Sällskapet Vakttornet kritiserar andra religiösa grupper för att ha samarbetat med Hitler, medan Jehovas vittnen fängslades för att de vägrade att kompromissa med sina normer. Vad som inte erkänns är att Rutherford till en början prisade Hitler för hans ställningstagande mot judar och det anglo/amerikanska imperiet.
En av grupperna som Hitler skickade till koncentrationslägren var Jehovas vittnen, där de med orätt utsattes för outsägliga grymheter och förspillandet av liv. Många vittnens individuella handlingar var berömvärda och Sällskapet Vakttornet uppehåller denna del av deras historia i stor aktning.
Jehovas vittnen identifierades av en lila triangel och minnestavlan i koncentrationslägret i Sachsenhausen. Översättning: ”Till minne av de över 890 Jehovas vittnen (Bibelforskare) som fick lida för sin kristna tro i Sachsenhausen.” (Direktöversatt)
Vad Sällskapet Vakttornet inte diskuterar är Rutherfords hycklande handlingar i ledningen fram till dessa händelser. Tidigt år 1933 stängdes Sällskapet Vakttornets kontor i Berlin och Jehovas vittnen förbjöds i många tyska delstater, på grund av Jehovas vittnens förvägran att svära lojalitet till regeringen eller att tjäna i dess väpnade styrkor. Detta blev ytterligare intensifierat av Sällskapet Vakttornets kritik av religion och regering.
I ett försök att blidka Hitler till att häva förbudet, anstiftade Rutherford en faktaförklaring och skickade ett brev till Hitler som behandlade Sällskapet Vakttornets stöd till nazistregimen.
Aktuella Vakttorns-referenser använder selektiva citat för att återge en missvisande skildring av dessa dokument. Boken Jehovas vittnen – Förkunnare av Guds kungarike nämner att Rutherford skrev ett brev till Hitler inom kontexten av ”aktion inför nazistförtrycket”, i vilket Sällskapet Vakttornet fås att låta fast beslutna emot nazistregimen.
”Den 25 juni 1933 antog därför Jehovas vittnen vid en sammankomst i Berlin en offentlig förklaring angående sin förkunnartjänst och syftet med den. Man sände exemplar av denna förklaring till alla höga regeringstjänstemän, och dessutom delades flera miljoner ut till allmänheten. Trots det vägrade domstolarna i juli 1933 att ta upp frågan om att upphäva förbudet. Tidigt följande år skrev J. F. Rutherford ett personligt brev till Adolf Hitler angående situationen. Brevet överlämnades till Hitler av ett särskilt sändebud. Längre fram gick hela det världsvida brödraskapet till aktion.
Söndagen den 7 oktober 1934, klockan nio på förmiddagen, församlades varje grupp av Jehovas vittnen i Tyskland. De bad en bön om Jehovas ledning och välsignelse. Sedan sände varje grupp ett brev till tyska regeringstjänstemän, i vilket de förklarade att de var fast beslutna att fortsätta att tjäna Jehova.” – Jehovas vittnen – Förkunnare av Guds kungarike [1993], sid. 693 (eng. & sve.)
Det är förvånande att finna att motsatsen är sant, vilket kan urskiljas när man läser innehållet i Rutherfords 1933-brev till Hitler och Faktaförklaringen.
Ett brev till Hitler
Russell, grundaren av Sällskapet Vakttornet, var sionist (https://jwfacts.com/watchtower/zionism.php) och sympatisk gentemot judar som en del av dagens uppfyllelse av bibelns profetior. Rutherford fortsatte vidare med att stödja det till en början, men ändrade på det på 1930-talet till en antisemitisk hållning.
