Ljuset blir starkare – Fakta om Jehovas Vittnen

Jehovas vittnen påstår sig vara den enda gruppen som lär ut sanningen, sanning som uppenbaras för deras styrande krets genom Jehova. Om det nu stämmer, hur kommer det sig i så fall att Sällskapet Vakttornets lära har fått undergå oupphörlig förändring? De försvarar det genom förklaringen att “ljuset blir ljusare” eller ”starkare”. Den här artikeln undersöker logiken bakom ett sånt påstående.

En viktig utgångspunkt för webbplatsen JWfacts.com är att ständiga förändringar i läran och uraktlåtande förutsägelser är tydliga indikationer på att Jehova inte vägleder Sällskapet Vakttornet. För den utomstående observatören synes detta vara den logiska slutsatsen, men för ett Jehovas vittne väcker det knappt en grimas. Hur kan det förhålla sig på det viset? Det beror på att förändringar och uraktlåtande blir omedelbart bortviftade genom det följande tankehämmande konceptet:

“Bibeln talar om för oss att ljuset skulle bli klarare.”

Detta grundar sig på en fras ur Ordspråksboken.

“Men de rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet tills det är full dag.” – Ordspråksboken 4:18

Det är nödvändigt att man riktar uppmärksamheten till denna fras för att effektivisera informationen på hemsidan JWfacts.com.

Den huvudsakliga förklaringen som Sällskapet Vakttornet har i avseende på ändringen av dess lära är Ordspråksboken kapitel 4, vers 18.

“”De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet tills det är full dag”, sägs det i Ordspråksboken 4:18. Ja, vår ledare saknar inte initiativförmåga, han är positiv till förändringar och utveckling. Så vi kan visa att vi samarbetar med Kristi ”bröder” genom att vara positiva när ”den trogne och omdömesgille slaven” publicerar en justerad förståelse av bibliska lärofrågor. (Matt. 24:45)” – Vakttornet, Studieupplagan, 15 maj, 2011, sidan 27 (eng. & sve.)

“När det gäller den fortlöpande andliga upplysningen, har orden i Ordspråksboken 4:18 visat sig vara sanna. Vi läser där: ”De rättfärdigas stig är lik det klara ljuset som blir ljusare och ljusare tills det är full dag.” Vi kan verkligen vara tacksamma för den fortlöpande andliga upplysning vi får!” – Vakttornet, 15 januari, 2001, sidan 18 (eng. & sve.)

“DET är ett bevis på gudomlig vishet att andliga sanningar genom strålar av ljus i överensstämmelse med Ordspråksboken 4:18 har uppenbarats successivt. I föregående artikel såg vi hur den här texten uppfylldes på apostlarnas tid. Om all sanning i Bibeln hade uppenbarats på en gång, skulle det ha varit både bländande och förvirrande — det skulle ha varit ungefär som att komma ut i det strålande solskenet efter att ha varit i en mörk grotta. Genom att sanningen uppenbaras successivt stärks också hela tiden de kristnas tro, och deras hopp blir allt ljusare och den stig de skall vandra allt tydligare.” – Vakttornet, 15 maj, 1995, sidan 15 (sve. & eng.)

Sällskapet Vakttornets trossamfund uttolkar ordet “ljus” i Ordspråksbokens 4:e kapitel som att det syftar på deras “doktrinära” förståelse, men det är blott och bart något man gör för att urskulda tidigare felsteg. Aspekter som är nödvändiga att reflektera över är:

Vad är den egentliga avsedda meningen i Ordspråksboken 4:18?
Blir Vakttornets Sällskaps doktrin/lära ljusare eller förändras den?
Skulle Jehova leda en religion till att predika falskhet?

