Sällskapet Vakttornet säger att Jehovas vittnen är den enda religionen som inte deltar i krig, och använder detta som en indikation på att de ensamma följer Jehovas normer. Detta är felaktigt på flera nivåer, som exempelvis att:
– det finns ett flertal pacifistiska religiösa grupper, och
– bibeln talar inte emot alla former av krigföring.
Watchtower eller Vakttornet säger att Jehovas vittnen ensamma avstår från krig.
”Vilka är inte någon del av världen och lär sig inte att föra krig? Det historiska vittnesbördet nu på 1900-talet intygar återigen: endast Jehovas vittnen.” – Vakttornet, 1 april 1992, sid. 12 (sve. & eng)
Fingret pekas snabbt mot andra religioner för deras inblandning i krig, och beskriver deras barn som ”djävulens barn genom att slakta sina andliga bröder.” (Vakna!, 22 december 1985, sid. 9-10 (eng. & sve.) Jehovas vittnen proklameras som unika eller ensamma för att vara den enda kärleksfulla religionen på jorden och den enda som avstår från att delta i krigföring.
”Vilken religion har då under detta århundrade lytt denna kärlekens lag? Förvisso inte kristenhetens religioner, eftersom deras medlemmar har slaktat tiotals miljoner av varandra i två världskrig och andra konflikter. … Jehovas tjänare är ensamma om att lyda den regel som Petrus och andra apostlar uttalade för en högre domstol: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” (Apostlagärningarna 5:29)” – Vakttornet, 1 februari 1990, sid. 22 (eng. & sve.)
”Vilka i vår tid visar en sådan lydnad för Guds bud om kärlek? Vilka har blivit förföljda, fängslade, kastade i koncentrationsläger eller avrättade, därför att de inte har velat gripa till vapen mot sina medtroende — eller ens mot icke troende — i andra nationer? Det historiska vittnesbördet under detta århundrade svarar: endast Jehovas vittnen.” – Vakttornet, 1 maj 1989, sid. 27–28 (eng. & sve.)
Denna själv-proklamation om att vara ensamma i sitt slag är långt ifrån riktigt; otaliga religiösa organisationer deltar inte i krigföring. Dessa yttranden är ett annat område som belyser Sällskapet Vakttornets oärlighet när de försöker övertyga sina anhängare om att de är unika och ensamma är godtagbara för Gud.
Vad de flesta Jehovas vittnen inte verkar vara medvetna om är att;
Det finns ett flertal religioner som inte deltar i krig
Vittnen är neutrala men inte pacifister
Det finns bibliskt underlag för att delta i krig
Religioner som inte deltar i krig
De mest kända religionerna för sin hållning mot krig är de historiska fredskyrkorna – Vännernas samfund (kväkarna), Mennoniterna och Bröderna (eng. Brethren). Därförutom finns ett flertal artonhundratalsgrupper som delar en liknande historisk bakgrund som Sällskapet Vakttornet. Varje större kristet samfund innefattar också pacifistiska fraktioner. Kristna kyrkor kända för sin hållning mot krig består av:
Utöver den här listan finns andra fredskyrkor som har blivit utdöda eller nästan utdöda som exempelvis Shakers.
Fredskyrkorna har lidit mycket för sin hållning mot krig, med medlemmar som utsatts för förföljelse, fängelse och död. Till exempel, blev hutteriterna föremål för förföljelse i Amerika under andra världskriget och när två hutteriter dog i fängelse efter att ha förvägrat uttagningen till militärtjänsten flyttade många hutteritkolonier till Kanada.
Pacifister
Det finns skillnader mellan de listade grupperna om huruvida fysiskt våld någonsin kan berättigas i självförsvar, såväl som olika åsikter om icke-stridande militära roller, såsom att inneha medicinska positioner eller förrätta icke-slagfälttjänster som hjälper till i krig. Sanna fredskyrkor håller sig strikt till icke-motstånd även när de konfronteras med våld.
Den mest kända pacifistiska skriften är Friends Peace Testimony (sve. Vännernas Fredsvittnesbörd) från 1651. En del vänner utvidgar fredsvittnesbörden till att till och med vägra att betala ”krigsskatt”-delen av inkomstskatten i USA. (Se protokoll om samvetsvägran mot krig som godkänts av FCNL:s generalkommitté 11/14/04 som visas på www.fcnl.org/priorities/war_109th_printer.htm – 25:e februari 2007) Quakers eller kväkarna var avgörande för att etablera möjligheten att undvika värnplikt som samvetsvägrare under USA:s inbördeskrig.
