Sällskapet Vakttornet hävdar att det alltid har funnits Jehovas vittnen. I det fallet, vilka var de i så fall före Russell? Den här artikeln visar att inte en enda historisk grupp har hittats som liknar Jehovas vittnen.
Vakttornets Bibel- & Traktatssällskap har lärt ut att det alltid har funnits Jehovas vittnen.
”Jehovas vittnen har en historia som är nästan 6 000 år lång, som började medan den första mannen, Adam, fortfarande levde … [Abel var] den första i en obruten linje av vittnen … Jesu lärjungar var alla Jehovas vittnen …”
– Jehovas vittnen i Gudomligt Uppsåt [1959], sid. 8–9 (eng.) (Har inte hittat någon svensk utgåva av den här boken, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Jehovas vittnen anser sig själva vara en del av:
”… den enda ursprungliga religion som härstammar från människans Skapare (motsatt från) de många förfalskningar som har sitt ursprung hos hans motståndare.” – Vakna!, 8 januari 1989, sid. 7 (eng. & sve.)
Sällskapet Vakttornet påstår att det sedan Jesu tid alltid har funnits människor som tror på det som Sällskapet Vakttornets trossamfund lär ut, i alla fall med avseende på huvudläran. Detta kommer sig av att ”Jehova alltid har väglett sina tjänare på ett organiserat sätt.” (Du kan få leva för evigt i paradiset på jorden, eller pe, sid. 192 (1982) (sve. & eng.))
”Trots allt skulle det under alla dessa århundraden av avfall förekomma enskilda vetelika, äkta smorda kristna. (Matteus 13:24–29, 36–43) När Herrens dag randades i oktober 1914 fanns det således fortfarande sanna kristna på jorden.” – Uppenbarelsens storslagna höjdpunkt är nära! [1988/2006], sid. 31 (sve. & eng.)
Om det verkligen är så, varför valde Gud i så fall ut den ”avfälliga” katolska kyrkan till att kompilera bibelns kanon på 300- och 400-talen i stället för att använda sina sanna följare?
Vilka bevis har tillhandahållits för att underbygga denna 6 000 år långa, obrutna linje? Inte en enda historisk person eller grupp har någonsin alltsedan andra århundradet urskilts som godtagbara efterföljare av Jehova, inte ens direkt före pastor Russell. Russell var inte någon länk i en linje av en likasinnad grupp. Han förkastade sin presbyterianska (kalvinistiska) kyrka, tog sig fram genom flera adventistgrupper, gick samman med Barbour varefter de splittrades för att Russell skulle få kontrollen över sitt eget unika sätt för tillbedjan. Efter att ha bildat en ny religiös grupp visar han att han drog på sig många kristna ideologier när han sade;
Jag bekänner sålunda, att jag står i skuld till adventister såväl som till andra denominationer [sekter]. – Sions Vakt Torn, 15 juli 1906, sid. 229–230 (eng.) (Har inte hittat någon svensk upplaga av den här artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
I ett försök att bevisa en obruten linje har Bibelsällskapet Vakttornet försökt hitta religiösa grupper med liknande trosövertygelser från tidigare århundraden, och har då och då talat om dessa grupper i sina artiklar. Historiskt sett förekommer det väldigt få grupper som liknar Jehovas vittnen och de som Vakttornets sällskap omnämner existerade bara under en bråkdel av de senaste 1 900 åren. Följande undersökning över de grupper som nämns visar att inte en enda grupp någonsin har trott på alla kärndoktrinerna i Vakttornet eller som kan visa sig vara godtagbart refererade till som Jehovas vittnen.
