Sällskapet Vakttornets förehavandesätt för sexuella övergrepp mot barn

Trots att Jehovas vittnen i helhet avskyr pedofili och Sällskapet Vakttornet fördömer övergrepp mot barn har icke desto mindre bristfälliga och egennyttiga riktlinjer och policy bidragit till att pedofili har förekommit inom trossamfundet som annars kunde ha blivit förhindrat. Detta har vållat skada för tusentals barnoffer och har orsakat oro bland föräldrar, och Sällskapet Vakttornets organisation har fått betala miljontals dollar i avräkningar.*

* Länk till avräkningar:

Vakttornets trossamfund har fått möta kolossal kritik världen över för sina grundriktlinjer när det gäller pedofili och har fått röna talrika rapporter i media. Silentlambs.org listar upp många exempel som uppmärksamgör omfattningen av sexual-övergrepp mot barn bland Jehovas vittnen. Detta spänner sig vida över prominenta äldste på Betel, såsom Jesus Cano, som delade ut nakenbilder på sig själv till unga män på flygplatser medan han var kringresande för taluppdrag på områdessammankomster, och blev arresterad i juni år 2006.1

Situationen bland Jehovas vittnen angående pedofiler påminner om katolska kyrkan. New York Times har emellertid bemärkt en skillnad mellan pedofili bland Jehovas vittnen och katoliker. Inom katolska kyrkan:

“…är de flesta av folk som har blivit anklagade för övergrepp präster och en vidsträckt majoritet av offren bestod av pojkar och unga män. Bland Jehovas vittnen var somliga av de som anklagades äldste, men den större delen var församlingsmedlemmar. De offer som har trätt fram är mestadels flickor och unga kvinnor, och flertalet anklagelser involverar incest.” 11 augusti 2002 (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

Åtskilliga skäl finns till grund för att pedofiler har kunnat hitta en fristad bland Jehovas vittnen och som följaktligen har lett till att Sällskapet Vakttornet nu hålls ansvariga i avseende på dess anhängares åtgärder.2 Det mest vådliga, vilket nedanstående beskrivs, är att:

• Två-vittnesregeln används för att leda i bevis att bibliska förbrytelser har begåtts
• Treårsregeln används vid den tidpunkt när äldste begår synder

Andra koncept som också har spelat en roll i detta har bestått av att:

• Man inte kan lägga någon förtröstan på världslig visdom
• Man inte ska dra vanära över Jehovas organisation – vittnen förväntas lösa problem inom organisationen
• Alla måste delta i predikan

Det var inte förrän i slutet av 1990-talet, och i synnerhet sedan 1997, som organisationen genomdrev ansträngningar till förbättring av grundriktlinjerna i fråga om sexuella övergrepp mot barn efter att ha fått utstå rättslig press och påtryckningar från media. I juli år 2015 exponerade, emellertid, Australian Royal Commission into Institutional Responses to Child Sexual Abuse, att Sällskapet Vakttornets riktlinjer inte desto mindre är bedrövligt bristfälliga när det gäller lämpligast godtagbara praxis.

Det som följer består av Sällskapet Vakttornets historiska och rådande förfaringssätt.

Två-vittnesregeln

Den grundläggande bristen i Watchtowers grundriktlinjer när det gäller sexuella övergrepp mot barn har utgjorts av en orygglig tillämpning av “två vittnes” -regeln. Framtill det sena 1990-talet har en oerhörd utformad grundriktlinje som kommit till genom Sällskapet Vakttornet dikterat att två vittnen måste vara närvarande vid samma förefallande sexuella konfrontation för att illgärningsmannen ska kunna anses ha begått en biblisk förbrytelse. När det gäller antastning av barn finns det sånär aldrig två vittnen på plats vid händelsen. Det betyder att fastän när ett flertal barn riktade en anklagelse mot samma församlingsbroder, skulle de äldste inte göra något åt saken. Med avsaknaden av två vittnen är det enda tillfälle vari något agerande skulle kunna vidtas i det fall då den anklagade själv bekänner. Äldste kände till en rad personer som hade förgripit sig på barn, men trots detta vidtogs inga åtgärder varken inom församlingen eller genom att man kontaktade polisen. Det är obegripligt att den styrande kretsen kan godkänna en grundriktlinje av det slaget.

Tidskriften Vakttornet för den 1 november 1995 gav följande råd på sidorna 28–29 angående anklagelser om sexuella barnövergrepp.

“Vad kan de äldste göra?
Om de äldste har att göra med en församlingsmedlem som upplever minnesbilder eller ”förträngda minnen” av att som barn ha blivit utsatt för övergrepp, får vanligtvis två äldstebröder i uppgift att hjälpa till. Äldstebröderna bör vänligt uppmuntra den drabbade att för stunden koncentrera sig på att klara av de känslomässiga kvalen. Namnen på dem som enligt ”minnena” är förövarna bör hållas strängt konfidentiella.
Äldstebrödernas främsta uppgift är att vara herdar. (Jesaja 32:1, 2; 1 Petrus 5:2, 3) De bör vara särskilt noga med att ”klä … [sig] i medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet”. (Kolosserna 3:12) De bör lyssna välvilligt och sedan använda läkande ord från Bibeln. (Ordspråken 12:18) Somliga som har drabbats av smärtsamma ”minnen” har uttryckt uppskattning av äldstebröder som besöker dem regelbundet eller ringer för att höra hur de mår. Sådana kontakter behöver inte ta mycket tid, men de visar att Jehovas organisation bryr sig om de drabbade. När den drabbade inser att hans kristna bröder verkligen älskar honom, kan det hjälpa honom att återfå ett större mått av känslomässig balans.
Hur är det då om den som lider beslutar sig för att han skall framföra en anklagelse? Då kan de båda äldstebröderna ge honom rådet att han personligen bör ta kontakt med den anklagade och resonera om saken i linje med principen i Matteus 18:15. Om den som har framfört anklagelsen inte är känslomässigt i stånd att göra detta ansikte mot ansikte, kan han göra det per telefon eller kanske genom att skriva ett brev. På så sätt får den anklagade möjlighet att försvara sig och säga sin mening inför Jehova. Han får också möjlighet att lägga fram bevis för att han inte har begått övergreppet. Eller också kan den anklagade erkänna, och då kanske en försoning är möjlig. Vilken välsignelse det skulle vara! Om den anklagade erkänner, kan de båda äldstebröderna behandla ärendet ytterligare i enlighet med Bibelns principer.
Om den anklagade tillbakavisar anklagelsen, bör äldstebröderna förklara för honom att inget mer kan göras i saken, och församlingen fortsätter att betrakta honom som oskyldig. I Bibeln sägs det att det måste finnas två eller tre vittnen innan man kan vidta några åtgärder. (2 Korinthierna 13:1; 1 Timoteus 5:19) Även om mer än en person ”minns” att han har blivit utsatt för övergrepp av samma person, så är de här ”minnena” alltför osäkra för att man skall kunna grunda riktiga beslut på dem utan ytterligare stödjande bevis. Detta betyder inte att sådana ”minnen” betraktas som osanna (eller att de betraktas som sanna). Men Bibelns principer måste följas för att slå fast om något är sant eller osant.
Hur är det då om den anklagade — trots att han nekar till den orätta handlingen — ändå är skyldig? Klarar han sig undan upptäckt? Absolut inte! Frågan om han är skyldig eller oskyldig kan tryggt läggas i Jehovas händer. ”Somliga människors synder är allmänt kända och för direkt till dom, men vad andra beträffar blir också deras synder kända längre fram.” (1 Timoteus 5:24; Romarna 12:19; 14:12) I Ordspråksboken sägs det: ”De rättfärdigas förväntan är glädje, men de ondskefullas hopp, det kommer att förgås.” ”När en ondskefull människa dör, förgås hennes hopp.” (Ordspråken 10:28; 11:7) Till slut kommer Jehova Gud och Jesus Kristus att fälla en för evigt rättvis dom. — 1 Korinthierna 4:5.” – Vakttornet, 1 november 1995, sid. 28–29 (sve. & eng.)