”Låt det bliva känt en gång för alla att dessa profiterande, samvetslösa, själviska män som kallar sig judar och som kontrollerar större delen av världens finanser och affärsliv, aldrig kommer att vara härskare på denna nya jord. Gud skulle inte riskera sådana själviska män en sådan viktig ställning.” – Den Gyllene Tidsåldern, 23 februari 1927, sid. 343 (eng.) (Hittade ingen svensk upplaga av artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
”Judarna fördrevs från Palestina och ’deras hus lämnades åt dem ödelagt’ ty de förkastade Kristus Jesu, Jehovas älskade och smorde kung. Än idag har judarna inte ångrat sig från denna orättfärdiga gärning som begåtts av deras förfäder. … År 1917 tillkom Balfourdeklarationen, understödd av Satans organisations hedniska regeringar, och tillstod judarna och skänkte dem stora förmåner. … Judarna har fått mer uppmärksamhet i sina händer än vad de verkligen förtjänar.” – Rättfärdighetens Triumf – Bok II [1932], sid. 257–258 (eng.) (Hittade ingen svensk utgåva av boken, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Under Rutherfords tid publicerade Sällskapet Vakttornet en tirad av skymfer mot andra kyrkor och regeringar. Den katolska kyrkan hamnade under det största fördömandet och uppmärksammade den nazistiska regeringen om detta och petitionerade emot Sällskapet Vakttornet. År 1933 förbjöd den nazistiska regeringen Sällskapet Vakttornets tyska verksamhet.
”I juni under det så kallade ”heliga året” 1933 beslagtog Hitlers regim Sällskapet Vakttornets egendom i Magdeburg och förbjöd Jehovas folks verksamhet i Tyskland när det gäller möten och litteraturdistribution, men egendomen återlämnades den oktobermånaden.” – Jehovas vittnens Årsbok 1975, sid. 174 (eng.) (Hittade ingen svensk utgåva av boken, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
I ett försök att häva förbudet skickade Rutherford ett brev till Hitler, vari han prisar Hitler för hans anti-anglo/amerikanska kampanj och inställning mot judarna.
Gå till länken: https://jwfacts.com/pdf/letter-to-hitler.pdf för att se en engelsk översättning av brevet till Hitler.
Följande är en delvis översättning av Brevet till Hitler.
”Kära Reichskanzler,
…
Sällskapet Vakttornets huvudkontor i Brooklyn står med Tyskland exemplariskt och har gjort det i många år. Av den anledningen dömdes år 1918 Sällskapets president och sju ledningsmedlemmar till 80 års fängelse, eftersom presidenten vägrade att använda två av de tidskrifter som publicerades i Amerika under hans ledning för krigspropaganda mot Tyskland. Dessa två tidningar, ”Vakttornet” och ”Bibelforskaren” var de enda tidskrifterna i Amerika som vägrade att engagera sig i anti-tysk propaganda och som av den anledningen förbjöds och undertrycktes i Amerika under kriget.
På samma sätt har styrelsen för vårt sällskap under de senaste månaderna inte bara vägrat att engagera sig i propagandan mot Tyskland, utan har till och med tagit ställning mot det. Det bifogade tillkännagivandet av fakta understryker detta faktum och betonar att de personer som är i ledningen för sådan propaganda (judiska affärsmän och katoliker) likafullt är de mest rigorösa förföljarna av vårt sällskaps och ledningens arbete. Detta och övriga uttalanden i kungörelsen är avsedda att tillbakavisa den baktalande anklagelsen, att bibelforskare stöds av judarna.
Konferensen bestående av fem tusen delegater noterade likväl – vilket uttrycks i tillkännagivandet – att de tyska bibelforskarna kämpar för samma höga etiska mål och ideal som även den nationella regeringen i det tyska riket proklamerade att respektera människors förhållande till Gud, nämligen: den skapade varelsens ärlighet gentemot sin skapare.
Konferensen kom fram till att det inte finns några gensägelser när det gäller förhållandet mellan Tysklands bibelforskare och det tyska rikets nationella regering. Tvärtom, med hänvisning till bibelforskarnas rent religiösa och opolitiska mål och ansträngningar, kan man säga att dessa är helt i överensstämmelse med det tyska rikets nationella regerings identiska mål.
…
Vi ser fram emot ert vänliga godkännande, som vi hoppas få emottaga snart, och vill försäkra er vår högsta respekt, ärade herr Reichskanzler.
