Jehovas vittnen är ett patriarkalt* samfund vari kvinnor ska underordna sig mannen. Endast män får inneha ansvars- och undervisningshållningar i församlingen. Sällskapet Vakttornet vidare fortfar med att porträttera systrar med den förnedrande synen att ”höra hemma i köket (som hemmafru)”.
Patriarkalt, d.v.s. mansdominerande, mansstyrt samhälle. Patriarkat (av grekiskans πατριάρχης, patriarkhēs, “fadersvälde”), är ett samhällssystem där män har den primära makten.
”Vilken situation ger en hustru tillfälle att stödja sin mans ledarskap?” – Vakttornet, Studieupplagan, 15 juli 2009, sid. 9 (eng. & sve.)
Om du är ett kvinnligt Jehovas vittne blir ditt självvärde försämrat genom Sällskapet Vakttornets kvinnosyn. Att ha kännedom om detta kommer att vara behjälpligt för att kunna undvika att undervärdera sina egna förmågor och för att kunna bli uppmärksam på sexistiska män som använder den typen av åsikter för att kränka dig eller någon på grund av det kön man har. Följderna som uppstår genom en kvinnofientlig, mansdominerande religion kan bli tragiska, med tre områden som är särskilt värda att beakta; våld i hemmet, barnmisshandel och våldtäkt.
Länk till videon: https://www.youtube.com/watch?v=3eflBcWBMCM
Ledarskapets förordning
Sällskapet Vakttornet strängt följer selektiva bibliska råd om kvinnors roll. Paulus förklaring om att ”en kvinnas huvud är mannen” (1 Korinthierna 11:3) utgör fundamentet för ledarskapet och ligger till grund för kvinnors hållning i församlingen och inom äktenskapet.
Tidningen Vakttornet den 15 maj 2010, beskriver ledarskapets funktion som ”anständigt och med ordning”, som av ”gudomligt ursprung”, och som något som ska betraktas som ”ett privilegium och en glädje.”
”Ni kvinnor, varför ska ni underordna er?
… Det är Gud som har bestämt vem som ska ha ledningen i familjen. När Jehova Gud hade skapat Adam sade han: ”Det är inte gott för mannen att vara ensam. Jag skall göra en hjälpare åt honom, som ett komplement till honom.” …
… ”Ni hustrur [skall] underordna er era män, så att, om några inte är lydiga mot ordet, de kan vinnas utan ord genom sina hustrurs uppförande, eftersom de har varit ögonvittnen till ert rena uppförande förbundet med djup respekt.” (1 Petr. 3:1, 2)” Vakttornet, Studieupplagan, 15 maj 2010, sid. 12, 13 (eng. & sve.)
Ledarskapspositione
Alla ledarroller inom Jehovas vittnen utfylls av män. Systrar utfyller endast den allra nedersta positionen i den organisatoriska hierarkin. Det högsta tjänsteåliggandet som finns för kvinnor är att vara pionjär, och även om den presenteras som ett privilegium är det egentligen bara en säljroll som drar nytta av gratis arbetskraft för att få religionen att växa.
Vakttornet, Studieupplagan, 15 april 2013, sid. 29 (eng. & sve.)
Watchtower-samfundets ledare har upprörande nog uttryckt att kvinnor är mindre kapabla än vad män är. Samuel Herd, som gick vidare till att bli en medlem av den styrande kretsen, motiverade kvinnlig underkastelse på grundval av att deras mindre hjärnstorlek gör dem mindre intelligenta.
”Vet du om att forskare säger att en kvinnas kraniala utrymme är 10% mindre än en mans, så nu visar detta att hon helt enkelt inte är utrustad för rollen som ledare. Hennes roll är att underordna sig mannen. Hennes roll är undergivenhet och det betyder att hon ska inse att hon är kvinna och vara glad över att hon är kvinna. Låt dig aldrig vilja vara något som man inte är utrustad för att vara. … Ibland hör vi henne säga, ”åh, om-om-om-om-jag-var en man skulle jag vara det här och jag gör detta precis som att vilja vara något som hon inte är utformad för att vara. Vet du vad det gränsar till? Det gränsar till homosexualitet. Och vet du vad djävulen gör nuförtiden? Han tar kvinnor som vill vara män och gör dem till män. …” Våra teokratiska systrars värde, Samuel Herd, Oakland Kalifornien, år 1971 (Direktöversatt)
Det är upprörande att den styrande kretsen styrs av män som tar till den typen av okunnighetsfyllda yttranden för att underbygga sina sexistiska åsikter. Konceptet att en kvinna är mindre kapabel eller duglig eftersom den kvinnliga hjärnan är mindre än den manliga hjärnan är osann. Även om kvinnor i genomsnitt är mindre än män varierar hjärnstorlekarna i stor utsträckning, och det finns kvinnor med större skalle och hjärnstorlekar än männens. Einsteins genialitet anses vara nästan utan någon like, men hans hjärna var trots det i genomsnittlig storlek. Bröder med små huvuden hindras inte från att vara äldste eftersom det inte är den fysiska storleken utan beteende och förmåga som avgör lämpligheten för att vara herde åt församlingen. Artikeln Study Study finds some significant differences in brains of men and women – Michael, 11:e april 2017 (Länk: https://www.science.org/content/article/study-finds-some-significant-differences-brains-men-and-women), presenterar resultat från den brittiska biobankstudien på 500 000 personer, som visar att kvinnor har tjockare hjärnbark än vad män har, det område av hjärnan som är förknippat med kognitiva och generella intelligenstester, som underbygger varför IQ-tester visar att den genomsnittliga intelligensen hos män och kvinnor är densamma. I länder med likvärdig tillgång till utbildning omfattar de högst rankade eleverna varje år både pojkar och flickor.
