Jehovas vittnen tror inte att Gud är en treenighet och använder detta som en indikation på att de ensamma tillber sanningen. Men för att stödja deras Ariansk-baserade doktrin, definierar Sällskapet Vakttornet felaktigt treenigheten, använder sig av felciterade källor och misslyckas med att erkänna det stora antalet kristna som inte tillber en treenighetsgud.
Det här avsnittet föreslår inte att lösa en 2000-årig debatt om Guds natur, utan istället visar det felaktiga yttranden och vilseledande metoder som Bibelsällskapet Vakttornet använder för att stödja sin lära.
Watchtower hävdar att de har den korrekta förståelsen av Gud, och att kristenheten har en hednisk syn.
”Kristenhetens okristliga lära om en treenighet, bestående av ”Gud Fadern, Gud Sonen och Gud den Helige Ande”, kommer att förkastas av hela den upplysta mänskligheten såsom en hädisk, hednisk lögn.” – Paradiset återställs åt mänskligheten – genom Teokratin! [1974], sid. 385–386 (sve.), sid. 387–388 (eng.)
Denna vi-och-dom-inställning förstår inte att det finns grupper som delar Sällskapet Vakttornets arianska gudskoncept. Därförutom finns det ett antal olika uppfattningar om Guds natur, inklusive:
Yahweh-församlingar och vissa Church of God-grenar följer binitära övertygelser och många miljoner människor som tillhör Oneness Pentecostal-rörelsen är inte trinitära, utan modalister. När man hävdar att kristna tror på en treenighet, misslyckas Sällskapet Vakttornet med att erkänna det stora antalet kristna som inte är treenighetstroende.
Ett “halmgubbe”-argument definierar en persons synvinkel felaktigt och angriper sedan den felaktiga framställningen. Sällskapet Vakttornet gör detta genom att definiera Treenigheten felaktigt och otillräckligt. När Watchtower presenterar treenighetsdoktrinen smälter de samman treenighets- och modalism-koncept, vilket skapar en inkonsekvent och förvirrande lära som inte definierar någon formell ståndpunkt. Modala koncept framställs som treenigheten, men under de 56 åren av Sällskapet Vakttornets publikationer på Watchtower-CD 2006 finns det inte en enda diskussion om modalism. Genom uraktlåtande med att erkänna dessa olika läror och blanda samman doktriner/läror, ger Watchtower en felaktig bild av treenigheten, vilket gör det omöjligt för ett Jehovas vittne att bilda sig en välgrundad uppfattning.
Inkorrekt andragande om treenigheten
Treenighetsläran definierar en Gud i tre personer; inte tre gudar, tre gudar i en eller tre gudar i en gud. Som det beskrivs av den athanasianska trosbekännelsen, “Fadern är Gud, Sonen är Gud och den Helige Anden är Gud, och ändå finns det inte tre gudar utan en Gud.“
Sällskapet Vakttornet har för vana att felaktigt definiera treenigheten som “tre gudar i en.” Detta är en halmgubbsteknik, eftersom det inte är treenighetsläran.
”I Zion’s Watch Tower för juni 1882 hette det: … ” Vid denna tidpunkt uppstod således läran om tre Gudar — Gud Fadern, Gud Sonen och Gud den helige Ande.”” – Jehovas vittnen – Förkunnare av Guds kungarike [1993/1994], sid. 125 (eng. & sve.)
”Den avgudadyrkan och de styggelser som bedrivs inom kristenhetens och hedendomens religioner har förkastats av Jehovas återupprättade folk. … Deras tillbedjan fördelas inte på tre gudar i en, den så kallade gudomen i en mystisk treenighet, utan de är förenade som ett enda folk som tillber den ende Guden, Jehova.” – Vakttornet, 1 juli 1984, sid. 27 (sve.) – Vakttornet, 1 mars 1984, sid. 23 (eng.)
”… en triad bestående av tre gudar i en …” – Vakna!, 1 december 1998, sid. 11 (eng. & sve.) ”… lär att Gud är en treenighet bestående av tre gudar i en, …” – Vakna!, 22 januari 1989, sid. 23 (eng. & sve.)
