Jehovas vittnen har rätt till de flesta former av medicinsk behandling, men de får under inga omständigheter någonsin göra en blodtransfusion. Detta inkluderar att förvägra en blodtransfusion för sina barn, även om det skulle leda till barnets död.
Även om det finns alternativ till blodtransfusioner för de flesta medicinska ingrepp, är dessa inte alltid tillgängliga eller tillräckliga, till exempel i nödsituationer, vid plötslig blodförlust eller för vissa kirurgiska ingrepp. Behandling av spädbarn är ännu mer riskabelt på grund av deras lägre blodvolymer.
Sällskapet Vakttornet medger att deras ställningstagande mot blodtransfusioner har lett till Jehovas vittnens död, och visar till och med bilder på 26 barn som är vittnen och som dog när de vägrade ta blod.
“Jehovas vittnen argumenterar inte för att blodtransfusioner inte har hållit patienter vid liv som annars skulle ha dött.” – Blod, medicin och Guds lag [1961], sidan 38 (eng.)
“Förr i tiden dog tusentals ungdomar därför att de satte Gud främst. I vår tid finns det också ungdomar som sätter Gud främst, men nu utspelas dramat på sjukhus och i rättssalar, och det som frågan nu gäller är blodtransfusioner.” – Vakna!, 22 maj 1994, sidan 2 (eng. & sve.)
Vakna! den 22 januari 1994 s. 11–15 innehåller berättelsen om 15-årige Joshua Walker, som dog när han vägrade ta en blodtransfusion. Han fick tillstånd av domstol att förvägra en transfusion, med motiveringen att han ansågs vara en “myndig minderårig”, och Sällskapet Vakttornet hyllar domstolsbeslutet som “en seger för barns rättigheter”.’
I sändningen JW-Broadcasting i augusti 2019 fanns det ett avsnitt om en 12-årig pojke vid namn Jerod Septer, som dog efter att hans föräldrar förvägrat behandling med blodtransfusioner. Det sades;
Sällskapet Vakttornet predikar att om man försöker att rädda liv genom blodtransfusion, även hos ett barn, riskerar man att förlora evigt liv.
”Anta att läkarna säger att han kommer att dö om han inte får en blodtransfusion. … Vi vill inte dö. Men om vi skulle försöka rädda vårt nuvarande liv genom att bryta mot Guds lag, skulle vi riskera att förlora det eviga livet.” – Vad lär Bibeln? [eng. What Does The Bible Really Teach?] [2005], sid. 130–131 (sve. & eng.)
“Såsom Jehovas kristna vittnen såg hennes föräldrar, Darrell och Rhoda Labrenz rättfärdigt blodtransfusioner som ett brott mot Guds lag och motsatte sig det. De var oroliga över sitt barns eviga välgång, ty evigt liv är bara utsikten för dem som följer Guds lagar.”– Jehovas vittnens Årsbok 1975, sidan 223–224 (eng.) (Direktöversatt)
“Men antag att ens hustru eller barn var nära döden. Vem den anhörige än är skulle det fortfarande vara en överträdelse av Guds lag att ge blod.”– Vakttornet, 15 oktober 1970, sidan 475 (sve.) – Vakttornet, 15 april 1970, sidan 249 (eng.)
Barnens rättigheter
När föräldrar som är Jehovas vittnen förvägrar blodtransfusion för sitt barn i en livsfarlig situation är det vanligt att domstolar dömer emot föräldrarna och tillåter läkare att ordinera en blodtransfusion.
Föräldrar har en omsorgsplikt gentemot sina barn och myndigheter förväntas ta ett barn från en förälder som behandlar dem illa eller utsätter dem för fara. Detta är en särskilt känslig fråga när religiösa övertygelser påverkar den vård som föräldrarna ger. Sällskapet Vakttornets publikation “Hur kan blod rädda ditt liv?” (https://www.jw.org/sv/bibliotek/broschyrer/Hur-kan-blod-r%C3%A4dda-ditt-liv/Du-har-r%C3%A4tten-att-v%C3%A4lja/) håller med om att staten bör skydda barn, men hävdar att förvägran av blodtransfusion inte bör betraktas som försummelse.
