Watchtower-artiklar felciterar eller felaktigt återger källcitat i en chockerande utsträckning. Detta brukade vara svårt att urskilja eftersom Watchtower sällan ger källan till citaten, men nu när en Internetsökning gör det enkelt att identifiera källan och sammanhanget för ett citat, har omfattningen av sådana felcitat blivit tillgänglig.
Två vanliga metoder Sällskapet Vakttornet har är att använda uteslutningstecken eller ellipser (…) för att ändra innebörden av en mening, eller att citera en mening korrekt, men utan att ange att meningen inte representerar skrivarens eller författarens syn i sammanhanget för hela stycket. Det som följer här är en rad exempel som täcker många ämnen. Vissa är engångsföreteelser i en artikel, under det att i fråga om detaljerade ämnen som evolution eller treenigheten kommer en enda artikel i Vakttornet att innehålla många felaktiga utdrag och citat.
I artikeln ”Vinn kriget om ditt sinne”, innehåller Vakttornet för juli månad 2017 på sidan 28 ett citat om propaganda:
”… är som ”mest effektiv när människor … hindras från att tänka kritiskt”.” – Vakttornet, Studieupplagan, juli 2017, sid. 28 (eng. & sve.)
Vad var det som hade klippts bort och blev ersatt med ellipser (…)?
”Därför kommer den sannolikt att vara som mest effektiv när människor inte har tillgång till flera informationskällor och om de hindras från att tänka kritiskt. Michael Balfour har föreslagit att ”den bästa proberstenen för att särskilja propaganda från vetenskap är om huruvida ett flertal informationskällor och tolkningar avskräcks eller främjas.” Media and Society In the 21st Century: A Historical Introduction s. 78 eller Media and Society In the 21st Century: A Historical Introduction 2009 s. 83 beroende på utgåva, Lyn Gorman, David McLean
Watchtowers felaktiga användning av ellipser är mycket betydande när den blir övertänkt i ljuset av Vakttornsartikeln, som säger att man ska lita på en enda informationskälla, följa organisationen oavsett hur ofullkomlig och att man ska avfärda alternativ information oavsett hur trolig den än är.
”Som vilken annan soldat som helst, behöver du en säker informationskälla för att fienden inte ska kunna lura dig. Det är precis vad Jehova har försett oss med. I hans ord, Bibeln, hittar du allt du behöver för att stå emot Satans propaganda.” – Vakttornet, Studieupplaga, juli 2017, sid. 28 (sve. & eng.)
”Håll dig tätt till Jehovas folk. De bröder Jehova har valt har såklart fel och brister, men de förtjänar ändå ditt lojala stöd. (1 Thess. 5:12, 13) Avfällingar och andra kan försöka få dig att ”fort bringas ur fattningen”, och deras anklagelser kan låta trovärdiga.” – Vakttornet, Studieupplaga, juli 2017, sid. 30 (eng. & sve.)
Sista dagarna
Vakttornet citerar Gazette för att underbygga att första världskriget 1914 förändrade världen till det sämre. Sett i sitt sammanhang säger artikeln någonting helt annat.
”Nyhetsskribenter kommenterade nyligen första världskrigets slut för 60 år sedan. Gwynne Dyer vid Montreal ”Gazette” skrev: ”Första världskriget — helt enkelt ’Det stora kriget’ för dem som överlevde det — kvarstår i människors sinnen som den nutida historiens vändpunkt. Före år 1914 levde personerna på de bleknande fotografierna i en annan värld …, som kännetecknades av en säregen oskuld. … Det var perioden före år 1914 som var den tid då människor kunde tro på att framåtskridandet förändrade oss lika snabbt som det förändrade våra maskiner. Sedan kastade första världskriget oss tillbaka in i verkligheten.”” – Vakttornet, 15 juni 1979, sid. 29 (sve.) – Vakttornet, 15 februari 1979, sid. 13 (eng.)
Mellan dessa noggrant utvalda kommentarer och ellipserna innehåller Gazette följande stycke.
”Detta är naturligtvis en hopplöst romantisk syn på världen, vi idealiserar det förflutna och överdramatiserar våra egna omständigheter. 1900-talet är verkligen inte värre än 1200-talet för masslakt, och inte heller än de antika imperierna för reglementering.” – Gazette, 11 november 1976
Blodtransfusioner
Watchtower använder en rad metoder för att övertyga medlemmarna om att blodtransfusioner är osäkra. Detta är ett så pass viktigt ämne, på grund av att löpande liv går förlorade, att det rekommenderas att man tänker över informationen i artikeln Blood Transfusions (Blodtransfusioner) (https://jwfacts.com/watchtower/blood-transfusions.php) och likaså Jehovah’s Witnesses, Blood Transfusion, and the Tort of Misrepresentation (https://jwfacts.com/pdf/blood-misrepresented-2005-kerry-louderback-wood.pdf) av Kerry Louderback-Wood.
Ett framstående felcitat gäller risken som kommer av att förvägra en transfusion för njurtransplantation. Inte bara läggs det till en punkt, utan citatet döljer sammanhanget som visar en betydande ökning i dödlighet för njurtransplanterade Jehovas vittnes-patienter med anemi.
””Resultaten som helhet tyder på att njurtransplantation kan utföras säkert och effektivt på de flesta Jehovas vittnen.”” – Hur kan blod rädda ditt liv? [1990], sid. 16 (eng.)
Hela citatet lyder enligt följande:
”Jehovas vittnen hade en ökad mottaglighet för bortstötningsepisoder. Den kumulativa procentandelen i förekomsten av primära bortstötningsepisoder var 77 procent efter tre månader hos Jehovas vittnen uppmätt mot 44 procent vid 21 månader i den matchade kontrollgruppen. Följderna av tidig allotransplantationsdysfunktion på grund av bortstötning var särskilt skadligt för Jehovas vittnen som utvecklade svår anemi (hemoglobin (Hgb)* 4,5 procent) – två tidiga dödsfall inträffade i undergruppen med denna kombination. Resultaten som helhet tyder på att njurtransplantation kan utföras säkert och effektivt på de flesta Jehovas vittne-patienter, men de med anemi som genomgår tidiga bortstötningsepisoder är en högriskgrupp i förhållande till andra transplanterade patienter.”
Missledande kommentarer skapas som att erytropoietin (EPO) kan hjälpa en patient att ”snabbt bilda röda blodkroppar som ersätter dem som gått förlorade”, ”tre till fyra gånger snabbare än normalt.” (Hur kan blod rädda ditt liv?, sid. 15 (sve. & eng.)) En läsare skulle troligen tro att ”mycket snabbt” betyder timmar eller dagar, men ”EPO kan ta upp till fyra eller fler veckor innan det börjar lindra några av symptomen på anemi.” (myeloma.org.uk Erythropoietin Infosheet, oktober 2011)
Informationen i Hur kan blod rädda ditt liv? försöker också skapa orealistisk fruktan för riskerna med blodtransfusion. Till exempel återger sidan 11 ett utdrag ur The New York Times för den 18 juli 1989, om att ”En expertgrupp tjänstemän med ansvar för medicin … svarade [alla] nej ”till att man ska mottaga blod från en person som testats positiv för borreliainfektion. Vad som inte anges är att det aldrig överhuvudtaget har förekommit några ”fall av borreliainfektion … kopplat till blodtransfusion …” (http://www.cdc.gov/lyme/transmission/, sedan 22 april 2013)
607 f.v.t.