I ett brev till äldste, daterad till den 24 maj år 2002, efter löpande negativ publicitet, beslutade Sällskapet Vakttornet att två-vittnesregeln numera kunde sättas i verket när två anklagelser kom ifrån två separata incidenter, ett underförstått uppgivande om att deras strikta efterföljande av två vittnesregelprincipen inte varit något krav från Jehova trots allt. Men detta är icke desto mindre bristfälligt, i och med att en enda anklagelse mycket väl borde räknas när den understöds av bestyrkande bevis, som av, exempelvis, läkande utmärkande drag.

“Under de senaste veckorna har tidningspressen i det här landet fokuserat på hur anklagelser om övergrepp mot barn hanteras av olika religiösa organisationer. Rapporter av sådana slag kan leda till att en del individer väcker frågor om de förfarandesätt som Jehovas vittnen följer.
Vi förväntar oss att de äldste ska undersöka alla anklagelser som gäller sexual övergrepp mot barn. Bara ett barn som har blivit antastad är ett för mycket. Men vid den grundliga genomgången av bevisen måste de komma ihåg bibelns tydliga föreskrift: “Ett enda vittne får inte träda upp mot en man för någon missgärning eller synd, oavsett vilken synd han än kan ha begått. På två vittnens ord eller på tre vittnens ord skall saken fastställas.” (5 Moseboken 19:15) Därefter bejakade Jesus detta krav om två eller tre vittnens vittnesbörd. (Matteus 18:16) Om de så undersöker alla anklagelser, får de äldste således inte enligt bibeln vidta församlingsåtgärder såvida inte en bekännelse eller två trovärdiga vittnen infinner sig. Men om två personer blir vittnen till separata händelser av samma slag av förbrytelse kan deras vittnesbörd vara tillräckligt för att man ska vidta åtgärder. – 1 Timoteus 5:19,24,25.” – TILL ALLA FÖRSAMLINGAR I FÖRENTA STATERNA, Brev till äldste, 24 maj 2002 (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

När det gäller sexuella övergrepp på barn har detta ännu inte skridit tillräckligt långt, och för barnens skull inom församlingen bör försiktighetsåtgärder vidtas så fort en anklagelse kommer från ett enda vittne.

Sällskapet Vakttornet försöker växla över ansvaret av deras grundriktlinjer till Gud och till bibeln.

“I Bibeln sägs det att det måste finnas två eller tre vittnen innan man kan vidta några åtgärder. (2 Korinthierna 13:1; 1 Timoteus 5:19)” – Vakttornet, 1 november 1995, sid. 28 (eng. & sve.)

Detta grundar sig på följande skriftställen i bibeln.

5 Moseboken 19:15 – “Ett enda vittne får inte träda upp mot en man för någon missgärning eller synd, oavsett vilken synd han kan ha begått. På två vittnens ord eller på tre vittnens ord skall saken fastställas.”

Matteus 18:15,16 – “För övrigt, om din broder begår en synd, gå då och blotta hans fel i enrum med honom. Om han lyssnar till dig, då har du vunnit din broder. Men om han inte lyssnar, så ta med dig en eller två till, för att varje sak må fastställas på två eller tre vittnens ord.”

2 Korinthierna 13:1 – ”Detta är tredje gången jag nu kommer till er. “På två eller tre vittnens ord skall varje sak fastställas.””

Regeln om två vittnen är en biblisk grundprincip som inte ämnades gälla för alla situationer. Till exempel förklarar 5 Moseboken att när en flicka blir våldtagen på ett fält utan att någon hör eller skyddar henne är det inte nödvändigt att andra vittnen infinner sig på plats för att döma våldtäktsmannen.

5 Moseboken 22:25-27 – “Men om det var ute på marken mannen fann den trolovade flickan, och mannen griper tag i henne och ligger med henne, då skall mannen som låg med henne ensam dö, men flickan skall du inte göra något. Flickan har inte begått någon synd som förtjänar döden, ty alldeles som när en man reser sig mot sin medmänniska och mördar honom, ja en själ, så är det i detta fall. Det var ju ute på marken han fann henne. Den trolovade flickan skrek, men det var ingen som kom till hennes undsättning.”

Organisationen använder sig inte heller av dessa bibelställen följdriktigt. Trots att Matteus 18:15,16 säger att man “ensam” ska gå och möta en syndare räknar inte trossamfundet med att en person som har hotats med våld, våldtäkt eller misshandel kommer att konfrontera illgärningsmannen ensam. Under det att man hittar skäl för att försvara argumentationsskälet för att detta bibelställe inte ska tas som bokstavligt för varje situation, insisterar trots allt Vakttornssamfundet härvid inte desto mindre på att det likväl ska gälla för barn som har fallit offer för sexuella övergrepp?

Var och en av dessa skriftställen riktar sig till vuxna och inte till barn. I och med att det finns rörelsefrihet för hur denna princip ska tillämpas råder det därför inget tvivel om att när ett barns säkerhet står på spel, bör alla försiktighetsåtgärder vidtas för att skydda barnet från det allra första tecknet på fara.

Vakttornets samfunds överdrivet laglydiga insisterande på två-vittnesregeln i fråga om sexuella barnövergrepp är en felaktig tillämpning av biblisk vägledning. Små utsatta barn kan vanligtvis inte framlägga anklagelsen själva och är i behov av extra beskydd. Att man håller fast vid en strikt två-vittnesprincip i situationer som involverar försvarslösa barn är en orealistisk och fariseisk grundriktlinje. Jesus fördömde att man fanatisk rättar sig efter lagen genom uppoffrandet av högre principer om kärlek och förbarmande. Han visade uttrycksfullt att lagen inte åsidosätter människokärlek genom hans gärning att läka en mans förtvinade hand på sabbaten. Att tillämpa två-vittnesregeln på pedofila anklagelser är en omständighet i fråga om fanatisk efterlevnad av lagens föreskrift, vilket i hög grad fördömdes av Jesus.

Samtidigt som två-vittnesregeln är en förnuftig riktlinje för att förhindra missförhållanden för rättvisa, är den dock öppen för att kunna missbrukas och måste därför användas med resonlighet. En skyldig person kan exempelvis förneka en anklagelse som riktas mot denne från ett enda vittne och undvika bestraffning. Alternativt kan två personer sammansvärja sig för att avlägga ett påstående om att en oskyldig person är skyldig och få dem till att bli orättvist bestraffade. I fråga om övergrepp mot barn, ett område vari äldste är plågsamt odugliga att agera som domare, bör utbildade auktoriteter och experter alltid vara inblandade.

Det är universellt vedertaget att barns beskydd är av yttersta vikt. Förenta nationernas konvention om ett barns rättigheter, som inrättades år 1959, står för det grundläggande reella förhållandet att barn är i behov av särskilt beskydd, en sakfråga som bjärt negligeras av den styrande kretsen när de stadgar sina regler i avseende på sexuella barnövergrepp.