Ordspråksboken 4:18

Under tusentals år har människor förstått Ordspråksboken 4 som att den framhäver en överläggning om gärningar, vilket är något som är lätt att urskilja när man läser hela kapitlet i dess sammanhang. De verser som omger vers 18 säger:

(Vers 16;) “…de onda sover inte om de inte får göra något ont, …“
(Vers 19;) “De ondskefullas väg är lik dunklet; de vet inte vad de snavar över. …“
(Vers 20;) “Min son, ge akt på mina ord. Böj ditt öra till vad jag säger. …“
(Vers 21;) “Må dina ögon inte släppa dem ur sikte. Bevara dem i ditt hjärtas inre. …”

Kristna skrivare förklarar följande att:

“Vad som är tydligt utifrån Ordspråksboken är att läsaren kan välja mellan att antingen söka vishet eller leva ett dåraktigt liv. (Ordspråksboken 4:14-19)”
(thisischurch.com – 25 mars, 2005) (Hittade ingen svensk motsvarighet till den här artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

Ordspråksboken 4:18 framhäver inte något med avseende på någon profetisk föreskrift om att Gud succesivt uppenbarar sanning för Vakttornets trossamfund. Som alternativ för att extrahera en mening är sammanhanget i Ordspråksbokens 4:e kapitel en jämförelse av gärningar mellan goda och onda människor, och inte någon dispensering av doktrinär sanning genom en organisation. Redan från början kan man se att användningen av det här skriftstället för överläggningar om doktrinära fel och förändringar är ogrundad.

Ljusare eller förändrad

Ordspråksboken kapitel 4 stadgar att rättfärdiga människor klarar sig bättre än de ogudaktiga, och är inte profetisk i avseende på Sällskapet Vakttornet. Men om man emellertid ska underhålla idén om att det i denna passage finns ett profetiskt varslande om att Gud succesivt uppenbarar sanning för sitt folk under ändens tid, kan det här konceptet dock inte tillskrivas Vakttornets historia, i och med att Vakttornets lära inte har luttrats utan förändrats. Reflektera över om förändring som det talas om i följande referat verkligen är en fråga om att doktrinärt ljus blir ljusare:

Föreställ dig att du var Jehovas vittnes-föräldern till ett barn som behövde en njurtransplantation år 1970. Även om Vakna! – artikeln för den 22 december 1949 beskrev transplantationer som “moderna kirurgins underverk”, gav Gud tillkänna att transplantationer var fel i hans ögon. Vakttornet för 15 november 1967 konstaterade på sidorna 702 – 704 (eng.) att när de nu hade blivit “upplysta av Guds ord” hade Guds folk förstått att transplantationer strider mot gudomliga principer och är kannibaliskt. Föräldrarna måste uppriktigt ha trott på att de satte Jehova främst när de bevittnade sitt barn dö, då de förvägrades möjligheten för deras barn att överleva genom en transplantation. Hur skulle den föräldern då känna när han eller hon läste Vakttornet för 15 juni, 1980 på sidan 31 där det står att – “Medan bibeln direkt förbjuder användandet av blod, finns det inte något bud i bibeln som direkt förbjuder att man tar emot vävnad från någon annan människa. … man måste fatta ett personligt beslut.” (Samma sak står i Vakttornet för 15 mars, 1980, sidan 31, i engelska artikeln). Upplysningen man fick år 1967 hade visat sig vara fördunklad, skadlig och i behov av senare korrigering, en regressiv lära som resulterade i anhängares onödiga död. När en lära ändras och därmed återgår till den ursprungliga ståndpunkten är detta inte ett bevis för att sanningens ljus blir starkare, det är ett bevis för den styrande kretsens vägledning genom den Heliga andens avsaknad.

Russell skrev uttrycksfullt följande truism:

Truism – en truism är ett självklart påstående, uttalande eller sanning, en självklarhet. Uttalande som på grund av sin självklarhet är överflödigt (https://sv.wiktionary.org/wiki/truism)

“Om vi tveklöst efterföljde en man skulle det hava blivit annorlunda för vår del; tvivelsutan skulle en mänsklig idé motsäga en annan, och det som varde ljus för ett eller två eller sex år sedan skola i och med det bliva betraktat som mörker i nuet; Men hos Gud förefinnes icke ombytlighet eller förändring, icke heller någon ljusets och mörkrets skiftningar, och likaså förhåller det sig med sanning; all kunskap eller ljus som tillkommer från Gud måste vara av samma egenskap likt dess upphovsman. En ny uppenbarelse av sanning kan aldrig motsäga en tidigare sanning. “Nytt ljus” utsläcker aldrig äldre “ljus”, utan berikar det.”