År 607 f.v.t. är avgörande för Jehovas vittnen, eftersom det är grunden för att beräkna 1914 som början på de sista dagarna. Detta ämne är så detaljerat att det gör sig berättigad av en egen överläggning på 607 – 1914 – Sista Dagarna (https://jwfacts.com/watchtower/607-7-times.php) Vad som är relevant för den här artikeln är att under det att Sällskapet Vakttornet säger att Jerusalem förstördes 607 f.Kr., uppger praktiskt taget alla andra källor, uppslagsverk, historiker och forskare inbegripet, att Jerusalem föll antingen 587 f.Kr. eller 586 f.Kr.
För att komma fram till den falska tidpunkten 607 f.Kr. måste Sällskapet Vakttornet omarbeta tidpunkterna för andra viktiga händelser, utan något historiskt stöd dessutom. Av denna anledning har Vakttornets organisation tillgripit sig av missvisande utdrag för att få det att verka som att dess tidpunktssystem är korrekt. I följande utdrag, till exempel, infogar Insikts-boken årtalet 624 f.Kr. som Nebukadnessars tronsbestigningsår. Även om det gjorts korrekt med hjälp av [ ], lämnas läsaren med intrycket att denna tidpunkt stöds av originalkällan.
”Redan under sitt tronbestigningsår återvände han till Hattu, och ”i månaden shebat [januari/februari 624 f.v.t.] förde han det väldiga bytet från Hattu till Babylon”. (Assyrian and Babylonian Chronicles, A. K. Grayson, 1975, sid. 100)” – Insikt i Skrifterna, band 2 [1988], sid. 462–463 (eng.)
Men när han kontrollerade de assyriska och babyloniska krönikorna, vidtog Grayson inte tidpunkten 624 f.v.t., utan anger rättare sagt på sidan 19 tronsbestigningsåret som 605 f.Kr.
I 2010 års bok Guds ord till oss genom Jeremia görs ett uttalande om ett fynd av Eilat Mazar, vilket stödjer två karaktärer som nämns i Jeremia.
”Arkeologen Eilat Mazar berättar att man har grävt fram ett litet sigillavtryck (till vänster här nedan). Det hittades 2005 i samband med en övervakad utgrävning i ett jordlager som dateras till tiden då Jerusalem förstördes, dvs. år 607 f.v.t.” – Guds ord till oss genom Jeremia [2010], sid. 55 (sve. & eng.)
Läsaren kan få intrycket att Eilat stöder år 607 f.Kr., medan hon presenterar att förstörelsen skedde 587 f.Kr. (Se artiklar på jpost.com and archaeology.hui.ac.il) Det fanns ingen nödvändighet att nämna tidpunkten 607 f.v.t., eftersom det inte var relevant för ämnet, och för exakthetens skull kunde författaren ha hänvisat till ”när Jerusalem förstördes av Babylon.” Watchtower lägger in denna tidpunkt för att bedrägligt betinga Jehovas vittnen att 607 f.v.t. är historiskt korrekt.
Utbildning
Sällskapet Vakttornet avråder från avancerad utbildning. Följande utdrag innehåller ett flertal brister i hur information borde presenteras.
”Angående detta viktiga bibliotek av böcker sade Phelps dessutom: ”Våra tankar, vår vishet, vår filosofi, vår litteratur, vår konst, våra ideal kommer i större utsträckning från Bibeln än från alla andra böcker tillsammans. … Jag tror att kunskap i Bibeln utan en universitetskurs är värdefullare än en universitetskurs utan Bibeln.”” Vakna!, 22 december 2000, sid. 3 (eng. & sve.)
Det här citatet kapslar in det missledande förhållningssätt som Vakttornet vanligtvis innehåller citat.
För det första finns ingen källa för citatet, så det är därför svårt och tidskrävande att verifiera. Det visar sig vara från Encyclopedia of Sermons och att Phelps var en 1800-talspredikant. Sådan information är viktig för att förstå syftet och partiskheten bakom en kommentar av det slaget. Ännu viktigare är att citatet missvisar avsikten med Phelps mening, genom att den använder sig av ”…” för att dölja den första delen av citatet;
””Jag tror grundligt på en universitetsutbildning för både män och kvinnor”, sa Dr William Lyon Phelps från Yale University, ”men jag tror att kunskap i Bibeln utan en universitetskurs är värdefullare än en universitetskurs utan Bibeln. Varje person som har en grundlig kunskap om Bibeln kan verkligen kallas utbildad, och ingen annan lärdom eller kultur, oavsett hur omfattande eller elegant, kan bilda ett lämpligt substitut.” (Encyclopedia of Sermon Illustrations)
I sammanhanget har vi en predikant som rekommenderar universitet, men Watchtower presenterar citatet på ett sätt som om att det verkar som att Phelps förringar värdet av avancerad utbildning.
Korset
Det finns en mängd bevis för att Jesus dog på ett kors. (Se Cross or Stake; Kors eller Påle (https://jwfacts.com/watchtower/cross-or-stake.php)) I och med att det finns få bevis som underbygger deras teori om att Jesus dog på en påle har Sällskapet Vakttornet tillgripit sig av felcitat.
Imperial Bible-Dictionary citeras delvis I syfte att få det att förefalla som om att stauros måste betyda en påle. Genom att delvis citera döljer man kritisk information om att stauros användes för att referera till ett kors under första århundradet.
”Det grekiska ord som återgetts med ”kors” i många moderna bibelöversättningar (”tortyrpåle” i NV) är stau·rọs. I den klassiska grekiskan betydde detta ord blott och bart en upprättstående påle eller stolpe. Längre fram kom det också att användas om en avrättningspåle med en tvärslå. I The Imperial Bible-Dictionary erkänns detta med orden: ”Det grekiska ordet för kors, [stau·rọs], betecknade egentligen en påle, en upprättstående stolpe eller en planka, på vilken vad som helst kunde hängas eller som kunde användas vid inhägnande av ett jordstycke. … Även bland romarna tycks crux (varifrån vårt kors kan härledas) ursprungligen ha varit en upprättstående påle.” — Redigerad av P. Fairbairn (London, 1874), band I, sid. 376.” – Resonera med hjälp av Skrifterna [1985/1989], sid. 210 (sve.), sid. 89 (eng.)
