Jehovas vittnen tror att ”de sista dagarna”, eller den sista tiden, började år 1914, en tidsperiod som leder fram till Harmageddon. Bevis är en förmodad tilltagande ökning av pandemier, hungersnöd, krig, jordbävningar och brottslighet sedan 1914. Under mer än 100 år alltsedan dess, varje gång det inträffar en katastrof, blir Jehovas vittnen helt utom sig av att Harmageddon är på väg att inträffa. Det här avsnittet visar att dessa förhållanden inte har förvärrats sedan år 1914 och att de på de flesta sätt har förbättrats avsevärt, och att Sällskapet Vakttornet tillgriper sig av felaktig och missledande information för att underbygga sina påståenden på annat sätt. Den här artikeln undersöker om det har skett något tilltagande av dessa händelser sedan 1914.
Sällskapet Vakttornet väljer de specifika kategorierna krig, farsoter, svält, matbrist och jordbävningar som markörer för de sista dagarna, baserat på tecknet på Jesu närvaro i Matteus 24:7, och bilderna av de fyra ryttarna i Uppenbarelseboken 6.
Den här artikeln undersöker hur förekomsten av dessa tecken sedan 1914 jämförs med tidigare århundraden, tillsammans med riktigheten i Sällskapet Vakttornets kommentarer om dessa ämnen.
• Den bästa tiden att leva i hela historien! • Pest/Farsot – Den bleka hästen • Hungersnöd – Den svarta hästen • Krig – Den eldröda hästen • Jordbävningar • Laglöshet/Brottslighet • Befolkningstillväxt • Det sista av de sista dagarna • När började de sista dagarna?
Det är den bästa tiden att leva i historien!
Denna reaktion tyder på okunnighet i fråga om krig, hungersnöd, sjukdomar och jordbävningar som har ägt rum under historiens lopp, och statistiken nedan visar att dessa företeelser påverkar människor i en mycket lägre beräkningskurs än någonsin tidigare.
Teknologiska framsteg sedan den industriella revolutionen har lett till en dramatisk livskvalitetsförbättring, vilket lätt kan uppfattas tack vare den världsomfattande förväntade livslängden från och med att man föds som har ökat från 28,5 år vid år 1800 till 68 år vid år 2007 (Riley, Rising Life Expectancy).
Detta är resultatet av faktorer som inbegriper en lägre proportion krigsrelaterade dödsfall, nästintill oförståeliga framsteg inom medicinsk teknik, bättre fördelning av mat under hungersnödsperioder och större beredskap inför jordbävningar.
Levnadsstandarden har förbättrats tvärs över ett stort antal mätningar. Följande bild är en skärmdump på en 55 sekunder lång video, som går att ses på http://www.jwfacts.com/watchtower/last-days.php, som visar den otroliga förbättringen inom områdena barnadödlighet, förväntad livslängd, BNP, kvinnors utbildning, tillgång till vatten och grundläggande sanitet alltifrån år 1900.
Sällskapet Vakttornets ständiga påståenden om att människor lider under de svåraste livsförhållandena i hela historien sedan 1914 är baserade på antingen okunnighet eller noggrant utformad villfarelse. Istället för att inse hur mycket säkrare och njutbart livet är än under tidigare århundraden, är det tråkigt att Jehovas vittnen måste vältra sig i den negativa övertygelsen att de lever i den mest chockerande av tider och i längtan väntar på att detta ”världsliga system” ska ta slut.
Den här artikeln tittar på fakta om sjukdomar, svält, krig, jordbävningar och laglöshet sedan 1914. Det kan komma som en överraskning att lidandet från vart och ett av dessa områden har sett betydande nedgångar under det senaste århundradet.
Sjukdom/Farsot – Den bleka hästen
Pestsmitta, ett annat ord för en epidemi, har plågat mänskligheten historien igenom. Ett flertal exempel går att peka på sedan Jesu tid. Mellan åren 310 och 312 e.Kr. dödade pestsmitta uppemot 99% av människorna i de nordvästra provinserna i Kina. (End Time Visions: The Road to Armageddon, sid. 274 (eng.)). Mellan åren 1346 och 1720 fick Europa genomsnittligen pestsmitta vart sjätte år, vilket ofta drabbade över 30% av befolkningen. Under 1800-talet dödade fem koleraepidemier över 40 miljoner människor (https://en.wikipedia.org/wiki/History_of_cholera), med somliga uppskattningar som sträcker sig så högt som upp till 100 miljoner dödsfall. [3]
Den mest dödliga pandemin någonsin var den svarta böldpesten eller digerdöden, som dödade 75 miljoner människor i Europa mellan åren 1347–1351 (abc.net.au – 29:e januari 2008), och uppemot 200 miljoner under 1300-talet (bbc.net.uk – 3:e oktober 2001). Digerdöden var en ”500 år lång pandemi.” (“The cause of the Black Death finally identified by researchers” [Aug 17, 2022: Sandra Jacob, Max Planck Institute for Evolutionary Anthropology])
Bild: Minnestavla Quayside Café, Weymouth England Översättning: ”Den ”Svarta döden” kom till England år 1348 genom denna hamn. Det dödade 30–50% av landets totala befolkning.” (Direktöversatt)
Den ”svarta hästen” började inte rida 1914. Faktum är att effekterna av pest har minskat dramatiskt sedan 1900-talet tack vare medicinska framsteg. Samtidigt som globaliseringen kan påskynda spridningen av en epidemi till andra länder, och såvida kallas för en pandemi, har medicinsk vetenskap avsevärt minimerat antalet infektioner och dödsfall. En artikel med titeln ”Pestilence History of Public Health” i Encyclopedia Britannica 2002 säger;
“I fråga om sjukdomar skulle man kunna anse att medeltiden började med justinianska pesten år 542 e. Kr. och slutade med digerdöden (svarta döden) år 1348 e. Kr. Sjukdomar i epidemiska proportioner bestod av spetälska/lepra, böldpest, smittkoppor, tuberkulos, skabb, rosfeber, mjältbrand, trakom, engelska svetten och dansmani/danssjuka. … Utvecklingen av mikrobiologi och immunologi fick enorma konsekvenser för samhällets hälsa. … Belägg för verkningsgraden i denna nya fas i fråga om folkhälsan går att ses i statistik över immuniseringen mot difteri – i New York City sjönk dödligheten till följd av difteri från 785 per 100 000 personer år 1894 till 1,1 per 100 000 personer år 1940.” (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Något så enkelt som att veta att tvätta händerna med tvål blev en praxis först efter att förekomsten av bakterier blev allmänt vedertaget på 1850-talet. Vaccinationer blev vanliga i mitten av 1900-talet, vilket ledde till dramatiska minskningar av dödsfall från polio, difteri, stelkramp, mjältbrand, kolera, pest, tyfus och tuberkulos.
