen. Det anses ovidkommande om personen i fråga inte längre begår synden som han eller hon blev utesluten för.

Denna genomgripande artikel är ordnad enligt följande rubriker:

• Sällskapet Vakttornets behandling av uteslutna människor
• Orsaksgrunderna för uteslutning av ett Jehovas vittne
• Bibelriktlinjer för behandlingen av syndare – Jesus, 1 Korinthierna 5: 10 & 2 Johannes 10
• Historisk utveckling av Sällskapet Vakttornets uteslutningsanordning
• Obibliska områden för uteslutningsprocessen

Sällskapet Vakttornets regler på att behandla de som blir uteslutna

Sällskapet Vakttornet är mycket tydlig med att man inte ska umgås med en utesluten person under nästan alla omständigheter, och får dem att likna någon som är smittad med ett mycket smittsamt virus.

”En person som inte ångrar sig är som någon aom har en mycket smittsam virusinfektion och som behöver sitta i karantän för att inte smitta andra. (1 Kor. 5:6, 7, 11–13)- Vakttornet, Studieupplagan, september 2021, sidan 30 (sve.)

Ordet ”hej” får inte ens yttras till personen ifråga, inte ens i rikets salen. Denna behandling är mycket hårdare än hur ett vittne vanligtvis skulle behandla en världslig person. Men som det senare kommer att talas om i den här artikeln, sade bibeln bara att det är Antikrist som man inte bör hälsa. Samfundet buntar ihop alla former av överträdelser som samma sak, och behandlingen ska vara av samma hårda standard för alla uteslutna människor oavsett vilka överträdelser man än har gjort. Därav får ett uteslutet vittne inte hälsas oavsett om deras “synd” var mord, ändrade trosuppfattningar eller, helt enkelt, bara för att ha rökt cigaretter.

Totalt undvikande sträcker sig utöver församlingens medlemmar och utöver ens närmaste familj. Få människor skulle kunna betrakta det som acceptabelt att en religion kräver av föräldrar att de ska hålla sig undan från deras eget barn, och det är obegripligt att följande citat skrevs på 2000-talet. Och om det inte är tillräckligt illa, använder Sällskapet Vakttornet sig av känslomässig utpressning och säger ”Jehova vakar över oss för att se om vi lyder … ”.

“Hur är det då om vi har en släkting eller nära vän som är utesluten? Då prövas vår lojalitet, inte mot den personen, utan mot Jehova. Jehova vakar över oss för att se om vi håller oss till hans bud och undviker kontakt med alla som är uteslutna. (Läs 1 Korinthierna 5:11–13.)

Vi kan ta bara ett exempel på vilka goda resultat det kan få om en familj lojalt följer Jehovas anvisning om att inte umgås med en utesluten släkting. En ung man hade varit utesluten i tio år, och under hela den tiden hade hans pappa, mamma och fyra bröder följt uppmaningen att ”sluta upp att vara i sällskap” med honom. Själv försökte han ibland hitta tillfällen att umgås med dem, men berömvärt nog höll alla i familjen fast vid beslutet att inte ha någon kontakt med honom. När han blivit återupptagen berättade han att han hela tiden saknade kontakten med familjen, särskilt på kvällarna när han var ensam. Men, som han själv erkände, om familjen hade umgåtts bara lite med honom skulle han ha nöjt sig med det. Men eftersom ingen i familjen hade någon som helst kontakt med honom, blev hans starka önskan att få vara tillsammans med dem en av anledningarna att reparera förhållandet till Jehova.”  Vakttornet, 15 april, 2012, sidan 12 (eng. & sve.)

När man läser skriftstället som ska styrka detta, Första Korinthierna kapitel 5, kan man inte låta bli att lägga märke till att skriftstället inte nämner ordet utesluta, och att det inte heller nämner sträng utfrysning eller antyder att man ska tillämpa det på familjeanhöriga. Förövrigt, är grundtanken om att en son som borde bestickas tillbaka till religionen ett vagt dolt försök att få anhängarantalet att växa och verkar knappast vara av något andligt värde.

Samma situation visas återigen i tidskriften Vakttornet för 15 juni, 2013, på sidan 28 (eng. & sve.). Här säger personen: ”Om min familj hade haft minsta lilla kontakt med mig, kanske bara för att höra hur jag hade det, så skulle jag ha nöjt mig med det, och min längtan efter dem skulle förmodligen inte ha blivit en drivkraft att komma tillbaka.” Detta visar hur gränslös man förväntar sig att familjens utfrysning av uteslutna personer ska vara.

Studieupplagan av Vakttornet för 15 januari, 2013, rentav förmenar familjekommunikation via e-post på sidan 16 (eng. & sve.), med följande uttalande; “Försök inte hitta ursäkter för att umgås med den uteslutne familjemedlemmen, kanske genom att mejla honom eller henne.” Det som är intressant är att medan översättningen till de flesta språk är densamma, tillägger den spanska upplagan av artikeln “…e-post, telefon eller textmeddelanden.” 

Vakttornet, Studieupplaga, 15 januari, 2013, sid. 16 (eng. & sve.), på svenska, engelska och spanska

Den rådande normen för hur man behandlar de som är uteslutna slog man fast i Vakttornet den 15 september, 1981. Reglerna i denna artikel från år 1981 har citerats i Tjänsten För Guds Kungarike för augusti månad år 2002, och i boken Bevara er själva i Guds kärlek, från år 2008, på sidorna 207–209 i engelska och svenska utgåvan.

Sid. 207–208

Sid. 208–209

Skärmdump från Watchtower Library; Jehovas vittnens webbaserade sökverktyg.

På grund av dessa artiklar finns det före detta Jehovas vittnen som har utfrysts av sin Jehovas vittnesfamilj i decennier.

Följande utdrag om denna behandling av uteslutna anhängare sträcker sig över flera decennier.

Livet och tjänsten som kristen, Arbetshäfte, december 2020, sidan 3 (sve.)

“Även om hjärtat protesterar måste vi undvika all onödig kontakt med en utesluten familjemedlem via telefon, sms, brev, mejl eller sociala medier.” – Vakttornet, Studieupplagan, oktober, 2017, sidan 16 (sve. & eng.)

“Om man har en nära släkting som är utesluten kan man hamna i en lojalitetskonflikt. En syster som heter Anne blev uppringd av sin uteslutna mamma som sa att hon ville komma och hälsa på. Hon sa att hon var väldigt olycklig därför att hon var isolerad från familjen. Anne blev så klart ledsen, och hon lovade att hon skulle svara henne i ett brev. Innan hon började skriva tänkte hon igenom en del bibliska principer. (1 Kor. 5:11; 2 Joh. 9–11) Sedan påminde hon vänligt sin mamma om att det var hon som hade vänt familjen ryggen när hon handlade fel och inte ville ångra sig. ”Det enda sättet att få tillbaka glädjen igen är att komma tillbaka till Jehova”, skrev hon. (Jak. 4:8)” – Vakttornet, Studieupplagan, februari, 2016, sidorna 27–28 (sve. & eng.)

“Om vi vill vara heliga i Jehovas ögon måste vi också vara noga med att inte umgås med familjemedlemmar eller andra som är uteslutna.” – Vakttornet, Studieupplagan, 15 november, 2014, sidan 14 (sve. & eng.)

“Det bästa du kan göra för din älskade familjemedlem är att visa att du beslutsamt sätter Jehova före allt annat, till och med före familjebanden. … Försök inte hitta ursäkter för att umgås med den uteslutne familjemedlemmen, kanske genom att mejla honom eller henne.”  – Vakttornet, 15 januari, 2013, sidan 16 (sve. & eng.)

“Och alla i församlingen behöver vara beslutna att inte umgås med dem som är uteslutna. (2 Joh. 9–11)” – Vakttornet, Studieupplagan, 15 november, 2011, sidan 5 (sve. & eng.)

“Och alla i församlingen behöver vara beslutna att inte umgås med dem som är uteslutna. (2 Joh. 9–11)” – Vakttornet, Studieupplagan, 15 november, 2011, sidan 5 (sve. & eng.)

“Tänk dig till exempel ett gift par som har bara ett barn, en son, och att han lämnar sanningen. Han föredrar ”den tillfälliga njutningen av synd” framför sitt förhållande till Jehova och sina föräldrar och blir därför utesluten. (Hebr. 11:25) … Bibeln säger att man ska ”sluta upp att vara i sällskap med någon som kallas broder och som är otuktig… Och de vet att ordet ”någon” i den här versen inbegriper familjemedlemmar som inte bor under samma tak. … Vi känner verkligen starkt för de här föräldrarna. Deras son hade trots allt ett val, och han valde bort den nära kontakten med sina föräldrar och andra vänner i församlingen för att kunna fortsätta med sin okristna livsstil. Föräldrarna däremot hade inget val. Det är inte konstigt om de känner sig maktlösa! … Men hur kommer föräldrarna att hantera situationen? Kommer de att följa Jehovas tydliga anvisning? Eller kommer de att bortförklara att de regelbundet umgås med sin uteslutne son och kalla det ”nödvändiga familjeangelägenheter”? När de bestämmer sig för hur de ska göra måste de tänka på vad Jehova tycker om deras beslut. … Jehova avrättar inte omedelbart dem som bryter mot hans lagar i vår tid. Han ger dem kärleksfullt en möjlighet att ångra sig och upphöra med sitt orätta handlingssätt. Men hur skulle Jehova känna det om föräldrar fortsatte pröva honom genom att i onödan umgås med sina uteslutna barn?” – Vakttornet, 15 juli, 2011, sidan 31 och 32 (eng. & sve.)

Vakttornet, Förenklade engelska upplagan, 15 juli, 2011, sidan 26 (eng.)

“Genom att bryta kontakten med den som blivit utesluten eller den som tagit avstånd visar du att du hatar den inställning och de handlingar som fick dessa konsekvenser. Men du visar också att du älskar den som handlat fel tillräckligt mycket för att göra det som är bäst för honom eller henne. Om du är lojal mot Jehova ökar förmodligen möjligheterna att personen ångrar sig och kommer tillbaka till Jehova.” – Vakttornet, Studieupplagan, 15 februari, 2011, sidan 32 (sve. & eng.)

“Är det verkligen nödvändigt att undvika all kontakt med uteslutna personer? Ja, av flera orsaker. … Det kan också hända att den uteslutna familjemedlemmen bor utanför hemmet. Även om man behöver ha viss begränsad kontakt vid enstaka tillfällen för att sköta nödvändiga familjeangelägenheter, bör varje sådan kontakt begränsas till ett minimum.” – Bevara er själva i Guds kärlek [2008], sidorna 207 och 208 (eng. & sve.)

“Stå “fast i tron” om ditt barn gör uppror Om en döpt ung kristen har begått en allvarlig synd och inte ångrar sig, kan han eller hon behöva få den allvarligaste formen av tuktan – att bli utesluten ur församlingen. Hur mycket kontakt föräldrar därefter kommer att ha med sitt barn beror bland annat på hur gammalt det är.– Vakttornet, 15 januari, 2007, sidan 17 och 20 (sve. & eng.)

“Hur förhåller det sig med att tala med en utesluten? Även om Bibeln inte behandlar varje tänkbar situation, hjälper 2 Johannes, vers 10, oss att få Jehovas syn på saken: ”Om någon kommer till er och inte för med sig den läran, så ta inte emot honom i era hem, och uttala inte en hälsning till honom.” Detta kommenteras så här i Vakttornet för 15 december 1981, sidan 17: ”Det lilla ordet ’Hej!’ kan vara det första steget hänemot ett samtal och kanske även mot ett vänskapsförhållande. Skulle vi vilja ta detta första steg i fråga om en utesluten person?” Det är verkligen som det konstateras på sidan 23 i samma nummer av Vakttornet: ”Faktum är att när en kristen låter sig övervinnas av synden och måste uteslutas, går han miste om mycket: sin godkända ställning inför Gud; … trevlig samvaro med bröderna, däribland en hel del av den samvaro han tidigare haft med sina kristna släktingar.” … Att samarbeta med den skriftenliga anordningen att utesluta och hålla sig borta från dem som handlar orätt är till nytta. Det bevarar församlingens renhet och särskiljer oss som sådana som upprätthåller Bibelns höga moralnormer. (1 Petr. 1:14–16) Det skyddar oss mot fördärvande inflytande. (Gal. 5:7–9) Det ger också tillfälle åt den som handlat orätt att dra full nytta av den tuktan han fått, som kan hjälpa honom att frambringa ”fridsam frukt, nämligen rättfärdighet”. (Hebr. 12:11) Sedan en ung broder och hans köttsliga syster hade hört ett tal vid en kretssammankomst, insåg de att de behövde ändra sitt sätt att behandla sin mor, som hade varit utesluten i sex år. Genast efter sammankomsten ringde den unge mannen sin mor, och sedan han försäkrat henne om att de hyste kärlek till henne förklarade han att de inte längre kunde tala med henne om det inte förelåg något nödläge.” – Tjänsten för Guds Kungarike, augusti, 2002, sidan 3–4 (sve. & eng.)

“Eftersom avskärande från den kristna församlingen inte innebär omedelbar död, består familjebanden. En man som uteslutits eller som själv har tagit avstånd från församlingsgemenskapen kan därför fortfarande bo hemma tillsammans med sin kristna hustru och sina trogna barn. …  Men situationen blir annorlunda, om den uteslutne eller den som själv har tagit avstånd från församlingsgemenskapen är en släkting som bor utanför den omedelbara familjekretsen eller utanför hemmet. Då kanske man kan undvika nästan all kontakt med den släktingen. Även om det finns vissa familjeangelägenheter som kräver att man har kontakt, så bör den kontakten verkligen hållas vid ett minimum, enligt den gudomliga principen ”att sluta upp att vara i sällskap med någon så kallad broder som är en otuktsman eller en girig människa [eller skyldig till någon annan allvarlig synd] …, ja att inte ens äta med en sådan”. — 1 Korintierna 5:11. På grund av känslor och familjeband, till exempel far- eller morföräldrars kärlek till sina barnbarn, kan detta förståeligt nog vara svårt. Men detta är ett prov på lojaliteten mot Gud, precis som den syster sade som citerades på sidan 26.” – Vakttornet, 15 april, 1988, sidan 28 (eng. & sve.)

“Det är den uteslutne som har skapat problem för sig själv och för sina släktingar, …” – Vakttornet, 15 december, 1981, sidan 19 i svenska tryckta upplagan – Vakttornet, 15 september, 1981, sidan 27 i engelska tryckta upplagan

“Utdrag ur “The Watchtower” för 1 juni 1970.Men det kan ändå förekomma en del absolut nödvändiga familjeangelägenheter som kräver kontakt, till exempel när det gäller ett testamente eller äganderättsförhållanden. Men den uteslutne släktingen bör fås att inse att hans ställning har förändrats, att han inte längre är önskvärd i hemmet, att hans sällskap inte är önskvärt över huvud taget.” – Tjänsten för Guds Kungarike, januari, 1971, sidan 2 i svenska utgåvan- Vakttornet, 1 juni, 1970, sidorna 351–352 i engelska utgåvan

“Överträdaren måste inse att hans ställning fullständigt har förändrats, att hans trogna kristna släktingar kraftigt ogillar hans onda handlingssätt och visar sitt ogillande genom att endast ha så mycket med honom att göra som är absolut oundvikligt.”  – Vakttornet, 15 juli, 1963, sidan 444 i engelska tryckta upplagan – Vakttornet, 15 november, 1963, sidan 476 i svenska tryckta upplagan

“Jesus uppmanade sina efterföljare att älska sina fiender, men Guds ord säger också: ”Haten, vad ont är.” När en människa framhärdar i att följa ett ont handlingssätt, sedan hon fått veta vad som är rätt, och det onda blir så inrotat i henne, att det är oskiljaktigt förbundet med hennes väsen, då måste en kristen, om han skall hata det onda, hata den människa, som det onda är oskiljaktigt förbundet med.”