Ellipser (…) används för att ändra innebörden av detta utdrag. Hela utdraget är:
”Det grekiska ordet för kors, [stau·rọs], betecknade egentligen en påle, en upprättstående stolpe eller en planka, på vilken vad som helst kunde hängas eller som kunde användas vid inhägnande av ett jordstycke. Men en modifiering infördes när Roms herravälde och bruk sträckte sig genom grekisktalande länder. Även bland romarna verkar crux (från vilket ordet kors härstammar) ursprungligen ha varit en upprätt påle, och förblev alltid den mer framträdande delen. Men från det att det började användas som straffinstrument tillkom vanligen ett transversalt stycke trä; dock inte alltid, inte ens då. … Det råder emellertid inget tvivel om att det senare slaget var det mest brukliga, och att korsfästelsen vanligen åstadkoms under evangelietiden genom att man hängde upp brottslingen på ett kors av trä. … Men den vanligaste formen, förstår man, var den i vilket det upprättstående trästycket korsades av ett annat nära toppen, men inte precist ända upp, så att den upprättstående pålen som löper över den andra, och såvida utformade ”ett kors” och därmed utformade fyra, och inte enbart två räta vinklar. Det var på ett kors av just denna utformning, enligt traditionens allmänna röst, som vår Herre fick lida på. … Det kan tilläggas att korsfästelse avskaffades omkring Konstantins tid, till följd av de heliga samfund som korset nu hade samlat kring sig.” – The Imperial Dictionary, sid. 376-377 (eng.)
The Imperial Dictionary visar att kors var den framträdande avrättningsformen på Jesu tid, och att det var Konstantin som satte stopp för dem, tvärtemot vad Watchtower använde citatet för.
1500-talets De Cruce Liber Tres av Justus Lipsius är felaktigt framställt på ett annat sätt. Appendixet till 1950- och 1969-utgåvorna av Nya Världens Översättning och Kungarikets Interlinjeära Översättning av de Grekiska Skrifterna återger en träsnittsillustration av en påle gjord av Lipsius, där det står: ”Detta är det sätt på vilket Jesus genomborrades på”, vilket ger det tydliga intrycket att Lipsius skulle ge stöd åt att Jesus dog på en påle. En artikel i Vakttornet från 1980 försöker ge samma intryck av att Lipsius gav stöd åt en påle.
”Vare sig träskulpturen är ett verk av 1500-talskonstnären Michelangelo eller inte, så åskådliggör den att man inte alltid har varit så säker på att Kristus fastnaglades på ett kors som kristenhetens ledare i våra dagar har velat få människor att tro. Katoliken Justus Lipsius, som levde på 1500-talet, illustrerade till exempel i sin bok De Cruce Liber Primus hur Jesus fastnaglades på en upprättstående påle. Detta stämmer överens med betydelsen i det grekiska ord som används i bibeln, när det i den beskrivs hur Jesus fastnaglades …” – Vakttornet, 1 juli 1980, sid. 30–31 (sve.) – Vakttornet, 15 februari 1980, sid. 30 (eng.)
Detta ger en felaktig bild av Lipsius, som lärde att Jesus dog på ett kors. Hans bok innehöll totalt 16 träsnitt, varav 9 föreställde olika former av korsfästelse. Under en av korsfästelseträsnitten är det på latin inskrivet: ”I Herrens kors fanns fyra trästycken, den upprättstående balken, tvärstången, en trädstam placerad nedanför och titeln ovanför.”
Watchtower använder sig också av opålitliga källor för stöd. Resonerar-boken på sidan 210 (svenska utgåvan) fortsätter med att citera ”John Denham Parsons’ bok The Non-Christian Cross” för att underbygga att Jesus inte dog på ett kors. Ändå var John Parsons en skeptiker som likafullt skrev Our Sun-God: Or Christianity before Christ, och försökte bevisa ett samband mellan Jesus och den egyptiske guden Horus, och var medlem i Society for Psychical Research för att befrämja information om synska och det paranormala. Forskningen som tillhandahålls av Parsons angående är bristande. Till exempel, citerar han Livius som om att crux används till att betyda påle (Livy, xxviii. 29) men tog fel. Livius använde palus och inte crux i detta avsnitt – ”Bundna till en påle (deligati ad palum) blev de piskade och halshuggna” (28.29.11). Parsons citerar också Lukianos som säger att Jesus blev ”fastnaglad vid en skolops”; (De Morte Peregrini) och hävdar att Lukianos använde skolops till att betyda ett enda stycke trä. Men detta är likafullt fel, eftersom Lukianos använder samma verb anaskolopizoó i Lis Consonantium, 12 som hänvisar till korsfästelse på en tvåbjälkad stauros.
Treenighetsbroschyren
Det värsta exemplet på ouppriktighet bland Watchtower-litteratur gäller treenigheten. När Watchtower angriper treenighetsdoktrinen tillgriper sig Watchtower av en mängd bedrägliga taktiker, inklusive halmgubbe-tekniken att feldefiniera treenigheten, felcitera källor och presentera specifikt falsk information.
Treenighetsläran handlar om att det finns ”tre personer i en Gud”. Ibland använder Sällskapet Vakttornet halmgubbe-tekniken att feldefiniera treenighetsläran som ”tre gudar i en”, som i följande utdrag, för att attackera denna felaktiga definition.
”Den avgudadyrkan och de styggelser som bedrivs inom kristenhetens och hedendomens religioner har förkastats av Jehovas återupprättade folk. … Deras tillbedjan fördelas inte på tre gudar i en, den så kallade gudomen i en mystisk treenighet, utan de är förenade som ett enda folk som tillber den ende Guden, Jehova.” – Vakttornet, 1 juli 1984, sid. 27 (sve.) – Vakttornet, 1 mars 1984, sid. 23 (eng.)
När de talar om treenigheten har de nästan aldrig nämnt konceptet om ekonomisk och ontologisk jämlikhet, men detta är nyckeln till att förstå treenigheten. Inte heller tar de upp modalism, som är en alternativ lära om Guds natur som många pingstmänniskor tror på. Watchtower-överläggning smälter samman treenighets- och modalkoncept till ett och samma ting, och attackerar sedan den felaktiga hybridhalmgubben som de själva har skapat.
Sällskapet Vakttornet presenterar också treenighetens historia felaktigt, och försöker få sina anhängare att tro att treenigheten inte utvecklades förrän århundraden efter Jesus, och under påtryckningar från Konstantin. Broschyren Bör man tro på treenighetsläran? (1989) anger på sidan 7 (eng. & sve.) ”… Bibelns och historiens vittnesbörd klargör alltså att treenigheten var okänd på bibelns tid och flera århundraden därefter.” Den går vidare med att föra fram det oriktiga påståendet att de antenicenska fäderna, Justinus Martyren, Irenaeus, Klemens av Alexandria, Tertullianus, Hippolytus och Origenes inbegripet var emot treenighetskonceptet, men var och en av dessa personer hade en avgörande roll i utvecklingen av treenigheten. Sidan 5 påstår att ”Detta är dock inget bevis för att Tertullianus lärde ut treenigheten.” Dock konstaterade Tertullianus;
”Gemenskapen av Fadern och Sonen, av Sonen och av Parakletet [Heliga Anden], utformar tre som sammanhänger i en avhängig serie. Och dessa tre är en sak, och inte en person.” (Mot Praxeas, kap. 25)
”Guds son är identisk med Gud. Guds Ande är Gud.” (Mot Praxeas, kap. 26)
Se The Watchtower and the Ante-Nicene Church Fathers av Michael J. Partyka (Länk: http://thetruth.atspace.com/antenicenejw.html) för en djupgående artikel med fullständiga källcitat till de delvisa citaten som används i Watchtower-broschyren Bör man tro på treenighetsläran? I varje fall blir det lätt uppenbart att Vakttornssällskapet har förvrängt vad de tidiga kyrkofäderna försökte säga.