Judit Polgár, Marilyn vos Savant, Manahel Thabet och Ruth Lawrence är fyra bland de smartaste som lever, med en intelligens som är mycket större än någon äldste eller styrande-kretsen-medlem, vilket krossar Herds påstående om att hjärnstorleken förvisar kvinnor till en position av mansunderkastelse.
Den andra slående kommentaren i Herds tal var att likställa självsäkra kvinnor med homosexuella, vilka Sällskapet Vakttornet beskriver som avskyvärda och värdiga evig förintelse, en jämförelse som är kränkande på många nivåer, utformad för att nedsätta kunniga systrar som är redo att använda alla sina talanger.
Lära
Systrar får inte undervisa bröder i andliga frågor. I Rikets sal är det bara bröder som får ge undervisningsuppdrag som att hålla talet i möteslokalen.
”Bibeln säger däremot ingenting om att kvinnor har till uppgift att undervisa i församlingen. Paulus skrev i stället att de skulle ”tiga i församlingarna”. Varför det? Ett skäl var enligt Paulus att allting skulle ske ”anständigt och med ordning”. (1 Korinthierna 14:34, 40) För att församlingen ska fungera smidigt har Gud gett en viss grupp ansvaret att undervisa.” – Vakna!, juli 2010, sid. 29 (eng. & sve.)
När systrar tilldelas delar av att hålla tal på plattformen består det av att man övar på en presentation eller att man svarar på frågor från en broder som behandlar ett föredrag, och blir därför betraktad som en lärorik upplevelse för systern.
Vakttornet, Studieupplagan, 15 november 2013, sid. 30 (sve. & eng.)
Detta illustreras uppmålande när man tittar på videoklippen på JW Broadcasting, vilka enbart bröder är värdar för, till övervägande del av äldre vita män. Följande tv.jw.org ögonblicksbild togs i mars månad år 2019.
Gamla vita män utfyller ledarskapspositioner över hela världen, inberäknat flertalet filialer i Asien, Afrika och Stillahavsöarna.
Bild: Coronavirusrapporten, mars 2020, jw.org
Sällskapet Vakttornet breder ut förhindringen av kvinnor från att beses som lärare till verkligt pedantiska ytterligheter. I 2016-utgåvan av sångboken ”Sjung med glädje till Jehova”, blev sångtiteln ”Skydda ditt hjärta” ändrad till ”Vi skyddar vårt hjärta”. Skälet till en sådan till synes mindre betydelsefull förändring är häpnadsväckande. När en syster sjöng ”skydda ditt hjärta” kunde det uppfattas som om att hon talade om för en broder vad han skulle göra.
”Och sången ”Skydda ditt hjärta” heter nu ”Vi skyddar vårt hjärta”. Varför det? När vi tidigare sjöng den här sången kunde det kännas som att vi sa åt andra vad de skulle göra. Det här kunde kännas märkligt för nya, intresserade, ungdomar och systrar som sjöng sången vid våra möten och sammankomster. Därför har både titeln och texten ändrats.” – Vakttornet, Studieupplagan, november 2017, sid. 7 (sve. & eng.)
När jag bodde på Betels huvudkontor fick kvinnor inte lov att sitta vid foten eller huvudet för matsalsborden, en kvinnofientlig regel som inte har något bibliskt stöd.
Huvudbeklädnad
Om en man inte är tillgänglig för att hantera undervisningsuppdrag, som kräver att den rollen tilldelas en kvinna, måste kvinnan bära en huvudbeklädnad som bevis på sin underkastelse för ledarskapsarrangemanget.
”Minnesföredrag på JW.ORG och JW Stream: De som inte kan närvara personligen eller knyta an till ett direktsänt firande av minneshögtiden kan få titta på ett förinspelat minnesföredrag på jw.org eller JW Stream. Om förkunnare måste se det förinspelade föredraget, vänligen informera dem om att när videon visar en svart skärm bör de pausa videon, läsa 1 Korinthierbrevet 11:23-25 och be en bön över varje emblem innan de skickar dessa till alla som tittar på inspelningen. (Bönerna bör uttalas oavsett om det var möjligt för de av de andra fåren att erhålla passande emblem eller inte.) Om en kvalificerad döpt broder inte är närvarande kan en döpt syster som bär huvudbonad be bönerna och skicka emblemen. Därefter kan avslutningen på det inspelade talet ses. De som har beaktat minneshögtiden på detta sätt skulle lämpligen räknas till dem som har deltagit i detta viktiga tillfälle.” – Tillkännagivanden, 1 april 2020 (Direktöversatt)
– Stanna kvar i Guds kärlek [2017/2018], sid. 244 (eng. & sve.)
Bevara er själva i Guds kärlek [2008/2015], sid. 210, 211 (eng. & sve.)
Tjänsten för Guds kungarike, mars 2015, sid. 6 (eng. & sve.)
”Ibland kan det vid möten för tjänst bli nödvändigt att en döpt syster frambär bön, om det inte finns någon broder där som är kvalificerad. Hon får då ta på sig en lämplig huvudbonad. Om det inte är troligt att någon kvalificerad broder kommer att vara med vid ett möte för tjänst, bör de äldste se till att en lämplig syster leder mötet.” – Tjänsten för Guds kungarike, juni 2000, sid. 3 (eng. & sve.)
”I regel bör en kristen kvinna ha något på huvudet när hon tar hand om sådant som hennes man eller en broder i församlingen i normala fall har hand om.” – Vakttornet, Studieupplagan, 15 november 2009, sid. 12 (sve. & eng.)
”Beklätt huvud när man presiderar eller ber vid ett församlingsmöte för fälttjänst.” – Vakttornet, 1 april 1964, sid. 207 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är direktöversatt efter bästa förmåga)
Det är till och med så att en mamma måste bära en huvudbonad när hon ber inför sin unge son när han väl har blivit döpt.
