Det finns många problem och inkonsekvenser med hur Sällskapet Vakttornet tolkar de sju tiderna. Den stora frågan med hur Sällskapet Vakttornet kommer fram till 1914 är att Jerusalem inte föll 607 f.Kr., vilket diskuteras i 607 f.Kr. eller 587 f.Kr.? Men även om antagandet görs att 607 f.Kr. är korrekt, misslyckas Sällskapet Vakttornets tolkning på ett antal andra nivåer.
Det finns ingen anledning att tro att Daniel 4 har två uppfyllelser
606 f.Kr. eller 607 f.Kr.
539 f.Kr. eller 537 f.Kr.
juli eller oktober
70 veckorna och de 7 tiderna
360 dagars “profetiskt år” för ett solår
Daniel 4 – ingen andra uppfyllelse
Varje profetia i Daniel hade bara en uppfyllelse, som framgår av följande lista. Sällskapet Vakttornet hävdar dock att Daniel 4:9–32 borde ha två uppfyllelser.
Daniel 2: En enorm bild som representerar kungadömen
Daniel 4: De “sju tiderna” representerar vad som drabbade Nebukadnessar – (och 1914?)
Daniel 5: Skrivandet på väggen som förutsäger Babylons omedelbara förstörelse
Daniel 7: Fyra odjur som är 4 världsmakter
Daniel 9: Sjuttio veckor och Messias
Daniel 11: Nordens och Söderns kungarVarför ska man försöka lägga på Daniel 4 en andra uppfyllelse, när alla andra Danielprofetiorna bara hade en uppfyllelse?
Drömmen gick i uppfyllelse med Nebukadnessar. Daniel 2, talar om en bild med ett huvud av guld, ett bröst av silver och så vidare, som visar den babyloniske kungen att hans rike skulle följas av andra. Daniel 3 är en del av sekvensen. Nebukadnessar bygger bilden han drömt om, men den här gången är det i guld från topp till tå. I Daniel 4 beter Nebukadnessar sig som ett vilddjur 7 gånger. Nyckeln till detta kapitel är slutsatsen, där Nebukadnessar erkänner att Gud äger rikena och att Nebukadnessar bara styr för att Gud gav honom den rätten. Slut på berättelsen. Det finns ingen grund för en andrahandsuppfyllelse. Det finns inte heller någon logik i Sällskapet Vakttornets anknytning, som använder nedvärderingen av en hednisk kung till att symbolisera nedvärderingen av Guds folk.
Watchtower hävdar att Daniel 4 profeterade Nationernas hedniska tider, en tidsperiod när Jehova inte hade en kunglig härskare. Detta sträcker sig från slutet av Guds styre genom judarna 607 f.Kr., tills Gud återupprättade sitt rike i himlen 1914. Hedningarnas tider är den 2 520 år långa perioden däremellan.
Tolkningen av andrahandsuppfyllelsen lyder enligt följande;
Nedhuggandet av trädet representerar förstörelsen av Juda rike genom Nebukadnessar år 607 f.Kr.
De “sju tiderna” utgör 2 520 dagar, 7 år bestående av endast 360 dagar vardera
“Principen” om “en dag för ett år” omvandlar 2 520 dagar till 2 520 år
De 2 520 åren av hedningarnas tider slutade 1914, samtidigt som Jesu himmelska styre började.
Att få överleva in på en ny jord (1984), sid. 27 (sve. & eng.)
Det krävs betydande fantasi för att dra slutsatsen att Daniel 4 skulle peka på vår tid. Det finns ingen indikation på en andra uppfyllelse, ingen hänvisning till israeliterna och ingen användning av termerna hedniska tider eller sista dagarna. Trots detta är profetian om de sju tiderna grundpelaren i Sällskapet Vakttornets trosstruktur, eftersom det är det enda skriftstället som används för att indikera att Jesus började härska specifikt år 1914.
Termen Hedningarnas tider förekommer inte i Daniel 4, i själva verket förekommer det aldrig i Nya Världens Översättning av den Heliga Skrift, men används ändå över 500 gånger i Vakttornet under de 50 åren mellan 1950 och 2002. Sällskapet Vakttornet grundar sitt kungarikes kärnbudskap på en profetia som ges en andra uppfyllelse utan företräde, baserat på en term som den aldrig använder. Med en sådan eisegesis-inställning till tolkning är det lätt att se hur Watchtower tolkar Bibeln till att säga vad den vill att den ska säga.
