Vad är den styrande kretsens motiv? Tror de verkligen att de representerar Jehova, eller är de ute efter makt och pengar, fullt medvetna om att det de lär inte är sant? Jag [Paul Grundy] har fått många e-postmeddelanden där jag frågat om den styrande kretsens motiv och ställde mig exakt samma fråga när jag först lämnade religionen. Jag fick en extraordinär inblick i den styrande kretsens motiv från Raymond Franz*, och jag tycker att det bara är skäligt att dela detta med andra.
* Raymond Franz, född 1922, död den 2 juni 2010, var medlem av Jehovas vittnens “Styrande krets” från 1971 till 1980. Franz har skrivit två detaljerade böcker, Crisis of Conscience (Samvetskris på svenska) och In search of Christian Freedom. I Samvetskris berättar han hur det fungerar i den högsta ledningen och hur besluten fattas. Han berättar också om sitt avhopp i boken.(https://sv.wikipedia.org/wiki/Raymond_Franz)
Raymond Franz var medlem av det styrande organet på 1970-talet, innan han lämnade och skrev boken Crisis of Conscience (Samvetskris). Jag hade e-postkorrespondens med Franz angående jwfacts.com år 2005 när Geoffrey Jackson blev medlem av den styrande kretsen. Detta fick mig att fråga om motiven för medlemmar i den styrande kretsen och hade turen att få ett detaljerat svar från Franz.
Jag var en familjevän till Geoff Jackson. Han bodde i Tasmanien, en liten ö längst ner i Australien, när jag var barn. Han gifte sig med Jennifer Alcock, vars far Frank Alcock studerade med mina föräldrar innan de döptes och studerade sedan med mig som tonåring. Jenny och Geoff var specialpionjärer i Tuvalu, och jag tyckte om att prata med Geoff när han skulle återvända till Tasmanien för att besöka familjen.
Geoff var alltid vänlig, karismatisk, med ett stort sinne för humor. Faktum är att hans gemytliga attityd fick några av hans Tasmanska kamrater att ifrågasätta hans påstående om att vara av de smorda på 1990-talet i en ålder av runt 40 år. När han tillkännagavs som en av de i styrande kretsen 2005, fick samma avslappnade attityd mig att tänka att han kanske var ödmjuk nog att inse att den styrande kretsen inte vägleds av Jehova, och ta ställning för att lämna religionen precis som Franz hade gjort ett kvartssekel tidigare.
Jag skrev till Franz och frågade om vad som motiverade den styrande kretsen, och vad var chansen för att någon som Geoffrey Jackson skulle kunna avgå. Jag inkluderade också en kommentar som min mamma berättade för mig att Geoff gjorde när de träffades för lunch kort efter hans möte. Här är Franzs svar.
”Från: Commentary Press
Datum: 25 december 2005 kl. 8:02:22, Aktuell lokal tid i Australien
Till: paul grundy
Kära Paul,
Tack för ditt brev. Jag tillbringade två veckor i Tyskland i september och försöker nu fortfarande komma i kapp med saker och ting. Du säger om Geoff Jackson att:
“Han påstod sig vara vördnadsfull för de äldre SK-medlemmarna och den stora kunskap och energi som de besitter.”
Jag vet förstås inte vem det är han syftar på då så många har dött sedan jag var där. Men med mig var det precis tvärtom. Nästan från det första Styrande Kretsen-mötet och framåt blev jag allvarligt besvärad när jag såg hur lite bibelkunskap de flesta medlemmarna visade. Jag hade förväntat mig att bevittna möten där Guds ord spelade en stor roll men det verkade sällan komma in i bilden. Detsamma gällde genomförandet av morgondiskussionerna vid frukostbordet, stolsplatser veckovis bemannade av en styrande kretsen medlem. Med den stora majoriteten var deras avslutande kommentarer huvudsakligen en upprepning av WT-material med väldigt lite nyskapande tankar eller undersökning. Väldigt få av dem är sanna studerande av bibelskrifterna, praktiskt taget ingen är forskare (min farbror är kanske den enda medlemmen som kunde ses i det ljuset). Kanske en huvudsaklig oro när det gäller alla uttryck som inte håller fast vid “sammanslutningslinjen” härrör från rädsla, för de måste inse, även om det är undermedvetet, att deras position är svag i många frågor. Även här tror jag dock att många tror att de agerar för att skydda den enda “goda” religion som finns kvar på jorden.