”Men om modern i faderns frånvaro skulle leda ett bibelstudium med den unge döpte sonen och de andra barnen, så bör hon ha något på huvudet.” – Vakttornet, 15 juli 2002, sid. 27 (eng. & sve.)
Hustruns underkastelse
En undergiven hustruunderkastelse är något som man lovordar. Samtidigt som man säger att det inte är opassande att man underkastar sig människor, gör Watchtower det så pass omfattande att det blir allt förutom det.
””Ni hustrur, underordna er era män på samma sätt som ni underordnar er Herren”, skrev Paulus. (Ef. 5:22) Det här uttalandet är inte på något sätt nedvärderande för kvinnan.” … Sedan har vi det här med ekonomi. En dåraktig hustru slösar kanske bort det som familjen slitit hårt för att tjäna ihop. En lojal hustru gör inte så. Hon samarbetar med sin man i ekonomiska frågor. Hon visar att hon är balanserad och ekonomisk. Hon pressar inte sin man att arbeta extra. … Det kan vara svårt för en hustru att stötta sin man när han fattar ett beslut som hon inte instämmer i. Men även då visar hon ”den stilla och milda anden” och samarbetar med honom för att hans beslut ska få goda resultat.” – Vakttornet, Studieupplagan, 15 maj 2011, sid. 8–10 (eng. & sve.)
””Innan jag studerade Bibeln tyckte jag inte att min man skulle vara familjens överhuvud. Jag tyckte om att fatta beslut på egen hand. Men så småningom förstod jag att om man tillämpar Bibelns principer bidrar det till frid och lycka i familjen. (1 Korinthierna 11:3) Undan för undan blev det lättare för mig att underordna mig min man, och han lade märke till de här förändringarna hos mig.”” – Vakttornet, Allmänna upplagan, 1 november 2008, sid. 12 (eng. & sve.)
En styvfar blir överhuvud för hans fru och styvbarn.
”Hur är det då om det är pappan som är styvförälder? Sägs det inte i Bibeln att fadern är familjens överhuvud? Jo, det gör det. (Efesierna 5:22, 23; 6:1, 2) En styvfar kan emellertid välja att under någon tid delegera frågan om tuktan till modern, i synnerhet om den inbegriper tillrättavisning.” – Vakttornet, 1 mars 1999, sid. 6 (eng. & sve.)
En bra bit inpå tjugohundratalet återspeglar Vakttornets illustrationer den sexistiska uppfattningen om att kvinnor hör hemma i köket.
Bild: Vakttornet, 1 april 2012, sid. 29 (eng. & sve.)
Bild: Vakttornet, 15 juni 2012, sid. 31 (eng. & sve.)
Konsekvenser
Jag har hört systrar påstå att de är glada över att inte ha arbetsbördan från sina äldste-män, och det är sant att församlingens auktoritetspositioner bär på en stor arbetsbörda utan någon ekonomisk belöning. Trots att man kan tycka att det är av mindre betydelse att systrar tar ett bakre säte i organisationen kan en kvinnofientlig, mansdominerande religion ändå leda till tragiska följder. Det finns tre områden som är särskilt värda att överväga:
• Våld i hemmet • Barnmisshandel • Våldtäkt
Våld i hemmet
Sällskapet Vakttornet talar ut mot våld i hemmet, insisterar på att män uppvisar kärlek och vänlighet gentemot sina fruar och att en fru får lov att lämna en man som misshandlar dem.
”Bör den misshandlade kvinnan lämna sin man? Bibeln ser allvarligt på skilsmässa. Samtidigt tvingar den inte en misshandlad kvinna att stanna kvar hos en man som äventyrar hennes hälsa och kanske rentav hennes liv. … Eftersom Bibeln inte förbjuder separation eller skilsmässa i extrema situationer, måste en kvinna själv besluta hur hon skall handla. (Galaterna 6:5) Ingen bör försöka övertala henne att lämna sin man, men inte heller pressa henne att stanna kvar hos honom när hennes hälsa, liv och andlighet hotas. … Den som misshandlar sin hustru bryter på ett skamligt sätt mot Bibelns principer. … Ingen äkta man som påstår sig vara en Kristi efterföljare kan med fog säga att han älskar sin hustru, om han misshandlar henne.” – Vakna!, 8 november 2001, sid. 12 (eng. & sve.)
Samtidigt som de tillåter separation eller skilsmässa hyllar artiklarna systrar som förblir kvar hos våldsamma män och som uthärdar våld med förhoppningen om att den icke-troende partnern ska ”vinnas över”, förändras och konvertera. Erfarenheter av det slaget har regelbundet tryckts under årtionden. Artiklarna inom parentes är på engelska (w58 7/1 p.400; w69 12/15 p.740; g70 12/8 p.10; g74 1/8 p.11; w76 5/15 pp.292–293; w82 7/15 p.7; w86 8/1 p.21; w90 8/15 p.21; yb90 p.64; yb93 pp.179-180; w94 4/15 pp.27-29; yb94 p.145; w96 5/1 pp.22-23; g97 4/22 p.31; w99 1/1 p.3; yb99 p.60; w04 8/15 p.10; w07 4/15 p.6.).
