Sällskapet Vakttornets bibelforskare aktivt engagerade sig i och talade för firandet av jul, födelsedagar och mors dag till långt efter 1919. Dessa tänktes uppenbarligen ut under ledningen av Jehovas heliga ande och förklarades som godtagbara. Nu har Jehova dikterat att utövandet av dessa seder ska betraktas som hedniskt eller som djurdyrkan och de som är delaktiga i det framställs som ”okunniga”. Detta förhånar vartenda påstående om att organisationen hade en speciell hållning i Jesu ögon år 1919, eller valde ut Sällskapet Vakttornet som hans enda förbindelsekanal för frälsning, grundat på att det var den enda organisationen som lärde ut och utövade sanningen.
Jul
”Allteftersom Jehovas vittnen övergav religiösa läror som hade hedniska rötter, tog de också avstånd från många seder och bruk som på liknande sätt var besmittade av hedendom. Men vissa högtider blev till en tid inte så noggrant granskade som de borde ha blivit. Detta gällde till exempel julen.” – Jehovas vittnen – Förkunnare av Guds Kungarike [1993/1994], sid. 198 (eng. & sve.)
Bibelforskare firade jul väl efter att de hade blivit ”renade” år 1919. Överläggningen om detta i Förkunnarbokenlåter en person i allmänhet dra slutsatsen att detta var en hednisk högtid som ärvts från kristenheten, men som sedermera förkastades när det väl blev noggrant övervägt. Emellertid, hade Jehovas slav enbart låtit överväga julen och drog inte bara slutsatsen att den var acceptabel för kristna utan främjade den som ”av största vikt.”
Som den senaste publikationen Guds rike regerar! uppgav år 2014, bekräftade Sällskapet Vakttornet att julen hade hedniska kopplingar från och med så tidigt som år 1881.
Men detta till trots, drog Sällskapet Vakttornet slutsatsen att julen är en viktig och acceptabel högtid att fira.
”Ehuruväl julen icke äro den verkliga årsdagen för vår Herres avlelse, utan rättare sagt bebådelsedagen eller tidpunktsangivelsen för hans mänskliga avlelse (Lukas 1:28), äro, likafullt, firandet av vår Herres födelse icke desto mer en angelägenhet om gudomlig utnämning eller åläggande, utan blott en respektfull hyllning av honom, det är således icke nödvändigt av oss att tvista om tidpunkten. Så vi må likasåväl slå följe med den civiliserade världen i firandet av den storslagna händelsen på den dag som flertalet firar – ”juldagen.”” – Sions Vakt-Torn, 1 december, 1904, sid. 364 (eng.) (Hittade ingen svensk upplaga av artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
”JULEN betraktas av många människor som datumet för Jesusbarnets födelse i en krubba i Betlehem. Huruvida tidpunkten är eller inte är korrekt är av ringa betydelse, men händelsen var och är av största betydelse.” – Den Gyllene Tidsåldern [eng. The Golden Age], 24 december 1919, sid. 215 (eng.) (Hittade ingen svensk upplaga av artikeln, utdraget är efter bästa förmåga dirketöversatt)
Det föreslogs att man skulle sälja Mirakelolja, som kunde förskaffas från Sällskapet Vakttornet, för att tjäna in pengar till julklappar.
”En Möjlighet Till Att Tjäna Julpengar Så stort intresse har visats för mirakelolja att vi har beslutat att göra ett nytt erbjudande till varje läsare av DEN GYLLENE TIDSÅLDERN, bra för de kommande 30 dagarna: …” – Den Gyllene Tidsåldern, 7 december, 1921, sid. 159 (eng.) (Hittade ingen svensk upplaga av artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
På följande bild finns fyra presidenter över Sällskapet Vakttornet – Rutherford, Knorr, Franz och Henschel – som firade jul på Betel 1926.
Vykortsfoto av julmåltiden på Betel, 1926.
Vägen till paradiset W.E. Van Amburgh bilaga, sidan 30 (eng.)