””Om han är en Jehova, kan han då vara tre gudar: Gud Fadern, Gud Sonen och Gud den Helige Ande, som anhängarna av treenighetsläran påstår?”” – Vakttornet, 15 augusti 1970, sid. 370 (sve.) – Vakttornet, 1 april 1970, sid. 210 (eng.)
”Kristenheten har tagit efter Asiens hedniska nationer i att lära att Gud är treenig, att det finns tre Gudar i en person.” – Vakttornet, 15 april 1962, sid. 179 (sve.) – Vakttornet, 15 april 1962, sid. 235 (eng.)
(Se även w88 1/4 s.19; w89 3/15 s.18)
Det här är inte treenigheten; det lärs inte ut att det finns “tre gudar i en”. Treenighetsfolk antar yttrandet i 5 Moseboken 6:4 att “Jehova vår Gud är en enda Jehova.” Det finns en sann Gud av naturen, som existerar som Fader, Son och Helig Ande.
Watchtower försöker därpå bevisa att Jesus inte är lika med Fadern, utan att förklara vad lika betyder. Redan som de apostoliska fäderna gjordes skillnad mellan gudomens positionella och väsentliga förhållanden – Kristi ontologiska och ekonomiska gudom. Jesus är andra i sitt sätt att existera, i sin position, men inte i naturen. Ontologiskt är Fadern, Sonen och den Helige Ande samma väsentliga natur – ekonomiskt är de inte det.
För att illustrera, så har en kung en högre ekonomisk ställning än vad hans undersåtar gör, men detta gör inte hans väsentliga värde som människa större, så ontologiskt sett är en kung och hans undersåtar desamma. The Catholic Encyclopedia, 1912, vol. 15, s 47–49 förklarar:
“I själva verket involverar läran om inkarnationen att Sonen, med hänsyn till Hans mänskliga natur, bör vara mindre än Fadern.”
Ackurata meningsutbyten om treenigheten kan inte ske utan separation av de ontologiska och ekonomiska elementen, men Sällskapet Vakttornet nämner aldrig dessa koncept.
Källor felciterade
När man citerar bör innebörden av det ursprungliga citatet vara tydlig, även när man använder ellipser (…). En klassisk källa till felcitat är Vakttornssällskapets publikation Bör man tro på treenighetsläran? (ti), använder ellipser för att dölja ord som “men”, “dock”, “därför” för att presentera en helt annan poäng än den som gjorts av källan. Dessutom gör tillhandahållandet av endast partiella hänvisningar till citatkällan det svårt och tidskrävande att hitta det ursprungliga citatet. Exempel på felcitat följer.
Ett favoritcitat som används regelbundet i Sällskapet Vakttornets publikationer är:
”Formuleringen ’en Gud i tre personer’ blev inte enhälligt erkänd och förvisso inte helt upptagen i kristet liv och kristen trosbekännelse förrän mot slutet av 300-talet. … Bland de apostoliska fäderna förekom inte ens den minsta antydan till en sådan tankegång eller uppfattning.” — New Catholic Encyclopedia.” – Bör man tro på treenighetsläran? [1989], sid. 7 (eng. & sve.)
Detta citat är från New Catholic Encyclopedia s.299 (1967, volym XIV). Felaktigheten i sammanhanget kan ses när man fortsätter att läsa på sidan 300:
“Om det å ena sidan är tydligt att treenighetens dogm i ordets strängare bemärkelse var en senare tillkomst, en produkt av tre århundradens reflektion och debatt, så är det lika tydligt på den motsatta sidan att bekännelsen Fadern, Sonen och Den Helige Ande – och därmed en elementär trinitarism – gick tillbaka till perioden med kristet ursprung.” (Direktöversatt)
Treenighetens historia
Watchtower feltolkar utvecklingen av treenigheten när de ger intrycket att den inte troddes på av tidiga kristna, utan introducerades århundraden senare av Konstantin.
”En annan lögn, som man hittade på århundraden senare, är läran om den så kallade heliga treenigheten, …” – Vakttornet, 1 december 2006, sid. 6 (eng. & sve.)