2. Barnet ska vara i besittning av särskilt beskydd och ska ges möjligheter och hjälpmedel, genom lag och genom andra metoder, i syfte att möjliggöra för honom eller henne att utvecklas fysiskt, mentalt, moraliskt, andligt och socialt på ett normalt och hälsosamt vis och under frihetsförhållanden och med självkänsla och värdighet. Vid stadgandet av lagar inför detta ändamål skall barnets eget bästa vara det viktigaste i fråga.

3. Barnet skall under alla omständigheter vara bland de första som får beskydd och stöd.
(Utdragen är efter bästa förmåga direktöversatta)

Gå till https://jwfacts.com/pdf/un-declaration-rights-of-child-1959.pdf för att få tillgång till en PDF för konventionen i dess fullhet, så som den dök upp på un.org (12 september 2012).

Riktlinjerna i de äldstes handbok från år 2010 är kontinuerligt bristande när det gäller att förse barn med extra beskydd och uppger följande:

“Även om en kristen har anklagats för synd som är allvarlig nog att det erfordras dömande åtgärder, bör en dömande kommitté inte tillsättas såvida inte felgärningen har blivit bevisad. Vilken typ av bevis är acceptabel? …

Det måste finnas två eller tre ögonvittnen, inte bara människor som upprepar hörsägen; ingen åtgärd kan vidtas om det bara finns ett vittne. Moseboken 19:15; Johannes 8:17.

Om det finns två eller tre vittnen till samma typ av missgärning, men var och en är vittne till en separat händelse, kan de äldste överväga deras vittnesbörd. Dock om sådana bevis är acceptabla för att kunna bekräfta skyldighet, är det bättre att ha två vittnen till samma förekomst av missgärning.

Om den anklagade förnekar anklagelsen bör de utredande äldste försöka ordna ett möte med honom och anklagaren tillsammans. (Obs: Om anklagelsen handlar om sexuella övergrepp mot barn och offret för närvarande är en minderåring, bör de äldste kontakta avdelningskontoret innan de ordnar ett möte med barnet och den anklagade övergriparen.) Om anklagaren eller den anklagade inte vill träffa de äldste eller om den anklagade vidare förnekar anklagelsen från ett enda vittne och illgärningen inte blivit bevisad, skall de äldste överlämna saken i Jehovas händer. (Moseboken 19:15-17; 1 Timoteus 5:19, 24, 25; w95 11/1 s 28–29) De utredande äldste bör sammanställa en uppteckning, underteckna den, lägga den i ett förslutet kuvert, och placera den i församlingarnas konfidentiella arkiv. Ytterligare bevis kan över tid komma i dagen för att utröna situationer.” – Var som herdar för Guds hjord [eng. Shepherd the Flock of God] [2010], sid. 71, 72, 73 (eng.) (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

Samma sak nämns i 2012-upplagan av boken. Det är chockerande att en procedurhandbok som släpptes så sent som år 2012 alltjämt uppger att man ska tillsätta ett möte mellan ett barn och övergriparen och låta det förfara utan att man vidtar någon åtgärd som om att man överlämnar “saken i Jehovas händer.” Det var inte förrän år 2019 som äldste-handboken uppdaterades till att detta inte längre skulle vara en nödvändighet.

“Ett offer för våldtäkt eller för sexuella barnövergrepp ska man aldrig kräva av att konfrontera den anklagade.”

Var som herdar för Guds hjord [2019], kapitel 12:41 (eng.) (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

Samtidigt som man håller oryggligt fast vid att två ögonvittnen ska vara nödvändigt för att vidta en dömande åtgärd mot en pedofil kan, emellertid, en person bli utesluten för otukt utan några vittnen eller något bevis överhuvudtaget. En artikel i Vakttornet år 2018 säger att par som tillbringar en natt tillsammans kan uteslutas av rent omständliga skäl.

“FRÅGOR FRÅN LÄSEKRETSEN
En man och en kvinna som inte är gifta med varandra har sovit tillsammans utan särskild anledning. Är det en synd som bör hanteras av en kommitté?
Ja, omständigheterna utgör bevis för att sexuell omoral har begåtts. Om det inte finns några förmildrande omständigheter ska alltså en kommitté tillsättas.” – Vakttornet, Studieupplagan, juli 2018, sid. 32 (eng. & sve.)

Detta bestyrker att Vakttornets påstående är osant i fråga om att beskyddandet av barn är en prioritet, utifrån instruktioner för äldste att de ska utesluta vuxna utan ögonvittnen, fast med en förvägran om övervägande att man ändrar två-vittnesregeln i fråga om övergrepp mot och antastning av barn.

Treårsregeln

Något ännu mer kritiklystet i fråga om rättsliga åtgärder som riktats mot Sällskapet Vakttornet har varit treårsregeln. Detta möjliggjorde för kända pedofiler att vidare kunna få bedriva tjänst som äldste, förutsatt att överträdelser som man känner till begicks minst tre år före bekännelsen.

1972-boken Organisation för predikandet om Riket och arbetet att göra lärjungar (eng. Organization for Kingdom-Preaching and Disciple-Making) framlade att:

“Om en person tjänade som äldste eller biträdande tjänare när han begick en allvarlig synd, om så för bara några år sedan, bär han på en viss förkastlighet, i och med att han fortsatte att tjäna i den belägenheten trots att han visste, åtminstone för stunden, att han berövat sig själv rätten att få tjäna, eftersom han inte var oförvitlig. (1 Timoteus 3:2,10; Titus 1:6,7) Han borde ha informerat den dömande kommittén om att han inte efterföljde kraven och borde ha låtit sig avträda från sin ansvarsställning. Med tanke på hans tillkortakommande att utverka detta vid den tiden skulle han i och med det nu bli avlägsnad från den ställningen.” – Organisation för predikandet om riket och arbetet att göra lärjungar [eng. Organization for Kingdom-Preaching and Disciple-Making] [1972], sid. 170 (eng.) (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

Uttrycket bara några år sedan förtydligades kort efteråt i Tjänsten för Guds Rike i oktober 1972, på sidan 8 i engelska upplagan, till att det rör sig om ett tidsspann på tre år:

“Vad menas med “några år sedan” på sidan 170, paragraf 2 i “Organisationsboken”?”

“Detta betyder mer än ett eller två år. Det må bemärkas att det inte sades “för flera år sedan”. Det är således inte det exakta antalet år, utan mer likt som två eller tre år. Meningen var inte som så att en broder skulle återgå till ett avlägset förflutet för att föra på tal om synder som han ångrade för flera år sedan och som skenbarligen har förlåtits av Jehova och som inte begås nu.” – Tjänsten för Guds Rike, oktober 1972, sid. 8 (eng.) (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

Denna ståndpunkt bestyrktes på nytt vid två-dagars skolan i rikets tjänst år 1991. Det var inte förrän i skolan i rikets tjänst år 2005 som man tydligt tillkännagav att dolda handlingar som involverar porneia (sexuella synder) hade blivit mottaglig för att kräva en dömande kommitté.

Jag [Paul Grundy] drog personligen fördel av denna regel i fråga. Medan jag vistades på Betel år 1994 bekände jag en “synd” inför en Betel-äldste som jag begick år 1990. I och med att både jag själv och min medpart ännu befann oss i heltidstjänst tre år framöver därefter bedömde äldstebrodern att Jehova hade förlåtit indiskretionen och man vidtog inga vidare åtgärder.

Världslig visdom

Kärnan i sakfrågan har lika mycket gällt Vakttornets trossamfunds inställning till världens visdom.

