Ordet Jehova har aldrig hittats i någon av Nya testamentets handskrifter. Sällskapet Vakttornet resonerar att Jehova ursprungligen stod nedskrivet i dem men att det blev spårlöst avlägsnat. Detta undergräver hela bibelns integritet, för ifall ett sådant betydelsefullt ord har ändrats, vilket för övrigt skulle kunna vara fel i så fall? Å andra sidan sett, om ordet “Jehova” inte förekom i Nya testamentet, då förändras innebörden av betydelsefulla skrifter i Nya Världens Översättning av den Heliga Skrift.
Den här artikeln tar upp följande frågor:
• Lägger Nya Världens Översättning av den Heliga Skrift (förkortat som NV) vederbörligen till Jehova i Nya testamentet? • Är det viktigt att man använder ordet Jehova idag?
Förkunnarboken (Jehovas vittnen – Förkunnare av Guds Kungarike) kommer med följande påstående beträffande NWT (New World Translation, förkortat som NWT; Nya Världens Översättning, förkortat som NV) på sidan 99:
“Sammankomstdeltagarna blev hänförda över att höra att den här nya översättningen hade återinsatt Guds namn, Jehova, på 237 ställen i själva bibeltexten från Matteus till Uppenbarelseboken!” – Jehovas vittnen – Förkunnare av Guds Kungarike [1993/1994], sidan 99 (eng. & sve.)
Den elementära bristfälligheten i Nya Världens Översättning av den Heliga Skrift är just det här tillägget av Jehova 237 gånger i Nya testamentet. Sällskapet Vakttornet föranleder detta tillägg genom påståendet om att alla handskrifter av Nya testamentet som man känner till är felaktiga. Detta är av en mycket stor betydelse i och med att ett konstaterande av det slaget undergräver bibelns integritet. Om Gud var inkapabel att förhindra att hans eget namn blev spårlöst borttaget från Nya testamentet, vad och vilket annars var han i så fall inkapabel till att förhindra från att ändras? Om det här utlåtandet från Sällskapet Vakttornet, däremot, är fel och ordet Jehova aldrig förekom i Nya testamentet, kommer denna förändring göra Vakttornets lära felaktig genom att ha:
• Skapat en falsk betydelse för användningen av ordet Jehova • Ändrat betydelsefulla skriftställens innebörd i Nya testamentet
Nya testamentet är ett av de mest attesterade forntidaverken som finns. Tidskriften The Journal of Biblical Literature, Band 87, har på sidan 184 (eng.) listat upp 5 255 kända fragment av grekiska Nya testamentet. Tetragrammet förekommer inte i Nya testamentet varken som YHWH eller som de grekiska transkriptionerna PIPI, YAW och Iabe överhuvudtaget i någon av dessa forntida handskrifter av Nya testamentet. Trots påståendet ”… några papyrusfragment med delar av de kristna grekiska skrifterna ända från mitten av 100-talet.” (w82 15/7 s. 21 (sve.)) (w82 3/15 s. 23 (eng.))
Vid mycket sällsynta tillfällen har Bibelsällskapet Vakttornet uppgivit att det inte finns några kända fragment av Nya testamentet vari det gudomliga namnet står skrivet.
“GUDS namns ställning i de hebreiska skrifterna, ”Gamla testamentet”, är helt säker. … Situationen är annorlunda med de kristna grekiska skrifterna, ”Nya testamentet”. … det innehåller ingen forntida grekisk handskrift som vi äger i dag av böckerna från Matteus till Uppenbarelseboken Guds hela namn.” – Guds namn som skall bestå för evigt [1984, 1992, 2006], sidan 23 (eng. & sve.)
När man försöker bygga upp tron på bibeln bedyrar organisationen att Nya testamentet är fullständigt färdigskriven utan några utelämnanden – tystlåtet med tanke på deras tro på att det viktigaste ordet har spårlöst försvunnit.
“Avskrivare av Bibeln gjorde naturligtvis misstag. Men de här misstagen har inte förvanskat budskapet i Bibeln. … Har Bibeln förvanskats? Definitivt inte!” – Vakttornet, Allmänna upplagan, nr. 6, 2017, sidan 14 (sve. & eng.)
“Ingen markant eller grundläggande avvikelse förekommer i vare sig Gamla eller Nya testamentet. Det finns inga viktigare utelämnanden eller tillägg av avsnitt och inga avvikelser som påverkar betydelsefulla fakta eller Lärosatser.” – Resonera med hjälp av Skrifterna [1985, 1989, 1995], sidan 55 i svenska utgåvan, sidan 64 i engelska utgåvan
“Det är inte bara det att det finns tusentals handskrifter som man kan jämföra, utan under de senaste årtiondena har man också upptäckt äldre bibelhandskrifter som för den grekiska texten ända tillbaka till omkring år 125 v.t., bara några årtionden efter aposteln Johannes’ död omkring år 100 v.t. Dessa handskrifters vittnesbörd utgör en kraftig försäkran om att vi nu har en tillförlitlig grekisk text.” – Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig [1990, 1995], sidan 319 (eng. & sve.)
“Guds avsikt med att frambringa Bibeln samt det inspirerade uttalandet ”Jehovas ord består för evigt” är en försäkran om att han har bevarat Skrifterna intakta århundradena igenom.” – Insikt i Skrifterna, band 1 [1988], sidan 1101 i svenska utgåvan, sidan 1206 i engelska utgåvan
Narrativet ändras i och med att förklaringen tydliggörs om hur det kommer sig att Sällskapet Vakttornet lade till ordet Jehova i Nya testamentet och likaså påståendet att borttagningen av YHWH från Nya testamentet ägde rum under andra århundradet.
Det finns inget bevismedel som kan underbygga det här påståendet, utifrån orsaken att man inte har hittat ett enda handskriftsdokument vari YHWH står nedskrivet.
Flertalet tillgängliga handskrifter daterar man tillbaka till den här tidsperioden. P47 daterar man till före år 300 v.t. och den innehåller fyra användningar av Kyrios efter Uppenbarelseboken så att NV översätter det som Jehova. P66 dateras till omkring 200 v.t. efter Johannes (som skrevs år 98 v.t.) och innehåller fem förekomster av Herre som framvisas som Jehova i NV. En del handskrifter daterar sig tillbaka till inom 25 år efter Johannes skrifter, men ingen av dem innehåller YHWH.
Belägg för att det inte stod nedskrivet
Det finns en riklig mängd bevis för att YHWH aldrig förekom i Nya testamentet. Det mest uppenbara är avsaknaden av YHWH i vilken som helst av de 5000 grekiska handskrifterna av Nya testamentet som man har upptäckt.