”Dessutom var det så att medan många av Österns kyrkor var benägna att följa Arius, som förnekade läran om treenigheten, antog Rom snabbt denna hedniska uppfattning om en treenig gud. I båda dessa frågor tog kejsar Konstantin ställning till förmån för Rom. Detta gjorde han genom att år 321 v.t. instifta en lag om att söndagen skulle vara helgdag och genom att år 325 v.t. tvinga kyrkomötet i Nicaea att anta treenighetsläran. Han sammansmälte den avfälliga kristendomen med den hedniska romerska kulten och gjorde denna ”universella” eller ”katolska” form av tillbedjan till statsreligion.” – Vakttornet, 15 januari 1984, sid. 7–8 (sve.) – Vakttornet, 15 september 1983, sid. 7–8 (eng.)
Treenighetsbroschyren presenterar felaktigt de förnicenska fäderna som att på något sätt vara i överensstämmelse med Sällskapet Vakttornets tro på Kristi gudom.
”DE FÖRNICENSKA fäderna har kommit att erkännas som de ledande religiösa lärarna under de första århundradena efter Kristi födelse. Det de lärde är av intresse.
Justinus Martyren, som dog omkring år 165 v.t., kallade Jesus i hans föremänskliga tillvaro en skapad ängel som är ”någon annan än den Gud som danade allt”. Han sade att Jesus var underordnad Gud och ”aldrig gjorde något annat än det Skaparen … bjöd honom att göra och säga”.
Irenaeus, som dog omkring år 200 v.t., sade att Jesus i sin föremänskliga tillvaro existerade åtskild från Gud och var underordnad honom. Han visade att Jesus inte är jämlik den ”ende och sanne Guden”, som är ”den högste över alla och förutom vilken det inte finns någon annan”.
Clemens Alexandrinus, som dog omkring år 215 v.t., kallade Jesus i hans föremänskliga tillvaro ”en skapelse” men kallade Gud ”den oskapade och oförgänglige och ende sanne Guden”. Han sade att Sonen ”är närmast efter den ende allsmäktige Fadern” men inte jämlik honom.
Tertullianus, som dog omkring år 230 v.t., lärde om Guds överhöghet. Han sade: ”Fadern är inte densamme som Sonen (en annan), eftersom han är större; eftersom han som avlar inte är densamme som han som föds; han som sänder inte densamme som han som är sänd.” Han sade också: ”En gång i tiden fanns inte Sonen. … Före allting var Gud ensam.”
Hippolytos, som dog omkring år 235 v.t., sade att Gud är ”en Gud, den förste och den ende, alltings Danare och Herre”. Det finns ”inget som är jämnåldrigt med honom. … Men han var den ende, ensam med sig själv; som, enligt sin vilja, framskapade det som tidigare inte hade skapnad”, till exempel den skapade föremänsklige Jesus.
Origenes, som dog omkring år 250 v.t., sade att ”Fadern och Sonen är två väsen, … två ting vad beträffar deras natur”, och att Sonen ”jämfört med Fadern är ett mycket litet ljus”. …
Bibelns och historiens vittnesbörd klargör alltså att treenigheten var okänd på bibelns tid och flera århundraden därefter.” – Bör man tro på treenigheten? [1989], sid. 7 (sve. & eng.)
Denna passage är starkt missvisande. Efter att ha läst följande citat från förnicenska fäderna, blir det ganska tydligt att tidiga kristna lärde att Jesus var evig och Gud. Ordet treenighet och dess formulering var under utveckling i varje fall från första århundradet, och inte tredje århundradet under Konstantin.
Omkring år 205 e.Kr. i TERTULLIANUS AVHANDLING MOT PRAXEAS skrev Tertullianus att människor “vidhåller att Fadern och Sonen och Anden är identiska och gynnar monarkin på bekostnad av ekonomin. …” Detta visar att treenigheten var väl formulerad vid den tiden, även om så Tertullianus fortsätter med att förklara att de tre inte är identiska, eftersom de skiljer sig åt i monarki, men inte i ekonomi.