“Gud har således ingenting gemensamt med den här världen. (Johannes 18:36; 1 Johannes 2:15—17) Det är därför som Bibeln talar om två slags vishet — ”världens vishet” och ”Guds vishet”.” – Vakttornet, 15 september 1992, sid. 19 (eng. & sve.)

Jehovas vittnen som har problem av något slag uppmanas att vända sig till de äldste och avråds från att vända sig till världslig expertis på grund av farhåga man hyser inför att bli påverkade av inrådan från världslig expertis som eventuellt skulle kunna komma på kant med Vakttorns-samfundets principer. Offer har regelbundet avråtts från att kontakta polisen eller specialister som är utbildade inom målhantering av sexuella övergrepp mot barn. Äldste har i sanning inte någon utbildning med avseende på problem för målhantering av giftermål, missbruk och barnövergrepp förutom begränsad information från Sällskapet Vakttornets organisation. Samfundets policy kommer plågsamt på efterkälken i jämförelse med professionella yrkesverksamma personer inom målhantering i avseende på sexuella övergrepp mot barn.

En indikation på hur plågsamt bristfull äldstes skolning är i fallet beträffande sexuella övergrepp på barn, är omgivningen vari barn talar om sitt övergrepp, som i regel utspelar sig i ett litet rum i en Rikets sal inför tre äldste. Det är relativt ofta som man förväntar sig att barnet kommer att möta den anklagade.

Något ännu mer oförsvarligt är ett telememoformulär från 1993 som togs upp av äldste, vilket ställde frågan – “Hur många äldste tyckte att offret var någorlunda klandervärd för eller villigt deltog i handlingarna?”

Dra vanära över Organisationens namn

Fruktan över att dra vanära över Jehovas namn har nyttjats i syfte att avhålla sig från användningen av rättsliga system och domstolssystem.

“Lojaliteten mot Jehova Gud kommer också att avhålla oss från att göra något som skulle kunna dra vanära över hans namn och kungarike. Tänk på följande exempel: Två kristna, som med orätt hade gått till en världslig domstol för att göra upp sina mellanhavanden, … Om vi är lojala mot Jehova Gud, kommer vi helt visst att hellre lida en personlig förlust än dra vanära över Jehova och hans organisation.” – Vakttornet, 15 mars 1996, sid. 15 (eng. & sve.)

Sakfrågan man har i det här fallet gäller inte Jehovas namn utan organisationens namn. Människor skyller inte (nödvändigtvis) ifrån sig på Gud när ett Jehovas vittne ofredar ett barn. Om skuld tillskrivs någon annan än förövaren kommer den i så fall bli riktad mot Sällskapet Vakttornets regler och föreskrifter.

När en serieförbrytare visar sig ha varit en barnantastare, håller äldste den muntliga informationen under dömande kommittéer konfidentiell under ecklesiastiskt privilegium. Det inbegriper att man inte inrapporterar den typen av fall till polisen. Vittnen har regelmässigt avråtts från att gå till polisen av rädsla för att dra vanära över Jehovas namn. I juridiska fall har organisationens advokater gjort gällande att bibeln säger att äldste måste hålla information som de känner till i fråga om brott konfidentiell. Det befattar sig med den katolska konceptionen om biktstolar.

“De äldste i den kristna församlingen är skyldiga att ta itu med brott mot Guds lag, till exempel stöld, mord och omoraliskhet. Men Gud krävde inte av församlingens äldste att de skulle se till att kejsarens lagar och bestämmelser efterlevdes. Därför ansåg Paulus inte att han var tvungen att överlämna Onesimus, som var en flykting under romersk lag, till de romerska myndigheterna. (Filemon, vers 10, 15) Om någon helt uppenbart bryter världsliga lagar och därigenom får rykte om sig att vara en lagbrytare, skulle han inte vara ett gott föredöme och kunde rentav bli utesluten.” – Vakttornet, 1 oktober 1986, sid. 31 (eng. & sve.)

Föräldrar som har bevittnat eller som starkt hyser misstankar om övergrepp mot sina barn har blivit varnade av äldste att de inte ska prata med andra föräldrar inom församlingen, med hotelser om uteslutning för förtal om de gör så. Detta har blivit en betydande faktor som har bidragit till att barnantastare har kunnat röra sig vidare och begå fler övergrepp mot andra barn.

År 1986 antog kongressen lagen om rättigheter för barnövergreppsoffer. Detta beviljade barn ett civilt skadeståndsanspråk i händelser av sexuella övergrepp och ledde till ökande rättsfall mot katolska kyrkan. Som en uppenbar genklang skickades ett konfidentiellt brev till äldste år 1989, som framhöll att äldste skulle kontakta, inte polisen, utan organisationens avdelning för juridiska frågor beträffande anklagelser om eventuella barnövergrepp. Äldste-brevet gick in i detalj på om att hålla informationen konfidentiell, bland annat brevets innehåll. I ett domstolsärende år 2012 rörande Candice Conti fann man att instruktionerna i det här brevet hade lett till att barnövergreppsfall hade hållits dolda.

Ett formulär till äldste år 1989 angående barnövergrepp kom med ett utlåtande som gällde omständigheter vari en församling hamnar i ett läge då det är obligatoriskt att rapportera till myndigheterna, som sa att de därför då bör ringa ett anonymt samtal från en telefonkiosk. Detta är högst ineffektivt i och med att polisen i allmänhet inte kan följa upp anonyma tips. Nedan följer en kopia av formuläret från domstolens bevismaterial. Detta återutgavs i 1993-avfattningen av formuläret.

År 2002 godtog man till slut att polisen kunde kontaktas omgående. I ett brev till alla äldstekretsar i USA den 15 februari 2002 sades det att äldste inte skulle förhindra vittnen från att inrapportera sexuella barnövergreppsfall till polisen, vilket också lades till i äldste-handboken år 2010.

“Övergrepp mot barn är ett brott. Föreslå aldrig för någon att de inte ska inrapportera en anklagelse om barnövergrepp till polisen eller andra myndigheter. Om du blir ombedd att göra det, tydliggör då att saken i fråga om att rapportera ärendet till myndigheterna eller inte är ett personligt beslut för varje enskild individ att fatta och att det inte finns församlingsstraffpåföljder för något av besluten. Äldste kommer inte att kritisera någon som rapporterar en sådan anklagelse till myndigheterna. Om offret vill utfärda en rapport är det hans eller hennes fullständiga rätt att göra det. – Galaterna 6:5.” – Var som herdar för Guds hjord [eng. Shepherd the flock of God] [2010], sid. 131, 132 (eng.) (Gå till länken: https://jwfacts.com/pdf/child-abuse-shepherd-flock-p131-133.pdf för att se hela utdraget) (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

Men församlingen i helhet är inte skyddad i och med att den inte blir uppmärksammad om att det finns pedofiler i församlingen av de äldste. I varje fall när en person blir utesluten för övergrepp mot barn kommer de enda tillkännagivandena att bli “[Namn på person] är inte längre en av Jehovas vittnen” och eventuellt med tiden, “[Namn på person] är återupptagen som en av Jehovas vittnen.”

Obligatorisk rapportering

1997 förtydligades det i grundriktlinjerna för när en barnantastare förflyttar sig till en ny församling att de äldste ska informeras om personens förflutna. Upprörande nog är det bara de äldste som informeras och inte medlemmarna i församlingen. Pedofilen åberopar man sig dessutom på som en “före detta barnantastare”, vilket visar Sällskapet Vakttornets okunnighet vad än gäller begärens periodiska natur hos pedofilen och därigenom minimeras åtgärder som man vidtar.

