Jehova behöver ingen organisation, och han har heller inte använt en organisation under större delen av mänsklighetens historia. Under 2 500 år, från Första Moseboken fram till israeliterna, nämns det ingenting om någon organisation; Gud uträttade sina handlingar direkt med individer. Från apostlarnas död fram till 1800-talet kan Sällskapet Vakttornet inte identifiera någon grupp som representerar Guds organisation. Dock är det viktigaste konceptet bakom att vara ett Jehovas vittne att man måste följa Vakttornets organisation för att tillvinna sig frälsning.
Sällskapet Vakttornet kommer med påståendet att ”Jehova alltid har väglett sina tjänare på ett organiserat sätt.” (Du kan få leva för evigt i paradiset på jorden, sid. 192 (eng. & sve.) Om så är fallet, hur vägleddes de och organiserades de i så fall under den mörka medeltiden? Vilken grupp representerade Guds organisation omedelbart före bildandet av Watch Tower Society år 1884 av Charles Russell, och varför följde Russell inte bara dem?
Sällskapet Vakttornet, i dess många former, främjas som representant för Jehovas nutida organisation. För att vara en del av ”Jehovas organisation” krävs det att man identifierar sig som en av Jehovas vittnen och följer de anvisningar som kommer från Sällskapet Vakttornet. Även om det skulle kunna råda tvetydighet kring huruvida Watch Tower Society är ett rättsligt eller teokratiskt redskap, visar utdrag ur Vakttornet att Sällskapet Vakttornet och Jehovas organisation används utbytbart.
Sällskapet Vakttornet gör detta till en kritisk fråga genom att säga att förbindelsen med just denna organisation är avgörande för frälsning.
”… att komma till Jehovas organisation för att få frälsning.” – Vakttornet 15 maj 1982, sid. 21 (sve.) – Vakttornet, 15 november 1981, sid. 21 (eng.)
Ledarna för denna organisation, den styrande kretsen, sägs vara utvalda av Kristus och är det enda medlet genom vilket han leder sina sanna efterföljare i dag.
”Tänk också på det förhållandet att på hela jorden är det bara Jehovas organisation som vägleds av Guds heliga ande eller verksamma kraft. (Sak. 4:6) Det är bara denna organisation som verkar för Jehovas uppsåt och till hans lovprisning. Endast för den organisationen är Guds heliga ord, bibeln, inte en förseglad bok.” – Vakttornet, 15 november 1973, sid. 519–520 (sve.) – Vakttornet, 1 juli 1973, sid. 402 (eng.)
”Den styrande kretsen… tillsätts genom den heliga anden under ledning av Jehova Gud och Jesus Kristus.” – Vakttornet, 15 mars 1990, sid. 18 (eng. & sve)
”Dessa tillsyningsmän söker troget tillämpa de anvisningar de får från Jehova och Kristus genom den trogne och omdömesgille slaven och dess styrande krets.” – Vakttornet, 15 mars 1990, sid. 20 (sve. & eng.)
”Kristus leder alltså församlingen genom den ande-smorda ”trogne och omdömesgille slaven” och dess styrande krets.” – Undersök Bibeln Varje Dag, 2007, 24 mars, sid. 34 (eng.) (Direktöversatt)
”Jehovas synliga organisation kan använda dig, men den kan också reda sig utan dig. Men du kan inte reda dig utan den. Sådana som inte bär frukt blir slutligen avhuggna och aldrig saknade, eftersom nya inympas. Avhuggna grenar vissnar snart och dör, eftersom de blivit avskurna från den cirkulerande, livgivande saven.” – Vakttornet, 1 juni 1950, sid. 171 (sve.) – Vakttornet, 15 januari 1950, sid. 26 (eng.)
Att lita på organisationen är likställt med att lita på Jehova!
”Att visa tillit till Jehova innebär också att lita på hans organisation och de som han använder för att ta ledningen … Nu mer än någonsin tidigare är det viktigt att visa fullständig förlitan på Jehova.” – Elders Meet With Regular Pioneers, Special Pioneers, and Field Missionaries, oktober 2020, S-211-21-E 10/20 (Direktöversatt)
Detta är det viktigaste konceptet bakom att vara ett Jehovas vittne. Tron på Gud är inte vad som gör ett vittne unikt, eftersom en stor andel människor tror på Gud. Att lita på bibeln är inte nyckelfaktorn för att vara ett vittne, eftersom miljarder människor tror att de följer bibeln.
