Den bibliska Daniels bok används som en viktig källa till bevis för att bibeln är inspirerad, baserat på påståendet att den innehåller anmärkningsvärt korrekta profetior. Den här artikeln tittar på om Daniel är profetisk eller historisk. Nyckeln till ett sådant fastställande är att fastställa när den skrevs – före eller efter de händelser som den beskriver.
I fallet med Daniel, på grund av den symboliska karaktären av dess skrift, är det likafullt nödvändigt att fastställa vilka aktuella händelser den kan ha hänvisat till. Daniel är ett exempel på apokalyptisk litteratur, som utvecklades under den judiska eran efter uttåget från Egypten, och förutsade slutet på förtrycket från främmande makter. Detta farliga politiska budskap blev insvept i religiösa metaforer av säkerhetsskäl.
Sällskapet Vakttornet pekar på Daniels överläggning om världsmakter som ett bevis på inspiration, och detta var kärnan till grunden som min [Paul Grundy] tro byggdes på. I synnerhet fann jag att förutsägelserna om världsmakterna och profetian om de ”70 veckorna” var bevis för inspiration. Profetian om vilddjuren uttryckligen nämner världsmakternas succession i förväg, och de ”70 veckorna” tolkas som att de profeterar om Jesu tillkommelse och död.
Sällskapet Vakttornet placerar Daniels skrivelser på år 536 f.Kr., som visas i följande Vakttornsutdrag.
”Bibelbok nr 27 — Daniel
Skribent: Daniel Platsen där den skrevs: Babylon Boken fullbordad: omkr. 536 f.v.t.” – ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig” [1995], sid. 138 (sve.
Sällskapet Vakttornet fastställer Daniel som författaren på grundval av att den innehåller förstapersonsberättelser av Daniel.
”Boken anger själv att det är Daniel som har skrivit den. Det sägs: ”Under Belsassars, Babylons kungs, första år såg Daniel en dröm och syner i sitt huvud medan han låg på sin säng. Sedan skrev han ner drömmen. Han gav en fullständig redogörelse för alltsammans.” (Dan 7:1) Att Daniel har skrivit boken framgår också av att kapitlen 7–12 är skrivna i första person.” – Insikt i Skrifterna – band 1 [1988], sid. 418–419 (sve.), sid. 577 (eng.)
Detta är knappast övertygande bevis, och på sin höjd indikerar det bara att Daniel kan ha skrivit delar av boken som bär hans namn. Daniel skrevs inte av en enda författare, eller skrevs bara på ett enda språk för den delen. Daniel skrevs på både arameiska och hebreiska. Den inleds på hebreiska, växlar till arameiska från 2:4b till 8:1, där den återgår till hebreiska fram till kapitel 12. Kontroversiellt innehåller Septuaginta-översättningen av Daniel till grekiska, vars kopior har daterats tillbaka till 100 f.Kr., också kapitlen 13 och 14 av Daniel på grekiska, vilket finns i de katolska och östortodoxa bibelöversättningarna, men inte i protestantiska.
Daniel blev inte färdigskriven år 536 f.Kr. Även om den kan ha börjat bli utarbetad under denna tid, blev den kontinuerligt tillagd och redigerades till mellan 167 och 164 f.Kr. Det finns flera skäl för denna slutsats.
Den ingår inte i profeternas kanons hebreiska bibel, som blev färdigskriven omkring 200 f.Kr.
Daniels profetior är korrekta ner till Antiochos IV Epifanes levnadsbana, och skändningen av templet år 167 f.Kr., men nämner inte återuppbyggandet av templet eller omständigheterna kring Antiochos död år 164 f:kr.
Felaktigheter angående de babyloniska och persiska perioderna tyder på att den skrevs vid ett senare tillfälle
Vissa av orden var inte vanliga förrän denna senare tidsperiod
De äldsta upptäckta manuskripten av Daniel går bara tillbaka till år 150 f.Kr.