“Vad bör äldste göra när en tidigare barnantastare förflyttar till en annan församling?
Så som det beskrevs i “frågelådan” i Tjänsten för Guds kungarike i februari 1991 och i brevet till alla äldste den 1 augusti 1995, har vår grundriktlinje alltid gällt att skicka ett introduktionsbrev när en förkunnare förflyttar till en annan församling. Det är imperativt att man gör detta när någon som är känd för att ha varit en barnantastare flyttar. Sekreteraren bör på uppdrag av de äldste skriva till den nya församlingens äldstekrets och beskriva denna förkunnares bakgrund och vad de äldste i den gamla församlingen har gjort för att bistå honom. Den nya församlingens äldstekrets bör tilldelas alla nödvändiga försiktighetsåtgärder. Detta brev får inte läsas upp för eller talas om med församlingen. Denna information bör hållas i församlingens konfidentiella arkiv där den kan läsas igenom av någon äldste. De äldste bör skicka en kopia av detta brev till Vakttornets bibel- och traktatsällskap i en av de “blå specialkuverten”.” – BREV TILL ÄLDSTE, 14 mars 1997, sid. 2 (eng.) (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

Äldste ska nuförtiden vända sig till de världsliga myndigheterna inom stater där man enligt lag kräver att de gör det. Men i de flesta fall avråder Betel från att man ska gå till myndigheterna vari det inte finns någon rättslig skyldighet för det. Innan de kontaktar polisen väntar man sig att äldste ska söka råd från organisationens juridiska avdelning. Följande förbehåll framhölls i ett konfidentiellt brev till äldste den 10 oktober år 2002 som skickades till alla äldste i Australien;

“Om det, efter att man tagit kontakt med Sällskapet, beslutas att äldste ska rapportera ett ärende så som i fråga om barnövergrepp till myndigheterna, skulle det i så fall inte anses vara ett sekretessbrott att utfärda en sådan rapportering. Äldste ska alltid ta kontakt med Sällskapet innan de lämnar informationsupplysningar beträffande konfidentiella ärenden till världsliga myndigheter.” (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

År 2013 bekräftade Terry O’Brien, organisationens filialsamordnare i Australien, vid australiensiska “Utredningen gällande hur religiösa och andra organisationer hanterar övergrepp mot barn” att äldste inte rapporterar övergrepp mot barn i Australien i och med att det inte finns några obligatoriska rapporteringsregler.

“Ordföranden – Rapporterar du det till polisen? Sexuella övergrepp är av kriminell egenart; skulle du rapportera det till polisen?”

Herr T. O’Brien – Så som vi förstår det, ligger det i offrets beslutsfattande, inte tjänarens. Vi skulle uppmuntra offret till, om de vill rapportera det till polisen, att verkligen göra det. De äldste skulle samarbeta med polisen helt och hållet, och vi skulle aldrig avråda någon från att rapportera det till polisen, men utan obligatorisk rapportering känner vi det som tjänare till en religion att det inte är vår förpliktelse att göra det.” (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

Gå till länken: https://jwfacts.com/pdf/childabuse-enquiry-australia-watchtower-april-2013.pdf för att se hela utskriften.

Kungliga kommissionen till institutionella svar på fall och anklagelser om sexuella övergrepp mot barn (eng. Royal Commission into Institutional Responses to Child Sexual Abuse) [Länk: https://www.childabuseroyalcommission.gov.au/case-studies/case-study-29-jehovahs-witnesses] år 2015 bekräftade att Jehovas vittnen inte har följt sina rättsliga skyldigheter inom det här området. Även om åtskilliga stater inte har obligatoriska rapporteringslagar för anklagelser om sexuella övergrepp mot barn, har de äldste när de har fått bekräftade bevis för ett brott genom dömande kommittéprocessen enligt lag varit skyldiga till att informera myndigheterna. I Australien har detta, som exempel, varit en skyldighet sedan 1990 enligt paragraf 316 i brottslagen.

Äldste har undandragit sig från sina moraliska skyldigheter att skydda offren genom att återhålla anklagelser och bevis på sexuella övergrepp från myndigheterna. I ett försök att göra så mycket som möjligt vad gäller deras världsliga skyldigheter, har Jehovas vittnen brutit mot lagen i länder som Australien och utsatt ytterligare individer för onödig utsatt risk för sexuella övergrepp.

Organisationen fortsätter motarbeta myndigheterna i möjligaste mån. Trey Bundy framlägger på webbsidan Jehovah’s Witnesses fight law on reporting child sex abuse to police (1 februari 2016) [Länk: https://revealnews.org/blog/jehovahs-fight-law-requiring-child-sex-abuse-be-reported-to-police/] hur Vakttornets organisations advokater går till väga med att utnyttja prästerskaps-botgöringsprivilegium för att upprätthålla möjligheten att vidare kunna återhålla information rörande bekännelser om sexuella övergrepp mot barn. Så gör man trots faktumet att prästerskaps-botgöringsprivilegium signifikativt vänder sig till den katolska bekännelsepraxisen, vilket Sällskapet Vakttornet kritiserar som okristligt under ämnet bekännelse eller bikt i boken Resonera med hjälp av skrifterna på sidorna 45 till 47 i svenska utgåvan.

Organisationen är särskilt aktsam vad än gäller det som nedtecknas och vad som hålls skriftligt på grund av den skada detta har visat sig orsaka i domstolsfall. Riktlinjer för kretstillsyningsmän år 2015 säger att rapporter bör utfärdas via telefon, utav skälet att den juridiska avdelningen är bättre sakkunnig i fråga om vad som bör eller inte bör vara skriftligt inför framtida ansvarigheter.

“4. Det är onödigt att kretstillsyningsmannen ska behöva rapportera varje ärende som de äldste adresserar till avdelningskontoret. Ifall de äldste behöver bistånd för hanteringen av ett ärende i dömande fall eller övriga allvarliga synder och ärendet i fråga inte går att lösas med hjälp ifrån kretstillsyningsmannen, ska kretstillsyningsmannen tillråda de äldste att ta kontakt med avdelningskontoret. Ifall det skulle bli nödvändigt för kretstillsyningsmannen att söka anvisning från eller rapportera till avdelningskontoret om andra målhanteringsfrågor som han är direkt inblandad i, bör hans meddelande vara tydlig, detaljerad, saklig, noggrann, och fullständig. Relevanta detaljer, så som namn, händelseförlopp, och om möjligt, datum, är det tillbörligt att man lämnar upplysningar om. Kommunikation relaterat till ärenden om barnövergrepp bör hanteras via telefon.” – Riktlinjer för kretstillsyningsmän år 2015, kapitel 5.4 (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

Flödesschema – ks91 sid. 109 (eng.) WAT.0012.001.0013

Obligatoriskt predikande – Står det en pedofil vid din dörr?

Vad allmänheten borde uppvisa bekymmersamhet över är att pedofiler som är Jehovas vittnen väntas gå för att predika vid främmandes hus. Från-hus-till-huspredikan anses vara ett viktigt krav för frälsning, och en person räknas bara som ett aktivt Jehovas vittne om de lämnar in fälttjänstrapporter. År 2002 sände NBC (National Broadcasting Company) på Dateline en tv-sändning som förklarade att en husägare inte på något sätt kunde veta om Jehovas vittnet vid deras tröskel (eller som har ett bibelstudium med någons barn i sitt hus) är en pedofil.