”Det är uppenbart att staten kan och bör gripa in för att skydda ett vanvårdat barn. Men det är lätt att inse hur helt annorlunda situationen är när en omtänksam förälder begär läkarbehandling av hög kvalitet, men utan blod.”
Att låta ett barn dö för religiösa ideal är inte mer rättfärdigat än någon annan form av försummelse. De flesta Jehovas vittnen håller med om att det är fel när barn dör på grund av missriktade medicinska ideologier hos andra religiösa grupper, såsom Christian Science och Scientologi, men misslyckas med att förstå att deras handlingar gällande blodtransfusioner är lika klandervärda.
Indoktrinering av barn
När ett barn föds har det inga “trosuppfattningar”, dessa påtvingas barnet av dess föräldrar. När det gäller Jehovas vittnen uppskattas det att två tredjedelar så småningom lämnar religionen. Är det acceptabelt för en förälder att riskera sitt barns liv för en tro som barnet statistiskt sett osannolikt kommer att medhålla om i vuxen ålder?
Brev till äldste från mars 2022, “Hur föräldrar kan skydda sina barn från missbruk av blod”, uppmanar föräldrar att lära sina barn att blodtransfusioner är fel.
”Skydda barn andligen och medicinskt
3. En fast övertygelse är avgörande eftersom en välmenande läkare orubbligt kan hävda att blod kommer att förbättra ett barns tillstånd.
4. Föräldrar måste vara fast beslutna att “avstå från blod” genom att förvägra det för sitt barn. (Apg. 15:28, 29; 5 Mos. 12:23, 25) Tidigt bör de göra alla vårdgivare medvetna om sin oförhandlingsbara ståndpunkt och om sin villighet att acceptera blodfria alternativ.
5. Föräldrar bör också hjälpa sina barn att utveckla sin egen övertygelse och att försvara sin tro om de står inför möjligheten av en transfusion. (1 Petr. 3:15) Detta är viktigt eftersom vissa läkare kan gå med på att respektera behandlingsbeslut från minderåriga som har visat tillräcklig mognad för att fatta sina egna medicinska val. Vissa domstolar har upprätthållit sådana minderårigas rätt att göra det.”– w08 1/10 s. 30–31; w91 15/6 s. 15–18; km 12/05 s. 6. (Direktöversatt)
Sällskapet Vakttornet jämför en domstolsbeordrad blodtransfusion med våldtäkt.
”Eftersom de kristna bör motstå våldtäkt — ett befläckande sexuellt övergrepp — bör de alltså också motstå av domstolar beordrade blodtransfusioner — även det en form av övergrepp.”– Vakttornet, 1 november, 1980, sidan 28 (sve.) – Vakttornet, 15 juni, 1980, sidan 23 (eng.)
”Du skulle kunna svara ungefär så här: ”Om blod påtvingas mig på något som helst sätt, skulle det vara samma sak för mig som att bli våldtagen. Jag skulle få men för livet i både känslomässigt och andligt avseende av ett sådant övergrepp. Jag skulle med all kraft motsätta mig en sådan kränkning av min kropp utan mitt samtycke. Jag skulle göra allt som stod i min makt för att få mina angripare åtalade, precis som jag skulle göra om jag blev våldtagen.””– Tjänsten för Guds kungarike, januari, 1991, sidan 6 (sve.) – Tjänsten för Guds kungarike, november, 1990, sidan 6 (eng.)
Detta är inte en giltig analogi. Våldtäkt är generellt sett våldsamt och traumatiskt, med långsiktiga känslomässiga konsekvenser. En blodtransfusion är inte mer traumatisk än resten av en operation, bortsett från Sällskapet Vakttornets religiöst påtvingade skuldkänsla över att en sådan medicinsk procedur påverkar deras chans till evigt liv.
Till och med barn till Jehovas vittnen är tränade att säga att en domstolsbeordrad blodtransfusion är som att bli våldtagen.
