607 f.v.t. eller 587 f.v.t.?

607 – Sju tider – 1914

Som det uppges i praktiskt taget alla encyklopedier och vilket också får understöd utifrån stora mängder historiska vittnesbörd, förstördes Jerusalem år 587 f.v.t. Sällskapet Vakttornet hävdar att årtalet 587 f.v.t. är fel och att Jerusalem förstördes år 607 f.v.t. Detta får en väldigt stor betydelse för Jehovas vittnen, i och med att om Jerusalem inte ödelades år 607 f.v.t., då började inte Jesu himmelska styre år 1914 och inte heller blev Vakttornets trossamfund utvalt av Jesus år 1919.

Det finns en stor vikt bevismedel som går att använda för att bestyrka att årtalet 607 f.v.t är fel. Så tidigt som år 1929 visade Raymond Philip Doughertys avhandling Nabonid och Belsassar att kunskapen om dessa kungars regeringstid; “… är baserade på mer än två tusen daterade kilskriftsdokument. Det måste således bli vedertaget som det ultimata kriteriet vid fastställandet av nybabyloniska kronologiska frågeställningar, …”

Yale University Press, sid. 10 (eng.) (Utdraget är direktöversatt)

Man kan finna många tillvägagångssätt för att leda i bevis att Jerusalem förstördes år 587 f.v.t. Dessa består av Ptolemaios kanon, Nabonids krönika, Harran, Hillah stelen* och synkroniseringen med egyptisk kronologi.

Den forna staden Harran, även känd under det latinska namnet Carrhae, som var belägen i dagens distrikt mellan floderna Eufrat och Tigris, fick under det sena assyriska imperiet stor politisk och kulturell betydelse. Fram till Ashur-uballit II:es död år 609 f.Kr., var Harran huvudstad i Nyassyriska riket. (https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Harran)

En stele är en antik konstnärlig stenpelare. Hillah eller al-Hillah är en stad i centrala Irak och är administrativ huvudort för provinsen Babil. Den är belägen vid floden Eufrat, ungefär 100 kilometer söder om Bagdad. Ruinerna av det forna Babylon ligger utanför staden.
(https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Al-Hillah)

I Ordboken för biblisk arkeologi (eng. The Dictionary of Biblical Archaeology) står det på sidan 274 (eng.) att “Arkeologiska bevis för kungarikets förstörelse år 586 f.Kr. kommer från Jerusalem, Lakish, Tell Beit Mirsim och andra platser.” Tiotusentals detaljerade ekonomisk-administrativa och juridiska dokument har upptäckts som beskriver dagliga, månatliga och årliga händelser under de babyloniska kungarnas regeringstid.
Boken Uppteckningar från Erech, Nabonids tid (eng. Records from Erech, Time of Nabonidus) (555–538 f.v.t.) (Länk: https://archive.org/stream/recordsfromerech00doug#page/n5/mode/2up) innehåller tvåhundrafyrtiosex texter från tempelarkiven i staden Erech, eller Uruk, som visar den detaljnivå som man hade koll på under de tiderna, data som är användbara för en korrekt tidsbestämning av perioden.

Prosopografi är studien av yrken (historiska kronologier och studier av biografier) och gör Vakttornets tillägg på tjugo år i babylonisk historia osannolik på grund av att man därför då skulle förlänga upptäckta babyloniers livslängd. En jämförelse av affärsmän såsom Egibis affärsverksamhetshus med Vakttornets kronologi skulle kräva att personer som nämns i dessa uppteckningar skulle ha arbetat ända tills de var i över 100 – årsåldern. Därutöver skulle det utifrån Adad-guppi-stelen betraktat kräva att Nabonids mor skulle ha levt tills hon var 121 år gammal.