Det är att man tillhör ”Sällskapet Vakttornets organisation” som kännetecknar en person som en av Jehovas vittnen och får dem att känna sig uteslutande värda av frälsning.
Det här väcker följande frågor;
Är medlemskap i en organisation avgörande för frälsning?
Har Jehova alltid verkat genom en organisation?
(”Watchtower”, eller ”Vakttornet” används på jwfacts.com som en paraplyterm som hänvisar till Jehovas vittnen som en religion, organisation och ett förlag. Det inbegriper moderrörelsen som har uppsikt över religionen, The Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania, grundat år 1884, tillsammans med Sällskapet Vakttornets många andra övriga juridiska enheter. Den styrande kretsens rättsliga och andliga roll har utvecklats över tid och jwfacts.com använder ”styrande krets” med hänvisning till Sällskapet Vakttornets jordiska teokratiska ledare.)
Frälsningens krav
Ordet ”organisation” förekommer aldrig i bibeln, men dyker ändå upp 16 789 gånger på Sällskapet Vakttornets CD-bibliotek för år 2006.
”Frågor från läsekretsen
? Eftersom ordet ”organisation” inte förekommer i bibeln, inte ens på bibelns grundspråk, har följande fråga uppstått: Med vilken rätt säger vi att Gud har en organisation eller talar vi om Guds organisation?
Ett nutida hebreiskt ord för ”organisation” är substantivet irgun?. Det är härlett från det hebreiska verbet erag?, som betyder ”att ordna i rad”, ”att arrangera på linje”, såväl som ”att följa”. På motsvarande sätt är en organisation en ordning eller ett arrangemang av saker och ting. (Exempel på detta språkbruk kan man finna i den hebreiska upplagan av boken ”Utsagor, i vilka Gud omöjligen kunde ljuga”, kapitel 17, paragraf 28.)” – Vakttornet, 15 augusti 1981, sid. 30 (sve.) – Vakttornet, 1 maj 1981, sid. 30–31 (eng.)
Detta beror på att tillhörigheten till en organisation inte är ett bibliskt krav, utan närmare sagt ett vanligt koncept som högkontrollgrupper använder för att bygga upp övertygelse och sammanhållning.
Varken Gamla eller Nya Testamentet nämner att man ska följa en organisation, ändå hävdar Sällskapet Vakttornet att tillhörigheten till en organisation är avgörande för frälsning.
”För att få evigt liv i det jordiska paradiset måste vi urskilja denna organisation och tjäna Gud som en del av den.” – Vakttornet, 15 juni 1983, sid. 8 (sve.) – Vakttornet, 15 februari 1983, sid. 12 (eng.)
Bibeln säger upprepade gånger att tron på Jesus och Fader leder till evigt liv.
”…vinna den räddning som är i gemenskap med Kristus Jesus jämte evig härlighet.” – 2 Timoteus 2:10
”Ty Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte skall bli tillintetgjord, utan ha evigt liv. … Den som utövar tro på Sonen har evigt liv; …” – Johannes 3:16, 36
”Och ändå vill NI inte komma till mig för att få liv.” – Johannes 5:40
”Jag är dörren; vemhelst som går in genom mig, han skall bli räddad, och han skall gå in och ut och finna bete.” – Johannes 10:9
”Detta betyder evigt liv: att de lär känna dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” – Johannes 17:3
”Därför skall ingen berömma sig av människor, för allt tillhör ER – det må vara Paulus eller Apollos eller Kefas eller världen eller liv eller död eller något som nu är eller något som skall komma – allt tillhör ER; men NI tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud.” – 1 Korinthierna 3:21-23
Som en uppskattning på graden av hyllning som Sällskapet Vakttornets anhängare förväntas ha för organisationen, är det avslöjande att Vakttornets studieartikel från april 2013 med titeln ”Skaffa er visshet i fråga om de viktigare tingen” använder termen ”organisation” 24 gånger, men Jesus bara 18 gånger. Följande artikel innehåller därefter en bild som beskriver organisationens sammansättning som inte ens inbegriper Jesus, utan istället den styrande kretsen direkt under Jehova på hans tron.