Även om Daniel 4 skulle ha en andrahandsuppfyllelse, är varje aspekt av Sällskapet Vakttornets beräkning baserad på missuppfattningar, som det talas i detalj om i det här avsnittet.
606 f.Kr. eller 607 f.Kr.
Russell trodde att de sjuttio åren slutade 536 f.Kr. Han räknade 70 år bakåt därifrån till 606 f.Kr., och hävdade att detta var när Jerusalem förstördes och de sju tiderna började.
– Studier i Skriften, 2:a bandet – Tiden Är Nära [1889/1912], sid. 49 (sve.), sid. 51 (eng.)
– Studier i Skriften, 2:a bandet – Tiden Är Nära [1889/1912], sid. 76-77 (sve.), sid. 78-79 (eng.)
Under Rutherfords ledning fortsatte det att konstateras att Jerusalem föll 606 f.Kr., med detta år som grund för uträkningen av 1914.
“Det verkar vara väl avgjort nu i de smordas medvetande att hedningarnas tider, som började 606 f.Kr., slutade 1914; att djävulen blev hela världens gud när Israel förkastades, och att djävulens privilegium att styra världen utan ingripande upphörde med 1914 års ankomst. De fysiska faktumen stämmer överens med dessa slutsatser.” – Vakttornet, 1 mars 1925, sid. 67 (eng.) (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Boken Vad är Sanning?, publicerad år 1932 med Rutherford listad som författare, säger;
“Bibelns skrifter visar att han måste invänta till slutet av hedningarnas tider, vilka tider började 606 f.Kr., och sträckte sig över en period på 2 520 år och avslutades på hösten 1914.” – Vad är Sanning? [eng. What is Truth] [1932], sid. 47 (eng.) (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Boken Den nya världen, publicerad 1942, använde fortfarande 606 f.Kr. som Jerusalems fall.
“Herren Gud använde Nebukadnessar, kungen av Babylon, som sin verkställare till omstörtandet. Det var 606 f.Kr., och där började de “sju tiderna”, “hedningarnas tider”.
– Den nya världen [eng. The New World] [1942], sid. 77 (eng.) (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
Det var inte förrän 1943, ett år efter Rutherfords död, som Watchtower medgav att dess beräkningar för de 2 520 åren var felaktiga, eftersom de felaktigt hade räknat in ett år noll mellan f.Kr. och e.Kr. Att rätta till detta misstag innebar att hedningarnas tider började 1915.
I och med att Sällskapet Vakttornet hade ägnat årtionden åt att orubbligt försvara sina uträkningar för tidslinjen kring förstörelsen av Jerusalem, varför används inte 1915 nu som början på de sista dagarna? Med så stort egenintresse för 1914 ändrade Sällskapet Vakttornets ledare samtidigt året de hävdade att Jerusalem föll från 606 f.Kr. till 607 f.Kr., och behöll därmed 1914. Detta kräver att de sjuttio åren avslutades 537 f.Kr., istället för 536 f.Kr.
”Turligt nog förstod inte bibelforskarna att det inte finns något år noll mellan ”f. Kr.” och ”e. Kr.”. Senare, när man till följd av efterforskningar fick ändra år 606 f. Kr. till år 607 f. Kr., slutade man också att räkna med året noll, vilket gjorde att förutsägelsen om ”år 1914 e. Kr.” förblev oförändrad. – Se boken ”Sanningen skall göra eder fria”, utgiven av Jehovas vittnen år 1943 (på svenska år 1945), sidan 240 i svenska upplagan.”
En sådan godtycklig flyttning från 606 till 607 och 536 till 537 är endast möjlig eftersom Sällskapet Vakttornet inte anser det nödvändigt att underbygga något av dessa år med historiska bevis. Faktum är att det använder dessa år trots betydande bevis för det motsatta, eftersom 1914 är en kritisk grund för påståendet att de ensamma valdes ut det året av Kristus. Om den styrande kretsen skulle erkänna att de ljuger om vad Sällskapet Vakttornet förutsade skulle hända 1914, och att 1914 inte har någon historisk eller biblisk grund, skulle det undergräva tron hos många av deras anhängare.
Att förstå att Sällskapet Vakttornet kom fram till 607 f.v.t. innan det kom fram till 537 f.Kr. är behjälpligt för att kunna identifiera oärligheten i följande påstående.
”Denna historiska upplysning hjälper oss att slå fast när ”nationernas fastställda tider” började. Eftersom de 70 åren, då Juda och Jerusalem låg öde, utlöpte år 537 f.v.t., så måste de ha börjat år 607 f.v.t.” – ”Må ditt rike komma” [1981/1982], sid. 137 (eng. & sve.)