Stjärnornas och planeternas mycket förutsägbara natur gör astronomiska observationer ovärderliga vid datering av tidigare händelser. Babylonierna lade stor vikt på astrologin, och de tusentals arkivalier som man har upptäckt klarlägger helt riktigt och korrekt tidsbestämmelserna på de babyloniska kungarnas regeringstid. 30 observationer delges utifrån kilskriften VAT 4956, varutav 5 inplacerar Nebukadnessars 37:e år på årtalet 568/567 f.v.t., vilket gör detta till ett slutgiltigt fastställt datum. Det här har särskild betydelse eftersom 2 Kungaboken 25:2,8 inplacerar “Sidkias 11:e år” i “Nebukadnessars 19:e år”, och bevisar bortom all tvekan tidsangivelsen för Jerusalems förstörelse.
Läs boken Slutade hedningarnas tider år 1914? om de detaljrika belägg som utgår från assyriska och babyloniska arkivalier som pekar på att Jerusalem förstördes år 587 f.v.t.

Bevis för 587 f.v.t.


(1) Tidiga historiker, de nybabyloniska krönikerna och Uruk – kungauppteckningen
(2) Inskriptionerna Nabon. Nr. 18 och Nabon. Nr. 8 (Hillah stelen)
(3) Nabon. H 1, B (Addad-guppi stelen)
(4) Ekonomisk-administrativa och juridiska handlingar, dokument [som numrerar i tiotusentals]
(5) Prosopografiska bevis
(6) Kronologiska övergångssammankopplingar
(7) Synkroniseringen med samtida egyptisk kronologi
(8) Den astronomiska kalendern VAT 4956
(9) Den astronomiska kalendern B.M. 32312
(10) Saturnus-lertavlan B.M. 76738+76813
(11) Månförmörkelse-lertavlan LBAT 1417
(12) Månförmörkelse-tavlan LBAT 1419
(13) Månförmörkelse-tavlan LBAT 1420
(14) Månförmörkelse-tavlan LBAT 1421
(15) LBAT 1415
(16) Månförmörkelsetexten nr. 5 i Hunger, ADT V.
(17) Text nr. 52 i Hunger, ADT V.
(18) Planetarisk tavla, SBTU IV 171

Josefus*

Josefus stämmer överens med arkeologiska källor och går att användas för att bestyrka att den judiska förstörelsen inträffade år 587 f.v.t. Han uppger att Jerusalem låg ödelagt i bara 50 år i sitt alster Mot Apion*, bok 1, kapitel 21:

Josefus (hebreiska Josef ben Matitjahu, latin Flavius Iosephus), född i Jerusalem 37 eller 38 e.Kr., troligen död kort efter år 100, var en judisk historiker. Josefus’ två viktigaste verk är Om det judiska kriget (han upplevde själv Jerusalems förstöring år 70) och Judiska fornminnen. Båda dessa ger ytterst värdefull information om hans tids judendom. (https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Josefus)

Apion, död omkring 50 e.Kr., var en antik grekisk grammatiken, verksam i Rom samt i Alexandra under konflikten mellan judar och greker i staden åren 38-39 e.Kr. Apion tillhörde stadens judefientliga parti, och hans ej bevarade skrift Mot judarna fick Josefus att skriva Mot Apion, vari han försvarar den judiska religionen och kulturen. (https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Apion)


“… under det artonde året av hans regeringstid, lät Nebukadnessar ödelägga vårt tempel, och så låg det i dunklets tillstånd i femtio års tid; men under det andra året av Cyrus’ regeringstid lade man dess grund, och det blev återigen återuppbyggt under Darius’ andra år, …” (Direktöversatt)

Överrumplande nog försöker Vakttornets trossamfund använda Josefus för att leda i bevis att Jerusalem ödelades år 607 f.v.t. I tillägget till Vakttornspublikationen Må ditt rike komma citeras Josefus’ Judiska fornminnen, bok 11, kapitel 1 (fast citatet kommer egentligen från bok tio):

“hela Judéen och Jerusalem och templet fortsatte att vara en öken i 70 år”.