Vakttornet, 15 april 2013, sid. 29 (eng. & sve.)
Vakttornet för 15 januari 1976 ställer frågan på sidan 45 (svenska upplagan) ”Vart skulle vi kunna vända oss, om vi lämnade Guds organisation i denna tid? Det finns inte någon annan organisation! (Joh. 6:66—69)”. Detta utdrag hänvisar till Johannes 6 till stöd för att det inte finns någon annanstans än organisationen, men Johannes 6 kommer med en helt annan mening:
”Simon Petrus svarade honom: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har uttalanden om evigt liv;” – Johannes 6:68
Man kan inte låta bli att undra hur Jesus känner för att Sällskapet Vakttornet tillämpar detta skriftställe på sig själva, snarare än på honom.
Kräver Gud en organisation?
Eftersom ordet ”organisation” inte förekommer i bibeln använder Sällskapet Vakttornet 1 Korinthierbrevet 14:33 – ”Gud är ju inte oordningens Gud, utan fridens…” – för att peka på att en organisation är nödvändig. På liknande sätt hävdar tidskriften Vakttornet den 15 augusti 1981 på sidan 30 (sve.) att Jehova anger att han behöver en organisation för att han vill ha ”ett arrangemang av saker och ting.”
Det är ett stort steg att insistera på att beskrivningar av Gud som ordningsam och fridsam bevisar att han behöver en mänsklig organisation för att representera honom.
Att det finns en organisation garanterar inte ordning, och en organisation är inte heller nödvändigtvis en förutsättning för ordning och redbarhet. Detta betyder inte att en organisation inte är nödvändig. Människor måste organiseras för effektiv drift av församlingar och predikningar. I själva verket är det obestridlig lojalitet till ledarna för en organisation som inte stöds i bibeln.
De tidiga kristna var organiserade i församlingar, liksom kristna religioner i dag. För kristendomens spridning har det varit nödvändigt att skapa organisationer. Till exempel behöver religiösa grupper i modern tid ofta etablera juridiska väsenden eller organisationer för uppköp av salar för att mötas i och för publicering av litteratur.
Har Jehova alltid haft en representativ organisation?
Sällskapet Vakttornet hävdar att Gud alltid har verkat genom en enda organisation.
Du kan få leva för evigt i paradiset på jorden [1982/1984], sid. 192–193 (eng. & sve.)
Bibelns historia visar att detta inte är fallet. Under större delen av bibelns historia är ingen organisation förknippad med Jehova. Vid övriga tillfällen gjorde han verkan till övervägande del genom individer, eller tog hand om mer än en grupp åt gången.
Ursprungligen handlade Gud direkt med Adam och Eva. Han fortsatte att handla direkt med Abel, och även direkt med den orättfärdiga mannen Kain. (1 Mos. 4:15) Under de kommande 2 000 åren nämns det inget om någon organisation eller något ingripande från Gud, förutom när Gud handlade med två individer; Enok och Noa.
Efter syndafloden fortsatte Jehova att handla med individer snarare än med en organisation. Han handlade jämlöpande med individer såsom Lot och Abraham.
Israel
Det finns bara en tidsperiod under vilken det kan hävdas att Gud handlade med en organisation. Detta var inte förrän 2 500 år efter mänsklighetens skapelse, med bildandet av Israels nation under Mose. Men samtidigt när han handlade genom denna grupp fortsatte han att handla med individer och andra grupper.