Pacifism är ”motstånd mot krig eller våld som ett sätt att lösa konflikter” (American Heritage Dictionary). Ganska betecknande nog är att Sällskapet Vakttornet inte är en fredskyrka. Trots att de är neutrala i krig är Jehovas vittnen inte pacifister. Ett vittne kan dra vapen i självförsvar. Jehovas vittnen är bara tvungna till att hålla sig neutrala tills de är i situationen vari de måste försvara sig.
”Situationen kan vara sådan att det enda man kan göra är att använda vadhelst som finns inom räckhåll för att skydda sig själv eller andra. Följden kan bli att angriparen får ett dödande slag. Från Skriftens ståndpunkt sett skulle den som på detta sätt handlar i självförsvar inte därigenom ådra sig blodskuld.” – Vakna!, 22 januari 1976, sid. 21-22 (sve.) – Vakna!, 8 september 1975, sid. 28 (eng.)
”De sanna kristna älskar fred. De förhåller sig fullständigt neutrala till världens militära, politiska och etniska konflikter. Men de är inte pacifister i egentlig mening. Varför inte det? Jo, därför att de välkomnar Guds krig som till slut skall genomföra hans vilja på jorden — ett krig som skall avgöra den stora stridsfrågan om universell suveränitet och en gång för alla befria jorden från alla fiender till fred. —Jeremiah 25:31–33; Daniel 2:44; Matthew 6:9, 10.” – Vakna!, 8 maj 1997, sid. 23 (sve. & eng.)
De är inte emot krig mellan nationerna, och de lägger inga hinder i vägen för nationernas krigsåtgärder eller för någon som med gott samvete kan ta del i dessa. De strider endast när Gud befaller dem att göra det, därför att det då är teokratisk krigföring.
Om Jehovas vittnen i våra dagar skulle påstå sig vara pacifister, skulle det betyda att de måste taga avstånd från alla de Jehovas vittnen som levde före Kristus och som grep till vapen för att vidmakthålla och försvara Jehovas universella suveränitet och hans teokratiska nation, Israel. Men detta avståndstagande kan vi inte göra oss skyldiga till. Jesus Kristus gjorde aldrig det, och han är Jehovas största vittne, som har gjort sig förtjänt av titeln ”det trogna och sanna vittnet”. (Upp. 3:14, KJ) Jehova själv är ingen pacifist. Inte heller är hans vittnen det, fastän de av samvetsskäl vägrar krigstjänst.” – Vakttornet, 1 april 1951, sid. 147, 150 (sve.) – Vakttornet, 1 februari 1951, sid. 67, 70 (eng.)
Dessutom är pacifistiska kyrkor som kväkare emot dödsstraff, vilket Sällskapet Vakttornet inte är. Vakttornssällskapet ”erkänner regeringarnas rätt att göra som de önskar” när det gäller dödsstraffet, och noterar att den mosaiska lagen talade för dödsstraff. (g96 8/3 s. 23 (eng. & sve.)).
Förändringar
Ståndpunkter mot krig förändras över tid. Till exempel, att även om Kristi Kyrka hade en stor pacifistisk fraktion är detta nu till övervägande del begränsat till anhängare av David Lipscombs läror. Likaså har förändringar skett inom Sällskapet Vakttornet.
Tidskriften Vakttornet den 1 april 1992 säger på sidan 12 att Jehovas vittnen inte har deltagit i krig under 1900-talet. Detta är missvisande, eftersom Vakttornets anhängare under första världskriget kunde vara soldater, så länge som de inte dödade andra, och fram till andra världskriget tog de verksam del i civila plikter i krig.
Från början, under Russells ledning, deltog bibelforskare i icke-stridande plikter och gick till och med till skyttegravarna.