Och även Josefus’ Mot Apion, bok 1, kapitel 19, citeras:

“vår stad låg öde under mellanperioden på 70 år, ända till Cyrus’ tid”.

Genom att lägga betoningen på ordet öde döljer Vakttornssamfundet meningens innebörd. Om man förflyttar över betoningen till ordet under visar det att Josefus kan ha menat att staden låg öde under bara en del av den perioden.

Sällskapet Vakttornets resonemang får Josefus’ alster att framstå som kontradiktoriska. Det finns ingen motsägelse när man väl förstår att dessa textavsnitt betyder att Jerusalem låg öde under en 50-årsperiod samtidigt under tiden som nationerna låg öde under en 70 år lång period. Detta överensstämmer då därpå med bibelns profetior, och med förklaringen på de 70 åren som tidigare togs upp och likafullt med historien.

Sällskapet Vakttornets tillbakavisning

Sällskapet Vakttornet kontrasterar inspirerad “bibelkronologi” med oinspirerad “sekulär kronologi”. Organisationen påstår att beviset, som togs upp tidigare, för året 587 f.v.t. är otillförlitligt eftersom det inte överensstämmer med bibelns profetior. Men i själva verket bestrider sekulär kronologi samt året 587 f.v.t. Sällskapet Vakttornets uttolkningar av bibelns profetior, vilka vidare genom alla dessa artikelavsnitt visas vara bristfälliga.

Förklaringen som organisationen kommer med är att bibeln är inspirerad och är därför något som man måste sätta över vilken sekulär källa som helst.

“Om vi tar de exakta uppgifter beträffande tiden, som Jehova Gud meddelat i sitt ord, till rättesnöre, finner vi att Juda lands ödeliggande varade från år 607 till år 537 f.v.t., och på så sätt undviker vi att göra samma misstag som kristenhetens kronologer har gjort, vilka inte fäster avseende vid profetian om de sjuttio årens ödeliggande och fastställer att Jerusalems förstöring inträffade år 587 f.v.t. De skär ned Jerusalems och Juda lands ödeliggande till bara femtio år genom att godta de otillförlitliga beräkningar, som hedniska historieskrivare har gjort, i stället för att lita till Guds ofelbara Ord.” – Vakttornet, 1 april, 1966, sid. 166 i svenska tryckta upplagan – Vakttornet, 15 september, 1965, sid. 569 i engelska tryckta upplagan

“Men när tolkningen av dessa fynd strider mot tydliga uppgifter i bibeln, så accepterar vi, antingen det är fråga om kronologi eller något annat ämne, tillitsfullt det som de heliga Skrifterna säger.” – Vakttornet, 15 mars, 1989, sid. 22 (sve. & eng.)

Gå till länken https://jwstudies.com/539_BCE_and_an_astronomical_tablet.pdfför att se en 22 sidor lång PDF – fil (på engelska) som visar att Sällskapet Vakttornet är beroende av samma astronomiska lertavlor för att komma fram till året 607 f.v.t. som organisationen själv säger är otillförlitliga för att komma fram till 587 f.v.t.

Detta resonemang är tillkortakommande i och med att det inte går ut på överlägsenhet i fråga om “bibelinspiration” utöver sekulär historia, utan det går snarare ut på att man ska acceptera Sällskapet Vakttornets uttydning av detta bibliska avsnitt. Med bevismedelsnivån riktad emot 607 f.v.t. bör det tjäna som en varning för att Vakttornssamfundets uttydning är inkorrekt, vilket visas i det som följer i artikeln.

Sällskapet Vakttornet är utöver detta beroende av sekulära källor för datumet 539 f.v.t., från vilket man härleder året 607 f.v.t. Med andra ord, börjar Sällskapet Vakttornet med en datumangivelse hämtat ur sekulära källor (Babylons fall år 539 f.v.t.) utan att ge till känna metodologin som de sekulära källorna använder sig av, och tillämpar därefter sin egen uttolkning av bibelskriftställen.