Under Israels nations tid handlade Jehova med personer som inte var förknippade med israeliterna. Till exempel var det under den här tiden som Jehova var direkt involverad med Job, en man ”klanderfri och rättrådig, och han fruktade Gud och vände sig bort från det onda… den störste av alla orientaler.” (Job 1:1,3)
Efter många decennier inrättade Jehova en kung i Israel. Detta var inte utav vilja, utan på grund av deras insisterande på att kräva en synlig kung. Denna önskan efter en mänsklig ledare ansågs vara ett förkastande av Jehova, som sade:
”… det är mig de har förkastat, så att jag inte skall vara kung över dem.” – 1 Samuelsboken 8:7
Under Israels historia handlade Gud inte bara med kungen. Faktum är att Saul, den allra första kungen, försökte döda David och därför flydde David för att bo i det avfallna landet Filistén med Akish, kungen av Gat, hela tiden beskyddad av Jehova. Jehova verkade också genom leviter, prästerna och en mängd olika bibelskribenter från olika håll. Han reste regelbundet upp självständiga profeter för att tukta sin felande kungliga representant. Generellt utsändes dessa enskilda profeter av Jehova för att fördöma israeliterna. Vad som inte kan förbises är att Israel alltifrån den första ledaren och under större delen av dess historia var avfälliga avvisare av Jehova.
Vid bara den tredje kungens död förutsade Jehova – ”… ’Se, jag river kungadömet ur Salomos hand och ger dig tio stammar. Men en enda stam skall förbli hans för min tjänare Davids skull och för Jerusalems skull, den stad som jag har utvalt bland alla Israels stammar.’” (1 Kungaboken 11:31-32) Efter Salomos död fortsatte Gud att dela upp israeliterna i två separata nationer, var och en med sin egen prästerliga klass. Fram till Israels förstörelse handlade Jehova med det nordliga riket och det södra riket var för sig.
Under en kort tid efter Jerusalems fall fortsatte Gud att handla direkt med individer, som Daniel. Efter frigivningen från Babylon var Gud med Esra och Nehemja och var involverad i återuppbyggandet av templet. Sedan följde en period på 500 år utan några uppgifter om något ingripande från Gud fram till Jesu tid, inga bevis för att Gud aktivt handlade genom denna synliga organisation.
Kristna tider
När Jesus kom var prästadömet fortfarande Guds representant. Judarna ansågs vara Guds nation fram tills att templet förstördes år 70 e.Kr. Men Jesus och hans lärjungar stod upp mot den organisationen och fördömde prästerna offentligt, och skapade i själva verket en andra rivaliserande organisation till den som ännu representerade Gud.
Under det att denna andra grupp följde Jesus, visar bibeln att det fanns individer som inte var knutna till Jesu efterföljare vars tillbedjan likafullt ansågs godtagbar.
”Johannes sade till honom: ”Lärare, vi såg någon som drev ut demoner genom att använda ditt namn, och vi försökte hindra honom, eftersom han inte följde oss.” Men Jesus sade: ”Försök inte hindra honom, ty ingen som gör en kraftgärning på grundval av mitt namn kan strax efteråt tala illa om mig; ty den som inte är emot oss, han är för oss. Ja, vemhelst som ger ER en bägare vatten att dricka därför att NI tillhör Kristus – jag säger ER i sanning: han skall visst inte gå miste om sin lön. Men vemhelst som får en av dessa små som tror att snava och falla, för honom vore det bättre om en kvarnsten, en sådan som dras runt av en åsna, hade blivit lagd om hans hals och han hade blivit slängd i havet.” – Markus 9:38–42
Här visar Jesus att en person kunde tillhöra honom utan att följa gruppen av apostlar. Att tillhöra en organisation var inte lika viktigt som att ”tillhöra Kristus”.
Efter Jesu död gick hans lärjungar aktivt emot Israels nation och översteprästen, även samtidigt som de fortfarande ansågs vara Guds jordiska representant. Apostlagärningarna 5:27-29 beskriver ett sådant tillfälle:
”… Och översteprästen frågade ut dem och sade: ”Vi har uttryckligen förbjudit ER att undervisa på grundval av detta namn, och ändå, se, NI har uppfyllt Jerusalem med ER undervisning, och NI är beslutna att dra den mannens blod över oss.” Till svar sade Petrus och de andra apostlarna: ”Vi måste lyda Gud som vår härskare mer än människor.” – Apostlagärningarna 5:27-29
Under hela denna tid var den tidiga kristendomen löst strukturerad, till skillnad från Sällskapet Vakttornets organisation i dag. Det fanns ingen formell inkorporering och inget egendomsimperium på flera miljarder dollar med Rikets salar och Betelbyggnader.