Vägande bevis finns likafullt i de tidiga kristnas skrifter. Dessa kallar man för de apostoliska fäderna och förnicenska fäderna som började skriva alltsedan apostlarnas tidsepok fram till 200-talet e.Kr. Det består av Polykarpos, som studerade med aposteln Johannes och Justinus Martyren som levde från år 110 till 165 v.t. Deras extensiva skrifter är en källa till information om den tidiga kyrkan, inbegripet utformningen av treenighetsläran och utvecklingen av bibelns kanon. Emellertid, finns det i deras skrifter ingenting som talar för något avlägsnande av Guds namn från Skrifterna. Om det hade funnits en världsomspännande sammansvärjning för att undanröja YHWH från alla Nya testamentets handskrifter skulle det högst sannolikt ha inträffat mellan dessa skrivare.
Därförutom innehåller deras skriftverk inte YHWH när de citerar Nya testamentets skrifter. I, exempelvis, boken Mot Heresierna, citerar Irenaeus Matteus 1:20; 4:10 och Romarna 11:34, och varje gång används ordet Herre istället för Jehova. Clemens, som omnämns i Filipperbrevet, skrev Clemensbrevet till korinthierna mellan åren 75 och 110 v.t. och använde Kyrios när han citerade Gamla testamentet. (Se Första Clemensbrevet 13:5 som citerar Hesekiel 33:11.)
Justinus Martyren konverterade till kristendomen omkring år 150 e.Kr.., bara 50 år efter att bibeln blev färdigskriven. Han hade tillgång till tidiga exemplar av Nya testamentet, men ändå skrev han i Andra Apologin;
“Men åt Fadern till alla, som är evig, finns inget namn givet. Ty med vilket namn han än kallas har han liksom sin äldste den person som giver honom namnet. Men dessa ord, Fader, och Gud, och Skapare, och Herre, och Härskaren är inga namn, utan appell som härrör från hans goda gärningar och förrättningar.” (Direktöversatt)
Justinus Martyren visar att kristna åberopade Fadern vid vädjanden, men inte ett namn som Jehova.
Att det heliga namnet inte blev yttrat på Jesu tid bekräftas genom första århundradets historiker Josephus:
“Då gav Gud tillkänna inför honom [Mose] sitt heliga namn, som för människor aldrig tidigare yppats; i fråga om vilket det inte är laggillt för mig att yttra längre.” (Josephus; Antikviteterna 2:12:4) (Direktöversatt)
I och med att vi inte har de faktiska originalkopiorna som bibelskribenterna skrev är det alltid möjligt att kunna påstå att YHWH kan ha förekommit i originaltexten. Bevisens giltighet och tyngd framvisar icke desto mindre att YHWH inte stod skrivet i originaltexten. Om Sällskapet Vakttornet avger påståendet att Gud tillät människor editera bort hans namn “YHWH” och att inget bevis ännu fram tills i nutid har hittats för dess existens, hur kan en person i så fall hysa förtroende för något av Nya testamentet?
Nya testamentet är ett av de mest attesterade forntida dokumenten. Anledningen till att en person sätter sin tilltro till det är p.g.a. deras övertygelse om att Gud säkerställde att bibeln kom ner till oss felfri. Om användningen av namnet Jehova är så viktigt måste man i så fall undra varför ordet aldrig dyker upp i någon av de befintliga grundtexterna av Nya testamentet. Om Gud inspirerade och skyddade bibeln, och bevarade den intakt genom hela historien, varför förekommer då inte hans namn i de äldsta grekiska handskrifterna eller i den allra första bibeln, latinska Vulgatan från 400-talet?
Sällskapet Vakttornets berättigande för tillägget
Utan något bevis för tillägget av ordet använder Sällskapet Vakttornet sig av fyra hypoteser för att motivera sitt påstående om att Tetragrammet blev borttaget från Nya testamentet.
• Dess inlägg i hebreiska J – versionerna • Förklaringsförsök om att Gamla testamentet – citat skulle kunna innehålla YHWH • George Howard – tesen • Möjligheten om att Matteus ursprungligen skrevs på hebreiska
Hebreiska J – versionerna/översättningarna
De viktigaste underbyggande beläggen som översättarna till Nya Världens Översättning använder för sitt tillägg av Jehova i Nya testamentet är J-översättningsframställningarna av bibeln. Alltsedan år 1385 v.t. och framåt började man översätta Nya testamentets grekiska handskrifter till en del hebreiska översättningar med tillägget av YHWH. Det är viktigt att komma underfund med att dessa inte har någon koppling överhuvudtaget till de hebreiska skrifterna eller Gamla testamentets handskrifter och blev dessutom inte översatta förrän över tusen år efter Jesu död.
Dessa versioner är numrerade som J1 till J27. Två versioner av dessa som Nya Världens Översättning vanligtvis refererar till är J7 och J18. J7 översattes från grekiska texten av King James Bible år 1599 av Elias Hutter och utgör en del av Hutter polyglotten från 1599. (Se http://www.bibles-online.net/hutter/) J18 översattes år 1885 och trycktes av Trinitarian Bible Society (Trinitariska bibelsällskapet) i London.
Dessa översättningar av Nya testamentet går inte att användas som bevis på att YHWH fanns i originaltexten i och med att den första versionen av översättningen inte kom till förrän på trettonhundratalet. De är översatta från grekiska handskrifter som vi har tillgång till idag, dokument som använder Herre, inte YHWH och de är inte heller korrekta framställningar av källan som de använder, eller av originaldokumenten. När översättarna till Nya Världens Översättning använder Jehova föredrar de användningen av J – översättningarna som sin grund framför de forntida grekiska. Exempelvis är följande noterat i fotnoten till Matteus 1:24 i studieutgåvan av Nya Världens Översättning;
24* Jehova J1-4, 7-14, 16-18, 22-24; Herre AB
För den oupplysta läsaren kan det förefalla som att det finns 18 källor som ger underlag åt Jehova och bara 2 som ger underlag för Herre. I själva verket finns det långt fler källor än bara dessa två som ger underlag för Herre. Viktigast av allt är att J–versionerna är översättningar som bara går att dateras tillbaka till trettonhundratalet, B syftar på Vatikanens handskrift. Nr. 1209 dateras tillbaka till trehundratalet.
Varför satte NV-översättarna mer föredragen tilltro till bibelöversättningars lydelser som skrevs över ett tusen år efter Jesu död framför de forntida grekiska handskrifterna som de blev tagna från? Förhållandet är detsamma för en översättare som väljer att infoga den oriktiga formuleringen av Johannes 5:7 så som det står i King James Version- “Ty det finns tre som bär vittnesbörd i himlen, Fadern, Ordet, och den Helige Anden: och dessa tre är en” till stöd för vad som egentligen förekommer i de grekiska handskrifterna.