För att en grupp ska betecknas som Jehovas vittnen är det inte nödvändigt för dem att de har förstått och har fått lära sig om alla rådande och aktuella Jehovas vittnesläror, som Den Stora Skaran och sluttidsprofetior. Men det finns däremot flera viktiga läror som de måste känna till. Under de senaste 2 000 åren bör det vara möjligt att finna en sammanhängande grupp av troende som;
Var anti-trinitarier (de som förkastar treenigheten)
Som använde Jehova eller motsvarande översättning som Guds namn
Som inte lärde ut helvetesläran
Som inte lärde ut om själens odödlighet
Som inte var delaktiga i krig
Som inte hängav sig åt avgudadyrkan eller spiritism
Som uppskattar återlösningsoffret
Som predikar
När Sällskapet Vakttornets skrivaravdelning undersökte detta ämne åt att tryckas i Förkunnar-boken på 1990-talet, kom Carl Adams Barbara Andersson [2] bara med fyra kriterier:
förkastande av treenighetsläran
förkastande av helvetesläran
förkastande av den mänskliga själens odödlighet
uppskattning av Kristi återlösningsoffer så som det definieras av Jehovas vittnen
Trots denna korta uppställning kunde inte en enda grupp hittas. Detta ledde till att Förkunnar-boken (Jehovas vittnen – Förkunnare av Guds kungarike) reducerades till att framlägga följande långdragna andragande:
”Under århundradenas lopp har det alltid funnits sådana som har älskat sanningen. För att bara nämna några: John Wycliffe (o. 1330—1384) och William Tyndale (o. 1494—1536) främjade arbetet med att översätta Bibeln trots att de riskerade sitt liv och sin frihet. Wolfgang Fabricius Capito (1478—1541), Martin Cellarius (1499—1564), Johannes Campanus (o. 1500—1575) och Thomas Emlyn (1663—o. 1741) godtog Bibeln som Guds ord och förkastade treenighetsläran. Henry Grew (1781—1862) och George Storrs (1796—1879) godtog inte bara Bibeln och förkastade treenighetsläran, utan de uttryckte också uppskattning av Kristi lösenoffer.
Även om vi inte med säkerhet kan identifiera några av dessa personer med ”vetet” i Jesu liknelse, är det helt visst så att ”Jehova känner dem som hör honom till”. — 2 Tim. 2:19.” – Jehovas vittnen – Förkunnare av Guds kungarike [1993/1994], sid. 44 (eng. & sve.)
Tidskriften Vakttornet började tryckas år 1879, Sällskapet Vakttornets Bibel & Traktatsällskap inkorporerades år 1884.
””Sedan inregistreringen 1884 har Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania haft en betydelsefull uppgift i vår nutida historia.”” – Vakttornet, 15 januari 2001, sid. 31 (eng. & sve.)
Beteckningen Jehovas vittnen kom inte förrän år 1931.
”Särskilt sedan år 1926 har de bekantgjort konungens, Jesu Kristi, himmelske Faders namn och har gått så långt att de omfattat namnet ”Jehovas vittnen”, vilket skedde år 1931.” – Guds tusenåriga rike har kommit nära [1974], sid. 288 (eng. & sve.)
Majoriteten av dessa människor trodde på treenigheten, och trodde därför att Jesus är Gud, och var därför inte Jehovas vittnen. Det är ingen som nämns före år 1 300 e.Kr., i och med att få människor hade tillgång till bibeln innan dess, bortsett från det katolska prästerskapet. Deras trossystem var oavvisligen katolskt, ytterst få grupper utvecklade ett trossystem som ens vagt liknar Bibelsällskapet Vakttornets lära.
Under 150-årsperioden från Henrik VIII till Karl I (1500- och 1600-talen) förföljdes anti-trinitarismen konsekvent och energiskt av ’kättare’. Under denna korta period fanns det grupper som inte trodde på treenigheten, men dessa ’kättare’, som den unitariska biskopen av Transsylvanien (Ungern), hade så pass radikala synsätt på andra områden att de inte kan godtas att betecknas som Jehovas vittnen.
År 1919 påstods det i Den Fullbordade Hemligheten på sidorna 23–72 att de sju budbärarna i Uppenbarelseboken 2 och 3 var Sankt Paulus, Sankt Johannes, Arius, Waldo, Wycliffe och Luther och Russell. Emellertid var Waldo, Wycliffe och Luther katoliker och protestanter vars tro låg starkt i strid med både Russell och den väsentliga läran som angivits tidigare.
De grupper som står närmast Jehovas vittnen som har nämnts i Sällskapet Vakttornets publikationer är valdenserna, katarerna, albigenserna, paulicianerna, lollarderna och hugenotterna. Dessa var alla i grunden protestanter och höll sig till många protestantiska läror som betraktas som fel av Sällskapet Vakttornet. The Minor Brethren (socianer) liknar mest Jehovas vittnen idag, men följande information om var och en av dessa grupper fastställer att ingen godtagbart kunde beskrivas som Jehovas vittnen.
Albigenser eller katarer
Katarerna fås att låta som Jehovas vittnen.