På vilket sätt vägledd?
”Men han svarade och sade: ”Jag säger ER: Om dessa skulle förbli tysta, skulle stenarna ropa.” – Lukas 19:40
Att anta att Gud behöver en jordisk organisation visar på bristande tro på hans förmåga att verka genom individer. Tidiga kristna leddes inte av en organisation utan av Jesu ord och den heliga andens vägledning.
”Jag har ännu mycket att säga ER, men NI förmår inte bära det just nu. Men när denne kommer, sanningens ande, skall han vägleda ER in i hela sanningen, för han skall inte tala av egen ingivelse, utan vad han hör skall han tala, och han skall ge till känna de kommande tingen för ER.” – Johannes 16:12-13
Johannes 4 innehåller en diskussion mellan Jesus och en samaritisk kvinna. Samariter och judar, båda ättlingar till Abraham, hade olika åsikter om vem som representerade Guds organisation. Jesus förklarade, ”… Den stund kommer då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. … Men den stund kommer, och den är här nu, då de sanna tillbedjarna skall tillbe Fadern med ande och sanning, och Fadern söker ju efter sådana till att tillbe honom.” Sann tillbedjan är andlig, den handlar inte om köttsliga organisationer.
Jesus lovade att han skulle vägleda sina efterföljare oavsett hur få som var församlade.
”Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.” – Matteus 18:20
Det var under den heliga andens ledning som Jesu efterföljare fullbordade sitt arbete.
”… genom kraften i tecken och under, genom helig andes kraft, så att jag från Jerusalem och på en rundfärd ända till Illyrien grundligt har predikat de goda nyheterna om Kristus.” – Romarna 15:19
Apostlagärningarna 2:1–4 beskriver helig ande som talar sanning genom 120 lärjungar och Apostlagärningarna 4:31 säger;
”… och allesammans uppfylldes de av den heliga anden och talade Guds ord med frimodighet.” – Apostlagärningarna 4:31
Kristna församlingar träffades i hus med likasinnade som tillbad Kristus. Paulus förklarade att detta var för ”uppbyggelse” av varandra (1 Korinthierna 14:5). Helig ande satte mogna äldre män som tillsyningsmän (Apg. 20) medan de äldre kvinnorna skulle vara lärare i det som är gott (Titus 2:3,4).
Det fanns frihet inom församlingarna att diskutera olika synpunkter utan rädsla för vedergällning, vilket framgår av öppen diskussion om omskärelse. Konsensus nåddes i Apostlagärningarna 15 om att omskärelse inte krävdes, men att det var nödvändigt att avstå ”från det som offrats åt avgudar (vers 29)”. Men ändå var inte ens detta uttalande bindande, eftersom Paulus senare förklarade i 1 Korinthierbrevet 8 att mat som offrats till avgudar bara behöver undvikas utifall att förtäringen av det skulle få en broder att snava och falla.
Bildandet av församlingar indikerar ordning, men har inte till innebörd en elitgrupp av speciellt vägledda ledare i en position till att utkräva blind lydnad.
En organisation eller korporation kan vara användbart för att upprätthålla ordning. De kan vara nödvändiga för att uppfylla de juridiska kraven som involveras för att driva en religion. Till exempel nämner Förkunnar-boken ”Peoples Pulpit Association” som:
”En sammanslutning som bildades i New York år 1909 i samband med att Sällskapet flyttade sitt huvudkontor till Brooklyn i New York.” – Jehovas vittnen – Förkunnare av Guds kungarike [1993/1994], sid. 89, 73 (eng. & sve.)
Men Förkunnar-boken fortsätter att tala om hur medlemmar ur denna mansdominerande korporation också var inblandade i att välja nästa Vakttornsledare efter Russells död. Det var inte förrän 1971 som Sällskapet Vakttornets medlemmar slutade vara en del av processen att ”välja in smorda styrande kretsen medlemmar.” (w2001 15/1 s. 29)
Denna korspollinering av kyrka, korporation och organisation är inte parallell med någon biblisk struktur. Detta är en typisk korporativ strategi utan någon demonstration av andlig vägledning, trots hur Sällskapet Vakttornets ledarskap försöker mystifiera sin roll som andligt tillsatta ledare som inte får ifrågasättas.
