Jehovas vittnen tillbad Jesus fram till år 1954, varefter de fick höra att den sortens tillbedjan var avgudadyrkan. Detta utgjorde dem som en polyteistisk religion under större delen av deras historia. Kärnpunkten i religion är Gud, och att ändra på den gud som man tillber är att ändra den viktigaste delen och grunddragen för religionen.
Bland de talrika förändringar som uppstått i Jehovas vittnes-läran är den som gäller tillbedjan av Jesus viktigast av allt. De mer omfattande frågeställningarna som rör Jehovas vittnens historia och lära är prevalent inom Sällskapet Vakttornets lära om Jesus, och framhåller tydligt det förfaringssätt genom vilket ledarna fyller sin funktion. Trefaldiga är dessa pandemiska indicier.
• Betydelsefulla läror undergår förändring • Tidningen Vakttornet återger felciteringar av sina källor • Förhandenvarande doktriner är inte nödvändigtvis oförvitliga/korrekta
Förändrade läror beträffande Jesus
Russells utlärning var att man skulle dyrka Jesus och den ursprungliga Vakttornsstadgan preciserade att upprättandet av Sällskapet Vakttornet var i syfte att främja tillbedjan av Jehova och Jesus. Men alltsedan 1950-talet har all form av tillbedjan av Jesus blivit betraktad av Jehovas vittnen som felaktig avgudadyrkan.
Russells predikan om att man skulle bedja till Jesus och dyrka honom grundade sig på att han är allas Gud.
“Tydligt synes det att Hans Gudomlighet bevarades i mänskligheten förty han upprepade gånger förmälde om sig själv så som att hava nedfarit ifrån himmelen, och enär Han, i trots av att hava genomgått de prövningar och den sorg som människa, än var makthavande och utövade en Guds privilegier. Han bleve ett uppsåt för obeivrad tillbedjan alltsedan han var ett lindebarn, genom de vise män som anlände för att träffa den nyfödde konungen. Matt. 2:2–11. Änglarna likafullt gläds åt att Ära Honom. “Och när Han ånyo inbringar den Förstfödde till världen, sade Han, “Och alla Guds änglar skola förära Honom sin tillbedjan.” Hebr. 1:6. Han tillrättavisade aldrig någon för tillbedjan som tillägnades åt Honom själv, men när Kornelius erbjöd denna gudstjänst åt Petrus — den ledande aposteln — “reste han honom upp och sade: Stå upp, ty likafullt är jag en människa.” … Om Kristus icke vore mer än människa skulle dess samma upphov hava hindrat honom från att föräras tillbedjan. …” Sions Vakt Torn, oktober, 1880, sid. 2–3 (eng.) (Hittade ingen svensk upplaga av artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
“Det är utan tvivel vederbörande nog för oss att rikta våra böneskrifter till vår Återlösare och Företrädare, som älskade oss och gav sitt liv för oss. … Ehuru vi icke någonstans instrueras att rikta våra böneskrifter till honom, skola det emellertid icke råda någon otillbörlighet i att göra det; alldenstund en färdväg av dess like icke någonstans förbjuds, i lika hög grad som att lärjungarna tillbad honom. – Matt. 28:9,17.” – Sions Vakt Torn, 15 maj, 1892, sid. 157 (eng.) (Hittade ingen svensk upplaga av artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
“Fråga. Det faktum att vår Herre mottog tillbedjan hävdas av somliga vara ett bevis på att han emedan han vandrade på jorden var Fadern Gud förklädd i en kropp av kött och egentligen icke så som en människa. Blevo han verkligen dyrkad, eller är översättningen felaktig? Svar. Ja, vi tror att vår Herre när han var på jorden verkligen blev dyrkad, och vederbörligen så. Det varde rätt för vår Herre att emottaga tillbedjan i beaktande av att han var Faderns enfödde och representant i alltets skapelse, med människan inräknat.” Sions Vakt Torn, 15 juli, 1898, sid. 216 (eng.) (Hittade ingen svensk upplaga av artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
“I ett avseende böra kristenheten i mångt och myckenhet lära sig mångtaliga viktiga lärdomar från dessa visa icke-judar… De riktade sin bedjan till honom i tre bemärkelser av ordet: (1) De ödmjukade sig inför honom, lade sig framstupa och uttryckte på så vis sin vördnad i köttet. (2) De tillbad honom i sina hjärtan och gav genom tungan uttryck för sin glädje och tilltro. (3) De öppnade sin skattkista och frambar åt honom tre gåvor passande för kungligheter: myrran som symboliserar underkastelse, rökelse som symboliserar lovprisning, och guld som symboliserar åtlydnad. – Sions Vakt Torn, 1 januari, 1906, sid. 15 (eng.) (Hittade ingen svensk upplaga av artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Rutherford höll fast vid fortsatt utlärning av detta.