Bör man tro på treenighetsläran? klassiskt använder sig också av ellipser för att dölja ord som ”men”, ”dock” och ”därför” för att förvränga poängen som källan gör. Citat är bara delvist refererade, vilket gör det svårt och tidskrävande att hitta det ursprungliga citatet för verifieringssyfte. Följande partiella Watchtower-citat jämförs med det ursprungliga citatet för att belysa hur mycket Sällskapet Vakttornet är beredvillig att förvränga källor för att kunna övertyga anhängare om deras synpunkter.
Encyclopaedia of Religion and Ethics, James Hastings, Trinity, s.461 (eng.) ”Till en början var den kristna tron inte trinitarisk. … Varken under den apostoliska eller den efterapostoliska tiden var den det, vilket avspeglar sig i NT [Nya testamentet] och andra tidiga kristna skrifter.” — Encyclopædia of Religion and Ethics. (ti sid. 6–7 (sve. & eng.))
”Till en början var den kristna tron inte trinitarisk i den strikt ontologiska syftningen.”
The Triune God, Edward Fortman ”Jesuiten Fortman skriver: ”Nya testamentets skribenter … skriver inget i direkta ordalag om treenigheten, de lär inte uttryckligen att det i en Gud finns tre jämlika gudomliga personer. … Vi påträffar inte någonstans någon trinitarisk lärosats om tre sinsemellan åtskilda bärare av gudomligt liv och gudomlig verksamhet i samma gudom.”” (ti sid. 6 (sve. & eng.))
”De skriver inget i direkta ordalag om treenigheten, de lär inte uttryckligen att det i en Gud finns tre jämlika gudomliga personer. Men de ger oss en elementär treenighet, de uppgifter från vilka en formell lära av det slaget om den treeniga Guden kan formuleras.”
The Encyclopedia Americana ”I uppslagsverket The Encyclopedia Americana sägs det att treenighetsläran anses ”övergå människans fattningsförmåga”.” (ti sid. 4 (eng. & sve.))
”Det framhålles att även om läran övergår människans fattningsförmåga, är den, liksom många av fysikaliska vetenskapens formuleringar, inte i strid med fattningsförmågan, och går att förnimmas (även om den inte kan förstås) av det mänskliga sinnet.”
The Catholic Encyclopedia (newadvent.org /cathen/ 15047a.htm 21/12/2006) “Uppslagsverket The Catholic Encyclopedia förklarar också: ”I Skriften finns inte ett enda uttryck som gemensam beteckning på de tre personerna i gudomen. Ordet τρίας [trí·as] (som det latinska trinitas är översatt från) påträffas första gången hos Teofilos från Antiokia omkring år 180 e. Kr. … Kort därefter förekommer det i sin latinska form, trinitas, hos Tertullianus.”” (ti sid. 5 (eng. & sve.))
”Ordet τρίας [trí·as] (som det latinska trinitas är översatt från) påträffas första gången hos Teofilos från Antiokia omkring år 180 e. Kr. Han talar om ”Guds treenighet [Fadern], Hans Ord och Hans Visdom” (“Ad. Autol.”, 11, 15, P. G., VI, 1078). Termen kan naturligtvis ha varit i bruk före hans tid. Kort därefter uppkommer den i sin latinska form trinitas av Tertullianus.” Encyclopedia of the Holy Trinity ”Det katolska verket Trinitas—A Theological Encyclopedia of the Holy Trinity påpekar till exempel att några av Tertullianus’ ord längre fram användes av andra för att beskriva treenigheten. Sedan ges ett varningens ord: ”Några förhastade slutsatser kan dock inte dras av detta bruk, för han tillämpar inte orden på trinitarisk teologi.”” (ti sid. 5–6 (sve. & eng.)) ”Den store afrikanen formgav treenighetens latinska språk, och många av hans ord och fraser förblev permanent i bruk: som orden Trinitas och persona, formlerna ’en substans i tre personer’, ’Gud från Gud, ljus från ljus’. Han använder ordet substantia 400 gånger, precis som han använder consubstantialis och consubstantivus, några förhastade slutsatser kan dock inte dras av detta bruk, för han tillämpar inte orden på trinitarisk teologi.”
New Catholic Encyclopedia – s.306 (eng.) ”I verket New Catholic Encyclopedia sägs det också: ”Läran om den heliga treenigheten förekommer inte i GT [Gamla testamentet].”” (ti sid. 6 (eng. & sve.) ”Läran om den heliga treenigheten förekommer inte i GT. På många ställen i GT används dock uttryck där några av kyrkans fäder såg referenser eller föraningar om treenigheten.”
Origin and Evolution of Religion ”En professor vid Yaleuniversitetet, E. Washburn Hopkins, försäkrar: ”För Jesus och Paulus var läran om treenigheten tydligtvis okänd; de säger … ingenting om den.” — Origin and Evolution of Religion (Religionens uppkomst och utveckling).” (ti sid. 6 (sve. & eng.))
”Treenighetslärans begynnelse visas redan i Johannes (cirka 100 e.Kr.)” För Jesus och Paulus var läran om treenigheten tydligtvis okänd; de säger i alla fall ingenting om den.”
Skapelseboken
Skapelse-boken från 1985 (Liv – ett resultat av skapelse eller evolution?) liknar Treenighetsbroschyren genom att vara ännu en episk presentation av falsk information. Evolutionsteorin blir felaktigt presenterad, kreationister framställs som vetenskapsmän och vetenskapsmän citeras ur sitt sammanhang. Ibland, när en vetenskaplig artikel anger ett problem, följt av lösningen på det, citerar Skapelse-boken problemet som en olöst bekännelse från en vetenskapsman, som försummar att underrätta om att artikeln tar upp problemfrågan som den väckte.
Följande citat är från 1985 års originalutgåva av Liv – ett resultat av skapelse eller evolution? Samma felcitat fördes vidare till 2006-utgåvan. De ursprungliga citaten inhämtades till stor del från Jan Haugland, som kunde ses på Misquotations in the Creation Book 2006-02-15 (http://corior.blogspot.com/2006/02/misquotations-in-creation-book.html?m=1) från och med 15 februari 2021.
Skapelse-boken – Ursprungligt citat och kommentarer
Sidan 15, paragraf 4
”I den vetenskapliga tidskriften Discover beskrivs situationen på följande sätt: ”Evolutionsteorin … angrips nu inte endast av kristna fundamentalister, utan den ifrågasätts också av ansedda vetenskapsmän. Bland paleontologer, forskare som studerar de fossila avlagringarna, råder åsikter som alltmer avviker från den förhärskande synen på darwinismen.””
James Gorman, “The Tortoise or the Hare?” (“Sköldpaddan eller haren?”), Discover, oktober 1980, s. 88 (eng.):
”Charles Darwins briljanta idé om evolutionsteorin, publicerad år 1859, hade en fantastisk inverkan på vetenskapligt och religiöst tänkande och förändrade för alltid människans uppfattning om sig själv. Den vördade teorin angrips nu inte endast av kristna fundamentalister, utan den ifrågasätts också av ansedda vetenskapsmän.