Strax innan julen 1927 påstrod Den Gyllene Tidsåldern att det var en hednisk högtid som kommer från djävulen, och betelanhöriga höll därför inget julfirande det året.
– Guds rike regerar! [2014], sid. 102 (eng. & sve.)
År 1928 hölls ett föredrag i syfte att avskräcka Bibelforskare från att fira jul alltifrån den tiden och allt framgent.
”Vad var det som drev Bibelforskarna till att sluta fira jul? Richard H. Barber gav detta svar: ”Jag blev ombedd att hålla en timmes tal över en [radio] sammankoppling om ämnet jul. Den hölls den 12 december 1928 och publicerades i The Golden Age #241 och återigen ett år senare i #268. Det talet pekade på julens hedniska ursprung. Efter det firade bröderna på Betel aldrig jul igen.”” – Jehovas vittnens Årsbok 1975, sid. 147 (eng.) (Hittade ingen svensk utgåva av boken, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Födelsedagar
Följande utdrag ur Jehovas vittnens Årsbok 1975 får det att förefalla som om att födelsedagar slutade firas strax efter att jul slutade firas 1928.
”Efter det firade bröderna på Betel aldrig jul igen. ”Hade vi något emot att lägga dessa hedniska ting åt sidan?” frågar Charles John Brandlein. ”Absolut inte. Det var bara att foga sig med de nya saker som vi lärt oss, och vi hade aldrig fått veta innan att de var hedniska. Det var precis som att ta av sig ett smutsigt plagg och slänga ifrån sig det.” Därefter blev födelsedagsfiranden och Mors dag förkastade som mer sorts dyrkan av skapade varelser. Syster Lilian återropar: Så villigt bröderna övergav dessa högtider och tillerkände att de var glada över att vara befriade från dem. Nya sanningar gör oss alltid glada och … vi kände att vi fick privilegiet att få lära oss saker som andra var okunniga om.”” – Jehovas vittnens Årsbok 1975, sid. 147 (eng.) (Hittade ingen svensk utgåva av boken, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Boken Guds rike regerar! får det att framstå som om att födelsedagar urskildes som oacceptabla år 1936, genom att citera ur The Golden Age eller Den Gyllene Tidsåldern från det året.
I verkligheten fortsatte födelsedagar att firas ända fram till år 1951. Följande erfarenhet år 1940 visar att födelsedagar fortfarande ansågs vara lämpliga.
”…”Ursäkta mig för att jag gör intrång på er dyrbara tid, men jag kan bara inte låta bli att berätta hur mycket jag uppskattar fonografen som kom till mig på morgonen den 8:e, som var min 80-årsdag. Det var sannerligen en födelsedagspresent från Jehova, att användas för att förkunna hans namn. Må nåd och styrka ges mig till att göra med min kraft vad mina händer finner att göra.”” – Vakttornet, 1 januari, 1940, sid. 16 (eng.) (Hittade ingen svensk upplaga av artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
År 1951 uppgav tidskriften Vakttornet att vittnena inte längre skulle fira födelsedagar.
”Frågor från läsekretsen
• Är det lämpligt att ha eller delta i firandet av födelsedagar? – F.K., Nevada.
Sådana firanden har sina rötter i hedniska religioner och har inga bibliska grunder. Somliga bibelreferenter menar att födelsedagsfirande kan ha haft sitt ursprung i ”föreställningen om själens odödlighet”.” – Vakttornet, 1 oktober 1951, sid. 607 (eng.) (Hittade ingen svensk upplaga av artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Det finns inget obibliskt med att fira födelsedagar. (Se avsnittet Födelsedagar eller Birthdays, länken är: https://jwfacts.com/watchtower/birthdays.php, för detaljerad information om varför Vakttornsbestämmelsen mot födelsedagar är felaktig.) De flesta vittnen stretar med att förklara varför de inte kan fira det utan att skämmas över det ytliga resonemang som används. Romarbrevet 14:5–6 råder att inte döma andra och deras firanden:
”Den ene anser att en dag är förmer än en annan; den andre anser att alla dagar är lika; var och en bör vara fullt övertygad i sitt eget sinne. Den som ger akt på dagen, han ger akt på den för Jehova. Och den som äter, han äter för Jehova, då han ju tackar Gud; och den som låter bli att äta, han låter bli att äta för Jehova, och ändå tackar han Gud.”