Påståendet om att de historiska bevismedlen är felaktiga är både ogrundad och kontraproduktiv eftersom Sällskapet Vakttornet sätter sin förtröstan på samma historiska uppgifter för att kunna härleda till årtalet 607 f.Kr. Det arkeologiska beviset som visar att förstörelsen av Jerusalem ägde rum år 587 f.Kr. är samma bevis som samfundet accepterar som bevis för att Babylon förstördes år 539 f.Kr. Sällskapet Vakttornet fastlägger årtalet 607 f.v.t. som datumangivelsen för Jerusalems förstörelse utefter sin acceptans av de historiska uppgifterna som används för uträkningen av när Babylon föll och därutifrån räknar tillbaka 70 år bakåt i tiden. De arkeologer som utfäster bevis för när Babylon förstördes är samma personer som har presenterat bevis för att Jerusalem förstördes år 587 f.Kr. Att undergräva årtalet 587 f.Kr. är som att likafullt undergräva årtalet 607 f.Kr.

För att, exempelvis, härleda till 539 f.Kr. som året för Babylons förstörelse lägger boken Insikt i Skrifterna sin förlitan på en astronomisk lertavla och på bibelforskarna Strassmeiers, Kuglers, Oppolzers och Gingerichs forskningsarbete för att bestyrka att kung Kambyses’ 7:e regeringsår var 523/522 f.Kr.


“En babylonisk lertavla hjälper oss att knyta den babyloniska kronologin till den bibliska. Tavlan innehåller följande astronomiska upplysningar angående Cyrus II:s sons, Kambyses II:s, sjunde regeringsår: … (Inschriften von Cambyses, König von Babylon, J. N. Strassmaier, Leipzig 1890, nr 400, rad 45–48; Sternkunde und Sterndienst in Babel, F. X. Kugler, Münster 1907, bd I, sid. 70, 71) … Den här tavlan visar alltså att Kambyses II:s sjunde år började på våren 523 f.v.t. Detta är ett astronomiskt bekräftat datum.” – Insikt i Skrifterna, Band 2 [1988], sid. 111 i svenska utgåvan – Insikt i Skrifterna, Band 1 [1988], sid. 453 i engelska utgåvan

Alltsedan Vakttornets upplaga för den 15:e april 1964 använder Vakttornet de utbytbara förkortningarna f.v.t. och v.t. istället för f.Kr. och e.Kr. Termen ‘vanliga tideräkningen’ kan spåras tillbaka till år 1615 och förkortningen v.t. till mitten av 1800-talet. F.v.t./v.t. blir allt vanligare sedan slutet av 1900-talet av ren känslighet för icke – kristna.

Alltsedan Vakttornets upplaga för den 15:e april 1964 använder Vakttornet de utbytbara förkortningarna f.v.t. och v.t. istället för f.Kr. och e.Kr. Termen ‘vanliga tideräkningen’ kan spåras tillbaka till år 1615 och förkortningen v.t. till mitten av 1800-talet. F.v.t./v.t. blir allt vanligare sedan slutet av 1900-talet av ren känslighet för icke – kristna.

Det är på grund av den extrema tillförlitligheten som man lägger på informationen rörande de sekulära kungauppteckningarna som Sällskapet Vakttornet har möjligheten att vara beroende av 539 f.Kr. som årtalet för Babylons förstörelse, på vilket det tillämpas enkel matematik för att fastställa 607 f.Kr. som året för Jerusalems förstörelse. Efter att ha godtagit den datumangivelse som räknats ut för den astronomiska lertavlan från Kambyses’ 7:e regeringsår, förlitar sig boken Insikt i Skrifterna på den sekulära kronologin, såsom den återges utifrån Ptolemaios kanon, för att kunna härleda till dateringen för Babylons förstörelse år 539 f.Kr.