Bland paleontologer, forskare som studerar de fossila avlagringarna, råder åsikter som alltmer avviker från den förhärskande synen på darwinismen.
Det mesta av debatten kommer att kretsa kring en nyckelfråga: Kryper den tre miljarder år gamla evolutionsprocessen i en jämn takt, eller präglas den av långa perioder av inaktivitet som avbryts av kortvariga uppkomster av snabba förändringar? Darwins allmänt vedertagna syn – att evolutionen fortskrider stadigt, krypande – gynnar sköldpaddan. Men två paleontologer, Niles Eldredge från American Museum of Natural History och Stephen Jay Gould från Harvard, satsar på haren.”
Sidan 15–16, paragraf 6
”Paleontologen Niles Eldredge, en framträdande evolutionist, sade: ”Det tvivel som har smugit sig in i den tidigare självsäkerheten som har rått inom den evolutionära biologin under de tjugo senaste åren har rört upp starka känslor.” Han talade om ”bristen på fullständig enighet även inom de stridande lägren” och tillade: ”Saker och ting är nu i dagarna verkligen i en enda röra. … Ibland verkar det som om det finns lika många variationer på varje [evolutionistiskt] tema som det finns biologer.”” Natural History, “Evolutionary Housecleaning,” (Naturhistoria, “Evolutionär Storstädning”) av Niles Eldredge, februari 1982, s. 78, 81 (eng.)
“Jag nämner detta bara för att belysa bristen på fullständig enighet även inom de stridande lägren: saker och ting är nu i dagarna verkligen i en enda röra, och vart och ett av de ”grundläggande” sätten att se på evolution har sina mindre varianter. Ibland verkar det som om det finns lika många variationer på varje tema som det finns biologer. Men det är som det ska vara; det är så vetenskapen ska fungera. … … När de [kreationister] felaktigt framställer det översvallande, skapande tvivel och kontroverser som genomsyrar evolutionär biologi nuförtiden, främjar de aktivt vetenskaplig obildning.”
Sidan 20
”I tidskriften [Bulletin] förklarades det att vi nu, efter mer än hundra års fossilletande, faktiskt ”har ännu färre exempel på evolutionära övergångar än på Darwins tid”.” “Conflicts between Darwin and Paleontology”, (“Konflikter mellan Darwin och paleontologi”) Field Museum of Natural History Bulletin, januari 1979, Vol. 50 Nr. 1 s. 22–29 (eng.)
”Detta citat av David Raup är taget ur sitt sammanhang, i och med att tidningen inte handlade om fossilavlagringarnas bevis på gemensam härkomst, utan om huruvida mekanismen för naturligt urval på art-nivå visas i fossilavlagringarna. På sidan 22 hade Raup inlett sin kommentar med: ”Vi måste skilja mellan evolutionens faktum – definierat som förändringar i organismer över tid – och förklaringen av denna förändring. Darwins bidrag, genom sin teori om naturligt urval, var att föreslå hur den evolutionära förändringen ägde rum. Bevisen som vi hittar i de geologiska avlagringarna är inte alls så kompatibla med darwinistiskt naturligt urval som vi skulle kunna vilja att det vore.”
Han fortsätter med att konstatera, ”Nu, i fråga om fossilavlagringarna, ser vi verkligen förändring. … Om vi tillåter att det naturliga urvalet fungerar, som vi sånär måste göra, talar fossilavlagringarna inte om för oss huruvida det var tillräkneligt för 90 procent av förändringen vi ser eller 9 procent.” (sid. 26 (eng.))
Sidan 18
”Darwin medgav att detta är ett problem. Han skrev bland annat: ”Att föreställa sig att ögat … skulle ha kunnat utformas genom [evolution] … verkar ju, det erkänner jag villigt, som något i allra högsta grad absurt.”” Charles Darwin, The Origin of Species (Om Arternas Uppkomst), 1859, s. 133 (eng.)
“Att föreställa sig att ögat med alla dess oefterhärmliga uppfinningsförmågor för att justera fokus till olika avstånd, för att släppa in olika mängder ljus, och för att korrigera sfäriska och kromatiska aberrationer, skulle ha kunnat utformas genom [evolution] naturligt urval, verkar ju, det erkänner jag villigt, något i allra högsta grad absurt. När det sades för första gången att solen stod stilla och att världen snurrade runt, förklarade mänsklighetens sunda förnuft att läran var falsk; men det gamla talesättet Vox populi, vox Dei, som varje filosof känner till, kan inte att lita på vetenskapen. Förnuftet säger mig, att om åtskilliga övergångar från ett enkelt och ofulländat öga till ett komplext och fulländat kan påvisas existera, så är varje övergång gagneligt för dess besittningshavare, vilket säkerligen är fallet; om så ytterligare, ögat någonsin anpassar sig och att anpassningarna ärvs, vilket likaså säkerligen är fallet; och om sådana anpassningar skulle vara gagneliga för något djur under föränderliga livsförhållanden, så bör därför svårigheten att tro att ett fulländat och komplext öga skulle kunna bildas genom naturligt urval, även om det genom vår föreställning är oöverstigligt, inte anses vara subversivt för teorin.”
Sidan 39
”Nu kanske läsaren börjar förstå Dawkins’ kommentar i förordet till sin bok: ”Den här boken bör läsas ungefär som en science fictionroman.”” Richard Dawkins, The Selfish Gene (Den själviska genen), 1976, s. 9 (eng.)
”Den här boken bör läsas ungefär som en science fictionroman. Den är utformad för att tilltala fantasin. Men det är inte science fiction: det är vetenskap. Oavsett om det är kliché eller inte, så uttrycker ”märkligare än fiction” precis vad jag känner för sanningen.”
Sidan 42
”Kemisten Richard Dickerson förklarar: ”Det är därför svårt att inse hur polymerisation [att små molekyler sammankopplas till större] skulle ha kunnat äga rum i urhavets våta miljö, eftersom närvaron av vatten gynnar depolymerisation [att stora molekyler sönderdelas till mindre] snarare än polymerisation.””
Citatet är från Scientific American, september 1978, s. 75. (eng.) Syftet och innehållet i artikeln går vidare till att ta upp hur polymerisation kan ha gått till. Sidan 89
”Fossiljägaren Donald Johanson medgav: ”Ingen kan vara alldeles säker på hur en utdöd hominid såg ut.”” Donald C. Johanson and Maitland A. Edey, Lucy — the Beginnings of Humankind, (Mänsklighetens Begynnelse) New York: Warner Books, Inc, 1981, s. 286 (eng.).
”Ingen kan vara alldeles säker på hur en utdöd hominid såg ut med dess hår och skin. Storlekarna här är skalenliga, med afarensis ungefär två fot kortare än den genomsnittliga människan.”
Sidan 143
”Evolutionisten Richard Lewontin medgav att levande organismer ”förefaller ha blivit utformade med omsorg och konstfärdighet”, något som fått somliga vetenskapsmän att betrakta dem som ”de främsta bevisen för en Högste Formgivare”. Vi kommer att ha nytta av att begrunda några av dessa bevis.”