Sions Vakt Torn, februari, 1881, sidan 3 (eng.) (Hittade ingen svensk upplaga av artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

Konceptionen om att ljuset blir ljusare eller klarare innebär att tidigare lära var korrekt, men ofullständig. Vakttornets samfund har predikat ett flertal läror av stor betydelse vilka man senare med tiden övergav som felaktiga. Andra läror har ändrats fram och tillbaka, och har rentutav återgått till sin ursprungliga ståndpunkt, som i vilket varje fall bestrider en tidigare sanning man hade. Vid jämna mellanrum har det förhållit sig till att Vakttornets lära inte blir upplyst utan fördunklad. Det var inte tilltagande ljus som föreskrev:

På 1950-talet att man inte längre skulle tillbe Jesus; det var en grundläggande lära som var (eller för närvarande är) fel
Misslyckade datumprofetior
Att pyramider var profetiska i avseende på 1914
Myndigheterna (Romarna 13:1) var regeringar – Guds – regeringar
Flertalet ändringar som gäller betydelsen beträffande generationen (Matteus 24:34)

Det här var inga tillrättaläggningar – de var felaktiga läror. Hur många felaktiga läror lät Gud ingå i bibelns kanon?* Jämför det vidare med antalet felaktiga läror som funnits i tidskriften Vakttornet under de senaste 150 åren. Lärans oupphörliga förändring kan bara indikera att Gud inte har något med dessa nya ljusglimtar att göra som senare med tiden visar sig vara falska. Men Sällskapet Vakttornets ledarskap påstår inte desto mindre att dessa förändringar kommer från Jehova, vilka man inte får ifrågasätta.

Kanon (av grekiska κανών / kanon och latinets canon; ‘rättesnöre’, ‘regel’), det eller de för en religion grundläggande rättesnören, regler, normer och liknande vilka återfinns i helig skrift, muntlig tradition och annat. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kanon_(religion)

“Hur reagerar du när Jehova, källan till andlig upplysning, belyser “Guds djupa ting” som finns i bibeln? (1 Korinthierna 2:10-13) Vi har ett utmärkt exempel på aposteln Petrus reaktion när Jesus uttalade sig inför sina lyssnare om orden i dagens text. Efter att ha tagit dessa ord bokstavliga sade många lärjungar: “Detta tal är chockerande; det kan man inte lyssna på?” De ”gick tillbaka till det de hade lämnat”. Men Petrus sade: “Herre, vem skulle vi gå till? Dina ord leder till evigt liv.” (Johannes 6:60, 66, 68) Petrus förlitade sig på Gud för andlig upplysning. När andligt ljus över saker och ting blir ljusare, försöker du då förstå de bakomliggande skriftliga skälen för anpassningen? (Ordspråksboken 4:18)” – Undersök Bibeln Varje Dag, 2013, sidan 17 (eng.) (Hittade ingen svensk upplaga av artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

“Denna utveckling av hur man skall förstå olika ting, som inneburit att man så att säga ”kryssat sig fram”, har ofta tjänat det syftet att den prövat lojaliteten hos dem som slutit sig till den ”trogne och omdömesgille slaven”. Men man har ständigt gjort framsteg hänemot en fullständigare förståelse av de ”goda nyheterna” och av allt som hör samman med dem. De som har hållit sig tätt intill Guds organisation har fått erfara att frågor och olika ting som varit svåra att förstå alltid klargjorts efter en tid. Och så hjärtevärmande och tillfredsställande vägen visar sig vara att vandra på, när ljuset ökar och lyser allt klarare!”- Vakttornet, 1 juni, 1982, sidan 25 i svenska upplagan – Vakttornet, 1 december, 1981, sidan 31 i engelska upplagan

När är det sanning?

Det här konceptet är lika tillämpbart på alla kristna religioner som liknar Jehovas vittnen, som exempelvis kristadelfianerna och Church of God. Båda av dessa har en lärosatsstruktur som är nästan identisk med Jehovas vittnens samfund. Det är lika tillämpbart på Sjundedagsadventisterna, vars begynnelse inleddes samtidigt som Jehovas vittnen med samma grundläggande inhämtade läror från Miller*. Sjundedagsadventisterna predikar och växer i samma takt. En person som är uppvuxen i någon av dessa religioner är lika övertygade om att “ljuset som blir klarare” kommer att tillrättalägga saker och ting som är fel med deras religion.