Sällskapet Vakttornet följer däremot inte J–översättningarna konsekvent. Vissa av J–översättningarna formulerades av treenighetstroende som kom med tillägget av YHWH för att underbygga att Jesus är Jehova. Av detta skäl innehåller inte Nya Världens Översättning Jehova på över 50 bibelställen så som J–översättningarna gör. Exempelvis översätts J7 och J8 1 Petrus 3:15 som följande (Många av utdragen är direktöversatta efter bästa förmåga):
(J7) “Erkänn i era hjärtan att Jehova Gud (som är Kristus) är Herre och helig, …”
I detta fall undviker NV J–översättningarnas användning av ordet Jehova så att det i stället avläses som;
(NV) “Erkänn i era hjärtan att Kristus är Herre och helig, …”
J7 innehåller YHWH som referens till Jesus i Apostlagärningarna 9:5.
“Saul frågade: ”Vem är du, YHWH?” Rösten svarade: “Jag är Jesus, den som du förföljer.””
Här väljer Nya Världens Översättning att inte följa J–versionerna, och översätter Apostlagärningarna 9:5 som;
“Han frågade: ”Vem är du, Herre?” Rösten svarade: “Jag är Jesus, den som du förföljer.””
Andra verser vari Tetragrammet står skrivet i “J”-översättningarna men inte som Jehova i Nya Världens Översättning består av;
1 Korinthierna 12:3
(J14) “… icke kan någon säga: “Jesus är Herre Jehova!” utan att vara ledd av helig ande.”
(NV) “… ingen kan säga: “Jesus är Herre!” utan att vara ledd av helig ande.”
2 Timoteus 1:18
(J7, 8, 13, 14, 16, 17, 18, 22, 23, 24) “Må Herren Jehova visa honom barmhärtighet från Jehova på den dagen. …”
(NV) “Må Herren visa honom barmhärtighet från Jehova på den dagen.”
Samtidigt som Sällskapet Vakttornet avger läpparnas bekännelse om J–översättningarna för att underbygga deras användning av Jehova i Nya testamentet gör de inkonsekvent på det viset för sin egen bekvämlighets skull.
Citerade ur Gamla testamentet
Sällskapet Vakttornet hävdar att de med rätta återställer Jehova när kristna skrivare läste och citerade Gamla testamentet. Detta grundar sig enbart på spekulationer, i synnerhet utan bevis för något sådant i de forntida grekiska handskrifterna.
Det är förundransvärt att undersöka organisationens översättares påståenden ihop med vad de gjorde enligt de egentliga omständigheterna.
“Under rubriken ”Guds namn återinförs” skriver den kommitté som utarbetade Nya världens översättning: ”För att kunna avgöra var Guds namn hade ersatts av de grekiska orden Κύριος och Θεός har vi undersökt var de inspirerade kristna skribenterna hade citerat kortare eller längre avsnitt ur de hebreiska skrifterna, och sedan har vi kontrollerat om Guds namn förekommer i dessa avsnitt i den hebreiska texten. På det sättet har det varit möjligt att avgöra vem som avses när det står Kỵrios och Theọs.” Kommittén förklarar vidare: ”För att inte överskrida de gränser som gäller för en översättare och komma in på bibeltolkningens område har vi försökt vara ytterst varsamma när det gällt att återge Guds namn och har alltid omsorgsfullt tagit bakgrunden i de hebreiska skrifterna i betraktande. Vi har dessutom sökt bekräftelse på vår återgivning i … hebreiska översättningar.” På alla de 237 ställen där man har återinfört Jehovas namn i huvudtexten till Nya världens översättning av de kristna grekiska skrifterna har man funnit sådan bekräftelse i minst en hebreisk översättning.” – Insikt i Skrifterna, band 1 [1988], sidan 995 i svenska utgåvan, – Insikt i Skrifterna, band 2 [1988], sidan 267 i engelska utgåvan
Utgåvan från år 1985 av Rikets interlinjära/mellanradiga översättning av de grekiska skrifterna [Kingdom Interlinear Translation of the Greek Scriptures] likaledes påstår på sidan 11 (eng.) i förorden att ett kriterium för användningen av det gudomliga namnet i Nya testamentet var att man ersatte de grekiska orden Kyrios och Theos med Jehova närhelst de kristna skribenterna citerade Gamla testamentet.
“… kommer dagens översättare garanterat använda det gudomliga namnet som ekvivalent till de två grekiska orden… (“kurios”) (och) (“theos”), d.v.s. på de bibelställen där de grekiska kristna skrifternas skribenter citerade verser, passager, och uttalanden från de hebreiska skrifterna eller ur LXX (grekiska septuaginta) där det gudomliga namnet förekommer.” – Rikets interlinjära översättning av de grekiska skrifterna [1985], sidan 11 (eng.), Förord (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Läsaren leds till slutsatsen att varje tillägg av Jehova i Nya testamentet får sitt underlag av ett Gamla testamentet-citat. Dock avslöjar en undersökning av de 237 tilläggen av ordet följande;
• Att det är bara 76 gånger som tillägget av Jehova grundar sig på ett direkt hebreiskt citat • I 78 andra fall är skrifterna inte citat, utan referens till hebreiska passager som talar om Jehova • Nya Världens Översättning har 83 gånger lagt till Jehova utan något underlag från de hebreiska skrifterna
När man omprövar tidigare nämnda citat ur Insiktsboken (Insikt i Skrifterna) röjs det att det i själva verket är de senaste hebreiska J-översättningarna och inte hebreiska Gamla testamentet skrifterna som man har använt för att bestyrka de 237 förekomsterna av ordet.
Över 80 gånger har NV använt Jehova utan något Gamla testamentetunderlag. Emellertid, förekommer de tillfällen när Nya Världens Översättning har valt att inte använda ordet Jehova när de kristna skribenterna citerade Gamla testamentet, till och med när J–versionerna gör det. Denna bristande konsekvens beror på att det skulle strida mot Sällskapet Vakttornets lära. Exempelvis, står det i Jesaja 45:22–24;
“Vänd ER till mig och bli räddade, alla på hela jorden, för jag är Gud, och det finns ingen annan. Jag har svurit vid mig själv. Det ord jag säger är sant, och det ska inte vända tillbaka: Varje knä ska böja sig för mig, och varje tunga ska svära trohet och säga: ‘Hos Jehova finns sann rättfärdighet och styrka.’”
Detta parafraseras* i både Romarna och Filipperna. I och med att man har låtit införa Jehova i Romarna i NV, har man inte låtit införa det i Filipperna, för om man gjorde det skulle det resultera i att man likställer Jesus med Jehova.