Detta citat är en chockerande förvridning av författarnas avsikt och förändrar i hög grad innebörden av vad Lewontin sade.
Richard C. Lewontin, “Adaptation”, (“Anpassning”) Scientific American, vol. 239, september 1978, s. 213 (eng.):
“Den uppenbara anpassningen mellan organismer och deras miljö är ett viktigt resultat av evolutionen. … Livsformer är dock mer än bara multipla och mångfaldiga. Organismer passar anmärkningsvärt väl in i den yttre värld där de lever. De har morfologier, fysiologier och beteenden som förefaller ha blivit utformade med omsorg och konstfärdighet för att göra det möjligt för varje organism att tillägna sig världen runt den för dess eget liv. Det var organismernas fantastiska passform till miljön, mycket mer än den stora mångfalden av former, som var de främsta bevisen för en Högste Formgivare. Darwin insåg att om en naturalistisk evolutionsteori skulle bli framgångsrik så måste den kunna förklara organismernas skenbara fulländning och inte enbart deras variation.”
Sidan 15
”Francis Hitching, evolutionist och författare till boken The Neck of the Giraffe, sade: ”Trots att darwinismen accepterades i den vetenskapliga världen som biologins stora enande princip befinner den sig efter ett och ett kvarts århundrade i ett förvånansvärt utsatt läge.””
Boken Bibeln – Guds ord eller människors? på sidan 106 och 108 (sve. & eng.) beskriver Hitching som en ”vetenskapsman” och en ”auktoritet”. Han citeras även i Vakttornet 1994, 1990 och i Vakna! 1994.
Hitching är en favorit i avseende på citeringar av kreationister. Skapelse-boken citerar hans bok Neck of the Giraffe 13 gånger. (Han har dock inga vetenskapliga meriter, vilket han ljuger om i sin bok, vilket tas upp i Hitching 12 februari 2013 på hemsidan http://www.talkorigins.org/faqs/hitching.html). Han är paranormalist, och hans bok Earth Magic beskriver hans tro på pyramidenergi, astrologi, ESP, och sökande med slagruta och parapsykisk forskning. Kritiken mot evolutionsteorin i Neck of the Giraffe används för att föra fram hans egen teori om paranormala krafter som styr evolutionen. Han är inte på något sätt en trovärdig källa, men Sällskapet Vakttornet använder honom som en av deras primära informationskällor i Skapelse-boken.
Sidorna 36–37:
”Matematiska sannolikhetsberäkningar ger goda bevis för att skapelseskildringen i Första Moseboken måste ha kommit från någon som ägde kunskap om händelserna. I skildringen uppräknas tio större skeden i följande ordning: […] Vetenskapen håller i stort sett med om att dessa ting inträffade i denna ordning. Hur stor är chansen att Mose helt enkelt gissade sig fram till denna ordning? Lika stor som att man slumpmässigt drar numren 1 till 10 ur en låda i rätt ordning. Chansen att man skall kunna göra det på första försöket är en på 3.628.800! Att säga att Mose helt enkelt råkade räkna upp de föregående händelserna i rätt ordning utan att få fakta någonstans ifrån är inte realistiskt.”
Den här delen av Skapelse-boken är förskräcklig på flera nivåer.
För det första håller forskare inte med om ordningen på skapelsedagarna i Första Moseboken. Vetenskapsmän säger att källan till ljus, solen, kom före jorden. Vetenskapen ger också uppteckning på ordningen för djurens evolution som fiskar, reptiler, fåglar; inte fiskar, fåglar, reptiler/djur. Minst två av dagarna är i oordning.
För det andra finns det två skapelseberättelser i Första Moseboken, där ordningen i Första Moseboken 2 skiljer sig från skapelseordningen i Första Moseboken 1. Skapelse-boken klargör inte vilken berättelse den hävdar att forskare håller med om, och vetenskapen håller inte med någondera.
För det tredje kan det inte likställas med den enkla sannolikheten att dra siffrorna 1 till 10 ur en låda i rätt ordning. Till och med den enklaste personen skulle anta att solen och jorden var först. Jorden är en nödvändig förutsättning för att kunna rymma vattnet, växterna och djuren. Ljus och vatten måste föregå växter, som annars dör utan dem. Växter måste ha skapats före djur, fåglar och fiskar, som är beroende av växter som föda. Därför kommer enkel logik att placera de flesta av skapelsedagarna i rätt ordning, vilket avsevärt minskar chanserna för en överensstämmelse med vetenskapen till långt under en på över 3 miljoner.
För att se en lista på alla 69 felcitat, besök Creation Book References (https://jws-and-the-truth.blogspot.com/p/creation-book-references_7.html) eller ladda ner som en pdf-fil (https://jwfacts.com/pdf/misquotations-in-the-creation-book.pdf).
Skapelse-boken ersattes år 2010 av Livets uppkomst – fem frågor som kräver svar och Hur har livet kommit till? Dessa är av lika dålig kvalitet, och dokumentet Weighed and Found Wanting (https://jwfacts.com/pdf/weighed-wanting-watchtower-origin-of-life.pdf) visar hur båda felaktigt representerar evolution och förvränger nästan varje inkluderat citat. Critique of the March 2014 Awake Article “The Untold Story of Creation” (https://jwfacts.com/pdf/alan-feuerbacher-awake-march-2014-creation-critique.pdf) visar att Vakna!-artikeln från 2014 är lika oärlig.
Watchtower-artiklar om evolution innehåller ett konsekvent mönster av dålig forskning, som citat från både januari- och augusti-Vakna!-magasinen under 2015. Följande tillskriver ett citat till Dawkins.
”Evolutionsbiologen Richard Dawkins skrev: ”DNA-tråden är information, ett kodat budskap skrivet med kemiska bokstäver …” – Vakna!, augusti 2015, sid. 5-6 (sve. & eng.)
Detta är inte ett citat från Dawkins, utan från Ridley. Lite forskning avslöjar att detta citat visas på sidan 37 i Richard Dawkins bok The Oxford Book of Modern Science Writing. Men Dawkins citerar från sidan 13 i Matt Ridleys bok Genome: The Autobiography of a Species in 23 Chapters från 1999.
Vakna! för januari månad 2015 lyckas vara missvisande på 3 olika sätt inom dess första halvsida. Den börjar med att använda ryktbar forskare för att skaffa missledande stöd för skapelsen, och citerar Rama Singh som säger ”Motståndet mot evolution går utöver religiös fundamentalism och omfattar väldigt många människor från utbildade delar av befolkningen.” (Vakna!, januari 2015, sid. 3 (eng.)) Detta dåligt refererade citat är ur Darwin’s legacy: why biology is not physics, or why evolution has not become a common sense (Darwins arv: varför biologi inte är fysik, eller varför evolution inte har blivit allmänt sunt förnuft, länk: https://cdnsciencepub.com/doi/pdf/10.1139/g11-046?src=recsys) (sedan 2 januari 2016). Även om citatet är korrekt representerar det Singhs avsikt felaktigt. Singh går vidare i samma paragraf med, ”Det finns flera orsaker till att evolutionens fakta inte är lätt att förstå av de allmänna folkmassorna.” Han fortsätter med att förklara varför utbildade människor saknar förståelse för evolution. Föranledd av att Singh officiellt lämnade in klagomål på Vakna! för att den använder sig av ”intellektuell oärlighet” när den tog honom ur sitt sammanhang, se https://www.inquisitr.com/1766536/biology-professor-creationist-magazine, så Sällskapet Vakttornet drog tillbaka yttrandet och laddade åter upp en redigerad utgåva av Vakna! till deras websida utan någon hänvisning till Singh.