Sällskapet Vakttornet försöker bevisa att pest har ökat sedan 1914, men eftersom så inte är fallet har det tvingats tillgripa desinformation. Boken Du kan leva för evigt i paradiset på jorden gjorde det sensationella påståendet att spanska sjukan var den dödligaste någonsin.
Du kan få leva för evigt i paradiset på jorden [1982], sid. 151 (eng & sve.)
Det här ovanstående osanna påståendet undergrävs av en tidigare Vakttornsartikel.
“I artikeln framhölls det att justinianska pesten på 500-talet ”lär ha krävt 100 millioner liv — men den varade i 50 år. Digerdöden på 1300-talet sägs ha krävt 62 millioner liv världen utöver, men den varade i tre år.”- Vakttornet, 1 oktober, 1977, sid. 437 i svenska tryckta upplagan – Vakttornet, 15 juni, 1977, sid. 359 i engelska tryckta upplagan
Boken Du kan få leva för evigt i paradiset på jorden innehöll ytterligare felaktiga resonemangslinjer i ett försök att få hjärtproblem och cancer att se ut som en del av Jesu sammansatta tecken.
Du kan få leva för evigt i paradiset på jorden [1982], sid. 151 (sve. & eng.)
I Lukas 21:11 använde läkaren Lukas det grekiska ordet loimoi som en del av tecknet. Loimoi syftar på en smittsam sjukdom eller pestsmitta åtskilt från orden nosos (sjukdom) malakia (kväljning, sjuka). Jesus hänsyftade därför inte på en ökning i form av hjärtsjukdomar och cancer.
Medicinska framsteg mot pest och sjukdomar har lett till en ansenlig livslängdsökning under de senaste 100 åren. I ett arbetsdokument från Australian National University står det att:
“Den genomsnittliga långvarigheten på människors liv har antydningsvis fördubblats under de senaste 200 åren. Denna öknings huvudpart har ägt rum under de senaste 100 åren. I Australien var den förväntade livslängden vid födseln 57 år mellan åren 1901–1910 och ökade till 80 år omkring år 2000. Under 1900-talets tidigare del berodde de största livslängdsökningarna på nedgångarna i dödlighet till följd av smittsamma och parasitiska sjukdomar i unga åldrar, samtidigt som under århundradets senare del en minskad dödlighet till följd av kroniska sjukdomar i medelåldrarna och de äldre åldrarna var den dominerande faktorn.”- Beyond three score years and ten: Prospects for longevity in Australia Heather Booth & Leonie Tickle (sve. Utöver tre och tio vunna år: Utsikter för livslängd i Australien av Heather Booth & Leonie Tickle) (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Hungersnöd – Den svarta hästen
Sällskapet Vakttornet har regelbundet (och felaktigt) hävdat att de största hungersnödsrelaterade händelserna har inträffat efter 1914.
“Och i första världskrigets kölvatten följde den största hungersnöden i historien.” – “Må ditt rike komma” [1981/1982], sid. 122 (sve. & eng.)
Från det förlorade paradiset till det återvunna paradiset [1958/1961], sid. 181 (eng. & sve.)
De här utdragen är helt sanningslösa. Av allt att döma åsyftar kommentarerna på följande hungersnöd.
“År 1921 ledde hungersnöd till att omkring 5 millioner människor dog i Sovjetunionen. Det beräknas att 3 millioner människor dog i Kina år 1929 av hungersnöd. På 1930-talet dog 5 millioner av svält i Sovjetunionen. För bara några år sedan ledde en lång torka i länderna intill Saharaöknen till att ett oräkneligt antal människor blev flyktingar och att upp till 100,000 dog.” – Vakttornet, 15 augusti, 1983, sid. 5–6 (sve.) – Vakttornet, 15 april, 1983, sid. 5–6 (eng.)
Återigen tar Sällskapet Vakttornet sin tillflykt till att förvränga verkligheten för att kunna underbygga sin lärosats om årtalet 1914. Hungersnödsrelaterade dödsfall sedan 1914 bleknar bort i jämförelse med tidigare århundraden. Under de 2000 åren före första världskriget hade världen fått genomlida en fruktansvärd hungersnödshistoria, med åtskilliga tusentals hungersnödsfall som forskare som F. Curshmann, L. Delisle och A. Schultz har givit upplysning om. För att kunna ge uttryck åt hur de talrika förhållandena med svält var innan 1914 och hur mycket större deras inverkan hade måste man ta hänsyn till följande:
• Kina år 1876 – 9 miljoner dödsfall • Indien åren 1876–1878 – 5 miljoner dödsfall • Persien åren 1871–1873 – 1,5 miljoner dödsfall • Indien åren 1865–1866 – 3 miljoner dödsfall • Kina år 1849 – 14 miljoner dödsfall • Irland år 1846 – 1 miljon dödsfall • Indien åren 1769–1770 – 10+ miljoner dödsfall • Frankrike år 1709 – 1 miljon dödsfall
Bara under 1800-talet dog över 100 miljoner kineser till följd av hungersnöd. Rapporter finns i överflöd om människor från Kina, Indien, Irland och England som tillgrep sig av kannibalism (inklusive deras egna barn) i ett försök att överleva.
Hungersnöd har minskat dramatiskt sedan 1914, vilket man kan lägga märke till när man jämför de ovanstående beräkningarna för 1800-talet med de uppskattade beräkningarna ur Vakttornstidsskriften från 1983 i avseende på 1900-talet. Indien och Kina har nästan utrotat hungersnöd under de senaste 50 åren. Under det tidiga 1980-talet lyckades välgörenhetsorganisationer begränsa antalen dödsfall i det regnbristdrabbade Afrika till 1 miljon. Alltifrån dess utgör en kombination av avancerad teknologi i avseende på grödor och globala välgörenhetsinsatser hungersrelaterade dödsfall i fråga om miljontals människor till något man, mer eller mindre, inte hör om.
