Trots misslyckandena beträffande 1914 och 1925 fortsatte Rutherford att säga att den jordiska uppståndelsen var på väg att ske. 1929 godkände han uppköpet av Beth-Sarim, ett hus för Abraham och andra uppståndna furstar att bo i.
När det gäller Beth-Sarim förklaras det i boken Frälsning (utgiven 1939):
Den Gyllene Tidsåldern 1930 inkluderade en kopia av Beth-Sarim-överlåtelsehandlingen, som visade vem som förväntades ta den i besittning.
“Både överlåtaren och övertagaren är helt övertygade utifrån Bibelns vittnesbörd, som är Jehovas Guds ord och bevis som kommer utifrån på att Guds kungarike nu är på väg att upprättas och att det kommer att leda till nyttogörande för jordens folk; hurusom den styrande makten och auktoriteten kommer att vara osynlig för människor men att Guds rike kommer att ha synliga representanter på jorden som kommer att ta ansvaret för nationernas angelägenheter under överinseende av den osynlige härskaren, Kristus. Det bland dem som således kommer att vara de trogna representanterna och synliga styresmännen över världen kommer att vara David, som en gång var kung över Israel, och Gideon, och Barak, och Simson, och Jefta och Josef, tidigare härskare över Egypten, och profeten Samuel och andra trogna män nämnda med godkännande i Bibeln i Hebréerbrevets 11:e kapitel. VAKTORNETS BIBEL- OCH TRAKTATSÄLLSKAP ska hålla förutnämnda lagfart ständigt i förvaltarskap för användning av någon eller av alla de ovan nämnda männen som representanter för Guds rike på jorden och att sådana män ska ta i besittning och användning häri ovan nämnda egendom som beskrivs som de anser vara bäst för det arbete de tar del i. … Varje person som framgår att taga i besittning nämnda egendomar ska först bevisa och identifiera sig för de behöriga styrelseledamöterna i nämnda sällskap som den eller de personer som beskrivs i Hebréerbrevet kapitel elva och i denna överlåtelsehandling.” – Den Gyllene Tidsåldern [eng. The Golden Age], 19 mars 1930, sid. 406, 407 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
År 1931 innehöll The Messenger en artikel om Beth Sarim, med några intressanta foton, inklusive Rutherford sittande framför den öppna spisen.
Rutherfords fantasi om att Jehova skulle återuppväcka furstarna för att bo i Kalifornien delade de amerikanska centrerade synsätten i liknande religioner som mormonerna. The Messenger förklarar att San Diego valdes (istället för Brooklyns huvudkontor) för sitt klimat.
“Klimatet är detsamma som i Palestina. Platsen är planterad med dadelträd och palmer, sådana som skulle vara bekanta och tilltalande sevärdheter för dessa män.” – The Messenger, 25 juli 1931, sid. 8
1942 såldes ‘Furstarnas hus’, vilket bevisade att påståendet att det skulle stå “ständigt” och “för evigt till de förutnämnda furstarnas förfogande” var falskt. Varför beslutade Sällskapet Vakttornets styrelse att sälja Beth-Sarim? Vakttornet 15 december 1947 förklarade:
“… den hade fullt ut tjänat sitt syfte och tjänade nu bara som ett monument som var ganska dyrt att behålla; vår tro på de gamla männens återkomst som kungen Kristus Jesus kommer att göra till furstar över HELA jorden (inte bara i Kalifornien) är grundad, inte på det huset Beth-Sarim, utan på Guds löftesord.” – Vakttornet, 15 december 1947, sid. 382 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Det nämns väldigt lite om Beth-Sarim sedan 1950. I en artikel från Vakttornet från 1992 nämns det i Sandra Cowans livsberättelse. Hon berättar;
”Vi predikade ofta i närheten av Beth-Sarim, där Sällskapet Vakttornets sjuke president, broder Rutherford, hade tillbringat vintrarna innan han dog år 1942. Vi besökte regelbundet heltidstjänarna där och fick också äta middag hos dem.” – Vakttornet, 1 mars 1992, sid. 27 (eng. & sve.)
Beth-Shan
En andra fastighet – Beth-Shan – blev uppköpt jämte Beth-Sarim den 3 februari 1939. Den enda gången Sällskapet Vakttornets litteratur någonsin nämnde den var i Tröst eller Consolation 27 maj 1942 s.8 (eng.).