”Jehova Gud anbefaller alla att tillbe Kristus Jesus ity Kristus Jesus är den uttryckliga bilden av hans Fader, Jehova, och för att han är Jehovas verkställande tjänare som alltid utverkar Jehovas uppsåt (Hebréerna 3–6) …” – Vakttornet, 15 november 1939, sid. 339 (eng.) (Hittade ingen svensk upplaga av artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
”… ”Herrens Dag”, det vill säga, Kristi tusenåriga rike. Furstarna skall leda folket i deras tillbedjan av Jehova och Kristus.” – Rättfärdighetens Triumf, 3:e boken [1932], sid. 295 (eng.) (Hittade ingen svensk upplaga av artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Frälsning [Salvation] [1939], sid. 146 (sve.)
Knorr höll fast vid utlärningen att man bör tillbe Jesus och i 1940-talets Vakttornsartiklar fastställdes det vidare att Jesus skulle tillbedjas.
”Nu, vid Kristi tillkommelse som regerande kung över Jehovas huvudorganisation Sion, för att inbringa en rättfärdig ny värld, skattar Jehova honom som oändligt mycket högre än de gudfruktiga änglarna och budbärarna och anbefaller dem följaktligen att bedja till honom. Eftersom Jehova Gud nu regerar som kung genom sin huvudorganisation Sion, måste således den som vill tillbe Honom likafullt bedja till och böja sig inför Jehovas Högste i denna huvudorganisation, nämligen Kristus Jesus, hans medregent på Teokratins tron.” – Vakttornet, 15 oktober, 1945, sid. 313 (eng.) (Hittade ingen svensk upplaga av artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
År 1945 ändrade Knorr Vakttornets juridiska föreskriftliga stadga. Inkluderat i stadgan tillkommer redogörelsen att syftet med Sällskapet Vakttornets trossamfund är att främja tillbedjan av Jehova och Jesus.