Redan 1997 visade tidskriften Vakttornet att de förstod att pedofiler sannolikt kommer att begå nya brott, men trots detta uppmuntrar den sådana människor till att gå och predika inför främlingars dörr.

“Det är troligt att den som har gjort sig skyldig till sexuellt övervåld får avtjäna ett fängelsestraff eller vidkännas andra straffpåföljder, beroende på lagarna i det land där han bor. Församlingen kommer inte att skydda honom mot detta. Dessutom har mannen röjt en allvarlig svaghet som i fortsättningen måste beaktas. Om han verkar vara ångerfull, kommer han att uppmuntras att göra andliga framsteg, ta del i tjänsten på fältet, vara med i skolan i teokratisk tjänst och medverka i programpunkter på tjänstemötet, vilka inte har med den direkta undervisningen att göra. Detta betyder emellertid inte att han kommer att vara kvalificerad att tjäna i en ansvarsfull ställning i församlingen. Vilka är de skriftenliga skälen till detta?

Först och främst måste en äldste ”behärska sig”. (Titus 1:8) Det är visserligen sant att ingen av oss kan behärska sig helt och fullt, men en överlämnad vuxen kristen som gör sig skyldig till en så svår synd som sexuellt övervåld mot barn röjer en onaturlig köttslig svaghet. (Romarna 7:21–25) Erfarenheten har visat att en sådan vuxen mycket väl kan komma att förgripa sig på andra barn. Alla som begår sexuellt övervåld mot barn upprepar visserligen inte synden, men många gör det. Dessutom kan församlingen inte läsa hjärtan och se vem som är och vem som inte är benägen att förgripa sig på barn igen. (Jeremia 17:9) Paulus’ råd till Timoteus är därför i synnerhet tillämpligt på döpta vuxna som har begått sexuellt övervåld mot barn: ”Lägg aldrig för hastigt händerna på någon; ha inte heller del i andras synder.” (1 Timoteus 5:22) Barnen måste skyddas, och därför är en man som har begått sexuellt övervåld mot barn inte kvalificerad att inneha en ansvarsfull ställning i församlingen. Han kan inte heller bli pionjär eller ta del i någon annan form av speciell heltidstjänst.” – Vakttornet, 1 januari 1997, sid. 28–29 (sve. & eng.)

Sällskapet Vakttornets PR-talesman J.R. Brown hävdade i Louiseville Courier-Journal (Kentuckys mest spridda tidning) den 1 april 2001, att sexuella förbrytare endast får predika när de åtföljs av en ansvarsfull vuxen. Men detta är dock inte generellt välkänt bland Jehovas vittnen, i och med att det inte omtalas i Vakttornspublikationer och som är svårt att beakta efterlevnaden av när andra förkunnare inte är informerade om sexualförbrytare inom församlingen.

Att förordna åt barnantastare ställningar som kräver ansvar

1997 trycktes det i tidskriften Vakttornet, en publikation för allmän utgivning, att barnantastare som bibliskt blivit förklarade skyldiga aldrig skulle få vara i besittning av någon ställning som äldste eller andra ansvarsroller som biträdande tjänare och pionjärer.

“Barnen måste skyddas, och därför är en man som har begått sexuellt övervåld mot barn inte kvalificerad att inneha en ansvarsfull ställning i församlingen. Han kan inte heller bli pionjär eller ta del i någon annan form av speciell heltidstjänst. — Jämför principen i 2 Moseboken 21:28, 29.” – Vakttornet, 1 januari 1997, sid. 29 (eng.) (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

Detta ger det vilseledande intrycket av att de som har dessa ansvarsfulla ställningar i besittning går att lita på som att de inte har haft några tidigare fällande domar utfärdade mot sig.

För det första, att även om man har fällts i domstol, betraktas inte en sådan dom som giltig såvida inte de äldste kan finna personen skyldig under bibliska principer. På det viset är det möjligt för en dömd pedofil att erhålla privilegier för tillsyn.

För det andra, att även om Vakttornet gav intrycket till Jehovas vittnes-anhängare och allmänheten om att en äldste aldrig någonsin kunde bli känd för att vara en pedofil, visar interna dokument att man fortfarande gör undantag.

“Församlingen skulle lämnas oskyddad om vi förhastat förordnade någon som tidigare varit en barnantastare till en biträdande tjänare eller äldste. Därtill kommer domstolsämbetsmän och advokater hållas ansvariga för vilken eventuell organisation som helst som medvetet förordnar förtroendeposter för tidigare barnantastare, om nu så en av dessa begår därefter ytterligare övergrepp mot barn. Detta skulle kunna leda till kostnadskrävande rättegångsprocesser, med särskilda medel som egentligen borde användas till att stödja Kungarikets arbete. Rättsliga beaktanden måste därför också vägas tillsammans med en viss grad allmänt dåligt rykte, illdådets omfattning, antalet år sedan synden begicks, och hur brodern nu betraktas av församlingen och människor i samfundet, inbegripet de som han gjorde till offer.” – Brev till äldste – Australiensiska avdelningen – 20 juli, 1998 (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

Äldste-handboken från år 2010 vidare föreslår att det är möjligt för en barnantastare att få tjäna som en äldste eller biträdande tjänare efter att “flera år” har passerat.

“För övrigt kan syndens natur i hög grad få en att hysa betänkligheter för hans kvalifikationer att få tjäna. Till exempel, skulle synden kunna bestå av tidigare övergrepp mot barn, och detta skulle sannolikt beröva honom den rätten under
flera år. – w97 1/1 s. 26–29; w77 s. 697–698.
Om synden inträffade under de åren under det att han tjänade som en äldste eller som en biträdande tjänare, är han därför diskvalificerad från att få tjäna som sådan, “oren från anklagelse”.” – Var som herdar för Guds hjord [2010], sid. 38, 39 (eng.) (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

Public Relations – PR

En indikation på att Sällskapet Vakttornets främsta intresse har varit att undvika rättsliga ansvarsskyldigheter är sidan 143 i den engelska upplagan av de äldstes handbok, Ge akt på er själva och på hela hjorden [eng. Pay Attention to Yourselves and to All the Flock]. Denna sida har lämnats innehållslös åt äldste för att bli ifylld med förestavade anteckningar. När det gäller övergrepp mot barn beskrivs följande stycke.

“Övergrepp mot barn. Rekommendationsbrev: A.B.E, 29:e augusti 1989 sid. 3; LLA 10/10/2002; 28/8/02.
Rättsliga konsekvenser.

I fall av antingen anklagelser eller påståenden om övergrepp mot barn, kontakta Sällskapet omgående. Tala inte med någon annan.

Om en broder eller syster bekänner barnövergrepp, be dem att inte tala med någon annan förrän du kommer tillbaka till dem och kontakta Sällskapet omedelbart. När du kontaktar Sällskapet uppger du bara att Målsärende som involverar Övergrepp mot Barn och telefonväxeln kommer då koppla dig vidare.

Om polisen samtalar med dig, tala då om för dem att du inte är beredd att komma med ett uttalande förrän du har låtit uppsöka juridisk rådgivning. Ta genast kontakt med Sällskapet eller en lokal advokat vid behov.