“Domaren beslutade att gå vidare med ärendet så att den nya platsen kunde ställas inför planeringsstadiet… den andra tomten var en lämplig plats för begravning… Planeringsnämnden, som överlade med sig självt i mer än två veckor, undersökte platsen, hölls inför domstolen och fick den andra ansökan om en kyrkogård avslagen… Den nya platsen för gravsättning låg nästan i mitten av fastigheten känd som Beth-Shan, som är ungefär 75 tunnland av kanjoner och platåbergsmark, angränsande Beth-Sarim men skiljs åt av en kanjon med en bredd på 800 meter. Denna fastighet, som också tillhör SÄLLSKAPET VAKTTORNET, har en liten och en stor bostad på sig och några uthus, och består av några fruktträd och andra odlade jordstycken i sammanlagt cirka sju tunnland, och cirka 65 tunnland orörd buskmark, antingen för brant eller stenig eller oåtkomlig för utbyggnad… Domare Rutherford hade i en diskussion före sin död sagt att han som ett andra val ville bli begravd någonstans på dessa otämjda tunnland. För att alla invändningar som gjorts angående den första platsen nära Kensington Heights skulle kunna avlägsnas åt denna nya plats, begärdes det att endast en tio fots kvadratisk kyrkogård skulle beviljas. Platsen var också oåtkomlig förutom av en privat väg som var 800 meter lång och avspärrad av en grind.” – Tröst [eng. Consolation], 27 maj 1942, sid. 8 (eng.) (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Även om Tröst-magasinet talar om Beth-Sarim med avseende på Rutherfords önskan att bli begravd där, står det likande för Beth-Sarims del i överlåtelsehandlingen för fastigheten;
“DÄRFÖR skapas detta förvaltarskap och nämnda förvaltare skall inneha äganderätten till nämnda egendom i förtroende till användning och nytta för följande namngivna personer, vars namn förekommer i Bibeln i Hebréerbrevet, kapitel elva, vers ett till fyrtio, det vill säga: Abel, Enok, Noa, Abraham, Isak, Jakob, Sara, Josef, Mose, Rahab, Gideon, Barak, Simson, Jefta, David, Samuel.” (Direktöversatt)
Det verkar som att Beth-Shan hade ett trefaldigt syfte; att inhysa furstarna, att vara en begravningsplats för Rutherford och att ge skydd under Harmageddon. Ryktet spred sig att ett skyddsrum byggdes i Beth-Shan. Detta förnekades bestämt i en Vakttornstidskrift från 1940.
“Någon opålitlig person är ansvarig för spridningen av en rapport om att Beth-Sarim byggs ut som en säkerhetsplats och att detta byggs av Sällskapet. Det finns absolut inte ett enda ord av sanning i rapporten. För de som är intresserade av teokratin skulle det vara bättre att cirkulera budskapet om kungariket istället för andras falska föreställningar.” – Vakttornet, 1 juni 1940, sid. 162 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Tillförlitligheten i Watchtower-rapporten är tveksam, eftersom den hävdade att ryktet handlade om Beth-Sarim, inte Beth-Shan, och därför undviker man att svara på om Beth-Shan hade ett bombskydd eller inte.
Rutherford
Sällskapet Vakttornets historiebok, Jehovas vittnen – Förkunnare av Guds kungarike, diskuterar kort Beth-Sarim, där den också framstår som att den främst blev uppköpt för Rutherfords hälsas skull.
””Furstarnas hus”
Broder Rutherford drabbades av en allvarlig lunginflammation sedan han hade blivit frigiven från en orättvis inspärrning i fängelse år 1919. Därefter hade han bara en frisk lunga. På 1920-talet begav han sig till San Diego i Kalifornien i förbindelse med att han fick läkarbehandling, och läkaren rådde honom att tillbringa så mycket tid som möjligt där. Från och med år 1929 arbetade broder Rutherford under vintrarna i sin bostad i San Diego som han kallade Beth-Sarim. Beth-Sarim byggdes med medel som utgjorde ett direkt bidrag för det ändamålet. Överlåtelsehandlingen, som publicerades i sin helhet i ”The Golden Age” för 19 mars 1930, visar att egendomen överläts på J. F. Rutherford och därefter på Sällskapet Vakttornet.” – Jehovas vittnen – Förkunnare av Guds kungarike [1993/1994], sid. 76 (eng. & sve.)
Dessa beskrivningar är kanske inte långt ifrån sanningen. Rutherford översomrade i Europa och övervintrade i Beth-Sarim. Under den stora depressionen ägde han två lyxiga Cadillac. Även om det är möjligt att Rutherford trodde på sin egen lära att slutet skulle komma under hans livstid, var köpet av Beth-Sarim lika mycket för hans egen fördel som för de uppståndna furstarna.
Rutherford var känd för häftig alkoholkonsumtion, och skrev till och med en artikel mot förbudet i Vakttornet den 1 november 1924 s.323–326 (engelska upplagan). Olin Moyle arbetade som juridisk rådgivare åt Jehovas vittnen under Rutherfords tid. Efter att ha skrivit ett klagomål till Rutherford angående frågor inom Betel, inklusive Rutherfords häftiga drickande och extravagans, sa Moyle upp sig från tjänsten. Ett rättsfall följde, beskrivet i Sällskapet Vakttornets publikation Consolation den 20 december 1944 s.21 (eng.).