”Ännu en annan rörelse började på 1100-talet i södra Frankrike — albigenserna (också kallade katarer), som fått sitt namn efter staden Albi, där de hade många anhängare. De hade sin egen prästklass, som levde i celibat och förväntades bli hälsad med vördnad. De trodde att Jesus talade bildligt vid sin sista kvällsmåltid, då han sade om brödet: ”Detta är min kropp.” (Matteus 26:26, 1981) De förkastade treenighetsläran och lärorna om jungfrufödelsen, det brinnande helvetet och skärselden. De ifrågasatte således öppet Roms läror. Påven Innocentius III gav anvisning om att albigenserna skulle förföljas. ”Om nödvändigt”, sade han, ”så slå ner dem med svärdet.”” – Människans sökande efter Gud [1990], sid. 281–282 (sve. & eng.)
Vakttornet tvingas dock att erkänna att de höll fast vid nyckelläror som stred mot bibeln och därför inte kan betraktas som Jehovas vittnen.
”Katarerna — Var de kristna martyrer? …
Även om katarerna i stor utsträckning citerade Bibeln, ansåg de att den huvudsakligen innehöll allegorier och fabler. … Många av katarernas läror stod i direkt strid med Bibeln. De trodde till exempel på själens odödlighet och reinkarnation.” – Vakttornet, 1 september 1995, sid. 27, 29 (sve. & eng.)
Valdenserna
”Valdenserna – från kätteri till protestantism
De flesta historiker är överens om att rörelsen bildades omkring 1170. … Fattigdom, predikande och Bibeln var det centrala i Valdes liv. … Något av det som de tidiga valdenserna förkastade var lögnaktighet, skärselden, själamässan, påvlig syndaförlåtelse och avlat och dyrkan av Maria och ”helgonen”. De högtidlighöll även Herrens kvällsmåltid, eller nattvarden, en gång om året. Enligt Lambert var deras form av tillbedjan ”i själva verket lekmannens religion”. … Under århundradenas gång har den valdensiska kyrkan etablerat sig i länder långt från Frankrike, till exempel Uruguay och USA. Men de flesta historiker håller med Audisio om att ”valdensianismen fick ett slut vid tiden för reformationen”, när den ”införlivades” med protestantismen.” – Vakttornet, 15 mars 2002, sid. 20, 21, 22, 23 (eng. & sve.)
The New Catholic Encyclopedia säger att valdenserna var så lika katarerna att de antas vara en utlöpare från dem. De höll fast vid många märkliga läror, som att uppmuntra anhängare till att upplösa sina äktenskap för att leva nomadiska liv i fattigdom och fortsatte med att ta sakrament i den katolska kyrkan.
Paulicianer
”Under 600-talet blev somliga, som höll fast vid ”den äkta apostoliska bibelkristendomen”, kallade ”paulicianer”.” – Vakttornet, 15 januari 1976, sid. 30 (sve.) – Vakttornet, 1 oktober 1975, sid. 583 (eng.)
”… vittnen för Jehova på jorden vid varje tid i den mänskliga historien… Vidare har vi paulicianerna från och med 600-talet,. vilkas trosuppfattning har kallats ”äkta apostolisk bibelkristendom”. De höll sig enbart till ”Nya testamentet”, tillämpade vuxendopet, trodde att Gud i sin kärlek hade sänt en ängel till jorden som vid sitt dop blev Guds Son. De förkastade oskriftenliga traditioner, gjorde ingen åtskillnad mellan präster och lekmän och vägrade att vörda korset.” – Vakttornet, 15 oktober 1965, sid. 478 (sve.) – Vakttornet, 15 mars 1965, sid. 191–192 (eng.)
Artikeln från 1965 säger missvisande att denna grupp fanns ”från och med 600-talet”. Trots att de blomstrade emellan 650 e.Kr. och 872 e.Kr. försvann de vid medeltiden.
Deras undervisning liknade verkligen inte Jehovas vittnen. Deras övertygelse härrörde från gnostiska* läror från 100-tals kättaren Markion. De förkastade Gamla testamentet och Petrus’ böcker och följde huvudsakligen Paulus’ böcker, därav namnet. Trots att de förkastade treenigheten delade de inte Sällskapet Vakttornets arianska** synsätt, utan hade närmare sagt ett dualistiskt*** gudskoncept.