Vänliga hälsningar, Sällskapet Vakttornets Bibel och Traktatssällskap, Magdeburg” (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Brevet nämner Hitlers ”rättvisa principer”, med citat från avsnitt 24 av Das Program der NSDAP, nazisternas plattform för det nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet, som konstaterade:
”Vi begär om religionsfrihet för alla religiösa samfund inom staten så länge de inte äventyrar dess existens eller motsätter sig den germanska rasens moraliska sinnen. Partiet som sådant förespråkar ståndpunkten om en positiv kristendom utan att bekännande binda sig självt till något kyrkosamfund. Den bekämpar den judisk-materialistiska andan inom och omkring oss och är övertygad om att ett varaktigt återförvärv av vår nation bara kan lyckas inifrån ramverket: ”Gemensamhetens bästa före individens bästa.” (Konrad Heiden, A History of National Socialism, 1935. Översatt av Alfred A. Knopf, sidan 17) (Utdraget är direktöversatt efter bästa förmåga)
Rutherford kompromissade vidare med Sällskapet Vakttornets principer men erbjöd; ”Vi vill fortsätta att leva upp till det förbud som ålagts oss, …” Med detta menade Rutherford att Jehovas vittnen skulle sluta predika i Tyskland, förutsatt att förbudet hävdes som skulle tillåta dem att ”träffas för bön och gudstjänst”.
Årsboken 1974 hänvisar kort till detta Brev till Hitler, tillsammans med Faktaförklaringen.
”Sammankomstdeltagarna återvände hem trötta och många blev besvikna. Dock tog de med sig 2 100 000 exemplar av ”Tillkännagivande av fakta” hem och uträttade ett snabbt arbete med att distribuera dem och skicka dem till många personer i ansvariga ställningspositioner. Kopian som skickades till Hitler åtföljdes av ett brev som, delvis, lyder:
”Sällskapet Vakttornets Brooklyn-presidentskap är och har alltid varit ytterst vänligt mot Tyskland. År 1918 dömdes Sällskapets president och sju medlemmar i dess ledning i Amerika till 80 års fängelse på grund av att presidenten vägrade att låta två tidskrifter i Amerika, som han redigerade, användas till krigspropaganda mot Tyskland.”
Även om tillkännagivandet hade försvagats och många bröder inte helhjärtat kunde gå med på att den antogs, blev regeringen rasande och startade en våg av förföljelse mot dem som hade distribuerat den.” – Jehovas vittnens Årsbok 1974, sid. 111 (eng.) (Hittade ingen svensk utgåva av boken, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Rutherford och Knorr organiserade en distriktssammankomst i Berlin den 25 juni 1933 för att ge ut ”Förklaringen av fakta”, tryckt som en broschyr på fyra sidor, som beskrev Sällskapet Vakttornets stöd för den tyska regeringens inställning mot judar, USA, Storbritannien och Frankrike.
Förstorade skanningar av Faktaförklaringen på tyska kan ses på länkarna:
Sammankomsthallen var prydd med hakkors och programmet inleddes med sång 64, en sång från bibelforskarnas sångbok som hade en melodi av Haydn som den tyska nationalsången. Konrad Franke, Tysklands avdelningstillsynesman på Betel, förklarade så småningom att han kände orolighet över att se scenen för sammankomsten och Rutherfords förklaring.
”När vi kom in fann vi salen täckt med hakkorsflaggor! Men inte nog med det: när mötet började inleddes det med en sång som vi inte hade sjungit på flera år, speciellt inte i Tyskland, på grund av melodin … melodin av ”Deutschland, Deutschland über allies”!
Kan du föreställa dig hur vi kände oss? Många kunde inte vara med och sjunga. Det var som om deras halsar hade strypts. Vilken typ av ledare hade vi som förde oss [in i] sådana faror – och faran att vackla under dessa omständigheter – istället för att hjälpa och stödja oss, så att vi kunde ta en orädd ställning [mot nazismen].” – Översättning av Konrad Frankes tal ur Jehovas vittnen och Tredje riket (eng. Jehovah’s Witnesses and the Third Reich), James Penton, sid. 25 (eng.) (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Faktaförklaringen trycktes om i Årsboken 1934. Den gick delvis vidare med att konstatera:
” Det har framförts falska anklagelser från våra fiender att vi har mottagit ekonomiskt understöd från judarna till vårt arbete. Ingenting kan vara mer fjärran från sanningen. Fram till denna stund har judar inte gett det allra ringaste bidrag till vårt arbete. ”Vi är Jesu Kristi trogna efterföljare och tror på honom som världens frälsare, medan judarna helt och hållet förkastar Jesus Kristus och eftertryckligt förnekar att han är världens frälsare sänd av Gud för människans bästa. Detta borde i sig vara tillräckligt bevis för att visa att vi inte får något bidrag från judar och att anklagelserna mot oss därför är illvilligt falska och kan endast komma från Satan, vår stora fiende. Det största och det mest förtryckande imperiet på jorden är det angloamerikanska imperiet. Med det menas det brittiska imperiet, som Amerikas förenta stater utgör en del av. Det har varit de kommersiella judarna i det brittisk-amerikanska imperiet som har byggt upp och bedrivit storfinans som ett medel för att utnyttja och förtrycka folken i många nationer. Detta faktum gäller i synnerhet städerna London och New York, Storfinansens högborg. Detta faktum är så uppenbart i Amerika att det finns ett ordspråk om staden New York som säger: Judarna äger den, de irländska katolikerna styr den och amerikanarna betalar räkningarna.