I Vakna!, för januari månad år 2008, behandlades ämnet ”Våld mot kvinnor – Vad säger Bibeln?” Under det att övergripande artiklar uttalade sig mot våld i hemmet inbegrep samma upplaga artikeln ”Vad innebär det egentligen att mannen är familjens huvud?”, som förklarar varför kvinnor måste vara undergivna sina män. Artikeln försökte få ledarskapsanordningen att framstå som acceptabelt genom att tala om hur en kärleksfull man betraktar sin hustru när han fattar sina beslut. Artikeln pekar på Abraham och Sara som ett bra exempel på ledarskapsanordningen. I detta äktenskap tog Abraham Hagar till sin konkubin och han avlade barn med henne, och ignorerade Saras vädjanden om att sända bort henne i årtionden. Han gav inte efter för Saras vädjanden förrän barnet var i vuxen ålder. Artikeln klargör att även om en fru ”bidrar med värdefulla tankar och förslag när beslut skall fattas, och hon har en viss myndighet i familjen … har naturligtvis mannen som familjeöverhuvud ansvaret att fatta de avgörande besluten.” Att inbegripa detta ämne i en tidning som talar om våld i hemmet är av särskilt dålig smak i och med att konceptet om att en man är sin hustrus huvud har bidragit till att underbygga dominans över kvinnor och misshandel mot kvinnor.
Sällskapet Vakttornet utövar socialt tryck för att de som faller offer för våld i hemmet ska stanna kvar hos sina män. År 2012 släpptes en verkligt chockerande artikel som hyllade kvinnor för att de stannade kvar hos män trots våldsam misshandel.
”Selma kommer ihåg att hon lärde sig något viktigt av systern som studerade med henne. ”En dag hade jag tänkt avboka studiet”, säger Selma. ”Kvällen innan hade Steve och jag grälat, och han blev rasande. Jag var ledsen och tyckte synd om mig själv. Jag berättade för systern vad som hade hänt och hur jag kände det, och då bad hon mig läsa 1 Korinthierna 13:4–7. När jag gjorde det tänkte jag att inget av det som stod där stämde in på Steve. Men systern fick mig att tänka i andra banor. Hon frågade: ’Hur många av de här egenskaperna visar du mot din man?’ Jag svarade: ’Inga, för han är så svår att leva med.’ Då svarade systern mjukt: ’Är det du eller Steve som försöker vara kristen?’ Jag insåg att jag behövde ändra mitt sätt att tänka, så jag bad till Jehova om hjälp att bli mer kärleksfull mot Steve. Sakta men säkert började det bli bättre.” Efter 17 år kom Steve med i sanningen.” – Vakttornet, Studieupplagan, 15 februari 2012, sid. 29 (eng. & sve.)
Den här artikeln fick kritik för den fara som den utgjorde för kvinnor, till exempel som vid ”Dangerous message about domestic violence”*, 30 april 2013. Forumen fylldes med erfarenheter från Jehovas vittnen som hade upplevt den typen av våld.
Länk till artikeln ”Dangerous message about domestic violence” (sve. “Farligt budskap om våld i hemmet”) är: http://www.womensviewsonnews.org/2013/04/dangerous-message-about-domestic-violence/
”Jag har hemska minnen av att sitta med två äldste och min missbrukande (nu före detta) man. Jag blev tillsagd att ”inte räkna med skadan.” Innebar det därför att min man kunde fortsätta slå mig, skada mig, kasta mig över rummet, ibland framför mina två små pojkar?” – jwsurvey.org/mini-surveys (Direktöversatt)
Istället för att ta sådan viktig kritik med på uppmuntrade en artikel i Vakttornet år 2018 ännu en gång Jehovas vittnes-fruar att utstå våld i hemmet som ett sätt att prisa Jehova, om det skulle bli så att en icke-troende ”make blev en sann tillbedjare”.
Man godkänner separation enbart vid situationer av ”extrem fysisk misshandel”, och fruar som förblir kvar trots extrem misshandel lovordas som ”lojala kristna.” Detta är skandalöst farligt råd och skapar socialt tryck för Jehovas vittnen till att förbli offer för allvarliga övergrepp och våld.
”Han kanske är så våldsam att hon känner att hennes liv eller hälsa är i fara. Han kanske vägrar att försörja henne och familjen, eller så utsätter han hennes andlighet för allvarlig fara. I sådana situationer har en del systrar bedömt att… det är nödvändigt att lämna honom. Men andra vittnen i liknande situationer har valt att stanna kvar hos sin partner och försöka arbeta på äktenskapet. … Många bröder och systrar som har hållit ihop med sin icke troende partner, även under svåra omständigheter, …” – Vakttornet, december 2018, sid. 14 (eng. & sve.)
Separation avråds trots sådana farliga förhållanden eftersom det kan leda till ”utmaningar”.
”Skulle hon känna sig ensam? Finns det barn med i bilden? Skulle en skilsmässa göra det svårare att fostra barnen i sanningen? (1 Kor. 7:14)” – Vakttornet, Studieupplagan, december 2018, sid. 13 (sve. & eng.)
I stället för att fokusera på känslomässig och fysisk säkerhet verkar Sällskapet Vakttornet mer bekymrad över att hustruns sexuella behov kommer att leda henne till äktenskapsbrottssynden. Äktenskapsbandet fortbestår eftersom övergrepp inte utgör skäl för skilsmässa, och följaktligen kan avståndstagande leda till att kvinnan begår otukt.
En annan punktfråga som ska framhållas är att Vakttornets trossamfund målar upp syndaren som ”en icke-troende partner.” Att få utstå skräcken med våld i hemmet kan så småningom löna sig för den undergivna hustrun, när hennes man erkänner hennes styrka som ett bevis på att Jehovas vittnen har sanningen, ändrar sitt sätt och konverterar. Konvertering är inte bara sällsynt, det förhåller sig inte till att våld i hemmet bara tillfaller icke-troende äktenskapspartner.
Jag [Paul Grundy] har personlig kännedom om att våld i hemmet även förekommer när mannen är ett Jehovas vittne. Min far tog itu med våld i hemmet som kretstillsyningsman. Under sin allra första kretstillsyn på 1990-talet i delstaten New South Wales, Australien, blev han tvungen till att utestänga äldste för våld i hemmet i ett flertal församlingar. Jag befann mig på Betel vid den tiden, och han berättade om detta för mig eftersom han tyckte att det var synnerligen upprörande. Samtidigt som en äldste kan drabbas av konsekvenserna av att förlora sin auktoritetshållning i församlingen, kan andra fall av våld i hemmet leda till få eller inga åtgärder, framförallt i och med att Jehovas vittnen avstyrs från att söka ”utomstående” hjälp och därmed inte rapporterar till myndigheterna.