Följande motsägelsefulla utdrag ger en god indikation på kvaliteten på Watchtower-information om detta ämne.
”Detta är dock inget bevis för att Tertullianus lärde ut treenigheten.” – Bör man tro på treenigheten? [1989], sid. 5 (sve. & eng.)
”När Tertullianus felaktigt försökte bevisa Jesu gudomlighet med hjälp av en annan teori, myntade han formeln ”ett väsen bestående av tre personer”. Med den här principen försökte han visa att Gud, hans Son och den heliga anden var tre olika personer i ett och samma gudomliga väsen. Därigenom blev Tertullianus den förste att använda den latinska formen av ordet ”treenighet” för Fadern, Sonen och den heliga anden.” – Vakttornet, 15 maj 2002, sid. 31 (eng. & sve.)
Stöd för binitarism och treenigheten
2 Moseboken 20:2–3 befaller:
”Jag är Jehova, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ut ur slavhuset. Du skall inte ha några andra gudar inför mitt ansikte.”
Utvecklingen av treenigheten uppstod på grund av ett koncept som Sällskapet Vakttornet har stretat med: att Jesus beskrivs i Nya testamentet som Gud. Fram till 1954 tillbad Jehovas vittnen Jehova och de tillbad Jesus; i sig kunde det betraktas som polyteistiskt.
Tidiga kristna gav sig i kast med detta koncept eftersom Bibeln beskriver Jesus som en gud värd bön och tillbedjan, vår eviga skapare. Istället för att ta det polyteistiska tillvägagångssättet att individuellt dyrka Fader och Son, beskrev tidiga kristna dessa två enheter som att de var av samma natur som en del av en enda Gud; en binitär syn. Det bibliska stödet för detta är att:
Jesus kallas Gud
Johannes 20:28-29 – ”Tomas svarade och sade till honom: ”Min Herre och min Gud!” Jesus sade till honom: ”Är det därför att du har sett mig som du tror? Lyckliga är de som inte ser och ändå tror.”
Jesaja 9:6 – ”Ty ett barn har fötts åt oss, en son har getts åt oss; och det furstliga herradömet skall vila på hans skuldra. Och hans namn skall vara Underbar rådgivare, Väldig gud, Evig fader, Fredsfurste.”
Johannes 1:1 – ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var en gud.
Jesus är vår skapare
Jesaja 42:5 – ”Detta är vad den sanne Guden, Jehova, har sagt, himlens Skapare och den Store som spänner ut den; Han som breder ut jorden och dess avkastning, Han som ger andedräkt åt folket på den och ande åt dem som vandrar på den:”
Johannes 21:2–4 – ”Denne var i begynnelsen hos Gud. Allting blev till genom honom, och utan honom blev alls ingenting till. Vad som har blivit till med hjälp av honom var liv, och livet var människornas ljus.”
Jesus ska tillbes
Hebréerna 1:6 – ”… ”Och alla Guds änglar skall betyga (proskune? tillbe) honom (Jesus) sin vördnad.”
De flesta biblar översätter det grekiska ordet proskune? som dyrkas/tillbes. Trots att Nya Världens Översättning översätter detta ord som tillbedjan när det hänvisas till änglar, människor eller Jehova, ändras det inkonsekvent till lydnad när det hänvisas till Jesus.
Jesus bad man till
Apostlagärningarna 7:59 – ”Och de fortsatte att kasta stenar på Stefanus, medan han vädjade och sade: ”Herre Jesus, ta emot min ande.”
Till skillnad från de flesta översättningar använder Nya Världens Översättning ordet “vädjade” istället för “bad”. Men i fotnoten till New World Translation, 1950 års upplaga, står det “fotnot b: “anropa; bedja””, och i sammanhanget bad Stefanus till Jesus.
Jesus är evig
Mika 5:2 – ”Och du, Betlehem Efrata, som är för liten för att befinna dig bland Judas tusenden, från dig skall det åt mig komma en som skall bli härskare i Israel, en vars ursprung är från forna tider, från en avlägsen forntids dagar.”