Daniel fastställer, med namn, utvecklingen av världsmakterna som Babylon, Medo-Persien och Grekland men inte Rom
När det gäller språket använder Daniel 3:5,7,10,15 de grekiska orden för harpa, sambuca och psaltare, vilket indikerar en tidpunkt för att ha skrivits efter Alexanders tid och grekiskt herravälde. Till exempel använder Daniel 3:5 det grekiska ??????? istället för det arameiska kitharos. Driver i PTR, XXV, 1927, sid. 353-388 listar upp ett 30-tal uttryck som användes i Daniel som inte användes i tidig litteratur, och avslutar med ”Utslaget beträffande språket i Daniel är alltså tydligt… hebreiskan ger underlag för… en tidpunkt efter erövringen av Palestina av Alexander den store (332 f.Kr.).” Arameiska användes på 500-talet f.Kr., men var inte i vanligt bruk förrän på 300-talet. I The Arameic of Daniel fastställer Kitchen att av den arameiska som används är det ”en tiondel resterande som består av ord som hittills endast hittats i källor som är senare än 400-talet f.Kr. (t.ex. Nabatéisk, Palmyrisk eller senare arameiska dialekter), eller så långt hittills inte är externt attesterade överhuvudtaget.” Samtidigt som forskare som Martin i The Hebrew of Daniel och Kitchen i The Arameic of Daniel noterar att detta inte är bevis på perioden för skrivelsen, är dessa indikatorer för den period som Daniel skrevs.
Med denna mängd information som understöd för att Daniel ska ha skrivits och blivit uppdaterad fram till det 100-talet f.Kr., gör det därför det mesta av Daniel historiskt och inte profetiskt.
Fyra odjurliga världsmakter
Den första lutningen som ledde mig (Paul Grundy) in på att forska om när Daniels bok skrevs är att boken namnger tre av de världsmakter som den beskriver som vilddjur, men som inte (eller inte kunde) namnge den fjärde. Det är en enkel fråga, men det var den första att slå mig som egendomligt om nu Daniel var en profet. Daniels överläggning om världsmakter används som bevismedel för biblisk inspiration, speciellt hans förmåga att namnge de som skulle komma till makten i framtiden. Dock, samtidigt som Daniels bok fastlägger utvecklingen av världsmakter efter namn som Babylon, Medo-Persien, och Grekland, det fjärde kungarike, utelämnas Rom till att inte namngivas.
Daniel talar om 4 kungadömen eller världsmakter, representerade i syner som antingen vilddjur eller en mansstaty.
Daniel 2 beskriver en staty gjord av 4 material.
Daniel 2:32 – ”32 Huvudet på denna bildstod var av fint guld, dess bröst och dess armar var av silver, dess buk och dess lår var av koppar, 33 dess ben var av järn, dess fötter var delvis av järn och delvis av formad lera. 34 Du fortsatte att se tills en sten bröts loss, inte med händer, och den träffade bildstoden på dess fötter av järn och formad lera och krossade dem.”
Dessa 4 material representerar 4 världsmakter.
Daniel 2:38 – ” … – du är huvudet av guld. 39 Och efter dig skall det uppstå ett annat kungarike, underlägset dig, och ett annat kungarike, ett tredje, av koppar, som skall härska över hela jorden. 40 Och det fjärde kungariket skall visa sig vara starkt som järn.”
Daniel nämner utmärkande 3 av dessa kungadömen som Babylon, Medien och Persien och Grekland, men namnger inte den fjärde.
Daniel 2:38 – ” … – du är huvudet av guld. 39 Och efter dig skall det uppstå ett annat kungarike, underlägset dig … 48 Följaktligen gjorde kungen Daniel till en stor man och gav honom många stora gåvor, och han gjorde honom till härskare över hela provinsen Babylon …”
Daniel 8:20 – ”Baggen som du såg, den som hade de två hornen, är Mediens och Persiens kungar. 21 Och den ludna bocken är Greklands kung; och det stora hornet som var mellan dess ögon är den förste kungen. 22 Och att det bröts av, så att det till slut uppstod fyra i dess ställe, betyder att fyra kungariken skall uppstå ur hans nation, men inte med hans kraft.”