Kvinnofientliga läror om kvinnor och ledarskap främjar våld i hemmet. ‘Submit to your husbands’: Women told to endure domestic violence in the name of God*, 22 oktober 2018 presenterar forskning om fundamentalistiska kristna grupper. Även om den inte tar upp Jehovas vittnen görs den följande intressanta observationen:
Länk till artikeln ‘Submit to your husbands’: Women told to endure domestic violence in the name of God (sve. ‘Underordna dig till dina män’: Kvinnor uppmanas att utstå våld i hemmet i Guds namn) är: https://www.abc.net.au/news/2017-07-18/domestic-violence-church-submit-to-husbands/8652028?pfmredir=sm%20/
”Som teologiprofessorn Steven Tracy skrev år 2008: ”Det är allmänt vedertaget av misshandelsexperter (och validerat utifrån åtskilliga studier) att evangeliska män som sporadiskt går till kyrkan är mer benägna än män från någon annan religiös grupp (och mer sannolikt än sekulära män) att utöva våld mot kvinnor.”” (Direktöversatt)
Barnmisshandel
Sällskapet Vakttornets hantering av anklagelser om övergrepp mot barn avser båda könen, men blir härvid inbegripen i och med att det är mycket vanligare att det drabbar Jehovas vittnesbarn av kvinnokön. Vidare uppvisar de föråldrade processerna bevis på att de har formulerats av gamla manliga ledare, vari de flesta av de i den styrande kretsen är barnlösa. När Barbara Andersson, som satt i skrivaravdelningen på 1990-talet, upptäckte att barnmisshandel var ett stort problem som stöttas upp av Sällskapet Vakttornets policy, fäste man inget avseende vid hennes rekommendationer, vilket ledde till att hon lämnade organisationen.
Sällskapet Vakttornet har fått omfattande kritik för hur organisationen hanterar anklagelser om övergrepp mot barn. Australian Royal Commission into Institutional Responses to Child Sexual Abuse år 2015 lyfte fram inte så få förfarandesätt genom vilka Vakttornets trossamfunds policy skyddade de skyldiga till stöd för barn som fallit offer för övergrepp. Ett område som diskuterades handlade om att det är helt olämpligt att en ung kvinna måste sitta ensam framför tre äldre män, och tidigare även den manliga illgärningsmannen, för att fastställa sin egen och pedofilens skuld. Ett arrangemang av det slaget skulle aldrig ha införts om kvinnor hade en roll i att hjälpa till med att upprätta Sällskapet Vakttornets policy.
Kravet på att ett oskyldigt offer ska träda fram inför tre manliga ”äldste” breder ut sig längre än bara över övergrepp mot barn och är ett krav för en rad rättsfall. Det är skrämmande nog för en annan hannkönad person att hamna i denna situation, för att nu inte tala om en ung person av kvinnokön. När en dömande kommitté tillsätts för att bedöma ett ärende av sexuell natur ställer de äldste en rad mycket privata och intima frågor, och jag [Paul grundy] har fått många vänner att berätta för mig om hur äcklade de var över att man förväntade av dem att de skulle svara på en sådan inkvisition.
Det finns ingen biblisk företrädesrätt för att ett offer ska tvingas träda fram ensam inför 3 män, när varken termerna ”utesluta” eller ”dömande kommitté” förekommer i bibeln. Sällskapet Vakttornets format på dömande kommittéer är inte grundad på bibliska principer, eftersom bibeln talar om att en syndare skulle infinna sig vid stadskärnan, och inte förhöras i enrum.
Det finns bibliskt företräde för kvinnor att vara involverade i att arbeta tillsammans med äldste. Gamla testamentet talar om Debora, som var en domare och en profet. Det finns inget skäl för att en äldre syster inte skulle kunna vara med i en dömande kommitté, med samma belastningsförmåga som de äldste, eller stödja de anklagade.
En indikation på hur ovetande Sällskapet Vakttornets manliga ledare var när det gäller att utarbeta policy kring övergrepp mot barn är att äldste var tvungna att fylla i ett frågeformulär som gav svar på om huruvida ”offret någorlunda bär skulden för eller godvilligt deltog i gärningarna?”
Ifall en minderåring, medvetet eller inte, skulle stimulera till olämpligt sexuellt beteende, är det den vuxnes ansvar att ha kontroll över och vägleda den minderårige, att aldrig använda deras beteende som en ursäkt för att misshandla dem.
Våldtäkt
Sällskapet Vakttornet skulle vilja påstå att en flicka kan bära ansvaret för att ha blivit våldtagen.
”Om en kristen kvinna sålunda inte ropar och inte gör alla ansträngningar för att fly, måste det betraktas som om hon samtyckte till våldtäkten. Den kristna kvinnan, som önskar bevara sig ren och lyda Guds befallningar, behöver därför, om hon råkar i en sådan situation i våra dagar, vara modig och handla såsom Skriften tillråder och skrika. Detta råd är i själva verket till hennes bästa, ty om hon skulle foga sig efter mannens passionerade önskan, skulle hon inte bara samtycka till otukt eller äktenskapsbrott, utan också plågas av skammen.” – Vakttornet, 15 juli 1964, sid. 335 (sve.) – Vakttornet, 15 januari 1964, sid. 63 (eng.)