”Lägg märke till att det icke finns något bud i bibelskriften mot militärtjänst. … Nej, det skulle vara helt rätt att skjuta, icke för att bringa någon om livet. Du förgäter kanske våra förbehåll, vilka var att vi klarlägger våra samvetsgranna skrupler gentemot krig, och söker bli urskuldade: om inte urskuldas, att vi uppsöker icke-stridande positioner, som sjukskötare, etc.; men om vi betvingas gå en mil eller mången mil som soldat, behöver vi ändock icke döda någon.” – Sions Vakt Torn, 1 augusti 1898, sid. 231 (eng.) (se även Jehovas vittnen – Förkunnare av Guds kungarike på sidan 191) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)\
”Lydnad mot landets lagar må någon gång betvinga oss till att bära vapen, och i sådana dylika fall vore det vår plikt att gå med i armén, om vi icke på något lagligt och tillbörligt sätt kunde erhålla dispens, men det vore icke vår plikt att frivilligt erbjuda oss. … Det kunde icke finnas något som ginge emot vårt samvete att gå med i armén. Vart vi än ginge oss kunde vi taga Herren med oss, vår frälsningens befälhavare, och vart vi än gingo är vi i stånd att finna möjligheter att tjäna honom och hans sak. Om det så och skulle komma till stridigheter behöva vi icke framför allt annat vara rädda för döden, men vi skulle, förvisso, bliva nödgade att draga gränsen när vi beordras skjuta, och vi äro icke i stånd, i harmoni med den gudomliga handlingsplanen, att skjuta mot en medskapelse med uppsåtet att bringa honom om livet. Om vi så avfyrade skola vi vara skyldiga att skjuta antingen i luften eller i marken.” – Sions Vakt Torn, 15 april 1903, sid. 119–120 (eng.)(Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Kort efter att Rutherford tagit ledarskapet skrev han emot att man deltar i krig.
”Ingen kristen kunde hänge sig åt krig och förbliva kristen, av den anledning att Jesus icke ägnade sig åt krig. … Han kan bliva Herren trogen och trogen sitt invigningslöfte endast genom att taga en väg, nämligen en förvägran att deltaga i krig. … landets lagar giver undantag åt dem som icke samvetsgrant kan gå i krig, då bör den kristne dra fördel av det. Om det så skulle komma på fråga huruvida en kristen skulle skjuta sin medmänniska eller icke, skola det vara bättre för honom att välja det senare än det förra. … En kristens plikt framgår tydligt i bibelskriften. Det finns ingen mellanväg. För honom att delta i krig skulle vara att ignorera den befogenhet Herren hava givit honom. Att vägra militärtjänst må kanhända medföra förföljelse; men att deltaga i militärtjänst skulle vara ett brott mot hans förbund med Herren, och med det i sanning, skulle ingen hava åstundan att deltaga i krig, och såvida skulle avböja från att värva sig i arméns tjänst.” – Vakt Tornet, 15 april 1917, sid. 124 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Trots detta ställningstagande bad Vakttornets trossamfund om böner för att Amerika skulle besegra Tyskland under första världskriget.
”I enlighet med resolutionen från kongressen den 2:e april, och med tillkännagivandet av USA:s president den 11 maj, föreslås det att Herrens folk allestädes gör den 30:e maj till en dag av bön och åkallan. … Som säger anden genom aposteln Paulus: ”I förmanar, följaktligen, att främst av allt åkallan, böner, förböner och tacksägelser göras för alla människor; för kungar och för alla som hava myndighet; förty att vi må leva ett stilla fridfullt liv i all gudsfruktan och ärlighet. Ty detta äro gott och godtagbart i Guds, vår Frälsares ögon.” (1 Timoteus 2:1–3) Må det ske lovprisning och tacksägelse till Gud för det utlovade ärofulla krigets följder, brytandet av enväldets kedjor, befriandet av fångarna (Jesaja 61:1) och att göra världen säker för de gemene folken – välsignelser alla tillförsäkrade av Guds Ord till folket i detta land och i hela mänsklighetens värld.” – Vakt Tornet, 1 juni 1918, sid. 174 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Bröder fortsatte med att tjäna krigsinsatsen i alternativ tjänst, vilket framgår av följande brev som publicerades i Vakttornsupplagan år 1919.