Som de tidigare citaten visar, slog man fast 607 f.Kr. som viktig innan Watchtower började säga att ödeläggelsen skedde 537 f.v.t., och inte tvärtom som boken “Må ditt rike komma” antyder.
Svårigheten med detta drag var att historiker på 1940-talet hade bevisat att Babylon föll 539 f.Kr., så det är intressant att se hur Sällskapet Vakttornet sträcker ut detta, av nödvändigheten av att upprätthålla 607 f.Kr., till 537 f.Kr.
539 f.Kr. eller 537 f.Kr.
Watchtower håller med om att 539 f.Kr. är ett avgörande år historiskt sett. Men när det ändrade Babylons fall från 536 f.Kr. till 539 f.Kr. flyttade de det bara avslutningen på 70-årsperioden tillbaka till 537 f.Kr. För att behålla 607 och därmed 1914, uppdiktar de att judarna kom tillbaka till sitt hemland 537 f.v.t.
– Vakttornet, Allmänna upplagan, oktober 2011, sid. 28, 31 (eng. & sve.)
Sällskapet Vakttornet känner sig fri att göra detta ogrundade påstående utan att underbygga det med några bevis. Man vet inte när judarna först kom tillbaka till sitt hemland. Det är lika enkelt att hävda att de första judarna återvände 538 f.v.t. eller 536 f.v.t., som många gör.
Författaren till 2 Krönikeboken och författaren till Esra uppger att Cyrus släppte alla fångar någon gång under sitt första år. Babylon föll efter början av det civila året, som började första Tishri (27 september 539 f.v.t., Julianus). Detta betyder att hans första år började antingen följande första Nisan (24 mars 538 f.v.t.) eller första Tishri (17 september 538 f.v.t.). Vissa bibelskribenter använder Nisan-kalendern medan andra använder Tishri-kalendern, med bevis från Nehemja som tyder på att författaren till Esra- Nehemja använde Tishri-kalendern.
2 Krönikeboken och Esra anger inte om dekretet utfärdades av Kyros eller Cyrus tidigt under hans första år eller vid dess slut. Om han gjorde det den 24 mars 538 och folket gav sig av omedelbart för den fyra månader långa resan, slog sig ner i sina städer och sedan promenerade till Jerusalem kunde de nå dit före första Tishri (17 september 538 f.v.t.). Kanske gjorde Kyros sin förklaring alldeles i slutet av sitt första år, och förutsatt att hans första år började första Tishri 538, skulle de återvändande inte komma till Jerusalem förrän 536 f.v.t. Ingen vet, och författarna till Krönikeböckerna och Esra visar inget intresse för att identifiera året.
Esras religiösa fokus gjorde honom djupt angelägen över att namnge de personer som gjorde resan, autentisera deras släktforskning, identifiera deras religiösa roller och specificera deras offer för tempelarbetet. Den enda tidpunkten som Esra tillkännagav var den första dagen i den sjunde månaden (Tishri), på grund av den religiösa betydelsen av den dagen och den månaden. Tishri markerar starten på det civila året då flera stora religiösa högtider äger rum, som Yom Kippur.
Det är avslöjande att bibelskribenterna inte tillhandahöll information genom vilket man kan datera judarnas återvändande till Jerusalem. Detta placerar Sällskapet Vakttornet i en position vari det krävs att de gissar sig fram på ett år som är avgörande för att fastställa deras mest grundläggande doktrin.
Ett mer betydande problem med påståendet om 537 är att Bibeln visar att de 70 åren inte slutade med judarnas återkomst, utan snarare vid förstörelsen av Babylon 539 f.Kr. Jeremia 25:12 säger att de sjuttio åren blev uppfyllda när Babylon förstördes, inte under ett uppskattat år för den judiska hemkomsten.
Jeremia 25:12 – ”’Och det skall ske, när sjuttio år har fullbordats, att jag skall avkräva Babylons kung och den nationen räkenskap för deras missgärning, ja kaldéernas land’, lyder Jehovas uttalande, ’och jag skall göra det till ödsliga ödemarker till oöverskådlig tid.”
Juli eller oktober
Många Jehovas vittnen tror att början av första världskriget markerade slutet på hedningarnas tid och början på de sista dagarna. Efter att ha kastats ned från himlen, började Satan skapa “ve för jorden” (Upp 12:12) genom att starta det stora kriget, en tydlig indikation på att han nu var begränsad till jorden. Detta är felaktigt, eftersom första världskriget började över två månader innan hedningarnas tider påstås ha löpt slut.