Om någon framlägger en rannsakningsorder eller domstolskallelse inför dig är sista utvägen att överlämna vilket material som helst. (Församlingsarkiv) Ta reda på vad som är eftersökt och överlämna enbart det. Sök företrädesvis upp juridisk rådgivning till att börja med. (uppehåll) Läs rannsakningsordern. Skriv Ecklesiastiskt privilegium krävs på kuvert, får inte öppnas förrän saken har blivit avgjord i domstol.” (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

Sällskapet Vakttornet har gått in i skadeläge när det gäller pedofila anklagelser. Sällskapet Vakttornets PR-webbplats jw-media.org släppte följande utdrag, till synes som en motivering för tidigare indiskretioner;

“Folk hade inte någon kunskapsbank för 18 eller 20 år sedan för att kunna säga att detta är något som kommer att skada ditt barn känslomässigt om du inte tar itu med det. Föräldrar kände inte till allvaret … och de långvariga effekterna.”3 (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

Uppenbar falsk propaganda, särskilt i jämförelse med uttalanden som förekommer i tidskriften Vakttornet för 39 år sedan (räknat från år 2021) i varje fall:

“Barnprostitution och barnpornografi

Orsaken till att personer med sexuell dragning till barn inte ser barnpornografi som något skadligt är helt enkelt att de är förblindade av sina egna begär.

Men de barn som utnyttjas i pornografiska syften tar skada, och det leder ofta till att de bjuder ut sig på gatorna och får svårt att se sig önskvärda som något annat än en handelsvara, ett sexobjekt med en prislapp.” – Vakna!, 8 november 1982, sid. 8 (sve.) – Vakna!, 22 juni 1982, sid. 8 (eng.)

Domstolsfall

Under tjugohundratalet har en rad rättsfall inletts mot Sällskapet Vakttornet. Dessa fall handlar i allmänhet om situationer vari personer som är kända för att ha förgripit sig på barn fortlöpande blev återinsatta som äldste av Sällskapet Vakttornets huvudkontor, vilket försatte dem i befogenhetspositioner där de hade undfallande åtkomst till att manipulera och förgripa sig på barn i avskilda lägen. Andra fall gäller äldste som överlåter ryktbara pedofiler åt att predika ihop med barn, med tragiska följder.

Sällskapet Vakttornet har tillägnat sig straffrättsligt ansvar genom lösningen att sätta “munkavle” -klausuler på majoriteten av dessa fall utanför domstol. Sedan år 2010 har fler fall blivit förda inför domstol. Två högprofilerade fall består av Candice Conti, som man skänkte tilldömt skadestånd på 7 000 000 dollar (58 800 000 kronor, enligt valutakursen år 2021), och Jose Lopez skänktes 13 500 000 dollar (113 400 000 kronor, enligt valutakursen år 2021).

För att få omfattande information om åtskilliga viktiga fall, gå till Watchtower Child Abuse Settlements (sve. Sällskapet Vakttornets avräkningar för barnövergrepp) på jwfacts.com, länk: https://jwfacts.com/watchtower/child-abuse-settlements.php

Äldstes erfarenhet “Här befann jag mig, outbildad och utan kunskap i fråga om lag, psykologi eller pedagogik, för att agera som presumtiv domare för rättsfall, fastän jag verkligen inte hade några yrkeskvalifikationer för att vara i stånd till att fullgöra mina tjänster på ett betryggande vis. … Ett fall rörande incest som krävde vårt bedömande dök upp i en av församlingarna vari jag tjänade som äldste. Det anbelangade en far i bittida 30-årsåldern som gång på gång hade haft sexuella relationer med sin dotter. Relationen hade pågått ganska länge och dottern var ungefär 10 år gammal när de äldste informerades om fallet. Det var mamman som hade kommit till oss med den informationen. Hon hade burit på sina farhågor under en tid, men hade brist på bevis, och hade inte talat om för de äldste om sina misstankar. Det angick händelsen om att hon och hennes man längre framöver blev frånskilda. Innebörden av denna berättelse är att vår enda avsikt var att “hålla organisationen ren”, det vill säga, att göra sig av med mannen. Barnets själstillstånd hade ingen bäring på vårt beslutfattande, och inte heller övervägdes tillrådigheten för en ordnad hälsoundersökning av barnet. Vi trodde att psykologer och psykiatriker stod i djävulens makt. Sällskapet Vakttornet hade påpekat detta åtskilliga gånger i sin litteratur, därmed hade vi ingen aning om att barnet skulle behöva denna typ av hjälp. Tänkbarheten om att fadern var i behov av hjälp var inte heller en fråga som berörde oss. Ånyo, i och med att de äldste i församlingen var som mest angelägna om att ingen av de inblandade parterna skulle söka upp denna form av hjälp, eftersom historien skulle kunna “skada ryktet och respekten för Sällskapet Vakttornets och Jehovas vittnens omdöme”. Av samma skäl underrättades inte heller myndigheterna om situationen. Jag kan ärligt säga att någon avsikt av ett sådant slag aldrig dök upp i huvudet på någon av oss! Det blev aldrig besinnat i och med att det helt enkelt aldrig tidigare hade drabbat oss. Detta hade ingenting att göra med myndigheterna. Det var en “angelägenhet för församlingen”.” – The Kingdom That Never Came sve. Kungariket som aldrig kom av Joseph Wilting, sidan 52 (eng.) (Utdragen är efter bästa förmåga direktöversatta)

Slutsats

En organisation som stoltserar över sin egen lära om att vägledas genom bibeln och den heliga anden borde ha haft en grundriktlinje för att skydda barn alltsedan början. Om Jehova vägledde den styrande kretsen, borde förfaringsprocessen med pedofiler vara i spetsen för världen och kunna användas som en förebild för vägledning. Det rakt omvända har varit faktum i fråga, så som det har fastställts genom Australian Royal Commission into Institutional Responses to Child Sexual Abuse år 2015. Vakttornets organisations metoder kommer skandalöst på efterkälken i fråga om lämpligaste och mest fördelaktiga praxis, och kommer på efterkälken i förhållande till andra religioners organisationer.

När Jehovas vittnen blir villiga att vidgå detta, kommer deras försvar bli att den styrande kretsen inte är ofelbar. Vilket stämmer, men visar sig bli tragiskt när det kombineras med grundtanken om att den styrande kretsen måste följas utan att ifrågasättas.

“De anvisningar som vi kommer att få från Jehovas organisation då kanske inte verkar vara de mest logiska rent mänskligt sett. Men vi måste alla vara beredda att följa de anvisningarna, oavsett om vi håller med eller inte.” – Vakttornet, Studieupplagan, 15 november 2013, sid. 20 (sve. & eng.)

Följderna av detta blir nedanstående cirkelresonemang.

Paradoxen att påstå sig vara vägledd av Jesus, men att ändå vidgå att man har ofullkomliga regler och regleringar är en farlig sammanblandning som leder till att anhängare blint följer skadlig praxis och fördärvliga metoder.

Organisationen utpekar aktivt andra religioner för deras slagställning mot pedofiler.

“En präst, som redan år 1979 anklagades för grovt otillbörligt handlande, blev nyligen dömd till fyra års fängelse efter att ha erkänt sig skyldig i 36 fall!

Man tystar vanligtvis ner dessa fall och vidtar inga betydande disciplinära åtgärder. Kanske flyttas prästen till en annan församling eller till en annan tjänst, där det depraverade handlingssättet kan börja igen. Vid detta tillfälle fick ärkebiskopen avgå sedan han konstaterat: ”Vi är en syndfull kyrka. Vi är avklädda. Vår vrede, vår smärta, våra kval och vår skam är uppenbara för hela världen. …

… De anklagades för att vara mer angelägna om de felande prästerna än om offren.” – Vakna!, 8 november 1990, sid. 31 (eng. & sve.)