1 Johannes 1:2 – ”(ja, livet gjordes uppenbart, och vi har sett och vittnar och berättar för ER om det eviga livet som var hos Fadern och gjordes uppenbart för oss).”
Jesus är värdig att äras precis som Fadern
Johannes 5:23 – ”för att alla skall ära Sonen alldeles som de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte Fadern, som har sänt honom.”
Johannes 5:23 anses vara ett av de starkaste påståendena om att Jesus är Gud genom kommentarer som Burton, Coughmans och John Calvin, på grund av implikationen att ära bör vara i samma grad. Detta motsvarar den föregående versen i Johannes 5:18 “Därför inriktade sig faktiskt judarna ännu mer på att komma åt att döda honom, eftersom han inte bara bröt sabbaten utan också kallade Gud sin egen Fader och därmed jämställde sig med Gud.”
Gamla Testamentets skrifter som hänvisar till Fadern citeras som att de hänvisar till Jesus
Stötandets sten
Jesaja 8:13,14 – ””Härarnas Jehova – det är honom ni skall hålla helig, och han skall vara den som ni fruktar, och han skall vara den som får er att bäva.” Och han skall bli som en helig plats, men också som en sten att stöta emot och som en klippa att snava över för Israels båda hus, …”
1 Petrus 2:6–8 – ”Därför står det i Skriften: ”Se! Jag lägger i Sion en utvald sten, en dyrbar grundhörnsten; och ingen som utövar tro på det skall på något sätt bli besviken.” Det är alltså för er som han är dyrbar, eftersom ni är troende; men för dem som inte tror ”har just den sten som byggnadsarbetarna förkastade blivit huvudhörnstenen” och ”en sten att snava på och en klippa till fall”. …”
(Se även Jesaja 45:22–24 – Filipperbrevet 2:9–11 “alla knän ska böja sig” och Jesaja 40:3 – Matteus 3:1–3 “Bered (Jehovas) väg”)
Den enda räddaren
Jesaja 43:11 – ”Jag, jag är Jehova, och förutom mig finns ingen som kan ge räddning.”
Titus 2:13 – ”… framträdandet av den store Guden och av vår Räddare, Kristus Jesus, …” … (3:4) Men när vår Räddares, Guds, omtanke och kärlek till människorna blev uppenbarade, … (3:6) Denna [ande] utgöt han rikligt över oss genom Jesus Kristus, vår Räddare.”
Ovanstående stycken visar att Jesu efterföljare tillbad Jesus som Gud och trodde att han var densamme som Jehova i Gamla testamentet. Å andra sidan finns det en tydlig skillnad mellan rollen som Fader och Son i Nya testamentet. Sättet att lösa detta mono/polyteistiska problem var att de Förnicenska fäderna sa att Gud representerades av de olika rollerna som Fader och Son.
Treenighetens utveckling, med den Helige Ande som Guds tredje person, är inte lika tydlig som Faderns och Sonens dualitet. Detta är baserat på bibeln som:
Identifierar den Helige Anden som en person
Grupperar samman de tre personerna
Den Helige Andes personlighet är bestämd eftersom “han” gör saker som bara en person kan göra. Den heliga anden:
• talar Apostlagärningarna 13:2 • har ett ”Ego” – Jag Apostlagärningarna 10:19-20 • tänker Apostlagärningarna 15:28 • uppvisar känslor såsom kärlek Romarna 15:30 • har intellekt och undervisar Hebréerna 9:8, Johannes 14:26, 1 Korinthierna 2:13, Nehemja 9:20 • har en vilja 1 Korinthierna 12:11
Sällskapet Vakttornet kännetecknar Satan som en person genom att visa att han gör saker som bara en person kan göra: tala och tänka. (Vakna!, 22 mars 1974, sid. 21 (sve.) ”Satan, djävulen — personifikation eller verklig person?”) De flesta kristna religioner bestämmer att den Helige Ande är en person genom att använda samma metod. Av denna anledning tror religioner som inte accepterar Treenigheten eller den Helige Andes personlighet, såsom kristadelfianer och kristen vetenskap, vanligtvis inte heller att Satan är en person. Sällskapet Vakttornet intar en ovanlig hållning och tror att Satan är bokstavlig, men att den Helige Ande inte är det.