Än en gång ser man att så kallade hedniska läror och sedvänjor som främjades i Vakttornet av den styrande kretsen inte ersattes av nytt ljus förrän årtionden efter att Jesus sägs ha renat sitt folk. Detta står i skarp kontrast till kristen tid. Hur många gånger utfärdade apostlarna ett beslut under Guds ledning genom bibelbreven, bara för att senare besluta sig för att det var fel och att låta introducera en nästan motsatt synpunkt?
Mors Dag
År 1908 höll Anna Jarvis en minnesstund för att hedra sin bortgångne mor, Ann Jarvis, för att värdesätta hennes arbete som en fredsaktivist och för att mödrar gör mer för sina barn ”än någon annan som helst i världen”. År 1910 erkände den första amerikanska staten detta som en lokal helgdag och år 1914 blev det en nationell helgdag. (https://en.wikipedia.org/wiki/Mother%27s_Day Mother’s Day 5 oktober 2016)
I boken Rättfärdighetens Triumf som blev utgiven år 1931 framförde Rutherford det löjliga argumentet att Mors Dag var Satans komplott för att dra bort tillbedjan från Jehova och istället rikta den till kvinnor. Hans bittra tirad består av följande:
– Rättfärdighetens Triumf, Första Boken [eng. Vindication, Volume 1] [1931], sid. 158–159, 160 (eng. & sve.)
Detta sanningslösa resonemang vidhölls, med en Vakna!-artikel som blev utgiven år 1956, ett nästan ordagrant utdrag ur Rättfärdighetens Triumf.
”Ytligt sett tyckes Mors Dag eller Fars Dag vara en oskyldig anordning och avsedd att åstadkomma något gott. Men folk äro i okunnighet om att den listige Satan har sitt finger med i spelet. … Varken mannen eller kvinnan bör dyrkas för att de göra det rätta, … Dyrkan av skapade varelser, av vilket slag som helst, är orätt och är en styggelse i Guds ögon.”
– Vakna!, 8 maj 1956, sid. 26 (eng.) (Hittade ingen svensk upplaga av artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Mors Dag är ett hjärtevärmande koncept om respekt och heder, och har ingenting med tillbedjan att göra. Den enda orsak till klagomål kan vara ett som Jarvis själv tog upp på 1920-talet; att mors dag hade blivit alltför kommersialiserad.
Flagghälsning
En ofta citerad identifikation på att Sällskapet Vakttornet är den enda sanna religionen är att Jehovas vittnen inte deltar i politik. Även detta har undergått förändring.
I följande Vakttornsartikel från 1918 hyllas USA och bibelforskare uppmanades att bedja för att amerikanerna skulle lyckas i kriget mot Tyskland.
”30 maj för bön och bedjande”
Likmätigt med resolutionen från kongressen den 2:e april och med tillkännagivandet av USA:s president den 11:e maj, föreslås det att Herrens folk allestädes gör den 30:e maj till en dag för bön och tillbedjande. Gud behagade barmhärtigt nationen till att danas och växa under de mest gynnsamma förhållandena i världen för bevarandet av friheten, medborgerligheten och religion.
Detta är ett land som är gudomligt ”skuggad med vingar” – beskuggad av Guds ords försyn – vartåt Gud hava rest upp ett baner på berget (riket), och där han har blåst i sanningens trumpetbudskap. Hit har kärleken till sanningen i tre tusen år lockat från alla håll i världen människor som hyser kärlek till Gud, älskar Bibeln och älskar religionsfrihet. Här, praktiskt taget ensamt av alla nationer, finns i landets grundläggande lagar skyddet att så länge som konstitutionen består, att ingen lag får stiftas eller några statliga åtgärder vidtas som förbjuder fri religionsutövning eller kortar av yttrandefriheten eller pressen.