– Vakttornet, 15 juli, 1961, sidan 420 i engelska tryckta upplagan 

– Vakttornet, 1 december, 1961, sidan 532 i svenska tryckta upplagan

“Eftersom vår handlingsfrihet är begränsad av lagarna inom de världsliga nationer där vi bor och också av Guds lagar genom Jesus Kristus, kan vi vidtaga åtgärder mot avfällingar endast i en viss utsträckning, dvs. sådana åtgärder som är i harmoni med lagarna från båda dessa källor. Landets lag och Guds lag genom Kristus förbjuder oss att döda avfällingar, även om dessa är medlemmar av vår egen köttsliga familj. Guds lag kräver emellertid av oss, att vi skall inse och erkänna att de har blivit uteslutna ur gemenskapen med hans församling, och detta fastän vi enligt landets lag kan ha vissa naturliga skyldigheter att vistas och umgås med sådana avfällingar under samma tak. … 

Genom den uteslutne familjemedlemmen kommer Satans inflytande att göra sig gällande för att förmå andra familjemedlemmar, som är i sanningen, att förena sig med den uteslutne i hans handlingssätt eller i hans inställning gentemot Guds organisation. Att göra det skulle vara ödesdigert, och därför måste den eller de av familjens medlemmar, som är trogna mot Gud och hans organisation, rätta sig efter den ordning som föreskrives vid uteslutning. Hur kan detta ske, när den som håller fast vid att vara en sann kristen bor under samma tak som en utesluten person eller dagligen har nära, personlig kontakt med en sådan? Jo, genom att vägra att ha någon religiös gemenskap med den uteslutne.”

– Vakttornet, 15 november, 1952, sidan 703 i engelska tryckta upplagan 

– Vakttornet, 1 juni, 1953, sidan 262, 263 i svenska tryckta upplagan

Med tillkomsten av JW Broadcasting (Jehovas vittnens webb – tv) blir överläggningen om utfrysning följd av känslomässigt rörande musik och berättelser, vilket ingjuter skuldkänslor i de uteslutna och utstötta och de som utestänger och får dem att tro att denna inhumana behandling är något man är förtjänt av och något som nödgas för att kunna manipulera syndaren till att “återvända till Jehova”.

Sammankomsten år 2016, disposition Nr. 15 – Upprätthåll lojalt Jehovas domar (Symposium) – Avlägsna obotfärdiga syndare, introducerade videoklippet med följande tal;

“Detta kan bli en verklig prövning när en familjemedlem är inblandad. Vi får inte låta starka familjeband leda oss till att kompromissa om lojaliteten till Jehova och hans organisation (w13 1/15 15–16 16–20). Lägg märke till i följande dramatisering hur lojalitet leder till en välsignelse.” 

Under Covid-19 isoleringen tog ett äldstebrev upp att man skulle ta i aktsamhet att man låter uteslutna anhängare se möten via videokonferensapplikationer som exempelvis Zoom.

”Gott omdöme är något som krävs för att avgöra om man ska tillåta en utesluten eller avståndstagande person att koppla upp sig till mötena. Om det skulle behövas, bör de äldste påminna honom om när det skulle vara lämpligt att ansluta sig till och lämna den typen av möten.” – Anvisning relaterad till COVID-19 pandemin till äldstekretsar 4 juni, 2020, avsnitt 6 (Utdraget är direktöversatt efter bästa förmåga)

Om en person dör som utesluten ska man ändå inte umgås med dem, så vittnen övertalas till att inte närvara vid deras begravning. 

“I ”Frågor från läsekretsen” (Vakttornet, 1961, sid. 572) framhölls det att det skulle vara olämpligt att anordna en begravning för en utesluten person. Så här hette det: ”Vi vill inte att utomstående skall få det intrycket att en utesluten person har blivit erkänd av församlingen, när sanna förhållandet är att han inte har blivit erkänd utan har blivit utesluten ur församlingen.” … En kristen församling önskar inte få sitt goda namn befläckat genom att det blir förbundet med sådana som orden i 2 Johannes, v. 9, 10, är tillämpliga på, nej, inte ens vid deras död.” 

– Vakttornet, 1 oktober, 1977, sidan 453 i svenska utgåvan. 

– Vakttornet, 1 juni, 1977, sidan 347 i engelska utgåvan

Det är tämligen chockerande att till och med en förälder under vissa omständigheter kan bli utesluten för att umgås med sina egna uteslutna barn. 

“Normalt sett skulle en nära släkting inte bli utesluten för att man umgås med en utesluten person såvida det inte uppstår något andligt umgänge eller en strävan efter att berättiga eller ursäkta den felaktiga kursen.”– Ge akt på er själva och på hela hjorden [1991], sidan 103 (eng.) (Utdraget är direktöversatt efter bästa förmåga)

2010- och 2019-utgåvorna av boken Shepherd the Flock of God [sve. Var som herdar för Guds hjord] bekräftar detta på nytt och förklarar att umgänget med en släkting kan leda till att man går miste om privilegier inom församlingen och rentutav blir utesluten.

“Hjälp de som har otillbörligt umgänge med uteslutna släktingar. … Om man vet om att anhängare i församlingen har otillbörlig kontakt med uteslutna släktingar som inte bor i hushållet, bör äldste ge rådgivning och resonera med de medlemmarna i församlingen utifrån bibelskriften. … Om det är tydligt att en kristen kränker uteslutningsanordningens anda i detta avseende och inte svarar på rådet, kan förhålla sig som så att han inte skulle kvalificera sig för priviligierade rättigheter i församlingen, som kräver att man är exemplarisk. Han kommer inte bli utdömd av någon kommitté såvida det inte finns en bestående andlig kontakt eller om han öppet kritiserar beslutet om uteslutning.”– Var som herdar för Guds hjord [2010], sidorna 114 och 116 (eng.) (Utdraget är direktöversatt efter bästa förmåga)

“Onödigt Sällskap/Umgänge Med Uteslutna eller Avståndstagande Individer: Uppsåtligt, fortsatt, obehövligt sällskapande med uteslutna eller avståndstagande som inte är släktingar trots återkommande råd skulle motivera dömande åtgärder. – Matteus 18:17b; 1 Korinthierna 5:11, 13; 2 Johannes 10, 11; Bevara Er Själva i Guds Kärlek, sidorna 39–40.

Om man vet om att en medlem i församlingen har onödiga förbindelser med uteslutna eller avskilda släktingar som inte bor i hushållet, bör äldste använda Skrifterna för att rådgöra och resonera med honom. Gå igenom information med honom ur boken Bevara Er Själva i Guds Kärlek, på sidan 241. Om det är tydligt att en kristen kränker uteslutningsanordningens andemening i detta avseende och inte svarar på råd, skulle han då därför inte kvalificera sig för församlingsprivilegier, som kräver att man är exemplarisk. Han skulle inte komma inför dömande kommitté såvida det inte finns en andlig kontakt eller om han fortsätter att öppet kritisera beslutet om uteslutning.”  Var som herdar åt Guds hjord [2019], kapitel 12:17 (Utdraget är direktöversatt efter bästa förmåga)

De som är eller blir inaktiva

Alltfort förväntar man sig att personer i församlingen som blir inaktiva eller har en bleknande tro ska utfrysas om de inte fogar sig i Sällskapet Vakttornets lära, även om de så inte är uteslutna. Det följande är vad man talade man om på områdessammankomsten år 2016. 

“Lojala kristna skulle inte drista sig att umgås med någon “som kallas för broder” som begår allvarlig synd. Detta gäller även om så inga församlingsåtgärder har vidtagits, så som det kan förefalla med de som är inaktiva (Vakttornet, 15 juli, 1985, sid. 19, 14 (eng.) w85 7/15 19 14)”. 

Detta står i skarp kontrast till den information som överlämnades till Royal Commission into Institutional Responses to Child Sexual Abuse (eller Statliga utredningen/Kungliga kommissionen för institutionella svar om sexuella övergrepp mot barn) (Länken är: https://www.childabuseroyalcommission.gov.au/case-studies/case-study-29-jehovahs-witnesses), i Australien år 2015, som beskrev Jehovas vittnen som en grym religion för deras utövande av utfrysning eller utestängning av personer. Sällskapet Vakttornets representanter kontrade det med att ett Jehovas vittne inte behöver ta avstånd eller bli utesluten, att man helt enkelt kunde bli inaktiv, under vilket fall man inte kommer att utfrysas. Det påståendet är väldigt oärlig, i och med att konsekvensen som följer av att man blir inaktiv vanligen är att man ändå blir utfryst i viss mån, enligt tidigare anvisningar.

Sällskapet Vakttornets motiv för uteslutning

Bibelföreskrifter rörande uteslutning i 1 Korinthierna, kapitel 15 och 2 Johannes är begränsade till enbart följande områden; otukt, girighet, avgudadyrkan, smädelse, dryckenskap/fylleri, utpressning och en som inte håller sig till Kristi lära.

Den här listan bör vara heltäckande för de orsaker som man kan bli utesluten för. I faktum, blev Diotrefes tillrättavisad för att ha dristat sig till att kasta ut människor ur församlingen i onödan.

3 Johannes 9,10 – “Jag har skrivit några ord till din församling, men Diotrefes, som gärna vill vara den främste bland er, tar inte respektfullt emot någonting från oss. Så om jag kommer ska jag se till att alla får veta vad han håller på med, att han sprider förtal om oss. Och han nöjer sig inte med det, han vägrar dessutom att respektfullt välkomna bröderna. Och när andra vill göra det försöker han hindra dem och kasta ut dem ur församlingen.”

Det som följer är den stora upprättade förteckningen över försyndelser som Sällskapet Vakttornet har skapat i fråga om vilket ett Jehovas vittne kan bli utesluten eller avlägsnad ur församlingen för.

Förkortningarna hänsyftar på följande publikationer: Tjänsten för Guds Kungarike (km)Vakttornet (w)Vakna (g)Jehovas vittnen – Förkunnare av Guds Rike [1993/1994] (jv)Ge Akt på Er Själva och på Hela Hjorden [1991] (ks91-E)Organiserade för att fullgöra vår tjänst [1989] (om)Insikt i Skrifterna, Band 1 eller 2 [1988] (it-1 eller it-2)Korrespondensriktlinjer, revidering 2011 (cg)

1. Äktenskapsbrott (sexuellt samlag med någon annan än din äktenskapspartner), inbegriper;
   1. Att man överger hustrun och rymmer för att gifta sig med en annan kvinna – w79 11/15 31-2 (eng.), w76 s. 728 (eng.)
   1. Planerat äktenskapsbrott för att bryta bibliska äktenskapsband – w83 3/15 s. 29 (eng.)
   1. Omgifte utan bibliskt medgivande – w56 10/1 s. 597 (eng.)
   1. Polygami – jv 176 (eng.)
   1. Dejtar/träffar en person som inte är lagligt frånskild – ks91-E s. 135 (eng.)
2. Apostasi/Avfällighet – w83 4/1 sidorna 22–24 (eng.), km 8/80 sidorna 1, 4 (eng.). inbegriper; 
   1. Uppror mot Jehovas organisation – w63 7/1 (eng.)
   1. Förespråkar sekter – it-2 886 (eng.)
3. Sällskapa med uteslutna människor inbegriper;
   1. Vänner – ks91-E s. 103 (eng.), w81 9/15 sidorna 25–26 (eng.), w55 10/1 s. 607 (eng.)
   1. Familj – ks91-E s. 103 (eng.)
4. Blod och blodtransfusioner – w61 1/15 (eng.), ks91-E s. 95 (eng.), jv sidorna 183–184 (eng.)
5. Droganvändning – ks91-E s. 96 (eng.)
6. Dryckenskap/fylleri – ks91-E s. 95 (eng.), it-1 656 (eng.)
7. Ohederliga affärsverksamheter – w63 7/1 (eng.), w86 11/15 14 (eng.)
8. Anställning som bryter mot kristna principer – km 9/76 s. 6 (eng.), km 2/74 (eng.)
   1. Att man arbetar för någon annan religiös organisation – ks91-E s. 95 (eng.)
   1. Att man arbetar på en hasardspelsinstitution – ks91-E s. 136 (eng.)
   1. Att man säljer tobak – ks91-E s. 96 (eng.)
   1. Kontraktsarbete vid ett militäretablissemang 
9. Falsk tillbedjan, inbegriper; 
   1. Att vara delaktig/närvarande i en annan kyrka – ks91-E s. 94 (eng.)
   1. Att följa sorgesedvänjor som involverar falsk tillbedjan – w85 4/15 s. 25 (eng.)
10. Otukt/Hor – it-1 863
    1. Tidelag – w83 6/1 s. 25 (eng.)
    1. Incestuöst giftermål – w78 3/15 s. 26 (eng.)
    1. Konstgjord insemination och surrogatmoderskap 
       1. “Sanna kristna undviker därför surrogatmoderskap precis som vilka andra procedurer som helst som innefattar användning av donerad sperma, ägg, eller embryon” – g04 9/22 (eng.)
       1. “Konstgjord insemination i en gift kvinna av en annan givare än hennes make gör henne skyldig till äktenskapsbrott” – g74 8/8 s. 28 (eng.)
    1. Sexuell barnmisshandel – g93 10/8 s. 10 (eng.)
    1. Smädelse – ks91-E s. 94 (eng.), w96 7/15 sidorna 17–18 (eng.); it-1 s. 991 (eng.); it-2 s. 802 (eng.)
11. Bedrägeri – ks91-E s. 94 (eng.), om sidorna 142–143 (eng.)
12. Hasardspelande eller relaterad anställning – w80 9/1 (eng.), ks91-E s. 136 (eng.)
13. Frosseri – w86 5/1 (eng.)
14. Girighet, detta brukade omfatta;
    1. Hasardspelande – ks91-E s. 95 (eng.)
    1. Utpressning – ks91-E s. 95 (eng.), w89 1/15 22 (eng.), it-1 s. 789 (eng.)
    1. Girighet i förhållande till brudpris: w98 9/15 s. 25 (eng.)
15. Homosexualitet – w83 6/1 sidorna 24–26 (eng.)
16. Avgudadyrkan – w52 3/1 s. 138 (eng.)
17. Tygellöshet – ks91-E sidorna 93, 96 (eng.), w83 3/15 s. 31 (eng.), w73 9/15 s. 574 (eng.), it-2 s. 264 (eng.), ks91-E s. 93 (eng.), w83 3/15 s. 31 (eng.), w73 9/15 sidorna 574–576 (eng.), w97 9/1 s. 14 (eng.), it-2 s. 246 (eng.) Detta inbegriper;
    1. Sexuell perversion
    1. Transvestism/könsbyte – cg s. 98 (eng.)
    1. Åsidosättande av Jehovas moraliska normer
    1. Respektlöshet, ringaktning eller till och med förakt för normer, lagar och myndighet

Istället för att begränsas till den vanliga definitionen av sexuell perversion definierar Sällskapet Vakttornet “tygellöshet” som att det inbegriper “respektlöshet mot äldste”. Detta möjliggör att termen kan användas för att utesluta inom ett brett överträdelsespektrum som inte avses någon annanstans, och används därav för att täcka alla slags synder, som exempelvis förvägran med att sluta umgås med uteslutna människor, eller för att man rent ut sagt är hånfull under en dömande kommitté där ingen annan synd kan bevisas.