Sammangrupperingen av Fadern, Sonen och Anden finns i Matteus 3:16-17, Markus 1:10–11, Lukas 1:35, Lukas 3:22, Romarbrevet 15:30, Hebréerbrevet 9:14, Titus 3:4–7, 1 Johannes 5:5–6. Ett exempel på denna gruppering är 2 Korintierbrevet 13:14:
”Herren Jesu Kristi oförtjänta omtanke och Guds kärlek och delaktigheten i den heliga anden vare med er alla.”
En viktig treenighetstext är Matteus 28:19 eftersom den grupperar de tre, och indikerar att den Helige Ande är en person med ett namn och använder singularis “namn” snarare än plural “namn”, vilket indikerar att de tre har samma namn Jehova.
Matteus 28:19 – ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den helige andens namn …”
Paulus skiljer inte pneumatologi* från kristologi** och använder Guds Ande omväxlande med Sonens Ande.
Pneumatologi (av grekiska πνευμα ungefär motsvarande ’ande’, ’vind’, ’själ’, ’luft’, ’andetag’ ) har olika betydelser inom olika områden. I allmänhet åsyftas den konfessionella läran om andeväsen, änglar och demoner, och i kristen teologi benämning på läran om den Helige Ande. Som ämne är det en del av den konfessionella metafysiken. (https://sv.wikipedia.org/wiki/Pneumatologi)
Kristologi (av grekiskans Christos [Χριστος] och logia ‘lära’, ‘vetenskap’, av logos [λογος] ‘ord’) är en subdisciplin inom kristen systematisk teologi eller dogmatik. Ämnet studerar den teologiska förståelsen av vem Jesus från Nasaret är, såsom det framkommer hos Jesus själv, hos hans Apostlar och hos kyrkan och olika kyrkliga riktningar genom historien. Till kristologin kan även ickekristna teologers och rörelsers uppfattning räknas. Till kristologin underordnade områden räknas ibland mariologin, likaså studier av jungfru Maria, samt ecklesiologin emedan kyrkan räknas som Kristi kropp. (https://sv.wikipedia.org/wiki/Kristologi)
Galaterna 4:6 – ”Och eftersom ni är söner, har Gud sänt ut sin Sons ande in i våra hjärtan, och den ropar: ”Abba, Fader!””
Watchtower-historia
I den tidiga kristna historien förkastade adoptionister, ebioniter, gnostiker, marcioniter och arianiter treenigheten. Det var det tredje århundradets dispyt med Arius som i synnerhet ledde till ett doktrinärt klargörande av treenigheten genom de nicenska och athanasiska trosbekännelserna. På 1200-talet började flera religioner främja arianismen och försvann sedan från existensen, mest framträdande katarerna. Sedan 1600-talet har flera protestantiska grupper återupplivat problemfrågan och följande är några av de grupper som i nuvarande tid inte godtar modalism eller treenigheten:
• Bibelforskare • Kristadelfianer • Kristen vetenskap • Iglesia ni Cristo • Jehovas vittnen • Mormoner • Russeliter • En del sjundedagsadventistgrupper • United Church of Christ • United Church of God • Denominationer eller trossamfund som splittrades från Worldwide Church of God
Russells adventistiska influenser hade en blandad syn på treenigheten. Till en början var Russells medförbundna och tidiga inflytelserika Watch Tower-bidragsgivare i första hand trinitarier eller treenighetstroende, inbegripet Nelson Barbour och John Paton. George Storrs trodde att Jesus var Gud, men trodde att förhållandet mellan Fadern och Sonen var ett mysterium och skulle inte karakterisera hans tro som vare sig ariansk eller treenig.
I Three Worlds, and the Harvest of this World (De tre världarna och denna världens skördetid), s.58, publicerad 1877 av N. H. Barbour och C. T. Russell, kritiserades kristadelfianer för att de inte accepterade den Helige Ande som person.