Den nuvarande Tysklands regering har med eftertryck uttalat sig mot Storfinans-förtryckare och i opposition till det felaktiga religiösa inflytandet i nationernas politiska angelägenheter. Det är precis sådan vår hållning är.
Istället för att vara emot de principer som förespråkas av Tysklands regering, står vi helt klart för sådana principer och påpekar att Jehova Gud genom Kristus Jesus kommer att åstadkomma det fullständiga förverkligandet av dessa principer och kommer att giva folket fred och välstånd och den största önskan hos varje ärligt hjärta.
En noggrann granskning av våra böcker och litteratur kommer att avslöja det faktum att de mycket höga ideal som hålls och förkunnas av den rådande nationella regeringen framhålls i och stöds och betonas starkt i våra publikationer och visar att Jehova Gud kommer att se till att dessa höga ideal i sinom tid kommer att uppnås av alla personer som älskar rättfärdighet…
Låt oss påminna regeringen och Tysklands folk om att det var Nationernas förbunds pakt som lade på det tyska folkets axlar de stora orättvisa och outhärdliga bördorna. Att Nationernas förbunds pakt inte frambragts av Tysklands vänner.” – Jehovas vittnens Årsbok 1934, sid. 134, 135, 136, 137–138 (Engelska utgåvan) (Hittade ingen svensk utgåva av boken, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
för att se förstorade skanningar av den engelska upplagan av Jehovas vittnens Årsbok 1934, av sidorna 132-139.
I ljuset av innehållet i både brevet till Hitler och Faktaförklaringen blir Vakttornskommentaren från år 2011 som hånar andra kyrkor inget mindre än hycklande.
Vakttornet, 1 oktober 2011, sid. 14 (eng. & sve.)
Ändrad taktik
Rutherfords brev och förklaring var ett försök att blidka Hitler, men till inget gagn – för lite, för sent. Med dessa ansträngningar som inte uppnådde sina mål, började Rutherford att motverka Hitler. Den 9:e februari 1934 skickade Rutherford ett andra brev till Hitler, denna gång med hot om att publicera om Tysklands ”orättvisa behandling” globalt.
Detta följdes av kabeltelegram som hotade med Jehovas bestraffning.
””Den 7 oktober, 1934 … meddelade talaren att församlingar av Jehovas vittnen över hela världen sammanträdde i dag för att skicka kabeltelegram till Hitler, samtidigt som han bad honom om att avstå från att förfölja Jehovas vittnen i Tyskland.” Efter att ha bett till Jehova skickade varje grupp följande kabeltelegram: ”Hitlerregeringen, Berlin, Tyskland. Er missbehandling av Jehovas vittnen chockerar alla goda människor på jorden och vanärar Guds namn. Avstå från att ytterligare förfölja Jehovas vittnen; annars kommer Gud att förgöra er och ert nationella parti.”” – Jehovas vittnens Årsbok 1975, sid. 174 (eng.) (Hittade ingen svensk utgåva av boken, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Dessa kabeltelegram lyder enligt följande:
””Hitlerregeringen, Berlin, Tyskland. Er missbehandling av Jehovas vittnen chockerar alla goda människor på jorden och vanärar Guds namn. Avstå från att ytterligare förfölja Jehovas vittnen; annars kommer Gud att förgöra er och ert nationella parti.”