Händelserna den 2 oktober 1914 är ovanliga att tänka på nu när över ett sekel har gått.
”En hel del förtroendevalda stannade på Betel, och förklarligt nog närvarade arbetare från huvudkontoret vid frukostbordet fredagsmorgonen den 2 oktober. Alla satt i sina stolar när broder Russell klev in. Som vanligt sade han glatt, “God morgon, alla.” Men denna särskilda morgon var annorlunda. I stället för att ofördröjligt slå sig ner på stolen klappade han händerna och meddelade glatt: “Hedningarnas tider har gått till ända; deras kungar har haft sin dag.” “Som vi klappade våra händer!” utbrast Cora Merill. Broder Macmillan medgav: “Vi var mycket glada och jag skulle inte blivit förvånad, om vi just i det ögonblicket hade farit upp, som en signal att börja himmelsfärden – men naturligtvis hände i verkligheten ingenting sådant.” Syster Merill tillägger: “Efter ett kort uppehåll sa han [Russell]: ‘Är någon besviken? Ingetdera är jag. Allt går rätt enligt tidtabellen!’ Återigen klappade vi händerna.”” – Jehovas vittnens Årsbok 1975, sid. 73 (eng.) (Utdraget är efter bästa förmåga direktöversatt)
”Må ditt rike komma” beskriver hur Watchtower kom fram till 2 oktober.
”Historiker har räknat ut att Babylon föll i början av oktober år 539 f.v.t. … Den inspirerade historiska redogörelsen talar om för oss att judarna villigt gav gensvar på Cyrus’ påbud, och ”när sjunde månaden nalkades” var Israels barn ”bosatta i sina städer”. (Esra 3:1) Enligt vår kalender motsvarar detta oktober 537 f.v.t. Vid den tiden utlöpte således den förutsagda 70-åriga ödeläggelsen.” – ”Må ditt rike komma” [1981/1982], sid. 136, 137 (eng. & sve.)
Korrelationen är i bästa fall vag, eftersom Hedningarnas tider inte sägs börja 537 f.Kr. utan snarare 70 år tidigare år 607 f.v.t.
Och framförallt första världskrigets början två månader innan detta, anses allmänt ha varit den 28 juli. Första världskrigets början kan därför inte användas av Jehovas vittnen som ett tecken på Jesu “närvaro”, eftersom det började före de sista dagarna.
I min [Paul Grundys] pionjärskola förklarades det att första världskriget var Satans “rökskärm” i syfte att avleda uppmärksamheten från Jesu kommande kungarike. Detta är inte logiskt eftersom Jesu rike för närvarande är osynligt. Det hände ingenting på jorden som krävde en ”rökskärm”. Inte heller har detta resonemang bibliskt stöd, eftersom Uppenbarelseboken säger att det skulle ske ve eller våndor för jorden och havet efter att Satan kastades ner, inte i förväg.
De flesta är omedvetna om att första världskriget startade innan hedningarnas tider sägs ha utlöpt, och Watchtower varnar inte för detta faktum, och använder första världskriget för att understödja att hedningarnas tiders slut började 1914.
”Den större uppfyllelsen av denna profetia inleddes med ödeläggandet av Juda rike, vilket enligt bibelns vittnesbörd fullbordades under oktober år 607 f.v.t. Uppenbarelseboken 12:6, 14 visar att 3 1/2 tider är detsamma som 1.260 dagar. Sju tider (det dubbla) måste följaktligen vara 2.520 dagar. När vi räknar ”var dag svarande mot ett år”, kommer vi fram till att de ”sju tiderna” är 2.520 år långa. (Hesekiel 4:6) Således började Kristus Jesus sitt himmelska styre under senare delen av år 1914. Första världskrigets utbrott det året markerade ”början till nödens våndor”, som sedan dess har fortsatt att hemsöka mänskligheten.” – Uppenbarelsens storslagna höjdpunkt är nära! [1988], sid. 22–24 (eng. & sve.)
70 veckor och de 7 tiderna
De 70 veckorna är en profetia från Daniel som användes för att indikera den tid då Jesus skulle börja sitt ämbete. Vissa Jehovas vittnen har uttryckt för mig [Paul Grundy] att de litar på tolkningen av de sju tiderna eftersom de slås fast med samma metodik som Daniels profetia om de 70 veckorna.