1. Falsk vittnesbörd/Ljuga – ks91-E s. 94 (eng.), g00 2/8 s. 21 (eng.)
2. Icke – neutrala aktiviteter (inblandning i politik och det militära) – ks91-E s. 96 (eng.)
3. Militärtjänst och icke – militärtjänst som inbegriper att verkställa tillfällighetsarbeten (en del civiltjänster har man gjort på senare tid till en samvetsfråga – w96 5/1 s. 20) – ks91-E s. 96 (eng.)
4. Obscent språk – ks91-E s. 95 (eng.)
5. Föräldrar som har överseende för omoral – w56 s. 566 (eng.)
6. Politisk inblandning/medverkan, inklusive att man röstar eller innehar ett politiskt kort i Malawi – ks91-E s. 96 (eng.) (w99 11/1 s. 28 (eng.) gjorde röstning till en samvetsfråga)
7. Porneia (grekiskt ord). Inbegriper oral- och analsex mellan gifta par, ömsesidig onani/masturbering mellan personer som inte är gifta med varandra, homosexualitet, lesbiskhet, hor/prostitution, äktenskapsbrott, incest, och tidelag. – ks91-E s. 93 (eng.)
8. Förtal/Baktal – ks91-E s. 94 (eng.), w63 7/1 (eng.), w89 10/15 s. 14 (eng.), om s. 142 (eng.)
9. Rökning eller försäljning av tobak – km 2/74 (eng.), ks91-E s. 96 (eng.)
10. Spiritism (inbegriper yoga – w02 8/1 s. 22 (eng.)) – w55 10/1 s. 607 (eng.)
11. Stöld/Tjuveri – om sidorna 142–145 (eng.), ks91-E s. 94 (eng.)
12. Subversiv/Omstörtande aktivitet – w95 10/1 s. 31 (eng.)
13. Orenhet
    1. Sexuellt perversa vanor inom äktenskapet, så som oral- och analsex – w83 3/15 s. 31 (eng.)
    1. Tungt hånglande och bröstsmekningar – ks91-E s. 92 (eng.)
    1. Beröring av könsdelar – ks91-E s. 91 (eng.)
    1. Vana av att titta på motbjudande/avskyvärd pornografi – w2012 3/15 s. 31 (eng.)
14. Överträdelse av sekulär lag om det finns uppenbar inställning till det – w86 10/1 s. 31 (eng.)
15. Våld, extrem fysisk misshandel, anfall av ilska – ks91-E s. 96 (eng.), w75 s. 287 (eng.), g01 11/8 s. 12 (eng.)
    1. Omfattar boxning – w81 7/1 sidorna 30–31 (eng.), ks91-E s. 142 (eng.)
16. Uppsåtlig förvägran att försörja familj, riskerande att utsätta vänners andlighet för fara – w88 11/1 sidorna 22–23 (eng.), km 9/73 s. 8 (eng.), ks91-E s. 95 (eng.)
17. Firande av världsliga högtider så som julen – ks91-E s. 95 (eng.) (Det förefaller som om att firande av födelsedagar inte är en orsak man kan bli utesluten för)

De äldstes handledningsbok från år 2019 betitlad “Shepherd the Flock of God” ger en skriftlig uppställning över de värre orsaker som kräver en dömande kommitté som kan leda till att man blir utesluten. Indexet till kapitel 12 framlägger en bekväm sammanfattning. 

Översättning: KAPITEL TOLV FASTÄLLANDE AV OM EN DÖMANDE KOMMITTÉ BÖR BILDAS______________________________     ParagraferÖverträdelser som kräver äldstes uppsikt .. 2–39 Sexuell omoral (Por•nei’a) ……………………….. 3–6Starkt Indicium om sexuell omoral (Por•nei’a) ……………………………………………… 7–9Utomäktenskapligt giftermål ………………….. 10–12Barnmisshandel …………………………………………. 13Grov orenhet, orenhet av girighet ……………. 14–15         Tillfällig beröring av intima kroppsdelar         eller bröstsmekningar ………………………… 15.1        Omoraliska konversationer via telefon         eller internet …………………………………….. 15.2        Att man tittar på avskyvärda former av         pornografi ………………………………………… 15.3        Missbruk av tobak eller marijuana         och missbruk av medicinska, illegala         eller beroendeframkallande droger ……… 15.4        Extrem fysisk orenhet ………………………… 15.5Skamlöst uppförande/tygellöshet ……………. 16–17        Onödigt umgänge med uteslutna eller         avskilda individer ……………………………….. 17.1        Dejting även om man inte har biblisk frihet         att gifta om sig ………………………………….. 17.2Fylleri …………………………………………………… 18–19Frosseri ……………………………………………………… 20Stöld, tjuveri ………………………………………………. 21Medveten, uppsåtligt falskt vittnesbörd; ljuga …………………………………………………………….. 22–23Ohederliga handlingar, förtal ………………….. 24–28Smädelse …………………………………………………… 29Obscent språk …………………………………………….. 30Girighet, hasardspelande, utpressning ……… 31–34Orubblig förvägran att bidra till familjens försörjning …………………………………………………. 35Människodråp ……………………………………………. 38Apostasi/avfällighet …………………………………….. 39      Firar falska religiösa högtider ………………… 39.1      Delaktighet i interreligiösa aktiviteter ……. 39.2      Uppsåtligt sprider läror som motstrider         bibelsanning ……………………………………….. 39.3      Orsakar splittring, förespråkar sekter .……. 39.4      Anställning som förespråkar falsk         Religion ……………………………………………… 39.5 Spiritism ………………………………………………….. 39.6Avgudadyrkan …………………………………………. 39.7 

2010-utgåvan av boken “Shepherd the Flock of God”, med innehåll av kapitel 5, “Beslutande kring om en dömande kommitté bör tillsättas” sträcker sig från sidorna 58 till 79 (eng.) och förser läsaren med en uppteckning över orsaker en person kan bli utesluten för. Sidan 58 klargör att “Denna uppteckning är inte heltäckande. Andra övriga omständigheter kan uppstå som likafullt förtjänar en dömande kommittés uppmärksamhet.”

Följande kategorier och underkategorier är enligt följande i boken.

“Människodråp: sidan 59

Mord eller förlust av liv genom ovarsamhet eller genom att bryta mot en trafikregel

Självmordsförsök

Por.neia: sidan 59

Omoralisk användning av könsdelar med oanständig avsikt

Skamlöst uppförande, tygellöshet: sidorna 60,61

En oförskämd, föraktlig inställning som uppenbaras genom dessa handlingar:

• Onödigt sällskapande med uteslutna som inte finns i släkten
• Sexuell barnmisshandel
• Att jaga efter ett romantiskt förhållande med en person trots att man inte har laglig eller biblisk rätt för att gifta sig
• Att man stannar över hela natten i samma hus med en person av motsatt kön (eller i samma hus med någon som man vet är homosexuell) under opassande/oanständiga förhållanden/omständigheter

Grov orenhet, orenhet av girighet: sidorna 61 – 65

Laster som inte klassas som por.neia men som kunde leda till att man utestängs från Guds rike

• Passionsväckande kraftigt hånglande eller bröstsmekningar
• Bruket av att delta i oanständiga/promiskuösa konversationer via telefon, i chattrum på internet eller genom liknande elektroniska sätt
• En befästad vana av att titta på avskyvärda former av pornografi som är sexuellt förnedrande
• Missbruk av tobak
• Extrem fysisk orenhet

Missbruk av beroendeframkallande droger: sidan 65

Apostasi/Avfällighet/Att avfalla: sidorna 65, 66

• Firande av falska religiösa högtider
• Delaktighet i interreligiösa aktiviteter
• Medvetet sprider läror som strider mot Bibelsanning så som den lärs ut av Jehovas vittnen
• Att man orsakar splittring och förespråkar sekter
• Att man fortsätter ha en anställning som gör en själv medbrottsling till eller en befrämjare av falsk tillbedjan
• Utövande av spiritism 
• Avgudadyrkan

Dryckenskap/Fylleri: sidan 66

Frosseri: sidan 67

Stöld, Tjuveri: sidan 67

Medveten, skadlig lögn, bära falskt vittnesbörd: sidan 67

Ohederliga handlingar/Bedrägeri, förtal: sidan 67

Förtal: sidan 68

Att utsätta en person för förolämpande tal, hopa misshandel över honom

Obscent språk/Orent tal: sidan 69

Girighet, hasardspelande, utpressning: sidorna 69, 70

Omfattar en kristen som girigt och förhärdat utkräver ett högt brudpris

Orubblig förvägran att bidra till familjens försörjning: sidan 70

Yttringar av förbittring, våld: sidan 70

Inbegriper boxning

Motiv som listas upp i indexet för 1986 – 2019

Sällskapet Vakttornet hävdar att uteslutning bara drabbar de som begår allvarlig synd och som inte ångrar sig. 

“Det är två faktorer som måste till för att någon ska bli utesluten; en döpt kristen syndar allvarligt, men ångrar sig inte.” – Vakttornet, Studieupplagan, 15 april, 2015, sidan 29 (eng. & sve.)

Även om detta skulle kunna stilla samvetet bland Jehovas vittnen som utestänger sina nära och kära är det ändå inte realistiskt. Genom att granska uppteckningen över överträdelser avslöjar det ett antal områden som knappast är allvarliga nog för företräde av fullständig isolering. I övrigt är en betydande andel av de som uteslutits under senare tider en följd av orsaker som att man motsätter sig Sällskapet Vakttornets lära. Trots att Sällskapet Vakttornet lumpet stämplar detta som apostasi eller som att man avfaller, kan en person som noggrant har utbytt tankar om att religionen inte lär ut sanning inte hålla med om att det vore en synd att lämna den eller någonsin acceptera att de har gjort något som kräver ånger.

Bibelriktlinjer

Sällskapet Vakttornet differentierar mellan märkning ⁽⁴⁾ och uteslutning (eller att man blir “avlägsnad” ⁽⁵⁾). Märkning är något man tillämpar på mild synd, (ännu inte grov synd för vilket de kan bli uteslutna – w82 2/1 s. 31 (Vakttornet, 1 februari, 1982, sidan 31, engelska upplagan)) och namnet på den person som blir märkt nämner man inte, och får lov till umgänge. Å andra sidan sett ger man offentligt tillkänna namnet på en utesluten person, och den personen måste undvikas av alla vittnen under nästan alla omständigheter. Det är viktigt att lägga märke till att bibeln aldrig använder uttrycket eller definitionen utesluta och att den inte framlägger någon liknande distinktion från märkning av det slaget heller. Vid granskning av de bibelskriftställe som används för att rättfärdiga uteslutning, blir det uppenbart att kristna skrivare gav föreskrifter på märkning av en kristen syndare, och inte den strikta utfrysning som tillämpas av Vakttornets trossamfund. 

Jesu råd

Jesus kom med anbefallningen om att vi inte skulle döma utan älska alla, i synnerhet de som vi ser som våra fiender. (NV – förkortning för Nya Världens Översättning)

Lukas 6:27-37 (NV) – “Men jag säger nu till ER som lyssnar: Älska ERA fiender, gör gott mot dem som hatar ER, välsigna dem som förbannar ER, be för dem som förolämpar ER. Om någon ger dig en örfil på ena kinden ska du vända den andra mot honom, och om någon tar ifrån dig ditt ytterplagg ska du låta honom ta ditt innerplagg också. Ge åt alla som ber dig om något, och när någon tar det som är ditt ska du inte be om att få det tillbaka. Precis som NI vill att andra ska göra mot ER, så ska ni göra mot dem. Om NI älskar dem som älskar ER, vad är det för märkvärdigt med det? Till och med syndarna älskar alla som älskar dem. Och om NI gör goda gärningar mot dem som gör goda gärningar mot ER, vad är det för märkvärdigt med det? Det gör till och med syndarna. Och om NI bara lånar ut åt dem som NI tror kommer att betala tillbaka, vad är det för märkvärdigt med det? Till och med syndare lånar ut åt syndare när de tror att de kommer att få tillbaka allt. Nej, älska ERA fiender och gör goda gärningar och låna ut utan att förvänta ER att få något tillbaka. Då kommer ER lön att bli stor, och NI ska vara den Högstes barn, för han är omtänksam mot de otacksamma och onda. Var barmhärtiga, precis som ER Far är barmhärtig. Sluta upp med att döma, så ska NI inte bli dömda, och sluta fördöma, så ska NI inte bli fördömda. Fortsätt förlåta, så ska NI bli förlåtna.”

Jesus inrättade normen för hur kristna syndare bör bli behandlade, och sade i Matteus 18:15-17 (NV):

“Om din broder syndar mot dig, då ska du ta honom åt sidan och prata med honom om det han har gjort. Om han lyssnar på dig har du vunnit tillbaka din broder. Men om han inte lyssnar, då ska du ta med dig en eller två till för att saken ska kunna fastställas av två eller tre vittnen. Om han inte lyssnar till dem ska du informera församlingen. Om han inte ens lyssnar till församlingen ska du betrakta honom precis som en man från nationerna och som en skatteindrivare.”

Jesus sade inte att man skulle undvika syndaren som inte visar någon ånger, utan behandla dem som en skatteindrivare, vilka han själv talade med och åt med – Matteus 9:11.

Jesus undvek inte de som man betraktade som avfällingar, han talade ständigt med de skriftlärda och fariséerna, vilka han själv starkt fördömde i Matteus 23:e kapitel. Vid ett tillfälle lät han farisén Nicodemos möta honom för ett bibelsamtal, så som det återges i Johannes 3:1–21. Jesus talade till och med direkt med den ursprunglige avfällingen, Satan.

1 Korinthierna 5:11

Den större delen med information om hur man ska behandla syndare inom församlingen kommer från Paulus och det huvudsakliga underlaget Sällskapet Vakttornet använder för att utöva utfrysning är från 1 Korinthierna 5.

Paulus uppvisade ett balanserat bemötande av syndare, och gav rådgivandet att man inte skulle umgås med den typen av personer, men att ändå tillrättavisa [dem] som en broder. 2 Tessalonikerna är en nyckel till att förstå att syndare bör märkas, och inte uteslutas.

2 Tessalonikerna 3:6,14–15 (NV) – ⁶“Bröder, nu ger vi ER anvisningar i Herren Jesus Kristus namn att dra ER undan varje broder som inte lever ett skötsamt liv och som inte håller sig till det som vi undervisade ER om.”¹⁴”Och om någon inte lyder det vi skriver i detta brev ska ni märka honom och sluta umgås med honom, för att han ska skämmas.”¹⁵”Men betrakta honom ändå inte som en fiende, utan som en broder, och fortsätt förmana honom.”

Paulus antydde inte att märkning bara skulle gälla för mild synd så som ordet genom detta brev i 2 Tessalonikerna omfattade de som inte förhärligade vår Herre Jesu namn, och de som vägrade att arbeta för sitt levebröd, och vem som helst som blivit förledd till avfällighet. Paulus sade ingenting om att man skulle utesluta och undvika sådana människor, utan lärde församlingen att märka, bemärka eller lägga märke till en person av det slaget, men att ändå fortsätta förmana honom som en broder. På liknande sätt ger följande skriftställen inte rådet till fullständig utfrysning av personen, utan säger snarare att man ska akta sig för att själv inte bli påverkad av deras synd. 

Romarna 16:17 (NV) – “Jag uppmanar ER, bröder, att se upp med dem som skapar splittring och som får andra att snava genom att gå emot det NI har fått lära ER. Undvik dem.”

Titus 3:10-11 (NV) – “Den som förespråkar en sekt ska du avvisa efter att ha varnat honom två gånger, för du vet att en sådan person har lämnat vägen. Han syndar och har dömt sig själv.”

I 1 Korinthierna 5 beskrev Paulus särskilt den sortens utövande för vilket man skulle upphöra med att umgås med en broder, men också det liknar de råd som man ger när man märker en broder.

1 Korinthierna 5:11-13 (NV) – “Men nu skriver jag att NI ska sluta umgås med någon som kallas broder men som är omoralisk, girig eller en avgudadyrkare, någon som är en smädare, drinkare eller utpressare. NI ska inte ens äta med en sådan. Det är väl inte min sak att döma dem som är utanför församlingen? NI dömer dem som är innanför, medan Gud dömer dem som är utanför. “Avlägsna den som är ond ur församlingen.””

1 Korinthierna säger inte att man totalt ska sky och undvika en broder som är en syndare, snarare säger skriftstället att man ska sluta umgås med en sådan person och inte äta med en sådan man, och det åsyftar således på umgänge. Så som Sällskapet Vakttornet har förklarat åsyftar detta på sällskapligt umgänge som vänner. 

“Enligt vad det förklaras i Guds ord skall vi ”inte ens äta med en sådan”. (1 Kor. 5:11) Vi undviker följaktligen också sällskapligt umgänge med en utesluten person. Detta skulle utesluta att vi förenade oss med honom i en utflykt, en bjudning, ett bollspel, ett besök på köpcentret eller biografen eller att sitta ner till ett mål mat med honom vare sig hemma eller på en restaurang.”  – Tjänsten för Guds Kungarike, augusti, 2002, sidan 3 (eng. & sve.)

Det här säger inte att man aldrig får tala med den typen av person. Så som Paulus förklarade i 2 Tessalonikerna3:14-15 (som tidigare citerades), om de befinner sig på ett möte så vore det rimligt att uppmuntra dem. En artig hälsning vore helt acceptabel.