När det gäller deras uppriktighet då, tror jag, det handlar om deras tro att de tjänar Gud, och deras tro att den organisation de leder är överlägsen alla andra religiösa organisationer på jordens yta. I det senare fallet tror jag att de kan hålla den tron endast genom att vara i ett tillstånd av förnekelse, inte tillåta sig själva att möta verkligheten av organisationens felaktiga kurs och allvarligt bristfälliga utgångar. Oavsett deras uppriktighet i deras önskan att tjäna Gud, har det inte skyddat dem från en anmärkningsvärd okänslighet för den desillusionerande effekten av deras misslyckade apokalyptiska förutsägelser på medlemskapet, den försvagande effekt det har på deras förtroende för Skrifternas tillförlitlighet och värde.
Jag tvivlar på att orsaken till den hemliga och auktoritära karaktären hos organisationens ledarskap kan reduceras till någon enstaka eller två faktorer. Eftersom jag känner männen har jag ingen tvekan om att vissa, som John Booth, George Gangas och andra, helt enkelt trodde, någorlunda blint, att organisationen är Guds enda kanal. De verkar inte ha någon annan motivation. Andra gav uttryck åt en grad, endera större eller mindre, av ambition och angelägenhet om prestige. Endast ett fåtal visade ett visst mått av villighet att agera på ett hårt sätt som påminde om inkvisitionens tid. Bland de styrande kretsmedlemmarna som helhet fanns det ingen stor entusiasm över 1975 års förutsägelser. Som framgår av Crisis of Conscience/Samvetskris uttryckte de en viss oro över möjligheten för besvikelse vid ett möte som dras upp. Men i andra avseenden var det nästan som om de var åskådare, tittandes på vad som pågick men inte kände sig direkt involverade eller ansvariga. Denna grad av avskildhet var inte ovanlig och illustrerar effekten av att vara en elitkrets.
Alla som har synen att någon, till exempel jag själv, kunde ha “arbetat inifrån” för att åstadkomma en grundläggande förändring, arbetar under en illusion. Hade de varit där skulle de inse det som ett försök som bara kunde leda till slutlig isolering och avslag. Det skulle vara som att “slå luften” utan något resultat värt besväret.
Jag är också säker på att finansiell välstånd inte är den drivande kraften för i särklass majoriteten av styrande kretsen medlemmarna. Inte för att deras förhållanden i många fall inte är långt överlägsna de vanliga löntagares, för de lever i princip ett liv fritt från någon av de bördor och bekymmer som de flesta människor möter i livet; de kan resa mycket mer än de flesta människor skulle kunna tänka sig att göra; deras logi och de tjänster de får är sådana som skulle kräva en mycket hög lön om de erhålls av världsliga personer i världen. Ändå är det sant att allt detta är beroende av att de förblir där de är (och vad de är), eftersom de i allmänhet inte innehar någon egendom i sitt eget namn.
Det finns naturligtvis andra saker än pengar som har en stark attraktionskraft för människor. Även om fariséerna på Jesu tid var “pengaälskare” (Luk 16:14), verkar de ha drivits lika mycket av en kärlek till auktoritet och ärebetygelse och ställning. Prestige, framträdande plats och makt kan verka med en lika kraftfull attraktion som monetärt välstånd. Och det råder ingen tvekan om att det ger dessa saker när man är medlem i den styrande kretsen, även om omfattningen av dem varierar med de enskilda medlemmarna, vissa är mer prestigefyllda, framstående och mäktiga än andra.