Artikeln Global hunger: Katastrofal hungersnöd som utrotats under de senaste 50 åren [eng. Global Hunger: Calamitious famine eradicated in last 50 years Associated Press], den 12 oktober 2015, visar hur iögonenfallande minsakndet av hungersnöd har blivit.
“Studien som utgör en del av Global Hungers index år 2015 säger att en av de “oväntade bedrifterna” under de senaste 50 åren, är elimineringen av katastrofala fall i fråga om hungersnöd som förorsakar fler än 1 miljon dödsfall och minskning av hungersnödsfall som har orsakat fler än 100 000 dödsfall “till nästan en försvinnande punkt”. “De inriktningar i utveckling vi går mot är anmärkningsvärda,” förklarade författaren Alex de Waal, verkställande direktör för World Peace Foundation vid Tufst University. Fram till mitten av 1900-talet dog miljontals till följd av hungersnöd under varje decennium – från 27 miljoner mellan åren 1900–1909 och fler än 15 miljoner under 1920-, 1930-, 1940-, 1950- och 1960-talen ner till ett bottenläge på 1,4 miljoner under 1990-talet. Så långt hittills i detta århundrade är dödstalen nära 600 000.” – cnsnews.com (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Decenniet före 1914 medförde 27 miljoner dödsfall till följd av hungersnöd, årtiondet före 2014 resulterade i färre än 0,5 miljoner. På tal om befolkningstillväxten från 1,75 miljarder år 1910 till 6,9 miljarder år 2010 så är hungersrelaterade dödsfall bara 1,9% av vad de brukade vara innan 1914, detta till trots mot Vakttornets talarkonst om att vi befinner oss långt in i de sista dagarna.
Krig – Den eldröda hästen
Det kanske mest citerade “beviset” på att Jesus började regera år 1914 är att första världskriget bröt ut det året. Sällskapet Vakttornet har försökt presentera första världskriget som en unik vändpunkt i historien. Dessa påståenden består av följande:
“FÖRSTA världskriget var avgjort den dittills mest omfattande och destruktiva konflikten i mänsklighetens historia.” – Vakna!, 22 januari, 1985, sid. 4 i svenska tryckta upplagan – Vakttornet, 1 maj, 1984, sid. 4 i engelska tryckta upplagan
“Ingen generation före 1914 fick någonsin uppleva ett världskrig, långt mindre två.” – Vakttornet, 15 november, 1983, sid. 7 i svenska tryckta upplagan – Vakttornet, 15 juli, 1983, sid. 7 i engelska tryckta upplagan
“Historiker håller allmänt med om att första världskriget var det första kriget i världsomfattande skala.” – Vakna!, 8 september, 1981, sid. 8 i svenska tryckta upplagan – Vakna!, 8 maj, 1981, sid. 8 i engelska tryckta upplagan
“Första världskriget var ett bevis på detta, eftersom det var så mycket värre än något krig som någonsin hade föregått det, och det är därför som det på den tiden kallades ”det stora kriget”. Det var det första globala kriget eller världskriget. Det inbegrep total krigföring och berörde nästan varje land på jorden.” – Vakttornet, 15 februari, 1981, sid. 14 i svenska tryckta upplagan – Vakttornet, 15 oktober, 1980, sid. 14 i engelska tryckta upplagan
Vart och ett av dessa föregående upplistade utdrag är osanna. Första världskriget var inte det första “världskriget” och inte heller det mest destruktiva och unika. Tidigare krig innan dess kallar man också för världskrig, och vissa involverar fler dödsfall och/eller fler länder. Följande upplistade krig klassificeras alla som världskrig:
Halvdan Koht i boken Folkets Tidsålder (Stockholm 1982) säger på sidan 7 att Napoleonkrigen var “ett längre än ett tjugoårigt långt krig som utkämpades på alla kontinenter”. Emellertid, var det stora kriget år 1914 (som man ursprungligen kallade det för) till stor del begränsat till Europa.
Sällskapet Vakttornet kommer med det sensationella fast ändå motsägande talet över dödsfall under första världskriget.
Det allmänt vedertagna sammanställda antalet militära och civila dödsfall under första världskriget sträcker sig mellan 10 – 12 miljoner. Detta antal bleknar bort i jämförelse med Taipingupproret mellan åren 1850–1864, vilket resulterade i 40 miljoner döda och är ganska lik de 10 miljoner dödsfall i Trettioåriga kriget som utkämpades åren 1618–1648.
Ett ännu mindre sanningsenligt uttalande som Sällskapet Vakttornet har valt att citera går att återfinna i Vakttornet för den 15 april 1976 på sidan 188 i svenska upplagan och i Vakttornet för 15 oktober 1975 på sidan 633 i engelska upplagan.
“Enligt en viss undersökning var första världskriget sju gånger så omfattande som alla de 901 större krig som utkämpats under de närmast föregående 2,400 åren.” – Vakttornet, 15 april, 1976, sid. 188 i svenska tryckta upplagan – Vakttornet, 15 oktober, 1975, sid. 633 i engelska tryckta upplagan
Detta är ett löjligt påstående, dödsfallen från enbart de tidigare nämnda 6 krigen är åtskilliga gånger mer omfattande än vad som orsakats till följd av första världskriget.
Krig har i själva verket ständigt härjat oförminskat genom människans historia. Antalen historiska krig och krigsrelaterade dödsfall är svåra att fastställa, i och med att det inte finns någon definition på vad som utgör ett krig. Variabler inbegriper huruvida man ska inräkna inbördeskrig eller inte, hur många dödsfall som krävs innan man kan klassificera det som ett krig och om man ska inräkna soldaters och civila människors död och antalen dödsfall till följd av hungersnöd och sjukdom. De historiska krigens enorma omfattning går att ses genom en uträkning som åberopats i tidskriften Vakttornet.