1 Korinthierna är likafullt tydlig om vem dessa ord gäller för. Detta råd gäller för en person som “kallas broder” som “är” en syndare. Ingen antydan ges för att de bör undvikas när de inte längre är kända som en Jehovas vittnes – broder. Den säger heller ingenting om att man ska undvika en person som har slutat synda. Det är i regel vanligt att ett Jehovas vittne i tonårsåldern blir utesluten för cigarrettrökning eller sex. Åratal senare utövar man inte längre med det som man blev utesluten för och är inte längre erkänd i samfundet som en broder, och på så vis blir ens fortsatta utfrysning oberättigad.

Man kan även ta notis om att Paulus inte insisterade på att alla skulle vara delaktiga i utestängande och undvikande. Framöver skrev han att ett “flertal” skulle vara delaktiga i bestraffningen, vilket visar att vissa i församlingen har möjligheten att välja att inte tillrättavisa personen.

2 Korinthierna 2:5–6 (NV) -”Om någon har varit orsak till sorg⁺ så är det inte mig han har bedrövat, utan – för att inte uttrycka mig onödigt hårt – ER alla i viss utsträckning. Den kraftiga tillrättavisning som flertalet har gett honom räcker.”

Nya Världens Översättning-bibelns parallellhänvisning + (plus) visar att Paulus här hänvisade till situationen som det talas om i 1 Korinthierna 5, (så som flesta bibelforskare också gör). 

Paulus kom med liknande råd vid ett flertal tillfällen för att “märka” och “undvika” syndare. Men det betyder inte att en person måste fullständigt ignoreras, aldrig bli hälsad, undvika att ha ögonkontakt med, korsa gatan för att komma ifrån, vilka alla är vanliga erfarenheter bland uteslutna Jehovas vittnen.

2 Johannes 10

Sällskapet Vakttornets extrema behandling att inte ens säga “hej” till ett uteslutet vittne grundar sig inte på skriftställen som nämndes tidigare, utan snarare på ett enda uttalande i Johannes Andra Brev, verserna 7–11 (NV):

“Många bedragare har nämligen gått ut i världen, sådana som inte bekänner att Jesus Kristus har kommit i köttet. Detta är bedragaren och antikrist. Ta ER i akt, så att NI inte mister det som vi har arbetat på att frambringa utan kan vinna full lön. Var och en som tränger sig fram och inte förblir i Kristi lära, han har inte Gud. Den som förblir i denna lära, han har både Fadern och Sonen. Om någon kommer till ER och inte för med sig den läran, så ta inte emot honom i ERA hem, och uttala inte en hälsning till honom. Ty den som uttalar en hälsning till honom, han är delaktig i hans onda gärningar.”

Johannes andra brev hänsyftar uttryckligen på antikrist och borde inte bli gränsöverskridande tillämpad på alla former av synd så som Sällskapet Vakttornet tillämpar det.

För att rättfärdiggöra sin egen ståndpunkt beskriver Sällskapet Vakttornet de som slutar att vara Jehovas vittnen som avfällingar och av antikrist, och säger att:

Många som slutar vara Jehovas vittnen fortsätter i verkliga livet med att följa Jesus och bibelmoral, men har bara dragit slutsatsen att Sällskapet Vakttornet inte är under Jesu vägledning.

Intressant nog var Johannes råd härvid inte begränsat till tidigare kristna. Det gällde alla som förnekade Kristus. Det bestod av judar som förkastade Jesus, och nationernas folk som tillbad andra gudar. För att vara konsekvent, om Vakttornets trossamfund använder detta skriftställe för att förhindra att man säger hej till före detta Jehovas vittnen, bör det likafullt tillämpa det denna strikta hållning i avseende på alla andra.

Frasens betydelse om att ”inte ta emot honom i ERA hem” borde bli förstådd i samband med första århundradets judiska gästvänlighet. Eftersom kristna höll församlingsmöten i sina hem kunde Johannes möjligtvis ha känt det som att man skulle betrakta det som att man delar sin tillbedjan med okristna om man bjöd in en förnekare av Kristus i sitt hem.

På samma sätt behöver uttrycket att aldrig “ge en hälsning” bli förstådd i ljuset av det första århundradets sedvänja. I följande artikel hävdar Sällskapet Vakttornet felaktigt att Johannes använde sig av ordet “hälsning” som att det tyder på ett enkelt hej. 

Den här artikeln påstår felaktigt att Johannes valde ordet khairo istället för aspazomai, i och med att khairoförbjuder rentav en enkel hälsning, medan aspazomai betyder en tillgiven omfamning används för att förbjuda en enkel hälsning, istället för aspazomai, som betyder en kärleksfull omfamning, eller att hälsa välkommen. Detta är felaktigt eftersom båda termer hänsyftar på en tillgiven eller respektfull hälsning. Strong’s Concordance* uppger följande definition;

🔻

* En konkordans är en alfabetisk lista över ord eller ting som uppträder i en skrift eller ett författarskap. Konkordans finns över bibeltexter, så som exempelvis Strong’s Concordance.

• 5463 chairo {khah’-ee-ro} 1) att glädja sig, vara glad 2) att glädja sig i högsta grad 3) att ha det bra, trivas 4) i hälsningar, hylla! 5) i början på brev: att ge någon en hälsning, salutera
• 783 aspasmos {as-pas-mos} 1) en hälsning, antingen muntlig eller skriftlig
• 782 aspazomai o hälsa någon, ta emot, hälsa välkommen, välönskan … som latinets salutare, vår ”uppvisning av respekt för”, av dem som visar respekt för en distingerad person genom att besöka honom

(Se länken: https://www.blueletterbible.org/lang/lexicon/lexicon.cfm?Strongs=G782 sedan 2:e september 2020) (Direktöversatt)

Johannes andra brev antyder inte att en artig hälsning är fel. Johannes’ användning av khairo visar att en person är delaktig i antikrists onda verk om han visar att han accepterar och ger sitt samtycke med missdådarnas sak eller läror eller önskar dem ynnest och framgång.

Sällskapet Vakttornet använder sig av detta enstaka skriftställe i 2 Johannes för att kunna diktera att varje utesluten eller avståndstagande person inte ens blir artigt hälsad. Detta använder man sig av oavsett vad personen än blev utesluten för, vilket omfattar en uppteckning över ursprungsregler från samfundet rörande sådant som hasardspelande, rökning eller att man godtar en blodtransfusion. Varje enskild individ bland en utesluten persons vänner som är vittnen får höra att de aldrig får hälsa dem igen, såvida inte de omvänder sig och blir formellt återupptagna av organisationen. Jag känner till vänner vilkas egna mödrar eller egna barn inte har pratat med varandra på över 20 år. Ändå talas det bara en gång om utfrysning av det slaget, vilket bara skulle gälla för antikrist, och blir som sådan felaktigt använd på yttersta extrema vis.

Historisk Vakttornsutveckling

Uteslutning utövades inte i dess rådande form av Vakttornets trossamfund förrän år 1952.

Russell talade om uteslutning och undvikande av syndare så tidigt som år 1892. Det tillämpades emellertid inte på anhängare till Sällskapet Vakttornet, utan istället gällde att kristna i allmänhet bör undvika de som visar sig vara falska inför Gud.

“Vi är icke av dem som utesluter kristna bröder på grundval av några meningsskiljaktigheter; men när det gäller att man förnekar själva grunden för all kristendom måste vi uttala vår mening tydligt och klart och tåla allt det inför anseendet, ty de blir “fienderna till Kristi kors.””  – Sions Vakt-Torn, december, 1882, sidan 423 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är direktöversatt efter bästa förmåga)

“Att vara åtskilda innebär icke, på några grunder, att man ska vara vänner eller följeslagare eller vara i någon gemenskap. Det betyder att vi skola utforma en klar skiljaktighet emellan oss och alla de orena, de med orena hjärtan, vilket manifesteras genom deras illojalitet mot sanningen, och därvid mot Gud, dess upphovsman: och att denna skiljaktighet ska komma att bli så markant att den uteslutne verkligen skall känna det. Och att ingen kan ta fel på vår lydnad och lojalitet till herren och hans sanning. Det får icke finnas någon ringa eller halvvägs lydnad i denna fråga: ty vi ska icke bara i anden vara åtskilda från Herrens fiender, utan vi skall icke ens vidröra det orena. På det sätt som aposteln annorstädes förmäler att vi ska “sky dem” – att vid dem inte ta någon del eller plats.”– Sions Vakt-Torn, 15 oktober, 1893, sidan 1588 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är direktöversatt efter bästa förmåga)

Med tiden inrättade man en procedur vari en församling i sin helhet talades vid i fråga om en individs överträdelser, och om de kom fram till ett nära enhälligt beslut om att utesluta, då undvek man inte den obotfärdige syndaren utan behandlade honom som en hedning. Detta gjorde man först och främst gentemot en person som förkastade värdet på Jesu lösenoffer.

Studier i Skriften, 6:e bandet – Den Nya Skapelsen [1904/1912], sidorna 354, 355, 356 i svenska utgåvan

“Det bibliska underlaget för broderskap och utestängning från broderskap är bådadera en mycken mer omfattande och en mycken mer grundläggande. Det består, helt enkelt, av två saker: (1) Ett erkännande av Kristus som Frälsaren, och (2) En fullständig helgelse till honom. Vem som än följer detta bibliska predicerande är berättigad till kärleken, respekten, sympatin och omsorgen från alla andra likadana; för detta, och för enbart detta, danas den kyrka som Gud inviger – kyrkan “vilkas namn bliva skrivna i himlen.”” – Sions Vakt-Torn, 1 december, 1905, sidan 3673 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är direktöversatt efter bästa förmåga)

“Enligt detta skriftställe är vad, om inte annat, kyrkan kunde ytterligtgående göra, att, efter att förgäves hava bemödat sig med att försöka få brodern att ångra sig och ändra sitt sätt, då därmed undandraga särskild broderlig gemenskap från honom tills dess att han uttrycker villigheten därefter att handla rätt. Då, vid den tiden, böra han återigen emottagas till fullt broderskap. Dessemellan får brodern enbart bli behandlad på det välvilliga, artiga vis, i vilket det av oss vore tillbörligt att behandla alla publikaner eller hedningar, och undanhålla de speciella rättigheterna eller privilegierna eller hälsningarna eller valmöjligheterna som tillhör kyrkan som en klass åtskild från världen.” – Vakt Tornet, 1 mars, 1919, sidan 69 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är direktöversatt efter bästa förmåga)

Russell och Rutherford var eftergivna gentemot meningsskiljaktigheter som gällde lärofrågor, och de tillrådde att gärningen i att få alla följare att tycka likadant om läran var det som från början orsakade det stora avfallet, en taktik från Satan och en kontrollmetod.

“Liksom Romerska kyrkan nyttjas deras [“Dagens religiösa ledare”] inflytande till att kunna tygla avsyningen inom de sekteristiska gränserna. Med det underförstådda hotet om uteslutning uppmanar de sina missionärer och studerande att inte ständigt söka efter sanning, och att de blott skall acceptera sin sekts röst som ofelbar.” – Sions Vakt-Torn, april, 1887, sidan 923 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är direktöversatt efter bästa förmåga)

“Den stora motståndaren är illistig, och är alltid snar till att vädja till lusten. Han övertalar somliga att de måste ta ett radikalt ställningstagande till något världsligt arbete eller verksamhet, och gå till väga med att ögonblickligen utesluta andra som inte samvetsgrant kan ta samma ställningstagande. På något sätt verkar de tro att deras radikala ståndpunkt ger dem i en mycket speciell bemärkelse rätt till gudomlig ynnest och välsignelse. Denna inställning leder till att de bryter mot principen på olika sätt: (1) Genom att utdöma och fördöma andra som inte delar samma syn som dem; (2) Genom förvägran att ingå i broderskap med de som fortfarande tror på lösenoffret, upprättelsen, och den höga kallelsen.”  – Vakt Tornet, 1 februari, 1919, sidan 6385 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är direktöversatt efter bästa förmåga)

Satans organisation seglar under det högtravande namnet “kristendom”. Det ståtar sig över en anhängarskara på över 500 000 000 människor. Dess anhängare är i träldom under trosbekännelser, sedvänjor, riter och ceremonier; de vågar inte förneka dem eller kritisera eller avslöja dem. Att göra det skulle nedbringa hån, förebråelser, uteslutning och förföljelse på deras huvuden. Många tusentals utav Herrens folk hålls tillbaka inom dessa kyrkosamfund som fångar, rädda för att uttrycka sitt missnöje mot organisationens trosbekännelser, förfaranden och sedvänjor. ” – Vakttornet, 1 oktober, 1930, sidan 301 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är direktöversatt efter bästa förmåga)

Ett Tröst-magasin (engelska titeln på tidskriften var Consolation) från år 1937 kallade exkommunikation för vad det är – tvång och tyranni.

Det beskrevs som lågsint och fegt att exkommunicera folk som kunde tänka sig att studera andra religiösa åsikter.

“Nere i Goa har tidningarna burit med sig konstateranden om att vilka som helst som äger flera av Domare Rutherfords böcker skulle exkommuniceras. Vilken skock av lågsinta och omanliga skojare! Kom ihåg den blinda mannen som läktes vid dammen Siloam, att när mannen talade om för de religiösa följeslagarna vart de skulle gå, exkommunicerade de honom (Johannes 9;34, marginal), och hans föräldrar hade innan dess fruktat för att bli utestängda från synagogan av “judarna”. Är inte det samma fega handlingssätt som prästerskapet i dessa dagar har hänemot dem som önskar hava sina ögon öppna och kunna “se”? ”Vi kommer att exkommunicera dig!”” – Tröst [eng. Consolation], 17 november, 1937, sidorna 4–5 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är direktöversatt efter bästa förmåga)

Så sent som den 8:e januari, 1947 beskrev tidskriften Vakna! på sidan 27 (eng.) utövande av exkommunikation som ett obibliskt, hedniskt bruk, och använde sig av Hebréerbrevet 10:26-31 för att visa att det borde överlämnas åt Gud att döma individer.

“Är Du Också Exkommunicerad?

… Detta innebär att Vatikanen betraktar dig med det svartaste föraktet, och fördömer och förbannar dig med Satan och hans fallna änglar tillhopa. … alla som har blivit döpta är mottagliga för att bli exkommunicerade, likafullt de [protestanter] som aldrig har tillhört den sanna kyrkan, i och med att de genom sitt dop sannerligen är hennes undersåtar, men förvisso upproriska. … Bemyndigande för exkommunikation, hävdar de [katolikerna], är grundat på Kristi och apostlarnas läror, så som det uppges i följande skriftställen: Matteus 18:15-19; 1 Korinthierna 5: 3–5; 16:22; Galaterna 1:8,9; 1 Timoteus 1:20; Titus 3:10. Men hierarkins exkommunikation, som en bestraffning och “läkande” botgöring (Katolska Encyklopedin), finner inget stöd i dessa skriftställen. I själva verket är det helt och hållet främmande för bibelns läror. – Hebréerna 10:26-31.

Varifrån har då alltså denna sedvänja härstammat? Encyclopedia Britannica säger att påvlig exkommunikation inte är utan hedniskt inflytande, “och dess variationer kan inte bli korrekt förklarade såvida man inte tar med i räkningen ett antal okristna motsvarigheter för exkommunikation”. De vidskepliga grekerna trodde att när en exkommunicerad person hade dött, då trängde djävulen sig in i kroppen, och således, “i syfte för att förhindra det, högg släktingarna till den avlidne dennes kropp i delar och kokade dem i vin”. Även druiderna hade en metod i att fördriva de som hade tappat tron på deras religiösa vidskepelser. Det var härefter katolicismen införde dess hedniska bruk, år 325 v.t. var det när detta nya kapitel i religiös exkommunikation blev skrivet.

Därefter… …kom exkommunikationens vapen att bli verktyget genom vilket prästerskapet uppnådde en kombination av kyrklig makt och sekulärt tyranni som inte finner någon motsvarighet i historien.” – Vakna!, 8 januari, 1947, sidan 27 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är direktöversatt efter bästa förmåga)

Ganska anmärkningsvärt var det under åren kring den tidigare visade artikeln som Nathan Knorr inrättade uteslutningsanordningen så som den används fram tills i nutid.