“Dateringen av Babylons fall till 539 f.v.t. bygger inte bara på Ptolemaios kanon…” – Insikt i Skrifterna, Band 2 [1988], sid. 112 i svenska utgåvan – Insikt i Skrifterna, Band 1 [1988], sid. 454 i engelska utgåvan

Fastän de själva har erkänt sitt eget beroende av dessa källor för att kunna fastställa deras datumberäkningar hävdar samfundet motsägelsefullt att de källorna är otillförlitliga och inte går att användas för att räkna ut årtalet för Jerusalems förstörelse.

“Den dateringen [607 f.Kr.] stämmer inte med Ptolemaios kanon eller med uppgifter av klassiska historieskrivare, men det finns goda skäl att ifrågasätta riktigheten i deras verk.” – Vakttornet, Allmänna upplagan, 1 oktober, 2011, sid. 31 (eng. & sve.)

En ytterligare problemfråga som Sällskapet Vakttornet behöver ta itu med är att de babyloniska kungarnas släktlinje visar på en 50-årsperiod, och det finns därför ett gap på 20 år som måste ifyllas. Därpå visas det att de har försökt göra detta genom att förlänga Nabonids regeringstid. Alternativt föreslår Sällskapet Vakttornet att det kan ha funnits perioder emellan dessa babyloniska kungar under det att det inte fanns någon kung överhuvudtaget, trots att det överhuvudtaget inte finns några bevis för en teori av det slaget.

“* Det finns affärsdokument från alla år som traditionellt tillskrivs de nybabyloniska kungarna. Och genom att lägga ihop de här kungarnas regeringstider och räkna bakåt med början från den siste kungen, Nabonid, drar man slutsatsen att Jerusalem förstördes 587. Men den här beräkningen förutsätter att kungarna avlöste varandra utan några avbrott av andra härskare.” – Vakttornet, Allmänna upplagan, 1 november, 2011, fotnoten på sidan 24 (eng. & sve.)

Detta kommer som ett otroligt erkännande, i och med att det tryckt står att det finns åtkomligt bevis med avseende på årtalet 587 f.Kr., men ett Jehovas vittne måste avstå från beviset på grund av en ogrundad förmodan om att det fanns gap eller luckor i tiden. Det är som om Sällskapet Vakttornet utmanar en på att man skulle bevisa att det inte fanns några gap. Detta är nästan ett klassiskt exempel på “Russells tekanna”*, vari en person framlägger ett påstående för någonting som inte är falsifierbart och som följaktligen kräver att det bara ska vara sant utan vidare, frånsett att det är mycket värre än så, i och med att de historiska bevisens nära anpassning till varandra markerar att det inte kunde ha funnits några gap i tiden, i synnerhet inte tidsspannet på 20 år.

Russells tekanna eller den himmelska tekannan är en analogi av filosofen Bertrand Russell. Analogin är ett argument mot idén att det är en skeptikers uppgift att motbevisa religiösa dogmer, snarare än den troendes uppgift att bevisa dem.
Analogin framfördes i en artikel från 1952:

“Många troende talar som om att det skulle vara skeptikernas uppgift att motbevisa vedertagna dogmer snarare än dogmatikernas uppgift att bevisa dem. Detta är förstås ett misstag. Om jag skulle framföra att det mellan jorden och Mars funnes en tekanna av porslin som kretsar runt solen i en elliptisk bana, skulle ingen kunna motbevisa min utsaga, förutsatt att jag var noga med att lägga till att tekannan är för liten för att kunna ses ens med våra kraftigaste teleskop. Men om jag skulle fortsätta med att säga, att eftersom min utsaga inte kan motbevisas är det oacceptabelt övermod av det mänskliga förnuftet att tvivla på den, skulle jag med rätta anses prata strunt. Om däremot en sådan tekanna vore beskriven i antika böcker, förkunnad som den heliga sanningen varje söndag, och ingjuten i barnens sinnen i skolan, då skulle tvekan att tro på den bli ett tecken på excentricitet och hos tvivlaren väcka uppmärksamhet hos psykiatrer under en upplyst era eller inkvisitorer under en tidigare”. https://sv.wikipedia.org/wiki/Russells_tekanna