Daniel nämner inte den fjärde världsmakten, eftersom författaren inte kunde profetera vilken den skulle vara. Daniel skrevs när Grekland var världsmakt, så författarna hade historisk kunskap om Babylon, Medien och Persien och att Grekland var världsmakternas följd. Den profeterade inte vid namn vilken världsmakt som skulle komma härnäst, utan närmare sagt gjorde den uppenbara förutsägelsen att en fjärde makt skulle komma, uppenbar sedan Alexanders död år 323 f.Kr. började Greklands förfall. Vid 275 f.Kr. utökade Rom sin räckvidd över hela regionen. Daniels skribenter kan ha gissat Rom som nästa världsmakt i och med att Grekland hade börjat se Rom som ett hot, visat genom att delar av Grekland hade allierat sig med Kartago emot Rom 215 f.Kr. Trots detta tog författarna inte chansen att förutspå vem nästa världsmakt skulle bli.
Daniel 2 fortsätter sedan med att tala om att denna fjärde makt skulle ersättas av Guds rike.
Daniel 2:44 – ”Och i dessa kungars dagar skall himlens Gud upprätta ett kungarike som aldrig skall fördärvas. Och kungariket skall inte överlåtas till något annat folk. Det skall krossa och göra slut på alla dessa kungariken, men självt skall det bestå för oöverskådliga tider.”
Detta visade sig vara falsk profetia, eftersom Guds kungarike inte ersatte Rom. Det krossade inte alla kungadömen och började styra världen, i själva verket har en följd politiska makter haft en fortgående världsdominans i över 2 000 år.
I ett farsartat försök att göra Daniel profetisk om Guds rike som tillkommer år 1914, säger Sällskapet Vakttornet att fötterna av järn och lera representerar Rom genom någon sorts inkarnerad förevisning av på varandra följande kungadömen som i slutändan representeras av den angloamerikanska världsmakten.
Rom överlämnade inte världsmaktens stafettpinne till England, som överlämnade det till Amerikas förenta stater. Nej, mellan Rom och det brittiska imperiets dominerande uppkomst på 1600-talet var det en period på tusen år vari ett antal framstående länder satte sin prägel på världen. Roms kollaps var i de islamiska staternas händer, med muslimska kalifat som blev dominerande mellan 600- och 900-talen.
Vakttornet nämner aldrig det mongoliska riket i relation till Daniels profetia, trots att det stämplade sig som en av de stora världsmakterna under 1200- och 1300-talen genom att växa sig till att bli det största sammanhängande landimperiet någonsin, med räckvidd över hela Europa, Asien och den iranska halvön, som korsade samma region för Daniels andra världsmakter.
Senare uppstod de spanska, portugisiska, franska, holländska och ottomanska rikena. Det var först efter denna enorma tid som Storbritannien började dominera och blev det största imperiet någonsin. Men det var bara den främsta ”världsmakten” i ett sekel innan den försvann i skuggan av Amerika. Det finns verkligen ingen koppling mellan Rom och de anglo-amerikanska världsmakterna, åtskilda av över ett årtusende av tid.
Att tillämpa Sällskapet Vakttornets tidsskala på Daniels bild skapar ett par oproportionerligt långa ben. Tidsintervallet för de tre första kungarikena som var från Babylons uppresning år 626 f.Kr., till slutet av Greklands herravälde år 146 f.Kr. är bara 480 år. Att säga att det fjärde kungariket sträckte sig från 146 f.Kr. till 2018 e.Kr. (och räknandes) betyder att det fjärde kungariket som representeras av benen täcker en period på över 2 100 år. Därmed täckte de tre kungadömena av statyns huvud och bål 480 år, medan benen som representerar ett kungarike sträcker sig över 2 100 år. Som det redan talats om visar historien att det inte fanns någon sådan 2 100-årig världsmakt.
Nordens kung, Söderns kung
I ett försök att lägga till trovärdighet till sin tolkning av bilden fortsätter Sällskapet Vakttornet att rikta in benen från bilden med Nordens kung och Söderns kung i Daniel 11.
Precis som bildens ben handlade om en enda världsmakt, är Nordens kung och Söderns kung ur Daniel 11 den historiska berättelsen om krigen mellan ptolemaéerna i Egypten och seleukiderna i Syrien, som direkt påverkade Jerusalem, inkilat mellan Syrien och Egypten.
Vers 21 handlar om Antiochos, som regerade 175–164 f.v.t. Antiochos tog bort Israels överstepräst Onias III, som hänvisas till i vers 22 och en motståndare beskriven som ”en som skall föraktas, och de skall inte lägga kungarikets värdighet på honom.”