“Enligt en beräkning av norska vetenskapsakademin år 1969 har världen endast haft 292 år av fred sedan år 3600 f.v.t., och under samma tid har 14,531 krig utkämpats.” – Vakttornet, 1 augusti, 1983, sid. 3 i svenska tryckta upplagan – Vakttornet, 1 april, 1983, sid. 3 i engelska tryckta upplagan
Trots att det inte nämns i Vakttornstidsskriften från 1983, gick utläggningen ovan vidare inpå med att säga att dessa 14,531 krig har resulterat i att 3,640,000,000 (3,6 miljarder) människor dödades. Francis Beer undersökte och bekräftade dessa beräkningar. Mot bakgrunden av dessa beräkningar kan man förstå träffsäkerheten i följande förklaring.
“Hur osannolikt det än må låta, har det med tidens gång inte uppstått någon betydande förändring i förekomsten av fred och krig och våldsoffer.” – Francis Beer, Peace Against War (San Fransisco, 1981), sid. 46, 47 (eng.) (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Andra världskriget förmodas vara det mest destruktiva kriget av alla. Världen har åtminstone allt sedan dess skridit fram i vad som är ansett som historiens största fredstid från krig någonsin. Krigsforskare som Q. Wright samt Singer och Small visar en nedgång i krigens frekvens och längd under 1900-talet.
I A History of Violence [sve. En historia av våld] av Steven Pinker, visas det att våld och krigföring har minskat under århundradena. Detta är framför allt verkligt sedan 1950-talet.
“Våld har minskat under historiens långa sträckor, och idag lever vi förmodligen i den fredligaste tidpunkten för vår arts vistelses tid på jorden. … Enligt antropologer som Lawrence Keeley, Stephen LeBlanc, Phillip Walker och Bruce Knauft kombineras dessa faktorer i syfte att överlämna befolkningsövergripande stamkrigsdödstal som får dagens stamkrig att förkrympa i jämförelse. Ifall krigen under nittonhundratalet hade dödat samma andel av befolkningen som dör under krigen i ett typiskt stamsamhälle, skulle det ha lett till ett dödsantal i fråga om två miljarder dödsfall och inte 100 miljoner. … Enligt Human Security Brief, år 2006, har antalet stridsdödsfall under mellanstatliga krig minskat från mer än 65,000 per år under 1950-talet till mindre än 2000 per år under det här decenniet.” (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Jordbävningar
Vakttornspublikationer som Att få överleva in på en ny jord (1984) kommer med överdrivna påståenden på sidan 23 (sve. & eng) om att frekvensen av jordbävningar har ökat till 25 gånger av vad det var under de tusen åren före år 1914.
Att få överleva in på en ny jord [1984], sid. 23 (sve. & eng.)
Jordbävningsfrekvensen har inte ökat sedan 1914 och storleksordningen har heller inte ökat vad gäller jordbävningar. I själva verket, har det inte uppstått fler jordbävningsrelaterade dödsfall under nittonhundratalet i jämförelse med jordbävningar under tidigare århundraden. I encyklopedier är denna information lättillgänglig och likaså är informationen från United States Geological Survey (USGS) [amerikanska motsvarigheten till svenska Lantmäteriet och Sveriges geologiska undersökning] – webbplatsen, där följande info säger:
“Vi blir ständigt tillfrågade av ett stort antal människor över hela världen om ifall antalet jordbävningar ökar. Även om det verkar som att vi får fler jordbävningar har jordbävningar med en magnitud som ligger på 7.0 eller högre förblivit förhållandevis oföränderliga. … Enligt långsiktiga uppgifter (sedan omkring år 1900) räknar vi med omkring 17 större jordbävningar (7.0 – 7.9) och en väldigt stor jordbävning (8.0 eller högre) under ett visst år.” – earthquake.usgs.gov – 27 oktober 2009 (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Sällskapet Vakttornets rakt motsatta påståenden har varit inkorrekta och ouppriktiga i så stor omfattning att de har gjort sig berättigade för ett eget avsnitt, och vänligen hänskjuter jag [Paul Grundy] läsaren av denna artikel till Earthquakes (sve. Jordbävningar) på JWfacts.com för en detaljerad överläggning, länken är: https://jwfacts.com/watchtower/earthquakes.php
Laglöshet/Brottslighet
“Utrymmet tillåter inte att vi tar upp ytterligare exempel på hur man visar förakt för Guds lagar, men det som har framlagts visar klart att laglösheten sedan år 1914 har tilltagit i en storleksordning som är utan motstycke i någon annan period i historien!” – Vakttornet, 1 oktober, 1983, sid. 7 i svenska tryckta upplagan – Vakttornet, 1 juni, 1983, sid. 7 i engelska tryckta upplagan
Studier av brottslighet under långvariga perioder visar att samhället blir mildare och mindre våldsammare. Brottsnivån stiger och sjunker under tioårsperioder men under århundradenas gång visar historien att före 1900-talets århundrade var det minst lika laglöst som det är idag. Men en beklaglig tendens hos människor kan vara att man sätter fokus på det negativa, betittat genom kvällsnyheternas koncentration på dagens dåliga händelser ihop med ordstävet ‘de gamla goda tiderna’. Människor har under alla århundraden varit skyndsamma till att klaga över tilltagande brottslighet.
“De flesta av artonhundratalets engelsmän var övertygade om att brott ökade som aldrig tidigare; sjuttonhundratalets referenter bar på en djupgående oro över vad de ansåg vara en stigande strömning av våldsmässig laglöshet; och veklagan över överhängande sammanbrott av lag och ordning perforerade medeltiden.” – J.S. Cockburn, Crime in England 1550 – 1800, Princeton, New Jersey, 1977, sid. 49 (eng.) (Ingen svensk utgåva av boken hittades, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Sällskapet Vakttornets påståenden om att brottsligheten nu är på en aldrig tidigare skådad nivå är ogrundade. Jag [Paul Grundy] är säker på att det är få människor som skulle önska att de levde under den mörka medeltiden i stället för idag. De skulle nog säkert inte heller vilja leva under århundradena då religion framtvingade tempelprostitution och människooffer. Man har uträttat stora framsteg för att öka kvinnors rättigheter och för att minska våldet mot kvinnor. En indikation på det konstanta våldshotet som människor under äldre tider ställdes inför är muromgärdade slott, vilket förklaras i följande bok.