Efter att ha gjort mycket för sitt utnyttjande av utdrag från forskare för att undergräva året 587 f.v.t. och underbygga året 607 f.v.t. blir det blottläggande att Vakttornet för den 1:e november 2011, uppger följande i en fotnot:

“Observera: Ingen av de utomstående experter som citeras i artikeln menar att Jerusalem förstördes 607.” – Vakttornet, Allmänna upplagan, 1 november, 2011, fotnoten på sidan 23 (eng. & sve.)

Sällskapet Vakttornet har inget bevis för att kunna underbygga 607 f.v.t. som årtalet för Jerusalems förstörelse, bortsett från dess esoteriska bibliska uttydning. Även då måste de förlita sig på historiker för att kunna räkna tillbaka till det datumet. De kan inte heller logiskt motverka den mängd information som visar att Jerusalem förstördes år 587 f.Kr. Så när det då i fall som dessa krävs att man undergräver dessa historiker, försätter organisationen därför sig självt i ett självmotsägelsefullt läge som underminerar vilken trovärdighet som helst för årtalet 607 f.Kr. För en profetia som är av en så stor betydelse för Sällskapet Vakttornet vilar bevisningsskyldigheten på dem att de kommer med ett välgrundat underlag åt denna lära. Men eftersom det är fel inplacerar de sig själva, utav ren tvingande nödvändighet, i en situation som omöjliggör att de gör det.

Uträkning av 587 f.Kr. genom Vakttornet

Det finns en stor vikt med bevis som kan användas för att bestyrka att årtalet 607 är fel. Så tidigt som år 1929 visade Raymond Philip Doughertys bok Nabonid och Belsassar (eng. Nabonidus and Belshazzar) från Yale University på sidan 10 (eng.) att kunskapen om dessa kungars regering “grundar sig på över tvåtusen daterade kilskriftsdokument. Det måste således bli vedertaget som det ultimata kriteriet i fastställandet av nybabyloniska kronologiska frågeställningar.” Eftersom Sällskapet Vakttornet förlitar sig på historiska bevismedel för att bevisa när Babylon förstördes blir det därför inte förvånande att information som presenteras i Sällskapet Vakttornets egna tidskrifter kan användas för att visa att årtalet 607 f.Kr. är fel.
Följande är en enkel uträkning av när Jerusalem förstördes, som är hämtad enbart från Vakttornslitteratur. Kom ihåg att i uträkningen går tiden baklänges när man räknar åren före Kristus.

Vakttornspublikationer går att användas för att visa att förstörelsedatumet är 587 f.v.t. genom att man bara lägger till långvarigheten på de babyloniska kungarnas regeringstid som de själva har presenterat.