Jehovas vittnens Årsbok 1945 innehåller stadgan i dess fullständighet. En del av den förevarande stadgan uttrycker följande:
”Syftet med detta Sällskap är: Att verkställa som tjänare och som den lagliga världsomfattande styrande förrättningen åt denna grupp kristna personer kända som Jehovas vittnen, för att predika evangeliet om Guds rike under Kristus Jesus inför alla nationer som ett vittnesbörd i den Allsmäktige Guden JEHOVAS namn, ord och överhöghet; att trycka och distribuera biblar och att sprida Bibelns sanningar på olika språk genom att framställa och publicera litteratur med innehåll om upplysning och förklaring på Bibelns sanningar och profetior angående upprättandet av Jehovas rike att under Kristus Jesus bemyndiga och förordna representanter, tjänare, uppdragstagare, lärare, instruktörer, förkunnare, missionärer och predikanter och att öppet nå ut till världen och gå från hus till hus för att predika och undervisa om Bibelns sanningar inför personer som är villiga att lyssna genom överlämning av litteraturen ifråga till de personer och genom bibelstudier därom till att få män, kvinnor och barn att förkovra sig i sina sinnen och i moraliskt avseende förmedelst kristet missionärsarbete och genom välgörande och farbroderlig Bibelundervisning åt folket och sidovetenskapliga, historiska och litterära ämnen i syfte att upprätta och upprätthålla privata Bibelskolor och hålla kurser med vederlagsfri upplysning inför män och kvinnor om Bibeln, Biblisk litteratur och Biblisk historia; i syfte att undervisa, utbilda, förbereda och utrusta män och kvinnor för tjänst som missionärer, evangelister, predikanter, lärare och föreläsare och att sörja för och underhålla bostäder, platser och anläggningar åt liknande personer som studerar och föreläsare, lärare, utbildare och missionärer med vederlagsfritt tillhandahållande av lägliga måltider och logi och till att förbereda, stötta, underhålla och sända ut till olika delar av världen kristna missionärer, lärare och föreläsare om Bibeln och Biblisk litteratur och för att göra kristen tillbedjan av den allsmäktige Guden och Kristus Jesus tillgänglig för allmänheten; att anordna och hålla lokala sammankomster världen över åt denna tillbedjan och att använda eller driva radiosändningsstationer i syfte att predika om detta rikets evangelium; och att utverka alla övriga lagliga ting som dess ledningsgrupp anser vara ändamålsenliga för de angivna ändamålen.” – Jehovas vittnens Årsbok 1945, sid. 32 (eng.) (Hittade ingen svensk utgåva av boken, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Det som följer här under är en remsa av stadgan från 1945 vari det uttrycks att man ska tillbe Jesus.
Det var inte förrän 1999 som Jesu tillbedjan slutligen togs bort så att det enkelt uttryckt blev formulerat som ”anordna och hålla sammankomster för religiös tillbedjan;”.
Det urvattnades desto mer i det ändrade registreringsbeviset år 2003.
Jesu tillbedjan blir avgudadyrkan
Under 1950-talet ändrade Vakttornssällskapet sin Jesus-lära sammanfallande med utgivningen av Nya Världens Översättning av den Heliga Skrift. I motsatts till de flesta andra översättningar översattes ordet proskuneō till vördnad/aktning i stället för tillbedjan/dyrkan närhelst det åsyftas på Jesus i Jehovas vittnens nya Bibelversion. Trots det faktum att under nästan alla tillfälligheter översätter Nya Världens Översättning ordet proskuneō som tillbedjan/dyrkan.
Ordet proskuneō förekommer 60 gånger i de grekiska skrifterna. Av de 17 gånger som det handlar om Jesus översattes alla de 17 gångerna i Världens Nya Översättning som vördnad. (I revisionen år 2013 har 2 av dem ändrats till ”buga/böja sig”.) Det enda andra fallet vari proskuneō översätts som ’vördnad’ är i fallet då det handlar om när Kornelius böjer sig inför Petrus. (Ordet tillbedjan skulle då därför vara korrekt i det här fallet också. Petrus tolkar denna gärning som en form av tillbedjan, i och med att han omedelbart vägrar att ta emot tillbedjan.) Av de återstående 42 gånger som proskuneō dyker upp blir det alltid översatt som tillbedjan, oavsett om det syftar på Jehova, änglar, människor, Satan, demoner, vilddjuret och dess avbild eller avgudar.
(Klicka in på länken: https://jwfacts.com/pdf/worship-nwt-2013.pdf för att få tillgång till en skriftlig uppställning på Bibelverser där ordet proskuneō dyker upp och hur det ordet blir översatt i Nya Världens Översättning.)
Hur kommer det sig att man har valt just denna ovanliga ståndpunkt i förhållande till Jesus? Det kommer sig av att läran som handlar om Jesus fick undergå en dramatisk förändring.