Historisk utveckling
När Russell började ge ut Sions Vakt Torn var han inte en länk i en obruten kedja som sträckte sig genom historien som Jehovas organisation. Han hade vänt ryggen åt organiserad religion och gått ut ensam. Han befrämjade detta uppror mot organisationer och skrev:
” (2) Tag dig i akt för ”organisation”. Det är helt och hållet obehövligt. Bibelns regler kommer att vara de enda regler du behöver. Sök icke att binda andras samveten, och tillåt icke andra att binda ditt eget. Hys tro och lyd så långt som du förmår förstå Guds ord idag, och så till den grad fortsätta att växa i välvilja och kunskap och kärlek dag för dag.”
– Sions Vakt Torn, 15 september 1895, sid. 1866 (nytryckta engelska upplagan) (Hittade ingen svensk upplaga av artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Att vara en genuin kristen var det viktiga.
”Vi äro i gemenskap med alla kristna i vilka vi äro i stånd att erkänna … Bibeln som den enda standarden. Vi kräver, förty, icke att alla skola se precis så som vi gör för att kunna kallas kristna, och inse att tilltagandet i både nåd och kunskap är en gradvis process.”
Sions Vakt Torn, april 1882, sid. 344 (nytryckta engelska upplagan) (Hittade ingen svensk upplaga av artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Studier i Skriften, 6:e bandet – Den Nya Skapelsen [1904], sid. 93 (sve.)
Men allteftersom tiden gick började Russell lyfta fram vikten av sina egna böcker som väsentliga för att lära sig sanning. Trettio år efter att han började publicera blev han kallad pastor, antog titeln Trogen Slav och skrev att hans böcker var avgörande för en förståelse av bibeln, faktiskt ännu viktigare än att endast läsa bibeln.
”Vidare finner vi icke enbart att människor ingalunda kan se den gudomliga planen i att studera Bibeln på egen hand, men också ser vi, att om någon lägger SKRIFTSTUDIERNA åt sidan, ävenledes efter att han hava använt dem, efter att han hava blivit bevandrad i dem, efter att han hava läst dem i tio år – om han då lägger dem åt sidan och ignorerar dem och endast vänder sig till Bibeln, fastän han hava förstått sin Bibel i tio år, visar vår erfarenhet att han inom tio år hamnar i mörker. Emellertid, om han uppriktigt hava beaktat möjligheterna till tjänst och besinnat sig i att enbart läsa SKRIFTSTUDIERNA med deras referenser och icke hava läst en sida i Bibeln, som dylik, skola han vara i ljuset i slutet av de två åren, därför att han skulle hava Skrifternas ljus.” – Vakt Tornet, 15 september 1910, sid. 4685 (nytryckta engelska upplagan) (Hittade ingen svensk upplaga av artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Fastän detta koncept om att Sällskapet Vakttornets publikationer är väsentliga för att lära känna sanningen som fortskrider än idag, är verkligheten att alla som håller fast vid Russells läror anses vara avfälliga av Jehovas vittnen.
Efter Russells död fortgick Rutherford med att genomdriva en organisationsstruktur utöver Sällskapet Vakttornets anhängare. År 1919 skulle församlingarna ”registrera sig som en tjänarorganisation inom Sällskapet…” (Jehovas vittnen i Gudomligt Uppsåt (1959) sid. 95 (eng.)), vilket flyttade församlingskontrollen under internationell ledning. År 1920 blev det ett krav att man rapporterade in sitt deltagande i vittnandet. Predikoarbetets ledning blev resonemanget bakom en strängare organisationsstruktur.
”Den effektivitet med vilket vittnet nödvändigtvis måste givas beror till stor del på de organiserade ansträngningar som görs ute på fältet.” – Vakttornet, 15 december 1922, sid. 389 (nytryckta engelska upplagan) (Hittade ingen svensk upplaga av artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
År 1932 ändrade Rutherford äldste-arrangemanget och påstod att ”det inte var enligt principerna för den store teokraten, som styr sin helgedom uppifrån och ner.” (Jehovas vittnen i Gudomligt Uppsåt (1959) sid. 127 (eng.)) Konceptet med en teokratisk organisation introducerades inte förrän år 1938.