“Domaren skrev: ”D. P. intygade att hon på allt sätt skulle motsätta sig att få en blodtransfusion. Hon betraktade en transfusion som en kränkning av hennes kropp och jämförde den med våldtäkt. Hon bad domstolen respektera hennes val och låta henne få fortsätta [vid sjukhuset] utan av domstolen beordrade blodtransfusioner.” Den kristna undervisning hon hade fått hjälpte henne under denna svåra tid. — Se rutan.
En 12-årig flicka behandlades för leukemi. För att man skulle kunna tvinga henne att ta emot blod förde ett barnomsorgsorgan saken till domstol. Domaren drog slutsatsen: ”L. har klart och sakligt talat om för denna domstol att hon, om man försöker ge henne en blodtransfusion, kommer att kämpa mot den transfusionen med all den kraft hon kan uppbjuda. Hon har sagt, och jag tror henne, att hon kommer att skrika och värja sig och att hon kommer att dra ut injektionsanordningen ur armen och kommer att försöka förstöra blodet i påsen ovanför sängen. Jag vägrar att fälla ett utslag som skulle få detta barn att gå igenom en sådan pärs. … Med den av sjukhuset föreslagna behandlingsmetoden behandlar man hos denna patient endast sjukdomen i fysisk bemärkelse. Man behandlar inte hennes känslomässiga behov och hennes religiösa trosuppfattningar.””– Vakttornet, 15 juni, 1991, sid. 17 (sve. & eng.)
Ett sådant uttalande är känslomässigt övertygande när det yttras av ett barn, men en minderårig som har genomgått ett liv av indoktrinering mot blodtransfusioner är inte i stånd att fatta ett välgrundat beslut i ett så komplext ämne. Barnet har säkert hört många gånger att blodtransfusioner är farliga och kränkande för Jehova, och kan till och med ha rollspelat med föräldrar hur man hanterar nödsituationer som kräver blod, som beskrivs i ett mejl jag fick från en läsare.
Sällskapet Vakttornets dubbelspelande hållning
Barns onödiga död blir ännu mer tragisk när man får reda på Sällskapet Vakttornets ledares hycklande hållning. När Sällskapet Vakttornets ledare diskuterar sin ståndpunkt offentligt går de med på att inte kämpa mot att rädda barn med blodtransfusion. Sällskapet Vakttornet medgav inför det australiska parlamentet att de accepterar “lagen” att ta Jehovas vittne-barn från sina föräldrar i sådana situationer.
“Senator SCHACHT – Jag förstår. Jag vill bara gå in på det väl dokumenterade fallet från er synvinkel om barn och klagomålet om att vi i Australien har lagar i alla stater som ger läkare rätt att åsidosätta föräldrarnas beslut.
Mr Toole – Vi säger inte i vår rekommendation att lagen inte borde existera. Vad vi har sagt är att det mycket väl kan uppstå omständigheter där det blir en absolut liv-eller-dödsfråga. Vi har sagt att under dessa omständigheter är det så lagen bör utformas. I sin nuvarande form är lagen inte utformad på det sättet och den tillåter ett intrång i familjen och ett åsidosättande av familjens principer under omständigheter som egentligen inte alls kräver det.” – (AUSTRALIENS SAMVÄLD, Officiell kommitté Hansard, GEMENSAMMA KOMMITTÉN FÖR UTRIKES-, FÖRSVARS- OCH HANDELSFRÅGOR, Referens: Australiens ansträngningar att främja och skydda religions- och trosfrihet FREDAG 15 OKTOBER 1999 som visas på aph.gov.au per den 27 maj 2006)
Likaså konstaterade en representant för Sällskapet Vakttornet år 1999: “Föräldrarna ombeds inte att samtycka till användningen av blod, men uppmuntras att erkänna situationen i lag.” (Malyon, Transfusionsfri behandling av Jehovas vittnen: respekt för den autonoma patientens rättigheter, Journal of Medical Ethics, 1998; 24:302–307)
Barnmartyrer
Det är inte möjligt att fråga de barn som offrades för sin religion hur de känner inför att dö som martyrer. Däremot är det möjligt att ta reda på hur barn som överlevde en domstolsbeslutad blodtransfusion känner. Så är fallet med Carolyn Ivey, som föddes för tidigt av föräldrar som är Jehovas vittnen den 31 augusti 1975 och bara vägde 1 kg. Det fastställdes att en blodtransfusion krävdes för att rädda hennes liv. Berättelsen tar vid tre decennier senare.