”Ni kan framgångsrikt stå emot alla människor, men ni kan inte framgångsrikt stå emot Jehova Gud … Jag kräver att ni ger order till alla ämbetsmän och tjänare i er regering att Jehovas vittnen … i Tyskland tillåts att samlas i fred och utan hinder tillbe Gud. … Om det senast den 24:e mars 1934 inte finns något svar på detta uppriktiga krav och ingenting har gjorts av er regering för att bevilja befrielse av de förutnämnda Jehovas vittnen i Tyskland, då kommer Guds folk i andra länder att börja publicera i alla nationer av jorden faktan om Tysklands orättfärdiga behandling av kristna där; och efter att ha levererat vittnesbördet, kommer vi att lägga fram vår sak och överlåta det till Jehova Gud efter och genom Kristus Jesus att utdöma straffen på Hans eget goda sätt. Tillåt mig att påminna er om att Jehova varnar för att ingen skall få förtrycka Hans smorde.” (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Rutherfords senare aggression mot Hitler förvärrade utan tvekan den starka inställning Hitler tog mot Jehovas vittnen, och de skulle ha fått lida mindre om Rutherford hade handlat mer rimligt och förnuftigt och omsorgsfullt för tyska Jehovas vittnens säkerhet. Utfallet blev deras genomlidande av outsägliga illdåd i nazistiska koncentrationsläger, med uppskattningsvis 1 200 döda. Många individer uppvisade ett enormt mod och övertygelse, och det är tragiskt att detta onödiga lidande var ett resultat av ord och handlingar av deras ledare, domare Rutherford, säkert inhyst från fara i Amerika.
Sällskapet Vakttornets motivering
En Vakna!-artikel från 1995 som får det att verka som att nazistiskt motstånd berodde på att Jehovas vittnen inte stödde nazistiska ideologier, avslutar med;
”Nazisterna tänkte inte tolerera att någon vägrade att stödja deras ideologi.” – Vakna!, 22 augusti 1995, sid. 7 (sve. & eng.)
Ändå var detta inte Faktaförklaringens sentiment, som försökte skildra att de delar liknande ideologier med nazisterna, som när det förklaras;
”Med den innevarande regeringen som förklarat att de ansluter sig till de förutnämnda höga idealen, är vi övertygade om att de styrande inte önskar att medvetet stålsätta sig emot det progressiva vittnesarbetet om Jehova Guds namn och hans kungarike som vi nu för vidare.”
År 1943 skickade Sällskapet Vakttornets schweiziska avdelningskontor en annan Förklaring av fakta som var begärande om fördragsamhet gentemot vittnen. Detta konstaterade oärligt:
”Vi konstaterar uttryckligen, att vårt samfund varken befaller eller rekommenderar, eller på annat sätt föreslår, att man ska agera emot militära order. Frågor av det slaget behandlas varken av våra församlingar eller i Sällskapet Vakttornets publicerade litteratur… Vi har inte vid något tillfälle antagit och kommer inte vid något tillfälle att så göra, att betrakta utförandet av militära plikter, som det fastställts i era stadgar, som en överträdelse mot sammanslutningen av Jehovas vittnens principer och eftersträvanden.” (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Informationen som täcks här ovan talas det mer i detalj om av M. James Penton i Jehovah’s Witnesses, Anti-semitism and the Third Reich; The Watch Tower Society’s Attempted Compromise with Nazism. [sve. Jehovas vittnen, anti-semitism och det Tredje riket; Sällskapet Vakttornets försök till kompromiss med nazismen] (Länk: https://jwfacts.com/pdf/nazi-penton-declaration-of-facts.pdf)
Se också Jehovah’s Witnesses and the Third Reich [sve. Jehovas vittnen och det Tredje riket] (M. James Penton, Toronto: University of Toronto Press 2004).
Ett skenbart svar på Pentons artikel gavs ut i Vakna! år 1998. Jag [Paul Grundy] lämnar över till läsaren att bedöma om Sällskapet Vakttornet korrekt presenterar Rutherfords avsikt och hans dokument till Hitler.
”Bekymrad över de ökande spänningarna i Tyskland beslöt Joseph F. Rutherford, Sällskapet Vakttornets dåvarande president, tillsammans med den som ansvarade för avdelningskontoret i Tyskland, Paul Balzereit, att sätta i gång en kampanj för att informera rikskansler Hitler, regeringstjänstemän och allmänheten om att Jehovas vittnen inte utgjorde något hot mot det tyska folket och staten. Rutherford trodde tydligen att Hitler var ovetande om angreppen mot Jehovas vittnen eller att han hade fått felaktig information av religiösa grupper beträffande vittnena.