”Fortsatt framåtskridande medförde insikt om att både Jehova och hans fiende, Satan, har en osynlig organisation. … Det var år 1938 som Vakttornet innehöll en artikel om organisationen, vilken framhöll att Guds organisation bör vara teokratisk.” – Vakttornet, 1 december 1965, sid. 537 (sve.) – Vakttornet, 15 juli 1965, sid. 428 (eng.)
Långt ifrån att Jehova alltid använde en organisation, dök Sällskapet Vakttornet upp på scenen, och det tog sedan många decennier att transformeras till den hårt kontrollerande organisation som det är idag som inte accepterar dissonans.
Samtidigt som det trycker på att tillhörigheten av Jehovas organisation är nödvändigt för frälsning, hävdar det motsatsen när man predikar mot andra religioner som försöker säga detsamma.
”Vi måste sträva efter att vara äkta kristna i detta ords alla bemärkelser. Betyder det att vi måste ansluta oss till någon kyrkoorganisation i kristenheten? Ställ nu följande fråga till dig själv: Anslöt sig Kristus Jesus, som gav oss ett föredöme och befallde oss att följa sitt exempel för att vinna liv, till någon kyrkoorganisation på sin tid? Nej, Gud kräver inte av oss att vi skall göra det, men han kräver, att vi skall tillbedja honom, predika de goda nyheterna om Riket, vara kristna, följa det exempel Jesus gav, i det vi lever i oföränderlig hängivenhet för Jehova Gud. Han kräver, att vi skall prisa Gud och respektera hans överhöghet, motstå alla försök att vända oss bort från det som är tillbörligt och vidare, att vi skall uthärda i tro. Vi har bibeln som visar oss den rätta vägen. Det är förvisso inte nödvändigt för någon att bli medlem av en kyrka eller ett samfund för att vinna evigt liv.” – Vakttornet, 1 juli 1953, sid. 303 (sve.) – Vakttornet, 1 mars 1953, sid. 143 (eng.)
Slutsats
Under det att Sällskapet Vakttornet säger att Jehova alltid har haft en organisation och ledare, är så inte fallet alls. Enligt bibeln har Gud haft ett utvalt folk som han ledde under en väldigt liten del av mänsklig historia, och den gruppen har varit oåtkomlig för de flesta människor. Täckningen av israeliterna och de tidiga kristna omfattade bara en liten del av den mänskliga befolkningen.
Vakttornsledare främjar ständigt att efterföljandet av dem som de jordiska ledarna för Jehovas organisation är detsamma som att följa Jehova. Detta koncept blir så pass inrotad att anhängare inte kan urskilja skillnaden mellan att lämna religionen och att lämna Jehova.
Sällskapet Vakttornet beskriver sig självt som Jehovas ”hustru” och ”jordiska redskap”.
”Vad vi ser exemplifierat hos Guds kvinna, hans himmelska universella organisation, det bör vi emellertid förvänta att se också hos hans synliga organisation. Varför? Därför att hans högre, större universella organisation brukar den som sitt jordiska redskap. Det är därför vi verkligen finner dessa moderliga kännetecken, dessa en dygdig kvinnas egenskaper och handlingar, hos Vakttornets bibelskola Gilead och hos Vakttornets Bibel- och Traktatsällskap, emedan dessa bekänner sig representera och tjäna Guds kvinna. Vi tackar Gud för att han har sörjt för att de skulle finnas och för att han brukar dem. Därför står vi upp med aktning och respekt och välsignar hans trofasta organisation, hans drottninglika ”kvinna” i himmelen, som gör alla dessa kärleksfulla anordningar för oss såsom Guds barn.” – Vakttornet, 15 april 1951, sid. 178 (sve.) – Vakttornet, 1 oktober 1950, sid. 348 (eng.)