Vad jag personligen känner är att den starkaste kraften är deras hängivenhet, till och med vördnad, för konceptet organisation och för organisationen Sällskapet Vakttornets anspråk på att vara uteslutande Guds kanal, som praktiskt taget tjänar som Kristi ställföreträdare på jorden, så att när organisationen talar (faktiskt när dess ledarskap talar) är det som om det vore Guds röst; när den agerar eller skapar regler, är det som om Kristus, kungen, handlade och styrde. Jag kom personligen att hitta ett sådant koncept frånstötande och kunde inte harmonisera det med bibelskriften. Jag påminns om apostelns ord i Galaterna 5:1: Det är till denna frihet som Kristus har gjort oss fria. Stå därför fasta, och låt ingen tvinga in er under slavoket igen.
Deras uppfattning om äldste var i allmänhet inte hög. De enda personer vars åsikter och synpunkter verkade ha en viss tyngd är de individer som hade positioner i avdelningens kommittéer, och kanske några av distriktstillsyningsmännen. Det fanns äldste vars åsikter emottas med respekt, men i allmänhet är dessa män som var personliga, och kanske långvarigt, bekanta med vissa kretsen-medlemmar, eller män som är rika personer – ett exempel är Dallas Wallace, som levde (nu avliden) i Atlanta-området, och som under många år har agerat som ombud vid köp av större fastigheter av Sällskapet. Han var mångmiljonär till följd av ett företag han utvecklade. Han var också en i grunden balanserad person men helt gift med organisationen. Jag tror att en av böckerna innehåller ett kort citat från honom.
Sannolikheten för att en medlem tar ett öppet ställningstagande till förmån för att erkänna att endast Kristus har rätt att agera som ledare, vägledare och domare för sina lärjungar är i huvudsak liten; den stora majoriteten manifesterar en känsla som den som beskrivs i Johannes 12:42, 43, och utsikten att förlora sin höga position väger tungt i deras motivation, inte bristen på intelligens.”
…
Med vänlig hälsning,
Ray”
För att sammanfatta, Ray fastställde att
även om de erkänner att deras position är svag i många frågor, känner de att de skyddar den enda “goda” religionen som finns kvar på jorden
de är starkt ägnade åt konceptet organisation
även om det är ekonomiskt bekvämt, är finansiellt välstånd inte den motiverande kraften eftersom de inte samlar på sig pengar, fastän det kan hålla dem i rollen, i och med att de skulle avträda med ingenting till sitt namn
prestige, framträdande plats och makt är en kraftfull attraktion och möjligheten att förlora sin höga position väger tungt i deras motivation
Nyckeln till att förstå den styrande kretsen är att inse att alla medlemmar som har arbetat i decennier för organisationen, blivit utsatta under decennier för samma indoktrinering som de nu vidmakthåller. Därför tror de att de gör det som är bäst på samma sätt som den genomsnittliga förkunnaren också tycker det. Det finns ingen hemlig agenda och inget betydande permanent ekonomiskt mål. De motiv som driver alla Jehovas vittnen är de sociala relationerna och hoppet om att leva för evigt. Vissa önskar prestige hos titlar som äldste, och denna framträdande plats är den styrande kretsens underliggande motivation. Väl på toppen kan vissa bli mer realistiska i sin syn på att de inte vägleds av helig ande utan är för rädda för att stå upp och förlora allt, och i stället rättfärdigar för sig själva att detta åtminstone är den bästa av alla religioner.
Trodde Vakttornssällskapets grundare, Charles Russell, att han var vägledd av Gud? Vi kommer aldrig att få veta. Vad är det som sägs om ledarna för de cirka 35 000 andra kristna sekterna som finns? Var de 35 000 grundarna charlataner, galna eller genuina i sin tro på att Gud ledde dem som religiösa ledare, eller en kombination av de tre? Vad som är viktigt att inse är att Sällskapet Vakttornets nuvarande styrande krets inte är som dessa religiösa grundare. De snavade inte över personlig upplysning utan indoktrinerades i den.