Avdelningskontoret i Magdeburg anordnade därför en sammankomst för att utnyttja de tyska medborgarnas rätt att framföra sin mening. Med kort varsel inbjöds Jehovas vittnen från hela Tyskland till Wilmersdorfer Tennishallen i Berlin den 25 juni 1933. Man räknade med omkring 5.000 deltagare. Trots den fientliga atmosfären var mer än 7.000 modiga närvarande. Deltagarna antog en resolution kallad ”Tillkännagivande av fakta”. Detta dokument protesterade mot de restriktioner som hade lagts på Jehovas vittnens arbete. Det utgjorde ett klart och tydligt uttalande om deras ställning och avvisade anklagelser om uppviglande förbindelser för politiska syften av något slag. Det förklarade:
”Vi är orättmätigt anklagade inför de styrande makthavarna i denna regering. … Vi ber respektfullt de styrande i landet och allmänheten att rättvist och opartiskt pröva den redovisning av fakta som härmed görs.
Vi strider inte mot några personer eller några religiösa lärare, men vi måste rikta uppmärksamheten på det faktum att det vanligtvis är de som påstår sig representera Gud och Kristus Jesus som i verkligheten är våra förföljare och som ställer oss i en oriktig dager inför staten.” … En del anser nu att sammankomsten i Berlin år 1933 och ”Tillkännagivande av fakta” var försök av framstående Jehovas vittnen att visa sitt stöd för den nazistiska regeringen och dess hat mot judarna. Men deras påståenden är inte sanna. De grundar sig på oriktiga upplysningar och felaktiga tolkningar av fakta. … Genom att använda sig av ”Tillkännagivandet” tillbakavisade Jehovas vittnen kraftigt anklagelserna om ekonomiskt engagemang för eller politiska band med judarna. Dokumentet fastslog:
”Det har framförts falska anklagelser från våra fiender att vi har mottagit ekonomiskt understöd från judarna till vårt arbete. Ingenting kan vara mer fjärran från sanningen. Fram till denna stund har judar inte gett det allra ringaste bidrag till vårt arbete.”
Efter att ha nämnt pengar fortsatte ”Tillkännagivandet” att fördöma orättvisa affärsmetoder inom storfinansen: ”Det har varit de kommersiella judarna i det brittisk-amerikanska imperiet som har byggt upp och bedrivit storfinans som ett medel för att utnyttja och förtrycka folken i många nationer.”
Det är uppenbart att detta uttalande inte hänsyftade på det judiska folket i allmänhet, och det är beklagligt om det har missförståtts och har gett orsak till anstöt. … ”Tillkännagivandet” påminde också myndigheterna om deras egna löften. Jehovas vittnen försvarade vissa höga ideal, och dessa var just sådana som den tyska regeringen offentligt hyllade. Bland dem var omtanke om familjen och religionsfrihet.
Beträffande detta sades det ytterligare i ”Tillkännagivandet”: ”En noggrann undersökning av våra böcker och vår litteratur kommer att uppenbara det faktum att just de höga ideal som den nuvarande regeringen upprätthåller och offentliggör är det som framhålls, understöds och betonas kraftigt i våra publikationer och visar att Jehova Gud kommer att se till att dessa höga ideal i sinom tid kommer att ha uppnåtts av alla som älskar rättfärdighet.”
Jehovas vittnen gav således aldrig sitt stöd åt nazistpartiet.” – Vakna!, 8 juli 1998, sid. 12, 13-14 (sve. & eng.) Så som det dök upp på watchtower.org/e/19980708/article_01.htm (16 maj 2012)
Förintelseoffers fond
The Holocaust Victim Assets Litigation (Swiss Banks) CV-96-4849 är en fond avsedd för att kompensera människor som fått lida under Förintelsen. Vilket anges på swissbankclaims.com/index.asp (3 mars 2006);
”Det här är den officiella informationswebbsplatsen för Förintelseoffers processfond mot schweiziska banker och andra övriga bankväsenden. Det är möjligt att du kan inneha viktiga rättigheter enligt en föreslagen förlikning på 1,25 miljarder dollar (USA) för en grupptalan mot privata schweiziska banker och andra schweiziska väsenden för deras påstådda förhållning relaterat till andra världskriget och Förintelsen.” (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
I ett brev daterat till den 7 december 1999 ansökte Sällskapet Vakttornet om kompensation, betalningsbar till en ideell korporation som kallades Jehovah’s Witness Holocaust-era Survivors Fund, Inc., som införlivades den 27 oktober år 2000.