“En längre vy, som blickar in i medeltiden eller i själva verket in på sjuttonhundratalet kan mycket väl skänka mer substans åt teorin. Med alla de brott vi har är vårt samhälle som helhet säkrare och mindre grymmare än deras. Bara det faktum att städer behövde vara muromgärdade, och att slott behövde kunna fungera som en tillflyktsort åt de omgivande byborna och deras tillhörigheter, och att resenärer behövde ta med sig sitt eget beskydd och försvar på sin färd vittnar om det beständiga hotet från stråtrövare såväl som för krigföringens behov.” – Sir Leon Radzinowics and Joan King, The Growth of Crime (London, 1977), sid. 10, 11 (eng.) (Ingen svensk utgåva av boken hittades, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Forskning (till exempel av Lodhi och Tilly) visar att länder som Frankrike har fått bevittna ett dramatiskt brottslighetsavtagande per befolkning.
“I de flesta moderna västerländska länder har brottsnivån minskats i en sådan utsträckning att de få människors ogärningar snarare tjänar till att skänka ordinarie medborgaren eskapistisk underhållning än att ingjuta känslor av oro och rädsla.” – John Bellamy, Crime and Public Order in England in the Later Middle Ages, London and Toronto, 1973, sid. 3 (eng.) (Ingen svensk utgåva av boken hittades, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Kristna matades till lejon i 300 år efter Jesu död. En person kan knappast jämföra tillfälliga fotbollsupplopp med de romerska gladiatorspelen där folk tvingades till att slåss till döden.
Boken Freakonomics förklarar att genom studien av nationalekonomi gör vi mänskligt beteende mer kultiverat, baserat på tre incitament*; ekonomiska, moraliska och sociala. Den innehåller en tabell som visar nedgångar i mordbrottsfall under de senaste 900 åren i syfte att uppmärksamma hur dramatiska förbättringarna har blivit inom brottsområdet.
Ett incitament är en anledning för någon att utföra en viss handling. Lön i form av pengar är exempelvis ett incitament för att arbeta. Statliga åtgärder i form av skatt och bidrag har också i vissa fall ett syfte att skapa incitament. Till exempel kan barnbidrag syfta till att öka den nationella nativiteten.** Incitament är något som stimulerar beteende. Exempel: Om man ska lära en hund att sitta fint, kan någon form av belöning som en godisbit vara ett incitament för hundens beteende. (https://sv.wikipedia.org/wiki/Incitament)
** Nativitet eller födelsetal, ofta förkortat CBR (efter engelskans crude birth rate), demografiskt tal som beskriver antal levande födslar i ett område per år per 1000 personer i en befolkning. Nativiteten används bland annat, tillsammans med mortalitet och migration, för att beräkna befolkningstillväxt. Om nativiteten är högre än mortaliteten så har en befolkning naturlig befolkningstillväxt. (https://sv.wikipedia.org/wiki/Nativitet)
“Tänk på den historiska utvecklingsinriktningen i fråga om mord (med krig borträknat), som är både det mest tillförlitligt beräknade brottet och den bästa barometern i ett samhälles totala brottsfrekvens. Dessa statistiker, sammanställda av kriminologen Manuel Eisner, följer historiska utvecklingslägen i fråga om mord inom fem europeiska regioner. Den kraftiga nedgången i dess frekvens under århundradena tyder på, i fråga om ett av de grövsta mänskliga bekymren – risken att bli mördad – att incitamenten som vi kollektivt dukar upp fungerar bättre och bättre ” – Freakonomics, sid. 18, 19 (eng.), reviderade utgåvan år 2006, SD Levitt & SJ Dubner (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Pinker understryker hur vitt utgrenade rörelserna som motsätter sig våld har blivit inom områden som vi tar för givet nuförtiden.
“… 1600- och 1700-talen … sågs de första organiserade rörelserna som agerade för att avskaffa socialt sanktionerade former av våld såsom envåldsmakt, slaveri, duellerande, rättslig tortyr, vidskepligt dödande, sadistiska straff och djurplågeri, jämte med de första ansatserna som agerade för systematisk pacifism. Historiker kallar ibland denna övergång för den humanitära revolutionen.” – The Better Angels of Our Nature – Why Violence Has Declined, Steven Pinker (Viking Penguin år 2011) Förord (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
“Social historik från västvärlden ger evidens för åtskilliga barbariska bruk som kom att bli obrukliga under de senaste fem århundradena, så som i fallet i fråga om slaveri, amputation, förblindning, brännmärkning, flåning, utslitning av inälvor, bränning på påle, rådbråkning och så vidare. Samtidigt, i fråga om en annan typ av vålds-mord finns det riklig och framträdande data. Kriminologen Manuel Eisner har sammanställt hundratals överslaguträkningar av mord från västeuropeiska lokaliteter som dokumenterades någon gång mellan 1200- och mitten av 1990-talen. I varje land som han analyserade tvärbrant sjönk mordfrekvenserna – till exempel, från 24 mord per 100 000 engelsmän under 1300-talet till 0.6 per 100 000 i början på 1960-talet.” – edge.org (3:e april 2007), som citerar A History of Violence av Steven Pinker (Utdraget i artikeln är efter bästa förmåga direktöversatt)
Det kan bli svårt för läsare att tro på dessa överslagsräkningar, och Pinker förklarar varför.
“Oavsett hur ringa procentandelen våldsamma dödsfall än må vara kommer det i fullständig frekvens alltid finnas tillräckligt mycket av dem för att kunna utfylla kvällsnyheterna, så människors intryck av våld kommer därför att vara bortkopplade från de egentliga proportionerna.” – The Better Angels of Our Nature – Why Violence Has Declined, Steven Pinker (Viking Penguin år 2011) Förord (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Befolkningstillväxt
Befolkningstillväxten över tid är en stark indikation på det stora antalet dödsfall till följd av krig, hungersnöd och pest före 1900-talet. Befolkningen bör öka exponentiellt så som det har skett under 1900-talet. Detta var inte fallet före 1900-talet.
Ett Vakna! – magasin från den 8 september, 1967, visar på sidan 4 (eng.) att det tog 1600 år från och med Jesu tid för befolkningen att fördubblas från 250 miljoner till 500 miljoner.
Men under de senaste 200 åren har befolkningen fyrfaldigt fördubblats.
En utökad livslängd spelar den framträdande rollen i denna snabba befolkningstillväxt. Livslängdsutökningar är inte bara resultatet till följd av förbättringar i fråga om dödlighetsnivån under barnafödande och under tidig barndom, vilket man kan lägga märke till genom livslängdsökningen inom alla åldersparenteser.