Vakna!, januari 2015, sid. 3 (eng.) före och efter redigering
Alltsedan den 6 januari 2016 behåller den engelska ljudinspelningsversionen och de flesta icke-engelskspråkiga PDF-utgåvorna fortfarande Singhs citat.
Den andre citerade vetenskapsmannen, Gerard, är inte kännetecknad som ett Jehovas vittne. Medan endast ett förnamn ges i engelska Vakna!, innehåller den tyska upplagan hans fullständiga namn Gerard Hertel, som i hans alumn (https://web.archive.org/web/20030628104501/ http://www.uwalumni.com/onwisconsin/2003_summer/70s.html) (6 januari 2016) beskrivs som ett Jehovas vittne.
Artikeln fortsätter sedan med att fråga:
”Varför är det så att även vissa vetenskapligt sinnade människor har svårt för att acceptera evolutionen som livets ursprung?”
Evolutionsläran studerar inte ”livets uppkomst”, forskning om ”livets uppkomst” kallas för abiogenes. Evolution är studiet av ”processen genom vilket förändringar i växter och djur sker över tid.” Det finns en enorm mängd bevis för evolution, i själva verket främjar Sällskapet Vakttornet en snabb form av evolution, när det hävdas att alla miljoner djurarter på jorden utvecklats från de få tusen som kunde få plats på Noas ark (https://jwfacts.com/watchtower/flood-noah-global.php) för 4000 år sedan. Å andra sidan medger även Richard Dawkins att det är lite som vi känner till om livets ursprung.
”Vi vet en hel del om hur evolutionen har fungerat ända sedan den började, men vi vet lite mer än Darwin om hur den började i första hand. … Vi har inga bevis för vad det första steget i att skapa liv var för något … Vi behöver faktiskt ingen trovärdig teori om livets ursprung, och vi kanske till och med är lite oroliga för om en alltför rimlig teori skulle upptäckas!” – The Greatest Show on Earth, The Evidence for Evolution (2009) sid. 416,419 (eng.)
Jehovas vittnen litar tyvärr på Sällskapet Vakttornets skrivare i vetenskapsfrågor, vars bias till överväldigande del påverkar riktigheten av informationen som de presenterar. Deras forskningsförmåga är så fundamentalt inadekvat att de inte kan korrekt identifiera informationskällan, än mindre korrekt förstå och förklara vetenskapsfrågor.
Felciterade skriftställen
Sällskapet Vakttornet är också känd för att felcitera skriftställen i bibeln, så som att sätta punkt där det inte fanns någon, vilket ändrar den sanna innebörden av versen. Sällskapet Vakttornet koncentrerar sig på ett fåtal utvalda skriftställen för att underbygga sin lära och genom att handplocka och citera slående delar av skrifterna kan det få läran att förefalla som solid, när den inte är det. Till exempel, för att kunna underbygga konceptet att själen inte finns vid döden, citerar boken Resonera med hjälp av skrifterna på sidan 92 (svenska utgåvan) Predikaren 9:5 som:
””De levande är medvetna om att de kommer att dö; men vad de döda beträffar, är de inte medvetna om någonting alls.”” – Resonera med hjälp av skrifterna [1985/1989], sid. 92 (sve.), sid. 100 (eng.)
Det här är missvisande, eftersom det lägger till en punkt, medan det i bibelns skrifter finns ett kommatecken. I sin helhet står det:
”De levande vet nämligen att de skall dö, men de döda vet ingenting alls, och de har inte längre någon lön, ty minnet av dem är glömt. Också deras kärlek och deras hat och deras svartsjuka har redan förgåtts, och aldrig någonsin mer har de del i det som görs under solen.” – Predikaren 9:5-6
Predikaren är ett poetiskt verk om livets fåfänga, och det tas i allmänhet inte bokstavligt. Det tidigare nämnda skriftstället kan inte tas som bokstavlig, eftersom meningen fortsätter med kommentaren att det inte finns någon minnesbild av de döda. Vidare tar det bort uppståndelsehoppet, när det säger om de döda att ”aldrig någonsin mer har de del i det som görs…”. Läs det i dess helhet, versen säger bara vad Sällskapet Vakttornet vill att det ska säga om de på ett ouppriktigt sätt lägger till en punkt.
En av de mest betydande felen i Nya Världens Översättning är införandet av ordet Jehova (https://jwfacts.com/watchtower/jehovah-new-testament.php) i Nya Testamentet. Av de många tusentals tidiga Nya Testamentet-fragment som hittats innehåller inte ett enda Guds namn. Att infoga Jehova innebär att många skriftställen har fått sin mening ändrad.
Ett skriftställe som ganska tydligt hänvisar till Jesus, Romarbrevet 10:13, har ändrats till Jehova i Watchtower-bibeln.
Romarna 10:13 – ”Ty ”var och en som anropar Jehovas namn skall bli räddad”.
Detta har en viktig inverkan, eftersom Sällskapet Vakttornet försöker använda detta skriftställe för att bevisa att endast Jehovas vittnen kommer att räddas.
”Vi står nu inför den största vedermödan av alla, då Jehovas stormvind skall sopa bort ondskan från jordens yta och bana väg för ett paradis med evig fred. Kommer du att vara en av dem som i trohet ”anropar Jehovas namn”? Gläd dig i så fall! Du har Guds löfte om att du kommer att bli räddad. — Romarna 10:13.” – Vakttornet, 15 december 1997, sid. 21 (eng. & sve.)
En undersökning av Emphatic Diaglott, publicerad av Sällskapet Vakttornet visar att ordet som används i detta avsnitt inte är YHWH utan Kyrios (κύριος) – Herre.
Strax före denna vers säger Romarna 10:9, ”Jesus är Herre (Kyrios)”. Det följer att Romarbrevet 10:13 hänvisar till Jesus och identifierar Jesus som kravet för frälsning.
“Tror Jehovas vittnen att de är de enda som blir frälsta? Nej. Miljoner människor som har levt tidigare och som inte var Jehovas vittnen kommer att få möjlighet till räddning. Många som nu lever har ännu chansen att få ta ställning för sanning och rättfärdighet innan “den stora vedermödan” och de kommer då att få räddning.” Jehovas Vittnen, Vilka är de? Vad tror de på? [2002], sidan 29 (eng.)
Sällskapet Vakttornet är inte nöjd med sin felaktiga översättning av bibeln, utan de kritiserar andra religioner som inte använder ordet Jehova genom missvisande citaering av sina källor.
”KRISTENHETENS KYRKOR i allmänhet har tagit avstånd från Guds namn. I förordet till en engelsk bibelöversättning sägs det: ”Bruket att kalla den ende Guden vid namn … är helt och hållet olämpligt för den kristna kyrkans universella tro.” (Revised Standard Version)” – Vakttornet, Studieupplagan, 15 mars 2013, sid. 24 (sve. & eng.)