Daniel 12 fortsätter berättelsen, med en profetisk beskrivning av hoppet av återupprättandet av det judiska riket i händerna på en Messias.
Med ett lån från protestantismens tradition som lägger till en modern uppfyllelse till historiska bibliska skriftställen, presenterar Sällskapet Vakttornet sin egen excentriska millennialistiska tolkning. Den hävdar att där Daniel säger kung, syftar det inte på en kung, utan en rad kungar och kungariken och två årtusenden av härskare och olika regeringsformer. Ett flertal länder i Mellanöstern, Europa och USA blir körsbärsplockade* för att representera Nordens och Söderns kungar som världsmakter, med ringa hänsyn till historisk korrekthet, eller de stora tidsperioderna däremellan.
Körsbärsplockning, på engelska cherry picking, innebär att man i sin argumentation plockar ut enskilda fakta som stödjer ens uppfattning, medan man bortser från fakta som motsäger densamma. Detta tankefel är en form av undertryckande av bevis, och kan vara medvetet eller omedvetet. (https://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%B6rsb%C3%A4rsplockning)
Ge akt på Daniels profetia [1999], sid. 211 (eng. & sve.)
Förklaringen ur Daniel-boken visar att Sällskapet Vakttornet inser den korrekta uppfattningen att detta bibelställe handlar om krigen mellan Syrien och Egypten. Fast inom en mening har det lagt till ytterligare 2 000 år för att inkludera nazister och kommunism.
Ge akt på Daniels profetia [1999], sid. 284 (eng. & sve.)
På bilden ovan verkar Aurelianus lämna över stafettpinnen till det germanska imperiet. Aurelianus levde under 200-talet f.v.t. Det finns inget försök att förklara den stora tidsskillnaden mellan det romerska imperiets förfall och artonhundratalets uppgång i konflikt mellan det tyska och brittiska imperiet. Än en gång ignoreras de spanska, portugisiska, franska, holländska, mongoliska och ottomanska imperiernas dominans under de senaste två årtusendena.
En uppenbar brist från Sällskapet Vakttornets omnämnande av världsmakter är Kina. Kina innefattas inte på något sätt under denna tid, trots dess storhet och betydelse för världshändelser. Ett omnämnande från 1961 som inkluderar det moderna Kina under kommunismens representation av Nordens kung är det närmaste Kina kommer som att inkluderas som av biblisk betydelse.
”Firas inte högtidligheter på det röda Kinas heliga dagar inför jättestora porträtt av Mao Tse-tung och andra kommunistidoler? Detta är samma slags gudsdyrkan som kännetecknade Babylons grundläggning, då den militaristiske Nimrod, som ”visade sig vara en väldig jägare i opposition mot Jehova”, upphöjdes till ”gud” och diktator i Babylon. (1 Mos. 10:9, 10, NW) Våra dagars kommunism uppträder nu på likartat sätt, i egenskap av den i den bibliska profetiska skildringen omtalade ”konungen i Nordlandet”, och talar sådant mot ”gudars Gud … att man måste förundra sig” och ärar ”fästenas gud” genom att lägga upp ett ohyggligt förråd av kärnvapen. (Dan. 11:36, 38) Det stolta Babylons anda lever kvar i den alls icke gudlösa röda religionen, kommunismen.” – Vakttornet, 1 juli 1961, sid. 296 (sve.) – Vakttornet, 15 februari 1961, sid. 104 (eng.)
De främsta utmanarna efter det romerska imperiet blir presenterade som de germanska och brittiska imperierna. Därpå ersätts de med ett penndrag av USA och Sovjetunionen.
Ge akt på Daniels profetia [1999], sid. 270 (sve. & eng.)
”Nordens kung” (inte kungar) syftade på seleukiderna i Syrien, medan Söderns kung var ptolemaéerna i Egypten. Detta tema flödar genom Daniel 11. I ett desperat försök att få en andrahandsuppfyllelse presenterar Sällskapet Vakttornet USA som Egypten, som en del av deras linje av Söderns-kung världsmaktsersättare.
Ge akt på Daniels profetia [1999], sid. 279–280 (eng. & sve.)