”Hon sade också att om hon inte skrek, skulle hon fördärva sitt förhållande till Jehova Gud och den kristna församlingen; då skulle hon bli utesluten eller utstött ur den, och detta skulle vara värre än att bli dödad, vad henne beträffade.” – Vakna!, 22 juni 1974, sid. 10 (sve.) – Vakna!, 8 mars 1974, sid. 13-16 (eng.)
”En kristen kvinna har det kravet på sig att hon måste göra motstånd, för stridsfrågan som gäller om hon skall lyda befallningen i Guds lag om att ”fly undan otukten” eller inte är inbegripen. (1 Kor. 6:18) Det skulle på inga villkor vara rätt av henne att frivilligt underkasta sig en våldtäkt.” – Vakttornet, 15 februari 1981, sid. 7 (sve.) – Vakttornet, 15 oktober 1980, sid. 7 (eng.)
”Varför du bör stå emot en angripare från första början: … Du kommer att ha ett rent samvete. (Även om du blir våldtagen kommer du inte att förlora din självaktning eller rena ställning inför Gud)” – Vakna!, 22 maj 1986, sid. 24 (sve. & eng.)
Samtidigt som Sällskapet Vakttornet tillstyrker att brist på motstånd utgör synd, hade organisationen redan skrivit artiklar som visade att de var medvetna om att det är vanligt att våldtäktsoffer stelnar till av skräck och inte kan skrika eller slå tillbaka.
””Den första reaktionen, som nästan alla kvinnorna fick inför våldtäkten, var att de kände fruktan.” Och problemet är att en sådan fruktan kan göra en människa paralyserad. … ” Jag var fullständigt förvirrad och försvarslös, eftersom det hela hade skett så plötsligt och oväntat.” … Den fruktansvärda skräck som de flesta kvinnor känner, när de står inför hotet av att bli utsatta för fysiskt våld, gör att de blir fullständigt hjälplösa.”” – Vakna!, 8 november 1980, sid. 5 (sve.) – Vakna!, 8 juli 1980, sid. 5 (eng.)
Som om våldtäktens fasa och varaktiga effekter inte vore tillräckliga nog att bära, belastar Sällskapet Vakttornet Jehovas vittnes-våldtäktsoffer med skuldkänslan att de kan ha varit ansvariga och syndat i Jehovas ögon. Detta bedrövliga koncept är oförlåtligt i ljuset av att Vakttornets skrivare är fullt medvetna om att åtskilliga kvinnors naturliga reaktion är att stelna till av skräck. Hur pass intensivt ett offer borde göra motstånd är en subjektiv beräkning, vilket överlämnar offren åt att streta med skuldkänslorna om att de inte kämpade tillbaka tillräckligt intensivt för att bli förlåten av Jehova för att ha blivit våldtagna. En kvinna förtjänar aldrig att klandras för sin egen våldtäkt, oavsett om hon slagit emot och skrikit eller inte.
Sällskapet Vakttornet rekommenderar till och med att när man står inför våldtäkt att man ska ta en del tid på sig att tänka på att överfallaren kanske har fått utstå svåra omständigheter och visa respekt för den tillämnade våldtäktsmannen som en medmänniska.
”Behandla honom respektfullt
Det tilltänkta offret bör komma ihåg att våldtäktsmannen är en mänsklig varelse. Utan tvivel finns det omständigheter i hans liv som har utlöst hans beteende. Även om en kvinna alltså inte bör bli handlingsförlamad av fruktan och låta en våldtäktsman skrämma henne till något, bör hon samtidigt behandla honom med förståelse, som en medmänniska.” – Vakna!, 22 december 1984, sid. 18 (sve.) – Vakna!, 22 februari 1984, sid. 24 (eng.)
1993 verkade ge uttryck för förändring när Vakna! uppgav att ett våldtäktsoffer inte bär ansvar och inte har begått otukt.
”Myt: Ett våldtäktsoffer bär själv en del av skulden, om hon inte gör aktivt motstånd. … Det är således gärningsmannens bruk av våld och offrets ovillighet som gör det till en våldtäkt. En kvinna som blir våldtagen gör sig följaktligen inte skyldig till otukt.” – Vakna!, 8 mars 1993, sid. 5 (eng. & sve.)
Ändå lämnar Sällskapet Vakttornet ännu offret med känslan av att om de inte kämpar tillräckligt uppstår det ovisshet om hur Jehova kommer att förelägga skuld.
”För att förstå hur man skall tillämpa 5 Moseboken 22:23–27 måste vi inse att den här korta berättelsen inte täcker alla tänkbara situationer. Den säger till exempel ingenting om en situation där den angripna kvinnan inte kan skrika därför att hon är stum, medvetslös, lamslagen av skräck eller därför att hon med våld hindras att skrika av en hand eller en tejpremsa som placerats över hennes mun. Men Jehova som kan ta med alla faktorer i beräkningen, inbegripet motiven, handlar med förståelse och rättvisa i sådana fall, för ”alla hans vägar är rättvisans vägar”. (5 Moseboken 32:4) Han känner till vad som verkligen hände och de ansträngningar offret gjorde för att stå emot angriparen. Ett offer som inte kunde skrika men som i övrigt gjorde allt hon kunde under de rådande omständigheterna kan därför lämna saken i Jehovas händer. (Psalm 55:22; 1 Petrus 5:7)
Ändå plågas somliga kristna kvinnor som har angripits och blivit våldtagna av ständiga skuldkänslor. När de ser tillbaka tycker de att de borde ha gjort mer för att förhindra det som hände.” – Vakttornet, 1 februari 2003, sid. 31 (eng. & sve.)
Min bok med bibliska berättelser distribueras fortfarande och dök upp på jw.org den 18 mars 2019. Den 20:e berättelsen talar om Dinas våldtäkt och ställer frågan: ”Varför bar Dina en viss del av ansvaret att förlora sin oskuld?” Även om det är klokt att vara medveten om farorna under vissa omständigheter, bör man ändå aldrig ange att en person bär ”ansvar” för sin våldtäkt.