I ett brev till äldste, daterat den 1 februari år 2001, hänvisades det till Jehovah’s Witness Holocaust-Era Survivors Fund Inc., som förklarade att fonden inrättades för att bistå i att samla in pengar till Jehovas vittnen som var berättigade till betalningen.
”TILL ALLA ÄLDSTEKRETSAR I FÖRENTA STATERNA
Kära Bröder:
I ett brev daterat den 8 juni 1999, till alla äldstekretsar i Förenta staterna informerade vi er om möjligheten att somliga individer som är församlingsanslutna kan kvalificera sig för att få ersättning som överlevare av nazismförföljelse. Vissa församlingar skickade namn och kontaktinformation på eventuella fordringsägare, till vilka vi skickade preliminära frågeformulär för inlämning till domstolen.” (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Även om detta till nominellt värde verkar vara lovvärt, begärde Sällskapet Vakttornet också om pengar till sig självt.
www.swissbankclaims.com (från och med den 28:e september 2009) innehåller 1999-brevet från Sällskapet Vakttornet till fonden, eller gå till länken: https://jwfacts.com/images/watchtower-nazi-swiss-application.pdf för att se en PDF-kopia av Sällskapet Vakttornets ansökningsbrev. Inbegripet är en begäran om att få en del av pengarna på följande underlag.
”En del vittnen dog för tidigt och lämnade inte efter sig några arvingar som kan göra anspråk på den schweiziska bankförlikningsfonden. Arvet av andligt motstånd som de lämnade efter sig är dock av stort värde i undervisningen av kommande generationer om vikten av att stå upp för värdigheten och värdet av människoliv. Genom att representera dessa individer skulle Sällskapet Vakttornet gärna ägna alla tilldelade pengar enbart till intressen för undervisning om Förintelsen och minnet av fångarna som bar den lila triangeln, enligt vad domstolen kan föreskriva.” (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Det är obehagligt att Sällskapet Vakttornet begärde om pengar som kunde ha delats ut till levande offer, åt vad som inte skulle vara något annat än att främja deras organisation.
Det verkar som om att Sällskapet Vakttornet inte fick några pengar från fonden. Ett utdelningsbesked från den 31 december 2015 konstaterade:
”Beslut om avslag var påståendena om fordringarna som CRT bedömde att inte vara berättigade att delta i processen om avsättningstillgångar. Enligt villkoren i förlikningsavtalet är kontona enbart till ”Offren eller målen för nazistförföljelsen” betalbara ifrån förlikningsfonden (med undantag av Slave Labor Class II/Arbetarklassen, som var öppen för alla nazismens offer). Förlikningsavtalet definierar ”Offer eller mål för nazistisk förföljelse” som de som var, eller uppfattades vara, judar, romer, Jehovas vittnen, funktionshindrade eller homosexuella. Varken CRT eller domstolen hade myndigheten att befatta sig med insättningarna av klasstillgångar som gjorts på uppdrag av kontoinnehavare som inte var ”offer eller mål” enligt definitionen i förlikningsavtalet.” – Se swissbankclaims.com/Documents/Distribution%20Stats.pdf eller Distribution Stats. (https://jwfacts.com/pdf/hitler-swiss-distribution-stats.pdf) (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Individuella Jehovas vittnen fick kompensation, som en del av de tiotusentals som klassificerades som ”icke-judiska offer (romer, Jehovas vittnen, funktionshindrade och homosexuella).”
Vidare läsning
Wikipedia – Declaration of Facts (https://en.wikipedia.org/wiki/Declaration_of_Facts)
Denna artikel är ursprungligen skriven i november år 2010, senaste uppdateringen kom i november år 2021. Översattes från engelska till svenska i mars år 2023. Länk till engelska källartikeln är: https://jwfacts.com/watchtower/hitler-nazi.php