William Miller, född 15 februari 1782, död 20 december 1849, var en amerikansk baptistpredikant, verksam under den andra stora väckelsen i 1800-talets USA. (https://sv.wikipedia.org/wiki/William_Miller_(predikant))

Church of God använder sig av samma “nytt ljus” – resonemang, som det, till exempel, visas utifrån en anhängares upplevelser på ex-sda.com (2 maj, 2006):

“Herr Herbert W. Armstrong kom likafullt med vad som enligt vad jag tyckte var ett mindre än ett hederligt förfarande. Han kallade vår Skilsmässo- & Omgifteförändring för “nytt ljus”, en “ny sanning” som Gud (till slut) hade givit till känna inför oss. Med andra ord kastar han indirekt skulden på Gud för våra fel i avseende på lärofrågorna.”

Mormoner gör likadant. Det ironiska med hänseende på en Jehovas vittne-konverterad mormons erfarenhet är att ett av skälen för omvändelsen var följande:

“Då började jag undersöka min tro på djupet och vände mig till ansvariga ledare för mormonerna. De sa att svaren på mina frågor var en del av ett mysterium som en dag skulle uppenbaras när ljuset blev klarare.” – Vakttornet, Allmänna upplagan, 1 februari, 2013, sidan 9 (sve. & eng.)

Följande Vakna!-artikel som är riktad mot Katolska kyrkan är lika tillämplig på Vakttornets trossamfund.

“”Tala om för mig,” frågade han, “hur kan jag hysa förtroende för någonting? Hur kan jag tro på bibeln, på Gud, eller hysa någon tro för den skull? För bara tio år sedan bar vi katoliker på den fullständiga sanningen, vi fullt anförtrodde oss detta. Nu talar påven och våra präster om för oss att vi inte längre ska hysa någon tro till det, men att vi ska hysa tro till ‘nya ting.’ Hur kan jag veta om de ‘nya tingen’ kommer att vara sanning om fem år?”” – Vakna! 22 april, 1970, sidan 8 (eng.) (Hittade ingen svensk upplaga av artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

Ironiskt nog är roten till “Nytt ljus” apostasi eller att avfalla. En person – oavsett om det är någon ur den styrande kretsen, någon från skrivaravdelningen eller en fråga från läsekretsen – skulle kunna avvika från Vakttornssanning och presentera en alternativ synpunkt. I regel accepteras inte den alternativa synpunkten, och dess förespråkare kan rentutav bli stämplad som en avfälling. Men vid andra tillfällen blir det som börjar som en avfällingsidé till en lära och kallas nytt ljus. Den resulterande slutsatsen kan bara indikera att den tidigare läran var falsk, eller att den nya läran möjligen är falsk, men oavsett vilket så lärde eller lär Vakttornet ut en avfällig lära.

Varför så länge?

Man måste därförutom samtidigt undra, om Jehova vill att hans organisation ska vara ren i jämförelse med alla andra, varför han i så fall väntade så länge med att avslöja viktiga sanningar. Vakttornet uppehåller sig självt och sitt andliga ljus i högaktning.

“Vi vandrar i det ökande ljuset
Jehova är också källan till andligt ljus. (Psalm 43:3) Världen är i tätt mörker, men den sanne Guden fortsätter att låta ljuset lysa på sitt folk. Med vilket resultat? I Bibeln får vi svaret: ”De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet tills det är full dag.” (Ordspråksboken 4:18) Ökat ljus från Jehova fortsätter att lysa upp hans folks stig. Det renar dem i organisatoriskt, läromässigt och moraliskt avseende.” – Vakttornet, 15 februari, 2006, sidan 26 (sve. & eng.)