Alla nuvarande styrande medlemmar påstod sig ha fått den himmelska kallelsen efter att kallelsen sades ha avslutats. Från 1930-talet fram till 2007 hävdade Sällskapet Vakttornets doktrin att den himmelska kallelsen upphörde 1935, med endast ett fåtal utvalda som valdes ut för att ersätta någon av de otrogna 144 000 när de dog. De undergräver deras egen legitimitet när de trycker att de som gör anspråk på att vara smorda kan misstas på grund av “mentala eller känslomässiga problem”.
”I antalet som tar del ingår de som tror att de är smorda men som i själva verket inte är det. En del som tidigare tog del har slutat göra det. Andra kanske har psykiska eller känslomässiga problem som får dem att tro att de kommer att regera tillsammans med Kristus i himlen. De siffror som visar hur många som tar del av brödet och vinet visar alltså inte exakt hur många smorda som finns kvar på jorden.”
– Vakttornet, Studieupplaga, januari 2016, sid. 25–26 (eng. & sve.)
Man kan inte låta bli att tro att de strategiskt kan ha börjat ta Minneshögtids-emblemen, i vetskap om att det skulle öppna en väg till toppen som endast är tillgänglig för de smorda.
Den styrande kretsen medger att de inte är inspirerade.
”Den styrande kretsen är varken inspirerad av Gud eller ofelbar.” – Vakttornet, Studieupplaga, februari 2017, sid. 26 (eng. & sve.)
Detta måste göra det lättare för dem att förbise fel och trösta sig själva med att det inte finns någon annanstans som är bättre. Förutom en sak; den mängd information som nu finns tillgänglig om den skada som religionen orsakar genom sina läror om övergrepp mot barn, blodtransfusioner, uteslutning och högre utbildning, för att bara nämna några. Även om de kan ha gått med i den styrande kretsen med höga ideal på grund av sin indoktrinering, har de ingen ursäkt för att fortsätta tro att de är Guds kanal.
Jag har försökt förlåta den styrande kretsen, och minns att jag också trodde på att religionen var “sanningen”, och har kämpat i många år för att se förbi min indoktrinering och kognitiva dissonans. De är också bara människor, benägna för kompartmentalisering och rationalisering som sätt att kväsa kognitiv dissonans. När en person stiger genom Sällskapet Vakttornets ranger av äldste, kretstillsyningsmän och Beteliter blir de mer medvetna om religionens brister, men kommer också att förlora mer än den genomsnittliga förkunnaren om de erkänner för sig själva att det inte är sanningen och lämnar. Detta gäller ännu mer för den styrande kretsen. Möjligen vilseleder de inte andra medvetet, utan klamrar sig snarare desperat fast vid sina egna förvillade föreställningar.
Tyvärr krossades alla illusioner om att en av de nuvarande medlemmarna i den styrande kretsen kunde ha haft Ray Franzs integritet att lämna sin position när jag beaktade Geoffrey Jackson under ed i Australian Royal Commission in Institutional Responses to Child Sexual Abuse år 2015. Royal Commission undersökte ett stort antal institutioner, med avsikten att utveckla bästa praxis för att skydda alla australiska barn. Ändå beskrev Sällskapet Vakttornets representanter förfarandet som en attack från Satan. Geoff svarade på frågor med förakt, förringade rätten att bli förhörd om troslära av en sekulär instans och gav svar som sträckte sig från undvikande till direkt oärliga, som när han talade om kroppsstraff.
Det spelar ingen roll vad motivet var, eller har blivit, för varje medlem av den styrande kretsen. De har ingen ursäkt för den makt de utövar och kräver obestridlig lydnad trots att de erkänner att de är felbara. De är fullt medvetna om organisationens brokiga historia och den skada den för närvarande orsakar. Om du har kunnat ifrågasätta Sällskapet Vakttornets anspråk på att vara sanningen, och möjligen lämnat det med enorm personlig förlust, finns det ingen anledning till att de inte har gjort det lika väl, förutom på grund av själviskt förnekande.