* Att parafrasera någon annans text innebär att man helt med egna ord uttrycker hur man förstår innehållet. Det är bättre än att citera texten. Det räcker inte med mindre förändringar. (Även om man använder egna ord måste en fullständig referens anges som ska finnas i både den löpande texten och i referenslistan.) (http://noplagiat.bibl.liu.se/paraphrasing/default.sv.asp)
Romarna 14:11 – “För det står skrivet: “’Så sant jag lever’, säger Jehova, ‘varje knä ska böja sig för mig, och varje tunga ska öppet erkänna att jag är Gud.’”
Filipperna 2:9–11 – “Just därför upphöjde Gud honom till en högre ställning och gav honom i sin godhet det namn som är över alla andra namn. Så i Jesus namn ska alla böja sina knän – de i himlen, de på jorden och de under jorden och alla ska öppet erkänna att Jesus Kristus är Herre till ära för Gud, Fadern.”
1 Tessalonikerna 4:16,17 refererar till Psalm 47:5. I detta exempel väljer NV att inte följa J-översättningarna.
Psalm 47:5 – “Gud har dragit upp under jubelrop, Jehova har dragit upp till hornets ljud.”
1 Tessalonikerna 4:16,17 (J-7,8,13,14,24) – “För Herren Jehova själv skall stiga ned från himlen med ett befallande rop, med rösten av ärkeängeln och med Guds trumf: och de som är döda i förbund med Jesus skall först uppstå: Därefter skall vi de levande och kvarlevande uppryckas i molnen för att möta Herren Jehova i luften: och så skall vi alltid vara med Herren Jehova.”
(NV) – “16 därför att Herren själv skall stiga ner från himlen med ett befallande rop, med en ärkeängels röst och med Guds trumpet, och de som är döda i gemenskap med Kristus skall uppstå först. 17 Därefter skall vi, de levande, som ännu lever, tillsammans med dem ryckas bort i moln för att möta Herren i luften; och så skall vi alltid vara tillsammans med Herren.”
Likaså är det när Petrus åsyftar på Jesus när han citerar Psaltaren. J-versionerna använder Jehova medan NV i detta fall väljer att inte göra det.
Psalm 34:8 – “Smaka och se att Jehova är god; lycklig är DEN kraftfulle MAN som tar sin tillflykt till honom.”
1 Petrus 2:3 (J13, 14) – “Om ni har smakat godheten i Herren Jehova”
(NV) – “om ni verkligen har smakat att Herren är omtänksam. 4 När ni kommer till honom som till en levande sten, som visserligen är förkastad av människor men är utvald, dyrbar, för Gud,”
Psalm 102:25 citeras i Hebréerbrevet med hänsyftning på Jesus. I denna vers från Hebréerbrevet är det Fadern som talar med Jesus. I J-översättningarna har Fadern åsyftat på Jesus som Jehova, någonting som NV uppenbarligen har valt att undvika att göra.
Hebréerbrevet 1:10 (J-8) – “Oh, Du, Herre Jehova, i begynnelsen lades grunden för jorden och himlarna, vars verk är av dina händer”
(NV) – “Och: “Du, Herre, lade i begynnelsen jordens grund, och himlarna är dina händers verk.”
Ta också och jämför Sakarja 14:3–4 med Apostlagärningarna 1:11,12.
George Howard
År 1977 publicerade George Howard en tes* eller avhandling som visade att en del versioner av den grekiska Septuagint – översättningen av Gamla testamentet bibehöll YHWH. Dessa handskrifter skulle kunna ha varit bland de som kristna skribenter citerade från. Howard teoretiserade att dessa kristna skrivare därför skulle kunna ha använt YHWH i originalhandskrifterna av böcker som skulle komma att ingå i Nya testamentet. Hans tankegång understöds av Sällskapet Vakttornet som om det vore fakta.
* Tes, från latinets thesis, av grekiska ϑενςιı (ställande, sättande, läggande), är ett påstående eller en åsikt som kan försvaras, bevisas eller vederläggas. Tesen bygger på argumentationens premisser.
Det finns tre viktiga punkter som måste tas upp;
Howards forskningsarbete undersökte inte användningen av YHWH i Nya testamentet utan användningen av YHWH i Gamla testamentet.
Howard presenterar därpå en teori om att YHWH skulle kunna ha förekommit i Nya testamentet, vilket Sällskapet Vakttornet väljer att presentera som fakta.
Howards forskningsarbete strider mot Sällskapet Vakttornets grundtanke om att YHWH inte avlägsnades från Septuaginta innan första århundradet efter Jesus.
Läs följande uttalande från Studieutgåvan av Nya Världens Översättning av den Heliga Skrift.
Howards avslutande kommentarer, som inte citerats av Vakttornet, är upplysande;
“(2) Avslutande Iakttagelser. Ovanstående exempel är naturligtvis bara av explorativ karaktär och är här programmatiskt uppställda. Icke desto mindre är bevisen tillräckligt kraftigt verkande för att väcka förslag om att tesen i detta dokument är fullt möjlig. Vi har avstått från att dra alltför många slutsatser till följd av tesens revolutionära egenart. I stället för att på ett positivt sätt bekräfta slutsatser i nuläge synes det bättre att bara ta upp vissa frågor som väcker behov av ytterligare förklaring.” – Journal of Biblical Literature, The Tetragram and the New Testament, George Howard, 1977, sidan 82 (eng.) (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Skärmdump: http://tetragrammaton.org/howard.pdf
I “Kyrios or Tetragram: a Renewed Quest for the Original LXX,” in De Septuaginta Studies in Honor of John William Wevers [sve. Kyrios eller Tetragram: ett Förnyat Sökande efter Ursprungliga LXX i Studierna av Septuaginta till John William Wevers’ ära], Mississauga, Ontario, 1984, sid. 85–101 (eng.) presenterar Albert Pietersma likaså att Kurios ursprungligen användes i Septuaginta, och senare med tiden återinfördes YHWH i vissa revisioner under inverkan av palestinska judar. Några få grekiska kopior som sträcker sig till medeltiden innehåller fortfarande YHWH.
Howards, Pietersmas och andras forskning visar att YHWH togs bort från Septuaginta-versionerna som användes av icke – judar före kristen tid. De kristna skrivarna citerade från Septuaginta-versionerna som använde Kurios i stället för YHWH. Men YHWH finns ändå i fristående, enskilda versioner av Septuaginta som skrevs för judar. Detta bevisar att det inte fanns någon komplott under det första århundradet för att avlägsna YHWH från alla versioner av Septuaginta (och därav också Nya testamentet).
Ett privat brev från Howard, daterat den 3 juli 1997, förklarar att Sällskapet Vakttornet felaktigt har använt honom genom att de antyder att hans utlåtanden är allt annat än en obevisad teori.