Att ha kännedomen om att pest och hungersnöd regelbundet brukade drabba 30% och ibland upp till 90% av hela befolkningar före 1900-talet förklarar varför det tog 1600 år för dem att mångfaldigas sedan Jesu tid. Under 1800-talet dog över 250 miljoner av hungersnöd, krig, jordskalv och pestsmitta, vilket är en enorm procentandel då den globala befolkningen var knappt 1 miljard människor i omfattning, något som med all säkerhet inte har efterliknats sedan 1914. Det är beklagligt att Sällskapet Vakttornet under ett sekel av en aldrig tidigare skådad tid med fred och överflöd har för avsikt att övertyga dess anhängare om att livet är som det allra värsta det någonsin har varit.
Det sista av de sista dagarna
År 2019 myntade Vakttornssamfundet frasen “sluttampen av “de sista dagarna.”” [1]
“Vi … … är helt övertygade om att vi lever i ”de sista dagarna”. (Mik. 4:1) Det har gått lång tid sedan 1914, så vi förstår att vi måste leva i sluttampen av ”de sista dagarna”.” – Vakttornet, Studieupplagan, oktober, 2019, sid. 8 (eng. & sve.)
I JW-Broadcasting (Jehovas vittnens internetuppkopplade tv-sändning) i mars månad år 2020 proklamerade Lett (styrande kretsen medlem) glatt att spridningen av COVID-19 är ett bevis på att:
“… vi lever i den sista delen på de sista dagarna. Utan tvekan, den sista delen av den sista delen av de sista dagarna, strax före sluttampen av de sista dagarna.”
Med detta följdes en uppsjö av meddelanden från Jehovas vittnen till inaktiva familjemedlemmar om att snabbt återvända till religionen. Frasen “de sista dagarnas sista dagar” har man fortsatt använda alltsedan dess.
Undersök Bibeln varje dag, 22 augusti, 2021 (eng. & sve.)
Livet och tjänsten som kristen, arbetshäfte, maj–juni 2021, sid. 9 (eng. & sve.)
Vakttornets artiklar som citerats ovan hänvisar missvisande till Mika 4:1 för att stödja deras fras ”den sista delen av de sista dagarna”, även om Mika 4:1 inte anger ett sådant koncept. Nya Världens Översättning översätter Mika 4:1 unikt som ”de sista dagarna”, medan de flesta översättningarna använder ”de sista dagarna”. Vakttornssamfundets artiklar lägger nu till ordet ”sista” som används i andra översättningar till ordet ”slutlig” som används i Nya Världens Översättning, vilket ändrar skriften från ”den sista delen av dagarna” till ”den sista delen av de sista dagarna”, och sedan till ”de sista dagarna av de sista dagarna”.
När började de sista dagarna?
Sällskapet Vakttornet knyter samman fyra disparata koncept för att nå fram till uppfattningen om att världen sedan 1914 har befunnit sig i de “Sista Dagarna.” Den här tillblandningen presenterar att;
De sista dagarna som Paulus, Jacob och Petrus nämnde
Påbörjades vid slutet på hedningarnas tider [4] om vilket det åsyftas på i Lukas,
Förutsades börja år 1914 ur Daniels profetia om de sju tiderna,
Och bekräftades genom Jesu tecken i Matteus 24:e kapitel och Lukas 21:e kapitel.
Det finns inget bestämt skäl för att man ska hänge sig åt någon utav de här sammankopplingarna.
Jesu tecken slutade med Jerusalems och templets förstörelse år 70 e.Kr. Matteus 24 framhåller detta helt igenom; med hänvisningar till templet i verserna 1–3, den heliga platsen i vers 15, Judéen i vers 16 och sabbaten i vers 20.
Petrus visade att de sista dagarna började med att den heliga anden utgöts år 33 när han tillämpade Joels profetia på det första århundradet.
Apostlagärningarna 2:16,17 “… detta är vad som har sagts genom profeten Joel: ”Och i de sista dagarna”, säger Gud, “skall jag utgjuta något av min ande över varje slag av kött,” …”
Konceptionen om att de sista dagarna började år 1914 brister isär när man reflekterar över Lukas 21:28 vari det står:
“Men när dessa ting börjar inträffa, räta då upp er och lyft upp ERA huvuden, därför att ER befrielse närmar sig.”
Från och med år 2017 är det ytterst få kvar som fortfarande lever som såg “när dessa ting börjar inträffa” året 1914, och inom några få år kommer det inte finnas någon kvar som denna befrielse kommer att gälla för. Detta gäller även i fråga om den följdstridiga läran om en “överlappande generation” (se på jwfacts.com, länken är – https://www.jwfacts.com/watchtower/generation.php).
När Jesus blev tillfrågad om ett tecken på hans återkomst varnade han för att följa de som förfäktar att slutet har närmat sig, och tillade därvid att krig och oordning inte var tecken på hans närhet.
Lukas 21:7–11 “… ”Lärare, när skall då dessa ting ske, och vad skall vara tecknet på den tid då dessa ting skall inträffa?” Han sade: “Se till att ni inte blir vilseledda; många skall nämligen komma på grundval av mitt namn och säga: ‘Jag är det’, och: ‘Den bestämda tiden har närmat sig.’ Följ dem inte. När ni vidare får höra om krig och oroligheter, skall ni inte bli förfärade. Dessa ting måste nämligen inträffa först, men slutet kommer inte omedelbart.” Sedan fortsatte han att säga till dem: “Nation skall resa sig mot nation och kungarike mot kungarike; och det skall vara stora jordbävningar och på den ena orten efter den andra farsoter och hungersnöd; och det skall vara skräcksyner och från himlen stora tecken.”
Dessa problem skulle vara pågående och inte något tecken; tecknet på att befrielsen är nära uppges specifikt i verserna 25–28 att det visar sig i himlen.
“Det skall också vara tecken i sol och måne och stjärnor och på jorden ängslan bland nationer som inte känner utvägen … … när dessa ting börjar inträffa, räta då upp er och lyft upp ERA huvuden, därför att ER befrielse närmar sig.”
I och med att Petrus visar att de sista dagarna började år 33, och Jesu tecken slutade med Jerusalems och templets fall år 70 e.Kr., har Sällskapet Vakttornets påstående om att de sista dagarna började år 1914 tvångsvist frammanat att man använder konceptet om två uppfyllelser, en mindre och en större. Detta grundar sig snarare på önsketänkande än på ett sunt bibliskt resonemang.