”Jag skriver dig några få rader, då det därför kan vara av intresse för dig att veta var de unga bröderna befinner sig som äro i militärtjänst i Förenta staterna. Jag kommer från Chicago folkförsamling och utkommenderades till militärtjänst i maj i fjol, sänd åstad till en av våra träningsläger och inplacerades på de 106 ingenjörernas medicinska avdelning.” – Vakt Tornet, 1 mars 1919, sid. 6402 (i engelska nytryckta upplagan) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Civil plikttjänst förbjöds inte förrän andra världskriget.
”Sällskapet Vakttornets officiella ståndpunkt, som utvecklades i början av 1940-talet under andra världskriget, var att om ett av Jehovas vittnen accepterade en sådan alternativ tjänst hade han ”komprometterat”, eller hade brutit redbarheten med Gud. Resonemanget bakom detta var som så att eftersom denna tjänst var ett ”substitut” tog den därför platsen för vad den substituerade och (som resonemanget tydligtvis fortgick som) kom att stå för samma sak. Eftersom den erbjöds istället för militärtjänst och i och med att militärtjänst involverade (åtminstone potentiellt sett) blodsutgjutelse, så blev alla som fogade sig i substitutet ”blodsskyldig”. – Samvetskris [eng. Crisis of Conscience], Ray Franz, 2004, 4:e utgåvan, sid. 124 (eng.) (Utdraget är direktöversatt)
Ståndpunkten mot civil plikttjänst resulterade i fängelse och till och med mord på många unga Jehovas vittnes-män.
”En undersökning av historiska fakta visar att Jehovas vittnen inte bara har vägrat att ta på sig militära uniformer och att gripa till vapen, utan att de under de femtio senaste åren och mer också har vägrat att göra vapenfri tjänst eller att ta emot andra arbetsuppgifter i stället för militärtjänst. … Många Jehovas vittnen har blivit fängslade, eftersom de inte vill bryta sin kristna neutralitet.” – Förenade i tillbedjan av den ende sanne Guden (eng. United in Worship of the Only True God) [1983], sid. 167 (eng. & sve.)
År 1996 gav Vakttornssamfundet upp sin ståndpunkt och tillät återigen militärtjänst och civil plikttjänst som en samvetsfråga, förutsättningsvis endast i icke-stridande roller.
”Men hur är det då, om en kristen bor i ett land som inte beviljar frikallelse från militärtjänst för Ordets förkunnare eller totalvägrare? Då måste han fatta ett personligt beslut och följa sitt genom Bibeln övade samvete. … Men hur är det då om staten kräver att en kristen under en viss tidsperiod utför samhällstjänst som är en del av en nationell tjänst under en civil administration? … Han måste själv fatta sitt beslut inför Jehova.” – Vakttornet, 1 maj 1996, sid. 19, 20 (eng. & sve.)
Det är tråkigt att tänka på de många Jehovas vittnen som försmäktade i fängelse under sin ungdom, som förföljdes och till och med dödades vad gäller Vakttorns-ledningen, bara för att finna att civiltjänst numer anses vara ett godtagbart alternativ.
Är krig försvarbart?
Kristet deltagande i krigföring är en fråga utöver denna artikels omfattning. Krigföring är en av mänsklighetens största ondska, och vi kan bara längta efter en tid då alla är pacifister. Pacifism och Neutralitet är dock ohållbara ståndpunkter. Vi kan inte förbise den ständiga tillväxten av politiska despoter, och pacifismen tillåter helt enkelt skurkar att dominera vår värld. Pacifism och neutralitet kan bara fungera för mindre religioner, som behöver vara tacksamma för det skydd som ges dem av nationella arméer och polisstyrkor, utan vilket de inte skulle existera. När en religion växer till den grad att den blir statsreligion nödgas den att försvara sig själv militärt.
Ett exempel på vad som händer när en grupp vägrar ta till vapen är Moriori-folket på Chathamöarna. År 1835 invaderade maorier från Nya Zeeland ön, ”tillkännagav att Moriori nu var deras slavar och dödade de som motsatte sig detta. … Moriori hade en tradition av att lösa konflikter på fredlig väg. De beslutade på ett rådsmöte att inte slå tillbaka utan att erbjuda fred, vänskap och en fördelning av resurser.” (Sidan 53, Guns, Gems and Steel – The Fates of Human Societies, Jared Diamond W. W. Norton and Company 1999) Maorierna fortsatte att döda och kannibalisera Moriori-folket. Endast 101 fick överleva, för att hållas som slavar. Det finns inget rent blod av Moriori idag.