“3 juli 1997
Kära Herr … Jag kommer att besvara era frågor så som de formulerats i ert brev.
Kims forskningsarbete om P46 har på det hela taget inte blivit accepterad inom akademiska kommuniteten. P46 bedöms fortfarande som att vara en handskrift från tidigt 200–tal.
Biblica är en högklassig tidskrift. Oavsett redaktörens vinkling kan jag med stort förtroende säga att det inte har någonting att göra med Tetragramfrågan eller dateringen av P46.
Jag tror att Jehovas vittnen har gjort för mycket av mina artiklar. Jag pläderade för att Tetragrammet kanske kunde ha förekommit i ett fåtal skriftställen i Nya testamentet-originalet, som närmare bestämt är passager som innehöll citat ur Gamla testamentet vari det gudomliga namnet från början stod skrivet och möjligtvis i ett fåtal stamfraser som till exempel “HERRENS ängel”. Jehovas vittnen vill berika denna tankegång med syfte att införliva det gudomliga namnet (Tetragrammet) i hundratals av Nya testamentets skriftställen. Med undantag av gammaltestamentliga citat i Nya testamentet och de få stamfraserna, finns det absolut inget underlag för att verkställa det som de åtar sig. Trots att de citerar mig till stöd för sin teori stöder emellertid inte min forskning dem, och inte heller stöder jag dem för den delen. Slutgiltigt redogör mina artiklar bara om en teori från min sida som ännu inte har blivit bevisad.” Samtidigt som vissa forskare accepterar min teori finns det andra som inte gör det, inbegripet respektive ledande experter på ämnet såsom Albert Pietersma (University of Toronto) och Bruce Metzger (Princeton).
Jag hoppas denna utläggning kommer vara behjälplig.
Med vänliga hälsningar George Howard, Professor” (Brevet är efter bästa förmåga direktöversatt)
Hebreiska översättningen av Matteus
Det finns en hävd om att Matteus skrev sitt evangelium först på hebreiska och att han sedan skrev om det på grekiska, men detta förblir öppet för debatt. Den tidigaste handskriften vi har av ett Matteus på hebreiska är från 1380–talet och vem det var som skrev den ursprungliga hebreiska översättningen som den grundar sig på är okänt. YHWH står inte nedtecknad i den, utan istället använder den sig av omskrivningen “Namnet”. Sällskapet Vakttornet teoretiserar att Matteus var författaren och att originaldokumentet använde YHWH istället för “Namnet”.
“Förekommer tetragrammet (de fyra hebreiska bokstäverna som utgör Guds namn) i den hebreiska text till Matteusevangeliet som den judiske läkaren Shem-Tob ben Isaac Ibn Shaprut tog med i en skrift på 1300-talet? Nej, det gör det inte. Men som det framhölls i Vakttornet för 15 augusti 1996, sidan 13, förekommer det hebreiska uttrycket hash·Shẹm 19 gånger (antingen helt utskrivet eller förkortat) i den nämnda texten till Matteusevangeliet. Det hebreiska uttrycket hash·Shẹm betyder ”Namnet” och syftar utan tvivel på Guds namn. I Shem-Tobs text förekommer till exempel en förkortning av hash·Shẹm i Matteus 3:3, där Matteus citerade från Jesaja 40:3. Det är rimligt att dra den slutsatsen att Matteus tog med Guds namn i sitt evangelium, när han citerade en vers i de hebreiska skrifterna där tetragrammet förekommer. … Som nämnts här innehåller Shem-Tobs hebreiska text till Matteusevangeliet uttrycket ”Namnet” på ställen där det finns goda skäl att tro att Matteus verkligen använde tetragrammet.” – Vakttornet, 15 augusti, 1997, sidan 30 (eng. & sve.)
Det här aktstycket innehåller inget bevis för att YHWH förekommer i Nya testamentet. Sällskapet Vakttornet förutsätter återigen att det är rimligt att lägga till det. Om nu YHWH hade förekommit i den hebreiska versionen av Matteus, då detta var den enda bok ur Nya testamentet som kan ha blivit omskriven på hebreiska, så går det ändå inte att bygga ut detta samma resonemang i fråga om de grekiska böckerna.
Inverkan av att lägga till det i bibeln
När ordet Jehova blir tillagd i Nya testamentet framställer Sällskapet Vakttornet ett ogrundat antagande baserat på hur de vill tolka läran. Detta är en allvarligt felaktig representation av bibeln. Läran borde utformas av bibeln; bibeln borde inte bli ändrad för att underbygga läran.
Att felaktigt inpassa ordet Jehova i Nya testamentet förändrar innebörden av Jesu budskap till sina följare på flera sätt.
En huvudsaklig verkan är att organisationen försöker använda ordet Jehova för att bevisa att enbart de som är Jehovas vittnen kommer att räddas. Boken Resonera med hjälp av Skrifterna framkastar att användningen av Guds namn är ett av de 10 saker som identifierar sanna tillbedjare. Vakttornspublikationer citerar Romarna 10:13 för att visa att användningen av ordet Jehova är ett av frälsningens krav.
“Vi står nu inför den största vedermödan av alla, då Jehovas stormvind skall sopa bort ondskan från jordens yta och bana väg för ett paradis med evig fred. Kommer du att vara en av dem som i trohet ”anropar Jehovas namn”? Gläd dig i så fall! Du har Guds löfte om att du kommer att bli räddad. — Romarna 10:13.” – Vakttornet, 15 december, 1997, sidan 21 (sve. & eng.)
Emellertid visar en undersökning av Empathic Diaglott [Emfatisk Diaglott], publicerad av Sällskapet Vakttornet, att ordet som användes i den här passagen inte är YHWH utan Kyrios (κύριος) – Herre (engelska; Lord).
Precis före denna vers säger Romarna 10:9 ”Jesus är Herre (Kyrios)” och därav leder det till att Romarna 10:13 åsyftar på Jesus, och att identifiera sig med Jesus är kravet för frälsning.
En annan betydelsefull inverkan som kommer av att införa Tetragrammet i Nya testamentet är när det gäller att förstå Guds egenart. Jesu namn på hebreiska är Yahoshua, som betyder Yah är Frälsning, och ett antal skrifter som hänsyftade på YHWH i Gamla testamentet citerades med hänsyftning på Jesus i Nya testamentet, som till exempel när Romarna 10:13 applicerar Joel 2:30 på Jesus. Dessa skriftställen är, när de översätts korrekt, viktiga indikatorer på Faderns och Sonens enhet. Detta är svårt att upptäcka i Nya Världens Översättning av bibeln. Det är en av bibelns avvikelser att man slutade med att använda det heliga namnet mellan Gamla och Nya testamentet. När en person läser skriftställena så som de ursprungligen skrevs går det att förstå vad som föranledde förståelsen om treenigheten och den stora viktigheten man behöver lägga på sitt förhållande med Jesus. När det falska tillägget av ordet Jehova blir borttaget från Nya testamentet kommer det verkligen tydliggöras, att;
Jesus är det namn som det vittnas om.