Det första klara tillkännagivandet om att Jesus inte skulle tillbedjas tillkom år 1954. Från och med den tiden och tills vidare uppstod en ny trosåskådning i fråga om placeringen för Jesus; att man inte fick varken bedja till eller dyrka honom.
”• Bör man tillbedja Jesus?
Eftersom Skriften lär, att Jesus Kristus inte är en del av en treenighet tillsammans med Gud, Fadern, utan är en från andra tydligt åtskild person, Guds Son, måste följaktligen svaret på den här framställda frågan bli det, att ingen bestämd tillbedjan bör ägnas Jesus Kristus, som nu är förhärligad i himmelen. Vår tillbedjan skall riktas till Jehova Gud. Vi visar emellertid tillbörlig hänsyn för Guds enfödde Son, däri att vi ägnar Gud vår tillbedjan i och genom Jesu Kristi namn.
Även när vi nu faller på knä i bön, som Paulus gjorde, enligt vad vi läser i Efesierna 3:14—19, uppsänder vi våra böner i Jesu Kristi namn i lydnad för hans egna föreskrifter (Joh. 15:16; 16:23—26), men bönen riktas inte till Jesus utan till Gud, hans Fader. På detta sätt låter vi saker och ting förbli i sitt tillbörliga inbördes förhållande.” Vakttornet, 15 augusti 1954, sid. 383, 384 (sve.) – Vakttornet, 1 januari 1954, sid. 30, 31 (eng.)
”De som tror på treenighetsläran och menar att Jesus är Gud eller åtminstone andra personen i den treenige Guden tycker inte om att höra Jehovas vittnen säga att det är oskriftenligt för den sanne Gudens tillbedjare att dyrka Guds Son, Jesus Kristus.” – Vakttornet, 1 augusti 1965, sid. 358 (sve.) – Vakttornet, 1 november, 1964, sid. 671 (eng.)
”Det är bara Gud som skall få vår vördnadsfulla tillbedjan. Att tillbe någon eller något annat skulle vara en form av avgudadyrkan, som fördöms både i de hebreiska och i de grekiska skrifterna. — 2 Moseboken 20:4, 5; Galaterna 5:19, 20. … Därför gör sanna kristna väl i att rikta sin tillbedjan endast till Jehova Gud, den Allsmäktige.” – Vakna!, 8 april 2000, sid. 26, 27 (sve. & eng.)
”En del menar att man med rätta kan be till andra, exempelvis Guds Son, men Bibeln visar tydligt att det inte är så.” – Insikt i Skrifterna, band 1 [1988], sid. 388 (sve.) – Insikt i Skrifterna, band 2 [1988], sid. 667 (eng.)
Vakttornsfelcitat
Ibland har Vakttornet använt sig av felcitat i syfte att dölja sin historia eller ge prov på läror. Titta till exempel på hur man har citerat stadgan sedan doktrinen ändrades.
Trots att ett Jehovas vittne rakt på sak får tillsägelsen att man inte ska tillbe Jesus blev den föreskriftliga stadgan inte ändrad för att återspegla denna nya doktrin förrän 1999. Det var just därför vittnena i 45 års tid avråddes från att dyrka Jesus, fastän det så inte desto mindre blev angivet att det var det uttryckliga skälet bakom Sällskapet Vakttornets existens. Och det är trots det faktum att det betraktas som avgudadyrkan att dyrka och be till Jesus och som följaktligen leder till att ett Jehovas vittne blir utesluten. Det blir intressant att få en överblick över Sällskapet Vakttornets hantering av sin föreskriftliga stadga angående att Jesus skulle tillbedjas. Antingen felciterade de det eller undvek det helt och hållet.
Jehovas vittnens Årsbok 1969 utelämnar på sidan 50 i engelska tryckta utgåvan orden ”och Kristus Jesus” helt och hållet, och ersätter dem näsvist med punkter.