När Sovjetunionen upplöstes kunde Sällskapet Vakttornet inte bekräfta vem Nordens kung var. Jag [Paul Grundy] minns konversationer om att det kunde vara de islamiska staterna, eller Kina, båda som blev framträdande på världsscenen. Sällskapet Vakttornet försökte kväsa sådana spekulationer.
Ge akt på Daniels profetia [1999], sid. 281 (eng. & sve.)
Daniel 11 är inte svår att förstå, och det verkar osannolikt att folk skulle falla för Sällskapet Vakttornets tolkning som tar en 2 000 år gammal historisk händelse, och ger den en långvarig och ologisk årtusendeförlängning. Ändå slickar Vakttornsanhängare entusiastiskt i sig det, och allt eftersom tiden går och Trump och Putin ersätts utan att Harmageddon utlöses, kommer de att ivrigt vänta på nästa Vakttornsinstallation.
Messias och de 70 veckorna
Viktigast för mig [Paul Grundy] var de ”70 veckorna” i Daniel 9, som vanligen tillämpas på Jesu Messias ankomst. Det råder ingen tvekan om att Daniel skrevs innan kristendomen bildades under det första århundradet e.Kr., och har därför de mest övertygande bevisen för profetisk inspiration.
Det första att bemärka är att messianska profetior inte är bevis för inspiration, eftersom de inte har något samverkande stöd, och skrivarna av Nya Testamentet kan ha förfalskat berättelsen om Jesus för att det ska passa profetian. Å andra sidan sett framstod de ”70 veckorna” som unikt profetiska om Jesu ankomst och offer.
Tillämpningen av detta bibelställe var inte ursprungligen till Jesu ankomst, utan snarare Antiochos IV. De ”70 veckorna” tolkades bara som en messiansk profetia flera decennier efter Jesu död.
Bekräftelse av den tidsperiod under vilket Daniel skrevs placerar händelserna som beskrivs under den sista författarens tid. De ”70 veckorna” hänför sig till perioden som slutade med Antiochos IV:s invasion. ”Fursten Messias” syftar på en smord och är inte en term exklusiv för Jesus. I Daniel 9 var den smorde fursten inte en befriare, utan en förstörare, som avlägsnade den rättmätige översteprästen och ersatte honom med sin egen bror.
Även om det inte finns någon konsensus om exakt vad varje påstående ansågs hänvisa till, ger följande sammanfattning huvuddragen av de viktigaste aspekterna.
Den ”smorde” som markerar början på de 62 veckorna var Jeshua, den första översteprästen i det återställda prästadömet under Serubabbel.
Den ”smorde” vars avresa markerar slutet på de 62 veckorna hänvisade till mordet på Onias III år 170 f.Kr., den siste ”rättmätiga” översteprästen.
Fursten Messias inblandad i stadens ödeläggelse och skändningen av templet år 167 f.Kr. var Antiochos IV.
Avskyvärdheten som ödelägger var vid uppsättningen av det hedniska altaret den 15 kislev år 167 f.Kr.
Antiochos IV dog år 164 f.Kr.
Babylons ödeläggelse
Stöd för tanken att Daniel inte var profetisk är bibelprofetior som inte blev sanna.
Mest betydelsefulla är profetior om att förstörelsen av Babylon skulle leda till att det skulle bli totalt ödsligt och att det aldrig skulle bebos, vilket inte inträffade.
Både Jeremia och Jesaja profeterade att det aldrig mer skulle bebos efter Babylons fall.
Jeremia 50
13 – ”På grund av Jehovas harm skall hon inte vara bebodd, och hon skall i sin helhet bli en ödslig ödemark. Var och en som drar fram vid Babylon skall stirra häpet och vissla på grund av alla hennes plågor.”
Jeremia 51
37 – ”Och Babylon skall bli stenhögar, ett läger för schakaler, något man häpnar över och något att vissla åt, utan invånare. …”
43 – ”Hennes städer har blivit något man häpnar över, ett vattenlöst land och en ökenslätt; ett land i vars städer ingen bor, och genom dem drar ingen människoson fram. …”
61 – ”Vidare sade Jeremia till Seraja: ”Så snart du kommer till Babylon och ser henne, så skall du läsa upp alla dessa ord.”