Slutsats
Apokalyptiska religioner som Jehovas vittnen bestämt hävdar att de sista dagarna är en kort tidsperiod som de nu lever i.
“ÅRET 1914 var inte ett vanligt år. Enligt Guds tidtabell utgjorde verkligen det året inledningen till vad bibeln kallar för de “sista dagarna” för denna tingens ordning. – 2 Timoteus 3:1. Lägg bara märke till några få utav de flera uttalanden som historiker ger, statsmän och redaktörer som visar betydelsefullheten av året 1914 som en framstående tidmarkör, en vändpunkt för mänskligheten.” – Vakna!, 8 oktober, 1968, sid. 5 (eng.)
Tecknen för de sista dagarna är så generiska att det är lätt att applicera dem på vilken tidsålder som helst. Varje sekel sedan Jesu tid har haft sin del av kristna sekter som påstod att deras århundrade var den värsta tiden i historien. För 300 år sedan skrev Newton, att:
“Detta nämner jag inte för att förfäkta när tidernas slut skall komma, men för att sätta stopp för den förhastade förväntan som emanerar från mäns fantasirikedom och som gång på gång förutspår tidernas slut, och därigenom får de heliga profetiorna att misskrediteras lika ofta som deras förutsägelser misslyckas.” [1a] (Utdraget är direktöversatt efter bästa förmåga)
Det första sidobladet på den första tryckta Vakttornstidskriften kom med påståendet att det var ett faktum i fråga att 1800-talet var de sista dagarna eller den sista tiden.
“Hurusom vi lever “i de sista dagarna” – “Herrens dag” – “slutet” på evangeliets tidsålder, och följaktligen, i den “nya” tidsålderns dagning, äro faktum som icke enbart Ordets nära studerande, vägledda genom anden, kan urskilja, men likaså de yttre tecknen som inför världen äro igenkännliga bär samma vittnesbörd, och vi ärö lystna till att “trons hushåll” må till fullo vara vakna inför detta faktum, …” – Sions Vakt Torn, 1 juli, 1879, sid. 1 (eng.) (Hittade ingen svensk upplaga av artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Sällskapet Vakttornets grundare Charles Taze Russell lärde ut att “ändens tid” började år 1799, och hans komplexa eskatologi* var något han lånade in från artonhundratalets adventiströrelse. Han menade att hans livstid, 1800–talet, bar på de värsta förhållandena som funnits i historien, som skulle bevisa att de sista dagarnas tid skulle rinna ut år 1914.
Eskatologi (av grekiskans eschatos, “ytterst”, “sist”, och logos, “lära”). Detta “sista” (eskaton) kan både tolkas som avslutningen av den enskilda individens liv och som världens upphörande eller tidens slut. Det finns även föreställningar om skillnader som beror på om historien har ett linjärt eller cykliskt förlopp. Eskatologi är inom framför allt olika religioner läran om de yttersta tingen och döden. I kristendomen knyts den till begrepp som vedermödan, Jesu återkomst som domare, tusenårsriket, den slutliga striden mellan Gud och Satan där det goda segrar och Gud upprättar en ny himmel och jord. Inom andra religioner väntar man på ankomsten av andra gudomliga figurer. (https://sv.wikipedia.org/wiki/Eskatologi)
“… våra läsare skriver för att få kännedom om man måhända inte tar miste på 1914 – datumet. De säger att de inte kan begripa hur förhandenvarande förhållanden kan hålla ut så länge till under påtryckningarna.” – Sions Vakt Torn, 15 juli, 1894, sid. 226 (eng.) (Hittade ingen svensk upplaga av artikeln, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Misslyckandet med var och en av Russells adventist-förutsägelser tvingade fram förändringar som Sällskapet Vakttornets andra ledare Rutherford lät implementera, och ledde till att man flyttade över början på de sista dagarna in på hans egen livstid. Rutherford ändrade en artonhundratalsförklaring till en nittonhundratalsförklaring, och från och med 1930-talet och framåt sade han att de sista dagarna började år 1914. (Se ändrade datumangivelser, länken är – https://jwfacts.com/watchtower/1800s.php)
Nuförtiden pekar Vakttornets organisation på 1900- och 2000-talen som att de bär på unika uppfyllelser i fråga om krig, jordbävningar, farsoter och svält.
För att kunna underbygga dess lära om att Jesu osynliga himmelska styre började 1914 kallar Sällskapet Vakttornet årtalet 1914 för:
“… ”vändpunkten” i modern historia, … … mänsklighetens nyckelår, eftersom det var då som världen trädde in i en period av svårigheter som aldrig tidigare upplevts i en sådan världsomfattande skala.” – Vakttornet, 15 februari, 1981, sid. 14 i svenska tryckta upplagan – Vakttornet, 15 oktober, 1980, sid. 14 i engelska tryckta upplagan
Detta är en allvarlig förvrängning av fakta, eftersom historiska vittnesbörd visar att det aldrig har funnits en säkrare och mer önskvärd tid att leva. [2]
Varje sekel har drabbats av krig, farsot, svält och jordbävningar, ofta i en större skala än i modern tid. Under trettonhundratalets Europa, till exempel, orsakade den “stora svälten” åren 1315 – 1317 så dåliga förhållanden att det finns dokumentation om föräldrar som hemföll till kannibalism och åt sina egna barn och en markant uppgång i brottslighet. I boken Medieval Europe: Crisis and Renewal av T.F. Ruiz visas det att våldtäkt och mord var mycket vanligare under trettonhundratalet än under tjugohundratalet. Krigföring sträckte sig utöver århundradet, där mongoliska imperiet dödade uppskattningsvis 40 miljoner människor i dess erövring av Eurasien. Procentuellt sett var det dubbelt så mycket som under andra världskriget. År 1337 bevittnades inledningen på det längsta kriget i historien – det hundraåriga kriget mellan Frankrike och England. Liksom för varje århundrade orsakade stundliga jordbävningar konstant förödelse, död och förstörelse. Den försvagade befolkningen dukade sedan under av den svarta böldpesten eller digerdöden som började år 1347 och som tog död på en tredjedel av Europa och som totalt vållade över 70 miljoner dödsfall. Resultatet blev att den globala befolkningen inom ett sekel uppskattningsvis ska ha minskat från 450 miljoner till bara 350 miljoner.