“Amel-Marduk (Evil-Merodak), som var den äldste sonen, efterträdde Nebukadnessar på tronen år 581 f. Kr. Han visade välvilja mot en av fångarna från Juda land, och därigenom kom han sig själv ovetande att fullgöra Jehovas uppsåt. Andra Konungaboken 25:27—30 lyder så: ”I det trettiosjunde året, sedan Jojakin, Juda konung, hade blivit bortförd i fångenskap, i tolfte månaden [år 580 f. Kr.], … tog Evil-Merodak, konungen i Babel — samma år han blev konung — Jojakin, Juda konung, till nåder och befriade honom ur fängelset. Och han talade vänligt med honom och gav honom främsta platsen bland de konungar som voro hos honom i Babel. Han fick lägga av sin fångdräkt och beständigt äta vid hans bord, så länge han levde.” Jojakin (Jekonja) hade sju söner i Babylonien, Sealtiel inbegripen, vilken räknades såsom far till Serubbabel. Denne blev ståthållare i det återuppbyggda Jerusalem, och i den ätt som stammade från honom framträdde Jesus Kristus. — 1 Krön. 3:17—19; Hagg. 1:1;2:24; Esr. 5:1, 2; Matt. 1:12. Evil-Merodak regerade två år och blev därpå mördad av sin svåger Neriglissar, som härskade i fyra år, under vilka han huvudsakligen ägnade sig åt byggnadsverksamhet. Hans minderårige son Labaschi-Marduk, som var en vildhjärna till pojke, efterträdde honom, och han blev lönnmördad inom nio månader. Nabonid, som hade varit ståthållare i Babylon och som hade varit den av mågarna som ägde Nebukadnessars speciella gunst, tillvällade sig tronen och fick en ganska ärofull regeringstid, till dess Babylon föll år 539 f. Kr.” – Vakttornet, 15 maj, 1965, sid. 239 i svenska tryckta upplagan – Vakttornet, 1 januari, 1965, sid. 29 i engelska tryckta upplagan

Den här artikeln visar att Sällskapet Vakttornet accepterar den vetenskapliga vyn av den babyloniska kungaättelinjen. Nebukadnessar efterträddes av:

  • Evil-Merodak – 2 år
  • Neriglissar – 4 år
  • Labashi-Marduk – 9 månader
  • Nabonid framtill år 539 f.v.t.

Där Sällskapet Vakttornet skiljer sig från historien är vari de säger att Nebukadnessar gav upp tronen år 581 f.v.t. Historien visar att det hände år 562 f.v.t. Således är de två tidslinjen enligt följande:


För att Vakttornets tidslinje ska bli korrekt måste Nabonid ha härskat i 36 år, men samtidigt vidgår samfundet att arkeologin visar att han regerade i bara 17 år.

“Andra forskare uppger följande: ”Nabunaidkrönikan … anger att Sippar föll för de persiska styrkorna VII/14/17* (10 okt. 539), att Babylon föll VII/16/17 (12 okt.) och att Cyrus drog in i Babylon VIII/3/17 (29 okt.). Dessa uppgifter fastställer slutet för Nabunaids regering och början av Cyrus’ regering.

[*Fotnot] ”VII/14/17”: Den sjunde hebreiska månaden, Tischri, fjortonde dagen, sjuttonde året av Nabonids regering.”

Vakttornet, 1 januari, 1969, sid. 8 i svenska tryckta upplagan – Vakttornet, 15 augusti, 1968, sid. 491 i engelska tryckta upplagan

“Den siste enväldige härskaren i det babyloniska världsväldet och far till Belsassar. Med kilskriftstexter som grund menar man att han regerade i ca 17 år (556–539 f.v.t.). Han var mycket intresserad av litteratur, konst och religion.” -Insikt i Skrifterna, Band 2 [1988], sid. 435 i svenska utgåvan, sid. 457 i engelska utgåvan

Det finns ett ytterligare problem som uppstår genom Vakttornstidslinjen. Följande utdrag fortsätter vidare med att säga att det fanns två Nabonid med anledning av lertavlor som visar att Nabonid härskade över en stad under Nebukadnessars åttonde år. Upphovet till att Sällskapet Vakttornet har tvingats skapa en obekräftad andra Nabonid beror på deras påstående att Nebukadnessar började härska år 624 f.v.t., vilket skulle göra Nabonid alltför ung för att ha kunnat härska under den tiden. Men eftersom arkeologin visar att Nebukadnessar började härska år 605 f.v.t. blir det helt antagbart att Nabonid började härska över en stad år 597 f.v.t. och fortfarande ha varit vid liv år 539 f.v.t.