I Vakttornet den 15:e maj år 1944 på sidorna 151–152 (eng.) förflyttades ansvaret för att döma en individ över från församlingen till företrädare för församlingen. Trots dess erkännande om att Matteus kapitel 18 vägleder hela församlingen till att avgöra om en person är en syndare så skulle detta komma att förändras till att involvera ett begränsat antal företrädare, eftersom processen som beskrivs av Jesus i Matteus kapitel 18 “har tjänat till att orsaka mer kontrovers och splittring bland församlingar under förgångna tider än sånär någonting annat.”

År 1949 trycktes boken Rådgivning om teokratisk organisering för Jehovas vittnen [eng. Counsel on Theocratic Organization for Jehovah’s Witnesses] som gav en kort beskrivning om processen att utesluta en individ genom andligt kvalificerade företrädare. 

“Om en individ i ett följes sällskap framhärdar med att synda och inte handlar i enlighet med bibeln i befintligt skick passandes för en kristen, kan de representativa företrädarna i församlingen som är tjänarna i sällskapet, de mogna eller andligt förbehållsamma, avgöra vilken kurs som skall tagas. (Matteus 18:15-18) Den skriftliga förmaningen är att man inte ska ha något att göra med syndare som söker att så split. (Romarna 16:17; Titus 3:10,11) De mogna ansvarighetsfulla bröderna skulle fördenskull råda församlingen till att utesluta syndaren. (1 Korinthierna 5:11-13) I efterhand, ifall genuin ånger uppvisas av den uteslutne syndaren, kan de ansvariga bröderna då därför få emottaga honom tillbaka mitt ibland sig och informera församlingen.” – Rådgivning om teokratisk organisering för Jehovas vittnen[eng. Counsel on Teocratic Organization for Jehovah’s Witnesses] [1949], sidan 57 (eng.)(Ingen svensk utgåva av boken hittades, utdraget är direktöversatt efter bästa förmåga)

Vändpunkten kom år 1952, när Vakttornet avböjde från Jesu förklaring om att överlåta en syndare åt församlingen, men utan någon förklaring till varför.

“Det finns ett skriftställe till som det är på sin plats att begrunda i detta sammanhang, nämligen Matteus 18:15—17. …  Detta skriftställe här har ingenting att göra med uteslutning ur gemenskapen såsom församlingsangelägenhet. När det säges, att man skall gå till församlingen, så betyder det att gå till de äldre eller de mogna inom församlingen och dryfta sina privata svårigheter med dem. Detta skriftställe har att göra endast med att utesluta någon från gemenskap och samvaro med en själv personligen.”– Vakttornet, 1 mars, 1952, sidan 147 i engelska tryckta upplagan – Vakttornet, 1 juli, 1952, sidan 306 i svenska tryckta upplagan

Den här Vakttornsartikeln från 1952 var ägnad åt att bära fram tydliga riktlinjer på uppdaterade grundprinciper om uteslutning från Sällskapet Vakttornet, som utpekade den uteslutne personen i de starkaste ordalagen. 

“Då nu alltså denna församling, som Gud låter framträda eller ger tillvaro åt, är grundad på kärlek, kan vi ha anledning att undra, var för man någonsin skulle vilja tala om att utesluta någon ur gemenskapen eller driva ut någon ur denna församling. Det måste förvisso finnas något skäl. Ja, skälet till uteslutning är detta, att några individer som inte älskar Kristus kommer in i denna Guds församling. … 

… De som känner till situationen i församlingen bör aldrig säga ”god dag” eller ”adjö” till honom. Han är inte välkommen i vår krets, vi undviker honom. …

… En sådan individ har ingen plats i Guds rena organisation eller församling. Han bör återvända till den ondskefulla hop som han en gång har kommit ut ur och dö med denna onda och ogudaktiga hop tillsammans med Satans organisation.”

– Vakttornet, 1 mars, 1952, sidorna 131–132, 134, 141 i engelska tryckta upplagan

– Vakttornet, 1 juli, 1952, sidorna 291–291, 300, 293–294 i svenska upplagan

Denna ändring blev senare med tiden urskuldad som ett resultat av förvärrat “moraliskt fördärv” som följde efter andra världskriget.

“Redan år 1904 angav Sällskapet Vakttornets förste president, i sin bok Den nya skapelsen, riktlinjerna för ett skriftenligt tillvägagångssätt, då man hade med överträdare att göra, och framhöll att man kunde behöva gå så långt att man undandrog dem församlingens ”gemenskap och alla tecken eller uttryck för brödraskap”. Men denna ytterligtgående åtgärd, att företa uteslutning, tillämpades inte i så stor utsträckning bland församlingarna och var inte något krav som ställdes på församlingarna förrän år 1952. Det kristna uppförandet kunde inte längre rätt och slätt betraktas såsom något som bara hade med den individ eller de individer att göra som var inblandade i saken.”                    

– Vakttornet, 15 mars, 1968, sidan 135 i svenska tryckta upplagan 

– Vakttornet, 1 oktober, 1967, sidan 596 i engelska tryckta upplagan

“Under de år som följde på andra världskriget började det moraliska fördärvet i världen att nå skrämmande proportioner. Det var risk för att Guds rena organisation kunde bli förorenad genom sådant fördärvligt inflytande. Men Jehova var intresserad av sitt folk, precis som i forna tider, och därför framförde han genom sin förbindelsekanal upplysningar för att motverka den orenhet som skulle kunna besudla hans folk eller göra att det blev oheligt. (Matt. 24:45—47) I synnerhet från år 1946 blev den personliga moraliska renheten en sak av mycket större betydelse för Herrens folk. (2 Kor. 7:1) Med början år 1952 infördes den mera formella, skriftenliga anordningen med uteslutning av ogärningsmän. De som bedrev sådana grova synder som äktenskapsbrott och otukt drevs ut ur församlingen, om de inte ändrade sinne. 

(1 Kor. 5:11—13) Guds organisation skulle inte tolerera personer som vägrade att bevara sig obefläckade och rena i Jehovas ögon.” 

– Vakttornet, 1 juli, 1976 sidorna 301–302 i svenska tryckta upplagan 

– Vakttornet, 15 februari, 1976, sidan 122 i engelska tryckta upplagan

I Vakttornet den 1 oktober, 1955, på sidan 607 (eng.) blev att man rentav är tillsammans med en utesluten person ett skäl att bli utesluten för:

“Om en förkunnare vägrar att göra detta och ignorerar förbudet mot att vara tillsammans med den uteslutne, då handlar den förkunnaren gensträvigt och upproriskt mot Jehovas församling, och ”gensträvighet är trolldomssynd, och motspänstighet är såsom avgudadyrkan och terafim”. … 

… Om förkunnaren, sedan han fått tillräcklig varning, framhärdar i att vara tillsammans med den uteslutne i stället för att bringa sig i samklang med Jehovas organisation, bör också han uteslutas.”

– Vakttornet, 1 februari, 1956, sidan 71 i svenska tryckta upplagan

– Vakttornet, 1 oktober, 1955, sidan 607 i engelska tryckta upplagan

Äldste – handledningsboken markerar att umgängeskap ihop med en utesluten person som inte är en släkting ytterliggår som en uteslutningsöverträdelse genom inläggningen av den typen av umgänge under kategoriseringen skamlöst uppförande.

“Även om detta inte är en heltäckande lista kan skamlöst uppförande kategoriseras i följande om syndaren har en oförskämd, föraktfull inställning som gör sig tydlig genom följande: Uppsåtligt, fortsatt, onödigt umgänge med uteslutna som inte är släktingar trots upprepade råd.” – Var som herdar för Guds hjord [2011], sidan 60 (eng.) (Ingen svensk utgåva av boken hittades, utdraget är direktöversatt efter bästa förmåga)

Anhängarna i församlingen anvisas att bevaka eller observera varandra och varna de äldste om eventuella obetänksamheter som man lägger märke till. Med en viss övertalningsförmåga får medlemmarna höra att “Universums Högsta Myndighet” kräver att de till och med bryter mot lagen i landet de lever i för att avge rapport om sina bröder. 

“Denna befallning från universums högsta myndighet lade ansvaret på varje israelit att rapportera till domarna en vilken som helst allvarlig överträdelse som han hade lagt märke till, så att saken kunde bli behandlad. Även om de kristna egentligen inte står under den mosaiska lagen, är dess principer fortfarande tillämpliga i den kristna församlingen. Det finns därför tillfällen när en kristen är skyldig att fästa de äldstes uppmärksamhet på en sak. Det är sant att det i många länder är olagligt att visa för obehöriga vad som står i handlingar angående privatpersoner. Men om en kristen efter övervägande under bön anser att han står inför en situation, där Guds lag kräver av honom att han skall rapportera vad han känner till trots lägre myndigheters krav, då är detta ett ansvar som han måste godta inför Jehova. Det finns tillfällen när en kristen ”måste lyda Gud såsom härskare mer än människor”. — Apostlagärningarna 5:29.”– Vakttornet, 1 september, 1987, sidan 13 (sve. & eng.)

Alltsedan man införde uteslutning har det skett ett antal ändringar i Sällskapet Vakttornets lära och därav har skälen för uteslutning ändrats fram och tillbaka. Hur kan detta ske om Jehova vägleder en organisations regler? När en situation uppstår i en församling som inte är tydligt detaljredovisad i bibeln eller i en Vakttornspublikation och de äldste och avdelningskontor känner sig ur stånd att kunna behandla det hela så hänskjuter man det till den styrande kretsen. Hur kommer den styrande kretsen fram till en ny princip för att någon som helst ska kunna uteslutas? Vägleder den heliga anden dem till att undersöka bibeln och komma fram till en enhällig överensstämmelse om vad Guds norm är? Nej, beslutet behöver inte vara enhälligt. Nya lagar kan införas med ett stöd från bara två – tredjedelar av kretsen. ⁽⁶⁾ Av exakt denna anledning kunde både anordningen i fråga om organtransplantationer och oralsex ändras fram och tillbaka under ett drygt decennium, därtill med stor inverkan på anhängarnas liv.

Exempelvis, blev handlingen att röka ingen uteslutningsöverträdelse förrän år 1973. Att godta en organtransplantation var en överträdelse som man kunde bli utesluten för i över ett decennium, men beses inte längre som någonting som är fel.

Oral- eller analsex mellan gifta par betecknades som;

• en uteslutningsförbrytelse – Vakttornet, 15 april, 1975, sidan 191 (sve.) (w75 15/4 s. 191), – Vakttornet, 15 november, 1974, sidan 704 (eng.) (w74 15/11 s. 704)
• inte längre en förbrytelse – Vakttornet, 15 juni, 1978, sidorna 30–32 (sve.) (w78 15/6 s. 30–32), – Vakttornet, 15 februari, 1978, sidorna 30–32 (eng.) (w78 15/2 s. 30–32)
• återigen en förbrytelse – Vakttornet, 15 juli, 1983, sidan 21 (sve.) (w83 15/7 s. 21), – Vakttornet, 15 mars, 1983, sidan 31 (eng.) (w83 15/3 s. 31)

Man kunde ha hoppats på att det drakoniska systemet för uteslutning borde ha lättats under årens gång, men det rakt motsatta är vad som är sant. År 1974 tog en uppmjukning av ställningstagandet man gjorde år 1952 sin början, med utgivningen av följande artikel, men det blev kortvarigt.

“Församlingsäldste, såväl som enskilda medlemmar av en församling, behöver därför vara på sin vakt mot att utveckla en inställning som liknar den som vissa judiska rabbinska skribenter uppammade gentemot hedningar, i det de betraktade sådana som fiender, praktiskt taget. Det är rätt att hata det orätta som den uteslutne begått, men det är inte rätt att hata personen, och det är inte heller rätt att behandla sådana på ett inhumant sätt. …  

Vi kan också lägga märke till att aposteln i 1 Korintierna 5:11 varnar för att vara i sällskap med någon som ”är” otuktig eller ägnar sig åt något annat slag av allvarligt orätt handlingssätt. Men hur förhåller det sig med en som blivit utesluten för att han varit en person av detta slag men som därefter, antingen vid en tidig tidpunkt eller längre fram i tiden, ger starka bevis för att han upphört med ett sådant orätt förehavande? Kan det sägas att han eller hon fortfarande ”är” en otuktig person eller vilket som helst slag av ogärningsman som en sådan var, vilket gjorde att han eller hon var som en ”surdeg” i förhållande till församlingen? 

Vi kan till exempel tänka oss att en ung person som blivit utesluten på grund av otukt därefter kan gifta sig, bilda familj och leva ett aktningsvärt liv. En som blivit utesluten på grund av dryckenskap kan överge denna sedvänja, och därefter kan han dricka bara med måtta, om han alls dricker. Genom sådana förändringar kan dessa personer nu återvinna samhällets aktning. Sådana personer kanske ännu inte har kommit och formellt sökt återupptagande av församlingen. Men råder det inte en tydlig skillnad mellan dessa och andra som helt enkelt fortsätter med de orätta gärningar som medförde deras uteslutning? De som upphör med den orätta sedvänjan kan fortfarande visa en viss uppskattning av kristen sanning, kanske till och med försvara den sanna kristna församlingen när någon talar illa om den. Bör man inte ta vederbörlig hänsyn till sådana omständigheter, och bör de inte ha inverkan på den inställning vi såsom församling har till sådana personer?

Om den förlorade sonen i liknelsen hade återvänt hem och varit drucken och kanske släpat med sig en av de skökor han varit tillsammans med, då skulle fadern helt säkert inte ha reagerat på samma sätt. Men fadern hade skäl att tro att sonen nalkades med ett rätt motiv, och hellre än att misstänka det värsta hoppades fadern det bästa och gick ut för att möta sin son, som hade farit vilse.” – Vakttornet, 15 november, 1974, sidorna 518–519, 520 i svenska tryckta upplagan– Vakttornet, 1 augusti, 1974, sidorna 467, 468–469 i engelska tryckta upplagan

Tyvärr tillkom detta mer rimligare ställningstagande att hemfalla åt strikt rigorös utfrysning, med en omfattande överläggning i Vakttornsupplagan den 15 september 1981. 1981-Vakttornsartikeln är fortsatt vidare den måttstock som man ska följa, och den refererar man till i publikationer som, exempelvis, boken ”Bevara Er Själva i Guds Kärlek”, som publicerades år 2008. 

Obiblisk process

Processen som Jehovas vittnen följer för att utesluta avböjer sig från bibliska principer inom ett flertal områden.

Orsaker som inte nämns i bibeln

Det borde alltid finnas tydligt bibliskt underlag för uteslutning, och Johannes gav en reprimand åt Diotrefes för att han försökte kasta ut människor från församlingen i onödan i Johannes tredje brev, verserna 9–10.

Bibeluttalanden om utfrysning från Paulus och Johannes är begränsad till enbart följande områden; otukt, girighet, avgudadyrkan, smädare, dryckenskap, utpressning och någon som helst som inte håller sig till Kristi läror. Uppenbarelseboken 21:8 avser inte utfrysning, men är trots allt något som man i viss utsträckning kan dra på, och tillsätts äktenskapsbrott, män som låter sig nyttjas för onaturliga syften, män som ligger med män, tjuvar, de som är fega, de som är utan tro, och de som är vämjeliga i sin vidriga smuts, mördare, spiritister och lögnare. Den här uppteckningen bör vara den fulla omfattningen över orsaker man kan bli utesluten för. Den långa uppteckningen över förbrytelser från Sällskapet Vakttornets samfund innehåller ett flertal handlingar eller brukligt utövande som aldrig nämns i avseende på utfrysning, exempelvis att man använder blod. Sällskapet Vakttornet går, emellertid, ännu längre än så. Vanliga bruk som aldrig i bibeln blir noga angivna som synder har blivit upphov för uteslutning. Dessa består av:

• Oral- och analsex
• Hasardspelande – brukligt genom historiens förlopp, som, till exempel, att kasta lott om Jesu ytterkläder
• Användning av droger som marijuana – var brukligt under första århundradet 
• Firande av högtider – Romarna 14:1–18 anger tydligt och noggrant att man inte ska döma någon över uppmärksammande av (speciella) dagar

Om Jehova ville att hans följare skulle stöta bort och undvika dem för att ha tagit del i dessa brukliga handlingar, då skulle bibeln i så fall ha visat det. Borde Sällskapet Vakttornet skapa uteslutningsanordningar som går utöver bibelöverträdelser? Självklart inte! Jesus fördömde fariséerna för att de skapade tusentals lagar för varje situation, i stället för att befrämja gudaktiga principer och förstå betydelsen om barmhärtighet. När en farisé uttryckte förvåning över att Jesus inte tvättade sig före måltiden blev förmaningen från Jesus ytterst grov.