Den här artikeln är avslöjande, i synnerhet för vad den inte innehåller. Exempelvis, att även om den påstår att läran om myndigheterna (i Romarna 13:1) korrekt utformades år 1962, mäktar den inte nämna att den hade återgått till en tidigare lära som ursprungligen var korrekt och som hade blivit felaktigt ändrad av Rutherford år 1929.

Samtidigt som artikeln nu nämner beslutet emot blodtransfusioner år 1945 i avseende på bruket av blod under andra världskriget, nämner den inte uttryckligt den tid det tog innan man nådde fram till det beslutet. Med tanke på att den moderna tekniken för blodtransfusioner bemästrades år 1916, varför dröjde det i så fall ända till 1945 innan man började förbjuda blodtransfusioner? Om vilken användning av blod som helst är fel, varför dröjde det i så fall ända fram till 1927 innan man började vägleda och förkunna för folk om att man inte ska förtära det, nästintill 50 år efter att tidskriften Vakttornet började tryckas?

Rökning av tobak blev en uteslutningsförbrytelse år 1973. Rökning har, emellertid, alltid varit hälsovådligt. “Föreningar bildades för att motverka rökning” alltsedan början av 1900-talet1 och vetenskapsmän bevisade dess koppling till lungcancer redan under 1930-talet.2 Förövrigt, föreskrev organisationen rökning som fel eftersom det hade en anknytning till spiritism,3 i vilket fall som helst, var det fel ända sedan religionens uppkomst och skulle därför inte vara någonting som Gud borde vänta i 100 år med för att ge upplysning om.

Och viktigast av allt, om bara den styrande kretsen är de som utgör den trogne och omdömesgille slaven, varför dröjde det i så fall ända fram till år 2012 innan man avslöjade denna sanning? Före 2012 framlade man att Jehova hade spridit sanningen genom slavklassen alltsedan Jesu tid, som bestod av hela skaran med 144 000 smorda kristna. Sedan dess har det bara varit den styrande kretsen efter året 1919 som spridit sanningen. Visst kunde väl Jehova ha avslöjat sin källa till sanning och ljus så snart det blev uppenbarat år 1919?

Vad bibeln säger

Bibeln förklarar att vissa sanningars betydelser skulle förstås senare med tiden. Detta omöjliggjorde för Jehova att leda sitt folk genom falskhet.

Johannes 16:13 – “Men när denne kommer, sanningens ande, skall han vägleda ER in i hela sanningen, för han skall inte tala av egen ingivelse, utan vad han hör skall han tala, och han skall ge till känna de kommande tingen för ER.”

I Johannes 16:13 syftade Jesus på att den heliga anden blev utgjuten på pingsten. Jesus hänsyftade inte på delvis eller bristfällig sanning; Anden skulle avslöja sanningen, inbegripet “kommande tingen”. Som det talas om i avsnittet om datum på JWfacts.com har Vakttornets trossällskap haft 100 % misslyckanden med att förutsäga “kommande tingen”.

Daniel 12:4, 10 – “Men du, Daniel, håll orden hemliga och försegla boken intill ändens tid. Många kommer att forska i den, och den sanna kunskapen kommer att bli stor. … Många kommer att rena sig och göra sig vita och bli luttrade. Och de ondskefulla kommer att handla ondskefullt, och inga ondskefulla överhuvudtaget kommer att förstå; men de som har insikt skall förstå.”

Även om Daniel inte förstod vad han skrev kom han inte med några falska uttolkningar. Vakttornets samfunds uttydning av Daniels bok har ständigt ändrats med förklaringar som man tillämpade 1800-talet men som man nu tillämpar 1900-talet. Trots detta insisterar organisationen på att Gud upplyser enbart dem till att uttyda dessa skrifter korrekt.

Istället för att ge intyg på att läran skulle bli ljusare eller förändras varnar bibeln mot vem som helst som predikar falsk lära.

1 Johannes 4:1 – “Ni älskade, tro inte varje inspirerat uttalande, utan pröva de inspirerande uttalandena för att se om de kommer från Gud, eftersom många falska profeter har gått ut i världen.”

Galaterna 1:8, 9 – “Men även om vi eller en ängel från himlen förkunnade för er som goda nyheter något utöver vad vi har förkunnat för er som goda nyheter, så skall han vara under förbannelse.”