” Ärende beträffande stämningsinlaga avslutat
FÖREBÄRANDE stämningsinlaga på grund av uttalanden som förekom i flera nummer av Vakttornet under 1939, så väcktes talan av Olin R. Moyle, Wauwatosa, Wisconsin, mot de två korporativa samfunden, Watch Tower Bible and Tract Society, i Pennsylvania, och Watchtower Bible and Tract Society, Inc., New York; och, på den andra grunden för talan mot J.F. Rutherford och elva medförbundna i organisationen. Processen om skadestånd till ett belopp av 50 000 dollar för varje orsak till talan, eller sammanlagt 100 000 dollar, inleddes den 11 oktober 1940. Mindre än två år därefter dog den svarande J. F. Rutherford, men stämningsansökan fortsatte att drivas.
Denna unika stämningsprocess ställdes upp för rättegång inför domare Ughetta vid New Yorks högsta domstol i Brooklyns högsta domstolsbyggnad den 10 maj 1943. Efter en förlängd rättegång som fortsatte till den 27 maj avkunnade juryn en dom och röstade tio mot två mot åtalade i målet och tillerkände klaganden Moyle 15 000 dollar på varje punkt, eller totalt 30 000 dollar i skadestånd.
Rättens ordförande avslog alla yrkanden från försvarsadvokaten om alternativt utslag och dömde i enlighet med juryns dom.
Detta beslut överklagades omedelbart till domstolens appellationsdomstol, andra departementet. Efter vederbörlig omprövning av motstående advokater inför denna domstol av fem domare, följt av rättslig överläggning, fattades beslut. Det var tre mot två som bekräftelse av Högsta domstolens dom, men reducerade skadeståndet till hälften till 15 000 dollar.
Enligt vederbörlig rättsprocess överklagade de tilltalade återigen beslutet, nu till statens högsta domstol, appellationsdomstolen i Albany, New Yorks huvudstad. Efter vederbörlig omprövning och överläggning meddelade denna domstol med sju domare sitt beslut den 22 november 1944, och bekräftade underrättens beslut, anbringade kostnaderna, men frambringade ingen åsikt i målet.
Med att deras beslut var enhälligt och de tilltalade inte kunde gå vidare till att ompröva ärendet, och skadeståndet på 15 000 dollar betalades vederbörligen över, med upplupen ränta, till käranden Moyle, avslutades såvida ärendet.”
– Tröst [eng. Consolation], 20 december 1944, sid. 21 (eng.) (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Följande bild av Rutherford har regelbundet använts som ett exempel på hans berusning, även om det är troligt att detta är en bild av alkoholfri root beer eller rotöl. Glasen och dispensern med pumpen ovanpå är typiska för rotölsdispensrar från 1920- och 1930-talen.
Rutherford ville bli begravd antingen i Beth-Sarim eller Beth-Shan. Vid Rutherfords död gick Knorr och Watchtower Society vidare till domstol i ett försök att få Rutherford begravd i Beth-Sarim. Som framgår av inlägget i Consolation 27 maj 1942 nedan, hade detta att göra med Rutherfords fantasifulla tro på återkomsten av “österns kung” till Beth-Sarim och hans behov av att möta “den stigande solen” vid den återkomsten. Knorr förlorade fallet, men hans agerande sköt upp Rutherfords begravning i tre och en halv månad efter att han dog.
”Domare Rutherford sökte efter “österns kungs” tidiga triumf, Kristus Jesus, som nu leder himlens härskara, och han önskade att bli begravd i gryningen vänd mot den uppgående solen, i en isolerad del av marken som skulle bli förvaltad av furstarna, som bör återvända från sina gravar. Till och med hans begäran om begravning var ett tecken på tro.” – Tröst [eng. Consolation], 27 maj 1942, sid. 6 (eng.) (Ingen svensk upplaga av artikeln hittades, utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Liknande grupper
Rutherford var inte den enda personen som förväntade sig att uppståndna ledare skulle vilja bo med dem i Amerika. Genevieve Ludlow Griscom, medlem av sekten Outer Court of the Order of the Living Christ, hade liknande storhetsvansinne. År 1928, ett år tidigare än Beth-Sarim, byggde Griscom en liknande överdådig fastighet på 360W 253rd Street i Riverdale, Bronx för Jesus att bo i efter den andra ankomsten. I januari 2017 såldes huset för 6,25 miljoner USD. (Se New York mansion built for Jesus sells for $AUD8 million (https://www.9news.com.au/finance#75O0ySeh4FeBxJTV.99), 9 april 2017, och Divine intervention? Bronx mansion built for Christ’s return finally sells for $6.2M (https://therealdeal.com/new-york/2017/04/06/divine-intervention-bronx-mansion-built-for-christs-return-finally-sells-for-6-2m/), 6 april 2017)
Den här artikeln är ursprungligen skriven år 2007. Senaste uppdateringen kom i maj 2017. Översattes från engelska till svenska i mars 2024. Länk till engelska källartikeln är: https://jwfacts.com/watchtower/bethsarim.php