Lukas 11:42 (NV) – “Men ve ER, fariséer, eftersom NI ger tionde av mynta och vinruta och alla andra slags köksväxter, men NI förbigår rättvisan och kärleken till Gud! …”(Se även Matteus 12:1–10)

Matteus 12:7 (NV) – “Men om NI hade förstått vad det här betyder: ‘Barmhärtighet vill jag ha och inte slaktoffer’, skulle ni inte ha dömt dem som är utan skuld.”

Om Gud talade direkt till den styrande kretsen så som han gjorde till apostlarna och om de var ofelbara, då kan de få lov till rätten att tillägga bibelskrifterna. Men utifrån deras eget tillkännagivande är detta inte hur det förhåller sig. Den styrande kretsen är inte ofelbar och är inte inspirerad av Gud för att få skriva ytterligare tilläggsregler som inte förekommer i bibeln. Av denna anledning bör uppteckningen strängt grunda sig på bibeln enbart.

Trots detta löpande tillägger man ytterligare regler, så som förklaringen i Vakttornet den 15 juli, 2006 ger på sidorna 29–31 (eng. & sve.) om att “grov orenhet” och att “i girighet bedriva orenhet” tillstädjer att uteslutning ibland kan gälla för grov petting, sexsamtal och att man tittar på pornografi.

Bakom stängda dörrar

När man fattar ett beslut kring om en person bör uteslutas tillsätter de äldste en “dömande kommitté” för att bemöta ogärningsmannen. Detta gör man privat, och syndaren får inte lov till att ha med sig en åskådare, sakförare eller inspelningsapparat. 

“Lyssna endast på de vittnen som har vidkommande vittnesbörd om den påstådda överträdelsen. De som bara har för avsikt att vittna om egenskapen hos den anklagade bör inte tillåtas göra det. Vittnena bör inte lyssna på detaljer och vittnesbörd från andra vittnen. Åskådare bör inte uppvisa moraliskt stöd. Inspelning bör inte tillåtas.” – Var som herdar för Guds hjord[2010/2019], sidan 90 (eng.) (Ingen svensk utgåva av boken hittades, utdraget är direktöversatt efter bästa förmåga)

Denna överdomstolsiscensättning öppnar upp proceduren för missbehandling.

“Jag kan inte säga hur förödmjukande och förnedrande det är som kvinna att sitta framför tre män (1 som jag har känt i hela mitt liv) och i målande detalj måste beskriva vad jag hade gjort för sexuella handlingar som var syndfulla.” – E-post från läsare av JWfacts.com 

Uttrycket “dömande kommitté” förekommer inte i bibeln och går emot bibliska riktlinjer. Både israeliterna och de tidiga kristna församlingarna höll ärenden öppna för allmänneliga personer. I stället för att det hölls privat enbart inför de äldste förrättade israeliterna ärenden vid stadsportarna, så att man kunde föra en rättvis talan med åskådare, eller inför den kristna församlingen. Detta förhindrade orättvisan som eventuellt skulle kunna äga rum inför små slutna grupper beståendes av äldste.

“Bibelns stadgar och redogörelser anger att fall av orätt handlingssätt kom inför stadens äldste i porten huvudsakligen när det var fråga om tvister, till exempel i fall där en som förbrutit sig inte ville erkänna att han handlat orätt mot en annan, och även när samhället som helhet blev allvarligt drabbat eller utsattes för fara genom den orätta handlingen.” – Vakttornet, 15 maj, 1977, sidan 237 i svenska utgåvan – Vakttornet, 1 december, 1976, sidan 732 i engelska utgåvan

“Bibelns stadgar och redogörelser anger att fall av orätt handlingssätt kom inför stadens äldste i porten huvudsakligen när det var fråga om tvister, till exempel i fall där en som förbrutit sig inte ville erkänna att han handlat orätt mot en annan, och även när samhället som helhet blev allvarligt drabbat eller utsattes för fara genom den orätta handlingen.” – Vakttornet, 15 maj, 1977, sidan 237 i svenska utgåvan – Vakttornet, 1 december, 1976, sidan 732 i engelska utgåvan

“Eftersom de lokala domstolarna fanns vid stadsporten, var det ingen tvekan om att rättegångarna var offentliga! (5 Mos. 16:18—20) Utan tvivel bidrog de offentliga rättegångarna till att påverka domarna så att de iakttog noggrannhet och rättvisa, egenskaper som ibland saknas vid förhör i hemliga överdomstolar.” – Vakna!, 8 juni, 1981, sidan 17 i svenska utgåvan – Vakna!, 22 januari, 1981, sidan 17 i engelska utgåvan

I Matteus 18:17, lärde Jesus ut att olöst synd/överträdelse skulle tas “upp med församlingen”, och inte med en utvald kommitté med församlingsledare. Det är så man ursprungligen hanterade förseelser. Så som det talades om tidigare, var det inte förrän år 1944 som tillsättningen om en dömande kommitté inrättades av Nathan Knorr.

Dolda skäl

När personen i fråga blev utesluten eller fick utstå offentlig förebråelse skulle församlingen få veta varför. Paulus talade öppet inför församlingen om de fel som Petrus, Hymeneus, Alexander och Diotrefes gjorde. För att undvika juridiska problem följer inte samfundet detta bibliska råd. Tillkännagivandets omfattning beträffande både uteslutning och avståndstagande är begränsat till:

”[Personens namn] är inte längre ett Jehovas vittne.” 

– Organiserade för att göra Jehovas vilja [2005], sidan 153–154 i svenska utgåvan

Processens fart

I bibelskrifterna nämns inte någon tidsgräns under vilket processen måste utspelas. Den indikerar, emellertid, att en förhållandevis lång tid skulle kunna involveras;

Galaterna 6:1 (NV) – “Bröder, även om en människa innan hon vet ordet av begår ett eller annat felsteg, skall NI som har andliga förutsättningar söka föra en sådan till rätta igen i en ande av mildhet, medan du håller ett öga på dig själv, för att inte också du skall bli frestad.”

Att få en broder att ändra sitt handlingssätt eller tillrättavisa honom kan uppta en betydande tid. Om en person tillvänjer sig vid vissa vanor eller om de tvivlar på läran kan det ta månader av ansträngning för att övervinna dessa. Men i många fall när ett Jehovas vittne avger bekännelse eller om en annan person redogör deras aktiviteter inför de äldste blir de uteslutna inom ett fåtal veckor. Förövrigt, om processen handlar om att få någon att ändra sitt handlingssätt innebär det att personen inte skulle bli utesluten i händelse av att förbrytaren blir tillrättavisad och inte framhärdar på sin felaktiga kurs, som, exempelvis, efter att ha tagit emot blod eller att man förhindrat ett kärleksförhållande med innebärande äktenskapsbrott. Men generellt sett är det allmänna utövandet i dessa fall självverkande utestängning eller förmodligen uteslutning.

Bestraffning

Utfrysning skulle användas för tillrättavisning eller för att skydda församlingen. Men man använder det regelbundet som bestraffning. När en person öppet bekänner en felaktig gärning som han eller hon gjorde och slutade med för flera år sedan har det ofta lett till att de har blivit uteslutna för att de har en felaktig inställning, vilket uppenbarligen är något man gör för att bestraffa.

Alltför hård

En övergång av Insikt i Skrifterna, Band 1 på sidan 788 (eng.) visar att åtskilliga skriftställen som åsyftar på uteslutning talar om att behjälpa eller att förebrå/förmana personen i fråga.

2 Korinthierna 2:5–8 (NV) – “Om nu någon har vållat bedrövelse, har han inte bedrövat mig, utan ER alla i viss utsträckning – för att inte vara för barsk i vad jag säger. Denna kraftiga förebråelse från flertalet är tillräcklig för en sådan man, så att NI nu tvärtom skall välvilligt förlåta och trösta honom, för att han inte på ett eller annat sätt skall bli uppslukad av sin alltför stora bedrövelse. Därför uppmanar jag ER att bekräfta ER kärlek till honom.”

Individer kan bli så traumatiserade av att bli uteslutna att många överväger och begår självmord. Det är vanligt att man drabbas av posttraumatiskt stressyndrom. Sällskapet Vakttornets hårda inställning får en kontraproduktiv inverkan. Att bli utesluten har blivit katalysatorn som får många att tvivla på att Sällskapet Vakttornet är den sanna religionen. Trauman och kraftprov som involveras i att bli återupptagen är vad som fick dem till att börja med att undersöka saker och ting som inte bara finns tryckt i Vakttornspublikationer, och att de drar slutsatsen att Sällskapet Vakttornet inte är Guds utvalda väg.

Det förhåller sig nämligen som så med många religioner, att när en person inte längre hyser någon tro eller bedriver synd, tenderar de till att driva iväg från kyrkan och ansluta sig till likasinnade individer utanför församlingen. Så är fallet med odöpta JV – ungdomar; med tiden lämnar de religionen, som vanligtvis sker i tonåren. De flesta som inte följer Sällskapet Vakttornets grundriktlinjer eller som inte tror på att organisationen är Sanningen slutar med att gå på möten. Men uteslutning är, emellertid, en infångandeform som tvingar döpta vittnen, mig [Paul Grundy] själv inräknat, till att ägna flera år åt att gå på möten medan man inte tror på eller följer Vakttorns – föreskrifterna. Detta gör man för att undvika att bli utesluten och för att förhindra att man blir utstött av familj. Genom uppmuntran av människor till att stanna kvar och leda dubbelliv resulterar uteslutning möjligtvis i att fler folk influeras än att syndare/överträdare uppmuntras till att driva iväg bort från församlingen.

Fariseiskt

Eftersom ordet utesluta inte förekommer i bibeln hänvisar Nya Världens Översättning av Den Heliga Skrift – Studieutgåva med fotnoter och parallellhänvisningar, “Register över ord och uttryck”, läsaren till uttrycket “utstött”. I engelska indexet är utstött “expelled”, och utesluten är “disfellowshipped”.

“DISFELLOWSHIP(PED). See EXPELLED – UTSTÖTT/UTDRIVEN” – Rbi8, sidan 1507 (eng.), sidan 1655 (sve.) (Direktöversatt)

Under EXPELLED (utstött, utdriven) i engelska indexet är skriftställena

”EXPELLED,

Joh 9:22 utdriven från synagogan

Joh 12:42 inte bli utdriven från synagogan”

– Rbi8, sidan 1510 (eng.) (Direktöversatt)

(Under utstött i svenska indexet är skriftställena  “UTSTÖTT,  1Mo 34:30 gjort mig till en utstött Jos 7:25 gjort oss till något utstött Joh 9:22 skulle han bli utstött ur synagogan Joh 12:42 för att inte bli utstötta ur synagogan Ord 11:17; 15:6, 27.”  – Rbi8, sidorna 1655–1656 (sve.))

Båda skriftställena; Johannes 9:22 och 12:42, gäller fariséernas utövande av utdrivning ur synagogan.

Johannes 9:22 (NV) – “Detta sade hans föräldrar därför att de kände fruktan för judarna. Judarna hade nämligen redan kommit överens om att ifall någon skulle bekänna honom som Kristus, skulle han bli utstött ur synagogan.”

Det närmsta skriftliga exemplet som Sällskapet Vakttornet kan finna i engelskan för termen utesluta är utifrån fariséerna.

Hat

Vägledningen som återges i Vakttornet strider mot kristna exempel när den kräver av anhängare att de hatar en avfälling.

“Kristus hatade laglöshet — Gör du det? Detta att vi skall hata all laglöshet innebär att vi också måste hata all verksamhet av avfällingar. Vi bör ha samma inställning till avfällingar som David hade. Han försäkrade: ”Hatar jag inte dem som intensivt hatar dig, …”  – Vakttornet, 15 juli, 1992, sidan 12–13 (sve. & eng.)

“Avfällighet är i själva verket uppror mot Jehova. Vissa avfällingar bekänner sig känna och tjäna Gud, men de förkastar läror eller krav som framförs i hans ord. Andra påstår sig tro på Bibeln, men de förkastar Jehovas organisation och försöker motarbeta dess verksamhet. När de efter att ha lärt känna vad som är rätt med berått mod väljer en sådan uselhet, och när det onda blir så inrotat att det är en oskiljaktig del av deras natur, då måste en kristen hata (i ordets bibliska betydelse) dessa som har gjort sig till en så oskiljaktig del av uselheten. De sanna kristna delar Jehovas känslor gentemot sådana avfällingar; de är inte nyfikna på avfälliga idéer. De känner i stället ”vämjelse” över dem som har gjort sig till Guds fiender, men de överlåter åt Jehova att verkställa hämnden.”  – Vakttornet, 1 oktober, 1993, sidan 19 (eng. & sve.)

“De som hatar Gud och hans folk bör hatas, men detta betyder inte att vi skall begagna något tillfälle att vålla dem fysisk skada i en ande av illvilja eller agg, ty både illvilja och agg hör djävulen till, medan däremot rent hat inte gör det. Vi måste hata i den sannaste bemärkelsen, vilket innebär att betrakta med ytterlig och aktiv motvilja, att anse för vedervärdig, vidrig, otäck, att avsky. Förvisso är ingen som hatar Gudlämplig att leva på hans sköna jord. Jorden kommer att bli befriad från de onda, och vi kommer inte att behöva lyfta ett finger för att vålla att fysisk skada drabbar dem, ty Gud kommer att ordna den saken, men vi måste se dessa fiender i rätt perspektiv. Hans namn innebär vedergällning åt fienderna.”

– Vakttornet, 1 oktober, 1952, sidan 599 i engelska tryckta upplagan 

– Vakttornet, 1 april, 1953, sidan 159 i svenska tryckta upplagan

Både Jesus och Paulus sade att man inte skulle hata utan istället älska våra fiender. Detta skulle till och med gälla även när någon attackerar ens tro och utövande.

Matteus 5:44-45 (NV) “Men jag säger er: Älska era fiender och be för de som förföljer er, så att ni visar er vara söner till er Fader som är i himlarna; han låter ju sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.”

Romarna 12:17-21 (NV) “Återgälda ingen med ont för ont. Sträva efter det som är gott och riktigt i alla människors ögon. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er. Hämnas inte er själva, ni älskade, utan lämna rum för vreden; det står ju skrivet: “Min är hämnden; jag skall vedergälla, säger Jehova.” Men “om din fiende är hungrig, ge honom att äta; om han är törstig, ge honom att dricka; ty genom att göra detta hopar du glödande kol på hans huvud”. Låt dig inte övervinnas av det onda, utan övervinn ständigt det onda med det goda.”

När det talas om en person som har blivit vilseförd åt avfällighet från tron sade Paulus i 2 Tessalonikerna 3:15 – Och håll honom ändå inte för en fiende, utan fortsätt att allvarligt förmana honom som en broder.

När Jesus talade om att det är nödvändigt att älska sin nästa som sig själv för att tillvinna sig evigt liv, använde Jesus illustrationen om den barmhärtige samariten som förklaring på vem den nästa är. (Lukas 10:25-37) Judarna betraktade samariterna som avfällingar till den judiska religionen, men Jesus säger att vår kärlek även ska gälla dessa människor.

Döpt utan förståelse

Sedan år 1985 har det högtidliga Jehovas vittnes-löftet i fråga om dop varit följande;

“Förstår du att ditt överlämnande och dop identifierar dig som ett Jehovas vittne, förbundet med Guds organisation som leds av hans ande?”– Vakttornet, 1 juni, 1985, sidan 30 (eng. & sve.)

När man döper sig anförtror en person sig själv åt Sällskapet Vakttornets trossamfund, trots att ordet organisation aldrig förekommer i bibeln. Få människor inser att de har anförtrott sig själva hela sitt sängkammarliv, arbetsvalsmöjligheter och livslånga relation med familj och vänner åt organisationen. Termer som Jehovas vittnens andliga regering används aldrig i Vakttornspublikationer som delas ut till allmänheten, men är inte desto mindre termer som används i hemliga brev till avdelningar och till äldste. Skulle lika många människor låta sig döpas ifall de insåg att det inte bara är för Jehova, Jesus och helig ande som de lät sig döpas, utan för en ecklesiastisk styrelse som fick rättigheten att vid vilken tidpunkt som helst införa vilka regler som helst?