Sällskapet Vakttornets förklaring för sina fel beträffande lärofrågor

Ordspråksboken 4:18 är den primära förklaringen till varför mycket av den tidiga Vakttornsläran har förändrats och varför den fortsätter förändras. Det finns ytterligare resonemangslinjer som åberopas av dem, men var och en är lika urvattnade.

Apostlarna gjorde misstag

Sällskapet Vakttornet försöker motivera sina fel genom jämförelser med apostlarna och de misstag som de gjorde. Ett exempel är följande skärmdump av Vakttornet den 1 januari, 2013, av den 8:e sidan (eng. & sve.).

“I likhet med Jesu Kristi apostlar har de ibland haft vissa felaktiga förväntningar.”v-vResonera med hjälp av Skrifterna [1985/1989], sidan 108 i svenska utgåvan, sidan 136 i engelska utgåvan

På liknande sätt får jag [Paul Grundy] regelbundet e–postmeddelanden från Jehovas vittnen som säger att Gud använde sig av Mose, Abraham, David och andra kungar, präster och profeter för att leda sitt folk, trots att de var syndare.

Det är ett felslut som kallas för halmdocka (engelska: strawman argument), eftersom man tar itu med en helt annan problemfråga än den problemfråga som gäller i detta avseende. Frågan i detta fall handlar inte om ifall individuella tidiga kristna, Jehovas vittnen eller medlemmar i den styrande kretsen är fullkomliga eller uppehåller en fullkomlig förståelse av läran. Frågan i detta fall handlar om ifall den styrande kretsen gör sin verkan under ledning av den heliga anden som en kollektiv grupp efter bön. Vägleder Jehova det som dyker upp i Vakttornets tidskrifter? Uppenbarligen inte, med tanke på att så mycket har varit fel.

Istället för att åberopa någon påminnelse om att apostlarna gjorde misstag, ta då och begrunda “Vilken procenthalt av apostlarnas skrifter i bibeln som var fel?” Noll procent. “Vilken procentandel av Vakttornets yttranden har varit fel?” Skillnaden är att apostlarna vägleddes genom Gud, men den styrande kretsen blir inte vägledd genom Gud.

I och med att Sällskapet Vakttornet till skillnad från apostlarna inte är under Guds vägledning när de bringar till stånd en lära bör de således inte blint följas utan att ifrågasättas.

Gud prövar oss

En ytterligare förklaring har man använt sig av ett flertal gånger efter att Sällskapet Vakttornets profetior inte gick i uppfyllelse. I Vakttornet för den 1 februari, år 1916, skrev man följande om den inkorrekta förståelsen man hade i avseende på 1914:

“Härstädes drogo vi slutsatsen att kyrkans ‘förvandling’’ skola äga rum vid eller före den tidpunkten. Men Gud upplyste icke för oss att det skulle bliva på det viset. Han lät oss draga den slutsatsen, och vi tror att det allestädes hava visat sig vara en nödvändig prövning för Guds avhållna helgon.” – Vakt Tornet, 1 februari, 1916, sidan 84 (eng.) (Hittade ingen svensk upplaga av artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)

Vilken slags grupp skulle ge Gud tillvitelse för att ha låtit dem predika falskhet som om det vore en prövning för hans anhängare? Om falska läror är en prövning från Gud, hur kan man i så fall åtskilja den ena kyrkan ifrån den andra?

Iver eller spänd förväntan

Vidare förklaring från Sällskapet Vakttornet för felaktiga uttydningar är ivern som de tillskriver sig själva. Människor som kritiserar denna rättfärdiga iver försöker med negativ inställning avleda människor från tidernas betydelsefulla innebörd.

“Det är lätt för de etablerade kyrkorna i kristenheten och för andra människor att kritisera Jehovas vittnen på grund av att de i sina publikationer ibland har sagt att vissa ting skulle kunna inträffa vid någon viss bestämd tidpunkt. … Har de inte i stället uppmuntrat till andlig lättja genom att betrakta förväntan på ”slutet” eller ”änden” som någonting ”meningslöst” eller som ”en betydelselös myt”? Har de avfällingar som hävdar att ”de yttersta dagarna” började vid pingsten och omfattar hela den kristna eran främjat kristen vaksamhet? Har de inte snarare ingjutit en andlig sömnaktighet?” – Vakttornet, 1 december, 1984, sidan 18 (eng. & sve.)