”… en revision av American Standard Version från 1901. I revisionen tog man bort Guds namn och gick på en helt annan linje än vad utgivarna av American Standard Version hade gjort. Varför det? I förordet står det: ”Bruket att kalla den ende Guden vid namn … är helt och hållet olämpligt för den kristna kyrkans universella tro.” – Vakttornet, Studieupplagan, 15 december 2015, sid. 10 (sve. & eng.)
Vad citatet i Revised Standard Version säger i sin helhet har en helt annan innebörd uppbackad av solida resonemang.
”Formen ”Jehova” är av senmedeltida ursprung; det är en kombination av det gudomliga namnets konsonanter och de vokaler som masoreterna fäster vid det men som tillhör ett helt annat ord. Ljudet av Y representeras av J och ljudet av W av V, som på latin. Av två skäl har kommittén återvänt till den mer bekanta användningen av King James Version: (1) ordet ”Jehova” representerar inte korrekt någon form av namnet som någonsin använts på hebreiska; och (2) användningen av vilket egennamn som helst för ende Guden, som om det fanns andra gudar från vilka Han måste särskiljas, upphörde inom judendomen före den kristna eran och är helt olämpligt för den kristna kyrkans universella tro.” (ncccusa.org från och med 12 mars 2016; länk: http://www.ncccusa.org/newbtu/aboutrsv.html)
Bröllopsringen
Artikeln Pagan Practices (Hedniska Bruk) (https://jwfacts.com/watchtower/quotes/pagan-practices.php) visar att Watchtower förbjuder ett flertal utövanden och bruk genom att använda resonemang om att de är av hedniskt ursprung. Det tillåter inkonsekvent Jehovas vittnen att använda en vigselring, trots att de erkänner att den är hednisk. I ett fall har det infogat ett citat som hävdar att vigselringen är hednisk, men vid andra tillfällen avlägsnar den delen av citatet, vilket hindrar anhängare att inse att deras resonemang om hedniska sedvänjor varken är konsekventa eller logiska. Hela citatet lyder enligt följande:
”Den under 1800-talet verksamme romersk-katolske kardinalen John Henry Newman påvisade i sin bok Essay on the Development of Christian Doctrine (Avhandling om den kristna lärans utveckling) det icke-kristna ursprunget till många av den avfälliga kristenhetens läror, ceremonier och sedvänjor och skrev: ”Bruket av tempel och seden att inviga dessa åt särskilda helgon och att vid dessa tillfällen pryda dem med kvistar av träd; rökelse, lampor och ljus; offergåvor vid tillfrisknande från sjukdom; vigvatten; asyler; helgdagar och firandet av högtider; bruket av kalendrar, processioner, välsignelser över åkerfälten; prästerliga skrudar, tonsuren, ringar som äktenskapliga vårdtecken, bruket att vända sig mot öster, vid en senare tidpunkt bruket av bilder, möjligen också den liturgiska sången och [sången] Kyrie eleison [Herre, förbarma dig], allt detta är av hedniskt ursprung och har blivit helgat genom att upptagas i kyrkan.”” – Uppenbarelsens storslagna höjdpunkt är nära! [1988/2006], sid. 236 (eng. & sve.)
Vanligtvis tar man bort delen om ringar från detta citat.
”Vad detta beträffar kanske du kommer ihåg att kardinal John Henry Newman i An Essay on the Development of Christian Doctrine (Avhandling om den kristna lärans utveckling) ger en lång lista över traditionella sedvänjor, däribland ”rökelse, lampor och ljus; offergåvor … vigvatten; asyler; helgdagar …”, och sedan framhåller att ”allt detta är av hedniskt ursprung och har blivit helgat genom att upptas i kyrkan”.” – Vakna!, 8 januari 1984, sid. 17 (sve.) – Vakna!, 22 augusti 1983, sid. 17 (eng.)
”Den romersk-katolske kardinalen John Henry Newman säger i boken An Essay on the Development of Christian Doctrine att tillbehör som kristenheten har använt i hundratals år, till exempel rökelse, ljus, vigvatten, prästskrudar och helgonbilder, ”allt är av hedniskt ursprung”.” – Jesajas profetia – ett ljus för alla människor, band 1 [2000] sid. 152 (sve. & eng.)
”År 1878 skrev den romersk-katolske prelaten John Henry Newman: ”Styresmännen inom kyrkan förlitade sig på kristendomens förmåga att motstå det ondas smitta och att förvandla demondyrkans själva hjälpmedel och tillbehör, så att de blev lämpliga för evangeliskt bruk. … Detta gjorde att de redan på ett tidigt stadium var beredda att — om anledning därtill skulle uppstå — anta eller imitera eller sanktionera de riter och sedvänjor som fanns hos den breda massan såväl som den bildade klassens filosofi.” Och om sådant som vigvatten, prästerliga skrudar och bilder sade Newman vidare: ”Allt detta är av hedniskt ursprung och har blivit helgat genom att upptas i kyrkan.” Guds folks medlemmar är verkligen tacksamma för att undervisningen från Gud skyddar dem mot sådan avfällighet.” – Vakttornet, 1 februari 1994, sid. 11 (eng. & sve.)
”Såsom John Henry Newman, vilken påven Leo XIII gjorde till kardinal, sade om några av dessa sedvänjor: ”Bruket av tempel … rökelse, lampor och ljus; offergåvor vid tillfrisknande från sjukdom; vigvatten; asyler; helgdagar och firandet av högtider … vid en senare tidpunkt bruket av bilder, möjligen också den liturgiska sången och Kyrie eleison, allt detta är av hedniskt ursprung.”” – Vakttornet, 15 augusti 1964, sid. 364 (sve.) – Vakttornet, 1 april 1964, sid. 196 (eng.)
Slutsats
Att hänvisa till källcitat är ett strängt krav när man presenterar legitim forskning. Sällskapet Vakttornet ger sällan fullständiga referenser, men ansträngningen på att hitta originalkällor visar en oväntad nivå av ouppriktighet i Watchtower-publikationer.
Det är ironiskt att Sällskapet Vakttornet varnar för information som är dåligt dokumenterad av oidentifierade och okvalificerade personer, men dess egna skrivare är oidentifierade, okvalificerade och tillhandahåller sällan källor för sin information.
”Författaravdelningen följer mönstret att ”noggrant” efterforska ”allting”. Men var kan man finna pålitlig information? Även om det är bekvämt och går snabbt att få en mängd information via internet, litar våra bröder inte på bloggar eller webbplatser med dåligt underbyggda upplysningar, skrivna av okända eller okvalificerade personer.” – Jehovas vittnens Årsbok 2011, sid. 9 (sve. & eng.)
Exemplen i den här artikeln visar att Sällskapet Vakttornets felcitat inte är simpla fel, utan information som specifikt är avsedd för att vara missvisande och missledande.
Den här artikeln är ursprungligen skriven i februari 2013, senaste uppdateringen kom i september 2021. Översattes från engelska till svenska i maj 2023. Länk till källartikeln är: https://jwfacts.com/watchtower/misquotes.php