“På kilskriftstavlor från Nebukadnessars åttonde år (från nisan 617 till nisan 616 f.v.t.) sägs det att en viss Nabu-naid ”förestår staden”, och en del historiker menar att detta syftar på den Nabonid som senare blev kung. Men Nabonid måste i så fall ha varit mycket ung när han fick en administrativ ställning och mycket gammal när Babylon föll ca 77 år senare (539 f.v.t.).” – Insikt i Skrifterna, Band 2 [1988], sid. 435 i svenska utgåvan, sid. 457 i engelska utgåvan

Det är förbluffande att man med hjälp av Vakttornsinformation kan visa att årtalet 607 f.v.t. inte är året när Jerusalem ödelades. Bibeln förklarar vad som hände under den här tidsperioden.

Andra Kungaboken, kapitel 24 visar att Jehojakim betalade tribut åt Babylon i tre år. Den babyloniska uppteckningen bekräftar att det gjordes under de tre åren 604, 603 och 602 f.Kr., då tributen samlades in i november/december månad. När det var dags att samla in tributen under det påföljande nästkommande året gjorde Egypten och Juda uppror. Den babyloniska uppteckningen visar att från och med november år 601 f.Kr. utkämpade Nebukadnessar ett stort krig med Egypten, vilket han med nöd och näppe vann, med båda sidor som fick lida tunga förluster. Det var när Babylon var i detta försvagade tillstånd som Jehojakim gjorde uppror mot Nebukadnessar, och vilket det talas om i Andra Kungaboken 24:1-2;

2 Kungaboken 24:1-2 – “I hans dagar drog Nebukadnessar, Babylons kung, upp, och Jehojakim blev hans tjänare i tre år. Men han avföll och gjorde uppror mot honom. Jehova sände då mot honom rövarskaror av kaldéer och rövarskaror av araméer och rövarskaror av moabiter och rövarskaror av Ammons söner. Han sände dem mot Juda för att tillintetgöra det, i enlighet med det ord som Jehova hade talat genom sina tjänare profeterna.”

Eftersom Nebukadnessar personligen var ute i krig i Egypten, användes hans vasallriken Syrien och Palestina för att straffa Jerusalem för Jehojakims uppror. Förstörelsen som de förorsakade Juda i november/december månad år 601 f.Kr. hade en tillräcklig allvarlig inverkan att man säger att det ska ha uppfyllt profeternas ord om att Jerusalem skulle förstöras. Detta var Babylons första förstörelse av Jerusalem. Den väl ökända andra och sista förstörelsen av Jerusalem för Babylons hand inträffade över tretton år därefter, år 587 f.Kr.

Datumet 601 f.Kr. kan användas som dateringen för Jerusalems förstörelse, men i regel används årtalet 587 f.v.t. som dateringen för när det blev totalförstört. I båda fallen stöds inte årtalet 607 f.v.t. Om Sällskapet Vakttornet skulle besluta sig för att använda någon av dessa dateringar skulle de bli tvungna till att förflytta början på de sista dagarna till antingen år 1920 eller år 1934 v.t.

Rekommenderade länkar

http://www.607v587.com/
https://jeffro77.wordpress.com/
http://kristenfrihet.se/english/gtr4/contents.htm
http://kristenfrihet.se/
https://www.jwfacts.com/pdf/carl-olof-jonsson-when-jerusalem-destroyed.pdf
https://www.jwfacts.com/pdf/carl-olof-jonsson-when-jerusalem-destroyed-part-2.pdf

Gå till följande länkar för att läsa artiklar om en detaljerad bedömning av Doug Mason. Den första är en 51 sidor lång PDF – fil på 7mb. Den andra är en 6mb PDF – fil. Den tredje är en 7mb PDF – fil.
https://www.jwfacts.com/pdf/607-Critique-of-When-Was-Ancient-Jerusalem-Destroyed.pdf
https://www.jwfacts.com/pdf/critique-watchtower-nov-2011-part-a.pdf
https://www.jwfacts.com/pdf/critique-watchtower-nov-2011-part-b.pdf

Länk till engelska källartikeln: https://www.jwfacts.com/watchtower/607-587.php