Apostlagärningarna 9:15 – “Men Herren sa: “Gå till honom, för jag har valt ut honom som mitt redskap, och han skall bära mitt namn till nationerna och till kungar och till Israels folk.””
Apostlagärningarna 1:8 – “… NI ska vara vittnen om mig (Jesus) i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och till jordens yttersta ände.”
Uppenbarelseboken 12:17 – “Draken blev rasande på kvinnan och gav sig av för att strida mot dem som är kvar av hennes barn, de som håller Guds bud och som har uppdraget att vittna om Jesus.
Jesus är namnet för utdrivningen av demoner.
Johannes 9:38-39 – “Johannes sa till Jesus: “Lärare, vi såg en som drev ut demoner med hjälp av ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte var en av oss.” Men Jesus sa: “Försök inte hindra honom, för ingen kan göra ett underverk i mitt namn och sedan tala illa om mig.””
Jesus är ämnet i avseende på de goda nyheterna om kungariket.
Galaterna 1:7 – “Inte för att det finns andra goda nyheter. Däremot finns det de som skapar problem och vill förvränga de goda nyheterna om Kristus.”
Jesu namn åkallar förföljelse, men Jehovas vittnen hävdar att deras förföljelse i Jehovas namn blir uppfylld i enlighet med profetian.
Matteus 24:9 – “Då ska man förfölja ER och döda ER, och NI ska bli hatade av alla nationer på grund av mitt namn.”
Jesu namn ensamt är vägen till frälsning.
Apostlagärningarna 4:10-12 – “NI och hela Israels folk ska veta att han botades i nasarén Jesus Kristus namn. Tack vare honom, som NI avrättade på pålen men som Gud uppväckte från de döda, står den här mannen helt frisk här för ER. Jesus är ‘den sten som NI byggnadsarbetare betraktade som värdelös men som har blivit huvudhörnstenen’. Dessutom är det ingen annan som kan ge räddning, för det finns inget annat namn under himlen som vi kan bli räddade genom.”
Som namnet antyder ligger Jehovas vittnens övervägande fokus på att predika om Jehova medan budskapet i Nya testamentet handlade om att vara Jesu vittnen. Sällskapet Vakttornets enorma tonviktsplacering på namnet Jehova förringar det beständiga budskapet i Nya testamentet om Kristus. Till och med när man citerar bibelställen som Apostlagärningarnas 4:e kapitel förmår Vakttornet att avleda uppmärksamheten från Jesus till Jehova.
“Ja, ”i ingen annan finnes frälsning; ej heller finnes under himmelen något annat namn, bland människor givet, genom vilket vi kunna bliva frälsta”; och detta gäller såväl i fråga om frälsning undan nära förestående tillintetgörelse som i fråga om frälsning till evigt liv. — Apg. 4:12. … I vår tid dröjer många med att överlämna sig åt Jehova Gud och symbolisera detta överlämnande genom vattendopet.” – Vakttornet, 15 maj, 1960, sidorna 232–233 i svenska tryckta upplagan – Vakttornet, 1 oktober, 1959, sidorna 582–583 i engelska tryckta upplagan
Att ouppriktigt införa Jehova i Nya testamentet är en ansenlig manipulation. Jehovas vittnen vägleds till att tro att detta bevisar att de är den enda sanna religionen och de enda som kommer att räddas på grund av att de är de enda som konsekvent åberopar namnet Jehova. Men en läsning av Nya testamentet, så som den ursprungligen skrevs, resulterar i en annan förståelse av den här läran. Om de tidiga kristna inte använde det gudomliga namnet, då kan det inte vara någon nödvändig grundförutsättning för frälsning.
Att varsebli att ordet Jehova inte förekommer i Nya testamentet och ha kännedomen om att Jesus inte talade för namnet förändrar budskapet om frälsning avsevärt. Det blir påtagligt att det inte är ett krav att man åkallar ordet Jehova för att bli frälst. Överanvändning av ordet Jehova besudlar en Jehovas vittnes – förståelse om Jesus. Sanna kristna måste känna sig bekväma med att frambära den rättmätiga äran åt Jesus som han förtjänar som en Gud och vår frälsare.
Varför ska det inte vara infört?
Du kan få leva för evigt i ett paradis på jorden kommer med uttalandet på sidan 41 (eng. & sve.) att “Vi får Guds namn i bibeln, där det förekommer omkring 7000 gånger.” Det är en markant sak att YHWH förekom 7000 gånger i Gamla testamentet men aldrig i Nya testamentet. Till och med Sällskapet Vakttornets Rikets interlinjära/mellanradiga översättning av de grekiska skrifterna [Kingdom Interlinear Translation of the Greek Scriptures] och Emfatisk Diaglott [Emphatic Diaglott] inbegriper inte Jehova i Nya testamentet.
Bibeln ger inte någon specifik förklaring på varför Nya testamentet inte innehåller tetragrammet; däremot finns det flera möjliga skäl.
Ur praktisk synvinkel är grundskälet till att YHWH inte förekommer i Nya testamentet att det inte verksamt användes under det första århundradet e.Kr. Av respekt och fruktan för att missbruka sig av Guds namn (2 Moseboken 20:7) uttalade man Herre i stället för YHWH i flera hundratals år före Jesus. Det verkar som om YHWH inte längre användes regelbundet vid tiden för invasionen av Babylon, över 500 år före Jesus, iallafall inte på andra språk än på hebreiska. Daniels bok är skriven på både hebreiska och arameiska, där den arameiska delen är det större avsnittet. YHWH används i de hebreiska delarna av Daniel men inte i den arameiska delen.
Så tidigt som år 250 f.Kr. ersatte grekiska Septuagint-översättningen av Tanak YHWH med ‘Kyrios’ (Herre). Exempelvis ändrades den hebreiska texten i 3 Moseboken 24:16 från: “Den som skymfar YHWH:s namn skall säkerligen dödas” … till “Och den som namnger Herrens namn, Låt honom döden dö” …
I The Making of Contemporary Translation CHAPTER 9: YHWH Sabaoth: “The Lord Almighty” [sve. Framställningen av en samtida översättning KAPITEL 9: YHWH Sebaot: “Allsmäktige Herren”] av Kenneth L. Barker, The New International Version, konstaterar översättare;
“Det grekiska ordet kyrios. Det senare är, helt riktigt, ett grekiskt adjektiv som betyder “med makt eller auktoritet”; använt som ett substantiv betyder det “herre, suverän, härskare, ägare.” Detta är standardordet för “Herre” i Septuaginta (den forntida grekiska översättningen av Nya testamentet) och i Nya testamentet.” (Direktöversatt)
Jesus citerade eller parafraserade skriftpassager ur Gamla testamentet. Genom orden som Jesus använde när han citerade, eller mera regelmässigt sammanfattade skriftställen från Gamla testamentet, verkar det som att Jesus använde flera olika källor, inklusive den proto–massoretiska bibeltexten, arameiska Targum och huvudsakligen grekiska Septuaginta (LXX), som ersatte YHWH med ordet för Herre.