62 – ”Och du skall säga: ’Jehova, du har själv talat mot denna plats, för att förstöra den, så att det inte skall vara någon som bor där, varken människor eller husdjur, utan hon blir blott ödsliga ödemarker till oöverskådlig tid.”
63 – ”Och det skall ske, när du har slutat att läsa denna bok, att du skall binda en sten vid den, och du skall kasta den mitt i Eufrat.”
64 – ”Och du skall säga: ’På detta sätt skall Babylon sjunka ner och aldrig mer komma upp, på grund av den olycka som jag låter komma över henne; och de skall trötta ut sig.’” Så långt Jeremias ord.”
Jesaja 13
1 – ”Proklamationen mot Babylon som Jesaja, Amoz son, såg i en syn: …”
19 – ”Och Babylon, kungarikenas prydnad, kaldéernas stolthet och skönhet, skall bli som när Gud omstörtade Sodom och Gomorra.”
20 – ”Hon skall aldrig vara bebodd, och hon skall aldrig, från generation till generation, ha sin boning där. Och där skall ingen arab slå upp sitt tält, och inga herdar skall låta sina hjordar lägga sig ner där.”
21 – ”Och där skall de som har sitt tillhåll i vattenlösa trakter lägga sig ner, och deras hus skall fyllas av uvar. Och där skall strutsarna ha sin boning, och bockliknande demoner skall hoppa omkring där.”
22 – ”Och schakaler skall tjuta i hennes boningstorn, och den stora ormen skall vara i de lyxiga palatsen. Och tiden för henne är nära, den är i antågande, och hennes dagar skall inte fördröjas.”
Detta blev inte besannat, eftersom Babylon har varit bebott fram till idag. Efter att den föll för persernas hand förblev den bebodd. Vid ett tillfälle byggde Alexander den store om den till en viktig och strategisk stad som blev ett centrum för lärande och handel. Faktum är att aposteln Petrus var i Babylon tillsammans med andra kristna när han skrev 1 Petrus bok.
1 Petrus 5:13 – ”Hon som är i Babylon, utvald i likhet med er, sänder er sina hälsningar, och så gör Markus, min son.”
Det var över tusen år efter att Cyrus erövrade Babylon som det reducerades till en stad som bara innehöll några hundra bybor, och till och med då blev uttalandet att ” Hon skall aldrig vara bebodd, och hon skall aldrig, från generation till generation, ha sin boning där.” inte verklighet.
Babylons historia
– Den gamla babyloniska perioden – Amoriternas styre i Babylon började (ca 1800- eller 1700-talet f.Kr.) – Mellanbabyloniska perioden – 1595 f.Kr., till 1160 f.Kr – Assyriska perioden – 911 – 609 f.Kr. – Nybabyloniska riket – 609 – 539 f.Kr. – Persernas erövring – 539 – 331 f.Kr. – Hellenistiska perioden (Alexander den Store) – 331 – ~275 f.Kr. – Förnyat persiskt styre framtill 650 e.Kr. – Muslimsk erövring i mitten av 600-talet e.Kr. – Moderna eran 1700-talet – upprättandet av flera byar i Babylon
Efter den muslimska erövringen fortsatte den att förbli bebodd av flera hundra bybor, och på 1700-talet etablerades flera byar inom Babylons murar. För närvarande bor tusentals människor inom omkretsen av de gamla stadsmurarna, och staden besöks av tiotusentals turister varje år.
Jesaja 13 profeterade att Babylon skulle bli ”som Sodom och Gomorra”. Medan Sodom och Gomorra var fullständigt förstörda och förlorade, med arkeologer osäkra på var de ens var, är Babylon välkänt och bebott.
En karta från 1905 visar var byar spridda över Babylons murar är belägna.
Karta över Babylon med en översikt av byarna 1905, den största med 200 invånare.
Hur motiverar kristna grupper sina påståenden om att förstörelsen av Babylon var korrekt profetia? Vissa erkänner ärligt att ödeläggelsen ännu inte har kommit, och hävdar svagt att profetian kommer att uppfyllas i framtiden.