Gnosticism (från det gammalgrekiska ordet γνωστικός gnostikos, ungefär “att besitta kunskap”) är ett samtida begrepp för en uppsättning religiösa idéer som frodades i det judisk-kristna kulturområdet runt år 1–200. Baserat på en viss tolkning av Torah och andra religiösa skrifter trodde dess anhängare att världen skapats av en emanation av Gud som fångat en ursprunglig gudsgnista i människans kropp, en gnista som kunde befrias genom gnosis (andlig insikt).
Gnosticism var ingen självständig religion, utan är en religionshistorisk fackterm från 1800-talet, myntad i syfte att användas som samlingsterm för ett antal, inbördes olika, mystiska, andliga idéströmningar med mångtusenåriga anor. Dess utövare kallade inte själva sin religion för gnosticism (Valentinus kallade den kristendom), men några av dem (framför allt Satornilos och Marcellina) kallade den för gnosis (insikt eller kunskap). (https://sv.wikipedia.org/wiki/Gnosticism)
Arianism är teologisk lära som förnekar Kristi gudom. Den härrör från presbytern Arius från Alexandria (cirka 260–336). Arianismen utgår från kristendom, men ses av de stora kristna samfunden som kättersk. (https://sv.wikipedia.org/wiki/Arianism)
Dualism (av latin duaʹlis ’som har med två att göra’, av latin duʹo ’två’), uppfattning som räknar med två skilda grundprinciper; inom religionsvetenskapen en åskådning som räknar med att tillvaron består av två komponenter eller styrs av två makter, som kan komplettera varandra (komplementär dualism) eller ligga i strid med varandra, varvid de i allmänhet bestäms som god respektive ond (antagonistisk dualism). Inom religionerna förekommer också varianter av en filosofisk dualism. Motsatsen är monism, enligt vilken allt existerande tänks utgöra. (https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/dualism)
För att se mer detaljer om paulicianerna, gå till newadvent.org/cathen/11583b.htm, britannica.com/EBchecked/topic/447143/Paulicians och en.wikipedia.org/wiki/Paulicians (12 september 2008)
Lollarder
John Wycliffe och lollarderna var den mest signifikanta kätterska gruppen i England före reformationen.
”Lollarderna, modiga bibelpredikare Hans anhängare, Lollarderna, var mer beslutsamma än någonsin att hålla Wycliffes verk vid liv. Bibeln vädjade man till för att stödja det som lärdes ut. Vid undervisningen av predikanterna hade Wycliffe själv betonat att man behövde följa de enkla instruktioner som Jesus hade givit när han sände ut de 70 lärjungarna. De förkastade öppet pilgrimsfärder, vidskepelser, avlat, helgon, helgedomar och användningen av bilder. Så småningom insåg vissa framstående lollarder att de inte längre kunde stanna kvar inom kyrkan. … Sätter vi idag värde på det mod som våra förfäder kan ha uppvisat? De omhuldade bibeln som en bok värd att läsa och studera – sannerligen värd deras land, deras frihet och liv. Räknas vi med i den svårvunna friheten att studera bibeln? Vi kan bara säga att vi gör det om vi själva studerar bibeln och visar en aktiv tro och delar dess sanningar med andra.” – Vakttornet, 1 augusti 1980, sid. 24, 25, 28 (eng.) (Har inte hittat någon svensk upplaga av den här artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
”Den mest fullständiga utsagan om den tidiga lollard-läran dök upp i de tolv konklusionerna, som utarbetades för att läggas fram för parlamentet år 1395. De började med att konstatera att kyrkan i England hade blivit underdånig hennes ”styvmoder, den stora kyrkan i Rom.” Det rådande prästadömet var inte det som hade förordnats av Kristus, under det att den romerska prästvigningsriten inte rättfärdigas i bibelskriften. Prästerligt celibat orsakade onaturlig lust, medan transsubstantiationens ”falska mirakel” ledde män till avgudadyrkan. Heliggörande av vin, bröd, altare, mässkrudar och så vidare var sammankopplat med nekromanti. Prelater bör inte vara temporala domare och härskare, eftersom ingen människa kan tjäna två herrar. Konklusionerna fördömde dessutom speciella böner för de döda, pilgrimsfärder och offer åt avbilder, och de förklarade att bekännelse inför en präst var obehövligt för frälsning. Krigföring stred mot Nya testamentet, och nunnors kyskhetslöften ledde till abortens och barnamordets fasor. Slutligen uppmuntrade den mångtalighet onödiga konsthantverk i kyrkan ”avfall, nyfikenhet och förställande.” De tolv konklusionerna sträckte sig över alla de viktigaste lollard-doktrinerna förutom två: att prästers främsta åligganden är att predika och att alla människor bör ha fri tillgång till bibeln på deras eget språk.” (https://www.britannica.com/topic/Lollards#ref102057) (Har inte hittat någon svensk motsvarighet av den här dvd:n, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Lollarderna delar vissa likheter med Jehovas vittnen, med starkt fokus på bibelläsning, predikan, och de var starkt emot avgudadyrkan, celibat och krig. Lollarderna kan dock inte betraktas som Jehovas vittnen i och med att de tillbad en treenighet. De kan inte heller hänvisas till som slaven som ger ut andlig mat, då det inte fanns någon central auktoritet eller central doktrin.