“Jehovas vittnen har i sin spända förväntan på Jesu andra ankomst föreslagit årtal som har visat sig vara oriktiga.” – Vakna! 22 mars, 1993, sidan 4 (eng. & sve.)

“På senare tid har sådan iver, som kan vara berömvärd i sig själv, lett till försök att fastställa datum för den efterlängtade befrielsen från det lidande och de svårigheter som är människors lott jorden utöver.” – Vakttornet, 15 juli, 1980, sidan 9–10 i svenska upplagan – Vakttornet, 15 mars, 1980, sidan 17 i engelska upplagan

I hänvändelse till sig självt antyder Sällskapet Vakttornet att vakenhet är viktigare för sannfärdigheten. I deras hänvändelse till andra religioner är uppriktighet inte tillräckligt, att lära ut osanningar gör deras anhängare oacceptabla för Gud.

“Uppriktighet – önskvärt, men krävs det mer?
Vår uppriktiga tro måste grunda sig på tillförlitliga upplysningar för att vi skall vara godtagbara för Gud. Jehovas vittnen hjälper dig gärna att undersöka vad det innebär att tjäna Gud med uppriktighet och sanning.” – Vakttornet, 1 februari, 2003, sidan 32 (eng. & sve.)

Att man har en spänd förväntan rättfärdiggör inte att man fullständigt har haft fel. Många religioner är ivriga, utan att sätta någon förtröstan på falska förutsägelser för att motivera sina anhängare. Sjundedagsadventisterna använder uttalanden som “Vi ser längre fram”, och “Guds vilja” som ett sätt att visa att de vidgår att Gud kan ingripa i alla skeenden. Detta är ett hälsosamt erkännande av Guds tidtabell utan att man uppmuntrar till att man ska tjäna inför något datum. Att göra misstag i Guds namn har inte underbyggt långsiktig iver; det har resulterat i att anhängare mister sin tro på organisationen.

Består Jehovas vägledning av osanningar

Samfundet hävdar att Vakttornet (“Of course”/“naturligtvis”) inte förebringar fullkomlig mat.

“Jesus sa aldrig att hans trogne slav skulle ta fram fullkomlig andlig mat.” – Vakttornet, Studieupplagan, februari, 2017, sidan 27 (sve. & eng.)

“Of course”? (sve. “naturligtvis”) Det här uttrycket ingår i meningen för att indirekt påverka läsaren, men har dock ingen logiskt rimlig förklaring. Om Jehova är fullkomlig och han inspirerade bibelskrivarna till att få till bibeln som fullkomlig och ofelbar, av vilken möjlig anledning skulle han i så fall vägleda sin organisation i vår tid till att tillgodoskriva sig osanningar? Om Sällskapet Vakttornets styrande krets predikar att de är en del av den trogne slaven, då bör den hållas under samma fastställda norm likt slaven under första århundradet.

Rutherford kom med förklaringen att “det är så som Herren Gud bjuder honom att tala, som “tjänaren” talar…” Vägleder Gud tjänaren eller slaven, som den nu kallas, till att tala orätt och fel? Är inte en sådan grundsyn hädisk?

Rättfärdighetens triumf, första boken [eng. Vindication, Vol. 1] [1931], sidan 45 i svenska tryckta utgåvan

Skärmdump av boken Rättfärdighetens Triumf, Första boken [1931], sidan 45 i svenska utgåvan

Vad är skillnaden mellan “ofullkomlig andlig mat” och “falska religiösa läror”? Den enda skillnaden är vad saken gäller beträffande huruvida Sällskapet Vakttornet tillämpar sina egna falska läror eller andra religioners falska läror den beteckningen. Det var inte Sällskapet Vakttornet som gav upphov till grundtanken eller konceptualiseringen för urskuldande av uraktlåtande förutsägelser som “nytt ljus”. Barbour* hade använt sig av det konceptet som grund för varför slutet inte kom så som det förutsades år 1874. Religioner som kommer med pretentioner på att inneha alla svar har följdriktigt visat sig ha fel. Vakttornets sällskaps förtröstan på läran “nytt ljus” tjänar inte som någonting mer än en ursäkt som utformar en orsaksgrund för felsteg. “Nytt ljus” är ett osunt koncept som befrämjar en blind, obetingad hängivenhet till en jordisk organisation.