När en person blir döpt, är det väldigt få som till och med har någon kännedom om den sanna historien bakom religionen. Ingen person som döps har någon susning om den fullständiga uppteckningen över saker som de skulle kunna bli uteslutna för i och med att den uppteckningen är oåtkomlig, och många av uteslutningsskälen är inte tydligt specificerade i bibeln. De flesta av de uteslutningsskäl som finns är spridda utöver olika Vakttornspublikationer, men det är sällan en nyligen intresserad får se dessa. Vakttornspublikationerna innehåller inte heller en fullständig uppteckning över skälen som man kan bli utesluten för. Till och med folk som har varit med i organisationen under flera års tid har generellt sett ingen kännedom om alla uteslutningsskäl. När det gäller uteslutning uppger boken Ge Akt på Er Själva och på Hela Hjorden på sidan 101 (eng.) att äldste bör säkerställa sig på att fortgå “i harmoni med de senaste utlåtanden som kommer från Sällskapet.”

Enbart äldste får tillgång till Ge Akt på Er Själva och på Hela Hjorden och brev ifrån Sällskapet Vakttornet. År 2010 lät man utgiva en uppdaterad handledningsbok till äldste – “Var herdar för Guds hjord” [Shepherd the Flock of God]. Sju utav dess tolv kapitel handlägger uteslutning. Ett brev till äldste som dateras till den 7:e oktober 2010 visar hur hemlig den boken är, när brevet säger att kvinnor inte får lov att binda boken, inte ens under tillsyn:

“Ingen invändning föreligger om att en äldste personligen spiralbinder eller laminerar sin egen textbok eller gör det åt andra äldstebröder. Om han får en annan döpt broder som inte är en äldste måste arbetet då därför göras åt honom, äldsten måste observera under tiden som arbetet blir utfört. Utomstående sällskap, icketroende eller systrar får inte lov att utföra detta arbete. Materialet i boken är konfidentiellt, och konfidentialitet måste uppehållas.”

– Brev till äldste, 7 oktober, 2010 (Utdraget i brevet är efter bästa förmåga direktöversatt)

Utöver detta informerade ett Brev till äldste den 23:e augusti 2010 om följande:

“Informationen är utformad enbart för de äldste,  och andra personer bör inte få någon möjlighet  till att läsa informationen.” (Direktöversatt)

Inte ens äldste får veta riktlinjerna för alla situationer, allteftersom svårare scenarier blir detaljerat överlagda i brev till Betelavdelningarna. De flesta människor döper sig utan att få någon kännedom om att dessa böcker och brev överhuvudtaget existerar, än mindre vad för sorts information som står i dem.

Hur mycket information överlämnade Jesus till apostlarna som han förbjöd att man delade med någon annan? En religion som utesluter och utestänger folk borde vara öppen med att ge fullständig tillgång till information om dessa regler innan en person blir inblandad, istället för att rentutav dölja det även för långfristiga anhängare.

Minderåriga

Det är särskilt oroande att Sällskapet Vakttornet uppmuntrar barn som har vuxit upp som Jehovas vittnen till att döpa sig som minderåriga. Till och med ett barn före tonåren kan döpa sig och under resten av sitt liv bli underkastad principen om att bli utesluten.

“Jag blev döpt på sommaren år 1946 vid den internationella sammankomsten i Cleveland i Ohio. Fastän jag var bara sex år var jag besluten att fullfölja mitt överlämnande åt Jehova. Den sommaren tjänade jag för första gången som pionjär.”– Vakttornet, 1 mars, 1992, sidan 27 (eng. & sve.)

Att döpa sig som ett Jehovas vittne är ett verbalt bindande kontrakt med Sällskapet Vakttornet, och i och med detta är det både juridiskt och bibliskt fel att döpa minderåriga. Dop av minderåriga nämns aldrig i bibeln. Jesus döpte sig aldrig förrän han var 30 år gammal och judar tyckte att en person blev vuxen vid 30 års ålder. När Cornelius och hans familj döptes står det ingenting om att icke – vuxna döptes och det finns inget bibliskt bevis för att några barn eller tonåringar någonsin blev döpta. Ett barns kunskap och idéer förändras dramatiskt mellan tonåren och tjugoårsåldern, och av det här skälet skyddar lagen minderårigas rättigheter. En minderåring får vanligtvis inte enligt lag lov till att sluta avtal, dricka, rösta, gå med i armén eller gifta sig.

När en person som döpts som minderåring väljer att de inte längre vill vara kända som Jehovas vittnen blir de i regel uteslutna. När detta väl sker händer det att den tonåringen inte får lov till att obehindrat umgås med familj eller vänner för resten av deras liv! Även en person som fortfarande är ett barn kan bli utesluten.

🔻

“När en döpt minderåring blir inblandad i förbrytelser som hotar församlingens renhet bör den utsedda kommittén träffas med en sådan person precis som de skulle göra med vilken annan medlem i församlingen som helst.” 

– Ge Akt på Er Själva och på Hela Hjorden [1991], sidan 98 (eng.) (Direktöversatt)

Familj

Ett tidigare Jehovas vittne erinrar sig följande:

“Jag blev tillsagd att jag inte fick tala med min egen dotter på grund av synd för vilket hon hade blivit utesluten, och likställde det med ett idiotiskt antagande om att jag inte var mogen nog att stå upp emot den möjliga dragningskraften som hennes syndfulla liv kunde få, och att jag behövde skyddas från det. För Guds skull – hon hade sex utan att vara gift – varken mer eller mindre. Hon utgjorde inget hot mot mig eller min integritet. Och jag var hennes far, den som hon skulle vända sig till i tid av nöd. Vid den stunden som hon behövde som mest stöd för att komma över ‘normal mänsklig ungdomlig förvirring och hormonellt övermått’ skulle jag behandla henne som om hon vore ‘död’.”

Nya Testamentet täcker aldrig utmärkande närmaste familjemedlemmar när det gäller utfrysning. I stället sade Paulus i 1 Timoteus 5:8 (NV);

“Men om någon inte sörjer för sina egna, och särskilt för dem som är medlemmar av hans hushåll, då har han förnekat tron och är värre än en som är utan tro.”

Procedurer för att bli återupptagen

Jesus lämnade i parabeln eller liknelsen om den förlorade sonen ett sammandrag på den typen av kärlek som Fadern har för oss och som vi bör visa mot varandra. (Lukas 15:11-32) Det yngsta barnet till en rik familj ägnade flera år åt att slösa bort sitt arv och levde ett liv som var involverat i talrika föraktliga synder. Jesus visade att trots detta, efter att ha sett sin son återvända hem, att den åldriga fadern sprang till sitt barn med öppna armar. Han höll inte inne med att fråga ut sonen om hans rådande gärningar, och försökte inte utröna sin sons motiv och ångrande, och han blev heller inte erlagd en tid av lägre ställning som bestraffning.

Ingenstans i bibeln talas det om en detaljerad process för att bli återupptagen, den ger inte heller någon tidsram i förhållande till hur länge det måste dröja innan en återupptagning kan äga rum. Paulus sa utan vidare spisning att en person som är en syndare bör undvikas. När de inte längre utövar synden finns det inte längre något skäl för att fortsätta med att hålla dem utstötta genom att undvika dem. Vakttornets trossamfund kräver däremot en formell återupptagningsprocess genom en samling av äldste.

“Men för att bli förlåten och återupptagen måste han ödmjukt lyda Guds lagar, frambringa frukter som svarar mot sinnesändringen och hänvända sig till de äldste för att bli återupptagen.” – Vakttornet, 15 september, 1992, sidan 12 (eng. & sve.)

Vakttornet anger en tidsperiod som måste förfara, även om så vidgående av det kristna exemplet möjliggör för kortare perioder. 

“Om dessa nödvändiga tecken på bedrövelse och ett förändrat leverne kan påvisas, då kan församlingens kommitté överväga om personen i fråga skall återupptagas, sedan tillräckligt lång tid har förflutit, vilket i de flesta fall bör innebära åtminstone ett år.”– Vakttornet, 1 augusti, 1963, sidan 473 i engelska tryckta upplagan – Vakttornet, 15 november, 1963, sidan 524 i svenska tryckta upplagan

“Även om det verkar som om den man i Korinth som hade handlat orätt blev återupptagen efter relativt kort tid, skall inte detta användas som en norm för alla fall av uteslutning, …”– Vakttornet, 1 oktober, 1998, sidan 18 (eng. & sve.)

Trots att bibeln inte beskriver något formalistiskt förfarandesätt för att kunna avgöra om man ska umgås med en syndare, har Sällskapet Vakttornet utvecklat en formalistisk procedur som ett tillvägagångssätt för att kunna avgöra om en person är värd att få sin hållning som utesluten avlägsnad. De måste närvara vid möten regelbundet i flera månader under tiden som de är under utfrysning innan någon efterfrågan om att få bli återupptagen igen kan bli noga övervägd. Efter detta måste de kontrolleras av de äldste för ett avgörande om de har slutat synda och har en ångerfull inställning. När fallet ifråga är avgjort ger man ett offentligt tillkännagivande. Det är endast efter denna procedur och detta tillkännagivande som familjeanhöriga och andra inom församlingen obehindrat får lov till att tala med den personen.

Ta det ganska vanliga exemplet med ett förlovat par som har sex med varandra veckor innan deras bröllop. Om upptäcks i sina förehavanden kan de bli uteslutna för det. När de väl blir gifta blir de inte omgående återupptagna eftersom en tid ska förfara innan deras fråga om att få bli återupptagna blir noga övervägd. De tvingas därpå att genomgå den formella processen som består av att de ska betraktas som ångerfulla. Men detta till trots, är de på dagen för deras giftermål inte längre äktenskapsförbrytare i och med att de då är bibliskt gifta. Det finns inget bibliskt underlag för att man inte längre bör umgås med dem. Att de inte rent självverkande och omedelbart återupptas visar på att vittnenas anordning grundar sig på bestraffning. Denna bestraffning pågår ett antal månader efter deras återupptagning fram tills dess att äldste beslutar om de återigen är värdiga nog att få delta i möten.

På samma sätt blir många uteslutna som tonåringar för fylleri, rökning eller omoral. Under årens förlopp slutar de med den typen av beteende och möjligtvis gifter de sig och skaffar barn. Bibliska principer visar att eftersom de inte längre bedriver synd och inte längre är erkända i samfundet så som en broder är det därför acceptabelt att man talar med dem. Å andra sidan sett dikterar Vakttornslagstiftningen att de inte får talas med förrän de återupptar mötesdeltagandet, söker efter att få bli återupptagen, får ett godkännande och därpå får ett offentligt tillkännagivande. För ett högt procenttal av de som växte upp som Jehovas vittnen finns det ingen önskan om att få återvända till Sällskapet Vakttornets trossamfund och därav inleds aldrig denna process, vilket innebär att deras familjeförhållande är förstörd för resten av deras liv.

När man väl blivit återupptagen har fler regler skapats för beskrivning av vilka aktiviteter de får lov att vara delaktiga i. Med tiden får de tillstånd att återuppta fältförkunnartjänsten, sedan svara på möten och därefter hålla föredrag. Det kommer dröja flera år innan de till slut står i riktlinje för privilegier som att bli pionjär eller att bli ansedd som missionär eller förkunnare. Bibelskribenterna kom inte med den typen av regler.

“Begränsningar bör föreläggas för att hjälpa personen att inse behovet av att fortsätta ‘göra stigarna raka för hans fötter’ och även utav hänsyn till församlingens samvete.” – Ge Akt på Er Själva och på Hela Hjorden[1991], sidan 131 (eng.) (Direktöversatt)

Delaktigheten i fältförkunnartjänsten återställs när individen har blivit återupptagen. Andra privilegier, så som att svara på möten, handhava delar av programmet och frambära bön vid möten kan stegvis återställas när man beslutar om individen har andligt utvecklats till den grad att han är berättigad för det och när det bedöms av de äldste att vidgandet för den typen av privilegier inte kommer att väcka anstöt i församlingen.

“Ett helt år måste ha gått från det att en dömande tillrättavisning gavs eller sedan en person återupptagits efter uteslutning innan han kan komma i fråga för tjänst som hjälppionjär eller reguljär pionjär.” – Tjänsten för Guds Kungarike, augusti, 1986, sidan 6 (eng. & sve.)

“Om en person en gång i tiden har blivit utesluten eller skilt sig från församlingen, får han då någonsin hålla ett offentligt föredrag? Det kan han kanske få, men minst tio år måste ha förflutit sedan återupptagandet. (Beträffande ytterligare detaljer se Vakttornet för 1 januari 1966, sid. 16 och 17; ”Lyktan”, sid. 116.)”  – Tjänsten för Guds Kungarike, december, 1970, sidan 4 (eng. & sve.)

Datalagring

Man uppspanar uteslutna personer ända tills de dör med uppgifter som förvaras inom församlingen och avdelningskontoret, vilket framlyses genom ett brev till äldste från år 2015.

• Har avdelningskontoret blivit underrättad om alla reguljära pionjärers avlägsnande, namnändringar och ändringar av församlingsöverlåtelser?
• Har avdelningskontoret meddelats om uteslutningar eller avståndstaganden som har uppstått sedan den senaste inspektionen?
• Har avdelningskontoret blivit underrättad om alla uteslutna eller avståndstagande individer som nu är återupptagna eller har avlidit?
• Finns det förkunnare som är under dömande restriktioner, och blir, i så fall, deras andliga framsteg noggrant kontrollerade?
• Har introduktionsbrev/rekommendationsbrev blivit utskickade till alla förkunnare som har lämnat församlingen?

Behövlig information inför besök av kretstillsyningsman – brev till äldste, 2015 (Direktöversatt)

Alltsedan år 2021 kallas uteslutningsformuläret för S-77-E 7/21 PROTOKOLLFÖRING FÖR UTESLUTNING, AVSTÅNDSTAGANDE, ELLER DÖMANDE FÖREBRÅELSE. Den beskriver att ”Kommittén bör skicka det ifyllda formuläret till serviceavdelningen och behålla en kopia för församlingens konfidentiella arkiv.” Församlingen åläggs att behålla ett exemplar under ”lagringstiden … ”. Shepherd Addendum (Herdetillägg) beskriver att lagringstiden för församlingen är på 20 år. Den beskriver inte lagringsperioden för tjänsteavdelningen.

Slutsats

Hundratusentals vittnen är för närvarande uteslutna och utstötta från sina familjer och vänner. Detta får en dramatisk inverkan på en person, ofta under en tid då de behöver som mest hjälp från andra.

Det är inte alla Jehovas vittnen som strikt följer riktlinjerna från Vakttornets organisation, men de som fortsätter ha kontakt med uteslutna familjemedlemmar eller vänner döljer sånt umgänge av rädsla för att bli uteslutna.

Sällskapet Vakttornets organisation medger att utfrysning av en person används för att hämnas och manipulera. Detta lyftes fram när man talade om äktenskapspartners som ger varandra den tysta behandlingen.

Fallet är detsamma beträffande att uteslutning och utfrysning av religiösa anhängare används som en form av bestraffning och kontroll.

Vakttornets organisation påstår att kärlek är en av deras utmärkande egenskaper och att Jehovas vittnen är ett kärleksfullt broderskap. En av Jesu största förelägganden var att man skulle uppvisa kärlek för sin egen broder och mot sin nästa (Lukas 10:27). Doktrinen om uteslutning väcker allvarliga frågetecken om vilka anspråk som helst på kärlek som Jehovas vittnen försöker komma med. Att bli totalt fjärmad från detta broderskap och att bli utelämnad åt världen bygger upp en rädsla för att bli avlägsnad. En jämförelse mellan hur bibeln säger att man ska behandla syndare och hur Sällskapet Vakttornet genomdriver uteslutning visar att organisationen har gått utöver skrifterna och använder sig av detta som ett sätt att kontrollera.

Sällskapet Vakttornet försöker framställa utfrysningen som kärleksfullt och nödvändigt, genom att använda sig av 3 primära skäl.