2013-konstprojektet ”Vad hade du på dig?”* (Länk: https://www.huffpost.com/entry/powerful-art-exhibit-powerfully-answers-the-question-what-were-you-wearing_n_59baddd2e4b02da0e1405d2a) av Jen Brockman och Dr. Mary A. Wyandt-Hiebert framhäver uppmålande att kläder inte är orsaken bakom våldtäkt, och visar en rad olika klädstilar som har burits av offer.
Sällskapet Vakttornet motiverar dess krav på att man skriker med hänvisning till 5 Moseboken 22. Trots att den mosaiska lagen har blivit efterträdd av Jesu död, räknar Vakttornets organisation med den när det utarbetar läror, vilket resulterar i dessa chockerande och okunniga yttranden om våldtäkt.
5 Moseboken 22:23-27 – ”Om en flicka, en jungfru, är trolovad med en man, och en man finner henne i staden och ligger med henne, då skall ni föra ut dem båda till den stadens port och stena dem till döds, flickan därför att hon inte skrek i staden, och mannen därför att han förödmjukade sin medmänniskas hustru. Så skall du skaffa bort det som är ont ur din mitt. Men om det var ute på marken mannen fann den trolovade flickan, och mannen griper tag i henne och ligger med henne, då skall mannen som låg med henne ensam dö, men flickan skall du inte göra något. Flickan har inte begått någon synd som förtjänar döden, ty alldeles som när en man reser sig mot sin medmänniska och mördar honom, ja en själ, så är det i detta fall. Det var ju ute på marken han fann henne. Den trolovade flickan skrek, men det var ingen som kom till hennes undsättning.”
Det finns inget underlag för att hänvisa till detta avsnitt och huruvida en kvinna skriker för att fastställa ett offers följsamhet och skuld. Samma avsnitt ger befallning om att en äktenskapsbrytare ska stenas till döds, och att om en jungfru är oförlovad när hon våldtas, blev hon våldtäktsmannens egendom; han skulle köpa henne som sin hustru. Ingen av dessa regler följs av Jehovas vittnen och är något som man i nutid beser med fasa. Sällskapet Vakttornet misslyckas med meningen att skälet till att jungfrun skrek var för att varna omgivningen om att hon inte var medgörlig i sexakten, annars kan de i staden av misstag stena henne till döds som en äktenskapsbrytare. Det var inte för att uppmärksamma våldtäktsmannen på att hon inte ville bli våldtagen. Oavsett om ett ord yttras eller inte är en våldtäktsman fullt medveten om att hans närmanden inte är välkomna, och att säga ”nej” är det mesta en kvinna behöver göra för att förmedla detta budskap. Sällskapet Vakttornets indikation på allt i övrigt är höjdpunkten av kvinnofientlig okunnighet.
Mormonernas lära har också pendlat kring huruvida en kvinna har begått otukt eller inte om de inte skrek med tillräcklig kraft eller slog tillbaka tillräckligt aggressivt när de blev våldtagna. Dagstidningen Salt Lake Tribune talar om huruvida Mormonernas lära skapade en våldtäktskultur.
”Det inkapslades i ett yttrande från LDS första presidentskap år 1974, som hävdade att endast om en kvinna gjorde motstånd mot en angripare ”med all sin styrka och energi” skulle hon inte vara ”skyldig till oskuldsfullhet.” … I nutid har Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga en sundare inställning i sina officiella uttalanden. … Våldtäktsoffer ”lider ofta av allvarliga trauman och skuldkänslor” och ”är inte skyldiga till synd”, säger handbok 1 för lokala lekmannaledare. … Mormonkvinnor, i synnerhet på LDS-ägda skolor, fortsätter att bombarderas med föreställningen att de är åtminstone delvis ansvariga för sexuella övergrepp genom vad de har på sig eller gör, eller hur hårt de slår tillbaka.” – Hur föråldrade mormonläror kan kanske komma att underlätta och medverka till ”våldtäktskultur” (6 maj 2016) (Direktöversatt)
Detta gäller även för Jehovas vittnen i ljuset av Vakttornsutdrag.
Jehovas vittnen förväntas vara anständiga eller blygsamma i sin klädsel, med systrar som uppmanas att bära anständiga klänningar eller kjolar till Rikets sal, Betel och ut i predikoarbetet. Skälen som anges består av att man inte ska dra till sig onödig uppmärksamhet och att sexuellt attraktiva kläder kan vara upphetsande och till och med leda till våldtäkt.
”Varför behöver vi tänka på hur vår klädsel påverkar våra bröder och systrar? En anledning är att Guds folk anstränger sig för att följa Bibelns uppmaning: ”Döda därför era lemmar, som är på jorden, vad beträffar otukt, orenhet, sexuell lidelse.” (Kol. 3:2, 5) En del av våra vänner i församlingen har lämnat en omoralisk livsstil bakom sig men kämpar kanske fortfarande mot orätta begär. Om vi inte är försiktiga kan vårt sätt att klä oss göra det svårare för dem att följa Bibelns råd och stå emot sådana begär.” – Vakttornet, Studieupplagan, september 2016, sid. 19 (eng. & sve.)
”Kom ihåg att även barn och kvinnor i 80-årsåldern ibland blivit angripna. Och eftersom en sexig klädsel är en faktor som bidragit till att somliga blivit våldtagna, är det förståndigt att klä sig blygsamt.” – Vakna!, 8 november 1980, sid. 11 (sve.) – Vakna!, 8 juli 1980, sid. 11 (eng.)
Vakna! säger med rätt och riktigt, ”Men oavsett vilka faktorer som är inbegripna, finns det ingenting som ursäktar en man för att han tvingat en kvinna till att underkasta sig sexuellt umgänge.” (sid. 8) Samtidigt som detta är rimligt är det, emellertid, inte kvinnors klädsel, utan mäns inställning och attityd som behöver tas itu med, och kvinnor bör inte fås till att känna det som om det är fel på något sätt.