YHWH finns inte i de flesta av grekiska Septuaginta-avskrifterna. När Jesus citerade hebreiska källor som innehöll namnet är det osannolikt att han uttalade ordet YHWH högt, eftersom det var lagöverträdelse att göra så. Tänk på vad som skulle ha hänt om Jesus hade uttalat det heliga ordet. Jesus skulle då därför kommit i direkt konflikt med helig tradition och med lagen och blivit anklagad för hädelse av fariséerna. Precis som fariséerna försökte få Jesus gripen för hädelse genom att kalla sig själv Guds Son skulle de likaledes fått honom gripen för att han illegalt använde det gudomliga namnet. Men i bibeln anklagades aldrig Jesus för att ha använt sig av namnet.
YHWH var i hög grad ett judiskt namn. Andra Moseboken talar om att Namnet blev tillkännagivet kring Moses tid, två och ett halvt årtusende efter Adams skapelse.
2 Moseboken 6:3 – “Förr visade jag mig för Abraham, Isak och Jakob som Gud den Allsmäktige, men under mitt namn Jehova gjorde jag mig inte känd för dem.”
Genom att inte tillkännage sitt namn i över mer än en tredjedel av människans historia visar Gud att tetragrammet i sig inte är nödvändigt för tillbedjan. Det var inte viktigt för de gamla trogna männen att använda hans namn, bara benämningen Gud, den Allsmäktige, var hur han ville bli kallad av dem. Det var bara åt den judiska nationen som han gav denna identifierare.
Vid Jesu tid var ordet Jehova inte acceptabelt i vanligt bruk. Genom att inte använda sig av det undvek Jesus att kränka judiska sanningssökare och undvek snavande icke–judar som skulle ha identifierat YHWH som ett judiskt ord, vilket skulle få kristendom att se ut som en judisk religion. Detta kunde ha inhiberat kristendomens tillväxt i hela den bebodda världen.
Den grundläggande orsaken till att uttalandet YHWH inte längre var nödvändigt går att identifieras genom att läsa Jesu ord. Hur instruerade Jesus lärjungarna att åkalla Gud? Jesus lärde sina följare gång på gång att tala om Gud som vår Herre eller vår Himmelske Fader (Matteus 6:8–18, 7:21, Markus: 14:36) och det är sättet Jesu följare hänvisar till Gud om de önskar följa Jesus’ exempel. I Herrens bön sade Jesus att man skulle be “Vår Fader i himlarna”.
Jesus sa att han förhärligade Faderns namn. Genom att indikera att Jesus förhärligade det bokstavliga namnet Jehova försvinner tonvikten från vad Jesus i sanning förhärligade. Även i Nya Världens Översättning finns det väl inget skriftställe med uttalandet om att Jesus förhärligade Guds namn ‘Jehova’? Jesus hänvisade ständigt till Gud som Fader, även när han talade om hans namn. Inte någon gång använde han uttrycket “Ditt Namn Jehova”. Lägg märke till följande uttalanden från Jesus:
Johannes 12:27-28 – “Nu är min själ oroad, och vad skall jag säga? Fader, rädda mig ur denna stund. Men därför har jag ändå kommit till denna stund. 28 Fader, förhärliga ditt namn. Då kom en röst från himlen: “Jag både har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt.””
Johannes 14:13 – “Och vad NI än ber om i mitt namn, detta skall jag göra, för att Fadern skall förhärligas i förbindelse med Sonen.”
Johannes 17:5-6 – “Och nu, Fader, förhärliga du mig hos dig själv med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till. 6 Jag har gjort ditt namn uppenbart för de människor som du har gett mig ur världen. …”
En jude skulle inte ha förstått detta som att det skulle betyda att Jesus förhärligade ordet YHWH. Judarna anser att Fadern har sju namn.
“Antalet gudomliga namn som kräver skribenters särskilda omsorg är sju: El, Elohim, Adonai, Yhwh, Ehyeh-Asher-Ehyeh, Shaddai, och ?Eba’ot.” – jewishencyclopedia.com (25/09/2005) (Direktöversatt)
I och med att ordet YHWH inte uttalades högt under det första århundradet, vad skulle då en jude ha förstått genom Jesu uttalande att han förhärligade Faderns namn? De förstod säkert inte detta som att det betydde att han bokstavligen talade om ordet YHWH eller någon annan av de sju orden som användes som hänvisning till Gud. Jesus menade att han förhärligade Guds anseende.
Definitionen för ordet ‘namnet’ består av:
Ett ord eller ord genom vilket en entitet betecknas och särskiljs från andra.
Ett ord eller grupp av ord som används för att beskriva eller värdera, ofta nedsättande.
Representation eller rykte, i motsats till verkligheten: en demokrati i namn, en polisstat de facto.
Ett rykte. (Direktöversatt)
På samma sätt förklarar Strong’s Concordance att ‘namn’ (onoma – 3686) inräknar “allting som namnet täcker, allt som vars tanke eller känsla väcker i sinnet genom att nämna, höra, minnas, namnet, d.v.s. för någons rang, auktoritet, intresse, nöje, befäl, utmärkelser, gärningar etc.” Rotordet för onoma är ginosko (1097), vilket betyder;
att lära känna, få känna, få kunskap om att varsebli, känna
att bli känd
att känna, förstå, uppfatta, ha kunskap om ▫ att förstå ▫ att känna
Judiskt formspråk/idiom för sexuellt samlag mellan en man och en kvinna
att bli bekant med, att känna (Direktöversatt)
Jesus gjorde tillkänna Faderns egenskaper. Han lyfte fram en kärleksfull Gud, istället för att fokusera på de mer överdrivet laglydiga och destruktiva egenskaperna som så lätt kan identifieras i Gamla testamentets Yahweh.