“Pensacola-ombudsman Joel Cohen skummade precis över sin e-post när en mening poppade upp för honom: “Du räddade mitt liv när jag var en bebis.”… “Det fick håret att resa sig på min nacke”, sa han.
Mejlet kom från Carolynn Ivey Evans, en 36-årig kvinna från Ohio som kunde ha dött som spädbarn utan Cohens juridiska ansträngningar.
För Carolynn Ivey Evans – som nu är gift och bor i Ohio – var e-postmeddelandet till Cohen en del av ett sökande efter identitet.
“Jag är 36 nu och mamma till fyra,” hon skrev i ett mejl till Pensacola News Journal för den här storyn.“ I flera år har jag undrat vad som skulle ha hänt med mig och min tvillingsyster. Jag började min sökning via internet för sex månader sedan och blev så förvånad över hur stor storyn egentligen är. … Så jag kontaktade Mr. Cohen (För att tacka honom) för att han räddade livet på mig. Om det inte var för Mr. Cohen som kämpade för min skull, skulle jag inte vara här idag! Det rörde mig till tårar att han ansträngde sig så hårt.” – content.usatoday.com 27 mars 2012(Direktöversatt)
Det är tragiskt att tänka på de barn som inte fick en sådan chans, och som offrades av sina föräldrars vilseledda tro. Detta förringar inte den fruktansvärt traumatiska situation som dessa Jehovas vittne-föräldrar stod inför, deras styrka och deras lidande, men oavsett hur uppriktiga de var är det svårt att inte dra en jämförelse med barnoffer som fördöms i Bibeln.
Jeremia 19:4 – ” … de har fyllt denna plats med oskyldigt blod.”
Lika hjärtskärande är upplevelserna av föräldrar som förlorar inte bara ett barn, utan hela sin familj på grund av blodfrågan. Lawrence Hughes dotter Bethany dog efter att ha förvägrat en blodtransfusion. Under denna prövning insåg Lawrence att Sällskapet Vakttornets inställning till blod inte är acceptabel. Vid det laget var det för sent för hans dotter att bli frälst. Inte nog med att han förlorade Bethany, hans fru och andra barn upphörde all kontakt med honom efter att han erkänt att han inte längre kunde hålla med Sällskapet Vakttornets läror eller förbli ett av Jehovas vittnen.
Jag fick en liknande upplevelse via e-post.
“Jag har en faster i Queensland. Hon var ett Jehovas vittne tills hennes äldsta dotter skadades i en trafikolycka. Hon dog till följd av massiv blodförlust. De gav henne ingen blodtransfusion. Det bröt upp hennes äktenskap, och det slutade med att hon lämnade organisationen och förlorade sina andra två döttrar genom utfrysning.”
Som förälder kan jag [Paul Grundy] inte tänka mig någon större personlig tragedi.
Detta ämne väcker viktiga frågor. För det första, bör en förälder tillåtas att påtvinga ett barn sin tro, om det leder till att barnets liv riskeras? För det andra, är Sällskapet Vakttornets lära att blodtransfusioner bryter mot Bibelns principer korrekt?
Artikeln Blodtransfusioner (https://jv-fakta.se/blodtransfusioner-jehovas-vittnen/) visar i detalj hur Sällskapet Vakttornets hållning mot blodtransfusioner inte stöds av Skriften. Ännu värre är att Jehovas vittnen är förbjudna att donera blod, men tillåts dra nytta av bloddonationer genom att ta emot blodfraktioner.
Det finns ingen större anklagelse mot Sällskapet Vakttornets ledare än deras påtvingande av onödig död på anhängare för en lära som inte bara är felaktig, utan också visar på yttersta hyckleri.