”… samt offentlig kristen tillbedjan av den allsmäktige Guden…; att anordna och…” – Jehovas vittnens Årsbok 1969, sid. 50 (eng.) (Hittade ingen svensk utgåva av boken, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Avsnittet om stadgan som visas ovan citeras så när i sin fullständighet i fotnoten i tidskriften Vakttornet för 15 december 1971 på sidan 760 i engelska upplagan samt Vakttornet för 15 februari 1972 på sidan 93 i svenska upplagan, och ändrar ett litet men betydelsefullt ord (som korrekt placeras inom parentes) för att markant dölja och förändra meningens sanna innebörd.
”… samt offentlig kristen tillbedjan av den allsmäktige Guden [genom] Kristus Jesus; att anordna och… ” – Vakttornet, 15 februari 1972, sid. 93 (sve.) – Vakttornet, 15 december 1971, sid. 760 (eng.)
Förkunnarboken eller Jehovas vittnen – Förkunnare av Guds Kungarike från 1993 som återger en beskrivning av Sällskapet Vakttornets historia mäktar inte ens med att tillkännage det som uttrycks i stadgan.
Rådande betänklig doktrin
Fram till 1938 innehöll Vakttornstiteln orden Herald of Christ’s Presence (Förkunnare av Kristi närvaro).
År 1939 ändrades titeln på 1:e januari-upplagan av tidskriften Vakttornet till Vakttornet förkunnar Kristi Rike (The Watchtower and Herald of Christ’s Kingdom). Den 1:e mars 1939 blev ordet Kristus borttaget och ersatt med ordet Jehova. Fram till i nutid lyder det numera som Vakttornet förkunnar Jehovas Rike (The Watchtower Announcing Jehovah’s Kingdom).
Det blir intressant att komma till insikten om varför det ursprungligen lärdes ut att Jesus är en Gud värd tillbedjan och bön.
Jesus är en Gud
Johannes 1:1 – ”… och Ordet var en gud.”
Johannes 20:28-29 – ”Tomas svarade och sade och sade till honom: ”Min Herre och min Gud!” Jesus sade till honom: ”Är det därför att du har sett mig som du tror? Lyckliga är de som inte ser och ändå tror.””
Jesus dyrkades
Bibeln säger upprepade gånger att Jesus tillbads. Nya Världens Översättning är praktiskt taget ensamt om att översätta ordet proskuneō som lydnad/vördnad. Ta dock en titt på sammanhanget för följande skriftställe för att inse att tanken är att det handlar om en vördnadsfull tillbedjan.
Hebréerna 1:6 – ”Och när han på nytt för sin Förstfödde till den bebodda jorden, säger han: ”Och alla Guds änglar skall betyga honom sin vördnad.””
Jesus är vår skapare
Johannes 1:2–4 – ”Denne var i begynnelsen hos Gud. Allting blev till genom honom, och utan honom blev alls ingenting till. Vad som har blivit till med hjälp av honom var liv, och livet var människornas ljus.”
Bön riktades till Jesus
Apostlagärningarna 7:59 – ”Och de fortsatte att kasta stenar på Stefanus, medan han vädjade och sade: ”Herre Jesus, ta emot min ande.””
Stefanus bad till Jesus under det att han stenades till döds. Till skillnad från de flesta översättningar använder Nya Världens Översättning ordet vädjan i stället för bön. Emellertid, står det i fotnoten till 1950-talets utgåva av Nya Världens Översättning (fotnot b: ”åkallelse; bön”). The Emphatic Diaglott av Benjamin Wilson och publicerad av Sällskapet Vakttornets trossamfund hänvisar också till ”Stefanus’ bön” i dess fotnot. Oavsett om Stefanus vädjade eller bad till Jesus går det ändå upp ett ljus för vad författaren menade. Orsaken till varför Nya Världens Översättning är emot att använda ordet bön beror på att det är en indikation på tillbedjan. Kan du föreställa dig vad som skulle ske idag om en äldste stod på plattformen för podiet och bad till Jesus i stället för till Jehova?