”Även om lollarderna kan sägas ha sitt ursprung i John Wycliffes skrifter så stämmer det att lollarderna inte hade någon central doktrin. Likaledes, i och med att lollarderna var en decentraliserad rörelse, varken hade eller föreslog lollarderna någon som helst enskild auktoritet. Rörelsen slöt sig till många olika åskådningar, men individuella lollarder behövde inte nödvändigtvis hålla med om alla lärosatser.” – https://www.newworldencyclopedia.org/entry/Lollardy (28 mars 2023) (Har inte hittat någon svensk motsvarighet av den här artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Hugenotterna
En annan grupp som Sällskapet Vakttornet har nämnt är hugenotter, men detta är egentligen bara ett annat namn för protestanter.
”Trötta på att vänta på förändringar inom kyrkan övergick många reformivrare till protestantismen. Omkring år 1560 hade ett stort antal franska adelsmän och deras understödjare slutit sig till hugenotterna, som protestanterna hade kommit att kallas.” – Vakna!, 22 april 1997, sid. 5 (sve. & eng.)
Anabaptister, socinianer, Brethren Minor (mindre falangen)
De grupper som stod närmast Sällskapet Vakttornets lära var anabaptisterna, socinianerna, och Brethren of the Minor Party (den mindre falangen). Dessa var alla nära besläktade och varade i cirka 100 år under slutet av 1500-talet. Dessa grupper hade starka åsikter mot treenigheten, barndop och andra katolska doktriner.
Följande artikel i Vakttornet från år 2003 ger det tydliga intrycket att de var precis som Jehovas vittnen i nutid genom att uppvisa ett antal likheter.
””Vad den mindre falangen trodde”.
Nedanstående citat ur Acta Unitatis Fratrum från 1400- och 1500-talen visar några av den mindre falangens trosuppfattningar. De här uttalandena, som skrivits av ledare för den mindre falangen, är framför allt riktade till den större falangen. Treenigheten: ”Om man så går igenom hela Bibeln kan man inte finna att Gud är delad i ett slags treenighet, i tre olika personer med namn, något som människor har hittat på i sin fantasi.” Helig ande: ”Den heliga anden är Guds finger och en Guds gåva, eller en tröstare, eller Guds kraft, som Fadern ger till troende på grundval av Kristi förtjänster. Vi finner ej i Den heliga skrift att den heliga anden skulle kallas en Gud eller en person; inte heller visar apostlarnas undervisning det.” … Dop: ”Herren Kristus sade till sina apostlar: Gå ut i hela världen, predika evangeliet för hela skapelsen, för dem som blir troende. (Markus, kapitel 16) Och först efter detta: när de blivit döpta, kan de bli räddade. Och ni lär att man skall döpa små barn som saknar en egen tro.” Neutralitet: ”Det era första bröder betraktade som dåligt och orent, att gå med i armén och mörda eller gå beväpnad på vägarna, allt detta anser ni vara gott. … Vi anser därför att ni, liksom andra lärare, tar för lätt på de profetiska ord som säger: Således bröt han kraften hos bågen, sköldarna och svärdet och striden. (Psalm 75 [Psalm 76 i Nya Världens översättning av den Heliga skrift]) Och dessutom: De skall inte göra något ont eller fördärvligt någonstans på mitt heliga berg, ty Herrens jord skall vara full av Guds kunskap, och så vidare. (Jesaja, kapitel 11)” Predikande: ”Det är välbekant att från början hjälpte kvinnor fler att komma till tro än alla präster och deras biskop. Och nu har prästerna slagit sig ner på sitt tilldelade pastorat. Vilket misstag! Gå ut i hela världen. Predika … för hela skapelsen.” – Vakttornet, 15 december 2003, sid. 12, 13 (eng. & sve.)