Oräkneliga välsignelser har flödat till fromma människor genom de kloka bestämmelserna i Förenta staternas lagar, välsignelser vars inflytanden har vidrört jordens mest avlägsna hörn, närhelst en gnista av kärlek till gudagiven frihet kan få glöden att flamma upp. Här, måhända mer än annorstädes, existerar den ”gåva” som skall föras till Jehova (Jesaja 18:7), jordens ovation (Hesekiel 45:1) åt Gud av den klass som, när i den kommande tidsåldern de återställande härarna skall räknas, skola befinnas hava blivit ”född i Sion” (Psalm 87:5, 6), utbringad från världen och bliva, i gestaltning, given som mänsklighetens gåva till sin Gud, för att för evigt vara söner och tjänare åt den Högste.
Denna klass älskar att ”församlas tillhopa, och så mycken desto mer de skola se hur dagen närmar sig” (Hebréerbrevet 10:25), och de kommer av alla att vara som mest beredda inför att taga tillfället i akt att samlas i en ytterligare tjänande stund för bön och tillbedjan. Så som anden säger genom aposteln Paulus: ”Först av allt uppmanar jag förty till att ödmjuka vädjanden, böner, förböner, tacksägelser, blir framförda för alla slags människor, för kungar och alla personer i hög ställning, så att vi kan fortsätta att föra ett lugnt och stilla liv med full gudhängivenhet och fullt allvar. Detta är utmärkt och välbehagligt i Guds, vår Frälsares, ögon.” (1 Timoteus 2:1–3) Må det ske lovprisning och tacksägelse till Gud för krigets utlovade utgång, förbrytandet av enväldets bojor, frigörelse av fångarna (Jesaja 61:1) och göra världen säker för gemene man – Välsignelser som alla äro tillförsäkrade genom Guds ord till folket i detta land och till hela mänsklighetens värld.” – Vakt Tornet, 1 juni 1918, sid. 174 (eng.) (Hittade ingen svensk upplaga av artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Utöver att hylla USA och be för deras seger uppgav Vakttornet likväl att det var acceptabelt att lovprisa flaggan. Det amerikanska Betelhemmet uppvisade en byst av Abraham Lincoln och två amerikanska flaggor.
”UPPVISNING AV AMERIKANSKA FLAGGAN
Förmoda att stadens eller statens tjänstemän skulle utfärda en order som kräver, eller till och med begär, att alla personer skall uppvisa den amerikanska flaggan. Vad bör vi således göra? Vi svarar: Vi tycker att det skulle vara rätt att uppvisa flaggan i lydnad mot en order eller begäran av ett sådant slag. … Alla i Amerika borde glädja sig åt att visa upp den amerikanska flaggan – i synnerhet när de uppmanas att göra det.” – Vakt Tornet, 15 maj 1917, sid. 151 (eng.)(Hittade ingen svensk upplaga av artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
År 1929 började Rutherford orätt hävda att de överordnade myndigheterna i Romarbrevet 13:1 som förtjänar vår trohet inte var i fråga om regeringar. Denna felaktiga slutsats ledde till att det blev motiverat att man bryter mot landets lagar och tar avstånd från politiken. Men förklarade inte 1917-Vakttornsartikeln med rätta att vi borde tacka myndigheterna för att få lov att kunna leva lugna och fridfulla liv (1 Timoteus 2:1–3)?
Guds följares politiska inblandning visas följdriktigt genom hela Bibeln. Nya Testamentet talar om att man ska uppvisa respekt för ’överhetens myndigheter’ och betala ’kejsarens saker till kejsarens’. Den styrande kretsen bad för den heliga anden innan den gav sitt yttrande år 1917 att det är acceptabelt att visa upp flaggan. Att senare återkalla den ståndpunkten visar att den heliga anden inte utverkar genom den styrande kretsen.