Att hänvisa till Sällskapet Vakttornet som Jehovas jordiska organisation skapar en atmosfär av gudomlig auktoritet. Personifiering som en moderlig kvinna skapar fruktan och rädsla för att misshaga ”henne”. I verkligheten är Sällskapet Vakttornet ett förlag med en stadga, inkorporerat i Amerika. Det är en världslig korporation som drivs av en talföljd av män. Liksom alla förlag är dess främsta angelägenhet i slutändan tillväxt och ekonomisk bärkraft, som uppnås genom saluföring av böcker och donationer
I The Myth of Certainty: The Reflective Christian & the Risk of Commitment [sve. Myten om visshet: Den reflekterande kristne och risken med engagemang] (InteVarsity Press, 1986, 1992), på sidorna 29–30 (eng.) varnar professor Daniel Taylor att:
”Det primära målet för alla institutioner och subkulturer är självbevarelsedrift. Att bevara tron är centralt i Guds plan för mänsklighetens historia; att bevara särskilda religiösa institutioner är inte det. Förvänta dig inte att de som driver institutionerna kommer att vara lyhörda för skillnaden. Gud behöver ingen speciell person, en kyrka, ett samfund, en trosbekännelse eller en organisation för att uppnå sitt syfte.” (Direktöversatt)
Konceptet med att Jehova har en enda organisation som han leder med hjälp av en styrande krets används för att underbygga konceptet att det är nödvändigt att vara ett Jehovas vittne för frälsning. Fastän bibeln konsekvent säger att det är tron på Jesus som är viktig, flyttar Sällskapet Vakttornet uppmärksamheten till organisationen med uttalanden som ”såsom individer, måste vi upprätthålla denna organisations sanning.” (Vakttornet, 1 september 1961, sid. 400 (sve.)) Den styrande kretsen använder denna princip för att sätta sig självt som en andlig auktoritet över bibeln, exempelvis när den säger:
”Bibeln är alltså en bok om organisation för en organisation; den tillhör den kristna församlingen som en organisation, och inte några individer, hur övertygade de än må vara om att de kan tolka bibeln. Man kan följaktligen inte rätt förstå bibeln, om man inte räknar med Jehovas synliga organisation.” – Vakttornet, 15 mars 1968, sid. 127 (sve.) – Vakttornet, 1 oktober 1967, sid. 587 (eng.)
Trots att en organisation aldrig nämns av Jesus, tror Jehovas vittnen att alla andra kristna religioner kommer att förgöras av Gud, eftersom de inte följer Sällskapet Vakttornets definierade sanning. Jesus sa ”Den som tror har evigt liv” (Johannes 6:47) och ”… jag känner mina får, och mina får känner mig” (Johannes 10:14). När ett Jehovas vittne läser stycken som dessa tränas de i att förstå att ”den som tror på vad Vakttornet säger om Jesus kan få evigt liv”, och ”fåren känner mig, bara genom Sällskapet Vakttornet”. Detta är inte unikt; det är vanligt att ”sekten och dess övertygelser blir den enda sanna vägen till frälsning.” (Combating Cult Mind Control, Hassan, sid. 202 (eng.))
Det är uppenbart att Jehova under större delen av bibelns historia inte hade en synlig organisation. Även under den korta period som han använde Nationen Israel, handlade han regelbundet med individer framför ledarna för den nationen. Så var också fallet under den tidiga kristna tiden. Att tillhöra dessa grupper var dessutom ingen garanti för att vara godtagbar för Gud, eftersom både judarna och de tidiga kristna från början hemsöktes av fördärv och avfall eller apostasi.
Relaterat till ämnet om en organisation är artiklarna:
Fanns det en styrande krets under första århundradet? (https://jwfacts.com/watchtower/governing-body.php)
Vem är den trogne och omdömesgille slaven? (https://jwfacts.com/watchtower/faithful-discreet-slave.php)
Har det alltid funnits Jehovas vittnen? (https://jwfacts.com/watchtower/always-been-witnesses.php)
Den här artikeln är ursprungligen skriven år 2007. Senaste uppdatering kom i oktober 2021. Översattes från engelska till svenska i mars år 2023. Länken till engelska källartikeln är: https://jwfacts.com/watchtower/organization.php