“Jag kommer att ge ett exempel på deras sätt att resonera: Orden Satan och Djävulen, säger boken ovan, betyder anklagare eller motståndare; och är enbart bibliska synonymer för synd. … Och om de verkligen får det till stånd, som Kristadelfianerna gör, skulle de kunna bortförklara den Helige Ande.” (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Den första assisterande redaktören för Zion’s Watch Tower var J.H. Paton, en treenighetstroende. Han skrev Bibelsällskapet Vakttornets bok The Day Dawn, utgiven 1880. Sidan 225 (engelska utgåvan) personifierar den Helige Ande, med versaler i ordet2 och hänvisar till den Helige Ande som Han, Honom eller en Person och byter ut den Helige Ande med Kristi Ande.
“Den Helige Andes verk är en av de viktigaste delarna i planen för uppenbarelse och frälsning. Han omtalas alltid av Frälsaren som en person och kallas “sanningens Ande.” … Han inspirerade män att skriva eller tala sanning; och för det andra, han gör det möjligt för människor att förstå det. … Genom att jämföra detta med 1 Pet. 1:11, kommer det att synas att den Helige Ande och Kristi Ande används utbytbart.” (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Russell började inte trycka artiklar som bestridde treenigheten förrän efter att Paton lämnade tidningens personal.
Inflytelserika anti-trinitarianer består av före detta baptistminister Henry Grew från 1820-talet och George Stetson, pastor i Allegheny Advent Christian Church, varifrån det verkar som att Russell baserade sin slutliga ståndpunkt. Sällskapet Vakttornet främjade först sin arianska synpunkt i tidningen Vakttornet, juni 1882 s.369–377 (engelska upplagan). Jehovas vittnen – Förkunnare av Guds Kungarike s.123 verkar hänvisa till den här artikeln när de skriver:
”Broder Russell och hans medförbundna behövde inte studera Bibeln länge förrän de insåg att den Gud som framställs i Bibeln inte är kristenhetens gud.”
Guds natur talades det ytterligare om i den 5:e volymen av Studies in the Scriptures från 1899. Russells åsikter stod dock i strid med Bibelsällskapet Vakttornets nuvarande synpunkt, eftersom han lärde att Jesus skulle dyrkas och tillbes.
Under 1900-talet har Sjundedagsadventisterna, Adventist Christian Church och Worldwide Church of God alla ändrat sin officiella inställning till Guds natur och börjat acceptera treenigheten. I vart och ett av fallen slog utbrytargrupper upp mot treenigheten.
Guds natur är inte det svart-vita fallet som Sällskapet Vakttornet försöker presentera. Från det första århundradet gav kyrkans ledare sig i kast med att förstå förhållandet mellan Fadern, Sonen och den Helige Ande. Det har varit en 2 000-årig debatt kring detaljerna beträffande Guds natur eftersom Bibeln inte ger en tydlig förklaring av Sonens förhållande till Fadern, och det finns inneboende svårigheter när det gäller både arianism och trinitarism.
Watchtowers brist på ärlighet och öppenhet angående Guds natur bör vara av intresse för Jehovas vittnen. Indikation på ett problem med Sällskapet Vakttornets teologi framhävs av:
• förändringar och mörkläggning av tillbedjan av Jesus (https://jwfacts.com/watchtower/worship-jesus.php) • manipulation i avseende på Nya Världens Översättning för att felaktigt innefatta ordet Jehova i Nya Testamentet (https://jwfacts.com/watchtower/jehovah.php) • felaktiga och missledande yttranden om treenigheten i Sällskapet Vakttornets publikationer.
En människa kan inte hoppas på att förstå verkligheten av Guds natur; andliga varelser är bortom fysiska varelsers förståelse. Det närmaste en köttslig varelse kan komma att förstå den andliga sfären, en värld som är okänd för den dagliga verkligheten eller vetenskaplig förståelse, är genom approximationer av antropomorfologiska utlåtanden. Av denna anledning är varje beskrivning av Gud bara en vag humaniserad skepnad. Eftersom Guds verklighet är ett olösligt mysterium, obegripligt tills vi ser honom “ansikte mot ansikte”, är det dumt att döma andra med marginellt olika synsätt.