Sammanfattning
Sällskapet Vakttornet talar mycket om Jehovas vittnes-systrar och hyllar deras många områden av prestation och värde för organisationen. Det sägs att Gud anvisade att kvinnor skulle respekteras och inte anses vara underlägsna, som i Vakttornet år 2012 som är betitlad ”Bryr Gud sig om kvinnor?”
”Blev kvinnan skapad underlägsen mannen?
Nej. …
Hur visar Gud omtanke om kvinnor? …
Lagen befallde till exempel att man skulle respektera både sin far och sin mor.” – Vakttornet, Allmänna upplagan, 1 september 2012, sid. 4–5 (eng. & sve.)
Den här Vakttornsartikeln nämner inte en enda gång ledarskapsarrangemanget. Men var observant på att detta är den offentliga, allmänna upplagan som används i predikoarbetet för att dra till sig människor till religionen.
Artiklar som ”Trogna kristna kvinnor – högt värderade tillbedjare av Gud” (w03 1/11) dyker upp regelbundet och talar om exempel på tro och den ansträngning som görs i predikoarbetet.
”Dessutom utgör kvinnor större delen av de mer än 1 000 000 heltidsförkunnare som finns världen över. Jehova ärar verkligen kvinnor genom att låta dem uppfylla psalmistens ord: ”Jehova låter ordet ljuda, kvinnorna som kungör de goda nyheterna är en stor här.” (Ps. 68:11)” – Vakttornet, Studieupplagan, 15 augusti 2014, sid. 10 (eng. & sve.)
I ljuset av Sällskapet Vakttornets syn på kvinnor i förhållande till män är denna hyllning nedlåtande, och erkänner det arbete som de utför i sin begränsade kapacitet inom Sällskapet Vakttornets organisationsstruktur. Även när man försöker framstå som positiv är Vakttornets terminologi förödmjukande.
”Kvinnan skulle vara en perfekt medhjälpare åt mannen, en verklig gåva från Gud.” – Vakttornet, Studieupplagan, 15 augusti 2014, sid. 6 (eng. & sve.)
Att man erlägger läpparnas bekännelse för jämställdhet avleder uppmärksamheten från den grundläggande läran att kvinnor ska underkasta sig män, som ska beses som deras huvud. Ledarskapsarrangemanget nedvärderar kvinnor och får tragiska konsekvenser i situationer som våld i hemmet, övergrepp eller misshandel mot barn och våldtäkt.
Denna nedlåtande inställning är ingenstans mer uppenbar än i en artikel från 1930 vari Sällskapet Vakttornet hävdade att när jorden väl har förvandlats till ett paradis och det inte längre finns något behov av barnafödande, kan kvinnor kanske komma att förvandlas till män.
”FRÅGA: Kommer man och hustru att leva tillsammans efter att uppståndelsen är fullbordad, om båda är i harmoni med Gud? Svar: Skrifterna avslöjar inte hur förhållandet mellan män och kvinnor kommer att vara efter att uppståndelsen är fullbordad. Mer än något annat vi känner till är att det inte kommer att födas några barn under de sista 100 åren på tusenårsriket (Jesaja 65:20), och inte heller några som föds efter det, eftersom män och kvinnor inte får barn efter att de fyllt 100 års ålder. Huruvida könens identitet kommer att bevaras som sådana, är vi inte underrättade om. Det har förekommit några väl autentiserade fall vari kvinnor har förvandlats till män, och det är möjligt att denna förvandling kan komma att bli allmängiltigt och att vi alla skola vara bröder allesammans.” – Den Gyllene Tidsåldern [eng. The Golden Age], 2 april 1930, sid. 446 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är direktöversatt efter bästa förmåga)
Utdrag likt detta, ihop med dem om våldtäkt, barnmisshandel och våld i hemmet borde få Jehovas vittnen att ifrågasätta om den styrande kretsen verkligen är lämplig för att diktera i så pass viktiga ämnen likt dessa. Sällskapet Vakttornets ledarskapsstruktur, det strikta införandet av ledarskapsarrangemanget och minimeringen av kvinnors roll i undervisningen innebär att någon positiv förändring inom kort är osannolik.
Jag [Paul Grundy] skulle fråga min mamma hur hon klarade av att se bröder ”ta ledningen” i områden där hon hade större kapacitet, eftersom hon var en kompetent och dominerande person. Hon föranledde situationen som fördelaktig. För att foga sig hade hon övertygat sig själv om att kvinnor faktiskt är underlägsna och motiverade Sällskapet Vakttornets ståndpunkt som nödvändig eftersom kvinnor är alltför känslosamma för att förvalta och leda. I mitt arbetsliv har jag haft en hel del kvinnliga kamrater och chefer med fantastiska förmågor och ledaregenskaper. Detta har bevisats gång på gång av kvinnor i regerings- och företagsledande positioner. Det är tråkigt att min familj och Jehovas vittnen som helhet tvingas ta emot negativa påståenden i övrigt.
Sällskapet Vakttornets styrande krets består till övervägande del av gamla män med vitt privilegium. De kan tro att de gör det som är bäst för kvinnor och följer Guds vilja i frågan, och pekar på artiklar som talar mycket om kvinnor, men deras syn på kvinnor är malplacerad och skadande. Kvinnor blir positionerade som underlägsna, trots retorik till det motsatta.
Den här artikeln skrevs i mars år 2019, senaste uppdateringen gjordes i augusti år 2021. Översattes från engelska till svenska i juli år 2022. Länk till källartikeln är: https://jwfacts.com/watchtower/womens-place-jehovahs-witnesses.php