“Till och med kyrkor som fördömer omoraliskhet har tolererat religiösa ledare som har sexuellt förgripit sig på barn.” – Slutet för falsk religion är nära! [2006], sid. 2 (eng.) (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

Den styrande kretsen påstår att vem som helst som kommer med kritiska meningar om deras handhavande med pedofiler är avfälliga lögnare.

“Ett annat sätt för att medverka för enigheten: är att avvisa falska berättelser, som är utformade för att avskilja oss från Jehovas organisation. Tänk som ett exempel, på de avfällingsframdrivna lögnerna och oegentligheterna som menar, att Jehovas organisation är eftergivet gentemot pedofiler. Jag menar, det är ju löjligt, eller hur! Ifall det är något som vidtar åtgärder emot någon som skulle hota våra unga, så är det Jehovas organisation. Vi fullständigt förkastar sådana lögner .” – Styrande kretsen medlemmen Stephen Letts tal på Betel i februari 2015 – https://www.jw.org/sv/bibliotek/videor/#sv/home (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

Med tanke på de händelser som sträcker sig över flera decennier och som har kommit på topp under de senaste åren, kan dessa uttalanden från organisationen betraktas som ingenting mindre än hyckleri.

På grund av negativ publicitet, juridisk farhåga och ekonomiska konsekvenser börjar Sällskapet Vakttornet agera mot pedofili. Detta initierades inte under den heliga andens vägledning, utan genom pressen från utvändiga källor. Egensinnig efterlevnad av den arkaiska Vakttorns-traditionen, i stället för sunt förnuft, har försatt barn i onödig fara.

Det är vanligt för ett Jehovas vittne att säga att detta inte längre är ett problem eftersom det nu har ordnats. Även om Sällskapets organisation har gradvis förbättrat sina grundriktlinjer är de fortfarande bristfälliga, rentutav två decennier efter att personer som Barbara Andersson2 frambar dessa problem inför den styrande kretsens uppmärksamhet. Det finns ännu ytterligare förändringar som omgående bör göras med grundriktlinjerna:

• Två vittnes-regeln får inte längre gälla för anklagelser beträffande sexuella förbrytelser mot barn
• Om den anklagade förnekar skuld men polisen utreder saken ska den anklagade inte under några omständigheter få lov att ha oövervakad kontakt med ett barn i församlingen eller delta i oövervakad fälttjänst förrän saken är löst genom normala civila myndigheters processer
• Om förgriparen blir fälld i domstol av myndigheterna får han aldrig lov att tjäna som en äldste, biträdande tjänare, eller pionjär eller delta i fälttjänstaktiviteten ensam eller med ett barn. Det är inte en “rättighet” att inneha en ansvarsfull ställning eller skyldighet, och eftersom det inte finns någon skada i att inte inneha dessa positioner bör grundriktlinjerna fastställas med försiktighet, för barnens säkerhets skull.
• De äldste borde underrätta alla barns föräldrar under en ålder av samtycke för närvaron i församlingen om den fällande domen, såvida inte fastställandet av förgriparens identitet skyddas genom ett domstolsbeslut för namnförtigande.
• Alla anklagelser bör rapporteras till myndigheterna, oavsett om det finns juridiska skyldigheter i den staten eller i det landet. Församlingarna är dåligt utrustade för att ta itu med sådana anklagelser, och organisationen bör gå i täten för barnens beskydd och inte komma på efterkälken i förhållande till världens måttstock i fråga om barns beskydd.

Den styrande kretsen har alltid bestått huvudsakligen av äldre, vita, barnlösa, män. Detta återspeglas i den strikta, legalistiska inställningen till barnoffer, och angelägenheten om att sätta organisationens rykte främst före allt annat. Man kan bara föreställa sig en mer tillgiven och beskyddande uppsättning riktlinjer, om de hade etablerats av föräldrar.

Mot allt detta måste Jehovas vittnen ställa sig själva frågan, “Om Jehova stod bakom Sällskapet Vakttornet, skulle han då ha tillåtit sådana illdåd inom organisationen, som påstår sig vara ett andligt paradis, fortsätta under en så lång tid tills dess att de uppmärksammas för världen i media?”

Broschyr för utskrivning
Finns i större format, gå till länken: https://jwfacts.com/pdf/child-abuse-who-is-knocking-jw.pdf

Vidare läsning

Jag [Paul Grundy] rekommenderar att du läser artikeln Jehovas vittnen använder sig av den s.k. första ändringen, eller first amendment på engelska, för att dölja påståenden om sexuella övergrepp mot barn av Trey Bundy, som publicerades i februari månad år 2015. Den lämnar en utmärkt sammanfattning av vad som har upptäckts angående Sällskapet Vakttornets pedofil-riktlinjer och om varför domstolar har varit så pass hårda mot organisationen i deras bedömningar.

Jehovah’s Witnesses use 1st Amendment to hide child sex abuse claims

Youtuber’n TheraminTrees har sammanställt en välstrukturerad video om hur Sällskapet Vakttornets ledare har kunnat övertyga anhängare om att deras avsikt har varit för barnets bästa under det att de har en grundriktlinje som har varit så pass destruktiv.

Skärmdumpen nedanför är ett videoklipp från 2016 vari det talas om Barbara Anderssons försök att lyfta fram sakfrågorna om Sällskapet Vakttornets riktlinjer rörande övergrepp mot barn och innevarande domstolsupptäckter.

Nedanstående är en skärmdump på en australiensisk dokumentär från år 2004, som ger en upplysande bild om övergrepp mot barn inom Sällskapet Vakttornets organisation.

1 wcbstv.com

2 Barbara Andersson var forskningsassistent vid Sällskapet Vakttornets skrivaravdelning under 1990-talet och tryckte kraftfullt på den styrande kretsen till att ändra sina grundriktlinjer med obetydlig framgång. I slutändan frustrerat lämnade hon organisationen ihop med sin man. Hennes berättelse finns under avsnittet Experiences [sve. Erfarenheter] på hemsidan jwfacts.com. (länken är: https://jwfacts.com/watchtower/experiences/anderson.php) Detaljerad information finns på watchtowerdocuments.com (sedan 5:e januari 2008). Hennes CD Secrets of Pedophilia in an American Religion Jehovah’s Witnesses in Crisis innehåller över 5000 sidor med överläggning och domstolsutskrifter från Sällskapet Vakttornets förlikning utanför domstol år 2007.

3 jwmedia.org/newsroom/index.htm?content=/vnr/2122827332/717263.pdf (26 maj 2007 – blev borttaget i januari 2008)

Länkar som rekommenderas

Silentlambs.com

Reclaimedvoices.org

Watchtowerdocuments.com

Jwsurvey.org – Elders Letter Oct 2012

Den följande bilden länkar till den 188 sidor långa handboken Jehovah’s Witnesses and Child Sex Abuse [sve. Jehovas vittnen och sexuella barnövergrepp] som är till för att hjälpa dem som kämpar för rättvisa åt de som fallit offer för sexuella barnövergrepp inom Jehovas vittnens religion att bättre förbereda sina mål, och till att bättre förstå dessa övergreppsoffer.

Länk till handboken är: https://jwfacts.com/pdf/jws-and-child-sex-abuse-second-edition-complete.pdf

Den här artikeln skrevs ursprungligen år 2008. Senaste uppdateringen kom i mars 2019. Översattes från engelska till svenska i maj 2021. Länk till källartikeln är: https://jwfacts.com/watchtower/paedophilia.php