Allt detta leder till en mycket intressant stötesten. Om Jehovas vittnen tillbad Jehova och samtidigt tillbad Jesus innebär det i så fall att de tillbad två gudar. Skulle det i så fall inte betyda att de då var polyteistiska? Ändå säger Femte Moseboken 6:4 ’Jehova, vår Gud, är en enda Jehova’. Det första av de tio budorden som uppges i Andra Moseboken 20:2–3 är:
”Jag är Jehova, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ut ur slavhuset. Du skall inte ha några andra gudar inför mitt ansikte.”
Sett utifrån numer rådande Vakttornslära var Russell och alla Jehovas vittnen avgudadyrkare, och så förhöll det sig ända fram till 1954, avgudadyrkan är en synd beskriven i Uppenbarelseboken 21:8 som förtjänt av den andra döden. Om så är fallet kan de inte vara en del av de 144 000 himmelska härskarna.
Tidiga judiska kristna gav sig i kast med den här konceptionen. Deras bakgrund var monoteistisk, men trots det skulle de dyrka Jesus, tillbe honom och hänvisa till honom som Gud. Detta efterlämnade åt första århundradets kristna både en Fader och en Son som kallades deras Gud, deras skapare och till att tillbedjas; men trots detta kunde de däremot inte acceptera polyteism. Lösningen på detta problem var genom att säga att Jesus och Jehova tillsammans utformar den enda Guden. Denna förståelse kallas för Binitarism*, och L. W. Hurtado framlägger ett starkt argument för att detta skulle varit den ursprungliga ståndpunkten för första århundradets kristendom, en ståndpunkt som föddes ur nödvändigheten att upprätthålla en religion inom vilket endast en Gud dyrkades. De allra tidigaste av de kristna skribenterna beskriver Jesus som odödlig (Mathetes), Gud (Justinus Martyren) och jämlike (Tertullianus) med Fadern. Ytterligare utveckling till det binitära konceptet var Trinitarismen eller treenighetsläran, som ansåg Nya Testamentets skrifter som indikation på den heliga andens personage eller rollgestalt som en del av gudomen. Det är genom den här förståelsen som ett Jehovas vittne kan förmå att börja överväga att den numer gällande Vakttornsdoktrinen i fråga om Gud inte har något starkt bibelskriftenligt underlag.
Binitarism är en kristen teologi av två personer, personas eller aspekter i en substans/ gudomlighet (eller Gud). Klassiskt sett förstås binitarism som en form av monoteism – det vill säga att Gud är absolut en varelse – och ändå finns det med binitarism en “tvåenhet” i Gud, vilket betyder en gudsfamilj. De andra vanliga formerna av monoteism är ” unitarism “, en tro på en Gud med en person, och ” trinitarism “, en tro på en Gud med tre personer.
Det relaterar också till termen “Ditheism/Bitheism”, en tro på två gudar som fungerar komplementärt eller antonymt/motsatt/kontrasterande (relaterade föreställningar täcks av ” dualistisk kosmologi “). (https://hmn.wiki/sv/Binitarianism)
När betydelsefull Vakttornslära förändras måste man börja ifrågasätta att den heliga anden vägleder den styrande kretsen i läran. När man väl inser att Vakttornets artiklar ohederligt döljer information leder det till att varje Vakttornstidskrift börjar läsas med en del misstänksamhet. Man kommer knappt att kunna begripa hur mycket av det som man godtar som fakta i detta ögonblick kommer behöva börja ifrågasätta.
Denna artikel skrevs ursprungligen år 2005. Senaste uppdateringen kom i februari år 2021. Översattes från engelska till svenska i maj år 2022. Länk till ursprungliga källartikeln är: https://jwfacts.com/watchtower/worship-jesus.php
