Religiösa grupper kallar i regel sitt trossystem för sanning. Religiös sanning är allmänt en blandning av fakta ochtro. För somliga grupper sträcker sig sanningen bortom tron och in i en sfär av sinnesvillor och förvillelse.
Fakta avser kunskap som har erhållits i form av erfarenhet och empiri. En hypotes postuleras, testad och blir undersökt och om den blir verifierad, blir den noga övervägd som ett faktum eller ett sakförhållande. Som exempel, blev jordens tyngdkraft uppfattad som en inverkan av dragningskraft. Detta blev verifierat genom undersökningar och tester och på så vis blev det vedertaget som fakta att jordens gravitation får objekt att accelerera mot jorden 9,81 meter per kvadratsekund. I och med att det är ett faktum eller en realitet finns det ingen dispyt i fråga om jordens tyngdkraft far upp eller ner. I och med att det är ett faktum eller ett sakförhållande råder det därför inga meningsskiljaktigheter beträffande jordens dragningskraft; det är universellt vedertaget som 9,81 m/s2. Faktakunskap är fördelaktigt inför att fatta beslut som förhindrar människor från att skada eller bli skadade.
Tro definierar man som obevisad övertygelse.
Tro: “Stark övertygelse om en religions läror, som snarare är grundad på andlig övertygelse än på bevis.” – English Oxford Living Dictionaries (OED) (mars 2019) (https://www.lexico.com/definition/faith) (Direktöversatt)
Obevisliga påståenden placerar en förtröstan på tro för att det ska kunna accepteras som sanning.
I bibeln uppges en definition för tro i Hebréerna 11:1 vilket lyder, “Tron är den säkra förväntan om det man hoppas på, det tydliga beviset på verkligheter som man inte kan se.” Utöver att man tillstyrker att en del bevis kommer underbygga tron, medföljs det likväl av en uppmuntran till att tro på sånt som täcker det man “hoppas på”. Det är den känslomässiga aspekten av mänsklig önskan bakom tron som kan göra den otillförlitlig och manipulerbar.
Deskriptioner om livet efter döden är ett vanligt underliggande huvudtema inom religion, men är något som kräver tro i och med att ingen har kunnat bevisat hur livet efter detta är eller om det överhuvudtaget existerar. Av just detta skäl varierar religiösa läror mycket beträffande livet efter detta. På motsvarande sätt har man inte heller bevisat Guds existens och är något som därför kräver tro som grundar sig på observationer av “skapelse” och personliga upplevelser av Gud i någon persons liv. Utifrån denna bevekelsegrund varierar religiösa framställningar av Gud i stor omfattning vad än beträffar hans uppkomst, namn och egenskaper.
Förvillelse eller inbillning är ett steg längre från verkligheten än tro, då det är en avsiktlig avstängning av saklig vetskap till gagn för tron. Sällskapet Vakttornet är ett praktexemplar på en religion som predikar förvillelse. Till exempel:
Vakttornets bibelsällskap påstår att dess förutsägelser i fråga om 1914 var under Guds vägledning, trots att varenda aspekt av Sällskapets förväntningar inför året 1914 gick om intet. Nu hävdar de att de har “konsekvent presenterat bevis … om att Jesu närvaro i Himmelska Kungarikets makt började år 1914” (Vakttornet, 15 januari, 1993, sidorna 5 och 9 (sve. & eng.)) trots att anhängare snabbt har kunnat visa att organisationen i generationer har sagt att detta inträffade år 1874, om de nu är hågade att uträtta en undersökning av det slaget.
Vakttornets trossamfund ignorerar historiska bevis när de påstår att hungersnöd, sjukdomar, laglöshet, jordbävningar och krig har förvärrats sedan 1914 och inte fäster något avseende vid bevisföring på att Jerusalem inte förstördes år 607 f.v.t., i syfte att upprätthålla förutfattade föreställningar om 1914.
Sällskapet Vakttornet hävdar att deras förordning av äldste sker under den heliga andens vägledning. Ändå är det vanligt förekommande att de män som man förordnar begår handlingar som förbjuds av samfundet.
Dessa exempel ger obestridligen belägg för att Gud eller den heliga anden inte vägleder organisationens läror eller trosutövning och det vore förnuftsvidrigt att tro det motsatta, i och med att det är enkelt att klart och tydligt kunna visa att dessa läror är ogrundade. Sällskapet Vakttornets organisation kräver inget godtagande av fakta eller ens tro för den delen; det är villfarelser som man förkunnar om.
När organisationen skriver om gravitation förkunnar den ackurat fakta. När den skriver om Gud, presenterar den koncept som dess anhängare kan godta som grundar sig på tro. Men när samfundet kräver att inte bli ifrågasatt för att den blir verksamt vägledd av Gud, då tvingar den dess anhängare att acceptera förvillelse.
Eftersom tro inte är grundat på bevis är det därför svårt att resonera med en person i fråga om varför deras tro skulle kunna vara inkorrekt.
Som ett exempel, återger artikeln “‘Tomorrow we’ll be in paradise’: Islamic State followers speak from besieged enclave” (Lisa Barrington, 13 mars, 2019) [“‘I morgon kommer vi att vara i paradiset: Islamiska statens anhängare talar från den belägrade enklaven”] (https://news.yahoo.com/tomorrow-well-paradise-islamic-state-followers-speak-besieged-151556659.html) en släppt video som utlovar paradiset åt dess anhängare, och en uppmaning till bön om förlåtelse för motgångar. Under det att de breder ut sig pekar Islamiska Staten på deras vunna slag som bevis på Guds välsignelse. De har inte accepterat motsvarande följd av förlust som ett bevis för att Gud inte står bakom dem. I och med att en oansenlig bevismängd nyttjas för att underbygga en åsikt kan man hitta på ursäkter för att underbygga en vidare fortsatt tro. Till och med när de sista av Islamiska Statens fästen kollapsade, fann de mest hängivna anhängarna understöd för sin tro och deras saks nödvändighet.
Jehovas vittnen utnyttjar likväl omväxlande resonemang för att kunna peka på medgång som bevis, men tillkortakommanden och fel som ovidkommande. När man inför en lära, då kommer det från Jehova. När man överger den eller om den blir ändrad uppger man inte något erkännande av att den uppenbarligen inte kom från Jehova, men blir istället ursäktad som att det beror på mänskliga fel, iver, en vidareutveckling, eller till och med en prövning från Jehova.
Den här sortens undvikande och kringgående runt logikens kanter gör någon som helst förväntan på en resonlig diskussion nästan omöjlig. Kombinera detta med kognitiv dissonans – den mänskliga böjelsen för att undvika konsekvenserna av att erkänna fel – och ett Jehovas vittne kommer då inte bli villig att överväga logik som stör deras redan rådande synpunkt utan kommer istället att kulminera i negativa händelser som inträffar på förhand.
Ett barn kan inte förfara genom livet genom att tro på att fantasifulla sagor är sanna, i annat fall kommer de att fatta skadliga beslut som grundar sig på feluppfattning. På liknande vis skadas vittnens liv när de fattar beslut i fråga om sjukvård, utfrysning av familj, eller avspisning av avancerad utbildning, äktenskap eller anskaffande av barn på underlag av förvillande Vakttornsläror. Ingen långsiktig vinst uppstår av att leva ett liv som grundar sig på villfarelse och förljugenhet.
Den här artikeln är skriven i februari år 2010, senaste uppdateringen gjordes i mars år 2019. Översattes från engelska till svenska i september år 2019. Länk till engelska källartikeln är: https://jwfacts.com/watchtower/blog/fact-faith-delusion.php