Vad som är intimare istället för att hänvisa till Gud den Allsmäktige, eller använda ordet Jehova är det tillgivenhetsfulla uttrycket Fader. Att kunna kalla Gud som vår Fader är ett fantastiskt privilegium. Hänvisar ett barn till sin far genom förnamnet? Nej, förhållandet mellan far och barn är mycket mer kärleksfullare och intimare än så. När Jesus hade avslöjat sanningen om Jehova kunde de kristna ingå i ett förhållande med Gud som grundar sig på ett verkligt djup av förståelse och intimitet och därmed hänvisa till honom som sin Fader. Upprepade gånger använde Jesus det här uttrycket och instruerade sina lärjungar att göra detsamma.
Ouppriktig presentation
Vakttornet presenterar skrivares borttagande av YHWH från Nya testamentet under 100-talet e.Kr. som fakta, trots att detta bara är en teori.
“När avfälliga kristna gjorde avskrifter av de kristna grekiska skrifterna tog de tydligen bort Jehovas namn ur texten och ersatte det med Kỵrios, det grekiska ordet för ”Herre”.” – Vakttornet, Allmänna upplagan, 1 juli, 2010, sidorna 6–7 (eng. & sve.)
Det är bara vid sällsynta tillfällen som organisationen till och med har erkänt att det inte finns några kända fragment av Nya testamentet där det gudomliga namnet står skrivet.
“… det innehåller ingen forntida grekisk handskrift som vi äger i dag av böckerna från Matteus till Uppenbarelseboken Guds hela namn.” – Guds namn som skall bestå för evigt [1984], sidan 23 (eng. & sve.)
När man talar om det här ämnet vägrar de undvikande med att nämna orsaken till att denna frågeställning finns; att det gudomliga namnet inte förekommer i någon befintlig forntida grekisk handskrift. Följande är resonemang från Resonera med hjälp av Skrifterna, som inte alls nämner att det aldrig hittats, trots att det är frågan som de besvarar. Det är likt ett riskspel, “här är svaret, gissade du vad den riktiga frågan var?”
“Varför används namnet Jehova i de kristna grekiska skrifterna? Det är värt att lägga märke till att Nya Världens översättning inte är den enda bibelöversättning som gör detta. I översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska förekommer Guds namn i skriftställen där citat görs direkt från de inspirerade hebreiska skrifterna. The Emphatic Diaglott (1864) innehåller namnet Jehova 18 gånger. Översättningar av de kristna grekiska skrifterna till åtminstone 38 andra språk använder också en form av Guds namn som är gängse på respektive språk.” – Resonera med hjälp av Skrifterna [1985, 1989, 1995], sidan 262 i svenska utgåvan, sidan 278 i engelska utgåvan
Likadant är det i Vakttornet för 1 augusti, år 2008. Artikeln handlar om varför de lade till Jehova i Nya testamentet, men inte under någon omständighet nämner de att YHWH aldrig har hittats i fragmenten av Nya testamentet. Den introducerar ämnet med en mer undvikande kommentar:
“Det är allmänt känt bland bibelforskare att Guds namn förekommer i Gamla testamentet. Men många menar att det inte förekom i de ursprungliga texterna till det så kallade Nya testamentet, som skrevs på grekiska.” – Vakttornet, Allmänna upplagan, 1 augusti, 2008, sidan 18 (sve. & eng.)
Denna komplikation innebär att det är få Jehovas vittnen som är underkunniga om att det inte finns några solida bevis för att man ska inpassa Jehova i Nya testamentet, och att det inte finns några Nya testamentet-fragment som bär på YHWH. Jehovas vittnen blir ledda till att tro att andra översättningar rent oärligt tar bort Jehova från Nya testamentet, och inte att det är deras egen översättning som lägger till Guds ord.
Slutsats
Sällskapet Vakttornet presenterar följande paradox; Jehova har inte hittats i Nya testamentet eftersom den har manipulerats, men att bibeln har blivit inspirerad och korrekt bevarad av Jehova.
“Den moderna forskningen ger oss alltså skäl att helt och fullt förtrösta på att bibeln har bevarats praktiskt taget oförändrad framtill i våra dagar.” – Vakna!, 8 november, 1972, sidan 8 i svenska tryckta upplagan – Vakna!, 22 juni, 1972,
sidan 8 i engelska tryckta upplagan
“Varför saknas då namnet i handskrifter som vi nu har till de kristna grekiska skrifterna, det så kallade Nya testamentet? Uppenbarligen för att den ursprungliga texten i apostlarnas och lärjungarnas skrifter hade ändrats då dessa avskrifter gjordes (dvs. från och med 200-talet v.t.).” – Insikt i Skrifterna – Band 1 [1988], sidan 1172 i svenska utgåvan – Insikt i Skrifterna – Band 2 [1988], sidan 10 i engelska utgåvan
Det gudomliga namnet förekommer nästan 7000 gånger i Gamla testamentet. Vid Jesu tid hade det tagits bort från de flesta översättningarna av Gamla testamentet men Jesus nämnde eller kritiserade aldrig avlägsnandet. Om nu detta tyder på att Jesus inte tyckte att det var något viktigt utelämnande med hänseende till att Jehova förekommer i moderna översättningar av Gamla testamentet är upp till översättningens diskretion. Å andra sidan, eftersom Jehova inte förkommer i Nya testamentet, är det inte vederbörligt att tilläggas genom översättningar som Nya Världens Översättning.
Eftersom Jehova inte blev använt i Nya testamentet kan användningen av ordet Jehova inte vara något nödvändigt krav för att tillvinna sig frälsning. I stället visar Nya testamentet att Jesus är namnet genom vilket frälsning tillkommer. Jesu ord visar att man ska kalla Gud vid Herre eller Fader.
Vid Jesu tid var inte YHWH i regelbunden användning. Det gudomliga namnet förekommer inte i några kända handskrifter av Nya testamentet, vilket indikerar att Jesus höll fast vid traditionen och lagen om att inte använda det Gudomliga Namnet. Genom att föra in Jehova i Nya testamentet har Sällskapet Vakttornet tagit sig friheter med Guds Ord. Man har gjort ett antagande för att ge vikt åt Vakttornsläran. Effekten är en felaktig förståelse av vad Jesus lärde ut. Det påverkar ett Jehovas vittnes förmåga att korrekt resonera om ämnen som treenigheten och att förstå vad bibeln säger i fråga om Jesu roll i frälsningen.
Referenser
En detaljerad avhandling om ämnet och den fullständiga listan på de 237 Vakttornsförekomsterna av Jehova, går att läsa i den 360 sidor långa PDF–filen, på 1.9Mb – The Tetragrammaton and the Christian Greek Scriptures, länk: The Tetragrammaton and the Greek Scriptures
Artikeln är ursprungligen skriven år 2007, senaste uppdateringen skedde i augusti 2017. Översattes från engelska till svenska år 2020. Länk till engelska källartikeln är: https://www.jwfacts.com/watchtower/jehovah-new-testament.php