“Så, har detta kungarike Babylon blivit som Sodom och Gomorra som det profeterats om i Jesaja och Jeremia? Inte än, men den dagen kommer snart, …” – thehouseofdavid.org (Sedan 12 mars 2024)
Ett alternativt tillvägagångssätt är att peka på vad som inträffade 539 f.Kr. Störtandet av Babylon av perserna 539 f.Kr. undanröjde Nabonid, den siste kungen av Babylon, varefter Babylon upphörde att vara en världsmakt. Detta pekas på av vissa kristna som ett uppfyllande av profetian.
“I Jesaja 13:19 sa profeten att Babylon skulle störtas, permanent. Historien bekräftar att när Cyrus erövrade Babylon 539 f.Kr., kom det aldrig mer till makten som ett imperium.” – aboutbibleprophecy.com (Sedan 12 mars 2024)
Även om det finns ett försök att rättfärdiga hur Jesaja och Jeremia är korrekt profetia, är deras förklaringar och motiveringar otillräckliga, och Jesaja och Jeremia uttalade i osäkra ordalag att Babylons fall för perserna skulle leda till att ingen någonsin skulle bo i Babylon igen. Försöket att böja dessa profeters ord till att betyda att Babylon inte längre skulle vara en världsmakt, eller att deras förklaringar skulle gå i uppfyllelse vid någon framtida tidpunkt är inte vad dessa skrifter säger.
Watchtower tar ett mycket mer oärligt tillvägagångssätt när de hanterar den här frågan, och kringgår inte bara den här profetians misslyckande till att inträffa, utan hävdar att den gick i uppfyllelse. Den styrande kretsen måste hoppas att Jehovas vittnen tar deras ord som evangelium och inte själva tar och forskar.
Till exempel, arbetshäftet Livet och tjänsten som kristen, juni 2017, använder utan skam denna profetia för att hävda att “Jehova förutsade korrekt framtida händelser.”
Jeremia 51, Livet och tjänsten som kristen, juni 2017, mwb_E_201706.pdf
Sällskapet Vakttornets artiklar medger att Babylon fortsatte att vara bebodd i århundraden efter dess förstörelse, men nämner inte att detta inte var vad som det profeterades om, eller att Babylon fortfarande är bebott.
”Flera århundraden senare kom Jesu apostel Petrus till Babylon för att undervisa en judisk koloni som blomstrade där, och det var från Babylon som Petrus skrev åtminstone ett av sina inspirerade bibliska brev. (1 Petrus 5:13) Med tiden gick emellertid profetian i uppfyllelse: ”Och det skall gå med Babel, rikenas krona, kaldéernas ära och stolthet, liksom när Gud omstörtade Sodom och Gomorra. Aldrig mer skall det bli bebyggt.” — Jesaja 13:19, 20.
I dag är det mäktiga Babylon ingenting annat än dammiga stenhögar, ruiner i ett ödeland — ett tyst och vältaligt vittnesbörd om den osvikliga exaktheten i Jehovas profetiska ord. — Jeremia 51:36, 37.” – Vakttornet, 1 mars 1988, sid. 31 (eng. & sve.)
”På 700-talet f.v.t. förklarade bibelskribenten Jesaja att Babylon – som först senare blev huvudstaden i ett mäktigt imperium – skulle besegras och att staden till slut skulle bli obebodd och öde. (Jesaja 13:17–20) … Blev Babylon obebott? Flera hundra år senare bodde det fortfarande människor där. Men i dag är Babylons ruiner, nära Bagdad i Irak, ett bevis på att profetian uppfylldes till punkt och pricka. Ja, Bibeln är pålitlig även när den behandlar framtida händelser.” – Vakttornet, Allmänna upplagan, Nr. 1 2020, sid. 8 (sve. & eng.)
Ӂteruppbyggandet av Babylon uppskjutet
Det forntida Babylon, kung Nebukadnessars berömda stad med dess hängande trädgårdar, kollapsade under det våldsamma angrepp erövrarna gjorde för mer än 2.500 år sedan. Ett betydligt mindre Babylon levde vidare till 300-talet v.t. ungefär, då staden fullständigt lades i ruiner. Det nutida Irak planerade för inte så länge sedan att återuppbygga världsväldets forna citadell till det pampiga byggnadsverk det en gång var. (Se Vakna! för 22 april 1988, sidan 29.) Men den senaste tidens politiska händelser i Mellersta Östern har lagt hinder i vägen för dessa återuppbyggnadsplaner, sägs det i The New York Times. Jesaja 13: 19, 20 innehåller en intressant profetia om Babylons öde. Det heter där: ”Aldrig mer skall det bli bebyggt, från släkte till släkte skall det ligga obebott.”” – Vakna!, 1 januari 1991, sid. 29 (eng. & sve.)