Det finns alltid angripare och det krävs ett organiserat försvar för att förhindra att aggressiva ledare och kulturer dominerar de mer fredliga. Världen är en mer fredlig plats eftersom kulturer som är intresserade av mänskliga rättigheter har varit beredda att försvara dessa rättigheter.
Bibeln och krig
Det finns två dominerande argument som används av pacifister mot krig. Dessa avser att man älskar sin näste och bibliska bud mot mord.
Kärlekens lag står i centrum för resonemang mot krig. Detta väcker en emotiv fråga – tillåter kärleken till Gud och till nästa/näste okristna tyranner att löpa ohämmat genom världen, eller kräver kärleken att man försvarar ens tro och nära och kära?
Det andra resonemanget är att ”I det sjätte av de tio budorden heter det också: ”Du skall inte dräpa.”” (w86 1/9 s. 18 (sve. & eng.)) Men Gamla Testamentets stöd för israelitiska krig och dödsstraff visar att dödande under dessa omständigheter inte faller inom den bibliska definitionen av mord.
Ett av huvudargumenten mot krig är att citera Jesu varning i Matteus 26:52, ”För tillbaka ditt svärd till dess plats, ty alla som tar till svärd skall gå under genom svärd.” Johannes visar att grunden till dessa ord var att Petrus inte skulle förhindra att Jesus arresterades, och han sade i Johannes 18:11 ””Stick svärdet i skidan. Den bägare som Fadern har gett mig, skulle jag inte ovillkorligen dricka den?”” Att Petrus bar ett svärd under Jesu sista timmar godtog att man var beväpnad.
Bibeln underbygger krigföring.
Predikaren 3:8 – ”… [Det finns] en tid att älska och en tid att hata; en tid för krig och en tid för fred.”
Hela den israelitiska historien är genomsyrad av brutal krigföring. Över 250 gånger hänvisar bibeln till Gud som ”härarnas Jehova” och han befallde regelbundet att hans anhängare skulle avrätta alla som inte tillbad honom, förutom jungfruflickorna som soldaterna fick behålla för sitt eget nöje.
Josua 6:21 – ”Och de vigde allt som var i staden åt tillintetgörelse med svärdsegg, både man och kvinna, både ung man och gammal man, och tjur och får och åsna.”
4 Moseboken 31:15–18 – ”Mose sade till dem: ”Har NI låtit alla kvinnorna leva? Det var ju de som på Bileams ord förledde Israels söner till att handla trolöst mot Jehova i saken med Peor, så att hemsökelsen kom över Jehovas menighet. Dräp nu alla av manligt kön bland de små barnen, och dräp varje kvinna som har haft könsumgänge med en man. Men låt alla flickorna leva som inte har erfarit vad det är att ligga med en man.”
Vakttornet rättfärdigar judiskt krig i Gamla Testamentet som nödvändigt för att rena det utlovade landet från trolösa. På samma sätt uttrycker kristna kyrkor sitt engagemang i krigföring som en roll som är förordat av Gud. Själva existensen av Jehovas vittnen är ett resultat av den globala utvidgningen av kristendomen på svärdets ände.
Bibeln förbjuder aldrig uttryckligen kristet deltagande i krigföring, och eftersom detta var en så pass viktig aspekt av bibelns historia, om fortsatt deltagande i krig hade blivit en oacceptabel praxis för författarna av de kristna skrifterna skulle de i så fall ha sagt det. Faktum är att flera bibelställen i Nya Testamentet ger uttryck åt acceptans av krig.
När militärofficerare kom till Johannes för att döpas, uppmanade inte Johannes dem till att lämna tjänsten.
Lukas 3:14 – ”Också de som gjorde militärtjänst frågade honom: ”Och vi, vad skall vi göra?” Och han sade till dem: ”Utöva inte utpressning mot någon och rikta inte falska anklagelser mot någon, utan nöj ER med ERT underhåll.”
I Matteus 8:5–13 avvisade inte Jesus soldaten när han bad om att få bota hans tjänare, utan lovordade honom snarare genom att säga ”Jag har inte funnit någon i Israel med så stor tro”. I Apostlagärningarna 10 behövde inte Cornelius träda åt sidan som befälhavare för romerska soldater innan de döptes.