Men 1988 hade det visat sig att även dessa ”gjorde sig skyldiga till många fel”, såsom deras tro på reinkarnation och deras förnekelse av återlösningen.
”Varför socinianerna förkastade treenighetsläran
I likhet med religionerna runt omkring handlade de fel i många avseenden. Men av alla de religioner som reformationen gav upphov åt höll sig denna lilla grupp av socinianer mer till bibeln än de flesta andra gjorde. … Den lilla reformerta kyrkan (som socinianerna officiellt kallades) blomstrade i Polen i nära hundra år. Som mest uppgick de till närmare 300 församlingar.” – Vakna!, 22 november 1988, sid. 19-20, 21 (eng. & sve.)
”På 1500-talet, när den protestantiska reformationens storm bröt ut, uppstod en radikal grupp som kom att kallas socinianerna. De förnekade att Jesu död på något sätt ”möjliggjorde frälsning för oss” och betecknade denna lära som ”falsk, vilseledande och mycket farlig, stridande mot både Skriften och förnuftet”.” – Vakttornet, 15 februari 1991, sid. 6 (sve. & eng.)
Även om de inte tror på treenigheten kan dess grupps förståelse om Guds natur knappast anses vara acceptabelt för Jehovas vittnen. Anabaptisterna delade inte det arianska konceptet av Gud som lärs ut av Sällskapet Vakttornet. De trodde på modalism, föreställningen att det finns en unik Gud som manifesterar sig i tre olika former eller stadier; Fadern i Gamla testamentet, Sonen i de fyra evangelierna och den Heliga Anden sedan pingst.
Slutsats
Det är vanligt att högkontrollgrupper hävdar att de är den enda sanna religionen, en efterbildning av den ursprungliga kristendomen och att de har funnits alltsedan Jesu tid snarare än sedan deras faktiska historiska introduktion.
”Namnet ”Kristadelfian” användes först i mitten av 1800-talet, men vi tror att det har funnits människor som delar vår tro genom historien.” – christadelphian.org.uk (15 januari 2006) (Har inte hittat någon svensk motsvarighet för den här artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
På samma sätt hävdar Sällskapet Vakttornet att ledarskapet är en del av en direkt linje ända tillbaka till Jesus; och att Jehovas vittnen sträcker sig över 6 000 år. Påståenden av det slaget är imponerande när det gäller att främja och uppmuntra hängivenhet till sådana organisationer, men misslyckas under noggrann undersökning. Ifall det är någon som så skulle ha rätten till den typen av påståenden är det säkerligen bara den katolska och ortodoxa kyrkan.
Sällskapet Vakttornet kan inte spåra sina rötter tillbaka till Jesus; sällskapet kan inte ens bevisa det första steget till en grupp före pastor Russell. Inte en enda känd historisk kristen religion har levt upp till de väsentliga grundläggande Vakttorns-övertygelserna och normerna. Förutom detta avslöjar en noggrann undersökning av Sällskapet Vakttornets historia att före år 1930 var dess anhängare väldigt olikt från Jehovas vittnen i nutid. Med Rutherfords betydande omvälvning av Sällskapet Vakttornets läror under 1920- och 1930-talen är det till och med svårt att med rätta kunna kategorisera dess grundare Russell som en av Jehovas vittnen.
Relaterat till ämnet om huruvida det alltid har funnits Jehovas vittnen är artiklarna:
Krävs en organisation? (https://jwfacts.com/watchtower/organization.php)
Vem är den trogne och omdömesgille slaven? (https://jwfacts.com/watchtower/faithful-discreet-slave.php)
Fanns det en första århundradets styrande krets? (https://www.jwfacts.com/watchtower/governing-body.php)
Den här artikeln är skriven år 2007. Senaste uppdateringen kom i januari 2010. Översattes från engelska till svenska år 2023. Länk till källartikeln är: https://www.jwfacts.com/watchtower/always-been-witnesses.php