Även om bibeln aldrig nämner uteslutning, talar den, emellertid, om att ”märka” en syndare. Folk som inte är Jehovas vittnen behandlas på detta sätt. De utfryses inte, men umgänget är begränsat och man ser till att inte bli involverad i den livsstil och övertygelser de främjar. Genom att gå utöver detta med uteslutningsanordningen manipulerar Sällskapet Vakttornet människor genom tvång.

De goda nyheterna är att antalet människor som lämnar Jehovas vittnen fortsätter att öka, vilket leder till att familjemedlemmar återförenas. Jag [Paul Grundy] har sett detta på förhand bland mina egna vänner. När en person väl inser att Sällskapet Vakttornets läror är felaktiga, ger den första kontakten med familjen de har undvikit både överväldigande glädje och skam.

Fotnoter

(1) Sällskapet Vakttornet skrev: “De senaste åren har uteslutning världen över varit ungefär 1 % bland förkunnare.” – Vakttornet, 1 juli, 1992, sidan 19 (eng. & sve.)

Följande Vakttornsartiklar tillhandahåller talen för antalet uteslutna – w61 15/5 s. 235; yb79 s.31 (eng.); w86 1/1 s. 13; w87 15/9 s. 13; w89 1/12 s. 17; w91 15/11 s. 9 – vilket jämfört med genomsnittliga antal förkunnare var något över 1%.

(2) Statistik i Vakttornet, 15 november 1974, sid. 517 och Vakttornet, 15 maj 1961, sid. 235 indikerar att antalet återupptagna varje år endast är 1/3 av antalet uteslutna.

Att tillämpa dessa procentsatser på genomsnittliga förkunnare visar att under 30-årsperioden från 1991 till 2020 blev 1,3 miljoner Jehovas vittnen uteslutna. Efter att ha tagit med i räkningen de som har dött, finns det över en miljon människor som för närvarande är märkta som uteslutna och som utfryses.

(3)

“Med uteslutning avses att en medlem stöts ut ur kretsen av Guds husfolk; och om man förblir i detta uteslutna tillstånd till sin död, innebär det att man blir tillintetgjord för evigt såsom en individ som är förkastad av Gud. Om man håller sig borta från mötena, leder detta just i den riktningen.”

– Vakttornet, 15 december, 1965, sidan 751 i engelska tryckta upplagan 

– Vakttornet, 15 februari, 1966, sidan 84 i svenska tryckta upplagan

(4)

När en person blir märkt nämner man de inte och får tillåtelsen att fortsätta ha kontakt med andra. Endast de som signifikativt känner till personens felande handlingar råder man att de ska sluta umgås med personen socialt, men de kan ändå få lov att tala med dem under möten.

(5)

Avståndstagande används generellt för ett vittne som frivilligt avlägsnar sig själv från församlingen. För den här artikelns skull kommer uteslutning och avståndstagande räknas som samma sak eftersom innebörden för individen nästan är likalydande, som i båda fall leder till utfrysning. Boken Organiserade för att fullgöra vår tjänst(1972) säger;

“Ordet avståndstagande gäller för en person vars handling, även om han är en döpt medlem inom församlingen, avsiktligt förkastar Kristet ställningstagande, förkastar församlingen och säger att han inte längre vill vara känd som en av Jehovas vittnen. … En person kan också avstå från sin plats i den kristna församlingen genom sina handlingar, till exempel genom att bli en del av en världslig organisation vars mål strider mot bibeln och som därmed är under Jehovas dom. (Jämför Uppenbarelseboken 19:17-21; Jesaja 2:4.) Så om en person som är en kristen väljer att gå med dem som inte godkänns av Gud, skulle det vara lämpligt av församlingen att med ett kort meddelande uppge att han har avskurit sig och inte längre är ett Jehovas vittne. En sådan person skulle bli betraktad på samma sätt som en utesluten person.” – Organiserade för att fullgöra vår tjänst [1972], sidan 150, 151 (eng.) (Direktöversatt)

(6)

“Under ett sammanträde tre veckor senare den 30 april [1975] överraskade president Knorr oss genom att lägga fram ett förslag om att alla ärenden skall beslutas genom ett majoritetsval på två tredjedelar av det aktiva medlemskapet (som på den tiden var sjutton i antalet).” – Raymond Franz, Samvetskris [Crisis of Conscience] (Comentary Press Fjärde Upplagan 2004) sid. 85 (eng.) (Direktöversatt)

Den verkande effekten genom kravet på en 2/3 majoritet talas om i Franzs bok In Search of Christian Freedom [sve. I Sökandet Efter Kristen Frihet]. Kommande är de sidor som är hithörande i fråga på engelska (Källa: https://www.jwfacts.com/pdf/two-third-majority.pdf).

Uteslutna människors erfarenheter

Förra natten

Min mamma besökte mig i min lägenhet tillsammans med mina bröder och systrar torsdagen när de skulle tillkännage min uteslutning. Vi pratade och skrattade som vi alltid gjorde och sedan harklade hon sig. Det var ett väldigt tydligt harklande som vi alla känner till. Det betyder att hon är upprörd och på väg att säga något viktigt. En stillhet lade sig över rummet. Alla blev illa till mods och deras leenden försvann snabbt. Hon radade därefter upp familjen framför mig och talade om för dem att säga adjö till mig eftersom vi inte skulle se varandra igen under en väldigt lång tid. De kramade mig obehagligt var och en med förvirrade ansiktsuttryck. Emily var 9, Chad 11 och Michael 17. Jag minns att Emily tyst snyftade och höll fast i min kjol med sina knubbiga fingrar vid ett tillfälle, när mamma sade vidare att jag hade ett val och att detta är vad jag valde. Jag hade blickat ned under det här samtalet och fokuserat på Emilys fingrar. Hon bar glittrigt nagellack och hade ett smileyansikte på sin vänstra tumme som hon hade fått ritad och ditsatt av sina vänner i skolan tidigare den dagen.

Efteråt skickade hon dem till bilen och sade, “Jag älskar dig Rebecca. Och jag kommer att vänta på dig den dagen du återvänder. När den dagen kommer, så kommer jag att välkomna dig med öppna armar lika glädjefyllt som den förlorade sonen blev emottagen av sin far. Jag kommer att säga ‘Denna min dotter var död, men har nu återkommit till livet. Hon var en gång förlorad, men är nu funnen.’ Och då ska vi ha en stor fest när vi firar din återkomst, men fram tills dess är du precis så som bibeln säger … Du är död för mig. Du gav ett löfte till Jehova den 13 juni 1995 och vigde hela ditt liv åt att tjäna honom; idag har du beslutat dig för att vända Gud ryggen.” Hon kysste sedan min kind och gick ut genom dörren. 

Jag stod där vid ytterdörren med de orden ringandes i mina öron, “Vände Gud ryggen… Död för mig.” Långsamt föll jag ihop på golvet och snyftade. Jag upprepade allting om och om igen i mitt huvud… deras högtidliga ansikten, kylan i mammas röst. Och sedan tänkte jag åter på de små glitternaglarna… det handritade smiley-ansiktet. Jag tänkte tillbaka till innan förmaningen, till de första 15 minuterna när vi skrattade och pratade. Det var den sista normala stunden som jag någonsin hade med min familj. Jag drog mig själv fram till sängen och somnade till slut och tänkte på de 15 minuterna med skratt och det där smiley-ansiktet på Emilys tumme. 

Jag får min syster tillbaka

Min syster har varit utesluten i över ett årtionde. Vid den tiden var jag upptagen med att fria till min blivande hustru och var mycket i färd med att börja mitt eget liv. Jag undvek henne helt och hållet precis så som jag skulle. Hon blev inte ens inbjuden till mitt bröllop. Till en början kände jag mig egenrättfärdig när jag frös ut henne. Så som åren har förflutit har jag blivit alltmer medveten om allt som saknas. Hon har en familj som jag inte känner. Ett liv som jag inte är en del av. Hon har aldrig mött mina barn. Mina barn känner inte till denna moster och morbror och kusin. Denna medvetenhet har blivit alltmer tyngre och har omvandlats till en känsla av skuld och ånger. Hur kunde jag vända min syster ryggen?

Jag kunde inte slösa mer tid. I helgen hittade jag henne via google. Jag skickade ett e-postmeddelande och bara hoppades på att det skulle nå henne.

Och Idag svarade hon! Vi kommer att tala med varandra snart. Vi har så mycket att ta igen! Och jag vet inte ens var jag ska börja. Men när jag tänker efter, så vet jag var jag ska börja.

Det ska börja med en ursäkt.

Skamvandring

Allt börjar när man hör “detta ber vi genom Jesus Kristus, Amen”.

Jag samlar ihop mina böcker och barnens böcker och lägger undan dem. Vid den tiden går människor över till oss och talar med min fru och leker med mina barn. De kommer prata med henne om vädret, mötet, hennes graviditet eller vad som helst. Frågar de om mig? Nej. Talar de med mig? Nej. De talar inte bara med mig, de låtsas inte ens om att jag existerar med nickande, ett leende eller ens ögonkontakt. Jag är död för dem, förstår du. Vilka är de här personerna? De är de som påstod sig vara mina bästa vänner, mina andliga bröder, människor som älskade mig, men bara tills 3 män bedömde mig som en syndare som är förtjänt av döden, nu antar jag att jag inte ens är värd en “hej – sägning” från dem. Fan ta dem. Jag stannar på min sittplats ett tag, för att när man har ett 2 ½ årigt och ett 4 ½ årigt barn behöver min fru hjälp med att hålla ett öga på barnen. Efter en kort stund klarar jag bara inte av det mer. Sålunda börjar skamvandringen. Jag navigerar genom skogen av människor hela tiden som jag lägger märke till människor… som inte märker mig (eller åtminstone låtsas om som att de inte gör det). Jag går rätt förbi en vän till mig som inte ens tittar på mig även om vi så under sommaren satt på min uteplats efter att ha satt upp ett staket och delat på ett sexpack öl och lekt med min hund. Sedan finns det de äldste, flockens herdar som ser ett får som har problem och som inte erbjuder någon hjälp, återigen inte ens en blick. Det är just då den riktiga smärtan och ilskan tar i. Jag ser små barn, de flesta som leker med min son och dotter. De säger inte ens hej till mig. De är annars oskyldiga små barn som vet om att de inte får tala med “den mannen”. Jag tar på mig kappan och går ut genom dörren, jag går till bilen för att sitta och stirra på natthimlen och undrar om jag verkligen är den typ av person som förtjänar denna typ av behandling.

Tack för att du läste, jag behövde bara ventilera. Det har gått ungefär två månader sedan mitt uteslutnings-tillkännagivande och det blir bara mer svårare att gå skamvandringen 3 gånger i veckan.

Ut ur små barns munnar

En farmor hade inte fått träffa hennes sexåriga sondotter på 18 månader eftersom hennes son är utesluten. Sexåringen gav följande kommentar till sin mor. 

“Jag tror att det var människor som hittade på det (utfrysningen) och inte Gud för jag tror inte att han skulle ha hittat på sånt elände. Om du är med i den religionen när jag har vuxit upp och inte kan komma för att träffa mig, kommer ändå jag att träffa dig.”

Vilken sorts religion får barn att tro att deras mor inte vill träffa dem?

Text från syster

Utfrysning som utövas av liknande högkontroll-grupper

Utfrysning är vanligt inom högkontrollgrupper och är listad som en av nyckelfaktorerna man behöver vara medveten om när man avgör om en religiös grupp manipulerar medlemmar genom tvångsövertalning. Till exempel inräknar Steven Hassan det i denna BITE-modell, som används för att fastställa destruktiva grupper. Sällskapet Vakttornets tillämpning av uteslutning är en av de mer extrema inom kristendomen och efterliknar beteendeegenskaper som är vanliga bland högkontrollgrupper som mormoner, scientologer, Exclusive Brethren och Amish.

Scientologi

”Frånkoppling” är scientologi-utövningen att bryta alla band och all kommunikation med någon som har förklarats vara en undertryckande person (ond) av Scientologikyrkan. Detta kan inbegripa familj, vänner, nära och kära, arbetskamrater, bekanta eller någon annan som helst som upplevs som undertryckande av kyrkan.”

Frånkoppling är ett mycket känsligt ämne bland både scientologer och kritiker. Scientologer tror att frånkoppling i allmänhet är en nödvändig åtgärd som, när den genomförs, gynnar gruppen som helhet. Kritiker anser att detta är en extremt skadlig praxis som liknar känslomässig utpressning som förstör familjer och mellanmänskliga relationer.

(http://www.exscientologykids.com/disconnection.html, 28 september 2008) (Utdragen är efter bästa förmåga direktöversatta)

Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga (Mormonerna)

”… kyrkans webbplats upptecknar följande skäl för att sammankalla till ett disciplinärt råd: ”abort, transsexuell verksamhet, mordförsök, våldtäkt, tvångsmässigt sexuellt övergrepp, avsiktligt tillfogande av fysiska skador på andra, äktenskapsbrott, otukt, homosexuella relationer, barnmisshandel (sexuell eller fysisk), våld i nära relation, avsiktligt övergivande av familjeansvar, rån, inbrott, stöld, försäljning av illegala droger, bedrägeri, mened eller falska svordomar.”

Dessutom ska ”disciplinära råd hållas i fall av mord, incest eller apostasi.” Apostasi definieras av kyrkans allmänna instruktionshandbok som att lära ut eller följa felaktiga doktriner/läror eller ”upprepade gånger agera i tydlig, öppen och medveten offentlig opposition mot kyrkan eller dess ledare.”

Exkommunikation är det strängaste straff som ett kyrkligt disciplinärt råd kan utdöma mot en medlem. Uteslutning är ett straff precis nära exkommunikation vari en medlem förblir en del av kyrkan men som inte får träda in i templet, inneha ledarroller, ta emot sakrament eller utföra prästerliga uppgifter. Mindre disciplinära åtgärder är privat varsamhet och informell eller formell skyddstillsyn.

Exkommunikation leder till att en medlems namn avlägsnas från kyrkoböckerna och utesluts; en exkommunicerad medlem får inte bära tempelunderkläder eller insamla tionde åt kyrkan. Och medlemmens tempelförrättningar mot maka och barn upphävs.

Exkommunicerade medlemmar kan gå med i kyrkan igen efter att ha ångrat sig och genomgått omdop.

(http://www.pbs.org/mormons/ faqs/controversies.html, 28 september 2008) (Direktöversatt)

Amish

“Exkommunikation betyder här uteslutning av syndaren från all kyrklig gemenskap. …

Grunderna för exkommunikation har alltid innefattat både kättersk lära och felaktigt uppförande. Det senare har innefattat inte bara grov och flagrant synd utan också olydnad mot kyrkans bestämmelser, inklusive en mängd olika punkter beroende på karaktären hos församlingens eller rådplägningens bestämmelser. Vid olika tidpunkter och platser har följande varit (och är fortfarande) skäl: omoral i vilken som helst form, stöld, att ljuga, etc., drickande av alkoholhaltiga drycker eller fylleri, rökning av tobak, besök på teatrar (inklusive filmer), hasardspel och kortlek, militärtjänst och träning, oetisk ekonomisk praxis inbegripet utnyttjande av konkurslagar, bärande av smycken och moderiktiga kläder, överträdelse mot kraven på likformig klädedräkt, etc.”

(http://www.gameo.org/encyclopedia/ contents/E948.html, 28 september 2008) (Direktöversatt)

Exclusive Brethren (de exklusiva bröderna)

Exklusiva bröderna är en annan religion som exkommunicerar och utfryser medlemmar. De tror att de ensamma följer bibeln och inte är någon del av världen. De undviker världsliga människor och röstar inte. Deras officiella webbplats är www.theexclusivebrethren.com. Är det rättvist att Brethren-föräldrar utfryser sina barn, även om de tror att de har sanningen?

Är det rimligt att någon av dessa grupper utfryser på grund av deras personliga förståelse av sanning?

Artikeln skrevs ursprungligen i juni år 2005. Den senaste uppdateringen gjordes i augusti år 2018. Artikeln översattes från engelska till svenska i mars år 2020 och april 2023. Länk till engelska källartikeln är: https://www.jwfacts.com/watchtower/disfellowship-shunning.php