Utlåtanden från religiösa skribenter som levde på femtonhundratalet genljuder de uttalanden som kommer från Sällskapet Vakttornet i dag.
“6000 år har förflutit sedan skapelsen, och världen lär inte kvarstå mycket längre än så. Gud lär då bestraffa mänskligheten med pest, svält och död under de sista dagarna – och har han inte gjort det?” – Biskop Peder Palladius, 1555 (Direktöversatt)
“Världen är så ond att den inte kan bli värre. Ett 7-årigt barn vet mer om ondska än vad gamla människor tidigare gjorde. Trohet och kärlek finns inte mer. Tecknen i himlen går inte att missförstås. Det finns blod, smärta, lidande, djävlar och demoner överallt.” – Biskop Olaus Petri/Olof Petersson, cirka 1550 (Direktöversatt)
“Slutet är nära.” – Historikern och teologen Johann Carion, 1532 (Direktöversatt)
“En enorm strid har brutit ut i Himlarna. Antikrist kommer att bli utkastad år 1672. Därefter kommer det att komma en kort tid när Kristi Ord kommer att predikas över hela världen i all dess renhet och överskådlighet, innan Kristus tillkommer för andra gången.” – Teologen Andreas Osiander (Direktöversatt)
1828 talade John Stuart Mill om följande, “Jag har observerat att det inte är mannen som hoppas när andra förtvivlar, utan mannen som förtvivlar när andra hoppas, som beundras av ett stort klassväsende av personer som en vis gammal man.” Den naturliga pessimismen i mänsklig natur är en del av vår överlevnads natur, men har blivit utnyttjad av religiösa ledare, som exempelvis Vakttornsledaren Charles Taze Russell.
En snabb titt på nyhetsrummet på jw.org (Jehovas vittnens hemsida) visar att denna pessimistiska inställning förblir religionens nyckelfokus. En ögonblicksbild från oktober 2018 visade att alla aktuella pressmeddelanden hänsköt till antingen naturkatastrofer eller konceptet om att Jehovas vittnen blir förföljda.
Skärmdump – jw.org/en/new/jw – 8 oktober, 2018
Vakttornstalarkonsten i fråga om båda dessa ämnen är osanna. Jordbävningar är inte bara inte mer frekventa än under tidigare århundraden, dessa pressmeddelanden består av tyfoner och tsunamis; som ingendera är någon del av Jesu tecken. De är, helt enkelt, pessimistiska historier som man använder för att få anhängare att vältra sig i hur sorgligt livet är.
Föreställningen att Jehovas vittnen blir förföljda, vilket understöds av att anhängare blir fängslade för deras förvägran av militärtjänst, är lika urholkad. Antalet Jehovas vittnen som lider för sina övertygelsers skull är obetydlig i jämförelse med den död och det lidande som andra religiösa grupper får vara med om. Inte på något sätt efterliknar det vad de tidiga kristna fick uppleva i händerna på det romerska imperiet.
Domedagstänkesättets sorgespel och villfarelsen som kommer från Sällskapet Vakttornets organisation när det gäller världsförhållandena är att det upprätthåller negativitet gentemot det dagsaktuella livet och brist på uppskattning för de stora framstegen under det senaste århundradet. Därutöver avråder det från ansträngning till ytterligare förbättring. Ett sådant meningslöst tänkesätt är ett fördärv mot mänsklig natur, och för många tusentals år sedan framställde Salomo de som uppvisade det tänkesättet som oförnuftiga:
Predikaren 7:10 “Säg inte: “Hur kommer det sig att de gångna dagarna var bättre än dessa?” Ty det är inte av vishet du frågar så.”
Tillbedjan bör inte grundas på att man tjänar inför någon datumangivelse eller för att få förvärva frälsning vid Harmageddon; det borde kretsa kring att tjäna Gud. Det är inte nödvändigt att känna till när Jesus kommer att återkomma för andra gången. Kristendomen manifesteras genom att man uppvisar sin kärlek till Gud och kärlek för sin nästa oavsett framtid.
Fotnoter
[1] Engelska Nya Världens Översättning är unik när det gäller att översätta Mika 4:1 så att det står “the final part of the days.” (sluttampen på de sista dagarna) De flesta bibelöversättningarna använder “de sista dagarna.” Vakttornets samfund refererar nu till deras ovanliga frasering av Mika 4:1 för att underbygga tanken att det finns en “sluttamp på de sista dagarna,” även om Mika 4:1 inte indikerar något av det slaget.
[1a] Isaac Newton’s Prophecies Revealed to Public for First Time in Jerusalem-Makes Prediction About Second Coming of Christ [Isaac Newtons profetior avslöjade för allmänheten för första gången i Jerusalem – Kommer med förutsägelse om Kristi återkomst] av AP/TN : 20 juni, 2007 : AP christianpost.com
[2] Mycket av senare information åberopas från The Signs of the Last Days – When? [sve. Tecknen på de sista dagarna – När?], av Carl Olof Jonsson, Wolfgang Herbst (Commentary Press 1987). Denna bok innehåller en detaljerad och noggrann analys om tecknen, vilket understöds av talrika sekulära källor.
[3] The Signs of the Last Days – When?, Carl Olof Jonsson, Wolfgang Herbst (Commentary Press 1987) sid. 106 (eng.), Bergmark, sid. 191, 207–209 (eng.), Herbert L. Schrader. Und dewh siegte dem Leben (Swttgart. 1954) sid. 64–67, 70, 71. [4] Termen eller uttrycket “hedningarnas tider” förekommer aldrig i Nya Världens Översättning av den Heliga Skrift, men det användes ändå över 500 gånger i Vakttornet under de 50 åren som gått mellan 1950 och 2002. Det har sitt ursprung från Lukas 21:24, där det står – “… Jerusalem skall trampas ner av nationerna tills nationernas fastställda tider har löpt ut.”
Den här artikeln är ursprungligen skriven år 2006. Senaste uppdateringen kom i december 2022. Översattes från engelska till svenska i maj 2020 och i mars 2023. Länk till den engelska källartikeln: http://www.jwfacts.com/watchtower/last-days.php