Detta resonemang är utan substans, eftersom beräkningen av de två profetiorna varierar avsevärt. Gemenskapen mellan de två är att båda använder formeln att ersätta en dag med ett år. Efter det går metodologierna åt åtskilda håll.
Unik uttolkning: Sällskapet Vakttornet accepterar den kristna förståelsen att de 70 veckorna pekade på Jesus. Å andra sidan följs Sällskapet Vakttornets tolkning av de sju gångerna endast av ett litet antal sekter som spårar sina rötter tillbaka till 1800-talets adventiströrelse.
Unik andrahandsuppfyllelse: Sällskapet Vakttornet håller med om att profetian om de sjuttio veckorna bara har en uppfyllelse – Messias ankomst – medan de hävdar att de sju gångerna bör ha två tillämpningar. De sju tiderna uppfylldes tydligt med kung Nebukadnessars sjuåriga galenskap, Sällskapet Vakttornet är en av få religioner som försöker tillämpa den en andrahandsbetydelse.
Inkonsekvent tidsram: Varaktigheten på sjuttio veckor kan lätt beräknas till 490 dagar, och sedan tillämpas en “dag för ett år” för att förlänga det till 490 år. De sju tiderna beräknas inte i denna metod. Genom att korsreferera till andra skriftställen sägs en ‘tid’ representera ett månår på 360 dagar. Sällskapet Vakttornet väljer inkonsekvent när de ska tillämpa ett 360 dagars år eller ett 365 dagars år beroende på vilket resultat de vill uppnå. (Se Uppenbarelseboken och Daniels profetia, https://www.jwfacts.com/watchtower/revelation-daniel-prophetic- interpretation.php.) I de sju tiderna används en månkalender för att man ska få fram 2520 år, men sedan tillämpas detta på en solkalender för att man ska få fram 1914.
Ej verifierbart: Jesus var synligt närvarande vid den tidpunkt som anges av profetian om de 70 veckorna och på så vis är uppfyllelsen verifierbar. Uppfyllelsen av de 7 tiderna sägs nu ha skett osynligt, och var därför obemärkt av någon annan än för anhängarna av Russells läror och var omöjligt att verifieras även av dem.
360 dagars ”profetiskt år” för ett solår
Principen om “en dag för ett år” användes regelbundet av Russell men hålls fast vid bara ibland i Rutherfords profetiska uträkningar. Till exempel, Daniels profetior om 1260, 1290 och 1355 dagar sägs alla för närvarande beteckna en dag för en dag, inte en dag för ett år. Tidigare hade Russell tolkat samma profetior med konceptet en dag för ett år, med resultat som inte var relaterade till nuvarande tolkning.
De 2 520 åren beräknas genom att använda en 360 dagars “profetisk kalender”, med stöd av att jämföra en “tid” från Daniel med Uppenbarelseboken. Men Sällskapet Vakttornet tillämpar sedan de 2 520 åren som fastställts från ett 360 dagars år till en 365,2425 dagars solkalender för att komma fram till 1914. Detta är 2 556 “profetiska år”. Den gregorianska solkalendern som Sällskapet Vakttornet är beroende av för sina beräkningar infördes inte förrän 1582 e.Kr.
Vissa forskare föredrar konsekvent användning av en “profetisk” kalender och omvandlar 2 520 månår till 907,200 dagar. 907,200 dagar från 607 f.Kr. slutade 1878 e.Kr., ett betydelsefullt adventistår.
Det följer inte nödvändigtvis att ett “profetiskt år” är 360 dagar, eftersom detta inte är en term som finns i Bibeln, utan en senare produkt av biblisk uttolkning. Ett månår är 354,37 dagar (12 x 29,53 dagar). De flesta forntida kalendrar baserade på månen är lunisolära, eftersom det krävs interkalära tillägg för att hindra dem från att vandra över årstiderna. Det antika Judéen hade två olika kalendrar, en 354-dagars lunisolär kalender som fortfarande används idag som den traditionella hebreiska kalendern, och en 364-dagars schematisk prästerlig kalender som användes av enokisk och esséisk judendom. Den schematiska kalendern anses vara sabbatsperiodisk eftersom 364 dagar är delbart med 7. För att komma fram till ett 360 dagars år krävs att man använder ett 364 dagars år och tar bort de fyra epagomenala dagarna; de två solstånden och de två dagjämningarna.
Den här artikeln är ursprungligen skriven 2007. Senaste uppdateringen gjordes i februari 2022. Översattes från engelska till svenska i mars 2024. Länk till engelska källartikeln är: https://www.jwfacts.com/watchtower/607-seven-times-prophecy.php