Nelson H. Barbour (21 augusti, 1824 – 30 augusti, 1905) var en inflytelserik adventistpredikare och litteratör och är mest känd för sin korporering med Charles T. Russell och blev senare opponent.
(https://en.wikipedia.org/wiki/Nelson_H._Barbour)

Femte Moseboken 18:20-22 kommer med en idiotsäker metod för att kunna avgöra om de uttalade orden kommer från Gud:

“Men den profet som är så förmäten att han i mitt namn talar ett ord som jag inte har befallt honom att tala eller som talar i andra gudars namn, den profeten skall dö. Och kanske säger du i ditt hjärta: “Hur skall vi känna igen det ord som Jehova inte har talat?” När det ord som profeten talar i Jehovas namn inte inträffar eller blir verklighet, då är det ett ord som Jehova inte har talat. I förmätenhet har profeten talat det. …”

Vakttornsförändringar består av flertalet datumangivelser som var fel, läror av stor betydelse och avancemanget av hedniska symboler och läror. Regler och förordningar om utfrysning, medicinska råd och utbildning har varit negativt livsförändrande, rentutav livshotande. Osanning kommer inte från Jehova. Läror som slingrar sig går inte att rättfärdigas som nytt ljus; det är snarare ett bevis på att Gud inte vägleder Sällskapet Vakttornet.

“Sanningen, i fråga om religion, är helt enkelt den åsikt som har överlevt” – Oscar Wilde

Referenser

Richard Doll (Juni 1998), “Uncovering the effects of smoking: historical perspective” [“Blottläggningen av effekterna av rökning: historiskt perspektiv”], Statistical Methods in Medical Research 7 (2): 87–117, doi:10.1191/096228098668199908,PMID 9654637, inhämtades 2008-06-01
Oreskes N Conway EM (2010). Merchants of Doubt: How a Handful of Scientists Obscured the Truth on Issues from Tobacco Smoke to Global Warming. [Tvivlets Köpman: Hur en handfull forskare döljer sanningen om frågor från tobaksrök till global uppvärmning] San Francisco, CA: Bloomsbury Press. ISBN 1-59691-610-9.
“Bibelns vittnesbörd leder till slutsatsen att de inte är kvalificerade. Enligt vad som förklarats i andra nummer av denna tidskrift har det grekiska ordet pharmakía, som använts av bibelns skribenter och översatts med ”trolldom” och ”trolldomskonster” eller ”utövande av spiritism” och ”spiritistiska förehavanden”, i första hand betydelsen ”bruk av läkemedel”. (Gal. 5:20; Upp. 9:21; NW) Ordet kom att avse spiritistiska förehavanden på grund av det nära sambandet mellan bruk av läkemedel och spiritism. Tobak användes också från början på detta sätt av indianerna. Tobaken kan därför med rätta inräknas bland de beroendeframkallande drogerna i likhet med de droger som gav upphov åt det grekiska ordet pharmaki?a. …Vill vi att Jehova Gud skall bli ett snabbt vittne mot oss därför att vi är slavar under narkotika eller andra vanebildande, skadliga växtprodukter, sådant som blottställer oss för demonernas inflytande? Jehovas dom mot sådana förslavade människor under den annalkande ”stora vedermödan” kommer att betyda tillintetgörelse för dem.” Vakttornet, 1 oktober, 1973, sidan 450 och 453–454 i svenska upplagan – Vakttornet, 1 juni, 1973, sidorna 338–339 och 343 i engelska upplagan

Artikeln är ursprungligen skriven år 2005. Senaste uppdateringen är i juli år 2017. Översattes från engelska till svenska i oktober år 2019. Länk till engelska källartikeln är: https://jwfacts.com/watchtower/light-gets-brighter.php