Paulus visar att regeringar har rätt att använda svärdet för att förhindra det onda, och att vi bör vara underordnade vad de kräver av oss. Detta skulle omfatta att gå ut i krig när det var påkallat.
Romarna 13:1–4 – ”Varje själ skall underordna sig de överordnade myndigheterna, ty det finns ingen myndighet annat än av Gud; de existerande myndigheterna är av Gud inordnade i sina relativa ställningar. Den som motsätter sig myndigheten gör därför motstånd mot Guds ordning; de som gör motstånd mot den drar en dom över sig själva. Ty de styrande är inte något att frukta för när det gäller den goda gärningen, utan när det gäller den onda. Vill du alltså vara utan fruktan för myndigheten? Fortsätt då att göra det goda, och du skall få beröm av den; den är nämligen Guds tjänare åt dig till din nytta. Men om du gör det som är ont, känn då fruktan: det är nämligen inte för inte som den bär svärdet; den är ju Guds tjänare, en hämnare som låter vrede drabba den som bedriver det som är ont.”
Russell insåg att detta skriftställe krävde av tidiga vittnen att de skulle engagera sig i civiltjänst och till och med närvara vid frontlinjen.
”De tidiga bibelforskarna… De förstod detta skriftställe så att om en kristen blev inkallad i krigstid, var han skyldig att ta på sig uniform, bära vapen och bege sig till skyttegravarna vid fronten. Men eftersom en kristen inte kan döda sin medmänniska, så menade man att om situationen blev sådan att han tvingades skjuta, så måste han skjuta i luften.” – Vakttornet, 15 maj 1995, sid. 21–22 (sve. & eng.)
Trots att de hävdar att de är den enda religionen som uppvisar neutralitet och kärlek, bleknar krigsförbrytelser bort i jämförelse med Vakttornssamfundets budskap om Harmageddon, vilket menar att ”miljarder” (w93 1/10 s. 19 (sve. & eng)) kommer att slaktas för Jehovas hand, för att aldrig få någon uppståndelse. Vittnen uppfattar skrifter som i Jesaja 13 att de bokstavligen gäller alla som inte är förbundna med deras organisation.
Jesaja 13:9, 15–16 – ”Se! Jehovas dag kommer, grym, med förgrymmelse och med brinnande vrede, för att göra landet till något man häpnar över och för att förinta dess syndare därur. Var och en som blir funnen skall genomborras, och var och en som grips skall falla för svärd; och deras barn skall krossas inför deras ögon. Deras hus skall plundras, och deras hustrur skall bli våldtagna.”
Om Vakttornets trossamfunds uttydning om Harmageddon vore korrekt, då skulle vittnen hänge sig åt en kärlekshandling genom att döda ”världsliga” människor i krigföring före denna hemska händelse. I alla fall kommer de som dör i krig att stå i linje för en uppståndelse och ett fullkomligt evigt liv i paradiset, ett mycket bättre alternativ än att förgöras av Gud vid Harmageddon, den mest skrämmande händelsen i mänsklighetens historia.
Jag [Paul Grundy] har hört många Jehovas vittnen uppge att den viktigaste anledningen till att de tror att Sällskapet Vakttornet representerar den enda sanna religionen är deras vägran att delta i krigföring. Vad de flesta Jehovas vittnen inte verkar vara medvetna om är att ett flertal religioner inte deltar i krig. Jag beundrar styrkan hos individer som led genom att vägra gå i krig. Om varje person följde denna ideologi skulle världen vara en bättre plats för det. Men så länge som tyranner startar krig kommer det att finnas ett behov av arméer att försvara sig själva och sina landets invånare.
Relaterat till detta ämne är Sällskapet Vakttornets påstående om att vara politiskt neutral. Även om man avskräcker medlemmarna från att rösta, är Sällskapet Vakttornet aktivt involverad i politiska engagemang, vilket det talas om i avsnittet om Vakttornets politiska inblandning (https://jwfacts.com/watchtower/politics.php).
Artikeln är skriven i juli 2009. Senaste uppdateringen kom i januari 2015. Översattes från engelska till svenska i september 2022. Länk till engelska källartikeln är: https://www.jwfacts.com/watchtower/war.php