Babylon gata – tillskrivning: Osama Sarm
Saddam Hussein byggde om många av Babylons storslagna byggnader, som fortfarande är en populär turistattraktion.
Under kriget med Irak slog amerikanska trupper upp läger i Babylon.
Karta över större områden och byar i Babylon 2014.
Babylon är fortfarande bebott och vittnar om att Bibeln inte är en profetiabok.
Slutsats
Vissa protestantiska grupper tolkar vissa bibelberättelser som att de har en primär uppfyllelse i skrivande stund och en andra uppfyllelse i modern tid; det vill säga den tidsperiod som de levde i. Sällskapet Vakttornet tar detta tillvägagångssätt, men inkonsekvent när det tillämpas på Daniel. Till exempel:
vilddjuren och de sjuttio veckorna har bara en enda uråldrig tillämpning
de sju tiderna ges två tillämpningar – Nebukadnessar och slutet på hedningarnas tider
nordens och söderns kungar har bara en enda pågående tillämpning
I Tanakh (hebreiska bibeln) ingår inte Daniels bok som en del av Neviim (profeterna), utan snarare i Ketuvim (skrifterna). Bevis på att det blev färdigskrivet omkring år 164 f.Kr. visar att det huvudsakligen är en historisk redogörelse rättare sagt än en profetisk.
Daniels bok avslutas med ett positivt profetiskt budskap om att Guds rike skulle ersätta det slutliga riket, det romerska riket. Detta hände inte som förväntat, och Guds kungarikes tillkommelse är en händelse man fortfarande hoppas på 2 000 år senare.
Daniel är ingen profetisk bok. På grund av att Daniels bok revideras ständigt fram till andra århundradet f.Kr., är det som den presenterar delvis utsmyckade historiska händelser. Detta gäller Gamla testamentet i allmänhet. Specifika uttalanden, även om de ibland är skrivna som profetiska, kan visa sig ha skrivits efter att händelserna ägt rum.
Bibeln är ingen profetisk bok. Även om den innehåller vaga och uppenbara uttalanden om framtiden, så som att det uppstår krig, svält, pest och jordbävningar, är dessa inte profetiska; dessa händelser var en vanlig och ständig händelse för bibelskribenterna. Dessa skribenter nämnde inte saker som är ovanliga i deras närområde, de visar ingen kunskap om katastrofer som inträffar i resten av världen, såsom cykloner, tornados, tsunamier och skogsbränder. De visade ingen förmåga att förutsäga framtiden och misslyckades med att förutsäga befolkningsexplosionen sedan 1800-talet, utvecklingen av kärnvapenhotet under 1900-talet eller global uppvärmning under 2000-talet.
De mest avgörande är profetior som har visat sig vara falska, såsom det pågående residensuppehållet för människor i Babylon, trots att två profeter förklarade att staden skulle vara helt obebodd efter dess förstörelse.
Fotnoter
K.A. Kitchen, “The Aramaic of Daniel,” D. J. Wiseman, ed., Notes on Some Problems in the Book of Daniel. London: The Tyndale Press, 1965. pp. 31–79.
W. J. Martin, “The Hebrew of Daniel,” D. J. Wiseman, ed., Notes on Some Problems in the Book of Daniel. London: The Tyndale Press, 1965. pp. 28–30
För detaljerad information om Daniel, se wikipedia-artikeln Daniels bok (14 augusti 2018). Detta ger en omfattande överläggning som backas upp av ett stort antal referenser. Artikeln Prophecy of Seventy Weeks upptecknar likaså olika synpunkter på tolkningen. En av de imponerande aspekterna av Daniels bok är dess användning av chiastisk struktur som litterär teknik.
Denna artikel är ursprungligen skriven i juli månad år 2018, senaste uppdateringen tillkom i oktober 2018. Översattes från engelska till svenska i februari år 2023. Länk till källartikeln är: https://www.jwfacts.com/watchtower/blog/daniel-prophecy-history.php
